Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af får sdrivande verks medel m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. l:o.
1932-04-25 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:31, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner och understöd, att utgå av af får sdrivande verks medel m. m. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att utgå av affärsdrivande verks medel m. m. l:o.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 4.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av vissa framställningar angående pensioner
och understöd, att utgå av af får sdrivande verks medel m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande pensioner och understöd, att
utgå av affärsdrivande verks medel m. m.
l:o.
I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition Äng.
nr 68 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag ^derskth
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1 Anna Matilda
föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan Anna Matilda Nord, född
Thor, må från och med dagen näst efter den, då hon frånträder sin anställning
vid postverket, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 720 kronor, att utgå av postmedel.
Till stöd för framställning örn pension åt städerskan Nord har generalpoststyrelsen
anfört bland annat följande:
Nord, som vore född den 16 januari 1867, hade alltsedan den 23 september
1903 fullgjort städningsarbete inom generalpoststyrelsens lokaler i
centralposthuset i Stockholm. Arbetet, som måst påbörjas redan klockan
4 förmiddagen, hade krävt en tid av 5 timmar för dag.
'' För städningsarbetet hade Anna Nord de första åren uppburit 330 kronor
för år. Efter hand hade ersättningen höjts och utginge från och med år
1922 med 1,440 kronor för år.
Anna Nords arbetskrafter vore numera väsentligt nedsatta, och hon
syntes på grund härav inom den närmaste tiden bliva oförmögen att
fullgöra sitt städningsarbete. Då hon efter ett mer än 28-årigt, väl vitsordat
arbete i postverkets tjänst lämnade sin anställning, syntes det vara
billigt och skäligt, att hon tilldelades ett årligt ålderdomsunderstöd.
Vid beräknande av detta syntes lämpligt att i huvudsak utgå från de
grunder, som funnes angivna i det av 1926 års pensionsutredning avgivna
förslaget till kungörelse angående rätt till pension för viss arbetarpersonal
vid bland annat postverket. Enligt sagda förslag vore pensionsunderlaget
för den kategori av arbetare, vartill Anna Nord vore att hänföra, upptaget
till 756 kronor, vilket belopp utginge oavkortat, då vederbörande innehade
minst 30 anställningsår. Vid kortare anställningstid minskades pensionsbeloppet,
756 kronor, med Vao för värjo fullt år, varmed antalet anställ
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 17 höft. (Nr 31.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
ningsår understege trettio. Efter denna beräkningsgrund skulle understödet
till Anna Nord, som med utgången av år 1931 innehade en an
1
x 756
ställningstid av över 28 år 3 månader, fastställas till (756 — —QA =) 731
ol)
kronor eller, avrundat till med tolv jämnt delbart tal, 720 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag,
får hemställa,
att Kungl. Maj.:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
2:o.
ens"3 °t ^ Putten 2 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit
Städerskan riksdagen medgiva, att städerskan Emma Lovisa Weisner, född Jansson,,
Emma Lovisa må, räknat från och med den 1 september 1931, under sin återstående
Wcuwcf _ # m
livstid uppbära en årlig pension av 588 kronor, att utgå av postmedel.
Generalpoststyrelsen har till stöd för förslag örn pension åt Weisner
anfört bland annat följande:
Weisner, som vore född den 31 oktober 1878, hade antagits till städerska
för postkontorslokalen inom posthuset vid Lilla Nygatan i Stockholm
från och med den 1 januari 1914 och hade i denna egenskap arbetat
till och med den 14 maj 1931, då hon på grund av sjukdom måst frånträda
sin befattning. Under så gott som hela nämnda tid eller från och
med den 1 mars 1915 hade hon därjämte fullgjort städning av postmuseets
inom samma posthus belägna lokaler. Enligt vad utretts, hade Weisner
även under åren 1909—1913 utfört städningsarbete inom posthuset i
fråga, men då såsom biträde åt annan städerska. Det syntes skäligt, att
Weisner finge tillgodoräkna sig hela sin arbetstid åt postverket, d. v. s.
jämväl tiden före 1914 års ingång. Hennes sammanlagda arbetstid i
postverkets tjänst skulle sålunda uppgå till i det närmaste 22 14 år. Hennes
dagliga arbetstid beräknades aldrig hava understigit 8 timmar.
I ersättning för städningsarbetet, vilket Emma Weisner fullgjort på ett
tillfredsställande sätt, hade hon uppburit under de senaste åren för städning
av postkontorslokalen 1,680 kronor och för städning av postmuseets lokaler
1,500 kronor för år.
Visserligen kunde Emma Weisners anställningstid i postverkets tjänst
synas väl kort för att motivera understöd, men billighetsskäl syntes bjuda,
att hon, då hon på grund av sjukdom och arbetsoförmåga nödgats lämna
sin anställning, bereddes ett skäligt ålderdomsunderstöd.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
3
Detta syntes böra beräknas i full överensstämmelse med vad som skett i
fråga örn det av generalpoststyrelsen förut ifrågasatta understödet åt stä
7x756
derskan
Nord och skulle sålunda kunna bestämmas till (756 — —^— =) 580
kronor eller, avrundat, till 588 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Utskottet har ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag och får
därför hemställa,
att Kungl. Maurts förevarande framställning må
av riksdagen bifallas.
3:o.
I punkten 3 av samma proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riks- Ån9- dagen medgiva, att förra städerskan vid telegrafstationen i Nässjö Hilma ''flrrl^täAntonia
Zaar må, räknat från och med den 1 september 1930, under sin derskan
återstående livstid uppbära en årlig pension av 480 kronor, att utgå av Antonia Zaar.
telegrafverkets medel.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Hilma Zaar, som är född den 11
februari 1867, under tiden den 1 juli 1913—den 31 augusti 1930 varit anställd
såsom städerska vid telegrafstationen i Nässjö, vilken anställning
hon från sistnämnda datum på grund av sjukdom varit nödsakad att lämna;
att hon med ordentlighet och noggrannhet fullgjort sina åligganden;
att hon — enligt företett läkarbetyg — befunnits på grund av kronisk
hjärtsjukdom med åtföljande astma och yrsel samt allmän kroppslig svaghet
vara sannolikt för all framtid oförmögen att genom eget arbete försörja
sig; samt att hon är medellös.
Det Zaar åliggande städningsarbetet har i medeltal tagit i anspråk,
fyra och en halv till fem timmar örn dagen, och såsom ersättning för
detta arbete har till henne utgått för tiden
1913—81/3
1916 ....
........ kronor
32: so i
månaden,
1916—31/8
1916 ....
........ »
O
1
» ,
1916—3%
1917 ....
........ »
45: — »
» ,
1917—31/3
1918 ....
....... 2»
60: — »
» ,
1918 —3 Yj
1919 ....
........ »
70:— >
» ,
1919—37io
1920 ...
........ »
90: — »
» ,
19 2 0 — 28/2
1922 ....
........ »
100: — »
»
1922 — 3Vg
1930 ....
........ »
90:— >
»
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Under sista anställningsåret Ilar Zaar på grand av sjukdom måst tidvis
för arbetets utförande anlita arbetshjälp.
I fråga örn vidare utredning i ärendet åberopar utskottet den i propositionen
lämnade framställningen.
Utskottet har ansett sig böra biträda det föreliggande förslaget och får
sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning mä
av riksdagen bifallas.
4:o.
Äng. Under punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl. Majit
pension _ . . .
åt förra biträ- riksdagen medgiva, att förra biträdet å Västra Jörns revirexpedition
det å Västra Rosa Edvardina Nordsvan må, räknat från och med den 1 juli 1930 under
Fedition Bösa sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära en årlig penEdvardina
sjori 4 600 kronor, varvid skall iakttagas den henne jämlikt Kungl. Majlis.
beslut den 21 maj 1931 ålagda skyldigheten att å pensionen vidkännas
avdrag för uppburen gratifikation å 500 kronor.
