Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923

1932-02-15 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1932:9, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1932 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående

tillverkning och beskattning av maltdrycker.

I en den 8 januari 1932 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 31, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1

juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1.

Härigenom förordnas, att 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse:

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av

maltdryck, skall erläggas skatt med nittiofem öre för varje kilogram,

dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret

avverkade etthundratusen kilogrammen malt utgår med åttiofem öre för

kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med nittio öre

för kilogram.

I intet —--dygn.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution

av skatt, efter åttiotvå öre för kilogram räknat, åtnjutas för det under

nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka an
1

Senaste lydelse se 1928: 116.

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 7 sami. 9 höft. (Nr 9.)

Skatteplikt

och skattesatser.

Restilntion av

skatt för malt,

använt till

svagdricka

eller maltdricka.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

vända malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten

uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där med---klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen — — — återbetalnings verkställande.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes,

dock att 31 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga tillämpning beträffande

restitution av skatt, som utgått efter de före denna förordnings

ikraftträdande gällande bestämmelserna.

Till bevillningsutskottets behandling hava jämväl överlämnats följande

i anledning av ifrågavarande proposition inom riksdagen väckta motioner,

nämligen:

de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren av herr Åkerberg

och nr 235 i andra kammaren av herrar Nilsson i Örebro och Anderson

i Råstock, i vilka hemställts »örn den ändring i Kungl. Majzts proposition

nr 31, att § 24 i det förslag till förordning, som bilagts propositionen.

får följande ändrade lydelse:

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av

maltdryck, skall erläggas skatt med 1 krona 15 öre för varje kilogram,

dock att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret

avverkade 100,000 kilogrammen malt utgår med 75 öre för kilogram

och för de nästa 100,000 kilogrammen med 90 öre för kilogram.

I intet —--- dygn.»

motionen nr 247 i första kammaren av herr Bergman, däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att godkänna Kungl. Majzts förslag till förordning

örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ i förordningen den 1 juni 1923

(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker (senaste

lydelse se 1928: 116), med den ändring, att 24 § erhåller följande lydelse:

24 §.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av

maltdryck, skall erläggas skatt med två kronor för varje kilogram, dock

att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade

ett hundratusen kilogrammen malt utgår med en krona och

nittio öre för kilogram och för de nästa ett hundratusen kilogrammen

med en krona och nittiofem öre för kilogram.

I intet---dygn;

samt att 31 § erhåller den ändrade lydelse, som härav föranledes.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 3

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet

jämväl upptagit den till utskottet hänvisade motionen nr 361 i andra

kammaren av herr Lindgren, däri hemställts, »att riksdagen ville besluta,

att maltdrycker klass I och II (pilsner) pålägges en accis av 15

öfe per liter försåld vara och att inkomstbeloppet härav ma användas

till premier för mjölkproduktionen enligt de riktlinjer, som föreslagits

i en annan av mig denna dag inlämnad motion eller på sätt, som av

riksdagen efter utskottets förslag kan komma att beslutas».

Beträffande do skäl, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet, i den män redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Maltdrycksbeskattningen är i vårt land anordnad i form av en råämnesskatt,

i det att skatt uttages å det vid tillverkningen använda

maltet.. Gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i förordningen den 1

juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Enligt 24 § i förordningen utgår maltskatten med 65 öre för varje kilogram

av de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen

malt, 70 öro för kilogram av de nästa 100,000 kilogrammen och 75

öre för kilogram för överskjutande kvantiteter. Jämlikt 31 § åtnjutes

restitution av skatt för malt, som i skattepliktigt bryggeri använts för

tillverkning av svagdricka eller maltdricka, efter 62 öre för kilogram.

De nu gällande skattesatserna för maltdrycker hava fastställts vid

1923 års riksdag. Dessförinnan utgick maltskatten med betydligt lägre

belopp, nämligen med 17 öre för varje kilogram av de första 100,000 kilogrammen

under ett tillverkningsår avverkat malt, 20 öre för de nästa

100,000 kilogrammen samt 23 öre för kvantiteter därutöver.

Vad angår skatteskalans konstruktion med lägre skatt för de första

myckenheterna malt, har denna redan i förarbetena till införandet av

maltdrycksbeskattning motiverats med att, då de större bryggerierna

kunde vinna större utbyte av använda råämnen än de mindre samt en

råämnesskatt å malt därigenom försatte de förra i en mera gynnad ställning

i förhållande till de senare, det syntes vara nödvändigt att anordna

beskattningen så, att skatten komme att utgå progressivt.

I det år 1923 framlagda förslaget till ny maltdryeksförordning föreslog

Kungl. Majit en höjning av skattesatserna för maltdrycker till respektive

67 öre, 71 öro och 75 öre för kilogram. Föredragande departementschefen

uttalade bland annat, att anledning icke funnes att bibehålla

dogressionen vid samma proportion till .skattebeloppen som för det

dåvarande, varigenom skattelindringen för de mindro bryggerierna

skullo bliva alltför stor, utan syntes utgångspunkten i stället böra vara,

att skillnaden mellan skattesatserna alltjämt skulle utgöra ungefär samma

öretal. Då det emellertid vore uppenbart, att under tiden efter det

Utskottet.

Bestämmelserna

angående

maltskatt

och

deras tillkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr b.

skillnaden mellan skattesatserna fastställdes till 3 öre, produktionskostnaderna

för bryggerierna ökats och därigenom även skillnaden blivit

större mellan utgifterna för produktion i större och i mindre bryggerier,

syntes det skäligt, att någon ökning vidtoges i skillnaden mellan de olika

skattesatserna. Å andra sidan vore av vikt att icke göra degressionen

så stark, att man därigenom uppmuntrade till övergång till tillverkning

i smärre bryggerier. En skillnad i skattesatserna av 4 öre vore därför

den lämpligaste.

