Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pension sr ät t.

1932-04-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:27, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pension sr ät t.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Kr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 12 april 1932 kl. 3.S0 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef

en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pension

sr ät t.

I en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1932 dagtecknad proposition nr

234, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att distriktschefen vid statens järnvägar Gösta Emil Löfmarck

må, för den händelse han före uppnådd pensionsålder av 65 år avgår ur

statens järnvägars tjänst för att tillträda anställning såsom verkställande

direktör hos svenska järnvägsföreningen och svenska järnvägarnas arbetsgivarförening,

utan hinder därav vid uppnådda 65 levnadsår från statens

järnvägar komma i åtnjutande av den pension, vartill han varit berättigad,

därest han då kvarstått i tjänst, med rätt för Löfmarck att, örn

han före uppnåendet av 65 års ålder på grund av sjukdom nödgas lämna

omförmälda anställning i enskild tjänst med avstående av därmed förenad

lön, redan från tidpunkten för avgången från sistherörda anställning

erhålla pension från statens järnvägar.

Med eget utlåtande den 20 februari 1932 har järnvägsstyrelsen överlärrtnat

en till Kungl. Majit ställd skrift, däri distriktschefen Löfmarck —

under förutsättning att han erhölle pension enligt 14 § 1 mom. första

stycket av kommunikationsverkens pensionslag (nr 254:1920) — anhållit

örn avsked ur statens järnvägars tjänst från och med den 1 juli 1932.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Löfmarck är född den 6 januari

1872; att han, efter att år 1895 hava blivit antagen till elev vid statens

järnvägar, år 1898 erhöll anställning såsom extra ordinarie tjänsteman vid

verket och samma år befordrades till innehavare av tjänst å ordinarie stat;

att han den 1 augusti 1913 lämnade statens järnvägars tjänst för att tillträda

enskild anställning; att han vid ingången av år 1915 ånyo tillträdde

ordinarie befattning vid statens järnvägar; att han den 23 oktober 1914

konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari 1915 vara

byråchef vid statens järnvägar; att lian den 7 december 1917 konstituerades

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. 1\ höft. (Nr 27—28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

och förordnades till distriktschef vid statens järnvägar från och med den

1 januari 1918; att Löfmarck på grund av Kungl. Maj:ts särskilda beslut

från och med den 1 juli 1920 innehaft förordnande såsom distriktschef vid

statens järnvägar; samt att det senast meddelade förordnandet gäller fölen

tid av 5 år, räknat från och med den 1 januari 1982.

I sitt förenämnda utlåtande har järnvägsstyrelsen förklarat sig anse

att, enär Löfmarck vid avgång från och med den 1 juli 1932 innehade

minst tolv års förordnande såsom distriktschef, han enligt styrelsens förmenande

vid avgången vore berättigad till pension jämligt det av honom

åberopade författningsrummet. Avvikande mening har emellertid anförts

av föredraganden i ärendet, byråchefen Iacobi, vilken framhållit

att, enär Löfmarck vid tillträdet av distriktschefsförordnandet innehaft

ordinarie tjänst vid statens järnvägar, han enligt gällande bestämmelser

borde i pensionshänseende behandlas såsom en ordinarie tjänsteman, tillsatt

genom konstitutorial, på grund varav för Löfmarck gällde en pensionsålder

av 65 år.

I ärendet har kommunikationsverkens lönenämnd avgivit infordrat utlåtande.

Lönenämnden har däri till en början lämnat en redogörelse för

innehållet i och tillkomsten av ifrågavarande stadganden i kommunikationsverkens

pensionslag samt därefter anfört, bland annat, följande:

Av de författningsbestämmelser med därtill hörande motiveringar, som

sålunda återgivits, syntes det nämnden framgå, att Löfmarck, som vore

född år 1872 och, så vitt för nämnden vore känt, alltjämt vore i besittning

av oförminskad arbetsförmåga, icke kunde med stöd av pensionslagens

bestämmelser beredas pension, därest han den 1 juli 1932 på egen

begäran avginge från tjänsten. För Löfmarck inträdde rätt till pension

först vid fyllda 65 år, därest han icke dessförinnan på grund av sjukdom

eller dylikt bleve oförmögen till vidare tjänstgöring.

Det syntes emellertid nämnden kunna dragas i tvivelsmål, huruvida de

särskilda bestämmelser, som i 13 § 2 mom. pensionslagen meddelats rörande

distriktschefs pensionsrätt, verkligen kunde anses i allo lämpliga

och ändamålsenliga.

Det syntes nämnden önskvärt, att en lagändring på denna punkt komme

till stånd. Nämnden ville därför förorda, att spörsmålet härom

hänskötes till 1930 års pensionssakkunniga för att tagas i övervägande vid

pågående utredningsarbeten angående revision av kommunikationsverkens

pensionsförfattningar.

Ehuru Löfmarck icke syntes vid avgång ur tjänst vid den i hans ansökan

angivna tidpunkten kunna författningsenligt komma i åtnjutande

av pension från statens järnvägar, syntes det dock nämnden med hänsyn

till de brister, som enligt nämndens mening vidlådde vissa bestämmelser

i nu gällande pensionslag, knappast vara med billighet förenligt, att han,

som alltsedan den 1 januari 1918 innehaft distriktschefs!jänst vid statens

järnvägar, skulle gå miste örn pensionsförmån. Härtill komme dessutom,

att vissa sakliga skäl syntes nämnden tala för att Löfmarck tillerkändes

den pension, som eljest vore för distriktschef stadgad. Enligt vad för

nämnden blivit upplyst, hade sökanden för avsikt att antaga ett honom

lämnat erbjudande att övergå i svenska järnvägsföreningens och svenska

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

3

järnvägarnas arbetsgivarförenings tjänst såsom dessa föreningars verkställande

direktör, under förutsättning att lian, efter för detta syfte erhållet

avsked från sin distriktsehefstjänst, finge uppbära pension från statens

järnvägar. I betraktande av de bekymmersamma ekonomiska förhållanden,

varunder en stor del av landets enskilda järnvägar för närvarande

arbetade, måste det anses vara icke blott ett de enskilda järnvägarnas intresse

utan även — särskilt i betraktande av de betydande summor av

statliga och andra allmänna medel, som vore nedlagda i de enskilda järnvägarna

— ett allmänt samhälleligt intresse, att en person med Löfmareks

erkänt stora kapacitet såsom järnvägsman i ledande ställning sattes i tillfälle

att mottaga det gjorda erbjudandet.

