Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet samt rörande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna indragningsstaten. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

1932-04-25 · 111 sidor, varav 107 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 107 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:30, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragnimgsstaterna. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet samt rörande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna indragningsstaten. A. Civila pensionsväsendet. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 4.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragnimgsstaterna.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila och militära pensionsväsendet

samt rörande vissa pensioner och understöd, att utgå från allmänna

indragningsstaten.

A. Civila pensionsväsendet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 46 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att såsom bidrag till överkonstapeln Axel Rask och

vaktmästaren Nils Månsson av Malmöhus läns landsting beviljade pensioner

må, räknat från och med ingången av år 1932, från förslagsanslaget

till polisväsendet i riket årligen till landstinget utbetalas ett belopp,

motsvarande en tredjedel av de till Rask och Månsson utgående

pensionsbeloppen, dock tillhopa högst 1,483 kronor 33 öre.

Enligt 3 § i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) örn polisväsendet i riket må

för visst landstingsområde anställas polismän till förstärkning av den

för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet avsedda polispersonalen

inom landstingsområdet. Jämlikt 8 § är landsting i fråga örn dylika

polismän skyldigt att med skälig pension förse innehavare av befattning,

som är av stadigvarande beskaffenhet och av vilken befattningshavaren

kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie befattning), och enligt 15 §

3 mom. är landsting, som på annat sätt än genom pensionsförsäkring i

statens pensionsanstalt ombesörjer pensionering av ordinarie befattningshavare,

som anställts för landstingsområdet, berättigat till bidrag av

statsverket med en tredjedel av den till sådan befattningshavare utgående

pensionen, övergångsbestämmelsen till förordningen den 6 juni 1925

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 höft. (Nr 30.)

Ang.

bidrag av

statsmedel

till pensioner

åt överkonstapeln

A.

Bask och vaktmästaren

N. Månsson.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

(nr 172) med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid polisväsendet

rätt till lön och pension m. m. innehåller, att polis- eller fjärdingsman,

som vid polisväsendet har anställning, som kan betraktas såsom

ordinarie, vid den tidpunkt, från vilken lagen örn polisväsendet i

riket skall lända till efterrättelse i avseende å det område, för vilket han

är anställd, äger, då fråga uppstår örn honom tillkommande rätt till pension,

tillgodoräkna sig hela den tid, som han i en följd innehaft dylik

anställning för området.

Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott har hos Kungl. Majit

gjort framställning örn bidrag av statsmedel till pensioner, som av landstinget

tillerkänts överkonstapeln Axel Kask och vaktmästaren Nils Månsson,

vilka varit anställda vid landstingets polisavdelning.

Framställningen innehåller bland annat följande:

Genom beslut år 1925 bestämde landstinget, att inom landstingsområdet

skulle för år 1926 vara anställd en ordnings- och säkerhetspolis, benämnd

centralpolis, bestående av elva polismän; och skulle samtliga nämnda befattningar

vara icke ordinarie. Landstinget beslutade tillika, att för utredning

av frågan örn behovet av anställande av en särskild ordnings- och

säkerhetspolis för landstingsområdet m. m. utse en kommitté med iippdrag

att förelägga 1926 års landsting de förslag, vartill utredningen gåve

anledning.

I anslutning till förslag av nämnda kommitté beslutade 1926 års landsting,

bland annat, att inom landstingsområdet skulle för tiden från och

med den 1 januari 1927 till och med den 31 december 1931 anställas en

ordnings- och säkerhetspolis, bestående av sju befattningar, vilka skulle

vara icke ordinarie, ävensom att överkonstapeln Aug. Strandkvist skulle

entledigas med utgången av år 1926 och tilldelas en årlig pension av 2,340

kronor. På framställning av förvaltningsutskottet enligt landstingets

uppdrag medgav Kungl. Majit genom brev den 29 juni 1928, att till den

Strandkvist av landstinget beviljade pensionen finge från och med ingången

av år 1927 utgå statsbidrag med en tredjedel av de Strandkvist

tillkommande pensionsförmånerna.

Vid 1929 års landstingsmöte utsåg landstinget en kommitté med uppdrag

att verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida landstingspolisens

verksamhet skulle fortfara jämväl efter den 31 december 1931 samt.

för motsatt fall, huru en avveckling borde ske.

Sedan nämnda kommitté framlagt betänkande i ämnet, beslutade landstinget

år 1930, bland annat,

att vid poliskåren anställda överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren

Nils Månsson skulle med utgången av år 1931 entledigas med pension;

att inom landstingsområdet skulle för tiden från och med den 1 januari

1932 anställas en ordnings- och säkerhetspolis, bestående av fyra konstaplar;
att

befattningarna, å vilka de nuvarande konstaplarna borde förordnas,

skulle vara ordinarie.

Enligt de grunder, som gälla beträffande pensionering av landstingets

befattningshavare, uppgå de ifrågavarande befattningshavare tillkommande

pensionerna för överkonstapeln Rask till 2,760 kronor och för vaktmästaren

Månsson till 1,690 kronor för år, med skyldighet för pensions
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

3

tagarna att underkasta sig den reglering av pensionsbeloppet, som landstinget

på grund av penningvärdets förändring kan finna skäl föreskriva.

Rask, som är född den 31 augusti 1876, har varit anställd vid länspolisen

sedan den 1 januari 1902. Hans tjänstetid den 31 december 1931 utgör

alltså 30 år.

Månsson är född den 26 september 1874, bär varit anställd vid länspolisen

sedan den 1 januari 1901 och innehar sålunda vid utgången av år 1931

en tjänstetid av 31 år.

Efter omnämnande av avgivna utlåtanden av länsstyrelsen i Malmöhus

län samt statskontoret har departementschefen för egen del anfört följande

:

»Såsom av det anförda framgår, hava Rask och Månsson alltsedan den

tidpunkt, då 1925 års polislagstiftning trädde i kraft i avseende å dem, och

intill dess att de med utgången av sistförflutna kalenderår entledigades,

liksom övriga vid Malmöhus läns landstings polisväsen anställda befattningshavare

innehaft anställning, vilken betecknats såsom icke ordinarie.

Vad angår år 1926 sammanhängde denna anordning med att landstinget

igångsatt utredning av frågan örn behovet av särskild ordnings- och säkerhetspolis

för landstingsområdet m. m. Ej heller sedan denna utredning

slutförts och resulterat i viss omorganisation av länspolisen från och

med år 1927 vunno emellertid befattningshavarna vid ifrågavarande poliskår

formellt stadigvarande anställning, utan anställningstiden begränsades

till utgången av år 1931. Anledningen härtill synes hava varit, att

förhållandena efter fullständigt genomförande med ingången av år 1932

av 1925 års polisreform ansågos kunna bliva så förändrade, att samma

behov av länspolis icke längre komme att förefinnas.

Vid utgången av år 1931, då de entledigades, hade Rask och Månsson

tjänstgjort vid länspolisen under respektive 30 och 31 år i anställningar,

som givit dem full sysselsättning och som få anses hava, reellt sett, varit

av stadigvarande art. Vid entledigandet voro de respektive 55 och 57 år

gamla; de hade således båda uppnått en ålder, som i många polisdistrikt

berättigar till pension.

Vid nu berörda förhållanden och då enligt min mening länspolisen i

Malmöhus län jämväl under de senast förflutna åren måste anses hava

utgjort en väl behövlig förstärkning av polispersonalen, synas mig starka

skäl tala för att statsbidrag till Rasks och Månssons pensionering medgives,

oaktat de under de senaste åren formellt icke innehaft ordinarie anställning.

Med hänsyn till de i ärendet föreliggande särskilda omständigheterna

torde ett beslut härom näppeligen behöva, såsom statskontoret

befarat, föranleda några icke önskvärda konsekvenser.

Det tillstyrkta statsbidraget synes, i likhet med vad tidigare skett beträffande

överkonstapeln Strandkvists pensionering, böra bestämmas att

utgå efter samma grunder, som enligt polislagen skulle hava gällt, örn

Rask och Månsson vid entledigandet varit ordinarie befattningshavare,

eller således med en tredjedel av de utgående pensionerna. Med hänsyn

till avfattningen av landstingets beslut om pensioneringen torde dock

statsbidraget böra maximeras till en tredjedel av de nu utgående pensionsbeloppen

eller 1,483 kronor 33 öre. Statsbidraget synes böra utgå

från och med ingången av år 1932 och bestridas från det under femte

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till polisväsendet i riket.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

ersättning för

skada tillföljd

av olycksfall

i arbete åt

f. ty g arbetar en

0. V. Johansson.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen finner utskottet goda skäl föreligga

för att statsbidrag till pensionering av ifrågavarande befattningshavare

medgives. Utskottet delar ock departementschefens uppfattning därom,

att ett beslut örn dylikt bidrag med hänsyn till de i ärendet åberopade

särskilda omständigheterna näppeligen behöver medföra några icke önskvärda

konsekvenser.

Vad Kungl. Majit i ärendet föreslagit har ej givit utskottet anledning

till annan erinran än att med hänsyn till avfattningen av landstingets

beslut bidragsbeloppet lämpligen torde böra maximeras för vardera av

de ifrågavarande pensionerna för sig.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, må medgiva, att såsom bidrag

till överkonstapeln Axel Rask och vaktmästaren Nils

Månsson av Malmöhus läns landsting beviljade pensioner

må, räknat från och med ingången av år 1932,

från förslagsanslaget till polisväsendet i riket årligen

till landstinget utbetalas ett belopp, motsvarande en

tredjedel av de till Rask och Månsson utgående pensionsbeloppen,

dock högst 920 kronor för den till Rask

utgående pensionen och högst 563 kronor 33 öre för

den till Månsson utgående pensionen.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 88 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att till Oscar Valdemar Johansson må — utan hinder

därav att krav örn ersättning icke blivit framställt inom den tid, som

föreskrives i 13 § av lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada

till följd av olycksfall i arbete — från och med den 1 januari 1931 utbetalas

den livränta, vartill han enligt grunderna för nämnda lag kan anses

berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 3

december 1886, varit anställd i sammanlagt omkring 12 1/2 år såsom tygarbetare

vid Karlsborgs tygstation, nämligen från och med den 6 juni 1907

till och med den 9 april 1915 samt från och med den 16 mars 1925 till och

med den 1 november 1929, då han avskedats med rätt till avskedsersättning

enligt de grunder, som angivas i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

5

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen; att nämnda ersättning utgått med ett

belopp av 2,808 kronor 22 öre; att Johansson under tiden 14 mars 1915—

14 mars 1925 arrenderat ett mindre område å kronoparken Granvik; att

Johansson den 7 april 1910 skadats genom olycksfall under arbete vid en

cirkelsåg i snickarverkstaden å Karlsborg, varvid han erhöll en kontusion

i vänstra ljumsken; att han under tiden 7—24 april sistnämnda år

på grund av den honom åsamkade skadan varit oförmögen till arbete;

att han därefter under sin anställning vid tygstationen endast kunnat

sysselsättas meed lättare arbete; att han enligt ett den 12 februari 1930

utfärdat läkarintyg ännu lider av sviter efter olycksfallet, vilka sannolikt

torde bliva för framtiden bestående; samt att Johansson icke äger

fast egendom eller annan förmögenhet utan är medellös.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört bland annat,

att riksförsäkringsanstalten funne Johansson vid olycksfallet hava varit

stadd i sådant arbete, som avsåges i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete, vilken lag varit gällande

vid olycksfallets inträffande. Jämlikt 1 § i nämnda lag ålåge det arbetsgivaren

att utgiva ersättning enligt i lagen stadgade grunder. Dock

kunde arbetsgivaren jämlikt 10 § i lagen befria sig från denna skyldighet

genom att taga försäkring hos riksförsäkringsanstalten. Då sådan

försäkring icke tagits för vid Karlsborgs tygstation anställda arbetare,

kunde någon ersättning förty icke utgå från anstalten på grund av

olycksfallet. Därest emellertid Johansson varit försäkrad hos riksförsäkringsanstalten,

skulle anstalten jämlikt sagda lag hava tillerkänt honom

livränta efter en beräknad nedsättning av arbetsförmågan med 25 procent

eller med ett belopp av 75 kronor för år räknat.

Statskontoret har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att åt Johansson måtte

utverkas den livränta, som skulle tillkommit honom, därest bestämmelserna

i 1901 års olycksfallsersättningslag blivit iakttagna.

Föredragande departementschefen har erinrat, att Johansson icke vore

berättigad att enligt 1901 års olycksfallsersättningslag utbekomma någon

ersättning i anledning av förenämnda olycksfall, enär krav därom icke

gjorts inom behörig tid. Billighetsskäl syntes emellertid departementschefen

tala för, att något understöd tilldelades Johansson. Vad beträffade

ersättningens storlek och sättet för dess utgående har departementschefen

förklarat sig dela den av statskontoret uttalade uppfattningen, att

ersättningen borde utgå i form aA^ livränta jämlikt i nyssnämnda lag angivna

grunder, varvid Johansson även borde komma i åtnjutande av å

dylik livränta medgiven tilläggsersättning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositio
-

nen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

förra småskollärarinnan

Augusta

Sederlund.

I likhet med föredragande departementschefen och de i ärendet hörda

myndigheterna finner utskottet billigt, att dispens från de i 1901 års

olycksfallsersättningslag angivna preskriptionsbestämmelserna i detta

fall medgives.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 94 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att förra småskollärarinnan Augusta Söderlund, född

Lundh, må, räknat från och med den 1 januari 1931, under sin återstående

livstid från statens pensionsanstalt uppbära, utöver henne tillkommande

s. k. uppskjuten pension, en årlig pension av 600 kronor.

Av den i propositionen meddelade utredningen i ärendet framgår, att

Augusta Söderlund är född den 10 april 1870 och gift med gårdsägaren

Olof Söderlund i Sör Romme, Stora Tuna församling; att hon, sedan hon

den 4 juni 1888 avlagt småskollärarinneexamen, tjänstgjort såsom småskollärarinna

i olika skoldistrikt under åren 1889—1891 samt under år 1892 intill

utgången av november månad, under tiden den 27 februari 1893—den 24

mars 1894 samt den 15 juli 1894—den 1 juni 1922, vid vilken sistnämnda tidpunkt

hon på egen begäran avgått på grund av giftermål; att hon för sin

tjänstgöring erhållit mycket goda vitsord; samt att statens pensionsanstalt

den 24 maj 1930 för Augusta Söderlund utfärdat pensionsbrev å

s. k. uppskjuten pension till belopp av 49 kronor, gällande från och med

den dag, då hon uppnått 60 års ålder, eller således den 10 april 1930.

I ärendet har upplysts, att mannen Söderlund, som är 72 år gammal,

tidigare varit sågare och snickare men på flera år icke kunnat utföra’

något förvärvsarbete utan endast utfört gårdskarlsgöromålen vid makarnas

fastighet; att han ej vore taxerad för någon inkomst; att fastigheten

vore taxerad till 8,000 kronor och intecknad för tillsammans 3,800 kronor;

att makarna tidigare ägt ett mindre sparkapital, som nu vore förbrukat;

att fastigheten inköpts i tanke att Augusta Söderlund skulle erhålla

full pension såsom f. d. lärarinna; samt att, därest sådan pension

icke skulle beviljas och makarna i anledning därav nödgades sälja

fastigheten, detta skulle medföra betydande förlust.

Till stöd för framställning örn förhöjd pension har Augusta Söderlund

anfört, att hon vid frånträdande år 1922 av sin lärarinnebefattning haft

den uppfattningen, att, enär hon innehade fullt antal tjänstår, hon vid

uppnådda 60 år skulle bekomma hel pension.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

7

I infordrat utlåtande den 28 juli 1930 har statens pensionsanstalt, med

åberopande av föreskrifterna i § 20 mom. 1 och § 27 i reglementet för anstalten,

anfört, att anstalten, ehuru ömmande omständigheter syntes föreligga,

med hänsyn till möjliga för anstalten ekonomiskt ofördelaktiga konsekvenser

av beviljande av full pension i fall som det föreliggande funne

sig förhindrad tillstyrka bifall till ansökningen.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till den av

Augusta Söderlund gjorda framställningen örn hel pension.

Statskontoret har anfört:

Medan det enligt bestämmelserna för understöd från småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt gällt, att den, som avginge i förtid utan

rätt till genast börjande pension, förlorade all rätt till någon pensionsförmån,

hade vid omorganisation av nämnda understödsanstalt med 1920

års ingång införts en rätt till s. k. uppskjuten pension, i det att den,

som avginge i förtid, skulle äga rätt till viss pension, som började utgå,

när han uppnådde pensionsåldern eller dessförinnan drabbades av invaliditet.

Pensionens belopp beräknades försäkringstekniskt, så att den i värde motsvarade

av befattningshavaren erlagda tjänstepensionsavgifter. När sökanden

år 1922 vid 52 års ålder avgått från sin befattning för att ingå

äktenskap, hade hon alltså erhållit rätt att komma i åtnjutande av uppskjuten

pension vid uppnåendet av 60 levnadsår. Att denna pension,

som utgjorde 49 kronor, motsvarade så liten del av det pensionsbelopp

av något mer än 1,200 kronor, som skulle hava tillkommit henne, örn hon

vid avgången uppnått 60 års ålder, berodde givetvis på de obetydliga årsavgifter,

som av henne erlagts, nämligen före år 1909 4 kronor, åren 1909

—1919 7 kronor och först därefter 30 kronor om året. Hade till grund för

den försäkringstekniska värdeberäkningen fått läggas jämväl statens och huvudmannens

bidrag, skulle enligt inhämtad uppgift pensionen hava ökats

med 385 kronor, därav 331 kronor grundats på statens andel.

Då avgång i förtid syntes förekomma ganska ofta bland delägarna i

statens pensionsanstalt, kunde det givetvis med hänsyn till konsekvenserna

anses betänkligt att medgiva något undantag från bestämmelserna örn beräkningen

av uppskjuten pension. För sin del kunde statskontoret knappast

finna omständigheterna i detta fall vara sådana, att ett undantag

kunde medgivas utan risk för ganska vittgående konsekvenser. Skulle

emellertid billigheten anses bjuda, att någon förbättring av pensionen

i detta fall bereddes, föreställde sig dock statskontoret, att beloppet borde

begränsas till 300 å 360 kronor.

Sedan statens pensionsanstalt därefter anmodats inkomma med förnyat

utlåtande samt därvid närmare angiva de ekonomiska konsekvenser, som

beviljandet av pension i förevarande fall kunde föranleda, har pensionsanstalten

avgivit utlåtande av följande innehåll:

Sammanlagda antalet sedan 1920 års ingång — då statens pensionsanstalt

trädde i verksamhet — inkomna anmälningar örn avgång från befattning i

förtid med rätt till s. k. uppskjuten pension utgjorde 725. En del av ifrågavarande

befattningshavare syntes hava avlidit eller ånyo inträtt i tjänst.

Ä andra sidan visade erfarenheten, att anmälningar örn avgång ej sällan

underlätes.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

I vad mån de, som avgått, kunde hava i likhet med Augusta Söderlund

hunnit intjäna något mera avsevärt antal tjänstår, kunde med ledning av

de gjorda anmälningarna ej med större säkerhet beräknas, eftersom uppgifterna

örn tjänstgöring kunde antagas vara i flera fall ofullständiga.

De fall, där antalet uppgivna tjänstår utgjorde 20 eller mera, uppginge

till 76. •

Ehuru det sålunda ej gärna vore möjligt att med någon säkerhet beräkna

de ekonomiska konsekvenser, som skulle vara att motse vid ett bifall till

sökandens begäran örn full pension, syntes det i allt fall vara tydligt,

att dessa konsekvenser skulle kunna bliva synnerligen långt gående.

Vad anginge det av Augusta Söderlund till stöd för ansökningen åberopade

förhållandet, att hon vid avgången från tjänsten hyst den uppfattning,

att hon med hänsyn till sina intjänade tjänstår hade att påräkna hel

pension vid inträdd pensionsålder, ville pensionsanstalten erinra, att denna

sökandens uppfattning icke hade stöd i vare sig äldre eller nyare föreskrifter.

Ett mera talande skäl för ansökningen vore de ömmande omständigheter,

som i detta fall otvivelaktigt kunde åberopas. Därest huvudsakligen på

denna grund ett särskilt understöd ansåges böra tilldelas sökanden, syntes

några mera avsevärda konsekvenser ej vara att befara i anledning därav.

I allt fall syntes därpå ej kunna grundas några anspråk på förmånligare

beräkning av uppskjutna pensioner i allmänhet.

Statskontoret hade, med stöd av vissa under hand från pensionsanstalten

erhållna beräkningar, ifrågasatt, att den uppskjutna pensionen skulle höjas

till 300 eller 360 kronor. Rörande dessa beräkningar ville anstalten erinra,

att de, med hänsyn till saknaden av föreskrifter i anstaltens reglemente,

vore gjorda under antaganden, som vore så försiktiga som möjligt och således

för sökanden mindre fördelaktiga. Hade reglerna för beräkning

av uppskjuten pension för den, som avgått från tjänst på grund av

tjänstens indragning, tillämpats, skulle den uppskjutna pensionen blivit

avsevärt högre och med endast omkring 10 procent understigit beloppet

av hel pension.

_ I allt fall ansåge pensionsanstalten på grund av det anförda mindre

tillrådligt att höja den uppskjutna pensionen utan funne lämpligare, att

i stället åt sökanden utverkades ett särskilt understöd, efter vars tillträdande

den uppskjutna pensionen skulle upphöra.

Till viss ledning vid understödets beräknande syntes kunna tjäna mom.

4 i övergångsstadgandena till kap. IV i pensionsanstaltens reglemente samt

däri åberopade kungörelse den 31 december 1918 (nr 1095) angående understöd

åt vissa äldre behövande f. d. folkskollärare och småskollärare m. fl.,

enligt vilka bestämmelser småskollärarinna, som efter oförvitlig tjänstgöring

under minst femton års tid avgått från tjänsten samt uppnått en levnadsålder

av minst 55 år och befunne sig i behövande levnadsvillkor, kunde

tilldelas ett understöd av 600 kronor. För föreskriftens direkta tillämplighet

förutsattes, att avgång från tjänsten skulle hava ägt runi före utghngen

av år 1891, men sagda förhållande syntes ej böra hindra, att ett i

särskild ordning beslutat understöd bestämdes med analog tillämpning av

föreskriften.

Departementschefen har för egen del anfört bland, annat att, på sätt

av de hörda myndigheterna framhållits, starka principiella betänkligheter

mötte mot att frångå de bestämmelser i reglementet för statens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

9

pensionsanstalt, som gällde i fråga örn beräkning av pension åt befattningshavare,

vilken före uppnådd pensionsålder avginge ur tjänst. Det

syntes dock ej böra vara uteslutet, att i särskilt undantagsfall på grund

av billighetsskäl understöd beviljades utöver det belopp, som utginge i

s. k. uppskjuten pension. Till följd av de ömmande omständigheter, som

enligt vad utredningen utvisade vore förhanden i nu förevarande ärende,

och med hänsyn till Augusta Söderlunds långa verksamhet såsom

lärarinna ville departementschefen icke motsätta sig, att sådant understöd

utverkades åt sökanden.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att Augusta Söderlund omkring 8 år före

uppnådd pensionsålder avgått från sin tjänst för att ingå giftermål och

därigenom förverkat rätt till annan pensionsförmån än den på egna avgifter

grundade, enligt försäkringstekniska regler beräknade s. k. uppskjutna

pension, som i detta fall fastställts till 49 kronor för år jämte

därå belöpande tilläggsförmåner. Då sålunda avgången ur tjänst varit

helt frivillig, synes det utskottet ur principiell synpunkt vara i hög grad

tveksamt, huruvida det kan anses tillrådligt att med frångående av gällande

regler för statens pensionsanstalt och med avvikelse jämväl från

de grundsatser, vilka gälla för all statlig pensionering, medgiva höjning

av den utgående pensionsförmånen. Emellertid synas i detta fall föreligga

sådana ömmande omständigheter och särskilda förhållanden i

övrigt, att ett mindre årligt understöd utöver den uppskjutna pensionen

kan anses tillfyllest motiverat. Utskottet vill i detta avseende särskilt

fästa uppmärksamheten därpå, att Söderlund intjänat mer än 33

tjänstår och alltså innehar den tjänstålder, som erfordras för hel pension

åt småskollärarinna, ävensom att — enligt vad kompletterande utredning

i ärendet utvisat — bland de delägare i statens pensionsanstalt,

vilka hittills med rätt till uppskjuten pension avgått före uppnådd pensionsålder,

förutom Söderlund icke finnes någon, som uppnått för hel

pensions erhållande föreskriven tjänstålder. Härtill kommer, att Söderlunds

till stöd för pensionsansökningen gjorda påstående, att hon levat

i den uppfattningen att hon efter intjänande av fullt antal tjänstår ägt

rätt till erhållande av hel pension, synes på olika sätt vinna stöd genom

utredningen i ärendet.

På grund av vad nu anförts har utskottet ansett sig kunna förorda,

att särskild pensionsförmån från statens pensionsanstalt utöver den uppskjutna

pensionen i detta fall beredes. Mot det av Kungl. Majit föreslagna

pensionsbeloppet finner utskottet icke skäl till invändning.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förra småskollärarinnan

Anna

Lovisa Holmström.

TJtskottet.

4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 19 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 116 bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över fingnsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förra småskollärarinnan Anna Lovisa Holmström

må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående

livstid från statens pensionsanstalt uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Anna Lovisa Holmström är

född den 23 september 1866; att hon efter avlagd småskollärarinneexamen

tjänstgjort såsom lärarinna i olika skoldistrikt i Västerbottens och Västernorrlands

län åren 1884—1891 samt läsåren 1897/1898—1900/1901 eller sålunda

under tillhopa 12 år; att hon enligt ett av överläkaren vid Piteå

sinnessjukhus utfärdat intyg vårdats vid nämnda sjukhus under tiden

den 27 februari—den 30 september 1895 samt den 5 april 1903—den 25

november 1907 och att hon vid båda tillfällena utskrivits såsom förbättrad

men icke tillfrisknad; att hon alltjämt är sinnessjuk; att hon sedan

den 7 september 1903 är förklarad omyndig; att hon varit delägare i småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt; samt att hon numera är

medellös.

Vederbörande överförmyndare har i ett den 27 oktober 1931 dagtecknat

intyg anfört, att Holmströms ekonomiska ställning numera vore beklagansvärd;

att hon utgått från ett gott bondehem och lagt ned en del

av sitt arv i sin utbildning till lärarinna; att hon måst sluta sin lärarinneverksamhet,

åt vilken hon under sin hälsas dagar med nit och intresse

ägnat sig, på grund därav att hennes nervsystem »kommit i olag»;

samt att återstoden av hennes arv sedermera förbrukats till hennes uppehälle.

Av ett av överförmyndaren jämte annan person utfärdat intyg inhämtas

vidare, att Anna Lovisa Holmström varit fullt frisk vid den tid, då

hon begynt sin tjänstgöring såsom lärarinna.

Beträffande utredningen i övrigt åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Med stöd av den föreliggande utredningen har utskottet ansett sig

böra tillstyrka att, i överensstämmelse med vad tidigare i liknande fall

ägt rum, pension beredes Holmström under hennes återstående livstid.

Vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit har ej givit utskottet

anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

11

5:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 141 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden föi samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. vaktkonstapel vid förutvarande

tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Sven Johan Carlsson må utöver

honom förut tillerkänd livränta från oell med år 1931 av fångvårdsmedel

uppbära tilläggsersättning med ett årligt belopp av 62 kronor 50 öre.

Under tjänstgöring den 7 december 1903 i dåvarande tvångsarbetsanstalten

i Karlskrona stengård, där fångar sysselsattes med gatstenskuggning,

blev Carlsson, som är född den 12 juni 1854, träffad i högra ögat av

en kringflygande stenskärva med den påföljd, att han samma dag måste

intagas å Karlskrona lasarett. Efter där undergången operation å ögat

utskrevs Carlsson den 14 december 1903. Synskärpan å samma öga var

då avsevärt nedsatt. Vid år 1907 verkställd läkarundersökning befanns,

att synskärpan å Carlssons båda ögon endast vore hälften av den normala.

Sedan fångvårdsstyrelsen gjort framställning örn beredande åt Carlsson,

såsom ersättning för ifrågavarande skada, av en årlig livränta å

50 kronor och riksförsäkringsanstalten i avgivet utlåtande erinrat, att,

därest skadan skolat bedömas i enlighet med bestämmelserna i då gällande

lag den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av

olycksfall i arbete, den bort anses hava medfört nedsättning i arbetsförmågan,

motsvarande 10 procent av normal arbetsförmåga och salunda berättiga

honom till en årlig livränta å 30 kronor, hemställde Kungl. Maj.t

i proposition till 1908 års riksdag örn medgivande, att till Carlsson finge

av fångvårdsmedel från och med år 1908 utbetalas en årlig livränta av

30 kronor.

I anledning av motion fastställde riksdagen livräntebeloppet för Carlsson

till 50 kronor årligen. *

Genom kungörelse den 10 juni 1921 (nr 410) har förordnats, bland annat,

att arbetare, som på grund av genom olycksfall i statens tjänst åsamkad

skada jämlikt lagen den 5 juli 1901 vore berättigad till livränta av statsmedel

med ett årligt belopp av minst 90 kronor, finge, utöver till honom

på grund härav utgående livränta, från och med år 1921 uppbära tillläggsersättning

med ett årligt belopp motsvarande 125 procent av samma

livränta. Enligt samma kungörelse tillerkändes rätt till tilläggsersättning

med enahanda belopp, som nyss nämnts, jämväl personer, vilka,

utan att vara berättigade till livränta enligt 1901 års lag, såsom ersättning

i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts livränta

eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna

■''runder. Genom kungörelsen den 23 maj 1930 (nr 172) örn ändrad lydelse

Äng.

förhöjning av

livränta för

f. d. vaktkonstapeln

8. J.

Carlsson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

av § 1 i nämnda kungörelse den 10 juni 1921 kava berörda stadganden

undergått sådan ändring, att inskränkningen till livräntor å lägst 90 kronor

bortfallit.

Carlsson bar nu gjort framställning örn, att ban, räknat från och med

den 1 januari 1931, måtte utöver nämnda livränta komma i åtnjutande av

tilläggsersättning enligt grunderna i förut omförmälda kungörelser den

10 juni 1921 och den 23 maj 1930.

Fångvårdsstyrelsen bar anfört att, ehuru bestämmelserna i åberopade

kungörelser icke syntes vara direkt tillämpliga å den Carlsson beviljade

livräntan, de skäl, som föranlett de i kungörelserna lämnade bestämmelserna,

emellertid enligt styrelsens mening talade för att även i föreliggande

fall tilläggsersättning enligt samma bestämmelser bereddes Carlsson.

Statskontoret har i avgivet utlåtande framhållit, att, då Carlssons livränta

icke vore avpassad enligt grunderna i 1901 års lag, ban givetvis

icke vore utan vidare berättigad att komma i åtnjutande av tilläggsersättning.

Frågan borde därför underställas riksdagens prövning. Därest

Carlsson blivit berättigad till livränta å 30 kronor enligt grunderna i 1901

års lag, hade ban från ingången av år 1931 bekommit tilläggsersättning å

37 kronor 50 öre för år. Han bade då tillhopa bekommit 67 kronor 50

öre. Då ban nu redan innehade livränta å 50 kronor, skulle tillägget

måhända kunna inskränkas till skillnaden eller alltså 17 kronor 50 öre.

Man skulle även kunna tänka sig, att han utöver det belopp av 59 kronor,

som ban erhållit i livränta, bekomme den tilläggsersättning å 37 kronor

50 öre, som bort utgå till honom, därest bans livränta grundats å 1901 års

lag. Han skulle då bekomma tillhopa 87 kronor 50 öre årligen från och

med den 1 januari 1931. Emellertid ville statskontoret icke motsätta sig

fångvårdsstyrelsens hemställan, att åt Carlsson utverkades en tilläggsersättning

av fångvårdsmedel av 125 procent eller alltså till årligt belopp

av 62 kronor 50 öre, räknat från och med den 1 januari 1931.

Departementschefen, som funnit goda skäl tala för beredande åt Carlsson

av tilläggsersättning å livräntan, har anfört, att den omständigheten,

att Carlsson tillerkänts en något högre livränta än som med tillämpning

av 1901 års lag skolat utgå, med hänsyn till de förhållanden, under vilka

olycksfallet ägt rum, ej syntes böra medföra nedsättning i tilläggsersättningen.

Tilläggsersättningen borde sålunda bestämmas till 125 procent

av livräntans belopp eller 62 kronor 50 öre för år.

Införskaffade uppgifter giva vid banden, att Carlsson antagits i fångvårdens

tjänst den 22 april 1876 och befordrats till ordinarie vaktkonstapel

den 23 april 1878, att han kvarstått i tjänst till utgången av september

månad 1919, då ban avgick med pension, att ban under tjänstetiden

icke åtnjutit tjänstledighet av beskaffenhet att inverka på hans pensionsrätt,

att han vid avskedet tillerkänts pension till belopp av 1,000 kronor

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

13

om året, motsvarande hela det för honom gällande pensionsunderlaget,

ävensom att pensionsförmånen numera, inheräknat pensionstillägg och

pensionsförhöjningar, utgör 1,548 kronor årligen förutom dyrtidstillägg,

som enligt nu gällande grunder uppgår till 252 kronor för år räknat.