I en i första kammaren väckt motion föreslogs en omläggning av

skatteskalan så, att do mindre bryggerierna bomme i åtnjutande av en

större lindring i beskattningen än som propositionen innebure, i vilket

syfte en skattesats av allenast 50 öre skulle införas för de första 50,000

kilogrammen, men i övrigt de i propositionen föreslagna skattesatserna

bibehållas.

Bevillningsutskottet uttalade i fråga örn skillnaden mellan olika skattesatser

bland annat, att en så kraftig nedsättning för de först avverkade

maltmängderna, som förordades i motionen, skulle komma att i allt för

hög grad inverka på konkurrensförhållandena mellan olika bryggerier.

Däremot fann utskottet, att det syfte, som läge till grund för motionen,

lämpligare kunde, åtminstone delvis, vinnas på det sätt, att skillnaden

mellan de olika skattesatserna något ökades. Såsom i departementschefens

anförande yttrats, borde man emellertid vid en dylik ökning framgå

med stor försiktighet. Utskottet stannade därför vid en höjning av

berörda skillnad med 1 öre, d. v. s. från 4 öre till 5 öre. Skattesatserna

föreslogos till respektive 65 öre, 70 öre och 75 öre för kilogram,

vilka av riksdagen även godkändes.

Statsverks- Vid anmälan av den i årets statsverksproposition framlagda finanspropositionen.

planen erinrade chefen för finansdepartementet, hurusom enligt riksräkenskapsverkets

förslag till beräkning av statsinkomsterna för budgetåret

1932,1933 intäkterna från rusdrycksmedelstitlarna skulle enligt nu

gällande skattebestämmelser kunna beräknas till inalles 103.20 miljoner

kronor, därav i brännvinstillverkningsskatt 16.20 miljoner kronor, från

partihandelsbolaget 10 miljoner kronor, från detaljhandelsbolagen 22

miljoner kronor, i omsättnings- och utskänkningsskatt 38 miljoner kronor

samt i maltskatt 17 miljoner kronor. På ifrågavarande titlar syntes

emellertid enligt departementschefens mening för nästkommande budgetår

kunna för budgetens finansiering uttagas ytterligare ett belopp av

22 miljoner kronor. Med hänsyn härtill hade kontrollstyrelsen den 28

december 1931 anmodats att inkomma med utredning, huru detta merbelopp

lämpligen skulle kunna uttagas och fördelas å de olika rusdrycksmedelstitlarna

eller vissa av dem, ävensom med förslag till de författningsändringar

och bestämmelser i övrigt, som till vinnande av detta

syfte erfordrades. Med skrivelse den 3 januari 1932 avgav kontrollsty
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 5

reisen utredning och förslag i ämnet. I enlighet med kontrollstyrelsens

förslag räknades i statsverkspropositionen med en höjning av maltskattens

avkastning för budgetåret 1932/1933 med 5 miljoner. kronor, under

det att återstående 17 miljoner kronor av den erforderliga inkomstökningen

för rasdrycksmedelstitlarna skulle fördelas med 15 miljoner kronor

å höjd omsättningsskatt för spritdrycker och 2 miljoner kronor å

ökade vinstmedel från aktiebolaget Vin- och spritcentralen. Maltskatten,

vilken av riksräkenskapsverket under förutsättning av oförändrade

skattesatser beräknats lämna en avkastning av 17 miljoner kronor, upptogs

sålunda i riksstatsförslaget till 22 miljoner kronor.

X förenämnda proposition nr 31 har, i överensstämmelse med förslag ^positionen

av kontrollstyrelsen, för ernående av ifrågavarande ökning av maltskattens

avkastning föreslagits en höjning av envar av skattesatserna å maltdryckstillverkningen

med 20 öre, varigenom maltskatten skulle höjas for

de första under tillverkningsåret avverkade 100,000 kilogrammen malt

från 65 till 85 öre för kilogram, för de nästa 100,000 kilogrammen från

70 till 90 öre för kilogram samt för överstigande kvantiteter från 75 till

95 öre för kilogram.

I sitt yttrande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har ijfparteme»nchefen

för finansdepartementet anfört bland annat följande.

Från olika håll hade ifrågasatts en förändrad anordning av degressionsskalan,

varigenom densamma skulle ytterligare utbyggas. Spörsmålet

härom såväl som frågan örn en omläggning av beskattningssystemet

i syfte att övergå till en beskattning av den färdiga produkten syntes

emellertid böra göras till föremål för en särskild utredning. I avvaktan

på att en sådan utredning komme till stånd, hade departementschefen

icke ansett anledning föreligga, att frångå kontrollstyrelsens förslag

i fråga örn skattehöjningens anordnande.

Enligt vad departementschefen framhållit hade den föreslagna

höjningen av maltskatten av kontrollstyrelsen beräknats medföra

en ökning i skattebelastningen per halvbutelj VA liter),^ skattepliktig

maltdryck med omkring 1 öre, varigenom den a sagda

enhet belöpande genomsnittliga maltskatten skulle komma att stiga från

nuvarande 3.6 öro till 4.6 öre. Vid hänvändelse till representanter för

svenska bryggareföreningens styrelse —- till bekräftelse av ett från samma

håll till kontrollstyrelsen gjort uttalande — hade departementschefen

förvissat sig om att, för den allra största delen av bryggeriindustrien,

en skatteförhöjning av här föreslagen storlek tills vidare icke,

och i värjo fall ej under innevarande tillverkningsår, kommo att föranleda

höjning av priset å de skattepliktiga bryggeriernas tillveikningar.