Nordsvan.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Kosa Nordsvan, som är född
den 31 mars 1872 och änka sedan den 14 januari 1915, anställdes den 5
november 1916 såsom biträde å Lycksele revirs expedition mot timpenning;
att hon den 14 juli 1917 lämnade sagda anställning för att den 1 september
samma år tillträda befattning såsom fast avlönat biträde å Jörns revirexpedition
mot månadsavlöning; att hon vid revirreglering den 1 januari 1920
överflyttades till Västra Jörns revir, varest hon från och med den 1 januari
1924 varit av domänstyrelsen förordnat biträde med en avlöning av 175
kronor för månad jämte dyrtidstillägg därå, till dess hon den 30 juni
1930 lämnade statstjänsten; att avgången föranleddes av iråkad sjukdom
(skrivkramp, gulsot och blodpropp i hjärnan), i följd varav hon först erhöll
ledighet för sjukdom och för enskilda angelägenheter samt sedermera —
efter det läkare den 3 maj 1930 intygat, att hon fortfarande lede av sviter
efter blodpropp och dels av denna anledning och dels .till följd av sin ålder
icke borde vidare inträda i tjänstgöring — på egen begäran erhöll avsked
från biträdesbefattningen.
I fråga örn vidare utredning i ärendet åberopar utskottet vad. propositionen
innehåller.
utskottet. Då Nordsvans anställningstid uppgår till endast omkring 13 år, har
utskottet hyst tvekan, huruvida pension i detta fall borde beredas. Enär
hon emellertid, därest icke sjukdom
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
5
intjäna ytterligare tjänstår, Ilar utskottet icke velat motsätta sig, att ett
mindre årligt pensionsbelopp beviljas benne. Vad Kungl. Majit i sådant
hänseende föreslagit giver ej utskottet anledning till erinran.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande
framställning.
5:o.
Under punkten 5 föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att förre
byggmästaren i Gästriklands revir Carl Oskar Johansson må, räknat
från och med den 1 februari 1931, under sin återstående livstid från statens
domäners fond uppbära en årlig pension av 480 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson, som är född den 9
juni 1863, antagits till byggmästare i Garpenbergs revir från och med den
1 juni 1916; att han tjänstgjort å såväl Garpenbergs som Gästriklands revir
från och med år 1922 till och med den 30 april 1923; att han från och med
den 1 maj 1923 överflyttat helt till Gästriklands revir, varest han därefter
haft sin verksamhet förlagd; att Johanssons avlöningsförmåner, som växlat
under årens lopp, sedan år 1924 utgått med, för år räknat, 1,944 kronor
jämte därå belöpande dyrtidstillägg, resepenningar, 220 kronor, och traktamentsersättning,
500 kronor, vartill komme fri bostad med vedbrand,
samtliga förmåner uppskattade till 3,000 kronor örn året; att, enligt jägmästarens
uppgift, alla större byggnadsarbeten inom reviret slutförts under
år 1930, varför Johansson måst lämna sin anställning i domänverkets tjänst
med utgången av januari månad 1931; samt att Johansson sålunda vid sitt
frånträdande av byggmästartjänsten vid sistnämnda tidpunkt räknade något
mer än 67 levnads- och 14 tjänstår.
Till stöd för förslag örn pension åt Johansson har domänstyrelsen anfört
bland annat följande:
Johansson ägde visserligen icke någon författningsenlig rätt till pension,
men det syntes domänstyrelsen vara överensstämmande med billighet,
att åt honom, som under en följd av år — visserligen endast 14 ''A år
— helt ägnat sitt arbete åt statens tjänst, bereddes en årlig pension av
statsmedel, när hans tjänster icke längre behövdes för domänverket.
Med hänsyn till arten av Johanssons verksamhet syntes det styrelsen,
som örn pensionsbeloppet lämpligen borde kunna beräknas i enlighet med
de i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angivna grunderna för
pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning. I ett liknande fall (Kungl.
Majits prop. nr 200:1929, punkt 2) hade Kungl. Majit föreslagit en sådan
beräkningsgrund i fråga örn pension åt byggnadsförmannen J. Abrahams
-
dr^.
pension åt
förre byggmästaren
C. O.
Johansson.
6 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
son, och riksdagen hade bifallit Kungl. Marits förslag (R, skr. nr 216,
punkt 6).
Jämlikt dessa grunder ägde arbetare, som innehade minst 60 levnadsoch
25 tjänstår, rätt till pension av 450 kronor för år, vilket belopp genom
kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925 (nr 280)
reglerats till 852 kronor. Som Johansson emellertid vid sin avgång icke
kunde räkna mer än 14 tjänstår, syntes pensionen böra utgå med ett i förhållande
till det mindre antalet tjänstår avkortat belopp. Enligt denna
beräkningsgrund och med iakttagande av att pensionen avjämnades till
ett med tolv jämnt delbart belopp komme pensionsbeloppet att uppgå till
480 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Med hänsyn till vad i ärendet anförts har utskottet ansett sig böra biträda
Kungl. Maj:ts förslag och får sålunda hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna riksdagens bifall.
6:o.
Äng. I en till riksdagen avlåten, den 12 februari 1932 dagtecknad proposition
tiliäggspen- nr 93 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
sion dt 7 d 0 0
kanslibiträdet av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksA9da
Helma dagen medgiva, att f. d. kanslibiträdet hos domänstyrelsen Agda Helena
Leatz må, räknat från och med den 31 mars 1931, under sin återstående
livstid från statens domäners fond uppbära, utöver henne författningsenligt
tillkommande pension, en årlig tilläggspension till belopp av 228
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Leatz, som är född den 31
mars 1870, anställdes såsom kartograf hos domänstyrelsen den 1 mars 1905;
att hon den 14 december 1912 konstituerades och förordnades att från
och med ingången av år 1913 vara biträde i den högre lönegraden hos
domänstyrelsen; att hon från och med den 1 januari 1922 varit kanslibiträde
hos styrelsen; att hon hos domänstyrelsen tjänstgjort såsom kartriterska
och förestått styrelsens kartritningskontor; att hon erhållit avsked
från och med den 31 mars 1931, från och med vilken dag hon jämlikt
beslut av domänstyrelsen den 1 april 1931 åtnjutit avkortad pension
till belopp av 1,488 kronor, motsvarande 26/ao av det för henne gällande
pensionsunderlaget, 1,716 kronor; samt att hon omedelbart före sin
anställning hos domänstyrelsen under 12 år varit anställd såsom kartriterska
vid generalstabens litografiska anstalt.
Till stöd för framställning örn tilläggspension har Leatz anfört, att generalstabens
litografiska anstalt tidigare åtnjutit statsbidrag och att där
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 7
anställda personer numera ägde genom anstalten åtnjuta pension. Sakligt
sett syntes bestämmelsen i 20 § 1 mom. tredje stycket lagen den 4 juni
1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,
sådan nämnda lag lydde enligt lag den 18 juni 1925 (nr 215), vara å
henne tillämplig. Denna bestämmelse, som innehölle, att tjänsteman
kunde efter prövning av Kungl. Majit förklaras berättigad att såsom
tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna, helt eller delvis, den
tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig
beskaffenhet, som kunde anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete
i statens tjänst, hade emellertid ej intagits i de provisoriska pensionsbestämmelser,
som fastställts för domänverket, trots överensstämmelse
i övrigt mellan dessa bestämmelser och kommunikationsverkens
pensionslag. Motsvarande föreskrift inginge även i det av 1926 års pensionsutredning
avgivna förslaget till ny civil tjänstepensionslag.
