Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.

1932-03-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:14, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om

ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.

I en inom första kammaren under nr 92 väckt, till bankoutskottets handläggning

hänvisad motion har herr Thulin hemställt, »att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit anhålla om framläggande för riksdagen av förslag till

sådan ändring i 35 § sparbankslagen, att huvudmännens befogenhet att

besluta örn anslag från vinstmedel blir klart och tydligt begränsad».

Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande:

»I 35 § lagen den 29 juli 1923 örn sparbanker stadgas, att under viss

förutsättning huvudmännen i en sparbank, efter det sparbankens styrelse

avgivit yttrande i ärendet, äga besluta att intill hälften av vinsten »skall

användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke på

grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag». Huvudmännens

beslut skall underställas Konungens befallningshavande, som har

att pröva, huruvida beslutet överensstämmer nied sparbankslagen och sparbankens

reglemente.

Uttrycket »sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål som icke på

grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag» har

under senare år varit föremål för olika tolkning, som uppmärksammats inom

1930 och 1931 års konstitutionsutskott (se utskottets memorial 1930 nr 26

sid. 109—lil och 1931 nr 9 sid. 46—52). En kort redogörelse för det väsentliga

i de tre fall, som .sålunda varit föremål för övervägande inom utskottet,

skall här lämnas.

Huvudmännen i Sala stads sparbank hade beslutat använda 25 000 kronor

till en fond för uppförande av en busstation. Länsstyrelsen fann emellertid,

att beslutet örn detta anslag icke innebure tillgodoseende av sådana

ändamål, som avses i 35 § sparbankslagen, och vägrade därför att fastställa

beslutet. Av bankens 24 huvudmän anförde 16 besvär hos Kungl. Majit,

som fastställde huvudmännens beslut. Reservanter i konstitutionsutskottet

ansågo på anförda grunder, att anmälan till riksdagen hade bort göras för

vad föredragande departementschefen tillstyrkt Kungl. Majit besluta.

Det andra fallet avsåg likaledes ett beslut av Sala sparbanks huvudmän.

De hade nämligen anslagit 15 000 kronor till fullbordande av ett med kommunala

medel anlagt badhus i Sala. Länsstyrelsen fann beslutet om anvisande

av 15 000 kronor icke stå i överensstämmelse med 35 § sparbankslagen.

Besvär anfördes häröver hos Kungl. Majit, som fastställde huvudmännens

beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. fi sand. 9 haft. (Nr 14—17.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Bankoutskottets utlåtande Xr ii.

Det tredje fallet avser ett beslut av huvudmännen för Ardre sparbank på

Gotland. De hade bland annat anslagit 200 kronor till reparation av Ljugarns

missionshus. Länstyrelsen vägrade fastställelse å detta anslag, enär anslaget

icke kunde anses vara ämnat att gagna något sådant ändamål, som

avses i 35 § sparbankslagen. På anförda besvär av Ljugarns friförsamling

fastställde^ Kungl. Majit huvudmännens beslut. Jämväl i de bägge sista

fallen ansågo reservanter i konstitutionsutskottet, att anmärkning bort göras

mot föredragande departementschef.

Ett närmare studium av de i konstitutionsutskottets memorial återgivna

handlingarna i de tre här ovan angivna fallen ger otvetydigt vid handen,

att 35 § sparbankslagen erhållit en så obestämd formulering, att olika tolkningar

äro möjliga och att i följd härav såväl sparbankernas huvudmän som

också länsstyrelserna, som hava att pröva huvudmännens beslut, kunna

komma till rakt motsatta uppfattningar. Större klarhet kan ej sägas hava

vunnits genom Kungl. Majits här ovan refererade utslag; snarast förefaller

det, som örn det blivit ännu mera osäkert vad som rätteligen skall förstås

med stadgandet i 35 § sparbankslagen. Det kan emellertid icke vara lämpligt,

att en dylik oklarhet örn 35 paragrafens tolkning förefinnes. Det gäller

här en ganska vidsträckt rätt för huvudmännen att förfoga över penningbelopp,

som tillkommit såsom vinster på insättarnas medel. Allt efter sammansättningen

av huvudmännen kunna anslag beviljas till de mest skiftande

ändamål. Huvudmännen i en sparbank, belägen i en stad men med ett

stort landsbygdsklientel, kunna genomdriva anslag, som väsentligen gagna

vissa stadskommunala intressen, eller huvudmännen kunna besluta anslag,

sorn gynna vissa separata intressen.

Då huvudmännen skola handhava en så ömtålig uppgift som att för vissa

ändamål disponera över medel, som intjänats under sparbanksrörelsen, synes

det önskvärt, att fullt tydliga direktiv i sparbankslagen härför lämnas. I anledning

av synpunkter, som anförts av reservanterna i konstitutionsutskottet

och här ovan antytts, har jag ansett en överarbetning av den ifrågavarande

bestämmelsen i sparbankslagen vara erforderlig i syfte att skapa tydlighet

i fråga om huvudmännens befogenheter.»