Kontrollstyrelsen hade framhållit, att, därest skatteökningen skulle erhålla

inverkan på hela den under budgetåret 1932/1933 inflytande maltskatten.

ökningen, med hänsyn till sättet för uppbörden, borde träda i

s. 6 Kontrollera mot PDF

Motionerna.

Kontrolt»ty

rehen.

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

tillämpning senast från och med den 1 april 1932. Med biträdande av

denna ståndpunkt funne sig departementschefen — i anslutning till sin,

hemställan i avseende å den föreslagna höjningen av omsättningsskatten

å spritdrycker — höra föreslå, att frågan örn tidpunkten för ikraftträdandet

överlämnades till Kungl. Maj:ts bestämmande.

Slutligen har departementschefen förklarat sig, lika med kontrollstyrelsen,

icke i detta sammanhang finna ändring påkallad i gällande tullsatser

för maltdrycker.

Den föreslagna ökningen av maltskatten föranleder, enligt vad i propositionen

erinrats, ändring av 24 och 31 §§ i maltdryckstillverkningsförordningen,

varom författningsförslag framlagts i propositionen. I

överensstämmelse med ett uttalande av kontrollstyrelsen har i förslaget

intagits förbehåll örn att 31 § i dess äldre lydelse fortfarande skall äga

tillämpning beträffande restitution av skatt, som utgått efter nu gällande

bestämmelser.

Det i de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235

i andra kammaren framställda förslaget avser, att skattesatserna för

malt skulle bestämmas till respektive 75 öre, 90 öre och 1 krona 15 öre.

Såsom motivering härtill har i huvudsak framhållits, att de större bryggerierna

på grund av lägre produktionskostnader ägde bättre förutsättningar

att bära en ökad skattebörda än de mindre bryggerierna, för

vilka den föreslagna skattehöjningen komme att bliva betungande. Ett

avvägande av skatteskalan så, att stordriften inom bryggeriindustrien

linge vidkännas en hårdare skattebelastning än de mindre bryggeriföretagen,

framstode därför såsom rättvist.

I motionen nr 247 i första kammaren bär föreslagits höjning av skattesatserna

till respektive 1 krona 90 öre, 1 krona 95 öre och 2 kronor. Såsom

motiv ‘härför har motionären anfört, att han icke funnit dea av

Kungl. Majit föreslagna maltdrycksbeskattningen motsvara vare sig

folkhälsans eller det statsfinansiella intressets krav.

Den i motionen nr 361 i andra kammaren föreslagna accisen av 15 öre

för liter försåld maltdryck avser att vinna medel till befrämjande av

mjölkproduktionen.

Över de likalydande motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235 i

andra kammaren har utskottet i grundlagsenlig ordning inhämtat utlåtande

av kontrollstyrelsen. Styrelsens utlåtande har i avtryck såsom bilaga

fogats vid detta betänkande.

Med hänsyn till rådande statsfinansiella läge har utskottet i likhet

med departementschefen ansett en höjning av maltskatten böra vidtagas.

I motionen nr 247 i första kammaren har herr Bergman förordat

en avsevärd förhöjning av skatten, och han synes därvid främst hava

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 7

åsyftat att genom skärpt beskattning av mera alkoholhaltiga maitdryckei

gynna konsumtionen av de alkoholfria och alkoholsvaga dryckerna. Utskottet

har icke funnit anledning att i förevarande sammanhang ingå på

de konsekvenser ur nykterhetssynpunkt, som ett bifall till motionen skulle

medföra, då frågan örn rusdryckslagstiftningen för närvarande är föremål

för utredning och det torde kunna antagas, att spörsmålet rörande

maltdryckernas beskattning och försäljning i samband därmed göres

till föremål för undersökning. Redan på grund därav och då det icke heller

torde vara möjligt att utan närmare utredning överblicka de stats

finansiella verkningarna av en så kraftig skatteskärpning som den av mo

tionären föreslagna, har utskottet icke biträtt herr Bergmans fbislag.

I olikhet mot vad som föreslagits i propositionen, har i de likalydande

motionerna nr 89 i första kammaren och nr 235 i andra hammal en föioidats

en sådan ändring av degressionsskalan, att en förhållandevis större del av

den ökade skatt, som är avsedd att uttagas genom skärpt maltdrycksbeskattning,

skulle komma att utgå från de större bryggerierna, medan de

mindre bryggerierna erhölle en motsvarande lättnad. Av den ovan lämnade

redogörelsen för maltskattebestämmelsernas tillkomst framgår, att

anordnandet av en degressionsskala för maltbeskattningen har sin grund

i att de mindre bryggerierna av främst tekniska skäl icke ansetts kunna

i regel tillgodogöra sig maltet i samma grad som de större bryggerierna.

Med degressionsskalan har sålunda allenast åsyftats, att olägenheterna föi

de mindre bryggerierna av nu nämnda förhållande icke skulle komma att

skärpas till följd av maltskattens införande. Däremot bör det, såsom

kontrollstyrelsen i sitt till utskottet avgivna utlåtande framhållit, betrak

tas som en maltskatten ovidkommande uppgift att, på sätt i motionerna

synes hava avsetts, genom skatteskalans konstruktion tjäna som medel

för åstadkommande av en beskattning av de större bryggeriföretagens

vinster, anordnad efter skatteförmågan. Ett tillmötesgående av de i mo

tionerna gjorda yrkandena skulle vidare innebära ett föregripande a\ den

i propositionen förebådade utredningen rörande omläggning av beskatt

ningssystemet för maltdrycker, vid vilken utredning även skulle övervägas

en övergång till produktbeskattning. Av nu anförda skäl har utskottet

icke kunnat förorda bifall till de i sistnämnda båda motioner framställda

yrkandena utan ansett skattesatserna böra bestämmas i överensstämmelse

med vad Kungl. Majit föreslagit.

