Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn anvisande av ytterligare medel för omläggning av allmänna vägen Tumba—Uttran.
1932-03-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:16, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn anvisande av ytterligare medel för omläggning av allmänna vägen Tumba—Uttran.
Dokumentets text
10
Bankoutskottets utlåtande A''r 16.
Nr 16.
Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
örn anvisande av ytterligare medel för omläggning av allmänna
vägen Tumba—Uttran.
Med godkännande av ett den 29 januari 1929 mellan Sveriges riksbank
och Svartlösa härads väghållningsdistrikt upprättat avtal angående omläggning
av allmänna vägen Tumba—Uttran bemyndigade samma års riksdag
fullmäktige i riksbanken att av riksbankens medel under vissa i avtalet
angivna förutsättningar till väghållningsdistriktet utbetala ett belopp av
31 000 kronor. Enligt berörda avtal hade väghållningsdistriktet åtagit sig
att, sedan vederbörligt tillstånd därtill erhållits, utföra ifrågavarande vägomläggning.
Den totala kostnaden därför beräknades enligt upprättat förslag
uppgå till ett belopp av 141 000 kronor. Väghållningsdistriktets åtagande
gällde endast under förutsättning, bland annat, att distriktet erhölle
ett bidrag av automobilskattemedel intill 75 procent av den beräknade kostnaden,
dock lägst 100 000 kronor, vilket belopp sedermera beviljats. I avtalet
stadgades vidare, att riksbanken skulle utan ersättning upplåta den riksbanken
tillhöriga mark, som erfordrades för vägens framdragande, samt
bidraga till distriktets kostnader för vägomläggningen med ovannämnda belopp,
31 000 kronor, att utbetalas med hälften vid vägarbetets påbörjande
samt återstoden, då arbetet vore till hälften utfört. Distriktet skulle självt
bidraga med ett belopp av högst 10 000 kronor.
I skrivelse till bankoutskottet den 25 februari 1932 hava fullmäktige i
riksbanken gjort framställning örn anvisande av ytterligare medel för ifrågavarande
vägomläggning, varvid fullmäktige anfört följande:
I skrivelse den 18 november 1931 har väghållningsdistriktet — med anmälan,
att ifrågavarande vägarbete blivit fullbordat och avsynat — bland annat
anfört, att vid den sammanställning av kostnaderna, som verkställts för att
utbekomma innestående bidrag av automobilskattemedel, det visat sig,
att kostnaderna för företaget kommit att överstiga den beräknade kostnaden
med 13 532 kronor 91 öre. Denna ökade kostnad hade orsakats av för riksbankens
räkning utförda arbeten såsom förbättrade tillfarter för vägen till
pappersbrukets ägor på södra sidan om jämvägerl, påfyllning för förbättring
av anslutning med den gamla vägen genom pappersbruket, förlängning av
den för kraftkanalen avsedda trumman, så att kanalen kunde bibehålla sin
för bruket gynnsammaste riktning, dräneringsanordningar för att icke be
-
Bankoutskottets utlåtande Nr US.
11
röra slänten till pappersbrukets tomt mitt för det nu flyttade uthuset, ävensom
av på förhand oberäkneliga kostnader för av statens järnvägar anordnad
bevakning och utförda arbeten. Vid de underhandlingar, som förts
med entreprenören, har denne förklarat sig villig att nedskriva en hos vägstyrelsen
innestående fordran för extra arbeten å 12 395 kronor 50 öre med
2 395 kronor 50 öre till 10 000 kronor med villkor, att dessa 10 000 kronor
omgående likviderades, varför de sammanlagda kostnaderna utöver det
fastställda beloppet 141 000 kronor skulle komma att uppgå till 11 137 kronor
41 öre.
Entreprenörens fordran å 10 000 kronor hade av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utsedda arbetsledaren godkänts och attesterats.
Med hänsyn till berörda förhållanden har vägstyrelsen anhållit, att riksbanken
för täckande av den sålunda uppkomna merkostnaden ville till vägdistriktet
utbetala ytterligare 10 000 kronor.
Såsom framgår av fullmäktiges skrivelse i ämnet till 1929 års bankoutskott
(se utskottets utlåtande nr 19), hava här ifrågavarande vägarbeten
tillkommit på förslag av fullmäktige. Syftet med dessa arbeten var att
frigöra vägen vid och emellan brukets byggnader från den genomgående
trafiken, vilken medförde stora olägenheter för papperstillverkningen och
brukspersonalen. Enligt vad vägstyrelsen i sin skrivelse erinrar, hade vid
de underhandlingar, som före arbetets påbörjande förts mellan riksbanken
och vägstyrelsen, framhållits, att vägdistriktets intresse för vägomläggningen
vore ytterst ringa, enär arbetet bomme att kräva ett så stort belopp av de
automobilskattemedel, som tilldelades väghållningsdistriktet, att vägdistriktets
övriga synnerligen nödvändiga vägarbeten skulle komma att bliva eftersatta
och fördröjda. Jämlikt förenämnda avtal hade vidare väghållningsdistriktets
bidrag till vägomläggningen uttryckligen begränsats till 10 000
kronor. Under sådana förhållanden och då, på sätt vägstyrelsen framhåller,
merkostnaden för genomförandet av ifrågavarande vägomläggning förorsakats
av tilläggsarbeten, vilka icke ingingo i det ursprungliga kostnadsförslaget
men som under arbetets gång visat sig vara erforderliga, anse
fullmäktige, att riksbanken till täckande av nämnda merkostnad bör bidraga
med det belopp, vägstyrelsen i sådant avseende begärt.
