Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.
1932-03-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:14, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående utredning om
ändrad lydelse av 35 § i lagen örn sparbanker.
I en inom första kammaren under nr 92 väckt, till bankoutskottets handläggning
hänvisad motion har herr Thulin hemställt, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit anhålla om framläggande för riksdagen av förslag till
sådan ändring i 35 § sparbankslagen, att huvudmännens befogenhet att
besluta örn anslag från vinstmedel blir klart och tydligt begränsad».
Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande:
»I 35 § lagen den 29 juli 1923 örn sparbanker stadgas, att under viss
förutsättning huvudmännen i en sparbank, efter det sparbankens styrelse
avgivit yttrande i ärendet, äga besluta att intill hälften av vinsten »skall
användas till sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål, som icke på
grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag». Huvudmännens
beslut skall underställas Konungens befallningshavande, som har
att pröva, huruvida beslutet överensstämmer nied sparbankslagen och sparbankens
reglemente.
Uttrycket »sådant allmännyttigt eller välgörande ändamål som icke på
grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag» har
under senare år varit föremål för olika tolkning, som uppmärksammats inom
1930 och 1931 års konstitutionsutskott (se utskottets memorial 1930 nr 26
sid. 109—lil och 1931 nr 9 sid. 46—52). En kort redogörelse för det väsentliga
i de tre fall, som .sålunda varit föremål för övervägande inom utskottet,
skall här lämnas.
Huvudmännen i Sala stads sparbank hade beslutat använda 25 000 kronor
till en fond för uppförande av en busstation. Länsstyrelsen fann emellertid,
att beslutet örn detta anslag icke innebure tillgodoseende av sådana
ändamål, som avses i 35 § sparbankslagen, och vägrade därför att fastställa
beslutet. Av bankens 24 huvudmän anförde 16 besvär hos Kungl. Majit,
som fastställde huvudmännens beslut. Reservanter i konstitutionsutskottet
ansågo på anförda grunder, att anmälan till riksdagen hade bort göras för
vad föredragande departementschefen tillstyrkt Kungl. Majit besluta.
Det andra fallet avsåg likaledes ett beslut av Sala sparbanks huvudmän.
De hade nämligen anslagit 15 000 kronor till fullbordande av ett med kommunala
medel anlagt badhus i Sala. Länsstyrelsen fann beslutet om anvisande
av 15 000 kronor icke stå i överensstämmelse med 35 § sparbankslagen.
Besvär anfördes häröver hos Kungl. Majit, som fastställde huvudmännens
beslut.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. fi sand. 9 haft. (Nr 14—17.)
opaginerad Kontrollera mot PDF
•>
Bankoutskottets utlåtande Xr ii.
Det tredje fallet avser ett beslut av huvudmännen för Ardre sparbank på
Gotland. De hade bland annat anslagit 200 kronor till reparation av Ljugarns
missionshus. Länstyrelsen vägrade fastställelse å detta anslag, enär anslaget
icke kunde anses vara ämnat att gagna något sådant ändamål, som
avses i 35 § sparbankslagen. På anförda besvär av Ljugarns friförsamling
fastställde^ Kungl. Majit huvudmännens beslut. Jämväl i de bägge sista
fallen ansågo reservanter i konstitutionsutskottet, att anmärkning bort göras
mot föredragande departementschef.
Ett närmare studium av de i konstitutionsutskottets memorial återgivna
handlingarna i de tre här ovan angivna fallen ger otvetydigt vid handen,
att 35 § sparbankslagen erhållit en så obestämd formulering, att olika tolkningar
äro möjliga och att i följd härav såväl sparbankernas huvudmän som
också länsstyrelserna, som hava att pröva huvudmännens beslut, kunna
komma till rakt motsatta uppfattningar. Större klarhet kan ej sägas hava
vunnits genom Kungl. Majits här ovan refererade utslag; snarast förefaller
det, som örn det blivit ännu mera osäkert vad som rätteligen skall förstås
med stadgandet i 35 § sparbankslagen. Det kan emellertid icke vara lämpligt,
att en dylik oklarhet örn 35 paragrafens tolkning förefinnes. Det gäller
här en ganska vidsträckt rätt för huvudmännen att förfoga över penningbelopp,
som tillkommit såsom vinster på insättarnas medel. Allt efter sammansättningen
av huvudmännen kunna anslag beviljas till de mest skiftande
ändamål. Huvudmännen i en sparbank, belägen i en stad men med ett
stort landsbygdsklientel, kunna genomdriva anslag, som väsentligen gagna
vissa stadskommunala intressen, eller huvudmännen kunna besluta anslag,
sorn gynna vissa separata intressen.
Då huvudmännen skola handhava en så ömtålig uppgift som att för vissa
ändamål disponera över medel, som intjänats under sparbanksrörelsen, synes
det önskvärt, att fullt tydliga direktiv i sparbankslagen härför lämnas. I anledning
av synpunkter, som anförts av reservanterna i konstitutionsutskottet
och här ovan antytts, har jag ansett en överarbetning av den ifrågavarande
bestämmelsen i sparbankslagen vara erforderlig i syfte att skapa tydlighet
i fråga om huvudmännens befogenheter.»
