Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension ät förre tjänstemannen i riksbanken H. G. E. Wiechel.

1932-03-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:17, Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension ät förre tjänstemannen i riksbanken H. G. E. Wiechel.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 17..

Nr 17.

Antom till riksdagens kansli den 15 mars 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om pension ät förre

tjänstemannen i riksbanken H. G. E. Wiechel.

I en inom andra kammaren av herr Flyg väckt motion nr 365, vilken

hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har framställts

förslag av innebörd att åt förre tjänstemannen i riksbanken H. G. E. Wiechel

måtte beviljas en årlig pension av 1 666 kronor att utgå retroaktivt från

den 15 juni 1929 under hans livstid.

Till stöd för detta yrkande har i motionen anförts bland annat följande:

»Hugo Gustaf Emanuel Wiechel, född den 12 mars 1889, har varit anställd

i riksbanken från och med den 28 februari 1911 till den 15 juni 1929,

vilken dag han på egen begäran erhöll avsked.

Under sin väl vitsordade tjänstgöring i banken hade Wiechel vid flera

tillfällen nödgats begära längre eller kortare ledighet till följd av sjukdom

(neuros). Så var fallet redan 1917, 1921, 1924 samt från den 25/11 1926—

15/10 1927.

Förstörda nerver nödgade Wiechel att två år härefter ansöka örn sitt

avsked. Det var hans förhoppning, att en tid av fullkomlig vila skulle

återskänka honom hälsa och möjlighet att därigenom erhålla en drägligare

tillvaro med ökade utsikter att draga försorg örn familjen. — Wiechels

inställelse på tanken på ett nytt arbetsfält bevisas bäst av det förhållandet,

att han ej ansåg lämpligt ansöka örn avkortad pension vid sin avgång

från banken, ehuru han ju dit under en följd av år inbetalt pensionsavgifter,

men han ansåg, att »pension till följd av sjukdom» skulle menligt

inverka, om han skulle bliva i tillfälle att söka sig utkomst på nytt.

Wiechels hälsotillstånd vid hans avgång från banken framgår av då utfärdat

läkarintyg (Bil. Litt. A). Att hans förhoppningar på återvinnandet

av hälsan slagit fel framgår desslikes av nu utfärdat läkarintyg (Bil. Litt. B).

Att W. genom sin sjukdom berövats möjlighet att dra försorg om sin

familj, torde vara uppenbart, helst han icke besitter någon förmögenhet,

utan under en följd av år haft ekonomiska svårigheter som tynga. — W:s

familj, hustru och sex barn, födda åren 1911, 1915, 1916, 1918, 1920 och

1926, har härigenom råkat i en synnerligen svår situation.»

De i motionen åberopade läkarintygen äro av följande innehåll:

»Kammarskrivare Hugo Wiechel, som denna dag samt den 24. 12. 1926

av mig undersökts, har därvid befunnits lida av höggradig neuros (neurasteni),

vilken sjukdom jag anser utgöra ett bestämt hinder för honom att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

15

lills vidare sin tjänst förrätta. Med hänsyn lill sjukdomens förlopp under

den tid av c:a 21/: är, som förflutit sedan första undersökningstillfället, anser

jag, att varaktig förbättring knappast kan förväntas, vilket härmed på

begäran på heder och samvete intygas. Uddevalla den 5 juni 1929. Gösta

Bernhoff, leg. läkare.»

»Att förre riksbankstjänstemannen Hugo Wiechel, som jag vid skilda tillfällen

sedan 1926 vårdat, lider av neurasteni, för vilken sjukdom han under

liden 25/11 1926—15/10 1927 erhållit tjänstledighet, saint att herr Wiechel

efter den 15/6 1929, då han slutade sin tjänst som kammarskrivare i riksbanken,

varit arbetsoförmögen på grund av ovannämnda nervsjukdom intygas

härmed på heder och samvete. Stockholm den 20/1 1932. Th. Julén,

leg. läkare.»

Över ifrågavarande motion har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige

i riksbanken. I nämnda yttrande, dagtecknat den 25 februari 1932,

hava fullmäktige anfört följande:

Wiechel, som är född den 12 mars 1889 och den 28 februari 1911 inträdde

i riksbankens tjänst, konstituerades och förordnades den 12 juli 1917 till

tjänsteman i dåvarande registrators- och bokhållargraden vid avdelningskontoren

samt beviljades, på därom gjord ansökan, den 6 juni 1929 avsked

ur riksbankens tjänst från och med den 15 i samma månad.

Då Wiechel i berörda ansökan icke anhållit örn pension, hade frågan

härom icke varit föremål för fullmäktiges prövning.

Enligt en inom bankens revisionsavdelning upprättad promemoria skulle

Wiechel, därest han vid sin avgång ur riksbankens tjänst beviljats pension

enligt 9 § andra stycket i bestämmelserna ifråga örn rätt till pension för

ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk, hava ägt att från och med ovanberörda

den 15 juni 1929 uppbära pension till belopp, motsvarande tre fjärdedelar

av pensionsunderlaget för tjänsteman i 16 :e lönegraden, vilket belopp

skolat för 17 bristande tjänsteår minskas med sjutton trettiofemtedelar; och

skulle pensionen efter föreskriven avrundning hava utgått med ett årligt

belopp av 1 260 kronor.

