Utlåtande, i anledning av väckt motion om fyllnadspension åt vaktmästaren hos första kammaren W. E. Willberg.
1932-02-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:10, Utlåtande, i anledning av väckt motion om fyllnadspension åt vaktmästaren hos första kammaren W. E. Willberg.
Dokumentets text
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Utskottet.
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1932 kl. 12.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om fyllnadspension åt
vaktmästaren hos första kammaren W. E. Willberg.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisad motion nr 55 hava herrar von Geijer och Thulin hemställt,
»att riksdagen måtte besluta, att till vaktmästaren hos första kammaren
W. E. Willberg må från och med ingången av år 1933 från riksgäldskontoret
utgå under hans återstående livstid en fyllnadspension av
600 kronor»
Till stöd för yrkandet har i motionen anförts följande:
»Vaktmästaren hos riksdagens första kammare W. E. Willberg är född
den 28 februari 1860. Han anställdes såsom förste vaktmästare hos kammaren
vid början av 1898 års riksdag och har sedermera vid alla följande
riksmöten innehaft befattning såsom vaktmästare eller förste vaktmästare
hos kammaren, den sistnämnda sysslan till och med år 1918 eller sålunda
i sammanlagt 20 år.
I sin tjänstgöring hos kammaren har Willberg städse ådagalagt flit och
duglighet.
Willberg, som varit vaktmästare vid riksgäldskontoret, åtnjuter därifrån
en årlig pension av 1 716 kronor. Han har en åldrig hustru att försörja och
befinner sig i tryckta ekonomiska omständigheter, enär han haft flera barn
att uppfostra och på sådan grund med sina små inkomster ej kunnat göra
några besparingar.
Då Willberg inom kort uppnår 72 års ålder, synes han efter förloppet av
innevarande riksdag icke lämpligen böra vidare ifrågakomma till vaktmästaresysslan
med dess stundom förekommande betungande nattjänstgöring.
»
Såsom av utredningen framgår, åtnjuter Willberg för ordinarie statstjänst
pension till belopp av 1 716 kronor årligen jämte därå belöpande
dyrtidstillägg. Vid sådant förhållande har utskottet — i anslutning till den
principiella uppfattning i fråga om pension i anledning av riksdagstjänst,
som utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 9 angivit — funnit sig
icke kunna förorda, att särskild pensionsförmån beredes Willberg för hans
anställning i riksdagens tjänst.
Utskottet hemställer sålunda,
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
5
att förevarande motion I: 55 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 februari 1932.
På bankoutskottets vägnar:
NILS WINKLER.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 9.
Reservation
av herrar Lindström och Paulsen, vilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hava följande lydelse:
»Såsom framgår av vad utskottet i sitt denna dag avgivna utlåtande nr 9
anfört, har utskottet tidigare vid behandling av frågor örn pension åt befattningshavare,
vilka haft anställning i riksdagens tjänst, uttalat den principiella
uppfattningen, att särskild pensionsförmån för riksdagstjänst som
regel icke bör ifrågakomma. Utskottet vidhaller denna mening. Pa sätt i
nyssberörda sammanhang erinrats, har emellertid undantag från nämnda
regel ansetts böra äga rum bland annat i fall, då vederbörande befattningshavare
antingen icke varit berättigad till någon pension för annan anställning
eller ock uppburit sådan pension till så litet belopp, att han funnits
vara i behov av understöd. Dylika undantag hava förekommit vid upprepade
tillfällen såväl under senare år som under tiden före nyssnämnda
principuttalande. Med hänsyn härtill och da den pension a 1 716 kronor,
som författningsenligt tillkommer Willberg, är så blygsam, att han väl kan
sägas vara i behov av ett tillskott till densamma, har utskottet ansett sig
kunna tillstyrka, att en tilläggspension beredes Willberg i anledning av hans
långvariga anställning hos riksdagen. Mot det belopp, som i sådant avseende
föreslagits i motionen, finner utskottet icke anledning till erinran.
Tilläggspensionen torde böra anvisas från anslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus och lärer böra utgå från
och med kalenderåret näst efter det, då Willberg sista gången tjänstgör hos
riksdagen.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 55, må
medgiva, att till vaktmästaren hos första kammaren W. E.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 10.
Willberg må, utöver honom författningsenligt tillkommande
pension, från och med kalenderåret näst efter det, varunder
han sista gången tjänstgör hos riksdagen, under hans återstående
livstid från förslagsanslaget till riksdags- och revisionskostnader
samt kostnader för riksdagens hus utgå en
tilläggspension av sexhundra kronor.»
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.