(ivel ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av sparbanksinspektionen, varjämte utskottet berett svenska sparbanksföreningens

styrelse tillfälle att avgiva och till utskottet inkomma med

yttrande över motionen.

I anledning härav har sparbanksinspektionen i utlåtande den 4 mars

1932 anfört följande:

»Enligt 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 ägde sparbanks

huvudmän under vissa förutsättningar besluta att använda viss del av

sparbanks reservfond, till vilken skulle avsättas ali vinst, som uppkommit å

rörelsen, bland annat ''för välgörande eller allmännyttigt ändamål’.

Genom lag den 25 maj 1905, som trädde i kraft den 1 januari 1906,

skedde en precisering av nämnda ändamål genom föreskriften, alt dylika

anslag skulle avse sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, ''som icke

pa grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag’.

\id föredragning inför Kung. Majit år 1904 av förslag till proposition,

avseende sistberörda lagändring, anförde chefen för finansdepartementet

bland annat, att enligt vad riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 8 april

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Ar 14.

1902 erinrat, det stundom inträffat, att sparbank beviljat anslag till ändamål

av beskaffenhet att böra tillgodoses genom skattebidrag. En dylik tolkning

av bestämmelserna i ämnet hade emellertid tydligen ej varit av lagstiftaren

avsedd, och användandet av sparbanks överskottsmedel tor ändamål av

sådan beskaffenhet vore i alla fall icke överensstämmande med sparbankernas

uppgift eller förenligt med insättarnas intressen.

Den lydelse, ifrågavarande bestämmelser erhållit genom 1905 års lag,

bibehölls i lagen om sparbanker den 29 juni 1923 och är ännu gällande.

Däremot ändrades genom sistnämnda lag bestämmelserna örn grunderna

för beräkningen av de vinstmedel, som må kunna disponeras för anslag

till berörda ändamål.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att man år 1905 fann anledning

att i visst avseende närmare angiva de välgörande eller allmännyttiga

ändamål, för vilka sparbanks vinstmedel må kunna disponeras. Såsom i den

remitterade motionen framhålles, hava emellertid det oaktat olika uppfattningar

framförts i fråga örn bestämmelsernas innebörd. Det torde böra

nämnas, att även i andra fall än de i motionen omnämnda Kungl. Majit

upphävt Konungens befallningshavandes beslut i fråga om anslag enligt

ifrågavarande lagrum.

I likhet med motionären anser sparbanksinspektionen det vara önskvärt,

att en utredning kommer till stånd, åsyftande en precisering så långt detta

är möjligt av de ändamål, för vilka anslag må kunna lämnas. En synpunkt

att beakta vid en sådan överarbetning av bestämmelserna i ämnet synes böra

vara, att ytterligare garanti åstadkommes mot ett utnyttjande från kommuns

sida av sparbanks vinstmedel för att bereda lättnad i kommunens skattebörda.

Gällande lagstiftning torde förhindra, att sparbanks vinstmedel reserveras

för välgörande eller allmännyttiga ändamål, som först senare av huvudmännen

skola bestämmas. Då erfarenheten visat, att det ej tydligt framgår av

lagbestämmelserna, att en dylik avsättning av vinstmedel för framtida disposition

ej är tillåten, synes en precisering påkallad även i sådant avseende.»

Åberopande vad sålunda anförts, har sparbanksinspektionen tillstyrkt, att

en utredning måtte komma till stånd i enlighet med motionärens syftemål.

Svenska sparbanksföreningens styrelse har i skrivelse till utskottet den

12 februari 1932 yttrat följande:

:>Motionärens hemställan går ut på att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

anhålla om framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring i 35 §

sparbankslagen, att huvudmännens befogenhet alt besluta örn anslag från

vinstmedel blir klart och tydligt begränsad. Såsom framgår av den anförda

motiveringen, avser den föreslagna utredningen ett närmare bestämmande

av innebörden av stadgandet i 35 § 2 st. sparbankslagen örn ridt för huvudmännen

alt bevilja anslag för allmännyttigt eller välgörande ändamål, som

icke på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.

Ifrågavarande stadgande infördes i 1892 års sparbankslag genom lag den

25 maj 1905, sedan Kungl. Majit, med anledning av en vid 1902 års riksdag

väckt motion, i proposition till 1905 års riksdag framlagt förslag til! vissa

ändringar i dåvarande 15 S sparbankslagen, vartill riksdagen lämnade sitt

bifall. Efter den senast vidtagna revisionen av sparbankslagstiftningen ingår

detsamma med oförändrad lydelse och innebörd i 35 ?? 2 st. i nu gällande

lag örn sparbanker den 29 juni 1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

U tskottet.