Domänstyrelsen har i avgivet utlåtande framhållit bland annat, att
sökandens synnerligen väl vitsordade arbete vid generalstabens litografiska
anstalt icke blott varit utslagsgivande vid hennes anställning i styrelsens
tjänst utan även varit av den största betydelse för hennes tjänstgöring
såsom kartriterska hos styrelsen och föreståndare för dess kartritningskontor.
På grund härav syntes det styrelsen endast vara en akt
av billighet, att sökanden medgåves rätt att för erhållande av tjänstepension
tillgodoräkna de fyra år av sin anställning vid litografiska anstalten,
som erfordrades för att hon vid avskedstagandet skulle kunna komma
i åtnjutande av hel pension.
Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.
Med hänsyn till vad som upplysts angående arten av den anställning,
som Leatz före sitt tillträde till statstjänsten innehaft, har utskottet —
i anslutning till den praxis, som utvecklat sig beträffande tillgodoräknande
för statspension av arbete utom statens tjänst — ansett sig kunna
tillstyrka, att berörda anställning får tillgodoräknas henne i den mån så
erfordras för beredande åt henne av hel pension. Utskottet biträder alltså
Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Äng.
pension åt
f. postbiträdet
Ida Henrietta
Antalia Wallman.
7:o.
I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr
243 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att förra postbiträdet Ida Henrietta Amalia Wallman,
född von Schéele, må, räknat från och med den 1 september 1931, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 840 kronor, att utgå
av postmedel.
Till stöd för framställning örn pension åt förra postbiträdet Ida Wallman
har generalpoststyrelsen anfört bland annat följande:
Wallman, som vore född den 16 augusti 1861, hade alltsedan 1905
anlitats såsom postbiträde och, på förordnande, uppehållit postexpeditörs- samt
kansli- och kontorsbiträdesbefattningar.
Särskilt de två första åren av Wallmans anställningstid i postverket
hade hennes tjänstgöringsuppdrag varit av kort varaktighet; från och med
år 1909 hade hon anlitats mera regelbundet, och hon hade städse stått till
postverkets förfogande vid behov av arbetskraft för så kallade tidnings
-
göromål.
Tjänstgöringens omfattning
vore
följande:
1905 ........
30 dagar
1914.....
... 326 dagar
1923 ........
............ 218 dagar
1906 ........
14 »
1915.....
... 361
»
1924 ........
............ 296
»
1907 ........
181 »
1916.....
.... 365
»
1925 ........
............ 309
»
1908 ........
176 »
1917.....
... 365
»
1926 ........
............ 248
»
1909 ........
306 »
1918.....
... 365
»
1927 ........
............ 260
»
1910........
207 »
1919.....
... 365
»
1928 ........
............ 331
»
1911........
212 »
1920 .....
... 365
»
1929 ........
............ 335
»
1912........
253 »
1921.....
... 294
»
1930 ........
........... 222
»
1913........
319 »
1922 .....
... 216
»
1931 t. o.
m. 13/g 81
»
I avlöningshänseende hade Wallman varit placerad i löneklass B 9 i den
i kungörelsen den 26 juni 1925 med avlöningsbestämmelser för extra ordinarie
tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken intagna löneplanen, och
hon hade under senare år vid tjänstgöring uppburit 85 öre per timme, motsvarande
— vid full arbetstid — omkring 2,170 kronor för helt år.
På grund av hög ålder och nedsatta kroppskrafter hade Wallman sedan
mitten av augusti månad 1931 icke längre kunnat meddelas tjänstgöringsuppdrag.
Hon stöde numera utan försörjningsmöjligheter, och generalpoststyrelsen
funne det billigt, att hon efter en väl vitsordad tjänstgöring
hos postverket erhölle en efter arten och omfattningen av hennes postarbete
avvägd pension.
Till grund för bestämmande av pensionens storlek syntes böra läggas de
principer, som kommit till uttryck i det av 1926 års pensionsutredning avgivna
förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän vid
postverket med flera verk. Enligt sagda lagförslag utgjorde pensionsunderlaget
för kvinnlig befattningshavare av närmast motsvarande grad
(7:e lönegraden) 1,644 kronor. Då emellertid Wallman icke erlagt pensionsavgifter,
syntes förenämnda belopp böra reduceras med V3, motsvarande
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 9
avgiftspensionsunderlaget. Återstoden eller 1,096 kronor syntes kunna läggas
till grund för beräknande av understödets storlek. Härvid borde dock tagas
i betraktande, att Wallman icke innehade för erhållande av oreducerad
pension fullt antal tjänstår. Då Wallman under de fyra första åren
av sin tjänstgöring i postverket erhållit förordnanden av mera tillfällig
natur och först från och med år 1909 anlitats mera regelbundet, syntes
skäligt att börja räkna tjänstår först från och med sistnämnda år. I så
fall skulle hon kunna uppvisa en tjänstetid av 22 år och 3 kvartal. I överensstämmelse
med sagda lagförslags regler för beräknande, av avkortad
pension skulle pensionen för Wallman kunna bestämmas till 832 kronor
eller, avrundad, till 840 kronor.
Beträffande utredningen i övrigt åberopas vad statsrådsprotokollet innehåller.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har ej givit utskottet anledning
till erinran, varför utskottet hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.
8:o.
I en inom första kammaren av herr Norman väckt motion nr 186 har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att det till förre t. f. övermontören
Lars Eric Lindblom utgående årliga understödet av statens vattenfallsverks
medel höjes till 360 kronor från den 1 januari 1932».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Såsom i motionen erinrats, var frågan örn understöd åt Lindblom föremål
för prövning av 1930 års riksdag. Efter framställning av lindblom
och sedan vattenfallsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och statskontoret
avgivit utlåtanden i ärendet, föreslog Kungl. Maj:t nämnda års riksdag
medgiva, att Lindblom finge, räknat från och med den 1 januari 1930,
under sin återstående livstid av statens vattenfallsverks medel uppbära
ett årligt understöd av 180 kronor, dock utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Detta förslag vann riksdagens bifall.
Av den utredning, som vid prövning av detta ärende år 1930 förelåg,
framgick bland annat följande:
Lindblom, som är född den 28 mars 1879, anställdes den 12 juli 1916 i
vattenfallsverkets tjänst såsom l:ste maskinist vid omformarestationen i
Tomteboda. Den 1 januari 1918 förflyttades han till sekundärstationen i Enköping
som tjänstförrättande stationsmästare, varefter han tjänstgjorde
såsom t. f. Övermontör från den 1 juli 1918 i Uppsala och därefter från
den 1 december samma år i Stockholm. Den 28 april 1919 färdades Lindblom
mellan arbetsplatser i Stäket och Stockholm, därvid på grund av
Äng.
ökat årligt
understöd åt
förre t. f.
övermontöreri
L. E. Lindblom.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
arbetenas brådskande beskaffenhet motorcykel användes. Denna fördes
av annan person. Vid passerandet av ett parlass i närheten av Frösundavik
skyggade de för lasset spända hästarna, varigenom avståndet mellan
lasset och på sidan örn vägen liggande stenblock blev för trångt för att
motorcykeln skulle kunna passera, med påföljd att motorcykeln körde på
ett stenblock och välte mot lasset, därvid såväl Lindblom som motorcykelns
förare skadades.
Vid olyckshändelsen åsamkades Lindblom brott å tre revben på vänstra
sidan. Dessa skador hava sedermera efter behandling å sjukhus läkts,
men Lindblom lider i anledning av olycksfallet av en traumatisk neuros.
Efter olyckshändelsen inträdde Lindblom på eget initiativ åter i tjänst
den 5 maj 1919 och kvarstannade till den 11 augusti samma år, då han på
begäran erhöll tjänstledighet utan avlöning. Han avgick ur vattenfallsverkets
tjänst den 29 juli 1920 utan att hava återinträtt i tjänstgöring.