På sätt framgår av motionen i avskrift bilagda läkarintyg, hade Wiechel

redan vid tiden för sin avgång ur tjänsten under flera år lidit av höggradig

neuros (neurasteni), som utgjorde ett bestämt hinder för honom alt tills

vidare förrätta sin tjänst, varjämte varaktig förbättring knappast syntes

kunna förväntas; och har Wiechel även, sedan han lämnat riksbanken, varit

arbetsoförmögen på grund av nämnda nervsjukdom. Nyssnämnda uppgifter

vinna ytterligare bekräftelse av ett den 9 innevarande februari utfärdat, till

riksbanken överlämnat läkarintyg, varav jämväl framgår, att Wiechel allt

framgent är helt arbetsoförmögen på grund av sin nervsjukdom.

Wiechel har på i motionen anförda skäl icke ansett sig böra anhålla om

förtidspension i samband med sin avskedsansökan. Att under sådana förhållanden

bevilja Wiechel pension nära tre år sedan han avgått ur riksbankens

tjänst, anse fullmäktige skulle kunna leda till betänkliga konsekvenser.

Emellertid har Wiechel, enligt vad förenämnda läkarintyg giva vid handen,

under flera år varit och anses numera även för framtiden arbetsoförmögen

på grund av nervsjukdom. Under sådana förhållanden och då, såsom

ock i motionen framhålles, Wiechel icke äger någon enskild förmögenhet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Utskottet.

saknar han möjlighet att draga försorg om sin familj, bestående av hustru

och sex barn, därav fem underåriga. Enligt fullmäktiges mening föreligger

här ett fall, där omständigheterna måste anses vara synnerligen ömmande.

Fullmäktige finna sig därför kunna förorda, att i stället för pension ett årligt

understöd av riksbankens medel beredes Wiechel. Då det emellertid icke

torde vara helt uteslutet, att Wiechel, som endast är 43 år gammal, framdeles

kan återvinna arbetsförmåga, anse fullmäktige, med hänvisning till

riksdagens revisorers uttalande under § 55 i senast avgivna berättelse angående

statsverket, det icke vara lämpligt, att ett dylikt understöd tillerkännes

Wiechel för hans återstående livstid. Ifrågavarande understöd synes därför

böra beviljas att utgå endast tills vidare samt fullmäktige erhålla riksdagens

bemyndigande, att, så länge fullmäktige pröva omständigheterna därtill föranleda,

utbetala understödet.

I avseende å det belopp, vartill understödet bör bestämmas, torde man

böra utgå från vad Wiechel skulle hava ägt uppbära i pension, därest sådan

kunnat beviljas honom jämlikt 9 § andra stycket gällande pensionsbestämmelser

eller 1 260 kronor örn året jämte därå belöpande dyrtidstillägg, för

närvarande uppgående till 408 kronor. Fullmäktige föreslå såsom skäligt

belopp 1 500 kronor om året, varå dyrtidstillägg ej må beräknas.

Understödet torde icke böra utgå för längre tid tillbaka än från och med

innevarande års början.

Det vid fullmäktiges yttrande fogade läkarintyget har följande lydelse:

»Angående förre riksbankstjänstemannen Hugo Wiechel, som jag skött

sedan 1926, får jag härmed på heder och samvete intyga följande: att

herr Wiechel lider av neurasteni, för vilken sjukdom han under tiden

25/11 1926—15/10 1927 erhöll tjänstledighet från sin plats vid riksbanken,

att herr Wiechel under våren 1929 fram till tidpunkten för hans avskedstagande

(15/6 1929) led av djup depression med ångesttankar, samt att

herr Wiechel sedan dess varit och allt framgent är helt arbetsoförmögen

på grund av denna sin nervsjukdom. Stockholm den 9/2 1932. Tli. Julén,

leg. läk.»

Med hänsyn till de i ärendet åberopade särskilda omständigheterna har

utskottet, om ock med någon tvekan, funnit sig böra tillstyrka, att åt Wiechel

beredes något understöd från riksbankens sida i anledning av den anställning

därstädes, som han — synbarligen på grund av nervsjukdom — lämnat

före uppnådd pensionsålder. Av skäl, som bankofullmäktige i sitt yttrande

angivit, vill utskottet ock förorda, att ett dylikt understöd beviljas att utgå

allenast så länge fullmäktige finna omständigheterna böra därtill föranleda.

Vad angår storleken av det understöd, som utskottet alltså i detta fall

vill tillstyrka, Ilar utskottet ej funnit annan anledning till erinran mot vad

bankofullmäktige i sådant avseende föreslagit än att understödet, i anslutning

till hittills tillämpade grunder, lämpligen synes böra avvägas på sådant sätt,

att dyrtidstillägg därå kan medgivas enligt vanliga regler. Med denna

utgångspunkt har utskottet för sin del velat förorda ett belopp av 1 200 kronor

årligen. Understödet torde böra åtnjutas från och med ingången av år

1932.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

17

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:365,

må medgiva, att förre tjänstemannen i riksbanken Hugo

Gustaf Emanuel Wiechel må från och med den 1 januari

1932, så länge fullmäktige i riksbanken pröva omständigheterna

därtill föranleda, av riksbankens medel åtnjuta ett

årligt understöd av 1 200 kronor.

Stockholm den 14 mars 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm*,

Lindgren, Ström i Lidköping, Stendahl, Berling* och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,

Wikström, Höglund i Göteborg, Ryberg och Carlsson i Solberga.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.