Av utredningen framgår, att den skada, varav Carlsson år 1903 under

tjänstgöring drabbats — även örn den enligt grunderna för 1901 års olycksfallsersättningslag

ansetts medföra en obetydlig nedsättning av arbetsförmågan—

icke föranlett någon minskning i honom på grund av ordinarie

tjänst inom fångvården tillkommande avlönings- eller pensionsförmåner.

Att vid sådant förhållande nu medgiva särskild förhöjning av den Carlsson

tillerkända livräntan, vilken från början hestämts enligt förmånligare

grunder än de i 1901 års lag innefattade, finner utskottet vara betänkligt

såväl i och för sig som med hänsyn till möjliga konsekvenser. Utskottet

har därför ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke må

av riksdagen bifallas.

6:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition

nr 236 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen

dels förklara den omständigheten, att förre järnvägsarbetaren Johan

Emil Fransén vid avgången ur statens järnvägars tjänst icke uppnått en

levnadsålder av 55 år, icke utgöra hinder för honom att komma i åtnjutande

av en årlig pension av 450 kronor, att utgå i enlighet med bestämmelserna

i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering

av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens

vattenfallsverks byggnadsavdelning,

dels ock medgiva, att den Fransén sålunda tillkommande pensionen

skall i avseende å tilläggsförmåner så anses, som hade den i vanlig ordning

beviljats av järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i nyssnämnda

kungörelse.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Fransén, som är född den 20

november 1877, under en tid av sammanlagt något över 29 år varit anställd

dels vid statens järnvägsbyggnader (under åren 1902—1906 och

1914—1931) och dels vid Trollhätte kanal- och vattenverk (under åren

Utskottet.

Äng.

pension dt

f. järnvägsarbetaren

J. E. Fransén.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

småskollärarinnan

Edi

Sofia Knuuti.

1906—1914); samt att han med utgången av år 1931 lämnade sin anställning

vid statens järnvägar på grund av sjukdom.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under hänvisning till av riksdagen tidigare i likartat fall meddelat beslut

får utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition.

7:o.

1 en inom första kammaren av herrar Bergqvist och Asplund väckt

motion nr 32 har hemställts, »att riksdagen måtte bevilja f. d. lärarinnan

vid mindre folkskola Edi Sofia Knuuti en pension av 600 kronor för

år eller eljes det belopp vederbörande utskott kan finna skäligt föreslå,

att utgå från och med år 1932».

Till stöd för yrkandet har anförts bland annat:

»Småskollärarinnan Edi Sofia Knuuti, vilken under 15 Vs års tid varit

anställd som lärarinna vid mindre folkskola dels inom Korpilombolo och

dels inom Gällivare skoldistrikt i Norrbottens län, blev på grund av sjukdom

från och med höstterminen år 1928 utan anställning. Skolrådet i

Gällivare beslöt den 22 januari 1929 hos statens pensionsanstalt göra framställning

örn pension åt nämnda lärarinna, som enligt skolrådets förmenande

med all sannolikhet ådragit sig sjukdomen under tjänstgöring i

svåra klimatiska förhållanden.

Denna hemställan blev emellertid icke bifallen.

Över pensionsanstaltens beslut i ärendet anfördes av skolrådet underdåniga

besvär, men dessa lämnades av Kungl. Maj:t utan avseende.

Ehuru gällande bestämmelser, såsom av handlingarna framgår, lade

hinder i vägen för lärarinnan Knuutis pensionering i vanlig ordning, synes

dock billigheten tala för att hon icke helt och hållet lämnas utan understöd,

då hon nu är oförmögen till arbete.»

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen

med därvid fogade läkarintyg och övriga handlingar.

Över förevarande motion har utskottet till en början i vederbörlig

ordning införskaffat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har anfört följande:

Av handlingarna i ärendet framgår bland annat, att småskollärarinnan

Knuuti under 15 Vs år innehaft anställning vid mindre folkskola, samt att

hon, efter att hava ådragit sig obotlig sjukdom och i följd därav under

de senaste 3 Vs åren av sin anställningstid åtnjutit oavbruten tjänstledighet,

blivit från sin tjänst entledigad utan att kunna komma i åtnjutande

av någon pension.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

15

Därest hon emellertid fått kvarstå i tjänsten ytterligare ett och ett halvt

år — givetvis även då med sjuktjänstledighet — synes hon jämlikt § 24

mom. b) i reglementet för statens pensionsanstalt hava varit berättigad

tili avkortad pension, motsvarande minst 3A av hel pension. Redan då

avgången ägde rum, hade hon enligt nämnda författningsrum varit berättigad

till hel pension, därest det kunnat anses styrkt, att hon ådragit

sig sjukdomen under utövandet av sin tjänst. Det synes under sådana

förhållanden billigt, att hon erhåller den pension, som motionärerna nu

ifrågasätta, vilken pension är den lägsta, som enligt övergångsbestämmelserna

till kap. IV mom. 2 i pensionsreglementet utgår till småskollärare.

I detta sammanhang vill överstyrelsen uttala, att det nu ifrågavarande

fallet synes erbjuda stor likhet med ett fall, som förelädes 1931 års riksdag

genom proposition nr 178. Det gällde då en obotligt sjuk småskollärarinna,

Signe Eriksson, som på egen begäran avgått från tjänsten,

innan förutsättning förefanns att för henne tillämpa bestämmelsen i pensionsreglementet

§ 18 mom. c). Med hänsyn till de ömmande omständigheter,

som därvid förelågo, beviljade riksdagen åt Eriksson en årlig pension

av 840 kronor (riksdagens skrivelse nr 202, punkt 2). Även i nu förevarande

fall förefinnas liknande .ömmande omständigheter.

På grund av det anförda vill skolöverstyrelsen för sin del tillstyrka bifall

till motionen.

För egen del har statskontoret anslutit sig till skolöverstyrelsens hemställan.

Sedan nämnda utlåtanden inkommit, har utskottet ansett sig böra i

ärendet höra jämväl statens ''pensionsanstalt. Anstalten har i avgivet utlåtande

yttrat följande:

Då det motionen bilagda nya läkarintyget synts anstalten giva vid handen,

att Knuuti kunde vara att anse såsom varaktigt oförmögen till arbete

i pensionsförsäkringslagens mening, har yttrande under hand inhämtats

från pensionsstyrelsen, som i skrivelse den 4 april 1932 meddelat, att

styrelsen funnit Knuuti vara till arbete varaktigt oförmögen i pensionsförsäkringslagens

mening. Vid sådant förhållande är Knuuti berättigad,

jämlikt §§ 27 och 31 i reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december

1919 (nr 878), att från och med den 4 april 1932 komma i åtnjutande

av pension från anstalten, vilken pension i förevarande fall, då anställningen

upphört på den grund, att tjänsten indragits, skall beräknas efter

förmånligare grunder än eljest. Enligt verkställd beräkning utgör beloppet

av denna pension 504 kronor 75 öre, vartill kommer pensionsförhöjning

I med 95 kronor 25 öre, varigenom pensionen uppgår till 600 kronor.

Härtill kommer dessutom dyrtidstillägg, uppgående enligt nu gällande

beräkningsgrunder till 132 kronor.

Då Knuuti sålunda reglementsenligt är berättigad till en pension till

samma belopp, som i motionen åsyftas, synes motionen icke böra föranleda

till någon riksdagens åtgärd. Sedan ärendet blivit av riksdagen avgjort,

kommer därför, därest riksdagen beslutar i enlighet med vad anstalten

sålunda föreslagit, pensionsbrev i vanlig ordning att från anstalten

utfärdas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av utredningen framgår, att frågan om Knuutis rätt till genast börjande

tjänstepension från statens pensionsanstalt varit föremål för prövning

av pensionsanstalten samt, i anledning av besvär, av regeringsrätten. Därvid

har fastslagits, att någon omständighet icke förelåge, som enligt anstaltens

reglemente kunde berättiga Knuuti till erhållande av sådan pension.

Sedermera har emellertid Knuuti på grund av inträdd varaktig arbetsoförmåga

blivit berättigad att jämlikt bestämmelserna i §§ 27 och 31

i nämnda reglemente från och med den 4 april 1932 åtnjuta s. k. uppskjuten

pension, vilken eljest skulle hava utgått först från pensionsålderns inträde.

Beloppet av denna pension utgör, inberäknat pensionsförhöjning,

600 kronor eller samma belopp, som av motionärerna föreslagits.

Vid nu angivna förhållanden och under hänvisning i övrigt till vad pensionsanstaltens

yttrande innehåller får utskottet hemställa,

att förevarande motion I: 32 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

8:o.

Äng.

förhöjning av

till förre daglönaren

vid

flottans varv i

Karlskrona

F. Johansson

utgående

livränta.

I en inom andra kammaren under nr 368 väckt motion har herr Andersson

i Stockholm hemställt, »att riksdagen måtte besluta att såsom förhöjning

av den nu till f. d. arbetaren vid flottans varv i Karlskrona Fritiof

Johansson utgående livräntan bevilja ett årligt belopp av 260 kronor, så

att det sammanlagda beloppet sålunda må utgå med 320 kronor årligen.

I fråga örn motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Av tillgängliga handlingar inhämtas, att Johansson, som är född den 26

juni 1898 och från och med den 13 augusti 1915 erhållit anställning såsom

daglönare vid flottans varv i Karlskrona, den 25 januari 1916 under arbete

vid varvet ådrog sig skada å vänstra ögat genom en inträngande

järnflisa; att han för denna skada, vilken medförde i det närmaste fullständig

blindhet å ögat, under någon tid vårdades å flottans sjukhus i

Karlskrona; att anmälan och efteranmälan örn olycksfallet i vederbörlig

ordning verkställdes men att, då Johansson efter tilländalupen tre månaders

tjänstledighet avvikit från sin tjänst vid varvet, någon förnyad läkarundersökning

icke kunde verkställas; samt att Johansson, som sedermera

icke kunde anträffas, år 1919 blev skild från sin anställning vid varvet.

'' År 1925 inkom emellertid Johansson med en till Kungl. Maj:t ställd

skrift, vari han gjorde framställning örn ersättning med anledning av

olycksfallet.

I avgivet utlåtande i ärendet den 9 april 1925 anförde riksförsäkringsanstalten,

att anstalten funnit dels att det arbete, vari Johansson varit

stadd vid olyckstillfället, måste anses hava varit sådant, som avsåges i

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

17

lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall

i arbete, dels ock att den vid olyckstillfället ådragna skadan borde anses

hava medfört en för framtiden bestående nedsättning i Johanssons arbetsförmåga,

motsvarande tjugu procent av normal arbetsförmåga. Jämlikt

bestämmelserna i sagda lag skulle, örn olycksfallet medfört för framtiden

bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, till den skadade

utgivas en årlig livränta, i förra fallet å 300 kronor och i senare fallet å

det lägre belopp, som svarade emot arbetsförmågans minskning Den i

förevarande fall beräknade nedsättningen i arbetsförmågan av tjugu procent

motsvarade följaktligen en årlig livränta å 60 kronor. Beträffande

den tidpunkt, från vilken livräntan borde utgå, föreskreves i förenämnda

lag, att livräntan skulle räknas från och med sextioförsta dagen efter

olycksfallet eller från den senare tidpunkt, då olycksfallet medfört för

framtiden bestående förlust eller minskning av arbetsförmågan. I förevarande

fall hade, så vitt handlingarna utvisade, invaliditetstillstånd inträtt

den 4 april 1916, vadan livräntan syntes böra utgå från och med

sistnämnda dag.

Marinförvaltningen, som yttrade sig i ärendet den 23 april 1925, tillstyrkte

att åt Johansson måtte beredas en årlig livränta, beräknad enligt

de i riksförsäkringsanstaltens utlåtande angivna grunderna.

Genom beslut den 8 maj 1925 tillerkände Kungl. Maj:t Johansson en livränta

till belopp av 60 kronor årligen, att utgå från och med den 4 april

1916.

Av utredningen i ärendet framgår, att Johansson i anledning av den

skada, som drabbat honom under arbete i statens tjänst, kommit i åtnjutande

av livränta, beräknad enligt grunderna i 1901 års lag angående ersättning

för skada till följd av olycksfall i arbete. Å ersättningar, som

fastställts jämlikt nämnda grunder, utgår vidare tilläggsersättning med

125 procent av livräntebeloppet.

Då i motionen icke förebragts några skäl, som enligt utskottets mening

skulle kunna föranleda en avvikelse i detta fall från de regler, vilka sålunda

generellt gälla beträffande ersättning för skada till följd av olycksfall,

inträffade före ikraftträdandet av nuvarande lagstiftning om olycksfallsförsäkring,

har utskottet — med särskild hänsyn till de konsekvenser,

ett biträdande av motionärens yrkande skulle kunna medföra — ansett

sig böra avstyrka bifall till motionen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion 11:368 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 19112. S sami 10 haft. (Nr .‘10.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Ang\

pension åt en

förutvarande

båtsman.

Utskottet.

Äng.

viss ersättning

till R. M.

Johansson.

B. Militära pensionsväseiidet.

9:o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 58 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förutvarande båtsmannen August Petersson

Hake må tilldelas pension såsom om ban uppfyllt härför författningsenligt

stadgade villkor, att utgå från och med den 1 maj 1931.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hake, som är född den 7 mars

1862 och sålunda uppnått en ålder av inemot 70 år, erhållit avsked den 25

april 1899 efter en tjänstetid av 13 år 11 månader från 20 års ålder; att

han vid avskedet erhållit vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt

och väl skickat; att han åren 1917—1923 och 1929—1931 tjänstgjort såsom

handräckningsmanskap vid skeppsgossekåren i Marstrand under vissa

tidsperioder, uppgående till sammanlagt 5 år 9 månader 16 dagar; att

han, enligt intyg från chefen för sagda kår, under sistnämnda tjänstgöring

visat utmärkt uppförande och stort nit; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till förut av riksdagen i liknande fall fattade beslut har

utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet

får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majtts förevarande

proposition.

10: o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 63 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, i punkten

1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Redvall Markus Johansson må

-— utan hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord

inom den tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

— från och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid-

och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna

för nämnda förordning kan anses berättigad.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson under fullgörande

av sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Jönköpings regemente i

juni månad 1918 under pågående gymnastikövning ådragit sig en skada

(traumatisk gonit) i höger knä; att han för nämnda skada vårdats å regementets

sjukhus under tiden 19 juni—1 september 1918 och i kvarter under

tiden 2—6 september samma år; att han den 7 nämnda september blivit

förklarad såsom icke vapenför; att han under tidsperioderna 11—28

september och 26 oktober-—22 november 1918 vårdats å Jönköpings lasarett

för ifrågavarande knäskada, vilken då visat sig hava övergått i kroniskt

stadium; att, enligt ett av läkaren vid nämnda lasarett L. Bergström

den 14 november 1930 utfärdat intyg, knäledsaffektionen numera

utvecklat sig till en deformerande arthrit i högra knäleden med häremot

svarande nedsättning i Johanssons arbetsförmåga; samt att Johansson,

som är jordbruksarbetare, har svårt men av sin sjukdom i sitt arbete.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest

Johansson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i åtskilliga fall meddelat

dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning stadgade preskriptionsbestämmelserna.

Efter den år 1920 vidtagna utsträckningen av preskriptionstiden

från 2 till 3 år har dylik dispens till en början i regel

förekommit endast i sådana den äldre preskriptionsbestämmelsen underkastade

fall, i vilka ersättningsanspråket likväl gjorts gällande inom den

tid, som sedermera stadgats, eller 3 år. Emellertid hava, särskilt under

de senaste åren, i åtskilliga fall särskilda omständigheter ansetts böra

föranleda till dispens, oaktat även sistnämnda tidsgräns överskridits. Så

har framför allt varit fallet, då förhållandena synts giva vid handen, att

särskild undersökning enligt 11 § i berörda förordning bort äga rum men

av vederbörande militärbefäl underlåtits. I det fall, varom nu är fråga,

synes anledning hava förelegat till dylik undersökning. Med hänsyn

härtill och på grund av vad i övrigt i ärendet åberopats har utskottet ansett

sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer sålunda,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

v*\

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

viss ersättning

till E. R.

M. Wahlberg.

Utskottet.

Ang.

viss ersättning

till 8. R.

O. Landberg.

liro.

Under punkten 2 av förevarande proposition bar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att till Eric Rudolf Magnus Wahlberg må — utan

hinder därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den

tid, som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wahlberg under tiden 1 mars

1925—31 oktober 1927 varit fast anställd vid Norrbottens regemente; att

hos honom under åren 1925 och 1926 konstaterats vissa lungförändringar

ävensom körtlar å halsen; att han i februari 1928 opererats för tuberkulösa

körtlar; att han i juli månad sistnämnda år intagits å garnisonssjukhuset

i Boden, där han vistats till den 1 augusti 1929, då han överflyttats

till Apel vikens kustsanatorium; att han under sjukhusvistelsen företett

symtom på lung-, körtel- och ryggradstuberkulos; samt att vederbörande

regementsläkare såsom sin åsikt uttalat, att det syntes sannolikt, att

Wahlberg under militärtjänsten endera ådragit sig tuberkulos infektion

eller fått en latent dylik infektion aktiverad.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att därest

Wahlberg inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning i anledning

av sjukdomen, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga om utredningen i övrigt hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet.

Av skäl, som under nästföregående punkt angivits i fråga örn där behandlat

ärende, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl.

Maj:ts föreliggande förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

12:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,

att till Sune Ragnar Olof Landberg må — utan hinder därav att

framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskrives

i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 21

januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda förordning

kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landberg innehaft anställning

såsom volontär vid Upplands artilleriregemente från och med den 1 november

1908 till och med den 31 oktober 1910, då han erhållit avsked på

grund av sjukdom; att han under militärtjänstgöringen upprepade gånger

varit sjukskriven; att han år 1910 dels genomgått difteri, dels ådragit

sig ett flertal bronchiter; samt att det den 20 oktober 1910 konstaterats,

att Landberg lede av bronchitis tuberkulosa.

I skrivelse till Kungl. Majit den 3 mars 1920 anhöll Landberg, att, enär

han under fältmanöver i Norrland hösten 1909 ådragit sig lungtuberkulos,

kronisk luftrörskatarr och muskelreumatism, Kungl. Majit måtte i

anledning härav tilldela honom viss ersättning.

I över Låndbergs ansökning avgivet utlåtande den 11 maj 1920 anförde

riksförsäkringsanstalten, bland annat, att anstalten funnit Låndbergs militärtjänstgöring

skäligen kunna antagas hava bidragit till den lungtuberkulos,

som han ådragit sig. Däremot gåve handlingarna i ärendet

icke stöd. för antagandet, att sagda tjänstgöring bidragit till uppkomsten

eller utvecklingen av den luftrörskatarr och muskelreumatism, varav

Landberg uppgivit sig lida. För såvitt ifrågavarande ersättningsanspråk

icke varit preskriberat, skulle Landberg hava tillerkänts ersättning från

riksförsäkringsanstalten jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Med hänsyn till gällande preskriptionsbestämmelser avstyrkte riksförsäkringsanstalten

bifall till ansökningen, och Kungl. Majit fann genom

beslut den 18 mars 1921 densamma icke föranleda någon Kungl. Majits

vidare åtgärd.

Sedan den 26 januari 1931 gjorts framställning örn understöd åt Landberg,

har riksförsäkringsanstalten föranstaltat om vederbörlig undersökning

rörande Låndbergs hälsotillstånd, varvid framgått, att några hållpunkter

för att lungtuberkulos skulle föreligga icke förefunnes men att

vissa omständigheter talade för att den åkomma, som nu besvärade Landberg,

vore bronchiektasier, med stor sannolikhet härrörande från de

många bronchiter han icke minst under militärtjänsten ådragit sig.

Riksförsäkringsanstalten har för egen del i avgivet utlåtande anfört,

att anstalten med stöd, bland annat, av sistnämnda undersökning numera

funne ådagalagt, att samband förelåge mellan Låndbergs miltärtjänstgöring

och den sjukdom, utvidgning av bronkerna, varav han nu

lede.

I fråga om utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

viss ersättning

till F.

J. Bengtsson.

22 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit får utskottet, som

icke haft anledning till erinran mot Kungl. Majlis förslag, hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

13: o.

I punkten 4 av ifrågavarande proposition nr 63 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att till Fritz Johan Bengtsson må — utan hinder

därav att framställning örn ersättning icke blivit gjord inom den tid,

som föreskrives i 12 § av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från och

med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för nämnda

förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson under fullgörande

av värnpliktstjänstgöring vid flottan skadats i högra handen den 24 juli

1912 under salutskjutning ombord å pansarkryssaren Fylgia; att vederbörande

fartygsläkare i ett påföljande dag avgivet intyg uttalat, att

mjukdelarna å högra handens ryggsida vore avslitna motsvarande andra,

tredje och fjärde mellanhandsbenen, sträcksenorna å högra handens

ryggsida avslitna och främre delen av fjärde mellanhandsbenet krossad,

att framtida men komme att följa samt att graden av invaliditet för det

dåvarande ej kunde avgöras; att Bengtsson för ifrågavarande skada vårdats

å flottans sjukhus i Karlskrona under tiden 26 juli—14 oktober 1912;

att Bengtsson enligt egen uppgift sedermera på grund av handskadan

haft avsevärda svårigheter att erhålla arbete; att enligt ett den 26 mars

1931 avgivet läkarintyg Bengtssons högra hand vid företagen undersökning

befunnits förete ett flertal svåra förändringar; samt att kasernläkaren

vid flottans station i Karlskrona A. B. Prag den 28 maj 1931 intygat,

att militärtjänstgöringen måste anses hava bidragit till uppkomsten och

utvecklingen av Bengtssons handskada.

Riksför säkring sanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

att därest Bengtsson inom föreskriven tid gjort framställning örn ersättning

i anledning av skadan, anstalten skulle hava tillerkänt honom ersättning

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Åberopande vad utskottet anfört under punkten 10 i det föregående

hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande Nr 30.

23

14:o.

I en till riksdagen avlaten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition Äng.

liv 39 Ilar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för saulina dag, föreslagit riks- waern » andagen

medgiva, att till Karl Helge Waern må — utan binder därav att ™™9Mraframställning

örn jämkning i ersättning icke blivit gjord inom den tid, gen under

som föreskrives i 14 § av förordningen den 13 juni 1909 örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — från

och med den 1 januari 1932 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

utbetalas ett till 225 kronor för år räknat förhöjt livräntebelopp.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Waern under fullgörande av

sin värnpliktstjänstgöring vid förutvarande Kalmar regemente den 4

oktober 1922 genom inträffad explosion ådragit sig skada å högra ögat;

att riksförsäkringsanstalten i anledning härav genom särskilda beslut

tillerkänt Waern livränta frän och med den 3 oktober 1922 jämlikt förordningen

den 13 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring; att livräntan genom slutligt beslut av

anstalten den 3 december 1925 bestämts att utgå från och med den 1 januari

1926 med 180 kronor för år räknat, motsvarande en nedsättning av

arbetsförmågan med 20 procent; att Waern, enär risk förelegat för att synen

ä Waerns friska öga skulle gå förlorad, den 6 mars 1931 måst underkasta

sig operation, varvid det skadade ögat borttagits och ersatts med

emaljöga; att Waern, som har anställning såsom guldsmedsarbetare, under

tiden 4—15 mars 1931 i anledning av sin ögonskada varit helt oförmögen

till arbete; att Waern i en till riksförsäkringsanstalten ställd skrift,

dagtecknad den 27 mars 1931, anhållit att komma i åtnjutande av förhöjd

livränta ävensom ersättning för vissa honom asamkade kostnader på

grund av ifrågavarande ögonoperation; samt att riksförsäkringsanstalten

genom beslut den 2 april 1931 förklarat sig icke kunna till prövning upptaga

frågan örn jämkning i ersättningen i förenämnda fall, enär jämlikt

bestämmelserna i 14 § av 1909 års militärersättningsförordning fråga örn

jämkning i ersättning i de fall, där ersättning blivit genom slutligt beslut

bestämd, skulle väckas inom två år från beslutets dag.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande i ärendet meddelat,

bland annat, att, därest anstalten utan hinder av stadgandet i 14 § av

1909 års militärersättningsförordning kunnat upptaga ersättningsfrågan

till prövning, Waern skulle varit berättigad till förhöjning a\ livräntan

till ett årligt belopp av 225 kronor, motsvarande en beräknad nedsättning

i arbetsförmågan med 25 procent.

Föredragande departementschefen har för sin del, med hänsyn till de

särskilda omständigheter, som förelåge i förevarande fall, och ela sam
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

bandet mellan den ögonskada, för vilken Waern tillerkänts livränta å 180

kronor, och den år 1931 verkställda ögonoperationen med ty åtföljande

ytterligare nedsättning i Waerns arbetsförmåga syntes vara ådagalagt,

funnit sig böra tillstyrka, att livräntan förhöjdes till ett årligt belopp av

225 kronor.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Majits förslag och får

alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

vinna riksdagens bifall.

15: o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposirattPfor

f. a. ^on nr 4^2 kar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

kaptenen

L. O. A.

Liberg.

utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. kaptenen Lars Olof Axel Liberg må,

räknat från och med den 1 oktober 1931, äga åtnjuta en tredjedel av det

honom för innehavd kaptensbeställning ursprungligen tillkommande pensionsbeloppet.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, att Liberg vid uppnådd

pensionsålder beviljats avsked från och med den 21 juli 1927 från sin

beställning såsom kapten vid fortifikationen, därvid han av Kungl. Majit

tillagts dels 600 kronor pension i femte klassen av arméns pensionskassa,

dels ock en fyllnadspension av 2,120 kronor jämte 1,270 kronor pensionsförbättring

och 522 kronor pensionsförhöjning från därtill anvisade statsmedel,

att med tillsammans 4,512 kronor tillträdas från och med den 21

sagda juli. Sedermera har Kungl. Majit genom utslag den 26 september

1931 — jämlikt 115 § strafflagen för krigsmakten samt 25 kap. 11 § och

2 kap. 17 § allmänna strafflagen jämförda med 4 kap. 3 § sistnämnda lag

— dömt Liberg för förskingring av medel, som han i sin tjänst som kapten

vid fortifikationen omhänderhaft för krigsmaktens räkning, att böta

500 kronor. Med tillämpning av för armén gällande pensionsbestämmelser

har direktionen över arméns pensionskassa på grund av sagda utslag

förklarat Liberg från och med den 1 oktober 1931 förlustig alla hans av

statsmedel utgående pensionsförmåner, i följd varav alltså från och med

samma dag pensionen till Liberg utgår med ett årligt belopp av allenast

600 kronor i 5. klassen av arméns pensionskassa utan rätt för Liberg att

härå åtnjuta vare sig ny pension enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) eller dyrtidstillägg. Liberg har sålunda av sina pensionsförmåner

för innehavd kaptensbeställning gått förlustig 3,912 kronor örn året, dyrtidstillägg

oberäknat.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

25

Departementschefen har i likhet med i ärendet hörda myndigheter funnit,

att nu angivna påföljd vore alltför hård i förhållande till det straff,

som ådömts Liberg. Föreliggande förhållanden syntes departementschefen

närmast påkalla åtgärd i syfte, att Liberg — i överensstämmelse med vad

som gällde i motsvarande fall inom den civila förvaltningen och kommunikationsväsendet

— berättigades att från och med den 1 oktober 1931

utbekomma en tredjedel av samtliga honom vid beviljandet av avsked

tillagda pensionsförmåner.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition må av

riksdagen bifallas.

16 :o.

Äng.

understöd åt

förre furiren

C. W. Holmberg.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Holmberg, som är född den 1

november 1862, kom i tjänst vid förutvarande Kalmar regemente den 2

oktober 1885; att han förordnades till vice korpral vid regementet den 7

augusti 1894, till korpral i regementet den 31 december 1907 och till furir

(distinktionskorpral) i regementet den 28 september 1912, samt att han på

egen begäran erhöll avsked på grund av uppnådd pensionsålder den 8

juni 1926 efter en tjänstetid av 40 år 8 månader och 6 dagar ävensom att

han från och med den 1 juli 1926 kommit i åtnjutande av dels stadgat underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, dels ock vicekorpralstillägg å

30 kronor årligen.

Genom brev den 6 maj 1881 angående förändring i bestämmelserna örn

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa har Kungl. Majit, bland annat,

föreskrivit, att korpraler av infanteriet och deras vederlikar av arméns

övriga truppslag ävensom vice korpraler, vilka undfått avsked efter

1878 års ingång, skulle, därest de i berörda egenskap berömligt tjänstgjort

minst två år före avskedet, erhålla en tillökning (korprals- och vicekorpralstillägg)

av respektive 24 kronor och 12 kronor utöver det vanliga

I en inom andra kammaren av herr Gustafson i Vimmerby väckt motion

nr 260 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att furiren i regementet,

vicekorpralen vid Sevedes kompani av Kungl. Kalmar regemente,

Carl Wilhelm Holmberg, måtte tillerkännas understöd efter samma grunder

som örn han varit anställd såsom korpral på stat».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

för avskedade soldater bestämda underkållsbeloppet. Efter därom av

Kungl. Majit i proposition nr 204 till 1919 års lagtima riksdag framställt

förslag har riksdagen medgivit, att ifrågavarande tillägg finge förhöjas

till respektive 60 och 30 kronor.

I motionen har nu gjorts gällande, att för Holmbergs del ogynnsamma

omständigheter fogat det så, att han icke, trots sin långa och väl vitsordadé

tjänstetid, kunnat bliva befordrad till korpral på stat. Han hade nämligen

fullgjort sin tjänstgöring vid Sevedes kompani, från vilket ingen

eller ytterst ringa avgång ur tjänsten före uppnådd pensionsålder förekommit,

detta beroende därpå, att de vid detta kompani anställda haft

sina soldattorp belägna i orterna närmast intill regementets förläggningsplats

och med hänsyn härtill kvarstannat i tjänsten, trots de små ekonomiska

förmåner som på den tiden varit förenade med densamma.

Över motionen har bankoutskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande

av statskontoret, som i ärendet hört aiunéförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, bland annat:

I den föreliggande motionen hemställes, att Holmberg måtte tillerkännas

understöd efter samma grunder, som örn han varit anställd såsom

korpral på stat, det vill säga att underhållstillägget måtte höjas från 30

till 60 kronor. Motionen innebär alltså, att Holmberg, oaktat han icke

kunnat vinna befordran till korpral vid regementet, skulle erhålla riksdagens

medgivande att uppbära pension enligt vid avskedet innehavd

grad.

Enär emellertid ett dylikt medgivande skulle strida mot vanliga pensioneringsgrunder

— såsom regel gäller ju att pensionen bestämmes i

visst förhållande till den lön, vederbörande vid avskedet åtnjutit i egenskap

av ordinarie beställningshavare — anser sig departementet, med

hänsyn jämväl till att ett sådant medgivande skulle medföra framställningar

örn beredande av liknande förmåner även för ett stort antal med

Holmberg likställda f. d. soldater, icke kunna tillstyrka bifall till motionen.

Statskontoret har för egen del anfört, att statskontoret i likhet med arméförvaltningens

civila departement ansåge, att den största försiktighet

måste med hänsyn till faran för vittgående konsekvenser iakttagas i fråga

örn utdelande av extra nådegåvor till Vadstena krigsmanshuskassas

underhållstagare samt att, då statskontoret knappast kunde finna de i

detta ärende anförda skälen vara av beskaffenhet att utesluta risk i sådant

hänseende, statskontoret anslöte sig till civila departementets avstyrkande

utlåtande.

Med åberopande av vad de hörda myndigheterna i ärendet anfört får

utskottet avstyrka bifall till motionen och alltså hemställa,

att förevarande motion II: 260 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 27

17:o.

I en inom andra kammaren av herr Holmström väckt motion nr 364 har

hemställts, »att riksdagen må besluta, att fanjunkaren i Kungl. Hälsinge

regementets reserv, Alarik Wickberg, efter sin avgång som rollföringsbiträde

vid Gävle rullföringsområde, nr 60, må åtnjuta pension i likhet med

fanjunkare, som avgått från aktiv stat efter 1919 års ingång».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Frågan örn förbättrade pensionsförmåner åt fanjunkaren Wickberg har

varit föremål för riksdagens prövning såväl år 1924 som år 1931. Vid

1931 års riksdag väcktes inom andra kammaren av samme motionär, som

framlagt det nu föreliggande förslaget, en motion (nr 282) med enahanda

yrka*nde som i den nu förevarande motionen. Motionen avstyrktes av

bankoutskottet och riksdagen lämnade densamma utan bifall. I sitt då

avgivna utlåtande (nr 27, punkten 7) lämnade bankoutskottet en utförlig

redogörelse för vad i ärendet förekommit, och tillåter sig utskottet att

i detta sammanhang hänvisa till berörda utredning.