Lindblom åtnjöt vid tiden för olycksfallet en avlöning, motsvarande ett
belopp av 5,241 kronor 36 öre för år räknat. Då 2 § lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, sådant detta lagrum lydde vid
samma tid, såsom arbetare betecknade endast den, som åtnjöte en avlöning
av högst 5,000 kronor för år räknat, har Lindblom icke kunnat erhålla
livränta eller annan ersättning enligt sagda lag.
Sedermera vårdades Lindblom på statens vattenfallsverks bekostnad å
sjukhus under tiden den 20 november 1923—den 31 januari 1924 för undersökning
och behandling av sedan olycksfallet kvarstående skador. Vidare
hade Kungl. Majit den 23 maj 1924, med ogillande av utav Lindblom
anförda besvär över vattenfallsstyrelsens beslut att icke utbetala sjukavlöning
till denne för sistnämnda tidsperiod, bemyndigat styrelsen att
av statens vattenfallsverks medel till Lindblom såsom understöd utbetala
ett belopp av 350 kronor.
En sedermera av Lindblom gjord framställning örn livränta hade
Kungl. Majit den 20 februari 1925 funnit icke föranleda någon Kungl.
Majits åtgärd. Genom beslut den 15 februari 1929 hade Kungl. Majit
emellertid bemyndigat vattenfallsstyrelsen att till Lindblom utbetala ett
tillfälligt understöd av 180 kronor.
Efter verkställd utredning hade riksförsäkringsanstalten funnit, att
Lindbloms arbetsförmåga på grund av den traumatiska neuros, varav han
lode, tills vidare skäligen måste anses nedsatt med 15 procent. Då arbetsförtjänsten,
därest olycksfallsförsäkringslagen i förevarande fall varit
tillämplig, skulle beräknats till 1,800 kronor, hade under nämnda förutsättning
livränta jämlikt lagen tills vidare utgått med 180 kronor för år
räknat.
Lindblom hade hustru och två söner, födda 1902 och 1910. Lindblom
hade efter avgången ur vattenfallsverkets tjänst haft självständig verksamhet
såsom elektrisk installatör. Hustrun hade förskaffat sig inkomst
genom tvätt och strykning samt såsom kokfru. Av sönerna försörjde
den ena sig själv.
Av utredningen framgår, att Lindblom i anledning av den skada, som
drabbat honom genom ifrågavarande olycksfall, dels under viss tid åtnjutit
sjukvård på statens bekostnad, dels erhållit tillfälliga understöd med
tillhopa 530 kronor, dels ock från och med ingången av år 1930 kommit
i åtnjutande av årlig livränta till belopp, motsvarande vad som skulle
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
11
hava utgått till honom, därest olycksfallsförsäkringslagen varit i förevarande
fall tillämplig. Att Lindblom — som efter endast omkring 3 års
tjänstgöring frivilligt lämnat statsanställningen för att övergå till enskild
verksamhet — därutöver skulle tillerkännas särskild förmån från statens
sida, har utskottet ansett icke höra ifrågakomma, så mycket mindre som
till stöd för yrkandet härom icke förebragts några omständigheter, vilka
icke voro kända vid den prövning av understödsfrågan, som år 1930 ägde
rum. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen och hemställer,
att förevarande motion 1:186 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
9:o.
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion
nr 24 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja stenarbetaren
Erik Johan Johansson, Linneberg 8, Skoftebyn, Trollhättan,
pension till det belopp, som kan anses skäligt».
Äng.
pension
åt stenarbet
tarén E. J.
Johansson.
Av motionen jämte därvid fogade bilagor framgår, att Johansson är
född den 18 september 1864 och alltså nu 67 år gammal samt att han, enligt
av arbetschefen vid statens vattenfallsverks Götaälvsarbeten utfärdat
intyg, haft anställning såsom bergsprängare vid vattenfallsstyrelsens
byggnadsarbeten under de tider, som framgå av följande sammanställ
-
ning:
Trollhätte kanal- och vattenverk, Trollhättan
Trollhätte kanals ombyggnad, Trollhättan
Trollhätte kraftverksbyggnader, Trollhättan
Götaälvsarbetena, Trollhättan
f
I
J
J
I
24/9 1908— 3/8
11/9 1909-27/1
28/1 1910—20/4
7/7 1914 31/12
4/1 1915—22/2
23/2 1917—22/2
23/2 1918— 9/1
3/5 1920— 1/11
23/10 1929— 7/1
1909
1910
1914
1914
1917
1918
1920
1924
1930
Av intyget framgår vidare, att Johansson lämnat sin senaste anställning
på grund av arbetsbrist, samt att hans sammanlagda anställningstid
uppgår till 15 år 8 månader.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört vattenfallsstyrelsen.
Ämbetsverken hava därvid upplyst, att frågan örn pension åt Johansson
tidigare varit föremål för prövning av Kungl. Majit i anledning av en
av Johansson gjord framställning, vilken av vattenfallsstyrelsen med skri
-
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
velse den 10 september 1931 överlämnats till Kungl. Majit och varö ver
statskontoret den 19 september 1931 yttrat sig.
I berörda skrivelse anförde vattenfallsstyrelsen följande:
Då Johansson, frånsett cirka 3 månaders anställning vid skogssällskapets
statsarbeten, vartill hänsyn icke synes kunna tagas i detta sammanhang,
under hela sin anställningstid i statens tjänst varit anställd vid
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, är Kungl. Maj:ts kungörelse
den 8 november 1918 angående pensionering av förmän och arbetare vid
statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
(nr 859) närmast tillämplig i förevarande fall. Enligt bestämmelserna
i denna kungörelse kan arbetare, som under minst 25 år varit anställd
vid vissa statens arbetsföretag och som uppnått en levnadsålder av minst
55 år, tilldelas pension.
Johansson, som är född den 18 september 1864, uppnår således inom
kort en ålder av 67 år. Vidare har han, såsom bland handlingarna befintligt
intyg utvisar, under 15 år 8 månader vid statens vattenfallsverk
innehaft sådan anställning, som berättigar till pension jämlikt nämnda
kungörelse. I den för erhållande av pension stipulerade minimitjänstetiden
fattas det för honom sålunda 9 år, 4 månader, under det att han
uppfyller åldersvillkoret. Enligt befintligt läkarutlåtande för ansökan
örn pension enligt lagen örn allmän pensionsförsäkring är Johanssons arbetsförmåga
varaktigt nedsatt till Vs eller mindre av den för fullt arbetsför
person normala arbetsförmågan. Jämlikt intyg av ordföranden i
Trollhättans fattigvårdsstyrelse är Johansson medellös, varjämte han erhållit
kontant fattigvårdsunderstöd. Han torde med hänsyn till sin höga
ålder och bristande arbetsförmåga icke hava utsikter att erhålla arbete.
Vid statens vattenfallsverk kan i varje fall något arbete icke beredas
honom. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes därför enligt
vattenfallsstyrelsens mening något understöd av statsmedel böra beredas
Johansson.
Under erinran att 1930 års riksdag beviljat årlig pension åt förre träarbetaren
Lars Anton Eriksson med ungefär lika lång tjänstetid (riksdagens
skrivelse nr 369, punkt 68) får vattenfallsstyrelsen hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå 1932 års riksdag att bevilja Johansson pension
under hans återstående livstid. Med hänsyn till vad i nyssnämnda fall
bestämts synes pensionen böra utgå från och med den 1 januari 1932 med
624 kronor per år å allmänna indragningsstaten.