(ivel ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av sparbanksinspektionen, varjämte utskottet berett svenska sparbanksföreningens
styrelse tillfälle att avgiva och till utskottet inkomma med
yttrande över motionen.
I anledning härav har sparbanksinspektionen i utlåtande den 4 mars
1932 anfört följande:
»Enligt 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli 1892 ägde sparbanks
huvudmän under vissa förutsättningar besluta att använda viss del av
sparbanks reservfond, till vilken skulle avsättas ali vinst, som uppkommit å
rörelsen, bland annat ''för välgörande eller allmännyttigt ändamål’.
Genom lag den 25 maj 1905, som trädde i kraft den 1 januari 1906,
skedde en precisering av nämnda ändamål genom föreskriften, alt dylika
anslag skulle avse sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, ''som icke
pa grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag’.
\id föredragning inför Kung. Majit år 1904 av förslag till proposition,
avseende sistberörda lagändring, anförde chefen för finansdepartementet
bland annat, att enligt vad riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit den 8 april
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Ar 14.
1902 erinrat, det stundom inträffat, att sparbank beviljat anslag till ändamål
av beskaffenhet att böra tillgodoses genom skattebidrag. En dylik tolkning
av bestämmelserna i ämnet hade emellertid tydligen ej varit av lagstiftaren
avsedd, och användandet av sparbanks överskottsmedel tor ändamål av
sådan beskaffenhet vore i alla fall icke överensstämmande med sparbankernas
uppgift eller förenligt med insättarnas intressen.
Den lydelse, ifrågavarande bestämmelser erhållit genom 1905 års lag,
bibehölls i lagen om sparbanker den 29 juni 1923 och är ännu gällande.
Däremot ändrades genom sistnämnda lag bestämmelserna örn grunderna
för beräkningen av de vinstmedel, som må kunna disponeras för anslag
till berörda ändamål.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att man år 1905 fann anledning
att i visst avseende närmare angiva de välgörande eller allmännyttiga
ändamål, för vilka sparbanks vinstmedel må kunna disponeras. Såsom i den
remitterade motionen framhålles, hava emellertid det oaktat olika uppfattningar
framförts i fråga örn bestämmelsernas innebörd. Det torde böra
nämnas, att även i andra fall än de i motionen omnämnda Kungl. Majit
upphävt Konungens befallningshavandes beslut i fråga om anslag enligt
ifrågavarande lagrum.
I likhet med motionären anser sparbanksinspektionen det vara önskvärt,
att en utredning kommer till stånd, åsyftande en precisering så långt detta
är möjligt av de ändamål, för vilka anslag må kunna lämnas. En synpunkt
att beakta vid en sådan överarbetning av bestämmelserna i ämnet synes böra
vara, att ytterligare garanti åstadkommes mot ett utnyttjande från kommuns
sida av sparbanks vinstmedel för att bereda lättnad i kommunens skattebörda.
Gällande lagstiftning torde förhindra, att sparbanks vinstmedel reserveras
för välgörande eller allmännyttiga ändamål, som först senare av huvudmännen
skola bestämmas. Då erfarenheten visat, att det ej tydligt framgår av
lagbestämmelserna, att en dylik avsättning av vinstmedel för framtida disposition
ej är tillåten, synes en precisering påkallad även i sådant avseende.»
Åberopande vad sålunda anförts, har sparbanksinspektionen tillstyrkt, att
en utredning måtte komma till stånd i enlighet med motionärens syftemål.
Svenska sparbanksföreningens styrelse har i skrivelse till utskottet den
12 februari 1932 yttrat följande:
:>Motionärens hemställan går ut på att riksdagen måtte hos Kungl. Majit
anhålla om framläggande för riksdagen av förslag till sådan ändring i 35 §
sparbankslagen, att huvudmännens befogenhet alt besluta örn anslag från
vinstmedel blir klart och tydligt begränsad. Såsom framgår av den anförda
motiveringen, avser den föreslagna utredningen ett närmare bestämmande
av innebörden av stadgandet i 35 § 2 st. sparbankslagen örn ridt för huvudmännen
alt bevilja anslag för allmännyttigt eller välgörande ändamål, som
icke på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.
Ifrågavarande stadgande infördes i 1892 års sparbankslag genom lag den
25 maj 1905, sedan Kungl. Majit, med anledning av en vid 1902 års riksdag
väckt motion, i proposition till 1905 års riksdag framlagt förslag til! vissa
ändringar i dåvarande 15 S sparbankslagen, vartill riksdagen lämnade sitt
bifall. Efter den senast vidtagna revisionen av sparbankslagstiftningen ingår
detsamma med oförändrad lydelse och innebörd i 35 ?? 2 st. i nu gällande
lag örn sparbanker den 29 juni 1923.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
U tskottet.