På grund av vad i ärendet tidigare förekommit och under framhållande,

att Wickberg åtnjuter honom författningsenligt tillkommande pensionsförmåner

å 1,992 kronor för år jämte dyrtidstillägg därå, får utskottet —

då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter,

som kunna inverka på frågans bedömande — avstyrka bifall till

motionärens förslag och alltså hemställa,

att ifrågavarande motion 11:364 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

C. Allmänna indragningsstaten.

T. Försvarsdepartementet.

18:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 67, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i elva

med nummer 1—11 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över 1‘inansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att

maskinisten vid garnisonssjukhuset i Stockholm Johan Walfrid Gottfridson

må från och med månaden näst efter den, varunder lian avgår från

sin befattning vid garnisonssjukhuset, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Atty.

förhöjd

pension åt

fanjunkaren

A. Wickberg.

Utskottet.

Ang.

pension dt

maskinisten

vid garnisonssjukhuset

i Stockholm

J. W. Gottfridson.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

tvdttförestånderskan

Matilda

Wilhelmina

Lundahl.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gottfridson, som är född den 10

oktober 1864, varit anställd som maskinist vid sjukhuset sedan den 1 september

1905; att han således den 1 juli 1932 kan åberopa en anställningstid

i statens tjänst av närmare 27 år; att han åtnjuter avlöning enligt 10:e lönegraden

13:e löneklassen av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen, uppgående till

3,888 kronor för år; samt att han skött sina åligganden samvetsgrant, plikttroget

och med erforderlig kompetens.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

19 :o.

I punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att tvättförestånderskan vid garnisonssjukhuset i

Stockholm Matilda Wilhelmina Lundahl må från och med månaden näst

efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 900

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Lundahl, som är född

den 4 januari 1865, varit anställd såsom tvättförestånderska vid garnisonssjukhuset

sedan den 2 november 1899; att hon således den 1 juli 1932, då

hon kommer att lämna sin anställning vid sjukhuset, kan åberopa en anställningstid

i statens tjänst av 32 år 8 månader; att hon åtnjuter avlöning

enligt 4:e lönegraden av den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)

med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för

kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, vilken avlöning alltsedan år

1928 uppgår till 1,170 kronor örn året; att hon därjämte åtnjuter förmåner

av fri bostad, bränsle, lyse, kost och tvätt, vilka förmåner uppskattats

till 1,197 kronor; samt att hon skött sina åligganden med plikttrohet, samvetsgrannhet,

ordningssinne och arbetsamhet.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 29

20:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att skomakeriarbetaren vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder

Otto Emanuel Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten äger rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född den 26

februari 1866, anställts såsom skomakare vid dåvarande Gotlands infanteriregementes

intendenturverkstäder den 12 januari 1915 och allt fortfarande

innehar samma befattning vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder

å Visborgs slätt; att han den 30 juni 1932 beräknas komma att lämna

sin anställning vid kåren; att hans arbetsförmåga, enligt för honom

utfärdat läkarbetyg, är nedsatt på grund av reumatism och allmän svaghet;

att hans avlöning — dyrtidstillägg inberäknat — under de senaste åren

uppgått till omkring 3,470 kronor för år; samt att han utfört det honom

åliggande arbetet till vederbörandes fulla belåtenhet.

I avgivet utlåtande har arméförvaltningens intendentsdepartement

föreslagit, att Andersson måtte erhålla en årlig pension av 732 kronor,

motsvarande ett oreglerat pensionsbelopp av 350 kronor.

Statskontoret har på anförda skäl tillstyrkt, att pensionsbeloppet måtte

fastställas till 852 kronor årligen.

Departennentschefen har biträtt statskontorets förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas Andersson. I fråga örn storleken

av denna förmån har utskottet emellertid med hänsyn till Anderssons

korta tjänstetid, omkring 17 år, ansett sig icke kunna förorda högre

belopp än 792 kronor eller samma belopp, som Kungl. Maj:t i ett under

punkten 33 i det följande behandlat ärende föreslagit för en skomakeriarbetare

med 19 tjänstår.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att skomakeriarbetaren

vid Gotlands infanterikårs intendenturverkstäder

Otto Emanuel Andersson må från och med månaden

näst efter den, varunder avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792 kro
-

Ang.

pension åt skomakeriarbetaren

O. E.

Andersson.

Utskottet.

lior.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

21 :o.

Äng.

pension, dt

arbetere k an

Hedvig Charlotta

Ros.

Äng.

pension åt

arbeterskan

Anna Sofia

Kärrman.

Kungl. Majit föreslår i punkten 4 av samma proposition riksdagen medgiva,

att arbeterskan vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg

Hedvig Charlotta Ros må från och med månaden näst efter den, varunder

lion avgår från sin anställning vid fabriken, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedvig Ros, som är född den

3 januari 1872, alltsedan den 1 november 1900 varit anställd i ammunitionsfabrikens

tjänst; att hon under sin 31-åriga tjänstetid iakttagit ett

hedrande uppförande och med flit och skicklighet utfört sitt arbete; att enligt

ett för henne utfärdat läkarbetyg hennes förmåga att genom arbete

försörja sig är på grund av hjärtsjukdom och kronisk blodtrycksstegring i

väsentlig grad och varaktigt nedsatt; samt att hennes arbetsinkomst vid

fabriken under åren 1928—1930 utgjort i medeltal omkring 1,985 kronor

örn året, dyrtidstillägg inräknat.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,

får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

22: o.

Kungl. Majit har i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att arbeterskan

vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg Anna Sofia

Kärrman må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

sin anställning vid ammunitionsfabriken, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Anna Kärrman, som är född den

26 februari 1881, sedan den 13 maj 1901 varit anställd i ammunitionsfabrikens

tjänst; att hon under sin tjänstetid iakttagit ett hedrande uppförande

och visat god arbetsduglighet; att hennes arbetsförmåga, enligt

läkarbetyg, är på grund av kronisk blodtrycksstegring för framtiden i

väsentlig grad nedsatt; att hennes arbetsinkomst vid fabriken under år 1930,

därest hon ej varit sjukledig under 49 dagar, skulle uppgått till 1,680 kronor

53 öre, dyrtidstillägg inberäknat; samt att hon är medellös.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Majlis här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

23:o.

31

Under punkten 6 föreslås, att kördrängen vid Herrevadskloster kungsgård

Nils Peter Lindgren må från oell med månaden näst efter den, varunder

kan lämnar sin anställning vid kungsgården, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindgren, som är född den

25 november 1863, varit anställd vid Herrevadskloster kungsgård alltsedan

den 1 november 1903; att han under de senare åren uppburit en

årslön av 720 kronor jämte naturaförmåner, värderade till 775 kronor

för år; att ban med synnerligen stor omtanke och nit fullgjort sina

åligganden; samt att ban efter erhållet avsked kommer att sakna existensmedel.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet ansluter sig till vad

riksdagen tidigare i jämförliga fall beviljat och bar ej givit utskottet

anledning till erinran. Utskottet hemställer därför,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

24 :o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition bar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att förra tvättförestånderskan vid Svea ingenjörkår

Märta Karlsson må från och med månaden näst efter den, under vilken

bon avgår från sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 696 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Märta Karlsson, som är född

den 10 maj 1868, från och med den 1 juni 1913 till och med den 14 oktober

1927 innehaft anställning såsom tvättförestånderska vid förenämnda

kår; att hon från och med den 15 oktober 1927, från vilken tidpunkt kårens

tvätt ombesörjts vid arméns tvättanstalt i Stockholm, till och med utgången

av januari månad 1931 handhaft sorteringen m. m. av kårens tvättpersedlar

samt sedan februari månad sistnämnda år beretts arbete å kårens skrädderiverkstad;

att hon enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider av hjärtfel, på

grund varav hennes arbetsförmåga är nedsatt till mindre än */s av den för fullt

arbetsför person normala arbetsförmågan; att hon under de senare åren vid

kåren uppburit en avlöning, som — frånsett dyrtidstilhigg — uppgått till

Äng.

pension åt

kördrängen

N. P. Lindgren.

Utskottet.

Ang.

pension åt

förra tvättförestånderskan

vid

Svea ingenjörkår

Märta

Karlsson.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 30

Äng.

pension åt

kokerskan

Emilia

Andersson

Ang.

pension åt

kokerskan

Virika

Eleonora

Lindholm.

1,800 kronor för år; att hon på ett förtjänstfullt sätt utfört sitt arbete vid

kåren; samt att hon visserligen äger 3,000 kronor i sparbanksmedel men i

övrigt saknar egna tillgångar och att hon ej åtnjuter underhåll och vård av

annan person.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

25 :o.

Kungl. Majit har i punkten 8 av förevarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att kokerskan vid Svea ingenjörkårs matinrättning

i Frösundavik Emilia Andersson må från och med månaden näst efter

den, under vilken avgång från tjänsten ägt rum, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684

kronor, varvid skall iakttagas den henne jämlikt Kungl. Majits beslut

den 4 september 1931 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Emilia Andersson, som är född

den 7 april 1872, varit anställd vid kåren såsom kokerska sedan den 1 maj

1913; att hon i kontanta avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppburit

i medeltal omkring 1,112 kronor örn året, varjämte hon åtnjutit förmån

av fri bostad, kost, bränsle, lyse och tvätt, vilka förmåner uppskattats

till ett årligt värde av 1,037 kronor; att hon under sin tjänstetid vid

kåren utfört sitt arbete på ett förtjänstfullt sätt; samt att hon enligt läkarutlåtande

lider av dubbelsidig kronisk mellanörinflammation, neuros,

högt blodtryck, dövhet och åderbråck m. m.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Majits här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

26io.

Kungl. Majit föreslår i punkten 9 av samma proposition riksdagen

medgiva, att kokerskan vid Livregementets till häst matinrättning Ulrika

Eleonora Lindholm må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning vid regementet, under sin återstående

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 33

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 684

^kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ulrika Eleonora Lindholm,

som är född den 11 mars 1860, varit anställd såsom kokerska dels vid

förutvarande Livgardet till häst från och med den 27 oktober 1913 till

och med den 31 december 1927, dels ock i samma befattning vid Livregementet

till häst sedan den 1 januari 1928; att hon sålunda den 27 oktober

1931 kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 18 år; att hon

i kontanta avlöningsförmåner, dyrtidstillägg inberäknat, under åren

1926—1930 uppburit i medeltal omkring 1,090 kronor örn året, varjämte

hon åtnjutit förmån av fri bostad, vedbrand, lyse och portion till ett för

år 1931 beräknat värde av tillsammans omkring 775 kronor; att hon under

sin anställningstid vid regementet och vid förutvarande Livgardet

till häst städse med plikttrohet, nit och intresse fullgjort sina åligganden;

samt att hon enligt läkarbetyg lider av åderförkalkning och astma,

i anledning varav hon är för all framtid oförmögen att sköta sin tjänst.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag har ej givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

27:o.

Uti punkten 10 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

sömmerskan vid Göta ingenjörkårs intendenturverkstäder Matilda Vilhelmina

Jonsson må från och med månaden näst efter den, varunder hon

lämnar sin anställning vid kåren, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Äng.

pension åt

sömmerskan

Malilda

Vilhelmina

Jonsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Matilda Vilhelmina Jonsson,

som är född den 10 februari 1879, varit anställd såsom sömmerska vid förutvarande

Smålands husarregemente under tiden från och med den 10 oktober

1913 intill tidpunkten för detta regementes indragning eller till och

med den 31 mars 1928; att hon från och med den 1 april 1928 innehaft och

allt jämt innehar enahanda befattning vid Göta ingenjörkår; att enligt för

henne utfärdat läkarintyg hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom

(nervsvaghet, kraftlöshet m. m.) är i väsentlig grad nedsatt och att nedsättningen

i arbetsförmågan sannolikt är för framtiden bestående; att hon

på grund av sin sjukdom beräknas icke kunna kvarstå i tjänst längre än

till utgången av juni månad 1932; att hon under åren 1926—1930 vid kåren

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. IG höft. (Sr .‘lil.) !!

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

skräddarmäst

aren P.S.

A. Sjööman.

uppburit en avlöning av i medeltal omkring 1,370 kronor förutom dyrtidstillägg;

samt att lion städse ådagalagt nit och intresse i sitt arbete oell

fört en hedrande vandel.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Marits förevarande

framställning.

28 :o.

I punkten 11 av ifrågavarande proposition nr 67 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att skräddarmästaren vid skepps gossekår ert

i Marstrand Patrik Simon Amandus Sjööman må från och med månaden

näst efter den, då han avgår från sin anställning, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 924 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Sjööman är född den 19 oktober

1861; att han anställdes vid skeppsgossekåren i Marstrand den 25 oktober

1907; att han enligt gällande kontrakt åtnjuter ett arvode av 200 kronor

för månad under tiden september—juni med skyldighet för honom att,

därest så påfordras, tjänstgöra även å övriga delar av året mot enahanda

gottgörelse som för kortare tider, beräknad på så sätt, att 1/ao ay månadsarvodet

utgör en daglön och V* av daglönen timpenning; samt att hansi

åligganden avse undervisning och ledning av skeppsgossarna i förekommande,

till skräddaryrket hörande arbeten i och för underhåll av deras

kronobeklädnadspersedlar och att, i den mån ifrågavarande arbeten icke

kunna eller hinna utföras,av skeppsgossarna själva, verkställa desamma

ävensom att utföra erforderliga ändringsarbeten av skeppsgossarnas beklädnad.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

29: o.

35

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 97 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att det Josef Bertil Karlsson jämlikt Svea hovrätts

dom den 8 december 1931 tillerkända årliga understödet av 600 kronor

må från oell med budgetåret 1932/1933 bestridas från anslaget till allmänna

indragningsstaten med iakttagande av att å understödsbeloppet

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser

tillkommer pensionstagare.

Av åberopade statsrådsprotokollet framgår, bland annat, att kronan genom

lagakraftägande dom förpliktats att till Karlsson, som under värnpliktstjänstgöring

drabbats av olycksfall, utbetala — förutom vissa belopp

såsom ersättning för sveda, värk och lyte ävensom en enligt 1927 års militärersättningsförordning

utgående livränta — ett årligt understöd av

600 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag, hemställer

alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

30 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 157, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i fem

med nummer 1—5 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att

arbetsförmannen av 2:a klass vid flottans varv i Stockholm Frans Leonard

Johansson må från och med dagen näst efter den, då han avgår ur

tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 816 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den

20 september 1868, vunnit anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet

vid flottans varv i Stockholm den 30 april 1915; att han befordrats

till förman den 18 november 1918; att han antagits att från och med den

1 juli 1928 vara extra ordinarie tjänsteman vid försvarsväsendet med pla
-

A»g.

bestridande

från allmänna

indragning sstaten

av vissi

J. B. Karlsson

tillerkänt

skadestånd.

Ang.

pension åt

arbetsförmannen

av 2:a

klass vid flottans

varv i

Stockholm

F. L. Johansson.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

cering såsom arbetsförman av 2:a klass och med lön enligt 10 :e lönegraden

Ilie löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser

för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän jämte ett personligt lönetillägg å 33 kronor 41 öre för månad

till täckande av skillnaden mellan de av honom före den 1 juli 192S åtnjutna

löneförmånerna och avlöningen enligt nyssnämnda avlöningsreglemente;

att han — enligt företett läkarintyg — på grund av kronisk sjukdom

i det centrala nervsystemet är för framtiden arbetsoförmögen; samt att

han till följd av nämnda sjukdom varit förhindrad att uppehålla sin

tjänst sedan den 7 augusti 1929, från vilken tid lian åtnjutit sjukavlöning.

Direktionen över flottans pensionskassa har avgivit utlåtande i ärendet

och därvid anfört bland annat följande:

Enär bestämmelse ännu ej utfärdats för pensionering av extra ordinarie

tjänstemän och extra befattningshavare vid försvarsväsendet, kunde sådana

anställningshavare vid marinen icke tilläggas pension genom flottans

pensionskassa. Den tid, de före den 1 juli 1928 tillhört daglönarstaten,

berättigade dem emellertid vid viss levnadsålder till pension, såvida

denna tid uppginge till minst 25 år från 20 års ålder.

Med hänsyn till den tid, Johansson tillhört daglönare ten, kunde han i

enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 25 november 1910 (nr

130) för närvarande icke tillerkännas någon pension genom flottans pensionskassa.

I skrivelse den 29 januari 1930 hade direktionen hemställt, att Kungl.

Majit måtte förklara, att vid marinen anställd extra ordinarie tjänsteman

och extra befattningshavare, som åtnjöte lön enligt kungörelsen den 22

juni 1928 (nr 215) och vilken före den 1 juli 1928 innehaft anställning som

förman bland daglönare, sjukvaktare eller annan daglönare vid marinen,

finge tills vidare tilläggas pension genom flottans pensionskassa såsom

förman, sjukvaktare eller annan daglönare i enlighet med därför givna

bestämmelser, med iakttagande att tjänstetiden såsom extra ordinarie

tjänsteman eller extra befattningshavare jämväl finge tillgodoräknas vid

fastställande av pensionens belopp.

Örn denna direktionens hemställan vunne bifall, vore Johansson, därest

han kvarstode i tjänst till och med den 30 april 1940, då han innehade 25

tjänstår från 20 års ålder, berättigad till pension genom flottans pensionskassa

med tillhopa 924 kronor årligen, inklusive pensionstillägg och pensionsförhöjning.

Riksdagen hade i ett flertal fall medgivit, att daglönare vid marinen,

som icke innehaft pensionsberättigande tjänstetid men ansetts böra avskedas,

finge tillerkännas avkortad pension från allmänna indragningsstaten.

På grund av föreliggande omständigheter syntes billigheten bjuda,

att jämväl Johansson för sin nu innehavda tjänstetid beviljades någon

pension. Enär jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 24 augusti 1920

(nr 645) pensionen för en daglönarförman vid en tjänstetid av 25 år

från 20 års ålder skall utgöra 600 kronor jämte förhöjning av nämnda

pensionsbelopp med 20 kronor för varje fullt tjänstår därutöver intill

900 kronor, syntes i det föreliggande fallet, därest Johanssons hela tjänste
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

37

tid fingo medtagas i beräkningen, en minskning av 20 kronor för värjo

år, som tjänstetiden understege 25 år, böra äga rum. Med tillämpning

av denna princip skulle för Johansson, som innehade 15 fulla tjänstår

från 20 års ålder, pensionen komma att utgöra 400 kronor, vartill skulle

komma pensionstillägg med 180 kronor och pensionsförliöjning med 116

kronor. Sammanlagda förmånerna skulle alltså utgöra 696 kronor. Detta

belopp syntes dock direktionen vara alltför lågt.

Därest de pensioneringsgrunder, som angivits i 1926 års pensionsutrednings

förslag beträffande pensionering av icke-ordinarie personal vid den

civila statsförvaltningen, även skulle tillämpas vid Johanssons pensionering,

skulle avkortad pension utgöra 948 kronor. Då emellertid beloppet

av »sjukpension» utginge med lägst 75 procent av hel pension, skulle beloppet

av »sjukpension» utgöra 1,377 kronor.

Detta pensionsbelopp syntes dock direktionen vara alltför högt i betraktande

av att en förman vid daglönarstaten med 40 tjänstår uppbure

i sammanlagda pensionsförmåner endast 1.260 kronor för år, att Johansons

sammanlagda tjänstetid utgjorde allenast 15 6/ia år, att han före antagningen

den 1 juli 1928 till e. o. tjänsteman, arbetsförman av 2:a

klassen, varit förman vid daglönarstaten och även efter antagningen till

e. o. tjänsteman torde hava skött samma syssla som förut.

Med hänsyn dels till dessa omständigheter, dels ock därtill att Johansson

icke betalt några pensionsavgifter, ville direktionen föreslå, att man vid

beräkningen av den pension, som kundo anses böra tillerkännas Johansson,

helt bortsåge från den tredjedel av tjänstepensionsunderlaget, som

skulle anses utgöra »avgiftspension», och till grund för beräkningen lade

blott de två tredjedelar, som skulle anses utgöra »statspension».. Med

denna beräkningsgrund skulle enligt de åberopade paragraferna i 1926

års pensionsutrednings förslag till pensioneringsgrunder Johanssons

»sjukpension» utgöra 1,020 kronor, vilket belopp syntes direktionen skäligt.

Marinförvaltningen har instämt i direktionens över flottans pensionskassa

nyssnämnda utlåtande.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att

det med hänsyn till Johanssons relativt korta anställningstid kunde anses

tveksamt, huruvida pension borde tillerkännas honom. Då emellertid

riksdagen vid olika tillfällen beviljat pension åt arbetare nied lika

kort anställningstid som Johansson, ansåge sig statskontoret böra tillstyrka,

att åt Johansson utverkades pension, vilken dock ej syntes böra

utgå med högre belopp än 816 kronor för år.

Departementschefen har i ärendet anfört, bland annat, följande:

»Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 25 november 1910 (nr 130)

angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare,

sjukvaktare och övriga daglönare samt den 24 augusti 1920 (nr 645)

angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare erfordras,

på sätt av det föregående framgår, för rätt till åtnjutande av pension,

förutom att vederbörande uppnått viss levnadsålder, en tjänstetid efter

fyllda 20 år av minst 25 år. Vid beräkningen av nämnda tjänstetid synes,

sakligt sett, hinder icke böra föreligga att taga i betraktande även

den tid efter den 30 juni 1928, varunder en dylik anställningshavare kan

hava såsom extra ordinarie tjänsteman åtnjutit avlöning enligt de den 22

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskotteis utlåtande Nr 30.

TJtslcottet.

Äng.

pension åt

f. förmannen

av l:a klas<

vid flottans

station i

Karlskrona

G. A. F.

Frick.

.juni 1928 utfärdade avlöningsbestämmelserna för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet. Visserligen

har direktionen över flottans pensionskassa, såsom av den föregående redogörelsen.

framgår, vid behandlingen av ansökningar örn pension enligt

berörda författningar ansett sig förhindrad att, intill dess särskild förklaring

i sådant avseende av Kungl. Majit meddelades, vid bestämmande

ay tjänstetiden medräkna nyss angivna tid ävensom hos Kungl. Maj:t

gjort framställning om utfärdande av dylik förklaring. Då jag i likhet

med marinförvaltningen och statskontoret, som avgivit yttranden i anledning

av direktionens omförmälda framställning, anser, att tillkomsten

av de av Kungl. Majit år 3928 utfärdade avlöningsbestämmelserna icke

inverkar på nu förevarande befattningshavares rätt till pension enligt de

för daglönare genom 1910 och 1920 års förutnämnda kungörelser stadgade

pensioneringsgrunderna, har jag för avsikt, att, därest icke från riksdagens

sida erinran härutinnan framkommer, senare föreslå Kungl. Majit

att utfärda föreskrift i det av direktionen avsedda syftet.»

I fråga örn pension åt Johansson har departementschefen biträtt statskontorets

förslag.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vad först beträffar pensionsrätten för sådana anställningshavare vid

marinen, som tillhört daglönarstaten men vunnit ställning såsom extra

ordinarie tjänstemän eller extra befattningshavare med avlöning enligt

kungörelsen den 22 juni 1928 med avlöningsbestämmelser för vissa civila

och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet,

delar utskottet departementschefens uppfattning därom, att tillkomsten av

nämnda avlöningsbestämmelser icke bör inverka på ifrågavarande befattningshavares

rätt till pension enligt de för daglönare genom 1910 och

1920 års kungörelser stadgade pensioneringsgrunderna. Utskottet har

alltså icke något att erinra mot att föreskrift utfärdas, som medgiver att

vid fastställande av tjänstetid för pension genom flottans pensionskassa

för dylik anställningshavare medräkna tid, varunder vederbörande åtnjutit

avlöning enligt berörda bestämmelser.

I fråga örn pension åt arbetsförmannen Johansson biträder utskottet

vad Kungl. Majit föreslagit.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

31 io.

1 punkt 2 av förevarande proposition Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen

medgiva, att förre förmannen av lia klass vid flottans station i

Karlskrona Gustaf Adolf Fredrik Frick må, räknat från och med den 1

juni 1931, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära .en årlig pension av 900 kronor, varvid skall iakttagas den honom

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 39

jämlikt Kungl. Majlis beslut den 24 juli 1931 ålagda återbetalningsskyldiglieten.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Frick är lödd den 21 april

1884; att han inskrevs vid sjömanskåren den 2 oktober 1901 och därifrån

erhöll avsked den 30 september 1904; att han innehade anställning såsom

daglönare vid flottans varvs i Karlskrona artilleridepartement under

tiden den 23 november 1904—den 20 mars 1905; att han åter antogs vid

sjömanskåren den 23 oktober 1905 och därifrån erhöll avsked den 31 oktober

1910; att han under tiden den 29 september 1915—den 7 maj 1919 tjänstgjorde

såsom daglönare vid förenämnda varvs ingenjördepartement; att

hail antogs till l:e bytesskaffare i sjömanskårens matinrättning den 1 maj

1919; att han den 1 juli 1928 förordnades till extra ordinarie tjänsteman vid

försvarsväsendet med placering såsom förman av lia klass (l:e bytesskaffare)

och med lön enligt 7:e lönegraden i den i kungörelsen den 22 juni 1928

(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära ickeordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för

extra ordinarie tjänstemän; samt att han, som enligt ett handlingarna närslutet

läkarintyg lider av kronisk njurinflammation, blodtrycksförhöjning

och kronisk hjärtmuskelsjukdom och till följd härav är för framtiden

oförmögen att med eget arbete försörja sig, på grund av sin sjukdom

uppsagts från sin befattning med utgången av maj månad 1931, vid vilken

tidpunkt hans sammanlagda tjänstetid utgjorde 24 år, därav 21 J/i2 år

från 20 års ålder.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

32: o.

Kungl. Majit har i punkten 3 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förmannen av lia klass vid flottans station i Stockholm

Elis Norlind må från och nied dagen näst efter den, då han avgår

ur tjänst, under sill återstående livstid a allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 852 kronor.

Äng.

pension åt

förmannen av

lia klass vid

flottans station

i

Stockholm

E, Norling

Av handlingarna i ärendet framgår, att Norling, som är född den 19

november 1861, under tiden den 11 oktober 1904—den 12 mars 1910 varit anställd

såsom maskinist delsvid Vaxholms kustartilleriregemente under 2 ar

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1 månad 12 dagar och dels vid flottans varv i Stockholm under 2 år 3 månader

2 dagar; att han varit anställd såsom l:e eldare vid flottans stations

i Stockholm matinrättning från och med den 28 mars 1918; att han den

1 juli 1929 antogs till extra ordinarie tjänsteman med placering såsom förman

av l:a klass (förste eldare vid matinrättningen) och med lön enligt

7:e lönegraden 9:e löneklassen i den i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)

med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie

befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra

ordinarie tjänstemän; att han för att icke genom inordnandet i nyssnämnda

avlöningsbestämmelser lida minskning i förut åtnjutna löneförmåner

tillerkänts ett mindre personligt lönetillägg, varigenom hans löneförmåner

sedan den 1 juli 1929 — inklusive dyrtidstillägg — uppgått till omkring;

3,600 kronor för år räknat.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Med tillstyrkande av Kungl. Majlis här avsedda förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må.

av riksdagen bifallas.

33 :o.

Äng. I punkten 4 av ifrågavarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

täUrhkan riksdagen medgiva, att tvätterskan vid Upplands regementes tvättinrättSelma

ning Selma Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren

vid samma regementes intendenturverkstäder Karl Erik Lindersson må

»Jumakeriar- från och med månaden näst efter den, varunder de avgå från sina anställb~zÅndtrsso)v

ningar> under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga pensioner, Selma Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor

och Lindersson till belopp av 792 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas:

beträffande Selnia Bergqvist, att hon, som är född den 3 maj 1867 och

änka, alltsedan den 29 april 1912 innehar anställning vid Upplands regementes

tvättinrättning; att enligt för henne utfärdat läkarintyg hennes

arbetsförmåga på grund av sjukdom (allmän arterioskleros, åderbråck,

allmän sänkning av bukens organ, lungemphysem, lindrigt hjärtfel och

nedsatt synförmåga) måste anses vara i hög grad nedsatt och att det icke

torde kunna uteslutas, att hennes arbete vid regementet varit bidragande

orsak till hennes nedsatta hälsotillstånd; att hon städse på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt med energi och omtanke fullgjort sina åligganden;

samt att hon under åren 1926—1930 vid regementet uppburit en avlö
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

41

ning, sorn, inberäknat dyrtidstillägg, uppgått till i genomsnitt omkring

1,780 kronor örn året; och

beträffande Lindersson, att han, som är född den 14 april 1871, alltsedan

den 12 december 1912 innebar anställning vid Upplands regementes

intendenturverkstäder såsom skomakeriarbetare; att bans arbetsförmåga

enligt för honom utfärdat läkarintyg på grund av ofärdighet i vänstra

benet (beroende på tuberkulos i knäleden) nedsatt synskärpa, åderbråck på

högra underbenet samt allmän klenhet måste anses vara i hög grad nedsatt;

att han i sin tjänst visat noggrannhet och plikttrohet; samt att hans

avlöning vid regementet under åren 1926—1930 uppgått till i medeltal omkring

2,450 kronor örn året, dyrtidstillägg inberäknat.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning

av Kungl. Maj:ts förslag inom andra kammaren under nr 453 av herr

Andersson i Stockholm väckt motion, vari hemställts, »att riksdagen måt- >

te besluta att tilldela tvätterska!! Selma Alexandra Bergqvist en årlig

pension med 720 kronor och skomakeriarbetaren Karl Erik Lindersson en

årlig pension med 900 kronor».

Beträffande de skäl, som av motionären anförts till stöd för detta yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet tillstyrker, att pension beviljas här avsedda anställningshavare.

Vad angår pensionsförmånernas storlek, finner utskottet de av

Kungl. Maj :t föreslagna beloppen vara, i jämförelse med vad som tidigare

i liknande fall beviljats, väl avvägda. Utskottet avstyrker alltså bifall

till motionen, i vad den avviker från Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å den i ämnet

väckta motionen II: 453, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att tvätterskan

vid Upplands regementes tvättinrättning Selma

Alexandra Bergqvist, född Lundin, och skomakeriarbetaren

vid samma regementes intendenturverkstäder

Karl Erik Lindersson må från och med månaden

näst efter den, varunder de avgå från sina anställningar,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner, Selma

Alexandra Bergqvist till belopp av 660 kronor och

Lindersson till belopp av 792 kronor.

Motion

II: 453..

Utskottet,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

34:o.

Äng.

pension åt

förra tvätterska

n Hulda

Karolina

(Karin)

Persson.

Motion

II: 452.

Utskottet.

Under punkten 5 föreslås, att förra tvätterskor vid Vaxholms fästnings

tvättinrättning Hidda Karolina (Karin) Persson må, räknat från och

med den 1 september 1930, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Persson, som är född

den 4 oktober 1880, den 15 november 1914 anställdes såsom tvätterska vid

Vaxholms fästnings tvättinrättning; att hon i januari månad 1929 insjuknade

i lungtuberkulos; att hon varit sjukskriven under tiden den 8

januari—den 14 mars 1929 samt från och med den 10 januari 1930; att hennes

avlöningsförmåner vid tvättinrättningen, dyrtidstillägg inberäknat,

uppgått till omkring 2,060 kronor år 1927,1,950 kronor år 1928 och 1,860 kronor

år 1929; att hon icke uppburit någon avlöning sedan den 10 juni 1930;

att hon numera entledigats från sin nämnda anställning; samt att hon

, är medellös.

Enligt läkarintyg, utfärdat av stadsläkaren i Vaxholm, har Karin Perssons

lungsjukdom nått sådan utbredning, att hon med största sannolikhet

kommer att bliva för framtiden oförmögen till arbete. I läkarintyget

har vidare meddelats, att nämnda sjukdom börjat med symptom av akut

lunginflammation under den tid, Karin Persson arbetat vid tvättinrättningen,

ävensom uttalats, att tjänstgöringen vid tvättinrättningen med

största sannolikhet bidragit till sjukdomens uppkomst och utveckling.

I fråga örn utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

I samband härmed bar utskottet till behandling föreliaft en inom andra

kammaren under nr 452 av herr Andersson i Stockholm väckt motion, vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta tilldela tvätterskan Hulda Karolina

(Karin) Persson en årlig pension med 720 kronor att utgå från och

med den 1 september 1930».

Beträffande motiveringen till det motionsvis framställda yrkandet hänvisas

till motionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas tvätterskan Persson, har

i fråga örn storleken av pensionsbeloppet ansett sig böra biträda Kungl.

Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å den i ämnet

väckta motionen II: 452, i vad den skiljer sig från

Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva, att förra tvätterskan

vid Vaxholms fästnings tvättinrättning Hulda

Karolina (Karin) Persson må, räknat från och med

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

43

elen 1 september 1930, under sill återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

35:o.

I en till riksdagen avlåten, deli 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr

232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,

avseende försvarsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

chefen för sjökarteverket, kommendören i marinen, kommendörkaptenen

av lia graden i flottans reserv Gustaf Paul Reinius må, räknat från och

med den 1 juli 1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom

författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension å allmänna

indragningsstaten till belopp av 864 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Reinius, som är född den 26 februari

1874, utnämndes till underlöjtnant den 30 oktober 1895 samt, efter

gradvis skedd befordran, till kommendörkapten av lia graden vid

flottan den 20 september 1919 och till kommendör i marinen den 11

december 1925; att han enligt Kungl. Majlis beslut den 18 februari 1921

förordnades att från och med den 21 i samma månad tills vidare vara chef

för sjökarteverket; att Reinius efter uppnåendet av den för avgång från

beställningen såsom kommendörkapten av lia graden föreskrivna åldern,

55 år, jämlikt Kungl. Majits särskilda medgivanden kvarstått i tjänst med

bibehållet förordnande såsom chef för sjökarteverket intill den 1 juli 1931;

samt att Reinius såsom kommendörkapten av lia graden vid flottan av

Kungl. Majit tillerkänts pension med 2,400 kronor, fyllnadspension med

1,200 kronor, pensionsförbättring med 1,350 kronor och pensionsförhöjning

med 762 kronor eller tillhopa 5,712 kronor.