Statskontorets utlåtande innehöll följande:
Såsom statskontoret i fråga örn beredande av pension av statsmedel åt
grovarbetare med allenast kortare anställning vid statsarbeten framhållit,
exempelvis i utlåtande den 4 januari 1930 örn beredande av pensioner
åt vissa förmän och arbetare vid fortifikationsarbetena i Boden, har endast
i sällsynta fall, då alldeles särskilda omständigheter ansetts böra
föranleda undantag, pensionering av grovarbetare ägt rum vid lägre antal
tjänstår än 20; och i regel har, i överensstämmelse med vad som gäller
enligt förordningen den 8 november 1918 angående pensionering av
förmän och arbetare vid bland annat vattenfallsverkets byggnadsavdelning,
även vid bedömande av pensionsfrågor, som berott av riksdagens
särskilda beslut, uppställts fordran på en tjänstetid av 25 år. Såsom vattenfallsstyrelsen
i sin nu förevarande skrivelse erinrat, har 1930 års riksdag
beviljat pension åt förre träarbetaren L. A. Eriksson, vilken under
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
13
allenast 15 år 9 månader arbetat hos vattenfallsverkets byggnadsavdelning;
och såsom framgår av riksdagens beslut i anledning av propositionerna
nr 29/1922 och nr 128/1927 hava pensioner beviljats grovarbetare
med ungefär lika lång tjänstetid. Enligt statskontorets förmenande hava
dock i dessa fall förelegat något starkare skäl för pensionering med statsmedel
än i det nu förevarande; exempelvis hade förenämnda L. A. Eriksson
för statens räkning arbetat från 4 oktober 1910 under så gott som hela
tiden till 27 augusti 1927, då han drabbats av slaganfall, som gjorde honom
oförmögen till arbete, varefter han åtnjutit sjukavlöning.
I nu förevarande fall är tjänstetiden visserligen ungefär lika lång;
men Johansson har icke efter ingången av november 1924 arbetat för statens
räkning mer än den korta tiden 23 oktober 1929—7 januari 1930; varefter
han åter lämnade anställningen till följd av arbetsbrist.
Under sådana förhållanden och då härtill kommer, att Johansson, såsom
av handlingarna framgår, åtnjuter kontant bidrag från fattigvården, i
Trollhättan, så att hans pensionering av statsmedel knappast skulle komma
att innebära annat än att staten från kommunen avlyftade bördan av
hans underhåll, förefaller det statskontoret, som örn förevarande framställning
knappast bör till vidare åtgärd föranleda.
Genom beslut den 6 november 1931 fann Kungl. Majit den gjorda framställningen
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I anledning av den nu gjorda remissen hava myndigheterna allenast
hänvisat till vad tidigare i ärendet förekommit.
Utskottet delar statskontorets uppfattning därom, att tillräckliga skäl
för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel
i detta fall icke kunna anses föreligga. På grund härav och under
hänvisning till att ärendet nyligen varit föremål för prövning av Kungl.
Majit utan att föranleda framställning till riksdagen örn pensionsförmån,
får utskottet hemställa,
att förevarande motion lii 24 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
10:o.
I en inom andra kammaren av herr Hansson i Trollhättan väckt motion
nr 25 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att bevilja diversearbetaren
Erik Johan Göransson, Strandgatan 12, Trollhättan, understöd till
det belopp, som kan anses skäligt».
Till stöd för yrkandet har motionären anfört följande!
»Diversearbetaren Erik Johan Göransson, Trollhättan, Strandgatan 12,
är 60 år gammal och före detta anställd vid vattenfallsstyrelsens arbeten.
Sedan i augusti år 1925 har han dock ej erhållit något arbete, och hans
tilltagande sjuklighet har numera gjort honom därtill oförmögen.
Utskottet.
Ang.
understöd åt
diversearbetaren
E. J.
Göransson.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Han har tidigare 1911—16 och 1921 vårdats å Loka och Älvgården på
pensionsstyrelsens bekostnad, och sedan dess har hans tillstånd oavlåtligt
försämrats.
Trots att hans anställningstid endast uppgår till 13 år och 5 månader,
anser jag fallet vara så ömmande, att jag dristar mig att anhålla örn understöd
åt honom till det belopp riksdagen kan finna skäligt.»
Av vid motionen fogade bilagor framgår, att Göransson är född den 26
oktober 1871 samt att han, enligt ett av arbetschefen vid statens vattenfallsverks
Götaälvsarbeten utfärdat intyg, haft anställning såsom diversearbetare
vid vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten i Trollhättan under de tider, som
framgå av följande sammanställning:
Trollhätte kanal- och vattenverk, Trollhättan,
(27/4 1909— 2/8 1909
[11/9 1909-16/1 1910
/ 7/3 1910-20/6 1913
\ 3/10 1913—21/7 1916
3/1 1917— 7/8 1919
4/7 1921—22/8 1925
Trollhätte kanals ombyggnad, Trollhättan,
Trollhätte kraftverksbyggnader, Trollhättan,
Trollhätte kanalverk och fastighetsförvaltning, Troll-)
hättan, /
tillsammans 13 år och 5 månader.
Enligt ett den 3 februari 1931 dagtecknat läkarintyg lider Göransson av
muskelreumatism, neurasteni samt annan nervsjukdom, disseminerande skoros,
vilka sjukdomar göra honom till arbete oförmögen.
Inhämtade upplysningar giva vidare vid. handen, att Göransson, sedan
han slutade sin anställning vid vattenfallsverket i augusti 1925, icke
haft annat arbete än korta anställningar i reservarbeten åren 1927—1930
ävensom att han sedan år 1929 åtnjutit och allt fortfarande åtnjuter understöd
av fattigvårdsstyrelsen i Trollhättan.
utskottet. Med hänsyn till Göranssons korta anställningstid i statens tjänst och
till övriga i ärendet åberopade förhållanden har utskottet ansett sig icke
kunna tillstyrka, att pension eller därmed jämförligt understöd av statsmedel
i detta fall beviljas.
Utskottet hemställer på grund härav,
att förevarande motion 11:25 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
ll:o.
Äng.
pension åt
eldaren J. E.
Salmberg.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 36 har herr Lovén hemställt,
»att riksdagen ville bevilja eldaren J. Holmberg i Malmö ett årligt
understöd av 600 kronor att utgå ur tullmedel från och med den dag
Holmberg erhåller avsked från sin befattning».
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 15
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, må hänvisas
till motionen.
Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Johan Emanuel Holmberg,
som är född den 26 mars 1862 och alltså nu 70 år gammal, varit anställd
såsom eldare vid stora tullhuset i Malmö sedan omkring mitten av
september 1910, vilken anställning han alltjämt innehar; att han såsom
ersättning för sitt arbete av tullmedel uppburit under år 1930 2,208 kronor
och under år 1931 2,523 kronor; att han tidigare varit antagen till e. o.
tullvaktmästare, därvid han varit inkallad i tjänstgöring 16 dagar under
år 1890; samt att han, såvitt kunnat utredas, är medellös.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i frågan hört generaltullstyrelsen.
Generaltullstyrelsen har lämnat följande upplysningar rörande Holmbergs
anställnings- och avlöningsförhållanden:
Holmberg, som icke har anställning såsom befattningshavare i tullverket,
har sedan hösten 1910 handhaft skötseln av värmeanläggningen i det
s. k. Stora tullhuset i Malmö, vilken för närvarande omfattar tre pannor,
av vilka en utgör reservpanna, och 172 element. För ifrågavarande bestyr
har Holmberg uppburit ersättning av tullmedel, under tiden från och med
hösten 1923 till och med den 31 december 1932 enligt tulldirektörens i
Malmö bestämmande beräknad till 8 kronor för arbetsdag.