Motiveringen tili det av motionären framställda yrkandet utgår, med stöd

av anförda exempel, från den uppfattningen, att en utredning i och för överarbetning

av ifrågavarande stadgande i sparbankslagen vore särskilt erforderlig

på grund av att den obestämda formuleringen i praxis givit anledning

till olika tolkningar, och att i följd härav såväl sparbankernas huvudmän

som också länsstyrelserna, som hava att pröva huvudmännens beslut,

kunna komma till rakt motsatta uppfattningar. Av de anförda exemplen

avse de tvenne första anslag av Sala stads sparbanks huvudmän till belopp

av 25 000 kronor och 15 000 kronor till en fond för uppförande av en bussstation

respektive till fullbordande av ett med kommunala medel anlagt badhus

i Sala. I båda fallen har Kungl. Majit efter anförda besvär meddelat

fastställelse å huvudmännens beslut örn anslag. De skiljaktiga meningarna

avse, såsom handlingarna i målen och särskilt reservanternas i konstitutionsutskottet

uttalanden synas giva vid handen, ej så mycket innebörden av

begreppet allmännyttigt eller välgörande ändamål i och för sig, utan i stället

tolkningen av stadgandets innebörd med avseende å vad »som icke på grund

av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag». Tolkningen

härvidlag ligger emellertid huvudsakligen på kommunallagstiftningens område

och synes endast hava mera medelbart intresse ur sparbankssynpunkt.

Vad det tredje av de anförda fallen beträffar — ett beslut av huvudmännen

för Ardre sparbank om anslag å 200 kronor till reparation av Ljugarns

missionshus —- kunna måhända vissa betänkligheter göras gällande, särskilt

av formella skäl, men någon större räckvidd ur principiell synpunkt synes

detsamma emellertid ej böra tillmätas. Detsamma synes även kunna göras

gällande, vad angår motionärens betänkligheter i anledning av att huvudmännen

vid nu gällande bestämmelser angående rätten att bevilja anslag

skulle kunna genomdriva sådana anslag, som endast gynna rent lokala separatintressen,

vilka betänkligheter efter den mycket genomgripande reformen

av bestämmelserna om huvudmanskorporationemas sammansättning i nu

gällande sparbankslag väl knappast torde innebära någon större allmängiltighet.

Såsom framgår härav, har motionären med den anförda motiveringen ej

förebragt några mera vägande skäl till stöd för att åtgärd bör vidtagas å

motionens syfte. Ej heller har vare sig i motionen eller annorstädes framlagts

något förslag till en bättre framkomlig väg än den som anvisas av

de nu gällande bestämmelserna i ämnet. Styrelsen tillåter sig härvidlag

hänvisa till att bestämmelserna ifråga vid den för endast några få år sedan

företagna revisionen av sparbankslagstiftningen, utan att något förslag till

ändring framställts, ånyo i oförändrat skick intagits i sparbankslagen. Med

hänsyn härtill och då det enligt styrelsens mening skulle erbjuda mycket

stora svårigheter att få till stånd för ändamålet lämpligare bestämmelser,

får styrelsen lämna det yttrande, att styrelsen finner sig sakna anledning

att tillstyrka den av motionären begärda utredningen.»

Såsom den i motionen lämnade utredningen utvisar och sparbanksinspektionen

i sitt utlåtande jämväl bestyrkt, synas bestämmelserna i 35 § sparbankslagen

angående huvudmännens befogenhet att besluta om anslag av

sparbanks vinstmedel i sin nuvarande avfattning lämna rum för olika tolkningar,

vilket visat sig medföra vissa olägenheter vid bestämmelsernas tilllämpning.

Det är därför enligt utskottets mening önskvärt, att bestämmelserna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 14.

5

i fråga såvitt möjligt omformuleras på sådant sätt, alt desamma tydligare än

för närvarande är fallet angiva gränslinjerna för huvudmännens befogenhet i

nyss berörda hänseende. Utskottet får sålunda för sin del ansluta sig till det

i motionen väckta förslaget att en utredning i sådant syfte kommer till stånd

genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid denna utredning synas böra beaktas de

synpunkter, som kommit till uttryck i motionen och i de över densamma

avgivna utlåtandena.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:92,

må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj .t

måtte låta verkställa utredning angående ändring av 35 §

lagen den 29 juli 1923 om sparbanker i syfte att ernå ett

tydligare angivande än för närvarande av huvudmännens

befogenhet att besluta örn anslag av sparbanks vinstmedel

samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 14 mars 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Ström i Lidköping,

Stendahl, Berling*, Bodin och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,

Wikström, Höglund i Göteborg, Byberg och Carlsson i Solberga.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:110 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen om sparbanker. a1 i texten