Motiveringen tili det av motionären framställda yrkandet utgår, med stöd
av anförda exempel, från den uppfattningen, att en utredning i och för överarbetning
av ifrågavarande stadgande i sparbankslagen vore särskilt erforderlig
på grund av att den obestämda formuleringen i praxis givit anledning
till olika tolkningar, och att i följd härav såväl sparbankernas huvudmän
som också länsstyrelserna, som hava att pröva huvudmännens beslut,
kunna komma till rakt motsatta uppfattningar. Av de anförda exemplen
avse de tvenne första anslag av Sala stads sparbanks huvudmän till belopp
av 25 000 kronor och 15 000 kronor till en fond för uppförande av en bussstation
respektive till fullbordande av ett med kommunala medel anlagt badhus
i Sala. I båda fallen har Kungl. Majit efter anförda besvär meddelat
fastställelse å huvudmännens beslut örn anslag. De skiljaktiga meningarna
avse, såsom handlingarna i målen och särskilt reservanternas i konstitutionsutskottet
uttalanden synas giva vid handen, ej så mycket innebörden av
begreppet allmännyttigt eller välgörande ändamål i och för sig, utan i stället
tolkningen av stadgandets innebörd med avseende å vad »som icke på grund
av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag». Tolkningen
härvidlag ligger emellertid huvudsakligen på kommunallagstiftningens område
och synes endast hava mera medelbart intresse ur sparbankssynpunkt.
Vad det tredje av de anförda fallen beträffar — ett beslut av huvudmännen
för Ardre sparbank om anslag å 200 kronor till reparation av Ljugarns
missionshus —- kunna måhända vissa betänkligheter göras gällande, särskilt
av formella skäl, men någon större räckvidd ur principiell synpunkt synes
detsamma emellertid ej böra tillmätas. Detsamma synes även kunna göras
gällande, vad angår motionärens betänkligheter i anledning av att huvudmännen
vid nu gällande bestämmelser angående rätten att bevilja anslag
skulle kunna genomdriva sådana anslag, som endast gynna rent lokala separatintressen,
vilka betänkligheter efter den mycket genomgripande reformen
av bestämmelserna om huvudmanskorporationemas sammansättning i nu
gällande sparbankslag väl knappast torde innebära någon större allmängiltighet.
Såsom framgår härav, har motionären med den anförda motiveringen ej
förebragt några mera vägande skäl till stöd för att åtgärd bör vidtagas å
motionens syfte. Ej heller har vare sig i motionen eller annorstädes framlagts
något förslag till en bättre framkomlig väg än den som anvisas av
de nu gällande bestämmelserna i ämnet. Styrelsen tillåter sig härvidlag
hänvisa till att bestämmelserna ifråga vid den för endast några få år sedan
företagna revisionen av sparbankslagstiftningen, utan att något förslag till
ändring framställts, ånyo i oförändrat skick intagits i sparbankslagen. Med
hänsyn härtill och då det enligt styrelsens mening skulle erbjuda mycket
stora svårigheter att få till stånd för ändamålet lämpligare bestämmelser,
får styrelsen lämna det yttrande, att styrelsen finner sig sakna anledning
att tillstyrka den av motionären begärda utredningen.»
Såsom den i motionen lämnade utredningen utvisar och sparbanksinspektionen
i sitt utlåtande jämväl bestyrkt, synas bestämmelserna i 35 § sparbankslagen
angående huvudmännens befogenhet att besluta om anslag av
sparbanks vinstmedel i sin nuvarande avfattning lämna rum för olika tolkningar,
vilket visat sig medföra vissa olägenheter vid bestämmelsernas tilllämpning.
Det är därför enligt utskottets mening önskvärt, att bestämmelserna
Bankoutskottets utlåtande Nr 14.
5
i fråga såvitt möjligt omformuleras på sådant sätt, alt desamma tydligare än
för närvarande är fallet angiva gränslinjerna för huvudmännens befogenhet i
nyss berörda hänseende. Utskottet får sålunda för sin del ansluta sig till det
i motionen väckta förslaget att en utredning i sådant syfte kommer till stånd
genom Kungl. Maj:ts försorg. Vid denna utredning synas böra beaktas de
synpunkter, som kommit till uttryck i motionen och i de över densamma
avgivna utlåtandena.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 1:92,
må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Maj .t
måtte låta verkställa utredning angående ändring av 35 §
lagen den 29 juli 1923 om sparbanker i syfte att ernå ett
tydligare angivande än för närvarande av huvudmännens
befogenhet att besluta örn anslag av sparbanks vinstmedel
samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 14 mars 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Ström i Lidköping,
Stendahl, Berling*, Bodin och Bengtsson*;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Höglund i Göteborg, Byberg och Carlsson i Solberga.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:110 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående utredning om ändrad lydelse av 35 § i lagen om sparbanker. a1 i texten