Vid tiden för iordningställandet av en ny tullhushyggnad i Malmö, avsedd
att tagas i bruk från och med den 1 oktober 1931, uppstod fråga, huruvida
åt Holmberg skulle kunna anförtros skötseln jämväl av härvarande
värmeledningsanläggning. De i anledning därav i samråd med
socialstyrelsens andra byrås värmetekniska avdelning verkställda undersökningarna
gåvo emellertid vid handen, att en sådan utökning, med hänsyn
till att'' Holmberg uppnått en ålder av nära 70 år och till vad en av
inspektörerna inom socialstyrelsen inhämtat under personligt besök år
1930 hos tullanstalten i Malmö, icke lämpligen borde ske. Tillika utröntes,
icke blott att den ersättning, som vid ett överlåtande på Holmberg
av det senare bestyret föreslagits skola utgå för dess fullgörande, eller
3 kronor för eldningsdygn, vore för hög utan även att den av tulldirektören
dittills utgivna ersättningen till Holmberg för skötseln av värmeanläggningen
i Stora tullhuset borde med hänsyn tagen till dylik ersättning
vid andra motsvarande värmeledningsanläggningar väsentligt reduceras.
Örn dessa förhållanden lät generaitullstyrelsens kameralbyrå under hand
underrätta tulldirektören i Malmö, som med anledning därav i skrivelse
till generaltullstyrelsen den 14 november 1931 upplyste, att Holmberg dåmera
av tull direktören uppsagts från sin syssla mod utgången av december
månad samma år och att samtidigt Holmbergs ersättning för november
och december månader 1931 nedsatts till 6 kronor för arbetsdag. Vidare
anmälde tulldirektören i skrivelse till generaltullstyrelsen den 30 november
1931, att han lämnat viss befattningshavare vid centraltullkammaren
i Malmö i uppdrag att från och med den 30 november 1931 tills vidare
handhava bestyret såsom värmeledningsskötare för tullhuset i Nyhamnen
16 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
mot ersättning av 2 kronor för eldningsdygn; i avvaktan på beslut i frågan
hade Holmberg sedan eldningsperiodens början handhaft eldningsbestyret
även därstädes. Slutligen gjorde tulldirektören i skrivelse till generaltullstyrelsen
den 9 januari 1932 framställning angående dels bibehållande
av Holmberg såsom värmeledningsskötare för Stora tullhuset till
innevarande eldningsperiods slut mot ersättning av 5 kronor för dag, dels
fastställande för framtiden av ersättningen åt hovande innehavare av berörda
uppdrag till samma belopp, fördelat på två man med hälften
vardera.
Med förenämnda skrivelse den 14 november 1931 överlämnade tulldirektören
i Malmö en till generaltullstyrelsen ställd, den 30 oktober 1931
dagtecknad ansökning av Holmberg att få bibehålla sitt uppdrag såsom
värmeledningsskötare för Stora tullhuset ännu ett år eller i varje fall så
länge, tills frågan örn pensionsunderstöd åt honom hunne hilva avgjord.
Tulldirektören tillstyrkte därvid ansökningen såtillvida, att han hemställde
att Holmberg måtte få kvarstå såsom eldare vid Stora tullhuset
intill utgången av eldningsperioden mot viss reducerad ersättning. I
fråga örn Holmbergs lämplighet för fortsatt skötsel av nu ifrågavarande
värmeledningsanläggning hänvisade tulldirektören till det förhållandet,
att han på sin tid förordat Holmberg att tills vidare handhava skötseln
även av värmeledningsanläggningen i tullhuset vid Nyhamnen och sålunda
för sin del icke underkände Holmbergs kompetens. I samband därmed
upplyste tulldirektören, att en av socialstyrelsens underinspektörer inför
tulldirektören i början av november månad 1931 förklarat sig »kraftigt
vilja understödja», att Holmberg finge kvarstå vid sin innehavande sysselsättning
i Stora tullhuset intill den 1 juli 1932, men yrkat, att Holmberg
borde skiljas från sin mera tillfälliga befattning vid tullhuset i Nyhamnen
från och med den 1 december 1931.
De sålunda föreliggande framställningarna fann generaltullstyrelsen den
5 februari 1932 icke föranleda annan styrelsens åtgärd, än att styrelsen
dels medgav, att åt värmeledningsskötaren för Stora tullhuset Holmberg
finge från och med den 1 januari 1932 tills vidare intill utgången av innevarande
eldningsperiod utbetalas högst 5 kronor för eldningsdygn samt
att åt den av tulldirektören utsedde nye värmeledningsskötaren för tullhuset
i Nyhamnen finge, räknat från och med den 30 november 1931, tills
vidare intill utgången av innevarande eldningsperiod utbetalas högst 2
kronor för eldningsdygn, dels ock beslöt att från tulldirektören infordra
förslag till ersättningar för utförande av ifrågavarande båda bestyr under
tid därefter med angivande av de tulltjänsteman, som vore villiga att
mottaga och av tulldirektören ansåges lämpliga att erhålla berörda uppdrag.
Holmbergs uppdrag såsom värmeledningsskötare vid tullverket kan
sålunda förutsättas komma att upphöra med utgången av innevarande
eldningsperiod.
För egen del har statskontoret förklarat sig med hänsyn till Holmbergs
långvariga arbete för statens räkning icke kunna finna annat än att billigheten
krävde, att han icke lämnades utan understöd från statens sida,
när han inom kort vid 70 års ålder nödgades lämna sin anställning och
därmed förlorade medel till sin försörjning. Mot det i motionen föreslagna
beloppet hade statskontoret intet att erinra.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 17
Då Holmberg under närmare 22 år fullgjort arbete för tullverkets räkning
i en anställning som, såvitt utredningen giver vid handen, utgjort
lians huvudsakliga sysselsättning, har utskottet ansett sig kunna tillstyrka,
att åt honom beviljas ett understöd under hans återstående livstid
i form av pension att utgå av tullmedel. Mot det i motionen föreslagna
beloppet 600 kronor årligen har utskottet icke haft anledning till
invändning. Pensionen torde böra utgå från och med dagen näst efter
den, då Holmbergs anställning upphör.
På grund av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 36, må medgiva, att eldaren vid stora tullhuset i
Malmö Johan Emanuel Holmberg må från och med
dagen näst efter den, då hans anställning upphör, under
sin återstående livstid av tullmedel uppbära en
årlig pension av 600 kronor.
12 :o.
I en inom andra kammaren av herr Herou jämte tjugufyra av kammarens
övriga ledamöter väckt motion nr 56 har hemställts, »att riksdagen
må medgiva, att smeden Per Eklund, Grönsinka, må från och med den 1
januari 1932 under sin återstående livstid av domänverkets medel uppbära,
förutom de omnämnda naturaförmånerna, en årlig pension av 600
kronor».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse
i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.
Såsom i motionen omnämnts, var frågan örn pension åt smeden Eklund
i anledning av väckt motion föremål för behandling av 1931 års
riksdag.
Av då tillgängliga handlingar inhämtades, att Eklund, som är född den
20 juli 1855, varit anställd såsom klensmed vid Grönsinka bruk, tills detta
år 1897 inköptes av kronan; att han därefter utfört förekommande smidesarbeten
samt, i mån av tid, snickeriarbeten för Grönsinka kronoparks
räkning; att han för sitt arbete huvudsakligen ersatts med dagspenning,
varjämte han bibehållits i sina förmåner från brukstiden av fri bostad
och potatisland samt fri vedbrand på rot; att hans arbetsförmåga enligt
läkarintyg vore i mycket hög grad nedsatt; samt att vederbörande kommunalnämndsordförande
intygat, att Eklund, som ej ägde fastighet eller
kapital, »till följd av ålderdom blir urståndsatt att med arbete försörja
sig».
Över motionen avgåvo statskontoret och domänstyrelsen yttranden.
Bihang lill riksdagens prof okoll 1932. S sami. 17 höft. (Nr 31.) 2
Utskottet.
Äng.
penswn dt
smeden i\
Eklund.