Jämlikt gällande instruktion för sjökarteverket förordnar Kungl. Majit

till chef för verket en officer vid flottan av regementsofficers grad (kommendör

eller kommendörkapten). Enligt medgivande av riksdagen utgår

alltsedan år 1923 till chefen för sjökarteverket, då denne vid flottan innehar

lägre beställning än såsom kommendör, förutom avlöning å den militära

beställningen ett å staten för sjökarteverket uppfört arvode å 2,520

kronor. Sammanlagda löneförmånerna till kommendörkapten av lia graden

vid flottan, vilken innehar förordnande såsom chef för sjökarteverket,

uppgå härigenom till samma belopp, som i lön tillkommer överdirektör

av lägre grad ävensom kommendör vid flottan. Särskilt pensionsuiulerlag

finnes däremot icke fastställt för befattningen såsom chef för

sjökarteverket.

Äng.

tilläggspension

åt f. d.

chefen flir sjöharteverket

G. P. Reinius.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

vissa förmän

och arbetare

vid fästningsoch

kasern''byggnadsarbetena

i Boden.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet — under erinran örn

riksdagens tidigare beslut angående beviljande av tilläggspensioner under

ungefär liknande omständigheter åt expeditionschefer i statsdepartement,

åt vattenrättsdomare samt åt en jägmästare, som haft förordnande

såsom extra byråchef i domänstyrelsen — ansett skäl föreligga för medgivande

av tilläggspension jämväl åt Bernius, som under 10 år varit chef

för sjökarteverket samt i sådan egenskap uppburit kommendörs avlöningsförmåner.

Tilläggspensionen borde enligt statskontorets mening bestämmas

till -/a av skillnaden mellan till kommendör och kommendörkapten

av l:a graden utgående s. k. ny pension (pension, fyllnadspension,,

pensionsförbättring och pensionsförhöjning I) eller alltså 2/a (7,008 —

5,712) = 864 kronor, att utgå från och med dagen efter den, då Bernius,

erhållit avsked, d. v. s. från och med den 1 juli 1931.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna

finner utskottet skäligt, att Bernius med hänsyn till den långa tid, han

innehaft förordnande såsom chef för sjökarteverket, genom tilläggspension

utöver den pension, som tillkommer honom såsom kommendörkapten

av lia graden, kommer i åtnjutande av pensionsförmån motsvarande den

av honom såsom chef för nämnda verk innehavda löneställningen. Mot

vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har utskottet icke funnit

anledning till invändning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

36 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

233, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag i fem med

nummer 1—5 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att nedan angivna

förmän och arbetare vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden må från och med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd

levnadsålder av 60 år avgång från anställningen vid nämnda byggnadsarbeten

äger rum, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner med följande belopp, nämligen! envar

av förmännen Lars Petter Nilsson och Oskar Fredrik Rönnkvist 924

kronor, förmannen Erik Johan Ersson S40 kronor, envar av förmännen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

45

Isak Olof Eriksson oell Nils August Nordin 804 kronor samt arbetaren

August Vikström 876 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Nilsson, att han, som är född den 25 februari 1873, varit

anställd dels vid vissa statens järnvägars arbeten under tiden den 15

januari—den 20 december 1892 samt den 23 december 1916—den 15 maj

1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den

12 januari 1902 med avbrott för förenämnda anställning vid statens järnvägar

den 23 december 1916—den 15 maj 1919 och med vissa uppehåll i

övrigt; att lian, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder

han uppnår 60 års ålder, eller februari 1933, varit anställd i statens

tjänst under en tid av sammanlagt mer än 29 år; samt att han under åren

1926—1930 uppburit avlöning, dvrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

2,830 kronor för år;

beträffande Brunkvist, att han, som är född den 14 mars 1872, varit

anställd dels vid statens järnvägars arbeten under tiden den 10 januari

1892 —den 31 oktober 1893, den 12 september—den 21 oktober 1910, den

1 januari—den 6 september 1919, den 24 februari 1920—den 16 november 1922

och den 21 november 1922—den 25 september 1924, dels vid Porjus kraftverksbyggnad

under tiden den 11 januari 1911—den 11 april 1913 och den

1 augusti—den 31 oktober 1918, dels vid Norrfors kraftverksbyggnad undertiden

den 25 oktober 1924—den 29 juni 1926, dels ock vid fästnings- och

kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 17 september 1901 med avbrott

för nyssnämnda anställningstider, i den mån de infallit efter sist angivna

dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst

till utgången av den månad, varunder han uppnår 60 års ålder, eller mars

1932, varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt

att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,

med i medeltal omkring 2,890 kronor för år;

beträffande Ersson, att han, som är född den 6 mars 1871, varit anställd

dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen: den 15

augusti—den 20 oktober 1891, den 3 maj—den 5 november 1892. den 20

juni—den 28 oktober 1893, den 2 juni—den 15 oktober 1894, den 4 juli—

den 4 oktober 1900, den 1 maj—den 31 oktober 1903 och den 1 juni 1918—

den 12 april 1919, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i

Boden sedan den 8 januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider,

i den mån de infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll

i övrigt; att han vid uppnåendet av 60 års ålder varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt omkring 23 år; samt att han under åren 1926 —

1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

1,830 kronor för år:

beträffande Eriksson, att han, som är född den 1 februari 1873, varit

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt städerskan

vid

garnisonshotellet

å Karlsborg

Emelie

Augusta

Andersson.

anställd dels vid statens järnvägars arbeten under följande tider, nämligen:

den 5 maj—den 15 november 1892, den 20 juni—den 20 oktober 1893, den

2 juni—den 4 november 1894, den 8 maj—den 10 november 1899, den 1

maj—den 31 oktober 1903 och den 23 december 1919—den 1 april 1920,

dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 8

januari 1902 med avbrott för nyssnämnda anställningstider, i den mån de

infallit efter sist angivna dag, samt med vissa uppehåll i övrigt; att han,

örn han kvarstår i tjänst till utgången av den månad, varunder han uppnår

en levnadsålder av 60 år, eller februari 1933, varit anställd i statens

tjänst under sammanlagt mer än 21 år; samt att han under åren 1926 —

1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med i medeltal omkring

1,770 kronor för år;

beträffande Nordin, att han, som är född den 21 augusti 1871, varit

anställd vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden sedan den 13

januari 1902, dock med vissa avbrott; att han vid uppnåendet av 60 års

ålder varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 20 år; samt

att han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat,

med i medeltal omkring 1,710 kronor för år; och

beträffande Vikström, att han, som är född den 1 mars 1872, varit anställd

dels vid Porjus kraftverksbyggnad under tiden den 11 januari—den

12 april 1911, dels ock vid fästnings- och kasernbyggnadsarbetena i Boden

sedan den 17 oktober 1901 med avbrott för förenämnda anställning och vissa

uppehåll i övrigt; att han, örn han kvarstår i tjänst till utgången av den

månad, varunder han uppnår en levnadsålder av 60 år, eller mars 1932,

varit anställd i statens tjänst under sammanlagt mer än 28 år; samt att

han under åren 1926—1930 uppburit avlöning, dyrtidstillägg inräknat, med

i medeltal omkring 2,800 kronor för år.

Vidare inhämtas av handlingarna, att samtliga omförmälda anställningshavare,

vilkas arbete i statens tjänst blivit väl vitsordat, på grund av ålder

och i vissa fall till följd av styrkt sjukdom numera hava nedsatt arbetsförmåga.

I övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

37 :o.

Uti punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att städerskan vid garnisonshotellet å Karlsborg, änkan

Emelie Augusta Andersson1, född Nilsson, må från och med månaden

näst efter den, varunder hon avgår från sin städerskebefattning, mot av
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

47

stående av henne beviljad änkepension, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Augusta Andersson, som är född

den 3 december 1865, varit anställd såsom städerska vid garnisonshotellet å

Karlsborg under tiden den 1 januari 1911—30 september 1921 samt från och

med den 1 augusti 1922 och att hon fortfarande jämlikt av platsbefälhavaren

å Karlsborg med henne avslutat kontrakt innehar nämnda anställning;

att hon under vart och ett av åren 1926—1930 uppburit avlöning, vilken utgått

av statsmedel, med i genomsnitt 690 kronor för år, vartill kommit

naturaförmåner, bestående av fri bostad jämte bränsle och lyse och uppskattade

till ett värde av 300 kronor för år; att hon enligt för henne utfärdat

läkarbetyg på grund av organiskt hjärtfel och nedsatta kroppskrafter

är oförmögen att vidare fullgöra de med hennes anställning förenade göromålen

ävensom oförmögen att för framtiden försörja sig med arbete; samt att

hon utfört det henne åliggande arbetet med den största samvetsgrannhet

och ordentlighet.

Med bifall till av Kungl. Majit därom framlagt förslag tillerkände 1927

års riksdag Augusta Andersson, såsom änka efter tygarbetaren vid Karlsborgs

tygstation K. E. Andersson, pension från och med den 1 januari 1926

å 384 kronor för år, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Enligt av kyrkoherden i Karlsborgs församling utfärdat intyg äger

Augusta Andersson icke andra tillgångar än nämnda pension.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits förslag,

hemställer,

att Kungl. Majlis ifrågavarande framställning må.

vinna riksdagens bifall.

38: o.

Kungl. Majit föreslår i punkten 3 av samma proposition riksdagen medgiva,

att skomakeriarbetaren vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder

Lars Johan Eriksson må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid regementet, under sin återstå- J- Eriksson,

ende livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

720 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Eriksson, som är född den 18

december 1879, sedan den 1 juni 1915 innehaft anställning såsom skomakare

vid Västernorrlands regementes intendenturverkstäder; att han enligt för

honom utfärdat läkarintyg numera på grund av lungtuberkulos är varaktigt

Äng.

pension åt

skomakeriarbetaren

L.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Motion

II: 307.

Utskottet.

Äng.

pension åt

märket ent er ib

iträdet

Kerstin

Öman.

oförmögen till arbete; att hans avlöning vid regementet under vart och ett

av åren 1927—1931 uppgått till i genomsnitt omkring 2,200 kronor för år,

förutom dyrtidstillägg; att han utfört honom åliggande arbete till vederbörandes

fulla belåtenhet; samt att han är medellös.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I detta sammanhang har utskottet tili behandling förehaft en inom andra

kammaren under nr 367 väckt motion, vari herr Andersson i Stockholm

hemställt, »att riksdagen må bevilja Eriksson pension med ett årligt belopp

av 852 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, under

vilken hans anställning upphört.»

I fråga örn motionärens motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som tillstyrker att pension beviljas skomakeriarbetaren Eriksson,

har ansett sig böra förorda ett pensionsbelopp av 792 kronor eller

samma belopp, som tillstyrkts under punkterna 20 och 33 i där avhandlade

liknande fall.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning och berörda motion 11:367,

må medgiva, att skomakeriarbetaren vid Västernorrlands

regementes intendenturverkstäder Lars Johan

Eriksson må från och med månaden näst efter

den, varunder han lämnar sin anställning vid regementet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 792

kronor.

39: o.

Under punkten 4 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att

serveringsbiträdet vid Dalregementets marketenterirörelse Kerstin Öman

raå från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kerstin Öman, som är född den

18 september 1881, alltsedan den 22 maj 1911 varit anställd såsom biträde

vid Dalregementets marketenterirörelse; att hon enligt för henne utfärdat

läkarbetyg lider av sjukdom, muskelreumatism och ansvällning av underbenen,

vilken sjukdom orsakats av arten av hennes arbete, och att hon

numera ej förmår utföra något avsevärt arbete; att hon under de senaste

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

49

åren vid regementet uppburit kontant avlöning med 540 kronor för år

jämte naturaförmåner, bestående av fri bostad, kost, värme, lyse och tvätt

samt uppskattade till ett sammanlagt årligt värde av 950 kronor; samt att

hon fullgjort alla sina tjänståligganden med utomordentlig flit och plikttrohet.

I övrigt åheropar utskottet vad propositionen innehåller.

Utskottet, som icke velat motsätta sig Kungl. Maj:ts här avhandlade

förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen hifallas.

40 :o.

I punkten 5 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att förre Äng.

daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Magnus Johansson må, pension åt

räknat från och med den 1 januari 1930, under sin återstående livstid å ijnaren*^m.

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 672 kronor, var- Johansson.

vid skall iakttagas den honom jämlikt Kungl. Majits beslut den 7 mars

1930 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johansson, som är född den 11

juni 1885, innehaft anställning såsom daglönare vid ingenjördepartementet

vid flottans varv i Karlskrona under tiden den 18 november 1915—15 maj

1916 samt den 31 juli 1916—22 augusti 1924; att hans arbetsförmåga på

grund av kronisk njurinflammation alltsedan avgången ur tjänst varit i

hög grad nedsatt; att, enligt vad läkarintyg utvisar, Johanssons tjänstgöring

i cellerna under torpedrummet å pansarskeppet Manligheten i januari 1920

i avsevärd kyla och fukt sannolikt bidragit till sjukdomens uppkomst; att

Johansson i en tidigare till Kungl. Majit gjord framställning hemställt

örn ersättning för ifrågavarande sjukdom; att Kungl. Majit, sedan riksförsäkringsanstalten

den 30 december 1924 avgivit utlåtande i ärendet, den

14 januari 1925 överlämnat sistnämnda framställning till riksförsäkringsanstalten

för avgörande; samt att riksförsäkringsanstalten enligt beslut

den 9 februari 1925, då förut omförmälda njursjukdom icke uppkommit

till följd av något Johansson övergånget olycksfall, funnit ersättning för

densamma icke kunna utgå enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring

för olycksfall i arbete, ävensom funnit förordningen den 18 juni 1909 angående

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

icke vara i ifrågavarande fall tillämplig, enär sagda förordning

icke omfattade daglönare vid flottan.

Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Johansson under åren

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 hafi. (Nr 30.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förre daglönaren

N. u

Landgren.

1925—1929 haft inkomst av stenhuggeriarbete till belopp av respektive

1,180, 740, 1,270, 1,248 och 396 kronor, samt att han på grund av sin

sjukdom därefter måst helt upphöra med arbetet.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet biträder vad Kungl. Majit i förevarande ärende föreslagit och

får alltså hemställa,

att Kungl. Majits föreliggande framställning må

av riksdagen bifallas.

41:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

242 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att förre daglönaren Nils Isidor Landgren må från

och med den 1 juli 1932 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Landgren, som är född den 7

mars 1887, varit anställd vid torpeddepartementet å flottans varv i Stockholm

från och med den 7 september 1903 till och med den 31 mars 1929,

då han erhållit avsked och därvid jämlikt bestämmelserna i kungörelsen

den 15 januari 1926 (nr 10) tillerkänts avskedsersättning med 6,000 kronor;

att han efter två års anställning beordrats som biträde i värmecentralen

i torpeddepartementets källare och under denna sin tjänstgöring, därvid

det ålegat honom att hämta stenkol från en utomhus belägen kolbod, var

utsatt för starka temperaturväxlingar; att han under tiden för nämnda

tjänstgöring började lida av huvudvärk, för vilken han vid olika tillfällen

sökte läkarvård; att han år 1910 en tid låg å garnisonssjukhuset för

akut ledgångsreumatism; att han efter återkomsten därifrån beordrades

till arbete med rengöring av torpeder i torpedförrådet, i vilken lokal vintertiden

rådde en temperatur mellan + 4 och + 10° C; att han därunder

ofta måst i besvärande drag stå stilla på ett synnerligen kallt cementgolv,

omgiven av med komprimerad luft fyllda torpeder, vilka utstrålat kyla;

att han härunder blev allt sämre och ständigt hade svår huvudvärk, varigenom

han blev till ytterlighet nervös; att lian tidvis åren 1925 och 1928

vårdades å garnisonssjukhuset bland annat för nervsjukdom (depressionsneuros);

att han enligt ett den 13 februari 1929 utfärdat läkarintyg då led

av sviterna efter en kronisk sjukdom i näsans bihålor, för vilken han opererats

och vilken sedermera utläkts, samt att han med största sannolikhet

ådragit sig denna sjukdom, som praktiskt taget gjort honom till invalid,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

51

under arbete å varvet i kalla dragiga lokaler; att han enligt ett annat läkarintyg

den 21 februari 1929 på grund av nervsjukdom (neuros) ej var

lämplig som varvsarbetare; samt att förste läkaren vid flottans station i

Stockholm O. Hult i ett till varvschefen ställt yttrande den 13 mars 1929

uttalat, att enligt hans förmenande anledning förelåge till antagande, att

tjänstgöringen å varvet orsakat sjukdomens uppkomst eller bidragit till

dess utveckling.

I utlåtande den 24 februari 1930 över en av Landgren gjord ansökning örn

pension har statskontoret anfört bland annat följande:

Då Landgren arbetat i statens tjänst under 25 år samt enligt läkarintyg

lede av en sjukdom, som han med största sannolikhet ådragit sig under

arbetet och som gjort honom till invalid, syntes sådana omständigheter få

anses föreligga, som i andra liknande fall föranlett beviljande av pension.

Därest sökanden vid avskedet uppnått 50 levnadsår, hade han jämlikt föreskrifterna

i kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10) angående förtidspension

och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare vid armén

och marinen varit berättigad uppbära förtidspension till belopp av 1,044

kronor. Sökanden hade emellertid blivit tillerkänd avskedsersättning med

6,000 kronor, varav han uppburit 2,000 kronor och år 1930 ägde utbekomma

ytterligare 2,000 kronor samt år 1931 än ytterligare 2,000 kronor. En utväg

att tillmötesgå ansökningen skulle vara, att pension beviljades sökanden

under förutsättning dels att han avsade sig rätten till återstoden av avskedsersättningen,

dels ock att vad han redan uppburit såsom avskedsersättning

återbetalades genom innehållning av någon del, förslagsvis 400

kronor årligen, av pensionsbeloppet intill dess att den uppburna delen av

avskedsersättningen till fullo guldits. En annan utväg vore att minska

pensionen med det pensionsbelopp, vars kapitalvärde kunde anses motsvara

den uppburna avskedsersättningen, eller alltså omkring 140 kronor. Det

ville synas statskontoret, som örn den senare utvägen vore att föredraga.

I enlighet härmed skulle pensionen utgöra ett belopp av 900 kronor årligen.

Efter det utlåtanden i ärendet avgivits av marinförvaltningen och medicinalstyrelsen,

har statskontoret i förnyat utlåtande den 15 januari 1932 anfört

bland annat följande:

Vad medicinalstyrelsen anfört måste anses bekräfta, att arten av Landgrens

tjänstgöring och förhållandena å arbetsplatsen med sannolikhet spelat

en viss roll för uppkomsten och utvecklingen av den sjukdom, som gjort

honom olämplig för tjänsten och föranlett hans avskedande.

Vad i ärendet förekommit, efter det att statskontoret förut avgivit utlåtande,

föranledde statskontoret att vidhålla sin uppfattning, att någon

pension av statsmedel borde beredas sökanden. Emellertid hade sökanden

numera fatt uppbära hela den avskedsersättning å 6,000 kronor, som tilldelats

honom. På grund härav och då, såsom statskontoret i sitt förut avgivna

utlåtande anfört, förtidspension åt sökanden skulle, örn han uppnått

50 års ålder vid avskedet, hava utgjort 1,044 kronor, men denna pensionsförmån

i detta fall borde undergå reducering i ungefärligt förhållande till

den uppburna avskedsersättningens värde såsom grund för en livränta,

syntes understödet åt sökanden böra utgöra 624 kronor, och syntes förmånen

med hänsyn därtill, att sista delen av avskedsersättningen uppbo rits

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Äng.

pension åt

förre daglönaren

K. T.

Håkansson.

tämligen nyligen, böra få åtnjutas först från oell med den 1 juli 1982, att

utgå från allmänna indragningsstaten.

Departementschefen har för egen del yttrat bland annat följande:

»Då Landgren vid sin avgång ur tjänst erhållit avskedsersättning till

författningsenligt belopp, måste jag visserligen hysa tvekan, huruvida den

nu gjorda framställningen bör vinna tillmötesgående. Med hänsyn till

den numera föreliggande utredningen beträffande uppkomsten av den sjukdom,

som lett till Landgrens avskedande, har jag emellertid funnit mig

kunna tillstyrka, att ett årligt understöd utverkas åt Landgren. Understödet

synes skäligen böra bestämmas med utgångspunkt från vad som

jämlikt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645) angående pensionsförbättring

åt vid marinen anställda daglönare skulle hava tillkommit Landgren,

därest han icke till följd av sin sjukdom kommit att avgå i förtid. Det sålunda

beräknade beloppet torde enligt de för bestämmande av sjukpension

i regel tillämpade grunder böra reduceras med en fjärdedel, varefter, på

sätt statskontoret föreslagit, avdrag bör ske med ett belopp, vars kapitalvärde

kan anses motsvara den uppburna avskedsersättningen. Med tilllämpning

av nu angivna grunder bör pensionen fastställas till ett årligt

belopp av 444 kronor.»

På grund av de omständigheter, som i ärendet åberopats, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att Landgren erhåller någon pension av statsmedel

under sin återstående livstid, oaktat han tidigare blivit tillerkänd

avskedsersättning. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att det

— vid det förhållandet, att Landgren före entledigandet konstaterats lida

av sjukdom, som gjorde honom olämplig för fortsatt anställning och som

ansetts orsakad av tjänstgöringen — enligt utskottets mening hade varit

riktigast, att Landgren icke avskedats med avskedsersättning enligt 1926

års åberopade författning, vilken har avseende å personal, som blivit övertalig

i anledning av verkställda indragningar vid försvarsväsendet, utan

att vederbörande myndighet i stället bort göra framställning örn beredande

åt Landgren, som kunde räkna en anställningstid av över 25 år, av sjukpension.

Mot det förslag, som av Kungl. Maj:t framlagts beträffande pensionsbeloppets

avvägande, har utskottet under föreliggande förhållanden icke något

att erinra.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

42: o.

I en inom första kammaren väckt motion nr 94 har herr Östergren hemställt,

»att riksdagen ville besluta tillerkänna f. d. daglönaren vid flottans

varv i Karlskrona nr 5403, Karl Theodor Håkansson, en årlig pension av

600 kronor jämte dyrtidstillägg under hans återstående livstid».

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

motionen jämte vid densamma fogade bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Håkansson, som är

född den 29 augusti 1885 och sålunda 46 år gammal, antogs som daglönare

vid flottans varv i Karlskrona den 16 oktober 1903; att han erhöll avsked

den 7 januari 1928 efter en tjänstetid av 24 år 2 månader, därav 22 år 4

månader från 20 års ålder; att han vid avskedet tillerkändes avskedsersättning

med 6,000 kronor enligt kungörelsen den 15 januari 1926 (nr 10)

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila

löntagare vid armén och marinen; att han enligt intyg av vederbörande

kommunalnämndsordförande är ägare till en fastighet, taxerad lill 3,000

kronor; att han är gift och har tre barn, av vilka det äldsta är 151h år;

att han enligt intyg från vederbörande pastorsämbete är i behov av understöd;

att han och hans hustru häfta i skuld till Tvings sparbank för

ett belopp av 1,500 kronor; att han, enligt särskilda av förste marinläkaren

N. Molander utfärdade intyg den 12 december 1927 och den 7 januari

1932, visat sig vara behäftad med lungtuberkulos, som jämlikt det senaste

intyget är av sådan utsträckning och beskaffenhet, att arbetsförmågan

är varaktigt och betydligt nedsatt (med cirka 75 procent); samt att nämnde

läkare enligt uppgift själv iakttagit, att sjukdomen i fråga yppats,

medan Håkansson ännu tjänstgjorde vid varvet.

*

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som överlämnat yttranden i ärendet

från direktionen över flottans pensionskassa och marinförvaltningen.

Direktionen över flottans pensionskassa har anfört, bland annat, följande:
Jämlikt

kungörelsen den 25 november 1910 angående pensionering av

de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga

daglönare (nr 130) erfordras för rätt att komma i åtnjutande av pension

ej mindre att hava tjänat staten under minst 25 år än även att antingen

hava uppnått 65 levnadsår eller efter uppnådda 60 levnadsår befinnas

vara på grund av försvagat hälsotillstånd eller nedsatta krafter

mindre tjänlig till arbete vid marinen eller ock efter uppnådd levnadsålder

av 55 år befinnas av behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden

oförmögen till utförande av arbete därstädes.

Enär Håkansson varken i avseende å levnadsålder eller i fråga örn

tjänstetid uppfyller sålunda föreskrivna villkor för pensions erhållande,

kan han icke tillerkännas någon pension genom flottans pensionskassa.

Örn han innehaft 25 tjänstår från 20 års ålder, hade han varit berättigad

att genom flottans pensionskassa årligen åtnjuta: i pension 500 kronor, i

pensionstillägg ISO kronor och i pensionsförhöjning 136 kronor,_ eller tillhopa

816 kronor, vilka förmåner i så fall emellertid skolat tidigast utgå

först efter det han uppnått i förutnämnda kungörelse den 25 november

1910 angiven levnadsålder av 55 år, eller från och med september 1940.

Örn Håkansson på grund av för honom rådande ömmande on,ständig
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

heter anses böra tilldelas något årligt underhåll, torde detta höra utgå av

allmänna indragningsstatens medel.

Marinförvaltningen har anfört följande:

Av principiella skäl synes det möta betänkligheter att tillerkänna pension

åt sådana daglönare vid marinen, vilka i enlighet med av riksdagen

fastställda grunder erhållit avskedsersättning.

Av yttrandet från direktionen över flottans pensionskassa framgår, att

Håkansson icke kan erhålla pension från flottans pensionskassa.

Då Håkanssons lungsjukdom varat över fyra år, torde det icke vara

uteslutet, att Håkansson kan tillfriskna och delvis eller helt återvinna

arbetsförmågan.

I ärendet inhämtas att Håkanssons 35-åriga hustru och 16-årige son

kunna bidraga till familjens uppehälle. Under sådana förhållanden och

då Håkansson icke är mera än 46 år gammal, finner marinförvaltningen

tillräckliga skäl icke föreligga för att förorda årlig pension åt Håkansson.

För egen del har statskontoret anfört:

Då Håkansson erhållit och numera till fullo uppburit avskedsersättning

å 6,000 kronor, skulle det ju ligga närmast att anse staten hava gjort tillräckligt

för honom och, såsom ägde rum beträffande motionen vid 1931 års

riksdag nr II: 2 örn pension åt förra förrådsbiträdet vid flottans varv i

Stockholm H. E. Olsson, finna framställningen icke böra föranleda någon

åtgärd. Därest emellertid de ömmande omständigheter, som i detta fall

onekligen synas föreligga, skulle beveka till något tillmötesgående, vill

statskontoret framhålla att, örn Håkansson i allo uppfyllt villkoren för

erhållande av förtidspension enligt kungörelsen nr 10/1926, beloppet av

sådan förmån åt honom skulle hava utgjort 1,020 kronor, oberäknat dyrtidstillägg,

att den omständigheten, att Håkansson erhållit avskedsersättning

och icke lärer förmå att återgälda densamma för att i stället få åtnjuta

pension till nämnda belopp, givetvis bör föranleda en väsentlig

minskning av pensionsbeloppet samt att med hänsyn härtill den i förevarande

motion föreslagna pensionen skulle kunna anses lämpligen avvägd.

Med hänsyn till de omständigheter, som i ärendet anförts, har utskottet

funnit sig böra tillstyrka, att åt Håkansson beviljas en mindre årlig

pension av statsmedel, oaktat han redan kommit i åtnjutande av avskedsersättning

i anledning av sin statsanställning. Pensionen har synts utskottet,

i överensstämmelse med vad som under nästföregående punkt tillstyrkts

i ett där behandlat liknande fall, böra bestämmas till 444 kronor

årligen, att utgå från och med den 1 januari 1932.

På grund av det anförda och med åberopande i övrigt av vad utskottet

under nyssnämnda punkt yttrat får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 94, må medgiva, att förre daglönaren vid flottans

varv i Karlskrona Karl Theodor Håkansson må från

och med den 1 januari 1932 under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 444 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

55

43 :o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 38 hava herrar Mogård och

Lundquist i Rotebro hemställt, »att riksdagen måtte tillerkänna f. landstormsförrådsförvaltaren

S. R. N. Leijonberg en pension av 504 kronor

för år».

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet till

Äng.

pension åt

förre landstormsforrådsförvaltaren

S. B. N.

Leijonberg.

motionen.

Frågan örn pension åt Leijonberg var, såsom i motionen erinrats, föremål

för prövning av 1930 års riksdag i anledning av ett av herr Lundquist

i Rotebro då framställt förslag (motion 11:332).

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Leijonberg, som är född

den 31 oktober 1869, erhöll anställning såsom hornblåsare vid förutvarande

Pontonierbataljonen den 20 april 1885, att han befordrades till vice

korpral den 1 maj 1887 och till korpral den 2 maj 1888 samt erhöll avsked

på egen begäran för framtida väl den 17 augusti 1889 efter en tjänstetid

av omkring 5 år 4 månader, att han varit anställd såsom fältmusikant

(sergeant på stat) vid förutvarande Gotlands infanteriregemente under

tiden 27 mars—4 december 1890 eller i något över 8 månader, att han innehaft

anställning såsom spel i nummer vid förutvarande Västerbottens

fältjägarkår (sergeant i kåren) under tiden 1 maj 1891—5 augusti 1892

samt såsom trumslagare och hornblåsare vid Norrbottens regemente (musiksergeant

i regementet) under tiden 1 december 1901—29 augusti 1903

och sålunda varit anställd vid nämnda kår och regemente i sammanlagt

3 år, ävensom att han varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare

dels under tiden 1 september 1909—31 augusti 1912, dels ock under tiden

1 maj 1919—30 september 1929, eller i sammanlagt 13 år 5 månader, för

vilken tjänstgöring han erhållit synnerligen goda vitsord.

Enligt § 5 mom. 2 av förordning örn landstormen (landstormsfoordning)

den 26 juli 1927 skall till landstormsförrådsförvaltare förordnas underofficer,

som tillhör arméns eller marinens reserv. Därest sådan ej

finnes att tillgå, förordnas annan lämplig person att tills vidare upprätthålla

befattningen. På grund av nämnda bestämmelser entledigades Leijonberg

från förordnandet såsom landstormsförrådsförvaltare den 30 september

1929, enär vid denna tidpunkt underofficer i reserven befanns

tillgänglig för att övertaga befattningen i fråga.

Hos Kungl. Maj:t hade Leijonberg gjort särskilda framställningar örn

erhållande av pension.

I ärendet hade arméförvaltningens civila departement avgivit utlåtande

och därvid anfört bland annat följande:

Leijonberg hade innehaft manskapsbeställning i sammanlagt 7 år 3 månader

27 dagar samt underofficersbeställning på stat i 8 månader 7 dagar.

Leijonberg hade sålunda med avseende å tjänstetidens längd — något

tillgodoräknande såsom tjänstår för erhållande av pension av de ti
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

der, varunder sökanden mot arvode innehaft förordnande såsom landstormsförrådsförvaltare

torde icke kunna ifrågakomma — icke uppfyllt

de villkor, som funnes föreskrivna för erhållande av underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. I anledning därav och då några andra skäl,

som skulle kunna berättiga Leijonberg till erhållande av underhåll ur

nämnda kassa, icke blivit anförda, hade departementet funnit sig icke

kunna tilldela Leijonberg dylikt underhåll. Något understöd ur invalidhusfonden

vore departementet på grund av bestämmelserna i brevet den

6 februari 1920, angående decentralisering av vissa ärenden rörande underhåll.

från Vadstena krigsmanshuskassa och invalidhusfonden, icke befogat

tilldela sökanden. På grund av vad sålunda anförts och då några

andra medel, varifrån understöd eller pension i förevarande fall skulle

tänkas kunna utgå, icke stöde till departementets förfogande, hemställde

departementet, att föreliggande framställning i vad den avsåge understöd

eller pension från medel, varöver departementet förfogade, icke måtte

till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Direktionen över arméns pensionskassa hade i avgivet yttrande meddelat,

att Leijonberg icke åtnjöte pension eller understöd från nämnda kassa

och icke heller kunde beredas dylik förmån.

Genom särskilda beslut den 25 oktober och den 29 november 3829 hade

Kungl. Majit funnit Leijonbergs omförmälda framställningar icke föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

över förenämnda vid 1930 års riksdag väckta motion införskaffade

bankoutskottet i vederbörlig ordning utlåtande av statskontoret, som därvid

anförde följande:

Förvaltarbefattningarna vid landstormsförråden vore i likhet med

exempelvis rullföringsbiträdesbefattningarna att hänföra till sådana med

arvoden avlönade befattningar, som vore avsedda att uppehållas av pensionerat

underbefäl. Någon ökad pensionsförmån utöver den, som tillagts

vederbörande vid avgången från beställning på stat, hade icke i allmänhet

ansetts böra beredas till följd av anställning i sådan arvodesbefattning.