Med sin nu angivna ståndpunkt i frågan örn skattehöjningens storlek

har utskottet icke kunnat biträda vad i motionen nr 361 i andra kammaren

föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits

förevarande proposition nr 31 samt med avslag å ej

mindre de likalydande motionerna I: 89 av herr Aker
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

berg och 11:235 av herrar Nilsson i örebro och Anderson

i Eåstock än även motionerna I: 247 av herr

Bergman och II: 361 av herr Lindgren, antaga ovan

införda, vid propositionen fogade förslag till förordning

örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen

den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker.

Stockholm den 15 februari 1932.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NIISSON.

Närvarande: herrar Nilsson .i Krislianstad, Bärg, Boman, Bergman, Björnsson, Åström,

Jonsson i Slätåker, Jönsson i Boa, Nylander i Stockholm,* Olsson i Ramsta,

Bjorklund, Olsson i Golwasta,* Lithander, Olsson i Gävle, Nilsson i Hörby’

Wahlmark, Forssberg, Andersson i Boda,* Ericson i Boxholm* och Andersson

i Katrineholm.*

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herr Bergman, som anfört:

Den svenska maltdrycksbeskattningen är vida lindrigare än den som

numera praktiseras i ett flertal andra europeiska, särskilt nord- och

mellaneuropeiska länder, och ingalunda endast de av krigets bördor betungade

länderna. Det ligger närmast att jämföra förhållandena i våra

skandinaviska grannländer Norge och Danmark, där levnadssätt och levnadsstandard

hos befolkningens flertal föga torde skilja sig från den

svenska befolkningens. Skulle någon nämnvärd skillnad kunna sägas

föreligga, torde den väl närmast bestå däri, att medelinkomsten är något

mindre i dessa länder än hos oss, vilket snarast talar för möjligheten att

här bära en något starkare skattebelastning än den som förekommer i

grannländerna. I stället är emellertid skatten här vida lindrigare än hos

våra skandinaviska grannar. I Sverige belastas en halvbutelj (V, Eter)

pilsner för närvarande med en skatt av omkring 3.6 öre. I Norge drager

en motsvarande kvantitet »almindeligt öl», som den vanligaste maltdrycken

där kallas, en skatt av 8.s öre, medan i Danmark öl av den därstädes

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

9

s. k. »skatteklasse I» — ungefär motsvarande vår svenska »klass II» — är belastat

med 7.5 Öres skatt för en kvantitet motsvarande 1/3 liter. Därest nu

föreliggande regeringsproposition bifalles, skulle den svenska skattesatsen

böjas med cirka 1 öre för 1/s liter och således utgöra 4.6 öre. Höjningen skulle

dessutom icke beröra konsumenterna, enär bryggerierna utfäst sig att

tills vidare ensamma bära den höjda skatten. Hela denna uppläggning av

frågan visar, att man icke haft någon tanke på att genom skattehöjningen

söka uppmuntra en partiell övergång till alkoholsvagare maltdrycker och

till alkoholfria drycker, vilket man kunde ha väntat av den nu sittande regeringen.

Örn regeringen försummat detta tillfälle att med det statsfinansiella

syftet förena även ett folkhygieniskt, är det nykterhetsrörelsens

plikt att betona det sistnämndas primära betydelse. Så mycket mer kan

den även i nuvarande situation göra detta, då andra länders exempel

visa, att det statsfinansiella syftet icke behöver bli lidande på de högre

skattesatserna på samma gång som ölkonsumtionens stegring därigenom

i någon mån hejdas till förmån för folkhälsan. De norska och danska

skattesatserna äro på intet sätt överdrivna — de kunna icke jämföras

med t. ex. de i England så oerhört stegrade skatterna på även

ölet. Det är icke heller något utopiskt som föreslås i den av

mig väckta motionen örn en skattesats som med ytterligare några

få ören skulle belasta de skattepliktiga maltdryckerna för att dels tillföra

statskassan det behövliga tillskottet, dels på samma gång bidraga till

uppmuntran av det skattefria, extraktrika men alkoholsvaga maltdrickat,

det numera i smaken förbättrade svagdrickat och framför allt mjölken,

som i dessa för lantmannanäringarna så bekymmersamma tider är i

behov av all den avsättning denna så mycket mer än ölet närande, billiga

och hälsosamma dryck förtjänar. Den ganska lindriga skattehöjning,

som av mig föreslås, är lika litet som den i regeringspropositionen föreslagna

höjningen avsedd att vara annat än ett temporärt provisorium. Den

kan på intet vis föregripa en kommande utredning i ett större sammanhang;

tvärtom vore ett sådant socialt experiment av obestridlig nytta för

denna utredning. Jag föreslår därför,

att riksdagen måtte, med bifall till den av mig

väckta motionen 1:247, antaga följande

Förslag

till

förordning örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923

(nr 140) angående tillverkning och beskattning av maltdrycker1.

Härigenom förordnas, att 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923

angående tillverkning och beskattning av maltdrycker skola i nedan angivna

delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 Sena,ste lydelse se 1928:116.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skatteplikt

och

skattesatser.

Institution av

skatt för malt,

använt till

svagdricka

eller maltdricka.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

24 $.

För malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning av

maltdryck, skall erläggas skatt med två kronor för varje kilogram, dock

att för varje bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret avverkade

ett hundratusen kilogrammen malt utgår med en krona nittio öre för

kilogram och för de nästa etthundratusen kilogrammen med en krona

nittiofem öre för kilogram.