Under åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige hemställa, att
utskottet måtte hos riksdagen utverka bemyndigande för fullmäktige att för
omläggning av allmänna vägen Tumba—Uttran av riksbankens medel till
Svartlösa härads väghållningsdistrikt utbetala ytterligare ett belopp av
10 000 kronor.
Av utredningen framgår, att väghållningsdistriktet från början olyckligen Utskottet.
begränsat sin utfästelse om bidrag för ifrågavarande, på bankofullmäktiges
framställning tillkomna vägomläggning till ett belopp av högst 10 000 kronor
samt att de jämkningar i ursprungligen fastställd plan för företaget, vilka
väsentligen föranlett den uppkomna merkostnaden, ägt rum i riksbankens
intresse. Under sådana förhållanden torde berörda merkostnad böra huvudsakligen
bestridas av riksbankens medel. Utskottet bär på grund härav
ansett sig böra tillstyrka bifall till bankofullmäktiges framställning och får
alltså hemställa,
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 16.
att riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken förevarande
framställning, må bemyndiga fullmäktige att för
omläggning av allmänna vägen Tumba—Uttran av riksbankens
medel till Svartlösa härads väghållningsdistrikt utbetala,
utöver förut anvisat belopp, ytterligare en summa av
10 0Ö0 kronor.
Stockholm den 14 mars 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm*,
Lindgren, Johansson i Östersund, Stendahl, Berling* och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Höglund i Göteborg, Ryberg och Carlsson i Solberga.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Stendahl, Lindgren, Bäcklund och Carlsson i Solberga, vilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
Av utredningen i ärendet framgår, att den merkostnad, som för ifrågavarande
vägomläggning uppkommit i förhållande till de ursprungliga kostnadsberäkningarna,
i väsentlig mån föranletts av jämkningar, vilka i riksbankens
intresse vidtagits i den för företaget uppgjorda plan, som låg till
grund för 1929 års riksdags beslut i ämnet. Det torde hava stått klart för
bankofullmäktige, att de extra arbeten, som sålunda för riksbankens räkning
utförts utöver de i planen avsedda, skulle komma att medföra ett
överskridande av den för företaget beräknade kostnadsramen. I den skrivelse,
vari vägstyrelsen i Svartlösa härads väghållningsdistrikt nu hos riksbanken
gjort framställning örn bidrag till täckande av den uppkomna merkostnaden,
har nämligen — utan att gensägelse från fullmäktiges sida framkommit
— till stöd för framställningen anförts bland annat följande: »Vid
de underhandlingar, som fördes, ställdes även i utsikt, att, därest arbetet
Dankoutskoltets utlåtande Nr 16.
13
skulle överskrida den beräknade kostnaden på grund av oberäknade arbeten
eller dylikt, riksbanken skulle kunna bidraga med sålunda överskjutande
belopp. De av riksbanksfullmäktige för underhandlingarna utsedda ombuden
önskade dock ej skriftligen bekräfta denna utfästelse, enär bidragsfrågan
i så fall först skulle på av riksbanksfullmäktige gjord framställning
underkastas riksdagen för förnyad prövning, varigenom påbörjandet av arbetet
med vägomläggningen kunde fördröjas.»
Vid nu angivna förhållanden synes det utskottet vara anmärkningsvärt,
att fullmäktige låtit ifrågavarande från början icke beräknade arbeten utföras
utan att först, med nödig utredning örn nämnda arbetens behövlighet
ur riksbankens synpunkt, till bankoutskottets och riksdagens prövning hänskjuta
frågan om beredande av täckning för därav uppkommande merkostnader.
En dylik anmärkning synes vara så mycket mer befogad, som
arbetena med vägomläggningen pågingo under den tid, då 1931 års riksdag
var samlad, och tillfälle alltså förelåg att underställa ärendet riksdagens
prövning utan att behöva föranleda något uppskov med arbetenas fullbordande.
I det läge, vari frågan nu befinner sig, synes det emellertid med hänsyn
till avfattningen av det angående vägomläggningen upprättade avtalet mellan
riksbanken och väghållningsdistriktet vara ofrånkomligt, att den uppkomna
merkostnaden i av fullmäktige föreslagen omfattning bestrides av riksbankens
medel. Utskottet har på grund härav ansett sig böra tillstyrka bifall till
bankofullmäktiges framställning och får alltså hemställa,
att riksdagen, med bifall till fullmäktiges i riksbanken förevarande
framställning, må bemyndiga fullmäktige att för
omläggning av allmänna vägen Tumba—Uttran av riksbankens
medel till Svartlösa härads väghållningsdistrikt utbetala,
utöver förut anvisat belopp, ytterligare en summa av
10 000 kronor.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.