Undantagsvis hade dock dylik befattning innehafts av icke pensionsberättigat

f. d. underbefäl; och då hade någon gång pension vid entledigandet

från sådan anställning beviljats. I sådant avseende ville statskontoret

erinra örn 1924 års riksdags beslut (riksdagens skrivelse nr 306

sid. 8) . örn pension åt rullföringsbiträdet, underlöjtnanten i armén J. P.

Borg till belopp av 600 kronor, motsvarande en nyreglerad pension å 996

kronor.

Då Leijonberg, som ej vore berättigad till någon pension för sin militära

beställning, uppnått en levnadsålder av 60 år och tjänat staten under

en tid av något över 21 år, torde, med hänsyn tillika till omständigheterna

vid hans entledigande från befattningen såsom förrådsförvaltare,

billigheten få anses bjuda, att han erhölle något understöd av statsmedel.

Beträffande det i motionen föreslagna beloppet 500 kronor, som i och för

sig kunde anses skäligt, ville statskontoret allenast erinra, att pensioner

och understöd numera plägade bestämmas till belopp, som vore i fullt

krontal jämnt delbara med tolv.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 57

I sitt utlåtande i ärendet (nr 30, punkten 66) anförde bankoutskottet

följande:

»Då Leijonberg med avseende å tjänstetidens längd icke uppfyller villkoren

för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa och hans militära

tjänstetid uppgår till allenast omkring 8 år, har utskottet, med hänsyn

till möjliga konsekvenser av ett sådant beslut, funnit sig icke kunna förorda,

att honom tillerkännes dylikt understöd. På sätt av utredningen

framgår, har Leijonberg vidare varit förordnad såsom landstormsförrådsförvaltare

under en tid av omkring 33år. Därvid har han emellertid,

enligt vad utskottet inhämtat, åtnjutit ett arvode av endast 630 kronor för

år. Vid sådant förhållande torde denna befattning vara att anse såsom

en ren bisyssla, vilken knappast kan anses böra grundlägga rätt till pension.

Sistnämnda karaktär av befattningen belyses jämväl av det förhållandet,

att ifrågavarande beställningar enligt författning äro avsedda att

uppehållas av pensionerad militär personal.

På grund av det anförda har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,

att Leijonberg tillerkännes pension eller därmed jämförligt understöd av

statsmedel.»

Utskottet hemställde, att den förevarande motionen icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i enlighet med vad

utskottet sålunda hemställt.

Då i den nu föreliggande motionen icke förebragts några nya omständigheter

av betydelse för frågans bedömande, saknar utskottet anledning

att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1930 intagit i ärendet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 38 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

44:o.

I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Antnäs väckt motion nr

86 hemställes, »att riksdagen måtte tillerkänna förre skomakaremästaren

C. E. Rönngren årligt understöd eller pension under hans återstående

livstid till belopp, som riksdagen kan finna gott bestämma».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen jämte därvid fogade

bilagor.

Av tillgängliga handlingar i ärendet framgår, att Rönngren, som är

född deni 3 september 1863, varit anställd vid Norrbottens regemente

dels såsom förrådsbiträde under tiden 1 oktober 1902—30 september 3903,

dels ock såsom skomakarmästare under tiden 3 oktober 1903—30 juni 1917,

vilken sistnämnda dag han på egen begäran erhöll avsked från regementet

för att driva egen skomakerirörelse. Under tiden 1 oktober 1920

Utskottet.

Ang.

pension åt

förre skomakarmästaren

C. E.

Rönngren.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

förhöjd pension

åt skogvaktaren

å

Järvafältet

E. JT. B.

Karlsson.

58 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

—30 september 1930 bar Bönngren vidare varit förordnad såsom förrådsförvaltare

vid landstormsförrådet i Gammelstad. Bönngren äger en å

ofri grund belägen byggnad örn ett rum och kök, taxerad till 1,600 kronor.

Han uppgives vara i behov av pension.

I en till Kungl. Majit ställd, den 13 december 1930 dagtecknad skrift

anhöll Bönngren, att han, då han numera till följd av ålder och sjukdom

ej längre vore i stånd att genom eget arbete förvärva sitt uppehälle,

måtte få komma i åtnjutande av någon pension.

I utlåtande över denna ansökning framhöllo arméförvaltningens intendents-

och civila departement, att Bönngrens anställning vid Norrbottens

regemente visserligen omfattade en tid av sammanlagt 15 år 6 månader,

men att i det närmaste 14 år förflutit, sedan han på egen begäran

lämnade sin anställning vid regementet. Då Bönngren vid avskedstagandet

varit allenast 54 år gammal samt avskedet icke föranletts av

sjukdom, syntes, därest vid tidpunkten för avskedet framställning gjorts

örn pension, någon sådan icke kunnat tillerkännas honom på grund av

anställningen vid nämnda regemente. — Vad beträffade Bönngrens tjänstgöring

såsom landstormsförrådsförvaltare vore denna befattning, såsom

1930 års bankoutskott anfört i sitt utlåtande nr 30, punkten 66, i anledning

av en liknande framställning, att anse såsom en ren bisyssla, vilken knappast

kunde anses böra grundlägga rätt till pension.

Under åberopande av det anförda förklarade sig departementen förhindrade

att tillstyrka bifall till Bönngrens ansökning. Ej heller funno

departementen skäl förorda tilldelande åt Bönngren av en gratifikation

en gång för alla.

Sedan statskontoret därefter hemställt örn avslag å ansökningen, fann

Kungl. Majit genom beslut den 8 maj 1931 ansökningen icke föranleda

någon Kungl. Majits åtgärd.

Med hänsyn till vad de i ärendet hörda myndigheterna upplyst och

framhållit finner utskottet sig icke kunna tillstyrka, att Bönngren tillerkännes

pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel. Utskottet

får sålunda hemställa,

att förevarande motion II: 86 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

45 io.

I en inom andra kammaren av herr Lundquist i Kotebro väckt motion

nr 128 har hemställts, »att riksdagen må besluta att f. d. skogvaktaren å

Järvafältet Emil Hjalmar Rudolf Karlsson må fr. o. m. den 1 juli 1932

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension å 2,040 kronor».

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

59

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn pension åt f. d. skogvaktaren

Karlsson föremål för prövning av 1931 års riksdag. På därom av

Kungl. Maj:t i proposition nr 50, punkten 4, gjord framställning medgav

nämnda års riksdag, att Karlsson finge från och med månaden näst efter

den, varunder han entledigades från sin anställning såsom skogvaktare

å Järvafältet, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,224 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtades, att Karlsson, som vore född

den 20 december 1876, alltsedan den 2 juni 1906 varit anställd såsom skogvaktare

å Järvafältet; att han alltså vid avsked från ifrågavarande

anställning den 1 juli 1931 kunde åberopa en anställningstid i statens

tjänst av omkring 25 år; att hans avlöning såsom skogvaktare å

Järvafältet under de senaste fem budgetåren uppgått till i medeltal omkring

2,800 kronor för år jämte fri bostad; att han lede av förlamning i

vänster hen, på grund varav han vore oförmögen att fullgöra sin tjänst

som skogvaktare; att förlamningen enligt läkarintyg med största sannolikhet

uppkommit som följd av hans arbete; samt att Karlsson med nit

och intresse och till full belåtenhet skött de åligganden, som tillkommit

honom i egenskap av skogvaktare å Järvafältet.

Såsom stöd för det i föreliggande motion gjorda yrkandet örn förhöjd

pension till Karlsson har motionären åberopat, att chefen för östra arméfördelningen

i sin hos Kungl. Maj:t gjorda framställning örn pension åt

Karlsson hemställt, att pensionsbeloppet måtte sättas till 2,040 kronor,

motsvarande 65 procent på medeltalet av inkomsterna under de senaste

fem åren, dels ock att enligt ett vid motionen fogat, den 16 januari 1932

utfärdat läkarintyg den förlamning i vänster ben, som nödvändiggjorde

avskedandet, »under de senaste l1/» åren avsevärt tilltagit och nu spritt

sig även till vänster arm och hand, så att patienten mer och mer förlorar

förmågan att fasthålla föremål med denna vänstra handen», ävensom att

Karlssons »försörjningsförmåga eller utsikt att kunna erhålla eller sköta

en plats härigenom sjunkit till ett minimum».

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisar utskottet till motionen.

Vad i föreliggande motion anförts synes utskottet icke utgöra tillräckliga

skäl för en förhöjning av den Karlsson tillerkända pensionen, vilken

med hänsyn till Karlssons anställningstid och övriga på pensionsfrågan

inverkande omständigheter torde få anses vara väl avvägd.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 128 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

två fattigvårds-

och

barnavårdskonsulenter.

II. Socialdepartementet.

46:o.

I en till riksdagen avlåten, den 22 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 49, avseende socialdepartementet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att statens fattigvårdsoch

barnavårdskonsulenter August Wilhelm Norgren och Pontus Larsson

må från och med månaden näst efter den, varunder de avgå från sina

befattningar, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära årliga pensioner, Norgren till belopp av 4,752 kronor och Larsson

till belopp av 3,984 kronor.

Norgren, som är född den 7 juni 1865, och Larsson, som är född den 5 oktober

1864, förordnades den 13 december 1918 av Kungl. Majit att från och

med den 1 januari 1919 tills vidare vara fattigvårdskonsulenter i tredje

respektive sjunde distriktet. Från och med den 1 januari 1926 hava de

innehaft jämväl befattningarna såsom barnavårdskonsulent inom berörda

distrikt. Genom beslut den 19 juni 1931 har Kungl. Majit medgivit, att

Norgren och Larsson må kvarstå i tjänst intill den 1 juli 1932.

I enlighet med grunder, som angivas i kungl, brev den 18 oktober 1918 och

den 13 juni 1919, åtnjuta Norgren och Larsson vardera lön för år räknat

med 3,000 kronor, varifrån avdrages ett mot pensionsavgift svarande

belopp av 200 kronor, samt tjänstgöringspenningar med 1,500 kronor ävensom

två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Härutöver uppbära de tillfällig

löneförbättring med 1,000 kronor för år, varav 700 kronor skola anses

såsom lön och 300 kronor såsom tjänstgöringspenningar, ävensom dyrtidstillägg

enligt för oreglerade verk gällande grunder. Genom omförmälda

brev den 18 oktober 1918 bar bestämts, att för åtnjutande av däri angivna

avlöningsförmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad som

stadgats i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 255) angående avlöningsförmåner

åt folkskolinspektörer m. m., dock med vissa tillägg och ändringar,

varom nu icke är fråga.

I fråga örn Norgrens och Larssons verksamhet före den 1 januari 1919

inhämtas av handlingarna i ärendet, bland annat, beträffande Norgren,

att han under åren 1884—1892 varit anställd vid Andra livgardet och därunder

avlagt examen i underofficersskolans högre kurs samt befordrats

till korpral år 1887 och till distinktionskorpral med underofficers tjänstgöring

år 1888, att lian under åren 1895—1900 innehaft anställning såsom

tillsyningsman vid åkerbrukskolonien Hall, att han under åren 1904—1911

varit föreståndare vid Umeå stads fattiggård samt att han under åren

1912—1918 varit anställd såsom fattigvårdskonsulent i svenska fattig
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 61

vårdsförbundet; samt beträffande Larsson, att han under åren 1907—1912

varit föreståndare för Backa ålderdomshem i Nyed ävensom under tiden

därefter och intill utgången av år 1918 varit föreståndare för Umeå stads

ålderdomshem.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då befattningarna såsom fattigvårds- och barnavårdskonsulenter icke

äro uppförda å ordinarie stat, äro dessa tjänstemän icke författningsenligt

berättigade till pension. Med hänsyn till befattningshavarnas ställning

och uppgifter synes emellertid böra tillses, att de vid avgång ur

tjänst efter uppnådd pensionsålder erhålla skälig pension.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande pension åt konsulenterna Norgren

och Larsson innebär, att såsom pensionsunderlag skulle — i anslutning

till vad som skulle hava gällt, därest befattningarna varit uppförda på ordinarie

stat — beräknas ett belopp, motsvarande efter omräkning till nyreglerad

pension 4,752 kronor, samt att för hel pension skulle, liksom för

folkskolinspektör, krävas 65 levnads- och 25 tjänstår. Mot dessa förutsättningar

för pensionernas beräknande finner utskottet icke anledning

till erinran.

Kungl. Majit har vidare föreslagit, att befattningshavarna skulle för

pension få tillgodoräkna sig, utom tjänstetiden såsom fattigvårds- och

barnavårdskonsulenter, jämväl intill två tredjedelar av tid, som de före

tillträdet till statstjänst utfört arbete i fattigvårdens och barnavårdens

tjänst. Med hänsyn till den praxis, som under senare år utvecklat

sig med avseende å tillgodoräknande för statspension av tjänstetid utom

statens tjänst, har utskottet funnit sig kunna godtaga vad Kungl. Majit

i här förevarande avseende ifrågasatt.

Då utskottet alltså biträder Kungl. Majits förslag, får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

proposition.

47 io.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 67 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 12,

avseende socialdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att extia

snickaren vid Mariebergs sjukhus vid Kristinehamn Anders Gustav .Johansson

Öberg må från och med månaden näst efter den, varunder hans

arbete vid sjukhuset upphör, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Utskottet.

Äng.

pension

åt extra

snickaren

A. G. J:son

Öberg.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet,

Ang.

pension åt

förmannen

C. G. hvar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Öberg, som är född den 27 december

1853, under tiden den 15 februari 1898—den 7 november 1912, den

11 juli 1915—den 7 augusti 1916 samt från och med den 22 februari 1918

såsom extra snickare arbetat vid omförmälda sjukhus; att han på ett mycket

förtjänstfullt sätt skött sitt arbete och alltid iakttagit ett hedrande

uppförande; att bans avlöning utgått i form av timpenning (under senare

år 90 öre i timmen) och i medeltal under åren 1926—1930 uppgått till omkring

2,140 kronor; samt att Öberg är ägare till en fastighet, taxerad till

3,500 kronors värde, och ett sparat kapital av 2,000 kronor och därutöver

icke bar annan inkomst än den, lian erhåller från sjukhuset.

I fråga örn utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med hänsyn till tidigare beslut i liknande fall har utskottet icke velat

motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag.

Utskottet hemställer således,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

48 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 70, avseende socialdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att förmannen vid skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall Carl Gustaf Iwar må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin befattning vid skyddshemmet,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,548 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Iwar, som är född den 15 oktober

1866, tjänstgjort såsom stamanställd vid förutvarande Smålands husarregemente

från och med den 27 november 1886 till den 2 december 1891;

att han därefter under två års tid varit anställd som bromsare och extra

stationskarl vid Nässjö station; att han från och med den 3 maj 1893 till

den 1 maj 1897 tjänstgjort vid Jönköpings poliskår; att han från den 1 maj

1897 till och med den 14 juni 1899 innehaft befattning som extra vaktkonstapel

vid centralfängelset å Långholmen; att han från och med den

15 juni 1899 till den 24 oktober 1913 varit anställd som förman och uppsyningsman

å skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall; att han från och

med den 16 maj 1918 till den 15 november 1920 varit arbetare hos byggnadskommissionen

för dubbelspåret Rönninge-Ström; att han alltsedan den

1 maj 1923 tjänstgjort som förman och uppsyningsman vid förutnämnda

åkerbrukskoloni; att han således den 1 juli 1932 tjänstgjort vid armén,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

63

statens järnvägar och centralfängelset å Långholmen i sammanlagt mer än

11 1/2 år samt vid åkerbrukskolonien Hall i tillhopa 23 år 6 månader

10 dagar; att han för sin tjänstgöring vid åkerbrukskolonien erhållit de

högsta vitsord; att hans löneförmåner, dyrtidstillägg ej inberäknat, under

de fem sista budgetåren utgjort i medeltal omkring 2,480 kronor; samt att

han till den 1 april 1930 haft uppsikten över skyddshemmets isoleringslokaler,

för vilket åliggande han uppburit 400 kronor örn året.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då riksdagen vid ett flertal tillfällen i liknande fall beviljat pensioner

åt befattningshavare vid åkerbrukskolonien Hall, får utskottet tillstyrka,

att sådan förmån beredes Iwar. I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

49: o.

I en till riksdagen avlåten, den 29 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 71, avseende socialdepartementet, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att polisbiträdet Lars August Sundbom må från och med månaden

näst efter den, varunder han avgår från sin anställning såsom polisbiträde,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta

en årlig pension av statsmedel av 300 kronor, under villkor att pension

till ett belopp av minst 200 kronor för år utgår från landsting, kommun

eller enskilda;

dels ock att å ifrågavarande pension av statsmedel må — under villkor

att sådan förmån beredes jämväl å den pension, som utgår från landsting,

kommun eller enskilda — åtnjutas dyrtidstillägg enligt de grunder,

som äro eller kunna bliva fastställda för pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst, med iakttagande likväl att dyrtidstillägget skall

beräknas å det sammanlagda pensionsbeloppet men av statsmedel bestridas

allenast till vad som av det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper

å den från allmänna indragningsstaten utgående delen av pensionsbeloppet.

Utskottet.

Äng.

pension åt

polisbiträdet

L. A. Sundbom.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Sundbom, som är född den 19 december 1865, förordnades den 30 juni

s. 64 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Äng.

pension åt

e. o. tjänstemannen

hos

riks försäkrings

anst alten

D. V. Gerlofsson.

64 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1896 att vara biträde åt polismannen i Gårdskär och har från och med

nyåret 1898 ensam tjänstgjort såsom polisman därstädes, varjämte han

från samma tid fullgjort tjänstgöring såsom fjärdingsman. Enligt tillgängliga,

av länsstyrelsen fastställda stater har Sundbom uppburit följande

avlöningar för år räknat:

År

Ay kommunen

kronor.

Av statsmedel

kronor.

Summa

kronor.

1917 ..................

......... —

300

300

1918 ..................

......... 350

300

650

1919 ..................

......... 500

300

800

1920 ..................

......... 300

400

700

1921 ..................

......... 750

450

1,200

1922 .................

......... 600

450

1,050

1923—1925 ......

......... 480

450

930

1926—1930 ......

......... 300

450

750.

Sundbom, som förut haft någon inkomst såsom fiskare, har under de

senaste åren knappast haft annan arbetsinkomst än avlöningen såsom

polisman och är i stort behov av den pension, som kan beredas honom.

I den för polismännen i Älvkarleby socken fastställda instruktionen

har polismannen i Gårdskär ålagts att med hjälp av sina biträden övervaka

ordningen och sundheten inom Gårdskärs byområde med hamnplats

samt att under sön- och helgdagar företaga patrullering även nattetid

genom distriktet.

Beträffande vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad propositionen

innehåller.

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst anser utskottet det vara

billigt, att, såsom tidigare medgivits i likartade fall, staten bidrager till

kostnaden för Sundborns pensionering. Utskottet ansluter sig till vad

Kungl. Majit i sådant avseende föreslagit och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

50: o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 157, vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i tre

med nummer 6—8 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att

extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten David Ver
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

65

ner Gerlofsson må från och med dagen näst efter den, då lian lämnar sin

anställning lios anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Gerlofsson är född den 30 september

1884; att han genomgått tvåårig kurs vid Frans Schartaus praktiska

handelsinstitut; att han under åren 1904—1918 innehade olika befattningar

i enskild tjänst; att han den 20 september 1918 antogs till extra

ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten och att han därefter

tjänstgjort hos anstalten intill den 12 augusti 1929, från och med vilken dag

han varit tjänstledig på grund av sjukdom med undantag för tiden den

15—hen 18 september 1929, varunder han åtnjutit semester; att Gerlof ssons

dagliga arbetstid under anställningen hos riksförsäkringsanstalten

varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; att han,

efter att till en början hava hos ämbetsverket åtnjutit avlöning med 2,400

kronor för år, från och med den 1 april 1919 erhöll avlöning efter 2,700

kronor för år; att han vid införandet av 1921 års avlöningsbestämmelser

för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, placerades i 8:e

lönegraden 8:e löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän;

att han enligt 1925 års avlöningsbestämmelser hänfördes till 14 :e lönegraden

14:e löneklassen i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän; att han

från och med den 1 januari 1928 varit placerad i 15:e löneklassen i sistnämnda

löneplan; att han under sin tjänstgöring hos anstalten på grund

av särskilda förordnanden uppehållit befattning i lönegrad, motsvarande

nuvarande 21 :a lönegraden, under sammanlagt 3 månader 21 dagar.

Enligt ett av överläkaren vid Stockholms stads tuberkulossjukhus vid

Söderby den 29 december 1931 utfärdat intyg lider Gerlofsson av lungtuberkulos,

som sannolikt för all framtid gör honom oförmögen till arbete.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Då här föreligga sådana förhållanden, som tidigare i liknande fall

ansetts böra föranleda till beviljande av pension åt icke-ordinarie befattningshavare,

får utskottet tillstyrka, att sådan förmån beredes Gerlofsson.

I fråga örn pensionsbeloppet biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 16 höft. (Nr 30.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

e. o. tjänstemannen

hos

riksförsäkringsanstalten

F. G. E. Lundholm.

66 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

51 :o.

I punkten 7 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ordinarie tjänstemannen hos riksförsäkringsanstalten

Frans Gustaf Emanuel Lundholm må från och med dagen

näst efter den, då han lämnar sin anställning hos anstalten, under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 1,800 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lundholm är född den 8 oktober

1890; att han den 14 maj 1907 inträdde i statens tjänst såsom musikvolontär

vid Norrlands trängkår; att han tjänstgjorde vid kåren till och

med den 7 oktober 1912, då han såsom musikdistinktionskorpral beviljades

avsked; att han år 1914 avlagt realskoleexamen; att han år 1915 avlagt

reservofficersexamen och sedermera befordrats till löjtnant i trängens reserv;

att han från och med den 10 november 1916 till och med den 7 september

1918 var anställd såsom biträde hos statens handelskommission

samt därjämte under tiden februari 1917—den 10 maj 1918 innehade

anställning hos statskommissionernas pressbyrå med aftontjänstgöring;

att han från och med den 9 september 1918 till och med den 8 mars 1919

innehade anställning såsom direktörsassistent hos Stockholms stads livsmedelsnämnds

ransoneringsavdelning; att han den 3 januari 1920 antogs till

extra ordinarie tjänsteman hos riksförsäkringsanstalten, där han tjänstgjort

intill den 14 maj 1928, från och med vilken dag han åtnjutit tjänstledighet

på grund av sjukdom med undantag för tiden den 15—den 30 juni 1928, då

han åtnjutit semester; att Lundholms dagliga tjänstgöringstid under anställningen

hos riksförsäkringsanstalten varit densamma som den för ordinarie

tjänstemän fastställda; att hans avlöningsförmåner hos anstalten under

tiden intill utgången av år 1921 utgått med växlande belopp, högst 2,100

kronor för år räknat; att han från och med den 1 januari 1922 till och

med den 31 december 1923 tillhörde 6:e lönegraden av då gällande löneplan

för extra ordinarie tjänstemän; att han den 1 januari 1924 uppflyttades

i 8:e lönegraden av samma löneplan; samt att han år 1925 placerades i 14:e

lönegraden av den numera gällande löneplanen för extra ordinarie tjänstemän

och senast åtnjutit avlöning enligt 13:e löneklassen i sistnämnda

lönegrad.

Av läkarbetyg framgår, att Lundholm på grund av sjukdom (sclerosis

amyotrophica lateralis), är och, jämlikt allmän erfarenhet beträffande

sjukdomen i fråga, för all framtid kommer att förbliva oförmögen till

arbete.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

TJtskottei.

Av liknande skäl, som i det under nästföregående punkt omförmälda

ärendet anförts, får utskottet tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 67

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Majits förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

52:o.

Kungl. Majit har i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att extra

ordinarie skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten Sonja Lovisa Andersson

må från och med dagen näst efter den, då hon lämnar sin anställning

hos anstalten, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 840 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Sonja Lovisa Andersson är

född den 6 juni 1900; att hon genomgått folkskola ävensom åtnjutit undervisning

vid Stockholms borgarskolas handelslinje; att hon under åren

1916 och 1917 samt under år 1918 intill den 15 augusti innehaft anställning

i enskild tjänst; att hon sistnämnda dag antogs såsom extra skrivbiträde

hos riksförsäkringsanstalten med en avlöning av 1,140 kronor för år; att

hon den 18 september 1922 placerades, räknat från och med den 1 juli 1921,

i lia lönegraden lia löneklassen av då gällande löneplan för extra ordinarie

befattningshavare; att hon från och med den 1 juli 1925 tillhört 2:a lönegraden

i den från och med samma dag gällande löneplanen med placering

under tiden intill den 1 juli 1928 i 2:a löneklassen och under tiden därefter

i 3:e löneklassen; att hennes dagliga arbetstid under anställningen hos anstalten

varit densamma som den för ordinarie tjänstemän fastställda; samt

att hon åtnjutit tjänstledighet för sjukdom (psychoneuros) 116 dagar under

år 1928, 164 dagar under år 1929, 100 dagar under förra hälften av år

1930 samt i en följd alltifrån den 20 september 1930.

Av läkarintyg framgår, att den sjukdom, varav Andersson lider, anses

vara obotlig och för framtiden utesluta återinträde i tjänst.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med hänsyn till vad som upplysts angående Anderssons sjukdom tillstyrker

utskottet, att pension beviljas henne oaktat hennes låga levnadsålder

och korta tjänstetid. Mot det av Kungl. Majit föreslagna pensionsbeloppet

har utskottet ansett sig icke höra framställa erinran. Då det

emellertid att döma av utredningen icke kan anses var helt uteslutet, att

Andersson framdeles kan återvinna hälsa i sådan grad, att hon kan bereda

sig utkomst genom arbete, bär utskottet — med hänvisning till vad

riksdagens revisorer under § 55 i sin senast avgivna berättelse angående

statsverket uttalat — funnit pensionen böra utgå endast så länge Kungl.

Majit prövar omständigheterna böra därtill föranleda.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

Äng.

pension åt

e. o. skrivbiträdet

hos

riksförsäkrin

g saust alten

Sonja Lovisa

Andersson.

Utskottet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

karantänsvakten
A.

E. Lundin.

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, må medgiva, att extra ordinarie

skrivbiträdet hos riksförsäkringsanstalten Sonja

Lovisa Andersson må från och med dagen näst efter

den, då hon lämnar sin anställning hos anstalten, å

allmänna inaragningsstaten uppbära en årlig pension

av 840 kronor, att utgå så länge Kungl. Maj:t prövar

omständigheterna därtill föranleda.

53:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

233, vilken beträffande socialdepartementet innefattar förslag i två med

nummer 6 och 7 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 6 föreslagit riksdagen medgiva, att karantänsvakten

vid Fejans karantänsanstalt Axel Erik Lundin må från och med

månaden näst efter den, varunder han efter uppnådd ålder av 65 år avgår

ur tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,800 kronor.

Beträffande Lundins tjänstgörings- och avlöningsförhållanden har medicinalstyrelsen,

som gjort framställning örn pension åt Lundin, meddelat

följande:

Lundin, som vore född den 23 september 1867, hade alltsedan den 28

november 1894 tjänstgjort såsom karantänsvakt vid karantänsanstalten

på Fejan med förordnande som karantänsmästare de tider, anstalten varit

öppnad. Såsom karantänsvakt hade han skyldighet att utöva uppsikt

över anstaltens område samt ansvara för vården av därvarande byggnader

och dithörande inventarier. Hans avlöning såsom karantänsvakt

hade sedan den 1 januari 1923 utgjort 6 kronor örn dagen jämte dyrtidstillägg,

vartill kommit fri bostad med lyse och bränsle, vilka sistnämnda

förmåner kunde uppskattas till 750 kronor för år. Under de tider, Lundin

varit förordnad som karantänsmästare, hade han åtnjutit avsevärt högre

avlöningsförmåner. Så hade han under sitt senaste karantänsmästarförordnande,

som omfattat tiden den 7 augusti 1927—den 16 januari 1928,

uppburit i arvode 15 kronor örn dagen utom under de dagar, karantänspliktigt

fartyg legat vid karantänsplatsen, då hans avlöning utgjort 12

kronor örn dagen jämte fri kost. Lundins samtliga avlöningsförmåner

kunde således beräknas uppgå till omkring (6 X 365 + 750 =) 2,940 kronor

för år såsom karantänsvakt och till omkring (15 X 365 + 750 =) 6,225 kronor

för år såsom karantänsmästare. Ehuru Lundins karantänsmästarförordnanden

endast omfattat en mindre del av den tid, han tjänstgjort på Fejan,

syntes de dock böra tillmätas betydelse vid bedömande av värdet av

Lundins arbete i det allmännas tjänst. Det ansvarsfullaste och mest kvalificerade

arbetet hade givetvis utförts under de tider, anstalten varit

öppen och Lundin varit förordnad som karantänsmästare. Karantäns
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 69

mästarförordnanden för Lundin hade utfärdats under arén 1894, 1895, 1905,

1910, 1915, 1918, 1919, 1920, 1921 (två gånger), 1922, 1923 och 1927 samt omfattat

en sammanlagd tid av mer än 4 år 2 månader. Lundin hade skött

sin befattning på ett i allo tillfredsställande sätt samt visat stor skicklighet

och gott omdöme vid vården av anstaltens olika tillhörigheter. Han

hade alltid visat omutlig plikttrohet och stor sparsamhet med statens medel;

det välvårdade och goda tillståndet hos såväl byggnader som inventarier

å anstalten utgjorde bevis för den skicklighet och omsorg, med vilken

han fullgjort sin tjänst.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad Kungl. Majit

föreslagit och får sålunda hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

54:o.

I punkten 7 av ifrågavarande proposition nr 233 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ordinarie kontorsbiträdet hos yrkesinspektionen

Karin Uhr må från och med dagen näst efter den, då hon

lämnar sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 948 kronor.

Äng.

pension åt

e. o. kontorsbiträdet

hos

yrkesinspektionen

Karin Uhr.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karin Uhr, som är född den

25 juni 1886, under åren 1905—1908 och 1910—1912 under en sammanlagd

tid av omkring sex år var anställd såsom kartriterska hos olika lantmätare;

att hon under tiden den 15 juli 1913—den 6 maj 1916 innehade anställning

såsom av statsverket avlönat biträde åt förste lantmätaren i länslantmäterikontoret

i Kopparbergs län; att hon under tiden den 15 maj

1916—den 30 september 1918 tjänstgjorde såsom extra biträde hos socialstyrelsen;

att hon sedan den 1 januari 1920 varit anställd hos yrkesinspektionen,

nämligen intill den 1 juli 1923 såsom kvinnligt biträde med

avlöning, motsvarande den kvinnligt biträde av dåvarande lia lönegraden

tillkommande lön, därefter och intill den 1 juli 1925 såsom kontorsbiträde

å extra stat i dåvarande lönegraden C 2 samt under tiden efter

sistnämnda tidpunkt såsom extra ordinarie kontorsbiträde i lie lönegraden

i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att hon

under sin anställning hos socialstyrelsen och yrkesinspektionen — förutom

semester och tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet

för enskilda angelägenheters skötande under sammanlagt 2 månader

15 dagar, för hälsans vårdande under 2 månader 2 dagar, för uppehållande

av befattning såsom platsledarinna vid skogssällskapets statsarbeten

under 2 månader 15 dagar samt för vissa studier under 10 dagar; att hon

enligt företett läkarintyg på grund av sjukdom (tarmkatarr och recidive
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

tillsyningsmannen

vid

Läcka slott

A. W. Åkervall.

rande blodpropp i benen) sannolikt för framtiden är oförmögen att uppehålla

sin nuvarande befattning bos yrkesinspektionen; samt att bon, som på

grund av sjukdom varit förhindrad tjänstgöra sedan den 30 januari 1932,

av socialstyrelsen beviljats fortsatt tjänstledighet för sjukdom till den

1 juni 1932, från och med vilken dag hon av styrelsen entledigats från sin

innehavande befattning.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

lil. Kommunikationsdepartementet.

55:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 67 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 13,

avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva,

att tillsyningsmannen vid bäckö slott Anders Wilhelm Åkervall må frän

och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin anställning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Åkervall, som är född den 4

april 1851, förordnades till tillsyningsman vid Läckö slott den 13 januari

1894; att hans årliga arvode utgjort 100 kronor till och med år 1902, 150

kronor åren 1903—1916, 250 kronor år 1917, 350 kronor åren 1918—1922 samt

400 kronor från och med år 1923; att dessa arvoden utgått av de till byggnadsstyrelsens

förfogande ställda anslagen till byggnader och reparationer;

att Åkervall till och med den 24 juli 1926 ägt att vid visning av

slottet uppbära eventuella avgifter av besökande; att han från sistnämnda

dag tillerkänts ett arvode av 500 kronor örn året för bestyret med

försäljning av biljetter till besökande ävensom provision efter viss procent

av inkomsten av försålda biljetter, vilken provision uppgått till 170

kronor 62 öre år 1926, 523 kronor 20 öre år 1927, 580 kronor 50 öre år 1928,

909 kronor 52 öre år 1929 samt 926 kronor 62 öre år 1930; att han alltifrån

sin anställning åtnjutit fri bostad, vilken förmån kunde beräknas till 300

kronor årligen, ävensom dispositionsrätt till visst jordområde; samt att

han under de senaste sju åren taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt

för ett taxerat belopp av i medeltal 2,171 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 71

Med biträdande av Kungl. Majits här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

56:o.