I intet — — — dygn.

31 §.

Vid skattepliktigt bryggeri må efter varje kvartals utgång restitution

av skatt, efter en krona åttiosju öre för kilogram räknat, åtnjutas för det

under nästföregående kvartal omedelbart till svagdricka eller maltdricka

använda malt, dock icke till högre belopp än att den återstående skatten

uppgår till minst det i 24 § andra stycket stadgade medeltal.

Där med--— klassen tagits.

Till kontrollstyrelsen---återbetalnings verkställande.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes;

dock skall 31 § i dess äldre lydelse fortfarande äga tillämpning beträffande

restitution av skatt, som utgått efter de före denna förordnings

ikraftträdande gällande bestämmelserna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

11

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom remiss den 5 februari 1932 bär Kungl. Majit anbefallt kungl,

kontrollstyrelsen att avgiva och senast den 10 i samma månad till riksdagens

bevillningsutskott överlämna av utskottet begärt utlåtande över

tvenne i anledning av Kungl. Majlis proposition nr 31 till 1932 års riksdag

med förslag till förordning örn ändrad lydelse av 24 och 31 §§ i förordningen

den 1 juni 1923 (nr 140) angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker inom riksdagen väckta likalydande motioner nr 89 i

första kammaren och nr 235 i andra kammaren.

Med anledning härav får kontrollstyrelsen anföra följande.

Enligt 24 § i gällande förordning angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker utgör skatten å malt, som användes i skattepliktigt

bryggeri, 65 öre för kilogram för de första 100,000 kilogrammen, 70 öre

för kilogram för dc nästa 100,000 kilogrammen samt 75 öre för kilogram

för kvantiteter utöver 200,000 kilogram. I propositionen nr 31 till årets

riksdag har Kungl. Majit föreslagit en höjning av maltskatten med 20

öre för kilogram, så att skattesatserna skulle komma att utgöra respektive

85 öre, 90 öre och 95 öre för kilogram. I ovannämnda motioner hemställes,

att skattesatserna i stället måtte bestämmas till respektive 75 öre,

90 öre och 1 krona 15 öre. Såsom motivering härtill har i huvudsak framhållits,

att de större bryggerierna på grund av lägre produktionskostnader

ägde bättre förutsättningar att bära en ökad skattebörda än de mindre

bryggerierna, för vilka den föreslagna skattehöjningen bomme att bli

va betungande. Ett avvägande av skatteskalan så, att stordriften inom

bryggeriindustrien finge vidkännas en hårdare skattebelastning lin de

mindre bryggeriföretagen, framstode därför såsom rättvist.

Ehuru den svenska maltdrycksbeskattningen är att betrakta som ron

konsumtionsskatt, som är avsedd att drabba allmänheten, har den av kontrolltekniska

skäl givits formen av en råämnesskatt, i det att skatten

uttages å det i de skattepliktiga bryggerierna använda maltet. Vid anlitandet

av en sådan beskattningsform har den grundsatsen tillämpats, att

de bryggerier, som på grund av sämre teknisk utrustning och mindre

gynnsamma tillverkningsförhållauden i övrigt icke äro i stånd att för

maltdrycksframställningen tillgodogöra sig det använda, beskattade maltet

i samma grad som de tekniskt mera fulländade bryggeriföretagen,

böra erhålla en häremot svarande skattelindring och därigenom av staten

hållas skadeslösa för den av maltskatten föranledda produktionskostnadsökningen,

som åsamkas dem i jämförelse med de bättre utrustade

bryggerierna. Det har också framhållits, att den progressiva maltskatten

icke är någon progressiv indirekt skatt, utan innebär ett hänsynstagande

till det större eller mindre utbytet för enskilda producenter av

det använda beskattade maltet. Skattelindringens berättigade syfte bör

således allenast vara att tillse, att staten icke genom själva påläggandet

av maltskatten åstadkommer en rubbning i de dessförinnan rådande konkurrensförhållandena

inom den befintliga bryggeriindustrien. Principiellt

sett måste det därför betraktas som en maltskatten ovidkommande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillninysiitskottets betänkande Ar 9.

uppgift att, såsom i motionen torde åsyftas, genom användandet av en

på visst sätt konstruerad skatteskala tjäna som medel för åstadkommande

av en beskattning av de större bryggeriföretagens vinster eller dylikt;

sistnämnda förhållande bör för bryggeriindustrien liksom för varje annan

näring regleras genom den allmänna beskattningslagstiftningen.

En undersökning pa detta område giver vid handen, att statsmakterna

med beaktande av ovannämnda utgångspunkt ansett sig böra framgå

med stor försiktighet, då det gällt medgivande av skattelindring för vissa

bryggerier genom fastställandet av större eller mindre skillnad mellan

skattesatserna för maltskatten. Följande sammanfattande redogörelse

för skatteskalans uppkomst och utveckling torde tjäna till belysning

härav.