18 Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Domänstyrelsen anförde följande:
TTtöver vad remisshandlingarna innehålla har domänstyrelsen genom
vederbörande jägmästare inhämtat,
att Eklund den 1 april 1878 anställdes såsom klensmed vid Grönsinka
bruk,
att han åtföljde bruket, när detsamma den 29 oktober 1897 inköptes av
kronan,
att han alltsedan dess huvudsakligen arbetat åt reviret och endast undantagsvis
kunnat åtaga sig smärre reparationsarbeten åt revirets arrendatorer,
att hans avlöning utgått med en dagspenning av 4 kronor per 8-timmarsdag,
att hans medelförtjänst från reviret under de sista fem åren utgjort
810 kronor för år, motsvarande ersättning för ett genomsnittligt årligt
dagantal av 200,
att han åtnjuter s. k. avgiftspension med 12 kronor 80 öre för år,
att någon understödspension på grund av arbetsförtjänstens storlek icke
kunnat ifrågakomma samt
att Eklund städse ådagalagt skicklighet, redbarhet och god vilja samt i
övrigt fört en hedrande vandel.
För egen del får domänstyrelsen fästa uppmärksamheten på, att Eklund
icke på något sätt kan betraktas såsom statstjänsteman. Hans nära förbindelse
under mer än trettio år med domänverket, som synes hava varit
hans huvudsakliga arbetsgivare, kunde dock möjligen berättiga till ett
årligt mindre understöd av statsmedel, då han nu uppnått 75 levnadsår
och enligt akten bifogat läkarintyg icke längre kan utföra något arbete
att räkna med.
Domänstyrelsen, som i viss mån ansluter sig till denna tankegång, finner
sig dock icke kunna medverka härtill i vidare mån än att Eklund till döddagar
får bibehållas vid sina alltifrån brukstiden åtnjutna förmåner av
fri bostad och potatisland samt fri vedbrand på rot. Att behovet av kontanta
medel, givetvis inom rätt så snäva gränser, därjämte måste tillgodoses,
lärer vara ofrånkomligt; men styrelsen vågar ifrågasätta, huruvida
detta tillgodoseende icke kan ske med tillhjälp av den allmänna pensionsförsäkringen,
vars reglerande bestämmelser väl numera — sedan Eklunds
arbetsförtjänst upphört — icke kunna lägga hinder i vägen för en månatlig
understödspension.
Därest emellertid ett årligt understöd i den mening motionären tänkt
sig kommer att tilldelas Eklund och därvid hänsyn till längden av hans
tjänstetid bliva i viss mån utslagsgivande, anser styrelsen sig böra erinra
om, att statsmakterna vid upprepade tillfällen medgivit, att både skogsstatstjänstemän
och andra till domänverket anslutna personer, vilka icke
varit att anse såsom statstjänstemän, må, i den händelse de tidigare varit
anställda i enskild tjänst men vid den enskilda egendomens försäljning
till kronan åtföljt densamma, efter avskedstagandet erhålla enahanda pensionsförmåner
som dem, till vilka de skulle varit berättigade, därest egendomen
i fråga under hela deras tjänstetid där varit i statsverkets ägo.
Statskontoret uttalade för egen del, att då av domänstyrelseus utredning
framginge, att Eklund, som icke kunde betraktas såsom befattningshavare
i statens tjänst, enligt styrelsens medgivande under återstående
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
19
livstiden finge bibehållas vid sina hittills åtnjutna förmåner av fri bostad
oell potatisland saint fri vedbrand på rot samt Eklund därjämte kunde
påräkna någon understödspension från allmänna pensionsförsäkringen,
det syntes utan särskilt ingripande bliva på tillfredsställande sätt sörjt
för uppehälle åt Eklund på ålderdomen.
1 sitt utlåtande den 13 april 1931, nr 27, anförde bankoutskottet under
punkten 92 i ämnet följande:
»Den av domänstyrelsen lämnade utredningen utvisar, att smeden Eklund
icke varit i statens tjänst anställd. Då emellertid domänverket under
en lång följd av år synes hava varit hans huvudsakliga arbetsgivare,
torde det få anses billigt, att något understöd på ålderdomen skänkes honom
från statens sida. Av domänstyrelsens utlåtande framgår, att dylikt
understöd kommer att av domänverket beredas på sådant sätt, att Eklund
under sin återstående livstid får bibehålla sina hittills åtnjutna förmåner
av fri bostad och vedbrand m. m. Vid sådant förhållande och då
han därjämte för framtiden lärer kunna påräkna pensionstillägg enligt
lagen örn allmän pensionsförsäkring, synes någon åtgärd i anledning av
motionen icke vara påkallad.»
Utskottet hemställde, att motionen icke måtto till någon riksdagens åtgärd
föranleda. Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.
I den nu föreliggande motionen har, såsom siöd för det gjorda yrkandet,
uppgivits följande:
»Eklund har under år 1931 sökt understödspension från allmänna pensionsförsäkringen.
Denna ansökan har lämnats utan bifall. Det är ännu
långt ifrån ’på tillfredsställande sätt sörjt för uppehälle åt Eklund på
ålderdomen’. Från olika håll gavs vid riksdagsbehandlingen av frågan i
fjol anslutning till tanken på särskilt understöd åt Eklund, därest motion
ånyo väcktes. Eklund åtnjuter endast förmån av fri bostad och potatisland
samt fri vedbrand på rot.»
Över den nu föreliggande motionen bär utskottet i vederbörlig ordning
inhämtat utlåtanden av domänstyrelsen, pensionsstyrelsen och statskontoret.
Domänstyrelsen har anfört följande:
På sätt domänstyrelsen framhållit i sitt år 1931 avgivna yttrande i ämnet,
torde — utöver förmån av fri bostad och potatisland samt fri vedbrand
på rot — behovet av kontanta medel i viss mån böra tillgodoses.
Med vilket belopp ett sådant kontantbidrag bör utgå, kan däremot vara
tveksamt. I sitt ovan åberopade yttrande år 1931 har styrelsen erinrat örn
tidigare beslut rörande beräknandet av pension åt till domänverket anslutna
personer, vilka -— i likhet med Eklund — icke varit att anse såsom
statstjänstemän. Av sagda yttrande framgår till en början, att nu
nämnda personer anses berättigade att, i den händelse de tidigare varit
anställda i enskild tjänst men vid ilen enskilda egendomens försäljning
till kronan åtföljt densamma, efter avskedstagandet erhålla enahanda
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
pensionsförmåner som dem, till vilka de skulle varit berättigade, därest
egendomen i fråga under hela deras tjänstetid där varit i statsverkets ägo.
Jämlikt de i kungörelsen den 8 november IDIS (nr 859) angivna grunderna
för pensionering av förmän oell arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning äger arbetare, som
innehar 60 levnadsår och minst 25 tjänstår, rätt till pension av 450 kronor
för år. De i nämnda kungörelse fastställda pensionsbeloppen hava sedermera
genom kungörelserna den 15 juni 1922 (nr 360) och den 18 juni 1925
(nr 280) reglerats på sådant sätt, att ett pensionsbelopp enligt 1918 års
grunder å 450 kronor numera utgår med 852 kronor.
Ett så högt pensionsbelopp kan — enbart med hänsyn till den förtjänst
Eklund haft av sitt arbete för domänverkets räkning — givetvis icke ifrågakomma.
I medeltal har hans inkomst från staten uppgått till omkring
800 kronor för år utöver naturaförmånerna; och ännu så sent som under
år 1931 har jägmästaren kunnat bereda honom en arbetsförtjänst av 864
kronor.
Styrelsen anser sig i detta sammanhang också böra bringa i erinran,
att det motionsvis framburna pensionsförslaget vid 1931 års riksdag enhälligt
avstyrktes av bankoutskottet, men att vid frågans behandling inom
andra kammaren från socialdemokratiskt Imil gjordes gällande, att
en pension av 420 kronor borde kunna beviljas.