I en inom första kammaren av herr Ernfors jämte åtta av kammarens

övriga ledamöter väckt motion nr 184 har hemställts, »att riksdagen må

bevilja länsarkitekten i Kopparbergs, Västmanlands och Gävleborgs län,

Magnus Dahlander, en årlig pension av 1,836 kronor per år att utgå från

allmänna indragningsstaten, räknat från den dag han avgår från befattningen».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, har frågan örn pension åt länsarkitekten

Dahlander varit föremål för prövning av Kungl. Majit i anledning av en

utav Dahlander gjord ansökning.

Nämnda ansökning överlämnades av byggnadsstyrelsen till Kungl.

Majit med skrivelse den 10 november 1931, vari styrelsen anförde huvudsakligen

följande!

I skrivelse till byggnadsstyrelsen den 1 oktober 1931 har Dahlander gjort

framställning i syfte att han, som under å 1932 fyllde 70 år och som efter

utgången av det honom nu meddelade förordnandet såsom länsarkitekt

icke vidare önskade komma i fråga till dylikt förordnande, måtte efter

upphörandet av sin statsanställning komma i åtnjutande av pension.

Enligt företett åldersbetyg är Dahlander född den 2 augusti 1862.

Från och med den 1 december 1920 har Dahlander innehaft byggnadsstyrelsens

förordnande såsom länsarkitekt, och var Dahlander en av de

fem först tillsatta befattningshavarna i den nya institutionen.

Dahlanders länsarkitektdistrikt omfattade ursprungligen endast Kopparbergs

län men utökades under år 1922 med Västmanlands län och från

och med år 1923 med ytterligare Gävleborgs län.

Länsarkitekternas arvoden .bestridas från hittills årligen för ändamålet

anvisade extra förslagsanslag och bestämmas för varje budgetår av

Kungl. Majit. Dahlanders arvode bestämdes sålunda från början till

5,000 kronor för år men sänktes för första halvåret 1923 samt budgetåren

1923/1925 till 4,000 kronor för år för möjliggörande av en höjning av arvodet

till länsarkitekten i Stockholms län. Från och med budgetåret 1925/

1926 har emellertid det årliga arvodet åter utgått med 5,000 kronor, på

vilket beräknas författningsenligt dyrtidstillägg.

Såsom genom intyg av byggnadschefen Lindh i egenskap av förutvarande

byggnadschef hos arméns kasernbyggnadsnämnd bestyrkes, har

Dahlander under tiden den 1 maj 1914—30 september 1917 eller i 3 år 5 månader

varit anställd såsom nämndens arkitekt och chef för nämndens rit
-

Ang.

pension åt

länsarkitekten

M. Dahlander.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

kontor. Då Dahlander med utgången av innevarande budgetår innehaft

befattningen såsom länsarkitekt i 11 år 7 månader, har Dahlander alltså

vid nämnda tidpunkt varit i statens tjänst i sammanlagt 15 år.

Byggnadsstyrelsen kan vitsorda, att Dahlander städse med utmärkt

skicklighet samt största nit, samvetsgrannhet och plikttrohet fullgjort

sina åligganden såsom länsarkitekt i det omfattande oell betungande distriktet.

Byggnadsstyrelsen har inhämtat länsstyrelsernas i de till distriktet hörande

länen yttrande med anledning av Dahlander nu föreliggande framställning,

och hava samtliga länsstyrelser tillstyrkt densamma.

Jämväl byggnadsstyrelsen, som finner det lämpligt, att Dahlander, som

den 2 augusti 1932 fyller 70 år, då frånträder sin statstjänst och ersättes

av yngre arbetskraft, vill på det livligaste tillstyrka, att pension tillerkännes

Dahlander från och med den 1 juli 1932, då hans förordnande såsom

länsarkitekt sålunda kommer att upphöra.

Vidkommande pensionens storlek har länsstyrelsen i Västmanlands län

föreslagit ett belopp av 2,448 kronor och har länsstyrelsen vid sin beräkning

av grundbeloppet utgått från 80 procent av Dahlanders arvode å

5,000 kronor såsom länsarkitekt. Länsstyrelsen anser vidare, att Dahlander

kan för pensionens bestämmande anses hava varit i statens tjänst

halva den tid, som i regel erfordras för erhållande av pension, vilket

byggnadsstyrelsen finner skäligt med hänsyn till att länsarkitektinstitutionen

inrättades först år 1920 samt till Dahlanders jämförelsevis höga

ålder vid sitt första förordnande.

Då länsstyrelsen höjer det enligt dessa beräkningsgrunder framkomna

pensionsbeloppet 2,000 kronor med hänsyn till gällande bestämmelser till

2,448 kronor, avser länsstyrelsen härmed en tillämpning av kungörelserna

den 15 juni 1929, nr 360, och den 18 juni 1925, nr 280.

Byggnadsstyrelsen finner för sin del det av länsstyrelsen i Västmanlands

län sålunda föreslagna pensionsbeloppet 2,448 kronor i och för sig

fullt skäligt.

För den händelse emellertid Kungl. Majit icke skulle finna den av länsstyrelsen

i Västmanlands län använda beräkningen av pensionsunderlaget

efter 80 procent av arvodet i detta fall kunna komma i tillämpning,

skulle utgångspunkten för beräkningen vara 2/3 av arvodet. Med 15

tjänstår av, enligt vad ovan framhållits, såsom erforderliga i detta fall

ansedda trettio skulle pensionen uppgå till 1,666 kronor 67 öre. Möjligen

bör viss avräkning härå göras för icke erlagda pensionsavgifter. Till

sistnämnda summa skulle läggas dels 120 kronor enligt § 1 i kungörelsen

den 15 juni 1922, nr 360, och dels 241 kronor enligt tabell A i kungörelsen

den 18 juni 1925, nr 280, varefter summan 2,027 kronor 67 öre ytterligare

liöjes med 5 procent enligt § 4 c) i sistnämnda kungörelse. Slutsumman

2,129 kronor 5 öre lärer härefter böra avrundas till tal jämnt

delbart med 12, eller till 2,124 kronor.

Byggnadsstyrelsen hemställde, att Dahlander måtte från och med den

1 juli 1932 beredas pension till högsta möjliga belopp.

På grund av remiss avgav statskontoret utlåtande i ärendet den 25 november

1931, varvid ämbetsverket anförde följande:

I propositionen nr 258 blev frågan örn inrättande av länsarkitektbefattningar

förelagd 1917 års riksdags prövning; och beviljades då anslag för

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

73

anställande av fem länsarkitekter. Av vad som förekommit såväl då som

även sedermera under institutionens successiva utbyggnad från att till en

början mera försöksvis tillämpas i ett fåtal län fram till dess nyligen genomförda

utsträckning till samliga län synes framgå, att länsarkitekterna

icke tänktes uteslutande sysselsatta för statens räkning, utan att de

skulle hava tillfälle till enskild praktik vid sidan av statsanställningen

samt att befattningarna alltså äro att betrakta såsom bitjänster, ett förhållande

som också bestyrkes därav, att årsarvodet i regel icke överstiger

5,000 kronor. Detta förhållande är ägnat att framkalla en viss tvekan,

huruvida det kan vara befogat, att staten för en sådan befattnings innehavare

bereder pension.

Emellertid har en grupp befattningshavare, som i avseende å tjänstens

ställning är jämförbar med länsarkitekterna, nämligen domänintendenterna,

sedan länge ansetts böra förses med pension, när de efter tjänstetid

av 20 år eller däröver vid framskriden ålder lämna anställningen; och

med hänsyn härtill vill statskontoret icke principiellt motsätta sig att pensionering

av länsarkitekt må ifrågakomma. I föreliggande fall möter

emellertid vidare betänkligheten, att sökanden kan räkna tjänstetid såsom

länsarkitekt allenast sedan den 1 december 1920; och även örn härtill lägges

den tid av inemot 3 år, varunder han varit arkitekt hos arméns kasernbyggnadsnämnd,

blir sökandens tjänstetid, då han, såsom är avsett,

lämnar länsarkitektbefattningen med utgången av nu löpande budgetår,

allenast 15 år. Örn man beträffande detta spörsmål kan ansluta sig till

byggnadsstyrelsens uppfattning, att den korta tjänstetiden icke bör utgöra

hinder för pensioneringen i detta fall, enär tjänstetiden är beroende

av institutionens kortvariga tillvaro, så återstår frågan örn pensionsbeloppet.

Även i detta hänseende vill det synas statskontoret, som örn man

lämpligen skulle kunna taga domänintendenternas pensionering till förebild.

Under förutsättning av 20 tjänstår plägar domänintendent i pension

numera erhålla 2,448 kronor, som framgår exempelvis av 1931 års

riksdags beslut i anledning av vad som föreslagits under punkt 13 i propositionen

nr 153 örn pension åt domänintendenten E. A. Lindblad. Med

hänsyn till sökandens allenast 15-åriga tjänstetid bör beloppet i detta fall

bliva 15/2o av nyssnämnda pension eller alltså 1,836 kronor. Detta belopp

synes stå i ganska lämpligt förhållande till sökandens avlöning och omfattningen

av hans arbete i statens tjänst.

Genom beslut den 23 december 1931 fann Kungl. Maid den gjorda framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I

I likhet med statskontoret finner utskottet betänkligheter möta mot

beredande av statspension i förevarande fall. Det gäller här en anställning,

vilken icke förutsatts komma att utgöra innehavarens uteslutande

sysselsättning utan beräknats kunna utövas vid sidan av annan

verksamhet. Hiirtill kommer vidare, att Dahlander innehaft denna anställning

under en tid av endast drygt 11 år samt att, även om hänsyn

tages till Dahlanders föregående anställning hos arméns kasernbyggnadsnämnd,

hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgår till endast

omkring 15 år.

Såsom statskontoret framhållit, har visserligen pension ansetts böra un
-

Utskottet.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

förre livgardisten

och

banarbetaren

A. H. Andersson.

der förutsättning av minst 20 anställningsår beredas en annan grupp befattningshavare

med arvoden, vilka tillmätts med beräkning att tjänsten

icke skulle utgöra vederbörandes uteslutande sysselsättning, nämligen

domänintendenter, men denna omständighet synes dock icke utan vidare

kunna tagas till intäkt för beredande av pensionsrätt åt innehavare av

andra arvodesbefattningar, än mindre åberopas såsom stöd för beviljande

av pension i fall, där anställningstiden är så kort som den, varom här

är fråga.

På grund av vad här anförts har utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka,

att riksdagen skulle i förevarande ärende intaga annan ställning

än den, vartill Kungl. Majit vid sin nyligen verkställda prövning av frågan

kommit. Utskottet kan alltså icke understödja motionärernas förslag

utan hemställer,

att förevarande motion 1:184 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

57:o.

I en inom andra kammaren av herr Bäcklund väckt motion nr 34 har

hemställts, »att riksdagen må från och med den 1 januari 1932 bevilja

förre gardisten och banarbetaren Albert Henning Andersson, Gränby,

Hallsbergs köping, en årlig pension å 852 kronor att utgå från allmänna

indragningsstaten».

Till stöd för yrkandet anföres i motionen följande:

»Förre livgardisten och banarbetaren Albert Henning Andersson från

Gränby i Hallsbergs köping har enligt uppgift arbetat vid statens järnvägar

såsom banarbetare under tiden 1 april 1903—1 april 1929 och blev vid

slutad anställning tilldelad en gratifikation av järnvägsstyrelsen på 500

kronor för år 1929. Samma gratifikationsbelopp har sedermera efter ansökan

tilldelats Andersson för åren 1930 och 1931.

Förutom de 26 år, varunder Andersson varit anställd vid statens järnvägar,

har han en ytterligare tjänstetid uppgående till 20 år 18 dagar i

statens tjänst. Han tjänade nämligen såsom livgardist vid Kungl. Göta

livgarde under tiden 14 september 1882—2 oktober 1902. Den sammanlagda

tjänstetiden i statens tjänst uppgår alltså till 46 år 18 dagar.

Enär Andersson givetvis icke kunnat tillgodoräknas den militära tjänstetiden

vid gratifikationsbeloppets tilldelande, synes det vara med rättvisa

och billighet överensstämmande, örn riksdagen tillerkänner honom

en större förmån än vad den tilldelade gratifikationen innebär. Andersson

är närmare 69 år gammal och har intet till sitt uppehälle utöver den

omnämnda gratifikationen, vilken är allt för liten till en skälig försörjning.

Av de handlingar, som jag kommer att överlämna till vederbörande utskott,

framgår, att sekundchefen hade anmält Andersson vid avskedstagandet

från regementet till erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa,

vilket också beviljades av arméförvaltningens civila depar
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

75

tement. Sedermera upptäcktes, att Andersson endast hade de föreskrivna

20 tjänsteåren, men ej de 40 levnadsåren, för att vara berättigad till underhåll,

varför underhållsbrevet blev makulerat. Härav torde med all sannolikhet

kunna göras gällande, att Andersson före avskedstagandet bibringats

den uppfattningen, att han efter 20 års tjänst var underbållsberättigad.

Denna mening hade också sekundchefen. Hade så inte varit förhållandet,

skulle Andersson givetvis ej anhållit örn avsked vid den tidpunkten utan

tjänat kvar den tid av inte fullt 9 månader, som fordrades, för att han

skulle uppnått 40 års ålder vid avskedet.

Riksdagen har många gånger tidigare vid pensionering av arbetarpersonal

tagit hänsyn till en tidigare utförd militär tjänstgöring och utmätt

pensionens belopp efter de sammanlagda tjänsteåren. Så synes höra ske

även i detta fall. För att bereda Andersson en skälig pension för de 46

tjänsteåren bör beloppet utgå från allmänna indragningsstaten. Pensionsbeloppet

bör i likhet med vad som beviljats ett flertal andra arbetare fastställas

till ett årligt belopp av 852 kronor.»

De i motionen lämnade uppgifterna angående Anderssons anställning

i militärtjänst samt honom beviljad gratifikation från statens järnvägar

hava styrkts genom handlingar, som överlämnats till utskottet. Handlingarna

utvisa vidare, att Andersson är född den 15 juni 1863 och alltså

närmare 69 år gammal.

Med ledning av de för järnvägsstyrelsens befogenhet att bevilja gratifikationer

av trafikmedel gällande bestämmelserna kan antagas, att Anderssons

anställningstid i statens järnvägars tjänst uppgår till åtminstone

20 år. Enligt vad utredningen visar har han vidare varit anställd vid

värvat truppförband omkring 20 år. Han synes alltså kunna räkna cn

sammanlagd anställningstid i statens tjänst av minst 40 år. Vid dessa

förhållanden finner utskottet i likhet med motionären billigt, att åt Andersson

beviljas en årlig pension å allmänna indragningsstaten, att utgå

i stället för den gratifikation, som han under senare år erhållit från statens

järnvägar. Mot det i motionen föreslagna pensionsbeloppet har utskottet

icke haft anledning till erinran. Pensionen torde böra åtnjutas

från och med kalenderåret näst efter det, för vilket gratifikation från statens

järnvägar senast utgått.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 34, må medgiva, att förre livgardisten och banarbetaren

Albert Henning Andersson må från och med

kalenderåret näst efter det, för vilket gratifikation

från statens järnvägar senast utgått, under sin återstående

livstid från allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 852 kronor.

Utskottet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

58:o.

Äng.

''pension åt

forre kraftverksarbetaren

K. 0.

KarlssonFink.

I en inom andra kammaren av herr Grapenson väckt motion nr 258 har

hemställts, att riksdagen måtte bevilja förre kraftverksarbetaren Karl

Oskar Karlsson-Fink i Porjus pension med det belopp, som kan befinnas

vara skäligt och rättvist.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Karlsson-Fink är född den 19

mars 1866 och sålunda 66 år gammal, att han lider av muskelreumatism

m. m., som enligt läkares åsikt gör honom för all framtid arbetsoförmögen,

samt att han saknar tillgångar.

Enligt en av Karlsson-Fink själv upprättad sammanställning skulle

han hava innehaft anställningar vid statliga arbetsföretag skilda delar

av åren 1881—1902 samt 1921 och 1926—1931 under en sammanlagd ti,d av

25 år 4 månader 21 dagar. Anställningarna avse under åren 1881—1902

olika statliga järnvägsbyggnader samt för tiden därefter statens vattenfallsverks

byggnadsarbeten. Anställningarna äro endast beträffande perioderna

15 januari—5 november 1892, 10 januari 1893—5 september 1894

samt tid efter den 2 maj 1921, tillhopa omkring 8 år, styrkta medelst arbetarjournaler

eller intyg av arbetsbefäl. I övrigt hava såsom stöd för

de i sammanställningen uppgivna anställningstiderna, med undantag av

en kortare period år 1902, företetts av f. d. arbetskamrater avgivna, år

1931 utfärdade intyg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som införskaffat dels yttrande av vattenfallsstyrelsen,

dels ock en inom järnvägsstyrelsen upprättad promemoria.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Såsom framgår av handlingarna har Karlsson-Fink tidigare hos styrelsen

ansökt örn pension jämlikt Kungl. Maj:ts kungörelse den 8 november

1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. Härvid

åberopade han sig på en tjänstetid vid ovannämnda statens arbetsföretag

av sammanlagt cirka 25 år, 4 månader, varav emellertid endast 8

år voro vederbörligen styrkta, under det att den övriga anställningstiden

var delvis intygad av sökandens arbetskamrater. Då vattenfallsstyrelsen

i likhet med inom järnvägsstyrelsen tillämpad praxis anser sig icke utan

vidare kunna godtaga intyg av arbetskamrater, fattades sålunda cirka 17

år i den för erhållande av pension enligt ovannämnda kungörelse stipulerade

minimitjänstetiden av 25 år. Med anledning härav ansåg sig styrelsen

nödsakad att avslå ifrågavarande ansökan.

Karlsson-Fink har nu avlämnat en mera specificerad uppgift över de

av hans anställningar vid statens järnvägsbyggnader, som icke äro vederbörligen

styrkta. Enligt vattenfallsstyrelsens mening torde det närmast

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 77

ankomma på järnvägsstyrelsen att yttra sig angående ifrågavarande uppgift.

„ . .

Enär Karlsson-Fink varit ur statens tjänst så lång tid som 19 år i en

följd mellan åren 1902 och 1921, finner styrelsen det tveksamt, huruvida

understöd av statsmedel bör beviljas i förevarande fall.

Den inom järnvägsstyrelsen upprättade promemorian innehåller följande:
Av

de i ärendet företedda kamratintygen rörande Finks anställningstider

vid statens järnvägar torde ett, utfärdat av f. d. förste banmästare!!

H. Danielsson, kunna godtagas.

Finks anställning i statens tjänst torde sålunda kunna anses styrkt beträffande

följande tider, nämligen:

15 januari 1886—15 december 1888,

10 januari 1889—20 december 1890,

15 januari—5 november 1892,

10 januari 1893—5 september 1894,

2 maj—2 juni 1921,

10 juni—30 november 1921,

19 juli—18 november 1926,

15 februari 1927—15 oktober 1931,

eller alltså — efter välvillig avrundning — 131U år.

Enligt kungl, brevet den 18 december 1925 angående bemyndigande för

järnvägsstyrelsen att bevilja gratifikationer till ett belopp av högst 500

kronor erfordras för att kunna komma i åtnjutande av gratifikation bland

annat minst 20 års tjänstetid. Järnvägsstyrelsen har därför i yttrande

till statskontoret den 29 februari 1932 över motionen II: 363 angående pension

till järnvägs- och fortifikationsarbetaren J. A. Enbom (vilkens tjänstetid

med välvillig beräkning kunde uppskattas till omkring 18 år)1 ansett

sig endast kunna tillstyrka, att Enbom tillerkändes en pension, som,

inklusive dyrtidstillägg, något understege 500 kronor.

Därest pension över huvud taget anses böra tillerkännas Fink, synes

densamma sålunda åtminstone icke böra överstiga vad järnvägsstyrelsen

föreslagit för nyssnämnda Enbom.

Statskontoret har för egen del yttrat:

Såsom vattenfallsstyrelsen framhållit, är utredningen rörande K. O.

Karlsson-Finks anställningstid i statstjänst otillfredsställande och har ansetts

icke kunna föranleda till beviljande av pension; och enligt den av

järnvägsstyrelsen avgivna promemorian kan Karlsson-Finks anställning i

statstjänst anses styrkt allenast beträffande en tid av — efter välvillig avrundning

— 13 Vs år. Tillräckliga skäl synas knappast i detta fall kunna

anses föreligga för beredande av pension av statsmedel; och skulle någon

sådan förmån ändå befinnas billigtvis böra beviljas, synes beloppet knappast

böra bliva större än 384 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uppgår den för KarlssonFink

åberopade anställningstid, som kan anses vara genom föreliggande

utredning styrkt, till endast omkring 13 14 år. Denna tid har synts utskottet

vara alltför kort för att kunna motivera beviljande av pension av stats
-

Utskottet.

1 Se punkten 59.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

järnvägs- och

fortifikation sarbetaren

J.

A. Enbom.

medel. På grund härav och med framhållande att — såvitt utredningen

visar — Karlsson-Fink under hela tiden mellan 1902 och 1921 icke alls arbetat

i statsanställning, får utskottet avstyrka åtgärd i anledning av dea

föreliggande motionen.

I detta sammanhang har utskottet ansett sig böra beröra det sätt, varpå

förevarande pensionsfråga, innan den bragtes under riksdagens prövning,

handlagts av vederbörande lokala statsmyndighet. Av tillgängliga handlingar

framgår att, sedan den av Karlsson-Fink gjorda ansökningen örn

pension under år 1931 varit föremål för beslut av vattenfallsstyrelsen —

därvid styrelsen fann anställningstiden vara styrkt endast beträffande 8 år

och på grund därav avslog ansökningen — driftchefen vid Porjus kraftverk,

efter viss komplettering av utredningen i ärendet, hänvände sig till

riksdagsman på orten med begäran örn pensionsfrågans framläggande motionsvis.

Detta förfaringssätt synes utskottet vara anmärkningsvärt. Såsom

utskottet tidigare vid flera tillfällen framhållit, måste det med hänsyn

till behovet av tillfredsställande utredning rörande de omständigheter, som

äro av beskaffenhet att påverka frågor örn beviljande av pension eller därmed

jämförligt understöd, anses vara önskvärt, att ärenden örn sådan förmån

i fall, där densamma förutsätter beslut av statsmakterna, i första hand

underkastas prövning av Kungl. Maj:t. Under alla förhållanden synes det

vara uppenbart, att statsmyndigheter och statliga befattningshavare,

vilka hava att i sådan egenskap taga ställning till frågor örn pension eller

understöd i dylika fall, böra därom ingiva till Kungl. Majit ställd framställning.

Ett annat förfaringssätt synes utskottet varken överensstämmande

med god ordning inom statsförvaltningen eller tillfredsställande

med hänsyn till behovet av erforderlig utredning i pensionsfrågorna före

ett ställningstagande från riksdagens sida.

På grund av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att förevarande motion 11:258 icke må till någon

riksdagen åtgärd föranleda.

59:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 363 hava herrar Selberg

och Hage hemställt, »att järnvägs- och fortifikationsarbetaren Johan Alfred

Enbom i Skatamark, Överluleå socken, måtte tillerkännas en årlig

pension under sin återstående livstid av 850 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen.

Av till motionen hörande handlingar inhämtas, att Enbom är född den

7 maj 1870 och sålunda 62 år gammal, att han är ägare av en lägenhet i

Skatamark, Överluleå socken av Norrbottens län, vilken lägenhet taxerats

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

79

till 2,600 kronor och varå vilar en skuld av 1,300 kronor, samt att han har

hustru, född 1885, och tre harn, födda åren 1914, 1918 och 1920. Enligt uppgifter,

som lämnats dels i utdrag av arbetsböcker eller intyg av arbetsbefäl,

dels ock i intyg av f. d. arbetskamrater eller arbetsförman, har Enbom

under olika delar av åren 1892—1898, 1900—1906, 1909—1916, 1918, 1921,

1922, 1924—1926, 1928 och 1930 arbetat för statens räkning vid olika arbetsföretag,

huvudsakligen järnvägsbyggnader men under kortare tider jämväl

fortifikationsarbeten samt arbeten för telegrafverkets räkning. Intygen,

vilka beträffande tidsuppgifterna delvis äro ofullständiga, synas avse

en anställningstid av, välvilligt räknat, 18 å 19 år, av vilken tid omkring

hälften är styrkt genom officiella intyg.

Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.

I anledning av remissen hava å järnvägsstyrelsens byggnadsbyrå verkställts

efterforskningar rörande Enboms anställning vid statens järnvägsbyggnader.

Resultatet härav har sammanfattats i en promemoria, av

vilken framgår, att han enligt tillgängliga arbetarjournaler varit anställd

vid nedannämnda byggnadsföretag under följande tidsperioder:

Statsbanan genom övre Norrland

9/121891—

År 1902 beslutade bangårdsanordningar i och invid

Stockholm

Statsbanan Boden—Lappträsk

Bastuträsk—Skellefteå—Källholmen

Älvsby—Piteå .....

Gällivare—Porjus

Älvsby—Piteå .....

25/4

'' 113/4

24/3

27/2

1/6

28/5

16/5

8/1

17/5

12/7

1891-

tid

1903-

1904-

1905-

1906- tid

1908-

1909-

1910- tid

1911-

1912-

1912-

1914-

(avgångsej

angiven)

- 1/10 1903

-12/10 1904

-25/9 1905

(avgångsej

angiven)

(d:o)

-27/11 1909

-(avgångsej

angiven)

-10/11 1911

-14/5 1912

-30/9 1912

- 6/10 1914

I promemorian har vidare omnämnts, att å för Enbom upplagda, å

byggnadsbyrån förvarade registerkort vore antecknat, att han arbetat vid

statens järnvägar, 25:e bansektionen (Boden), sammanlagt 25 månader under

åren 1918—1920; vid bangårdsombyggnaden i Boden från och med den

1 oktober till och med den 28 november 1921 samt vid elektrifieringen

Kiruna—Svartön från och med den 27 juni till och med den 4 november

1922.

Vissa i denna promemoria angivna anställningar avse anställningstider,

vilka i de till motionen hörande handlingarna icke uppgivits eller

icke genom officiella intyg styrkts.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtsUottet.

Järnvägsstyrelsen Ilar i sitt yttrande anfört följande:

Såsom framgår av såväl till motionen hörande arbetsbetyg och intyg

som ock av den å styrelsens byggnadsbyrå upprättade promemorian rörande

Enboms anställningstider vid statens järnvägar, bar Enbom baft

arbete för statens räkning — till största delen vid statens järnvägar —

under åtskilliga år. Då emellertid tjänstetiden icke på långt när kan

sägas vara styrkt i den omfattning, som erfordras för att Enbom skulle

kunna vara berättigad att erhålla pension jämlikt kungörelsen den 8 november

1918 angående pensionering av bland andra förutvarande järnvägsarbetare,

anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka, att Enbom, såsom

motionärernas förslag innebär, likväl skulle tillerkännas en pension,

till storleken jämförbar med den, som i nämnda kungörelse är bestämd

för lägst 25 tjänstår. Styrelsen har däremot intet att erinra mot att Enbom

tillerkännes ett visst mindre understöd; och får styrelsen i anslutning

härtill tillstyrka, att Enbom tillerkännes ett årligt understöd med ett belopp,

som, inklusive dyrtidstillägg, något understiger det gratifikationsbelopp,

500 kronor, vartill en ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar

med minst 20 års anställningstid vid verket kan under vissa förutsättningar

ifrågakomma enligt kungl, brevet den 18 december 1925 angående

bemyndigande för styrelsen att, utan hinder av viss i instruktionen

meddelad bestämmelse, bevilja gratifikationer.

Statskontoret bar för egen del anfört, att statskontoret delade järnvägsstyrelsens

uppfattning därom, att Enbom visserligen icke borde erhålla

lika stor pension, som författningsenligt tillkomme en järnvägsbyggnadsarbetare

vid Enboms levnadsålder och med 25 tjänstår men dock syntes

böra beredas pension till något mindre belopp. Statskontoret ville framhålla,

att pensionsbeloppet dock icke syntes böra sättas lägre än 384 kronor

eller det belopp, som i allmänhet plägade beviljas medellös änka efter

arbetare i statstjänst.

Utskottet har, örn ock med någon tvekan, funnit sig kunna tillstyrka,

att Enbom i anledning av sin anställning i statsarbeten tillerkännes ett

understöd från statens sida i form av årlig pension under sin återstående

livstid. Med hänsyn till den korta tid, för vilken Enboms anställning blivit

styrkt, har utskottet emellertid ansett pensionen icke böra bestämmas

till högre belopp än 384 kronor årligen. Beloppet synes böra beviljas från

allmänna indragningsstaten och utgå från och med den 1 januari 1932.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

11:363, må medgiva, att förre järnvägs- och fortifikationsarbetaren

Johan Alfred Enbom må från och med

den 1 januari 1932 under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av

384 kronor.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

81

IV. Ecklesiastikdepartementet.

60 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 67, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

fyra med nummer 14—17 betecknade punkter, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 14 föreslagit riksdagen medgiva,

att amanuensen hos Uppsala domkapitel Ester Maria Heloise Edquist må

från och med dagen näst efter den, då hon efter uppnådd levnadsålder

av 60 år avgår från sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,580 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ester Edquist, som är född den

26 november 1872, efter avslutade skolstudier vid högre elementarläroverk

för flickor och en tids utövande av lärarinneverksamhet den 15 juni

1895 anställdes hos Uppsala domkapitel, i vars tjänst hon alltjämt kvarstår;

att hon hos domkapitlet tjänstgjort såsom biträde från och med den

15 juni 1895 till och med den 30 april 1907, såsom extra ordinarie amanuens

från och med den 1 maj 1907 till och med den 31 december 1921 samt såsom

amanuens under tiden därefter; att Kungl. Majit den 4 augusti 1928

med avseende å bestämmelserna i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 261) angående

antagande av befattningshavare vid domkapitlens expeditioner m. m.

medgivit, att den omständigheten, att Ester Edquist icke avlagt sådana

kunskapsprov, vilka äro föreskrivna för utövande av domarämbete, ej skulle

utgöra hinder för domkapitlet i Uppsala att förordna henne till innehavare

av amanuensbefattningen hos domkapitlet; att hon under senaste år åtnjutit

lön enligt 16ie lönegraden 18ie löneklassen i den för extra ordinarie

tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den

civila statsförvaltningen, gällande löneplanen; samt att hon under tiden

8 oktober—1 november 1928 efter förordnande uppehållit befattning såsom

stiftsnotarie.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som biträder Kungl. Majlis förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

(i

Äng.

pension åt

amanuensen

Ester Maria

Heloise Edquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. X sami. 16 haft. (Nr 30.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

82 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

61:o.

Any- _ I punkten 15 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

vaktmästaren riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i

a. Johansson. Skara Alfred Johansson må från och med månaden näst efter den, varunder

han avgår från sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 20

juli 1863, alltsedan höstterminen 1895 tjänstgjort vid förutnämnda läroverk;

att han fullgjort sitt arbete med trohet, ordning och samvetsgrannhet

och i sällspord grad gjort sig förtjänt av förtroende; att han enligt läkarintyg

på grund av sjukdom (åderförkalkning med yrsel och huvudvärk

samt allmän kraftnedsättning) numera med svårighet kan sköta sin tjänst;

samt att hans avlöningsförmåner under åren 1926—1930 uppgått till 3,084

kronor för år, dyrtidstillägg inräknat, jämte fri bostad örn 2 rum och kök

till ett beräknat hyresvärde av 500 kronor.

I fråga örn vidare utredning hänvisas till propositionen.

utskottet. Kungl. Maj:ts förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen tidigare

i åtskilliga liknande fall heslutit och har icke givit riksdagen anledning

till erinran. Utskottet får sålunda hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

62 :o.

Äng. '' Kungl. Majit har i punkten 16 av samma proposition föreslagit riksMtrtTbefatl

dagen medgiva, att extra befattningshavarna vid Kungl, biblioteket Lenningshavama

nort Höjer och Hagmar Elisabet Bergström må från och med dagen näst

Vibiioteket eftcr den’ då de av§å från sina anställningar, under sin återstående livsL.

Bajer och tid å allmänna indragningsstaten uppbära pensioner till årliga belopp,

^Elisabet Hö^er av 1,284 k1''01101'' och Dagmar Bergström av 1,032 kronor.

Bergström.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Höjer, som är född den 6 september

1862, erhållit anställning som extra, frivilligt biträde vid Kungl,

biblioteket från början av år 1906; att han, då han ej avlagt erforderliga

akademiska examina — han hade av hälsoskäl åtskilliga år tidigare avbrutit

sina akademiska studier — icke kunnat vinna anställning som amanuens

eller befordras till ordinarie tjänsteman; att han emellertid inom Kungl,

biblioteket under hela sin tjänstetid i egenskap av läsesalsinspektör med

för ordinarie tjänsteman föreskriven daglig tjänstgöringstid utövat den

dagliga uppsikten över läsesalen och den däri studerande allmänheten’

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

83

saint handhaft därmed förenade expeditionsgöromål; att Höjer på grund av

bristande tillgång på avlöningsmedel till år 1922 icke uppburit annan avlöning

än gratifikationer vid skilda tillfällen; att han från och med år 1922

innehaft tjänsteställning såsom extra befattningshavare och därvid åtnjutit

avlöning i 9:e lönegraden av den för icke-ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

gällande löneplanen; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter

pension för sådan tjänst.