Redan i ett år 1894 inom kungl, finansdepartementet upprättat förslag

angående införande av maltskatt framhölls, att, då de större bryggerierna

kunde vinna större utbyte av använda råämnen än de mindre samt

en råämnesskatt å malt därigenom försatte de förra i en mera gynnad

ställning i förhållande till de senare, det syntes vara nödvändigt att anordna

beskattningen så, att skatten komme att utgå progressivt. I 1902

års maltskattekommittés förslag, vilket ligger till grund för den nuvarande

maltdrycksbeskattningen, föreslogs en skillnad av 4 öre mellan

högsta och lägsta skattesatsen, i det att skatten skulle utgöra 14 öre för

de första 50,000 kilogrammen, 16 öre för nästa 50,000 kilogram och 18 öre

för överskjutande kvantiteter. Skattelindringen utgjorde sålunda ungefär

20 procent, vilket alltså var det skydd, som på grund av maltskattens

påläggande skäligen ansågs böra tillkomma de mindre bryggerierna

i förhållande till de större. Att märka är härvid, att bryggeriindustrien

vid denna tid ingalunda intog den gynnsamma ställning i ekonomiskt

avseende, som numera är för handen, vilket särskilt gällde do mindre

bryggerierna. Dessa voro i allmänhet bristfälligt utrustade i tekniskt

avseende och ägde långt mindre än nu de resurser att effektivt utnyttja

maltet och i övrigt genom en rationell drift hålla produktionskostnaderna

nere, som utmärka de större bryggerierna. Den föreslagna skattelindringen

för de mindre bryggerierna var därför säkerligen då i hög grad

av behovet påkallad, för att icke införandet av maltskatten skulle medföra

rubbning i den mindre industriens konkurrensförhållande till den

större. Den av kommittén föreslagna skattelindringen med ungefär 20

procent bibehölls i den av Kungl. Majit avlåtna propositionen till 1903

års riksdag örn införande av maltskatt, varemot skattesatserna höjdes

med 2 öre till 16 öre, 18 öre och 20 öre för kilogram, vilka skattesatser

av bevillningsutskottet godkändes. Att riksdagens beslut i frågan kom

att innefatta en skatteskala med icke mindre än 6 skattesatser, lägst 2

öre och högst 12 öre, föranleddes av framkomna yrkanden, att skatteskalan

skulle erhålla en sådan konstruktion, att de skattepliktiga bryggerierna,

vilka enligt förslaget icke tillerkändes skattefrihet för av dem

tillverkat svagdricka, erhöllo en skattelindring, som i möjligaste mån

skulle likställa tillverkningen av svagdricka i skattepliktiga och i skattefria

bryggerier. Kär sedermera förslag framlades vid 1909 års riksdag

örn reglerande av sistnämnda förhållande genom medgivande av rätt till

skatterestitution för malt, som i skattepliktigt bryggeri användes vid tillverkning

av svagdricka, innebar riksdagens beslut en återgång till den

år 1903 föreslagna skattelindringen med ungefär 20 procent för de mindre

bryggerierna, i det att skattesatserna bestämdes till 17 öre för de första

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

100,000 kilogrammen, 20 öre för nästa 100,000 kilogram samt 23 öre för

överskjutande kvantiteter.

Dessa skattesatser tillämpades oförändrade till år 1923, då skatten höjdes

och degressionsskalan underkastades ändring. År 1917 hade förslag

framlagts till riksdagen, som gick ut på en tredubbling av den högsta

skattesatsen till 69 öre och bibehållande av samma skillnad mellan skattesatserna

som tidigare, så att de två lägre av dessa skulle utgöra 63 öre

och 66 öre. Som skäl för att förslaget frångick den tidigare vidhållna

principen örn en skattelindring för de mindre bryggerierna av omkring

20 procent, anförde departementschefen, att produktionskostnaderna vid

bryggerier av olika storlek icke syntes komma att röna inflytande av en

skattehöjning i annan mån, än att höjningen åstadkomma en minskad förbrukning

och därmed minskad produktion. Denna minskade produktion

kunde emellertid antagas tämligen likformigt äga rum vid alla bryggerier

och därmed skulle också den ur den minskade produktionen härflytande

kostnadsökningen likformigt göra sig gällande inom liela industrien.

En förändring av bestående skattelindring vid de smärre bryggerierna

syntes på denna grund icke vara påkallad. Propositionen avslogs

av riksdagen med hänsyn till vissa i samband med kristiden stående

förhållanden. I det år 1923 framlagda förslaget till ny maltdrycksförordning

föreslog Kungl. Majit en höjning av skattesatserna för maltskatten

till respektive 67 öre, 71 öre och 75 öre för kilogram. Under åberopande

av ovannämnda yttrande i 1917 års proposition uttalade föredragande

departementschefen, att anledning icke funnes att bibehålla degressionen

vid samma proportion till skattebeloppen som för det dåvarande,

varigenom skattelindringen för de mindre bryggerierna skulle bliva

alltför stor, utan syntes utgångspunkten i stället böra vara, att skillnaden

mellan skattesatserna alltjämt skulle utgöra ungefär samma öretal.

Då det emellertid vore uppenbart, att under tiden efter det skillnaden

mellan skattesatserna fastställdes till 3 öre, produktionskostnaderna

för bryggerierna ökats och därigenom även skillnaden blivit större

mellan utgifterna för produktion i större och i mindre bryggerier, syntes

det skäligt, att någon ökning vidtoges i skillnaden mellan de olika skattesatserna.

Å andra sidan vore av vikt att icke göra degressionen så stark,

att man därigenom uppmuntrade till övergång till tillverkning i smärre

bryggerier. En skillnad i skattesatserna av 4 öre vore därför den lämpligaste.

I en i första kammaren väckt motion föreslogs en omläggning

av skatteskalan så, att de mindre bryggerierna bomme i åtnjutande av

en större lindring i beskattningen än som propositionen innebure, i vilket

syfte en skattesats av allenast 50 öre skulle införas för de första 50,000

kilogrammen, men i övrigt do i propositionen föreslagna skattesatserna

bibehållas. Vidare vände sig Svenska bryggareföreningen i en till bevillningsutskottet

ställd skrivelse bland annat även mot den föreslagna

skatteskalan under anförande, att enligt denna skala skillnaden mellan

skattesatserna vore för liten, vilket bomme att åstadkomma rubbning i

bryggeriernas inbördes konkurrensförhållande; skillnaden mellan skattesatserna

borde bibehållas åtminstone vid samma proportion till dessa satser

som för närvarande.