På grund av det anförda och då ett bifall till den föreliggande ansök
f
ningen

enligt nämndens mening förutsatte, att riksdagen därtill lämnade

sitt medgivande, har nämnden förordal, att Kungl. Majit måtte ingå till

1932 års riksdag med proposition i ärendet.

Statskontoret har vidare avgivit infordrat utlåtande i ärendet. I fråga

örn innebörden av åberopade lagbestämmelser har statskontoret anslutit

sig till den mening, som uttalats av kommunikations verkens lönenämnd.

Därefter har ämbetsverket anfört följande:

Enligt vad av kommunikationsverkens lönenämnds utlåtande frainginge,

skulle Löfmareks avgång från distriktschefstjänsten redan vid nämnda

tidpunkt vara föranledd av hans avsikt att antaga ett anbud att övergå

i svenska järnvägsföreningens och svenska järnvägarnas arbetsgivarförenings

tjänst såsom verkställande direktör. Örn, såsom nämnden framhållit,

en sådan anordning befunnes böra från statens sida befrämjas,

förelåge givetvis anledning att söka på något sätt underlätta genomförandet.

Med hänsyn till att Löfmarck innehade sin distriktsehefstjänst på förordnande

syntes den anordningen icke kunna ifrågakomma att låta honom

nied åtnjutande av tjänstledighet lönlös kvarstå i statens järnvägars tjänst

intill uppnådd pensionsålder, en utväg som eljest måhända kunnat anlitas.

Ej heller vore statskontoret benäget att tillstyrka utverkande av pension

åt Löfmarck, örn denna, såsom med framställningen syntes åsyftas, skulle

börja utgå redan vid den tilltänkta avgången från befattningen vid statens

järnvägar. Enligt statskontorets mening kunde det nämligen knappast

anses föreligga anledning för staten att bereda honom pension tidigare

än han vid kvarstående i tjänst vid statens järnvägar skulle hava

tillträtt sådan förmån. Emellertid syntes anledning förefinnas till det antagande,

att Löfmareks huvudsakliga intresse vore riktat på att få pension

för sin långvariga statstjänst och att det vöre av mera underordnad

betydelse för honom, örn denna förmån icke skulle komma att utgå förr än

lian uppnått den stadgade pensionsåldern. Det syntes därför statskontoret,

som örn med hänsyn till föreliggande omständigheter det borde tagas i

övervägande, huruvida icke föreliggande framställning kunde såtillvida

vinna beaktande, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkade medgivande

därtill, att Löfmarck, som syntes kunna räkna mer än 35 tjänstår i statens

tjänst och under fulla 30 år erlagt avgift för egen pensionering, finge

vid uppnådda 65 levnadsår tillträda pension från statens järnvägar till

belopp av 6,996 kronor årligen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

»Av vad i ärendet anförts torde få anses framgå, att Löfmarck, örn lian

På egen begäran erhåller avsked från sin distriktschefsbefattning från

och med den 1 juli 1932, författningsenligt icke kan komma i åtnjutande

av pension på grund av sin anställning vid statens järnvägar, enär han

vid nämnda tidpunkt icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern

av 65 år. Däremot uppfyller Löfmarck i fråga örn antalet tjänstår och

med avseende å erlagda pensionsavgifter villkoren för åtnjutande av hel

tjänstepension från statens järnvägar.

Med hänsyn till de skäl, som åberopats till stöd för Löfmarcks ansökning

om pension — och särskilt i betraktande av det förhållandet, att det även

ur statsverkets synpunkt måste anses vara av intresse, att Löfmarck blir

i tillfälle att emottaga den honom erbjudna befattningen i svenska järnvägsföreningens

tjänst — finner jag mig emellertid höra tillstyrka, att

åtgärd vidtages för beredande av pension åt Löfmarck. Beträffande formen

härför ansluter jag mig i huvudsak till statskontorets förslag. Nämnda

förslag, vilket såsom av det föregående framgår innebär, att Löfmarck

efter uppnåendet av den för honom gällande pensionsåldern, 65 år, skall

äga uppbära pension, såsom om han intill nämnda ålder kvarstått i statens

järnvägars tjänst, torde dock skäligen böra modifieras genom medgivande,

att, därest Löfmarck på grund av sjukdom nödgas före uppnådd ålder

av 65 år lämna omförmälda anställning i enskild tjänst med avstående av

därmed förenad lön, han redan då må tillträda statspensionen.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats,

har utskottet ansett sig höra tillstyrka bifall till det av Kungl. Majit

framlagda förslaget.

UtskoHet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

Stockholm den 12 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Stendahl, Bjurström, Bodin,

Lindström och Bengtsson*;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Wikström, Höglund i Göteborg,

Carlsson i Solberga*. Leffler, Svedman* och Hammarlund.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:128 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående distriktschef en vid statens järnvägar G. E. Löfmarcks pensionsrätt. a1 i texten