Beträffande Dagmar Elisabet Bergström inhämtas av handlingarna i

ärendet, att hon, som är född den 27 februari 1863, alltsedan början av år

1909 tjänstgjort såsom biträde vid den detta år i biblioteket inrättade, på

extra stat uppförda katalogiseringsavdelningen och att hon därefter oavbrutet

varit verksam inom denna avdelning; att hon från och med år 1922 varit

placerad i 4:e lönegraden och från och med budgetåret 1930/1931 i 7:e lönegraden

av förut nämnda löneplan; att hon icke innehar annan statstjänst

eller åtnjuter pension för sådan tjänst; samt att hon från Karlstads stifts

lärares änke- och pupillkassa uppbär ett mindre årligt understöd å cirka

100 kronor.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

63: o.

I punkten 17 av ifrågavarande proposition nr 67 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att portvakten i universitetshuset i Lund Nils

Jonsson Strand må från och med månaden näst efter den, varunder han

lämnar sin anställning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Strand, som är född den 1 maj

1864, alltsedan den 1 september 1908 tjänstgjort som portvakt i universitetshuset

i Lund; att denna befattning vid tiden för Strands antagande var

uppförd å ordinarie stat med en avlöning i högsta lönegraden av 1,000

kronor, därav 750 kronor utgjorde lön; att avlöningen under tiden den 1

januari 1919—den 30 juni 1925 uppgick till högst 1,400 kronor, varav 1,050

kronor i lön; att 1925 års riksdag efter proposition av Kungl. Majit

(prop. nr 115, sid. 303) uppfört befattningen å staten för universitetet i

Lund med ett arvode av 1,800 kronor; samt att Strand för tiden den 1 september

Äng.

pension åt

portvakten i

universitetshuset

i Lund

N. J:son

Strand.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

tilläggspension

åt f d.

läroverksadjunkten

G. H. Johansson.

1908—den 30 juni 1925 erlagt pensionsavgifter, vilka under räkenskapsåren

1919—1924/1925 efter ett pensionsunderlag av 1,050 kronor utgjort 31 kronor

50 öre om året; samt att kan, därest tjänsten förblivit uppförd å ordinarie

stat med nämnda pensionsunderlag, skulle hava ägt uppbära i pension 660

kronor ||| x l,05oj.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

G4:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 95, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

fem med nummer 1—5 betecknade punkter, bar Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,

att f. d. adjunkten vid västra realskolan i Göteborg Carl Herman Johansson

må, räknat från och med den 1 augusti 1930, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande pension

— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 480 kronor

för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta förhöjning

enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande:

Johansson, som är född den 31 augusti 1864, utnämndes den 25 november

1921 att från och med den 1 december 1921 vara adjunkt vid västra realskolan

i Göteborg och innehade därefter nämnda befattning, med vilken

var förenad undervisningsskyldighet huvudsakligen i kristendom, intill utgången

av juli månad 1930 eller således under 8 år 8 månader. Under

tiden före tillträdandet av sagda befattning bar han tjänstgjort såsom

lärare vid olika statliga läroanstalter under sammanlagt 19 år 1 V*

månad. Härjämte bar han dels under läsåret 1903/1904 varit anställd

såsom föreståndare och lärare vid Borlänge samskola, som under nämnda

läsår åtnjutit statsunderstöd, dels ock innehaft befattning såsom

kyrkoherde under tiden från och med den 1 maj 1917 till och med den 30

november 1921. Av sistnämnda tid tjänstgjorde Johansson emellertid vid

statlig läroanstalt från och med den 1 maj intill vårterminens slut år 1917,

vilken tjänstgöring inräknats i nyss angivna tid av 19 år 11h månad.

Genom statskontorets beslut den 3 juli 1930, vilket efter besvär av Johans
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

85

son av kammarrätten genom utslag den 21 oktober 1930 lämnats utan

ändring, har statskontoret förklarat Johansson berättigad att från och

med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten bomme att äga

rum, åtnjuta avkortad pension till ett belopp av 3,280 kronor årligen.

Därvid har statskontoret — som funnit sig såsom tjänstår för erhållande

av pension kunna tillgodoräkna Johansson varken den tid, varunder

han varit anställd vid Borlänge samskola, eller den tid, varunder han icke

innehaft annan än prästerlig befattning — beräknat Johanssons tjänstetid

i statens tjänst till 27 tjänstår, vadan, då pensionsunderlaget utgjorde

4,000 kronor och för hel pension erfordrats 33 tjänstår, den Johansson

tillkommande pensionen fastställts till belopp, motsvarande 27/ss av pensionsunderlaget.

Skolöverstyrelsen och statskontoret hava i avgivna utlåtanden tillstyrkt,

att åt Johansson måtte beviljas tilläggspension grundad på tillgodoräknande

dels av den tid, varunder han bestritt tjänstgöring såsom kyrkoherde

utan att därjämte innehava befattning, vilken enligt civila pensionslagen

kunde tillgodoräknas honom, dels ock av två tredjedelar av

den tid, under vilken han tjänstgjort vid Borlänge samskola.

Departementschefen, som funnit tilläggspension böra tillerkännas Johansson

på grund av förenämnda tjänstgöring, har för sin del ansett, att

tiden för Johanssons prästerliga tjänstgöring borde tillgodoräknas honom

icke, på sätt ämbetsverkens förslag innebure, i sin helhet utan —

liksom tjänstgöringen vid Borlänge samskola — allenast till två tredjedelar.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

I anslutning till vad riksdagen tidigare i jämförliga fall medgivit har

utskottet ansett sig böra tillstyrka, att Johansson beredes tilläggspension

i anledning av den tjänstgöring, som av honom fullgjorts dels i prästerlig

befattning och dels såsom föreståndare och lärare vid statsunderstödd

samskola. Med avseende å beräkningen av tilläggspensionens storlek delar

utskottet den av departementschefen uttalade uppfattningen, att tiden

för såväl den prästerliga tjänstgöringen som anställningen vid statsunderstödd

enskild läroanstalt bör, såsom tidigare ägt rum beträffande

utomstatlig tjänstgöring i allmänhet, tillgodoräknas allenast till två tredjedelar.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8(> Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

65:o.

tillä"9 n 1 puukten 2 av förevarande proposition Ilar Kungl. Majit föreslagit

sLnaåtPf"d. riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid högre allmänna läroverket i

läroverksadj Borås Axel Ragnar Tingvall må, räknat från och med den 1 september

3 Tingvall S 1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författnings

enligt tillkommande pension—en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 1,330 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 280).

Av utredningen i ärendet framgår, att Tingvall, som är född den 11

januari 1866, under tiden från och med den 19 januari 1893 till och med

den 30 april 1897 innehaft icke-ordinarie prästerlig anställning, nämligen

såsom vice komminister, vice pastor och pastorsadjunkt; att han därefter

varit ordinarie komminister från och med den 1 maj 1897 till och med

den 31 augusti 1913; att han vidare tjänstgjort som vice kyrkoadjunkt

eller vice komminister från och med den 8 januari till och med den 18

februari 1915 samt från och med den 17 april till och med den 31 maj 1916

ävensom från och med den 21 augusti till och med den 31 oktober 1920; att

han tjänstgjort såsom partiellt vikarierande adjunkt vid Stockholms

norra latinläroverk från och med den 1 mars till och med den 7 juni 1909,

såsom vikarierande adjunkt vid samma läroverk från och med den 1

november 1910 till och med den 8 juni 1911 samt såsom extralärare vid

Linköpings högre allmänna läroverk läsåren 1911/1912 och 1912/1913; att

han innehaft ordinarie befattning såsom adjunkt vid högre allmänna läroverket

i Borås från och med höstterminen 1913 till och med den 14

augusti 1931, med ''vilken befattning varit förenad undervisningsskyldighet

huvudsakligen i kristendom; att han genom beslut av statskontoret

den 30 juli 1931 förklarats berättigad att från och med månaden näst efter

den, då avgång från tjänsten komme att äga rum, åtnjuta en årlig pension

av 2,550 kronor, motsvarande 21 /os av det för honom gällande pensionsunderlaget,

4,000 kronor; att därvid tillgodoräknats honom den tid

av 21 år, under vilken han tjänstgjort vid allmänna läroverk, eller tiden

från och med den 1 mars till och med den 7 juni 1909 samt från och

med den 1 november 1910 till avgången ur tjänst, däri således inberäknade

såväl ferier som lästerminer under vissa år, då Tingvall med

tjänstledighet under lästerminerna från sin komministerbefattning bestritt

tjänstgöring vid allmänna läroverk.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till

propositionen.

Motion 1:95. I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första

kammaren väckt motion nr 95, vari herr Björnsson hemställt, »att f. d.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 80.

87

adjunkten A. R. Tingvall i Borås må från och med månaden näst efter

den, varunder han avgick från sin tjänst, under sin återstående livstid

uppbära en tilläggspension av 1,450 kronor per år jämte dyrtidstillägg

enligt härför stadgade grunder».

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisar utskottet till motionen.

Kungl. Maj :ts förslag innebär, att åt Tingvall skulle beredas tilläggspension,

grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av tiden för hans

prästerliga tjänstgöring såväl i ordinarie som i icke-ordinarie befattning.

Då utskottet icke haft något att erinra emot detta förslag, får utskottet

— med avstyrkande av motionen, i vad den avviker från Kungl. Maj:ts

förslag — hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Majrts förevarande

framställning och med avslag å den i ämnet

väckta motionen 1:95, i vad den skiljer sig från Kungl.

Maj:ts förslag, må medgiva, att f. d. adjunkten vid

högre allmänna läroverket i Borås Axel Ragnar Tingvall

må, räknat från och med den 1 september 1931,

under sin återstående livstid uppbära — utöver honom

författningsenligt tillkommande pension — en

tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp

av 1,330 kronor för år, med rätt att å sammanlagda

pensionsförmånen åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

66:o.

Kungl. Maj:t har i punkten 3 av ifrågavarande proposition föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. adjunkten vid samrealskolan i Säffle Johannes

Emil Örtqvist må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin

återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till

belopp av 612 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet framgår, bland annat, att Örtcivist, som är

född den 16 september 1864, tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt vid

högre allmänna läroverket i Karlstad från och med den 23 mars till och

med den 3 juni 1892, såsom extralärare vid nämnda skola från och med

den 16 oktober till och med den 29 november 1892 samt såsom vikarierande

adjunkt vid samma skola under vårterminen 1893 till och med den 11 maj;

att han innehaft befattning såsom extralärare vid lägre allmänna läro
-

TJtskottet.

Ang.

tilläggspension

åt

f. d. adjunkten

J. E.

Örtqvist.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bankoutskottets utlåtande Nr SO.

verket i Amål läsåret 1893/1894—1895/1896; att han hösten år 1899 grundat

Säffle enskilda samskola, som genom Kungl. Martts beslut den 16 december

1904 erhållit statsunderstöd från och med år 1905; att han från och med höstterminen

1899 till och med höstterminen 1912 tjänstgjort såsom föreståndare

för nämnda skola, vilken med ingången av år 1913 ombildades till

kommunal mellanskola; att han tjänstgjort såsom vikarierande ämnesläraie

och t. f. rektor för sistberörda skola under vårterminen 1913 samt

såsom ordinarie ämneslärare och t. f. rektor därstädes läsåren 1913/1914—

1927/1928; att han, sedan läroanstalten från och med den 1 juli 1928 ombildats

till en statens samrealskola, utnämnts till adjunkt vid skolan och

i denna egenskap kvarstått till dess han den 30 juli 1930 erhöll avsked;

att han under tiden den 1 juli 1928—30 juni 1930 tillika innehaft förordnande

såsom rektor vid samrealskolan och under tiden den 1 juli_11

augusti 1930 såsom vikarie uppehållit rektorsbefattningen; att Örtqvist,

vilken i egenskap av ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola

från och med höstterminen 1913 blivit delägare i statens pensionsanstalt,

jämlikt mom. 12 i övergångsstadgandena under kap. IV i pensionsanstaltens

reglemente den 31 december 1919, sådant sagda moment lyder

enligt kungörelse den 29 juni 1928 (nr 257), i pensionshänseende tillhört

statens pensionsanstalt även efter övergång till statstjänst; att, då han

icke ägt adjunktskompetens, hans pensionsunderlag varit detsamma som

det för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola gällande,

eller 3,375 kronor; att pensionsanstalten vid prövning den 18 juli 1930 av

den rätt till pension, som tillkomme Örtqvist, vilken den 16 september 1929

uppnått 65 levnadsår men erhållit tillstånd att kvarstå i tjänsten, tillgodoräknat

honom hans tjänstgöring dels såsom vikarierande adjunkt eller

extra lärare vid statsläroverk i olika perioder under tillhopa omkring

38/''i2 år, dels såsom ordinarie ämneslärare vid kommunala mellanskolan

i Säffle från och med läsåret 1913/1914 till och med den 30 juni 1928, således

15 år, och dels såsom adjunkt vid samrealskolan under följande 2 år,

eller sammanlagt omkring 20 8/i, år, avjämnat till 20 tjänstår; att pensionen

följaktligen bestämts till 2%3 av 3,375 kronor eller sålunda 2,045 kronor

45 öre; samt att pensionsbrev utfärdats för honom, gällande från och

med den 1 augusti 1930.

Skolöverstyrelsen har i avgivet utlåtande, efter erinran örn vissa av

riksdagen tidigare fattade beslut rörande tilläggspensioner, grundade på

tillgodoräknande i viss utsträckning av tjänstgöringstid vid statsunderstödda

enskilda läroanstalter, föreslagit, att åt Örtqvist måtte beviljas

tilläggspension av statsmedel med tillgodoräknande av två tredjedelar

av den till 81h år uppgående tjänstetid, under vilken han tjänstgjort såsom

föreståndare för Säffle enskilda samskola under den tid, densamma

varit statsunderstödd, och såsom vikarierande ämneslärare vid samma

skola efter dess ombildning till kommunal mellanskola, eller 5 2/3 år. Då

pension jämlikt reglementet för statens pensionsanstalt hade kunnat be
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

89

viljas Örtqvist för endast 20 år av den tid av 208/i2 år, som Örtqvist intjänat

för sådan pension, har skolöverstyrelsen härjämte föreslagit, att

nyssnämnda 8/i2 år skulle inräknas i den tid, för vilken den ifrågasatta

tilläggspensionen borde beräknas. Sistnämnda tid skulle, sålunda beräknad,

komma att uppgå till 6 bela år.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande

fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

67: o.

I punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen

medgiva,

dels att f. d. första lärarinnan vid samrealskolan i Trälleberg Elin Sofia

Hallengren må, räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående

livstid uppbära — utöver henne författningsenligt tillkommande pension

— en tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av 772

kronor för år,

dels ock att pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr

280) och dyrtidstillägg för Elin Sofia Hallengren må beräknas å ett sammanlagt

belopp av 2,520 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Elin Hallengren, som är född

den 3 december 1869, innehade befattning såsom ämneslärarinna vid samskolan

i Södertälje läsåren 1910—1920 och såsom första lärarinna vid samrealskolan

i Trälleberg läsåren 1920—1930; att hon den 1 juli 1930 avgick

från sin sistnämnda befattning; att statskontoret genom beslut den 26 juni

1930 beviljat henne avkortad pension med 1,710 kronor; att därvid, då hon

ansetts innehava 19 tjänstår i statens tjänst, pensionen bestämts till 19/so

av det för henne gällande pensionsunderlaget, 2,700 kronor; att Elin Hallengren

före tillträdandet av statstjänst innehaft anställning såsom ämneslärarinna

med full tjänstgöring vid följande enskilda läroanstalter, nämligen

under läsåren 1894—1896 vid elementarskolan för flickor i Ängelholm,

under läsåren 1896—1907 vid högre elementarläroverket för kvinnlig

ungdom i Halmstad, under läsåret 1907—1908 vid högre elementarskolan

för flickor i Hälsingborg, under vårterminen 1909 vid Anna Sandströms

skola i Stockholm och under läsåret 1909—1910 vid Saltsjöbadens

samskola.

Utskottet.

Ang.

tilläggspension

åt

f. d. första

lärarinnan

Elin Sofia

Hallengren.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Skolöverstyrelsen har i utlåtande över en av Hallengren gjord ansökning

om tilläggspension anfört, bland annat, följande:

Överstyrelsen ville erinra därom, att Kungl. Majit och riksdagen i vissa

tidigare fall bifallit liknande ansökningar. Så hade 1931 års riksdag

beviljat ämneslärarinnan vid högre lärarinneseminariet i Stockholm och

den därmed förenade statens normalskola för flickor Anna Sofia Sondén

och första lärarinnan vid samrealskolan i Amål Lilly Emilia Högdahl

tilläggspensioner, beräknade för 2/s av den tid. under vilken var och en av

dem bestritt tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.

Av de enskilda läroanstalter, vid vilka Elin Hallengren tjänstgjort, hade

skolorna i Ängelholm, Halmstad och Stockholm åtnjutit statsunderstöd

de år, då sökanden tjänstgjorde vid skolorna, under det att Saltsjöbadens

samskola läsåret 1909—1910 visserligen icke åtnjutit statsunderstöd men

varit ställd under läroverksöverstyrelsens inseende. I fråga örn Elin Hallengrens

tjänstgöring vid nämnda läroanstalter ville överstyrelsen framhålla,

att densamma måste anses hava varit av direkt allmännyttig beskaffenhet

och till stort gagn för hennes följande arbete i statens tjänst.

Under sådana omständigheter syntes det överstyrelsen med billigheten

överensstämmande, att även sökanden beviljades tilläggspension av

statsmedel.

Tilläggspensionen syntes böra beräknas i överensstämmelse med det

sätt, varpå nyssnämnda av 1931 års riksdag beviljade tilläggspensioner

till ämneslärarinnorna Högdahl och Sondén beräknats. Under sådan förutsättning

skulle tillgodoräknas sökanden intill 2U av den till 15 år 20 veckor

uppgående tid, under vilken hon tjänstgjort vid enskilda läroanstalter,

som under nämnda tid varit statsunderstödda eller, vad beträffade

Saltsjöbadens samskola, utan att åtnjuta statsunderstöd varit ställd under

överstyrelsens inseende, eller 10 hela år.

Vid bifall härtill skulle Elin Hallengrens sammanlagda för statspension

beräkneliga tjänstetid uppgå till 29 år och hennes årliga pension

komma att uppgå till 29/3o X 2,700 kronor eller 2,610 kronor. Tilläggspensionen

skulle alltså, enär den henne författningsenligt tillkommande pensionen

uppginge till ett belopp av 1,710 kronor, utgöra 900 kronor. Av

handlingarna framginge emellertid, att Elin Hallengren från svenska lärarinnornas

pensionsförening åtnjöte en årlig pension av 90 kronor, och

att av detta belopp 38 kronor utginge på grund av statsbidrag och för dettas

erhållande erlagda pensionsavgifter och resten, 52 kronor, på grund av

frivilligt inbetalade avgifter. Fråga kunde därför uppstå, huruvida med

anledning härav någon minskning skulle göras i det nyss beräknade beloppet

för den ifrågasatta tilläggspensionen. Då 1931 års riksdag beviljade

tilläggspension till de förutnämnda lärarinnorna Högdahl och Sondén,

hade sådant avdrag gjorts med anledning därav, att i annat fall för vardera

av dem det sammanlagda pensionsbeloppet skulle hava överstigit det

för henne gällande pensionsunderlaget. Vad nu Elin Hallengren beträffade,

uppginge den till henne författningsenligt utgående pensionen, den

nyss beräknade tilläggspensionen och hennes pension från svenska lärarinnornas

pensionsförening till ett sammanlagt belopp av 2,700 kronor eller

samma belopp som det för henne gällande pensionsunderlaget. Vidare

vore i överensstämmelse med den praxis, som plägade tillämpas vid

ärenden av ifrågavarande slag, förut angivna belopp för den ifrågasatta

tilläggspensionen beräknat till endast "h av det belopp, som skulle huva

utgått till henne, örn hon under hela den tid, då hon tjänstgjort vid de en
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande Nr dO.

91

skilda läroanstalterna, inbetalat pensionsavgifter till statsverket Då således

härigenom beloppet av den för heime ifrågasatta tilläggspensionen

redan minskats med 1/a eller så stort belopp, som plägade anses grunda sig

på av vederbörande sökande erlagda pensionsavgifter, syntes minst den

del av den till henne från svenska lärarinnornas pensionsförening utgående

pensionen, som grundade sig på de av henne frivilligt erlagda

pensionsavgifterna, böra anses motsvara sagda tredjedel och icke avdragas

från det belopp av 900 kronor, vartill tilläggspensionen beräknats.

Nyssnämnda belopp av 900 kronor syntes därför böra minskas med högst

ett belopp av 38 kronor, eller till lägst 862 kronor.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har därvid anfört

huvudsakligen följande:

Såsom av skolöverstyrelsen framhållits hade riksdagen i åtskilliga fall

medgivit rätt för lärare att för erhållande av pension få tillgodoräkna

sig */* av den tid, varunder tjänstgöring fullgjorts vid statsunderstödd

enskild läroanstalt. Statskontoret funne skäligt, att jämväl sökanden beviljades

dylik förmån i avseende å sin tjänstgöring vid skolorna i Ängelholm,

Halmstad, Hälsingborg samt Stockholm, vilka läroanstalter åtnjutit

statsunderstöd under den tid, sökanden varit anställd därstädes.

Skolöverstyrelsen hade emellertid föreslagit, att Elin Hallengren därjämte

skulle i pensionshänseende få räkna sig tillgodo sin tjänstgöring

vid Saltsjöbadens samskola under läsåret 1909—1910, ehuru nämnda läroanstalt,

som visserligen alltsedan höstterminen 1906 stått under läroverksöverstyrelsens

inseende, under ifrågavarande läsår icke varit statsunderstödd.

Statskontoret ansåge sig därvid böra bringa i erinran ett

av 1929 års riksdag (R. skr. nr 215, punkt 79) i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition örn tilläggspension åt vissa lärare och lärarinnor i ämnet gjort

principuttalande. Med hänsyn till detta riksdagens uttalande funne statskontoret

sig icke kunna biträda skolöverstyrelsens förslag i nu nämnt hänseende.

Av handlingarna i ärendet framginge vidare, att sökanden från svenska

lärarinnornas pensionsförening uppbure en årlig pension av 90 kronor,

varav 38 kronor utginge på grund av de statsbidrag, som föreningen erhållit,

och återstoden, 52 kronor, på grund av frivilligt erlagda avgifter. I

olikhet med vad skolöverstyrelsen i sådant avseende föreslagit ansåge

statskontoret, att avdrag från tilläggspensionen borde göras jämväl med

sistnämnda belopp. Ett stöd härför ansåge sig statskontoret finna i vad

1931 års riksdag i sin skrivelse nr 202, punkt 71, anfört i anledning av

ifrågasatt tilläggspension åt ämneslärarinnan Sondén.

Med hänsyn till vad sålunda anförts funne statskontoret Elin Hallengren

böra tillgodoräknas en tid av ytterligare 9 år. Sökandens pension

skulle sålunda komma att uppgå till ss/30 av 2,700 eller 2,520 kronor. Då,

såsom förut omförmälts, avdrag borde göras med hela det från svenska

lärarinnornas pensionsförening utgående pensionsbeloppet, 90 kronor, skulle

sökanden tillkommande tilläggspension alltså utgöra 720 kronor (2,520

— 1,710 — 90 = 720).

För egen del har departementschefen yttrat följande:

»I överensstämmelse med vad som förekommit i tidigare liknande fall

synes Elin Sofia Hallengren böra i pensionshänseende få räkna sig till

godo två tredjedelar av sin tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda lä
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

TJtskottet.

roanstalter. Däremot anser jag i likhet med statskontoret skäl icke föreligga

att tillgodoräkna sökanden hennes tjänstgöring vid Saltsjöbadens

samskola, vilken skola icke åtnjutit statsunderstöd under det läsår, sökanden

varit anställd därstädes.

Beträffande frågan, i vad mån från den med hänsyn till sålunda bestämt

antal tjänstår uträknade tilläggspensionen avdrag hör göras för

den pension, som av sökanden åtnjutes från svenska lärarinnornas pensionsförening,

ansluter jag mig till skolöverstyrelsens förslag. Mellan

nu ifrågavarande pensionsfråga och de av ämbetsverken omförmälda, vid

1931 års riksdag behandlade framställningarna örn tilläggspension åt lärarinnorna

Sondén och Högdahl, föreligger skiljaktighet så tillvida, att

den sammanlagda tjänstetid, efter vilken för sistnämnda lärarinnor pension

jämte tilläggspension beräknades, uppgick till för erhållande av hel

pension föreskriven tjänstålder, under det att motsvarande tjänstetid för

Elin Sofia Hallengren understiger vad som erfordras för hel pension.

Även örn icke någon som helst reduktion verkställdes med hänsyn till pensionen

från pensionsföreningen, skulle på grund härav Hallengrens sammanlagda

pensionsförmåner icke komma att överstiga ett belopp, motsvarande

hel pension. Skolöverstyrelsens å detta förhållande grundade förslag

örn avdrag från tilläggspensionen med den del av pensionen från pensionsföreningen,

som utgår på grund av statsbidrag och för statsbidrags

utbekommande erlagda avgifter, synes mig motiverat och torde vara förenligt

med den principiella ståndpunkt, varåt riksdagen givit uttryck i

sin skrivelse angående tilläggspension åt de förenämnda lärarinnorna

Sondén och Högdahl.

I enlighet med de av mig sålunda förordade beräkningsgrunderna bör

tilläggspensionen åt Elin Sofia Hallengren bestämmas till (2,520 — 1,710

— 38 =) 772 kronor.»

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I anslutning till tidigare praxis vill utskottet tillstyrka, att åt Hallengren

heredes tilläggspension, grundad på tillgodoräknande i av Kungl.

Majit föreslagen omfattning av tjänstgöring vid statsunderstödda enskilda

läroanstalter.

Med avseende å frågan, i vad mån avdrag från den sålunda beräknade

tilläggspensionen bör göras för den pension, som tillkommer Hallengren

från svenska lärarinnornas pensionsförening, har utskottet ansett sig

kunna biträda departementschefens uppfattning därom, att ifrågavarande

avdrag i detta fall bör begränsas till den del av nämnda pension, som

svarar mot statsbidrag och för dessas erhållande obligatoriska pensionsavgifter.

Såsom departementschefen framhållit, lärer ett sådant förfarande

vara förenligt med den principiella ståndpunkt, varåt riksdagen år

1931 vid behandling av ett par liknande pensionsfrågor givit uttryck.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

93

68 :o.

I punkten 5 av samma proposition nr 95 Ilar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att f. d. folkskolinspektören, filosofie doktorn Knut

Bernhard Kjellmark må, räknat från oell med den 1 november 1931, under

sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — en tilläggspension å allmänna indragna! gsstaten

till belopp av 1,030 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18

juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kjellmark, som är född den 29

oktober 1866, tjänstgjorde såsom vikarierande andre lärare vid Värmlands

läns folkhögskola och den därmed förenade lantmannaskolan under läsåren

1899/1900 och 1900/1901; att han innehade befattning såsom andre lärare

vid Jämtlands läns folkhögskola under tiden den 15 oktober 1901—

den 31 december 1904; att han uppehöll förordnande såsom statens folkskolinspektör

i Kronobergs län under åren 1905—1909; att han var anställd

såsom Malmö stads folkskolinspektör under åren 1910—1916 samt

från och med början av höstterminen 1911 jämsides med sistnämnda befattning

tjänstgjorde såsom föreståndare för och lärare vid Malmö seminarium

för utbildande av småskollärarinnor, lärarinnor vid mindre folkskola

samt biträdande lärarinnor vid folkskola; att han uppehöll förordnande

såsom statens folkskolinspektör i Smålands södra inspektionsområde

under åren 1917 och 1918; att han den 11 oktober 3918 konstituerades

och förordnades att från och med den 1 januari 1919 vara folkskolinspektör

i nyssnämnda inspektionsområde, vilket konstitutorial av Kungl.

Majit den 10 oktober 1919 förklarades från och med den 1 januari 1920 avse

Sydsmålands mellersta inspektionsområde; att han genom Kungl.

Majits beslut den 16 oktober 1931 beviljades avsked från och nied den 30

i samma månad; att han av statskontoret förklarats berättigad att åtnjuta

avkortad pension till belopp av 3,270 kronor årligen; att därvid såsom

tjänstår tillgodoräknats honom allenast den tid, varunder han tjänstgjort

såsom statens folkskolinspektör, eller alltså åren 1905—1909 samt tiden

från och med ingången av år 1917; att sammanlagda tjänstetiden i statstjänst

sålunda beräknats till 19 år 9 månader 29 dagar; samt att, då för

hel pension erfordrats 25 tjänstår, hans pension alltså bestämts till 19/«

av det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, eller alltså

efter föreskriven avrundning 3,270 kronor.

Under erinran, att 1930 och 1931 års riksdagar med bifall till av Kungl.

Majit gjorda framställningar beviljat folkskolinspektörerna E. E Svänsson

och N. J. Jonsson tilläggspensioner, grundade på tillgodoräknande av

*/* av viss tjänstgöring utom statens tjänst (R. skr. nr 369:1930, punkt 83,

och 202: 3931, punkt 66), har skolöverstyrelsen i nu förevarande ärende

anfört i huvudsak följande:

Äng.

tilläggspension

åt f. d.

folkskolinspektören

K. B. Kjellmark.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Kjellmark, vilken vid avgången från sin folkskolinspektörstjänst kade

att åberopa en sammanlagd tjänstgöring i statens tjänst av 19 år 9 månader

29 dagar, hade dessutom haft sin verksamhet förlagd till folkundervisningens

område under en tid av omkring 12 år. Att denna hans verksamhet

varit av direkt allmännyttig beskaffenhet, liksom att den varit

till särskilt gagn för hans arbete såsom folkskolinspektör, syntes vara

otvivelaktigt.

Därest Kjellmark finge tillgodoräkna sig 2/a av sin förutnämnda tjänstgöring

utom statens tjänst, komme hans pensionsförmåner att uppbringas

till samma belopp som hel tjänstepension för folkskolinspektör. Den tilläggspension,

som skulle kunna tillerkännas Kjellmark, skulle alltså utgöra

skillnaden mellan 4,300 kronor och 3,270 kronor eller 1,030 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

utskottet. Då den av Kjellmark bestridda lärartjänstgöringen torde få anses hava

varit av väsentlig betydelse för hans lämplighet såsom folkskolinspektör,

har utskottet — i anslutning jämväl till tidigare praxis i likartade fall —

ansett skäl föreligga för medgivande åt honom av tilläggspension, grundad

på tillgodoräknande i föreslagen omfattning av nämnda tjänstgöring

utom statens tjänst.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

69: o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

extraläraren ^ vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i

K. B. Meijen■ fyra med nummer 9—-12 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åbeqnst.

ropande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva,

att extraläraren vid högre allmänna läroverket i Gävle Karl Edvard Meijenqvist

må, räknat från och med den 1 augusti 1932, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

1,728 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Mejenqvist, som är född den

15 juli 1867, avlade teologisk-filosofisk examen år 1890; att han från och

med höstterminen 1906 till och med höstterminen 1931 med undantag av

vårterminen 1911 tjänstgjort såsom vikarierande adjunkt, extralärare

eller timlärare vid högre allmänna läroverken i Falun och Västervik,

realskolan i Karlshamn och högre allmänna läroverket i Gävle, därav med

s. 95 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 95

full tjänstgöring under sammanlagt 23 läsår; att han den 9 januari 1932

av skolöverstyrelsen förordnats att tills vidare under vårterminen 1932

vara extralärare vid högre allmänna läroverket i Gävle; att han under

sin förenämnda tjänstgöring icke åtnjutit annan ledighet än sjukledighet

under kortare tider; samt att han icke innehar annan statstjänst eller åtnjuter

pension för sådan tjänst.

Riksdagen har tidigare i vissa fall, senast år 1930, beviljat pension till

extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk. Med hänsyn härtill har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes jämväl extraläraren

Mejenqvist. Mot vad Kungl. Majit i sådant hänseende föreslagit har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

TJtskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

70:o.

Uti punkten 10 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att förste vaktmästaren vid högre allmänna

läroverket å Östermalm i Stockholm Carl Johan Carlsson må från och

med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 1.584 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Carlsson, som är född den 2

oktober 1857 och alltså uppnått en levnadsålder av 74 år, alltsedan den 1

oktober 1895 innehaft anställning såsom vaktmästare vid allmänt läroverk;

att han beräknas komma att avgå från nu innehavande befattning

vid högre allmänna läroverket å Östermalm med utgången av september

månad 1932; att han för sin tjänstgöring erhållit de bästa vitsord; samt

att hans löneförmåner under åren 1925—1931 uppgått till 2,640 kronor

örn året jämte dyrtidstillägg enligt de för statens befattningshavare vid

oreglerade verk gällande grunder ävensom att han åtnjutit förmån av fri

bostad (2 rum och kök) med värme och lyse, vilken förmån av taxeringsmyndigheterna

uppskattats till ett värde av 800 kronor örn året.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Med hänvisning till vad under punkten 61 anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits ifrågavarande

framställning.