Bevillningsutskottet uttalade i fråga örn skillnaden mellan olika skattesatser

bland annat, att en så kraftig nedsättning för de först avverkade

maltmängderna, som förordades i motionen, skulle komma att i allt för

Idig grad inverka på konkurrensförhållandena mellan olika bryggerier.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Däremot lann utskottet, att det syfte, som läge till grund för motionen,

lämpligare kunde, åtminstone delvis, vinnas på det sätt, att skillnaden

mellan de olika skattesatserna något ökades. Såsom i departementschefens

anförande yttrats, borde man emellertid vid en dylik ökning framgå

med stor försiktighet. Utskottet stannade därför vid en höjning av berörda

skillnad med 1 öre, d. v. s. från 4 öre till 5 öre. Skattesatserna

föreslogos till respektive 65 öre, 70 öre och 75 öre för kilogram, vilka av

riksdagen även godkändes.

I anslutning till de principer, som sålunda av statsmakterna vunnit tilllämpning

i fråga om degressionsskalan för maltskatten, uttalade kontrollstyrelsen

i sin skrivelse till Kungl. Maj:! den 3 januari 1932 angående

bland annat uttagande av ytterligare 5 miljoner kronor i förhöjd maltskatt,

att det vid en höjning av maltskatten med 20 öre för kilogram icke

kunde anses föreligga tillräckliga skäl att frångå den nuvarande skillnaden

av 5 öre mellan de olika skattesatserna. Ett motiv för denna ståndpunkt

var, att, da en jämkning uppåt av allenast 2 öre i berörda skillnad

ansågs tillräcklig vid den år 1923 vidtagna tredubblingen av maltskatten,

det näppeligen nu kunde befinnas befogat att för den i frågakomna betydligt

mindre skatteförhöjningen vidtaga en ändring i den gällande degressionen.

Härtill kommer emellertid den enligt styrelsens mening avgörande

omständigheten, att bryggeriindustrien i sin helhet numera, som

ovan nämnts, intager en annan oell i ekonomiskt avseende i hög grad gynnsam.

ställning, som medfört, att även de mindre bryggerierna allmänt blivit

i stånd att. bringa sin tekniska utrustning oell sina produktionsförhållanden

i övrigt upp på en hög nivå, varigenom en utjämning skett i fråga

örn större och mindre bryggeriers förmåga att utnyttja det använda maltet.

Till bryggeriindustriens goda ekonomiska läge bär otvivelaktigt mycket

bidragit det år 1917 i maltdryekstillverkningsförordningen införda villkoret

örn koncession av Kungl. Majit för inrättande av nytt skattepliktigt

bryggeri. Då dylika koncessioner icke lämnats annat än i enstaka undantagsfall,

har den befintliga bryggeriindustrien praktiskt taget icke utsatts

för konkurrens från nya företag. För borteliminerande av de ogynnsamma

förhållanden, som uppstå för bryggerierna vid konkurrens inom

samma försäljningsområde, hava vidare åtskilliga bryggeriföretag förenat

sig under gemensam ekonomisk ledning, varvid även ett stort antal

mindre bryggerier kommit att tillhöra större koncerner. En kraftig kartellbildning

framträder dessutom inom bryggeriindustrien, vars företag

med några få undantag äro anslutna till en gemensam organisation med

uppgift bland annat att upprätthålla överenskomna försäljningspriser å

maltdrycker. En synnerligen god räntabilitet är också en allmän företeelse

inom denna industri, vartill andra industrier näppeligen kunna uppvisa

ett motstycke, och härifrån utgöra de mindre företagen i stort sett knappast

något undantag. Styrelsen tillåter sig beträffande bryggeriindustriens

räntabilitetsförhallanden hänvisa till den år 1929 av socialiseringsnämuden

utgivna undersökningen :>Svenska aktiebolags balansräkningar

åren 1911—1925». Såväl av den jämförande utredningen (sid. 58—120) som

av den monografi, som behandlar bryggeriindustrien (sid. 347—362), erhålla

angivna förhållanden sin närmare belysning. Styrelsen anser sig

böra återgiva det sammanfattande uttalande, varmed nämndens undersökning

avslutas:

»Bryggeriindustrins höga räntabilitet torde väsentligen bero därpå, att

dess företag arbeta för en lokal marknad och i mycket stor utsträckning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 15

organiserat sin ställning på ett sådant sätt, att varje dylik marknad behärskas

av ett enda eller ett fåtal samarbetande företag. De skattepliktiga

bryggerierna representera en näring, utövad av i regel ekonomiskt

starkt konsoliderade företag, med gynnsam finansiering, utmärkt likviditet

och mycket god avkastning.»

Till följd av den gestaltning, som den skattepliktiga bryggerinäringen

sålunda erhållit under hägnet av den genom koncessionsbestämmelsen tillskapade

monopolställningen, samt den i samband härmed inträdda utjämningen

i fråga örn bryggeriföretagens tekniska möjligheter att utnyttja

det beskattade maltet, torde kunna starkt ifrågasättas, huruvida den degressiva

skatteskalan till förmån för de mindre bryggerierna numera kan

anses äga samma berättigande som tillförene. Att under sådana förhållanden

inlåta sig på en utvidgning av skillnaden mellan skattesatser såsom

med motionerna åsyftas bör enligt kontrollstyrelsens mening icke ifrågakomma.