Utskottet.

Äng.

pension åt

förste vaktmästaren

C. J.

Carlsson.

Utskottet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Äng.

pension åt

vaktmästaren

K. A. Hernlund.

Äng.

pension åt

städerskan

Ida Maria

Lindmark.

71:o.

Kungl. Majit föreslår i punkten. 11 riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid folkskoleseminariet i Strängnäs Karl Alfred Hernlund må från

och med månaden näst efter den, varunder han avgår från sin befattning,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hernlund, som är född den 4

juni 1864, sedan den 1 oktober 1904 utan avbrott tjänstgjort och fortfarande

tjänstgör såsom vaktmästare vid folkskoleseminariet i Strängnäs; att han

under hela anställningstiden jämte vaktmästargöromålen omhänderhaft eldningen

vid seminariet; att han, såvitt det kunnat utrönas, aldrig åtnjutit

annan tjänstledighet än för sjukdom; att han på ett i allo utmärkt sätt

fullgjort sina åligganden; att hans avlöningsförmåner — förutom fri bostad

örn två rum och kök med bränsle och lyse jämte planteringsland — utgjort,

frånsett dyrtidstillägg, 2,400 kronor under ett vart av åren 1922—1925 och

2,500 kronor under ett vart av åren 1926—1931; samt att vid beräkningen

av Hernlunds kontanta avlöning från och med år 1922 tagits till utgångspunkt

det avlöningsbelopp, 3,108 kronor för år, som tillkommer förste expeditionsvakt

i nyreglerat verk, placerad i högsta löneklassen i 7:e lönegraden

i ortsgrupp D, därvid från sistnämnda belopp, 3,108 kronor, dragits dels det

beräknade värdet av naturaförmåner (600 kronor för år till och med år 1925

och 500 kronor för år under tiden därefter), dels ock ett belopp av 108

kronor, motsvarande pensionsavgift.

Av utredningen framgår vidare, att Hernlund på grund av indragning

av folkskoleseminariet i Strängnäs beräknas komma att avgå från sin

statsanställning den 1 juli 1932.

I avseende å vidare utredning hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Majits föreliggande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande

framställning.

72: o.

Uti punkten 12 av förevarande proposition nr 157 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan vid samrealskolan i Skellefteå

Ida Marki Lindmark må från och med månaden näst efter den,

varunder hon avgår från sin anställning vid skolan, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

660 kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

97

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Ida Maria Lindmark är född

den 12 oktober 1867; att hon alltsedan läsåret 1900/1901 varit anställd

såsom städerska vid statliga läroanstalter, till en början vid Skellefteå

lägre allmänna läroverk och, efter denna läroanstalts ombildning först till

samskola och senare till samrealskola, vid sistnämnda skolor; att hon på

grund av sjukdom (tumör) och undergången svår operation varit ur stånd

att tjänstgöra sedan den 19 oktober 1931; att hon enligt för henne utfärdat

läkarintyg på grund av sin nämnda sjukdom är för all framtid oförmögen

till arbete; att hon fullgjort sina åligganden på ett mönstergillt sätt

och fört en hedrande vandel; att hennes tjänstgöring vid läroanstalten utgjort

hennes huvudsakliga sysselsättning; att hennes avlöningsförmåner från

och med år 1920 utgjort arvode med 800 kronor för år, utan rätt att därå

uppbära dyrtidstillägg, ävensom hyresbidrag med 200 kronor om året samt förmån

av fri vedbrand och lyse, vilken förmån värderats till 200 kronor för år;

att hon uppburit full avlöning till och med utgången av år 1931; samt

att samrealskolans lärarkollegium å sammanträde den 12 januari 1932 beslutat

bevilja henne en sjukhjälp med 600 kronor örn året jämte förenämnda

hyresbidrag och naturaförmåner, att utgå till den 1 juli 1932 eller den

tidigare tidpunkt, från vilken hon kunde komma i åtnjutande av pension

av statsmedel.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

73 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr

232, vilken beträffande ecklesiastikdepartementet innefattar förslag i två

med nummer 2 och 3 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att

adjunkten vid högre allmänna läroverket i Visby Johan Aron Kjellander

må från och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten

äger rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom

författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

kommer att uppgå till 3,280 kronor för år, med rätt att å sistnämnda belopp

åtnjuta förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280); skolande dock tilläggspensionen upphöra att utgå, därest

Kjellander kommer i åtnjutande av emeritilön såsom präst.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 samt. 16 haft■ (Nr 30.) ~

Ang.

tilläggspension

åt

läroverksadjunkten

J. A.

Kjellander.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Utskottet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kjellander, som är född den

14 mars 1867, alltifrån den 9 juni 1895 intill utgången av juli månad 1922

innehaft olika prästerliga anställningar, nämligen såsom ämbetsbiträde

åt kyrkoherden i Turinge pastorat till och med den 27 augusti 1895, såsom

vice komminister i Södertälje pastorat från och med den 28 augusti 1895

till och med den 14 juni 1896, såsom vice pastor i Husby-Oppunda pastorat

från och med den 15 juni 1896 till och med den 30 april 1898, såsom ordinarie

komminister i Österåkers församling från och med den 1 maj 1898 till

och med den 30 november 1905 och i Torshälla stads- och landsförsamlingar

från och med den 1 december 1905 till och med den 30 juni 1909, såsom

ordinarie kyrkoherde i Vallby och Hammarby församlingar från och med

den 1 juli 1909 till och med den 30 april 1919 och i Kjula, Sundby, Vallby

och Hammarby församlingar från och med den 1 maj 1919 till och med den

30 juni 1922 samt såsom vice pastor i sistnämnda församlingar under juli

månad 1922; att han under läsåren 1917—1922 varit anställd såsom lärare

vid olika läroanstalter, därav läsåret 1917—-1918 såsom extralärare med

full tjänstgöring vid realskolan i Södertälje och under läsåren 1918—1922

vid kommunala gymnasier; att Kjellander åtnjutit ledighet från vederbörande

av honom innehavda prästerliga anställning under sammanlagt

2 år 22 dagar; att Kjellander sedan den 1 juli 1922 varit ordinarie adjunkt

vid högre allmänna läroverket i Visby; att han uppbär avlöning enligt

högsta lönegraden för adjunkt i den år 1918 för lärarpersonalen vid de

allmänna läroverken fastställda lönestaten; samt att han genom beslut

av Kungl. Majit den 21 augusti 1931 erhållit tillstånd att kvarstå vid sin

adjunktstjänst tills vidare intill utgången av juni månad 1932.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet tillstyrkt, att åt Kjellander

måtte beviljas tilläggspension, grundad på tillgodoräknande av

två tredjedelar av den tid, varunder han fullgjort prästerlig tjänstgöring

i ordinarie eller extra ordinarie anställning. Vid bifall härtill skulle

Kjellander årliga pension komma att uppgå till 3,280 kronor, därav 1,340

kronor utgörande författningsenligt utgående pensionsbelopp och 1,940

kronor tilläggspension.

I övrigt får utskottet beträffande utredningen i ärendet hänvisa till

propositionen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att åt Kjellander skulle beredas tillläggspension,

grundad på tillgodoräknande av två tredjedelar av den tid,

varunder han fullgjort prästerlig tjänstgöring i ordinarie eller extra ordinarie

anställning. Utskottet, som icke haft något att erinra mot detta

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

99

74:o.

I punkten 3 av förevarande proposition nr 232 Ilar Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att folkskolinspektören David Hjalmar Lindén

må från och med månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten efter

uppnådd levnadsålder av 65 år kommer att äga rum, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten till belopp av

1,370 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen åtnjuta

förhöjning enligt bestämmelserna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindén, som är född den 1 juni

1867, tjänstgjorde såsom extra ordinarie folkskollärare i Norrköping från

och med den 7 september 1887 till och med den 31 december 1891 samt

såsom ordinarie folkskollärare därstädes från och med den 1 januari 1892

till och med den 31 december 1914 med tjänstgöring från och med höstterminen

1908 till och med vårterminen 1914 vid folkskolans högre avdelning

och under höstterminen 1914 vid Norrköpings högre folkskola; att han

jämlikt Kungl. Majits beslut den 15 december 1914 var förordnad såsom folkskolinspektör

i Närkes inspektionsområde från och med den 1 januari 1915

till och med den 31 december 1916 samt genom Kungl. Majits beslut den 10

november 1916 konstituerades och förordnades att från och med den 1 januari

1917 vara folkskolinspektör i samma inspektionsområde; att han genom beslut

av statskontoret den 4 februari 1932 förklarats berättigad att från och med

månaden näst efter den, vari avgång från tjänsten såsom folkskolinspektör

efter den 1 juni 1932 uppnådd levnadsålder av 65 år komme att äga rum,

under sin återstående livstid åtnjuta avkortad pension till belopp av 2,930

kronor; att därvid såsom tjänstår tillgodoräknats honom den tid från och

med den 1 januari 1915, varunder han uppehållit eller innehaft tjänst såsom

folkskolinspektör, eller 17 år; samt att, då för hel pension erfordrats

25 tjänstår, hans pension bestämts till 17A>5 av det för honom jämlikt kungörelsen

den 19 juni 1919 (nr 520) angående avlöningsförmåner åt folkskolinspektörer

m. m. gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, eller alltså

efter föreskriven avrundning till förenämnda belopp, 2,930 kronor.

Under erinran, att 1930 och 1931 års riksdagar med bifall till av Kungl.

Majit gjorda framställningar beviljat folkskolinspektörerna E. E. Svänsson

och N. J. Jonsson tilläggspensioner, grundade på tillgodoräknande av

tidigare tjänstgöring såsom folkskollärare, har skolöverstyrelsen i nu förevarande

ärende anfört i huvudsak följande!

Lindén hade före tillträdandet av folkskolinspektörstjänsten haft sin verksamhet

förlagd till folkundervisningens område under en tid av något över

27 år. Att denna hans verksamhet varit av direkt allmännyttig beskaffenhet,

liksom att den varit till särskilt gagn för hans arbete såsom folkskolinspektör,

syntes vara otvivelaktigt.

Äng.

tilläggspension

åt folkskolinspektören

D. H.

Lindén.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Därest Lindén tillgodoräknades */, av sin förenämnda verksamhet utom

statens tjänst, komme hans pensionsförmåner att uppbringas till samma belopp

som hel tjänstepension för folkskolinspektör. Den tilläggspension, som

sålunda skulle kunna tillerkännas Lindén, utgjorde alltså skillnaden mellan

det för honom gällande pensionsunderlaget, 4,300 kronor, och det honom

författningsenligt tillkommande pensionsbeloppet. Enligt överstyrelsens beräkning

komme tilläggspensionen i enlighet härmed att uppgå till 1,370

kronor.

Vidkommande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Med åberopande av vad som anförts under punkten 68 i det föregående

hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande

framställning.

75 :o.

Äng.

pension åt

portvakten

Albertina

Sofia

Andersson.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

233, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 8,

avseende ecklesiastikdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att

portvakten i ecklesiastikdepartementets lokal i Stockholm Albertina Sofia

Andersson må från och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar

portvaktssysslan, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria inhämtas,

bland annat, följande:

Albertina Sofia Andersson, som är född den 8 juli 1863, blev år 1908 biträde

åt dåvarande portvakten i ecklesiastikdepartementets nuvarande lokaler, vilken

var anställd av hovförvaltningen. Förvaltningen av ifrågavarande fastighet

övertogs år 1910 av byggnadsstyrelsen. År 1912 erhöll Albertina Sofia

Andersson ensam portvaktssysslan, för vilken hon därefter under tiden till

den 1 oktober 1919 av byggnadsstyrelsen åtnjöt ersättning, bestående av fri

bostad örn ett rum samt kontant avlöning, till en början med 300 kronor

och sedermera med 500 kronor örn året. Härjämte hade Albertina Sofia

Andersson inkomst av städning åt 2 eller 3 kommittéer. Från och med

den 1 oktober 1919 uppbär Albertina Sofia Andersson avlöning av ecklesiastikdepartementet.

Enligt kontrakt den 3 oktober 1919 utgör hennes ersättning

för portvaktsbestyret kontant 500 kronor för år jämte fri bostad och

två famnar björkved örn året. Albertina Sofia Andersson är medellös samt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 101

på grund av sjukdom (höggradig struma samt blodbrist och hjärtbesvär)

för framtiden oförmögen att försörja sig med eget arbete.

Med avseende å utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Y. Jordbruksdepartementet.

76:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 67, vilken beträffande jordbruksdepartementet innefattar förslag i tre

med nummer 18—20 betecknade punkter, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 18 föreslagit riksdagen medgiva, att

domänintendenten i Västmanlands län Bengt Reinhold Wolffram må,

räknat från och med den 1 januari 1932, under sin återstående livstid å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 2,448 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wolffram, som är född den 13

maj 1864, sedan år 1908 skött domänintendentsbefattningen i Västmanlands

län och senast den 19 december 1930 av Kungl. Maj:t förordnats att tillsvidare

under år 1931 uppehålla samma befattning med skyldighet för honom

därjämte att tillsvidare utföra utarrenderings- och besiktningsförrättningar

samt ombudsmannaskap vid syner å kronans jordbruksdomäner i Gävleborgs

och Kopparbergs län; samt att med befattningen varit förenat ett årligt

arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,800 kronor.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag ansluter sig till vad riksdagen

tidigare i åtskilliga liknande fall beslutat. Vid sådant förhållande har

utskottet ansett sig böra biträda förslaget och alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Äng.

pension åt

domänintendenten

B. B.

Wolffram.

Utskottet.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

77 :o.

Åy- I punkten 19 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit

domäninten- riksdagen medgiva, att domänintendenten i Östergötlands län Carl Audenten

c. A. gust Nicolas Fredrik Adlercreutz må, räknat från och med den 1 januari

creutz. 6r~ 1932, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 2,448 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Adlercreutz, som är född den 27

maj 1863, från och med den 16 juni 1911 till och med den 31 december

1912 — med undantag av 14 dagar — efter särskilda förordnanden av Kungl.

Majit uppehållit domänintendentsbefattningen i Östergötlands län under dåvarande

domänintendentens tjänstledighet för sjukdom; att han från och

med den 1 januari 1913 oavbrutet skött ifrågavarande domänintendentsbefattning;

samt att denna befattning varit förenad med ett arvode av för

närvarande 4,500 kronor.

I avseende å vidare utredning åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Åberopande vad under nästföregående punkt anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

7S:o.

Kungl. Majit har i punkten 20 av ifrågavarande proposition nr 67 föreslagit

riksdagen medgiva, att extra ritbiträde! hos lantmäteristyrelsen

fru Hilma Tony Amalia Tengstrand, född Örtengren, må, räknat från

Amalia ring- oc^ med den ^ 1031, under sin återstående livstid å allmänna indrag
strand.

ningsstaten uppbära en årlig pension av 900 kronor.

Äng.

pension åt

extra ritbiträdet
-

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att fru Tengstrand, som är född

den 23 december 1873, från och med juli månad 1906 till och med april

månad 1931 tjänstgjort som extra biträde hos lantmäteristyrelsen och därvid

varit sysselsatt med kartritningsarbeten för styrelsens räkning; att

hennes avlöning, som till en början utgjort omkring 50 kronor för månad,

successivt ökats och för åren 1917—1930 i medeltal utgjort 1,883 kronor

för år räknat; att hennes arbete städse varit präglat av stor noggrannhet

och plikttrohet; samt att hon enligt läkarintyg på grund av sjukdom

s. 103 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30. 103

(svårartad muskel- och nervreumatism) sannolikt kommer att för framtiden

vara oförmögen till arbete hos styrelsen.

I övrigt tillåter sig utskottet att hänvisa till propositionen.

Under åberopande av utredningen i ärendet hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning ina

av riksdagen bifallas.

79:o.

I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition Äng.

nr 95 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag ^9^n''d

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 6, Överassistent

avseende jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. ten w''

överassistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

Pehr Karl Wilhelm Bolin må, räknat från och med den 5 november

1931, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 228 kronor för år.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bolin är född den 4 november

1865; att han från och med den 19 april 1900 intill utgången av år 1906 enligt

förordnande av lantbruksakademien tjänstgjorde såsom föreståndare

för centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök; att

han vid upprättandet den 1 januari 1907 av centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet förordnades att uppehålla överassistenttjänsten

vid centralanstaltens avdelning för jordbruk och växtodling

samt den 25 januari 1907 av Kungl. Maj:t utnämndes till ordinarie innehavare

av samma tjänst; att han genom Kungl. Maj:ts beslut den 30

oktober 1931 beviljades avsked från och med den 5 november samma år;

att statskontoret den 15 oktober 1931 förklarade Bolin berättigad att från

och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten bomme att äga

rum, under återstående livstiden åtnjuta en avkortad pension till belopp

av 5,496 kronor årligen; att vid bestämmandet av nämnda pensionsbelopp,

som efter föreskriven avjämning motsvarar -*hs av det för Bolin såsom

Överassistent gällande pensionsunderlaget, 5,724 kronor (lönegrad B 26),

såsom tjänstår tillgodoräknats Bolin allenast tiden efter ingången av åi

1907, då lian tillträdde förordnande såsom Överassistent; samt att Bolin

bos Kungl. Majit gjort framställning örn erhållande av pension, såsom

örn han innehaft befattning som avdelningsföreståndare vid centralanstalten,

därvid han tillika anhållit att, därest sådan förmån ej skulle

kunna beredas honom, han matte fa komma i åtnjutande av tilläggspen
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

Motion

II: 432.

104 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

sion. utöver honom tillagd avkortad pension såsom Överassistent — till

belopp motsvarande skillnaden mellan denna avkortade pension och hel

pension för Överassistent.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört, att, såvitt statskontoret

kunde finna, sådana omständigheter icke blivit i ärendet förebragta,

att Kungl. Maj:t skulle kunna utan risk för vittgående konsekvenser

av betänklig art bereda Bolin pension, såsom örn han innehaft

befattning såsom avdelningsföreståndare vid centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet.

Beträffande framställningen i vad den avsåge utverkande av sådan tilläggspension

åt Bolin, att han komme i åtnjutande av hel pension såsom

Överassistent, har statskontoret anfört, bland annat, följande:

Tiden den 19 april 1900—den 31 december 1906, varunder Bolin varit föreståndare

för centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök,

hade icke författningsenligt kunnat tillgodoräknas honom i pensionshänseende.

Det ville dock synas statskontoret, som örn här förelåge ett fall,

där riksdagens medgivande borde utverkas till åtnjutande av en tilläggspension

såsom plägade äga rum i fall, där vederbörande före statsanställningen

utövat för statstjänsten betydelsefull verksamhet och särskilt där

den institution, vid vilken verksamheten utövats, övertagits av staten och

vederbörande då övergått i statens tjänst. Den statliga centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet syntes kunna betraktas såsom en

direkt fortsättning av den hushållningssällskapens försöksverksamhet, vid

vilken Bolin under åren närmast före 1907 varit anställd.

På grund härav och då allenast ett år fattades i den tid av 25 år, som

skulle hava erfordrats för tillerkännande av hel pension åt Bolin, syntes

skillnadsbeloppet, 228 kronor, böra utverkas såsom tilläggspension åt

honom.

Departementschefen har anslutit sig till den av statskontoret sålunda

uttalade uppfattningen.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen. I

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande framställning väckt

motion nr 432, vari herrar Larson i Tönnersa och Hedlund i Häste hemställt,

»att riksdagen måtte besluta medgiva, att f. d. överassistenten P.

K. W. Bolin må, räknat från och med den 5 november 1931, under sin återstående

livstid fa uppbära pension, såsom örn han innehaft befattning sorn

avdelningsföreståndare vid centralanstalten».

I motionen har framhållits, att det kanske mest vägande skälet för att

Bolin skulle komma i åtnjutande av pension, uppgående till samma belopp

som en avdelningsföreståndarpension, syntes ligga i det förhållandet,

att Bolin före sin överflyttning till tjänst vid den nuvarande centralanstalten

hade organiserat och under sju år varit ledare för centralanstalten

för hushållningssällskapens lokala fältförsöksverksamhet, vilken

verksamhet därefter inkorporerats med den nya centralanstalten och där

s. 105 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

105

kommit att i enlighet med den av Kungl. Majit fastställda planen utgöra

jordbruksavdelningens huvudsakliga uppgift, samt att det varit särskilda

omständigheter, vilka icke hade avseende å Bolins kompetens eller

hans arbetsresultat, som gjort, att han icke allt framgent förblivit ledare

för samma verksamhet, i vilket fall han väl också hade fått intaga tjänsteställning

som avdelningsföreståndare och då jämväl hade fått nu uppbära

pension såsom sådan.

I fråga örn motiveringen i övrigt hänvisas till motionen.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag. Vad beträffar det motionsvis framställda yrkandet måste

utskottet ställa sig avvisande till detsamma. Ett bifall till ifrågavarande

yrkande skulle innebära avsteg från den princip, på vilken pensioneringen

av statstjänstemän allmänt vilar, nämligen att pensionsförmånen avväges

i viss relation till lönen å innehavd befattning, och ett beslut i enlighet

med motionärernas förslag skulle därför — såsom även statskontoret

i sitt ovannämnda utlåtande framhållit — vara ägnat att medföra

konsekvenser av betänklig art.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och med avslag å omförmälda

motion II: 432, må medgiva, att f. d. överassistenten

vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet Pehr Karl Wilhelm Bolin må, räknat

från och med den 5 november 1931, under sin återstående

livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — en tilläggspension å

allmänna indragningsstaten till belopp av 228 kronor

för år.

80:o.

I en till riksdagen avlåten, den 4 mars 1932 dagtecknad proposition nr

232 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 4,

avseende jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att statsgeologen

Herman Oskar Hedström må från och med dagen näst efter den,

då avgång från tjänsten efter uppnådd levnadsålder av 65 år kommer att

äga rum, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till belopp av 324 kronor för år.

TJtskottet.

Ang.

tilläggspension

åt statsgeologen

H. O.

Hedström.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Hedström, som är född den 4

april 1867, under åren 1890—1898 tjänstgjorde såsom extrageolog vid Sveriges

geologiska undersökning under sammanlagt 1 år 2 månader 19 dagar;

att han under åren 1895 och 1896 på uppdrag av och med anslag från

nämnda ämbetsverk utförde vissa speciella geologiska undersökningar under

omkring 2 månader; att han, efter att från och med den 1 januari 1899

hava vunnit stadigvarande anställning vid ämbetsverket, förordnades den 1

juni 1899 att uppehålla en geologbefattning och den 30 juli 1901 att vara

geolog därstädes; att han vid ämbetsverkets uppförande från och med år

1910 på ordinarie stat erhöll fullmakt såsom geolog; att han, sedan ny

stat fastställts för verket, den 31 december 1914 utnämndes och förordnades

att vara statsgeolog, vilken befattning för närvarande är placerad i 26:e

lönegraden i gällande löneplan för ordinarie tjänstemän vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; att

han under sin anställning vid ämbetsverket, förutom semester och sjukledighet,

med Kungl. Maj:ts medgivande åtnjutit ledighet från sin

tjänst från och med den 1 oktober 1918 till utgången av år 1919 eller

under en tid av 1 år 3 månader för verkställande av praktiskt-geologiska

undersökningar åt Ölands cementaktiebolag och Holmstorps aktiebolag

rörande Sveriges kalkstens- och alunskiffertillgångar m. m.; att han således

efter avdrag av sistnämnda tid, vid den beräknade avgången ur tjänst den

4 april 1932 tjänstgjort vid Sveriges geologiska undersökning eller arbetat

för dess räkning sammanlagt 33 år 4 månader 23 dagar; att statskontoret

genom beslut den 18 februari 1932 förklarat Hedström berättigad att från

och med dagen näst efter den, då avgång från tjänsten efter den 4 april

1932 uppnådd levnadsålder av 65 år bomme att äga rum, åtnjuta avkortad

pension till belopp av 5,400 kronor årligen; att statskontoret därvid såsom

tjänstår för erhållande av pension tillgodoräknat Hedström nyssnämnda

tid av 33 år 4 månader 23 dagar samt i enlighet därmed och då för

hel pension erfordrats 35 tjänstår bestämt pensionen till 33/35 av pensionsunderlaget,

5,724 kronor; att Hedström, förutom nyss omförmälda, under

åren 1918 och 1919 under tjänstledighet från statsgeologbefattningen utförda

praktiskt-geologiska undersökningar, verkställt dylika undersökningar,

bland annat, under åren 1891 och 1892 för Kopparbergs läns hushållningssällskaps

räkning; samt att Hedström tjänstgjort såsom amanuens i mineralogi

och geologi vid Stockholms högskola från och med höstterminen

1893 till och med höstterminen 1894.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet i huvudsak anfört följande:
Skillnaden

mellan den tid, som kunnat författningsenligt tillgodoräknas

Hedström för pension, och de 35 tjänstår, som erfordrades för hel pension,

utgjorde 1 år 7 månader 7 dagar. Denna skillnad hade medfört en nedsättning

av pensionsbeloppet med 324 kronor. Med hänsyn till att Sveriges

geologiska undersökning i ärendet framhållit, att de rön, som gjorts

s. 107 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

107

under de av Hedström åren 1918 och 1919 under tjänstledighet från sagda

ämbetsverk verkställda praktiskt-geologiska undersökningarna, varit ämbetsverkets

egen verksamhet på området till nytta och jämväl i övrigt

till det allmännas gagn, och då han tillika under 11A läsår åren 1893 och

1894 varit anställd såsom amanuens i mineralogi och geologi vid Stockholms

högskola, syntes dessa tidsperioder å tillhopa 2 år 9 månader böra

få räknas honom till godo med 2/3 eller med 1 år 10 månader för en tillläggspension

till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen belöpte

sig till 5,724 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet har ansett sig höra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

81:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

233, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 9, avseende

jordbruksdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att stalldrängen

vid Ultuna egendom Fredrik Theodor Hjelm må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under sin

återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 780 kronor.

Äng.

pension åt

stalldrängen

vid Ultuna

egendom

F. T. Hjelm.

Av handlingarna i ärendet’ inhämtas, att Hjelm, som är född den 11

december 1869, varit anställd såsom fodermarsk och stalldräng vid Ultuna

egendom sedan år 1905; att hans avlöningsförmåner under åren 1927—1931

utgjort i medeltal för år räknat omkring 1,060 kronor kontant avlöning

jämte naturaförmåner, värderade till sammanlagt omkring 575 kronor, eller

tillhopa omkring 1,635 kronor; att han fullgjort sina tjänståligganden

med nit och plikttrohet samt fört en hedrande vandel; att han förutom en

del lösöre icke äger några tillgångar; samt att hans arbetsförmåga på grund

av ledgångs- och muskelreumatism i benen och ryggen är så nedsatt, att

han endast till någon del kan sköta sin tjänst.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

VI. Handelsdepartementet.

82 :o.

Äng. I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

pension at Qr gy har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

JOTT6 CXtTCL #

läraren vid av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 21,

skolan^iGöte avseent^e handelsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre

borg J. E. L. extra läraren vid navigationsskolan i Göteborg Johan Enoch Ludvig Sehdlander.

lander må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnat

sin befattning, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Selander, som är född den 2

oktober 1866, från och med höstterminen 1903 till och med vårterminen

1931 eller sålunda under 28 läsår i följd tjänstgjort såsom extra lärare vid

olika navigationsskolor, nämligen läsåren 1903/1904—1911/1912 vid navigationsskolan

i Stockholm, läsåren 1912/1913 och 1913/1914 vid navigationsskolan

i Härnösand samt läsåren 1914/1915—1930/1931 vid navigationsskolan

i Göteborg; att han huvudsakligen bestritt undervisning i matematik

och författningskunskap; att hans undervisningsskyldighet vid navigationsskolan

i Stockholm med omkring 2 lektionstimmar i veckan understigit

lägsta undervisningstid för ordinarie lärare men att hans undervisningsskyldighet

därefter beträffande timantal i medeltal för vecka

och läsår icke understigit vissa ordinarie lärares och under åtskilliga läsår

(höstterminen 1921—vårterminen 1926 samt höstterminen 1929—vårterminen

1931) överstigit det högsta timantalet för ordinarie lärare; att Selander

från och med höstterminen 1912 i medeltal för varje läsår i arvode

åtnjutit 3,546 kronor (förutom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

efter för oreglerade verk gällande grunder); att arvodet, inklusive

tillfällig löneförbättring, uppgått till 4,880 kronor under vart och

ett av läsåren 1921/1922—1925/1926, 3,700 kronor under läsåret 1926/1927,

4,000 kronor under läsåret 1927/1928, 3,877 kronor under läsåret 1928/1929

samt 4,880 kronor under vartdera läsåret 1929/1930 och 1930/1931; att Selander

i samband med den av 1931 års riksdag beslutade omorganisationen

av navigationsskolorna blivit uppsagd från sin befattning med utgången

av juli månad 1931; att Selander före anställningen vid navigationssko
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

109

loma under tio år tjänstgjort vid marinen samt avlagt underofficerssamt

styrmans- och sjökaptensexamen; samt att han under åren 1904 och

1905 under sammanlagt 7 1h månader uppehållit förordnanden såsom postexpeditör

vid centralpostkontoret i Stockholm.

I fråga örn vidare utredning i ärendet hänvisar utskottet till propositionen.

Då Selanders tjänstgöringsskyldighet såsom extra lärare vid navigationsskolor

uppgått till ett timantal per vecka, som ungefär motsvarat

den ordinarie lärare åliggande undervisningsskyldigheten, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att pension beredes honom. Med biträdande

av vad Kungl. Majit i sådant avseende föreslagit får utskottet hemställa,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må

av riksdagen bifallas.

83 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

233 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 10,

avseende handelsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre

arbetsförmannen vid lotsverket Nils Fredrik Lindström må från och med

månaden näst efter den, varunder han lämnat sin anställning vid lotsverket,

under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 1,116 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Lindström, som är född den

6 april 1863, från och med den 12 september 1888 till och med den 6 maj

1891 eller sålunda under 2 år 7 månader 24 dagar var daglönare vid flottans

varv i Karlskrona; att han i egenskap av murare, förman och arbetsledare

tjänstgjorde under fortifikationsbefälhavaren i Karlskrona under

en tid av sammanlagt 16 år 4 månader 16 dagar under åren 1891—1898,

1900—1906 och 1909—1912; att han var anställd såsom självständig arbetsledare

under fyringenjören för hus- och vattenbyggnadsärendena hos lotsstyrelsen

under en tid av sammanlagt 8 år 7 månader 12 dagar under

åren 1921—1931; att hans arbetsinkomst utgjort under åren 1921—1930 i

medeltal omkring 3,200 kronor för år samt under år 1931, under vilket

år han arbetat för lotsverkets räkning under omkring 7 */» månader, 3,378

kronor eller 450 kronor för månad; samt att Lindström härjämte enligt

betings- eller kontraktsavtal åren 1900—1908 under en tid av 3 år 8 månader

15 dagar utfört vissa byggnadsarbeten för flottans varv i Karlskrona

ävensom såsom entreprenör utfört liknande arbeten under åren 1907 och

Utskottet.

Ang.

pension dt

förre arbetsförmannen

N. F. Lindström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

1908 för Karlskrona fortifikationsförvaltning samt under åren 1914 oell

1915 för dåvarande Karlskrona grenadjärregemente.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, får

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 25 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendens slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren, Johansson i Östersund,

Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping, Stendahl, Lindström och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Höglund i Göteborg, Rgberg och Carlsson i Solberga.

Reservation

vid punkten 33 (ang. pension åt tvätterskan Selma Alexandra Bergqvist

och skomakeriarbetaren K. E. Lindersson):

av herrar Johansson i Östersund, Bäcklund och Höglund i Göteborg,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker, att pension beviljas här avsedda anställningshavare.

Vad angår pensionsförmånernas storlek finner utskottet det av

Kungl. Maj:t för Lindersson föreslagna beloppet vara väl avvägt. I fråga

om Bergqvist har utskottet — under erinran att riksdagen tidigare i vissa

fall vid motsvarande anställningstid beviljat anställningshavare av ifrågavarande

kategori pension till det i motionen II: 453 för Bergqvist föreslagna

beloppet av 720 kronor — ansett sig böra tillstyrka, att pensionen

för Bergqvist bestämmes till sistnämnda belopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 30.

lil

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och den i ämnet väckta motionen

II: 453, må medgiva, att tvätterskan vid Upplands

regementes tvättinrättning Selma Alexandra Bergqvist,

född Lundin, och skomakeriarbetaren vid samma

regementes intendenturverkstäder Karl Erik Lindersson

må från och med månaden näst efter den, varunder

de avgå från sina anställningar, under sin återstående

livstid å allmänna indragningsstaten uppbära

årliga pensioner, Selma Alexandra Bergqvist till belopp

av 720 kronor och Lindersson till belopp av 792

kronor.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:227 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna. s. 1 i texten