På sätt ovan framhållits, står en dylik höjning icke i överensstämmelse

med det ursprungliga syftet med den degressiva skatteskalan

eller eljest med de principer, som statsmakterna tidigare tillämpat beträffande

anordningen av densamma. Med hänsyn till att bryggeriföretagen

erbjuda så olikartade förutsättningar i fråga örn avsättningsmöjligheter,

drift, prisförhållanden och ekonomi m. m., är det enligt kontrollstyrelsens

mening icke möjligt att med anlitande av maltskatteskalan skapa ett rättvist

och effektivt system för anordnande av en »extrabeskattning» av de

större bryggerierna, varom i motionen förmäles, därest överhuvudtaget

statsmakterna skulle anse, att sådan beskattning skulle äga berättigande.

Man bör göra klart för sig, att en höjning av den högsta skattesatsen

i den i motionerna föreslagna omfattningen självfallet skulle medföra, att

de stora bryggerierna, som väsentligen hava prisbildningen å maltdrycker

i sin hand, sökte hålla sig skadeslösa för den betydande skattehöjning,

som drabbade dem, genom en motsvarande prisförhöjning. Otvivelaktigt

komme utvecklingen vidare att gå därhän, att även de mindre bryggerierna

följde den inträdande högre prisnivån. Det torde icke ligga i statens

intresse att på dylikt sätt medverka till att de mindre bryggeriernas redan

nu i jämförelse med flertalet andra näringar goda ekonomiska läge skall

ytterligare gynnas på allmänhetens bekostnad, särskilt som ett stort antal

av dessa bryggerier är o mer eller mindre nära anslutna till de befintliga

bryggerikoncernerna. Visserligen lära enstaka företag finnas även inom

bryggeriindustrien, vilkas ekonomiska ställning kan vara mindre tillfredsställande,

vare sig detta är beroende av liten omsättning å tillverkad

vara eller av svårighet att förränta det investerade kapitalet i på senare

tider förvärvat bryggeriföretag eller av andra orsaker, men härtill kan

hänsyn givetvis ej tagas vid maltskatteskalans anordnande.

Det bör uppmärksammas, att bryggeriföretagen i de största städerna —

vilka avsetts skola i främsta rummet drabbas av den väsentligt förhöjda

högsta skattesatsen — varit de, som gått i spetsen för prissänkningarna a

maltdrycker i landet och som visat den största återhållsamheten vid prissättningen,

under det att bryggerierna eljest i landsorten kunnat uttaga

betydligt högre priser (3 å (! öre högre). Då landsortsbryggerierna härigenom

redan berett sig en kompensation för sina i förekommande fall högre

produktions- och avsättningskostnader, nr detta en omständighet att taga

hänsyn till, då det gäller att bediima rättmätigheten av kraven på ökad

skattelindring för de mindre bryggerierna.

Vad angår anordningen av maltdrycksbeskattningen i utlandet ma nilin
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

nas, att, så vitt av tillgängliga uppgifter framgår, skatten i flertalet kulturländer

utgår med samma skattesats för större och för mindre bryggerier.

Utom i Sverige torde det allenast vara i Danmark, Polen och Tyskland,

som en graderad skatteskala kommer till användning. I våra grannländer

Norge och Finland tillämpas sålunda enhetliga skattesatser för de

förekommande maltdrycksklasserna med anlitande av produktionsbeskattningssystemet.

Beträffande Danmark kunna speciella omständigheter anföras,

vilka särskilt ansetts motivera vissa skattelindringar för mindre

bryggerier. Enligt vad allmänt är känt, dominera de stora Köpenhamnsbryggerierna

i hög grad i fråga örn tillgodoseende av landets konsumtionsbehov

av maltdrycker, och de konkurrera över hela landet genom sin utbredda

avsättning, vilket landsortsbryggerierna utnyttjat som skäl för

skattelindring. Det må emellertid anmärkas, att det belopp, som sammanlagt

representerar skattelindringen i Danmark, allenast torde uppgå

till något över 1 procent av den samlade inkomsten av maltdrycksbeskattningen.

I Sverige uppgår skattelindringsbeloppet till omkring 1.2 miljoner

kronor på en nettoinkomst av maltskatten å omkring 17.5 miljoner kronor

eller till omkring 7 procent av skatteinkomsten. Framhållas hör vidare,

att de danska landsortsbryggerierna tillämpa ett maltdryckspris, som med

allenast 1 å 1 Vs öre per flaska överstiger Köpenhams-priset, under det att

de svenska landsortsbryggerierna äro i tillfälle att uttaga ett pris å pilsnerdricka,

som är väsentligt högre (ända till 6 öre) än Stockholms-bryggeriernas

pris.

Slutligen tillåter sig kontrollstyrelsen erinra, att chefen för kungl, finansdepartementet

vid anmälan i statsrådet den 8 januari 1932 av frågan

örn höjning av maltskatten bland annat anfört, att spörsmålet örn såväl

en förändrad anordning av degressionsskalan för maltskatten som en omläggning

även av själva beskattningssystemet i syfte att övergå till en

beskattning av den färdiga produkten borde göras till föremål för en särskild

utredning. Ett bifall till de i motionerna gjorda yrkandena skulle

alltså innebära ett föregripande av den sålunda i utsikt ställda utredningen.

Med åberopande av det anförda får kontrollstyrelsen avstyrka bifall till

den i motionerna gjorda hemställan.

I detta ärendes behandling hava, förutom undertecknad överdirektör,

deltagit byråchefen Thulin och tillförordnade byråchefen Almgren, den

sistnämnde föredragande.

Stockholm den 8 februari 1932.

O. E. SVENSSON.

Axel Ericson.

320550. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 24 och 31 §§ förordningen den 1 juni 1923 a1 i texten