Under förutsättning att understödspension från allmänna pensionsfonden
icke kan tillerkännas Eklund, har domänstyrelsen icke något att erinra
mot att ett årligt kontant understöd av 420 kronor beviljas Eklund
att utgå av domänverkets medel.
Pensionsstyrelsen s utlåtande är av följande innehåll
Pensionsstyrelsen
får till en början bekräfta, att Eklund sedan den 1
januari 1923 härifrån uppbär en årlig avgiftspension av 12 kronor 80 öre.
I motionen uppgives, att Eklund skulle hava fått avslag å en ansökan
örn pensionstillägg. Då någon sådan ansökan icke hittills inkommit till
styrelsen, har styrelsen från pensionsnämndens ordförande i Öster-Färnebo
sockens pensionsdistrikt infordrat uppgift, huruvida Eklund till denne
ingivit ansökan örn pensionstillägg samt i så fall när detta skett och i vilket
läge ärendet för närvarande befinner sig. Såsom svar härå har ordföranden
i skrivelse av den 29 februari 1932 meddelat, bland annat, att
Eklund visserligen hos ordföranden förfrågat sig örn möjligheten att erhålla
pensionstillägg, men att då det vid verkställd undersökning visat
sig, att hans inkomster väsentligt överstigit det maximibelopp, som i lagen
stadgas för rätt till sådant tillägg, han hittills avstått från att inlämna
ansökning örn dylik förmån.
Vidare har pensionsstyrelsen under hand i ärendet inhämtat, att Eklund
genom arbete för Grönsinka kronoparks räkning under år 1931 förtjänat
omkring 860 kronor kontant; att han dessutom åtnjuter fri bostad
och vedbrand från kronoparken; att han, frånsett den obetydliga avgiftspensiouen,
i övrigt icke bär några inkomster eller förmåner; att han numera
är mycket skröplig och hans arbetsförmåga helt obetydlig; samt att
han bor tillsammans med sin hustru, född den 20 oktober 1856.
Som bekant förutsättes för rätt till pensionstillägg, att vederbörande
skall vara till arbete varaktigt oförmögen och att årsinkomsten ej uppgår
för man till 425 och för kvinna till 400 kronor. Så länge Eklunds inkomst
är så hög som den ovan angivna, kan han således icke tillerkännas
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 21
pensionstillägg. Med hänsyn till lians höga ålder, 76 Vs år, och skröplighet
förefaller det dock, som örn han snart nog icke skulle kunna utföra
något inkomstbringande arbete. I så fall skulle hans och hans hustrus
årsinkomst enligt pensionsförsäkringslagen komma att inskränka sig till
värdet av fri hostad, 60 kronor för vardera maken, och fri vedbrand, som
kau uppskattas till sammanlagt omkring 20 kronor, och Eklund vara berättigad
till ett pensionstillägg å 213 kronor. Därest hustrun är till arbete
varaktigt oförmögen, skulle hon under nyss angivna förutsättning
erhålla 198 kronor i pensionstillägg. Vid bifall till motionen skulle Eklunds
pensionstillägg nedgå till 33 kronor och hustruns till 18 kronor.
För egen del har statskontoret anfört, att billighetsskäl syntes kunna
anses föreligga för beviljande av något understöd av domänverkets medel
på sätt domänstyrelsen föreslagit.
Med hänsyn till vad domänstyrelsen och statskontoret i sina nu avgivna
yttranden anfört bär utskottet icke velat motsätta sig, att Eklund i anledning
av det arbete, han under lång tid utfört för domänverkets räkning,
i form av pension från statens domäners fond erhåller något understöd
utöver de naturaförmåner, vid vilka han enligt domänstyrelsens utfästelse
kommer att bibehållas. Nämnda pension synes kunna bestämmas till det
av ämbetsverken ifrågasatta beloppet 420 kronor årligen. Pensionen torde
böra, enligt bestämmande av domänstyrelsen, utgå från den tidpunkt, da
Eklund prövas icke längre kunna i nämnvärd omfattning användas i arbete
för domänverket.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
11:56, må medgiva, att smeden Per Eklund må från
tidpunkt, som bestämmes av domänstyrelsen, under
sin återstående livstid från statens domäners fond uppbära
en årlig pension av 420 kronor.
13: o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 126 Ilar herr Dahlén hemställt,
»att riksdagen måtte besluta tillerkänna förre verkmästaren vid
statens järnvägsbyggnader Karl Jonas Björk ett årligt understöd att utgå
från och med innevarande år».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Karl Jonas Björk, som är född
den 5 januari 1872 och således nu 60 år gammal, haft anställning vid statens
järnvägsbyggnader såsom verkmästare ävensom vid vissa andra stat
-
Utskottet.
Äng.
ärligt understöd
ät
verkmästaren
K. J. Björk.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet.
Ang.
ärligt understöd
åt förre
stallkarlen
A. Andersson.
liga företag under olika perioder av åren 1901—1929. Hans sammanlagda
styrkta anställningstid utgör omkring 14 år 2 månader, däri likväl inräknats
en tid av 2 år 6 månader, varunder Björk synes liava varit anställd
hos enskild arbetsgivare och beträffande vilken det är ovisst, huruvida
lian utfört arbete för statens räkning. Efter genomgångna hjärnblödningar
är Björk numera helt arbetsoförmögen. Han är fullständigt medellös.
I en till Kungl. Majit ställd, den 18 mars 1930 dagtecknad skrift anhöll
Björk att få sig tillerkänd pension. Sedan järnvägsstyrelsen och statskontoret
med hänsyn till Björks korta tjänstetid avstyrkt bifall till denna
ansökning, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 2 oktober 1930 densamma
icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner utskottet icke
tillräckliga skäl föreligga för beredande av pension av statsmedel i förevarande
fall. På grund härav och under hänvisning till att ärendet nyligen
varit föremål för prövning av Kungl. Majit hemställer utskottet,
att förevarande motion lii 126 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
14:o.
I en inom andra kammaren under nr 254 väckt motion har herr Björklund
hemställt, »att riksdagen ville besluta tilldela f. d. stallkarlen Axel
Andersson'' i Hässleholm ett årligt understöd, att utgå från och med år
1932 och med belopp, som kan anses vara skäligt».
Av vid motionen fogade handlingar framgår, att Andersson är född
den 28 maj 1867 och sålunda omkring 65 år gammal, att han varit anställd
som tillfällig vagn- och stallkarl vid statens järnvägar i Hässleholm
under tiden 1 mars 1915—1 juni 1930, att han entledigats från denna
anställning vid uppnående av den ålder, som utgör pensionsålder för
ordinarie vagn- och stallkarl vid statens järnvägar, samt att han är medellös.
I övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsens yttrande är av följande lydelse i
Då Axel Andersson, enligt vad handlingarna i ärendet utmärka, haft
anställning i statens järnvägars tjänst under allenast 15 år — och vid
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
23
första anställningen dessutom redan uppnått nära 48 års ålder — under
det att enligt av Kungl. Majit fastställda grunder minimitjänstetiden
för erhållande av understöd (gratifikation) vid avgång ur tjänst vid statens
järnvägar är 20 år, finner sig styrelsen förhindrad tillstyrka bifall
till motionen.
Därest emellertid riksdagen skulle anse Andersson höra komma i åtnjutande
av något understöd, bör detta enligt styrelsens mening bestämmas
till högst 400 kronor per år i ett för allt.
För egen del har statskontoret med hänsyn till Anderssons korta tjänstetid
och till hans ålder vid antagande i statens tjänst framhållit, att
allenast då synnerligen ömmande omständigheter visats föreligga, ärligt
understöd av statsmedel beviljats under liknande förhållanden.
Under liand har utskottet inhämtat vissa upplysningar angående Anderssons
anställnings- oell avlöningsförhållanden. Av de erhållna uppgifterna
framgår, att Anderssons anställning såsom tillfällig vagn- och stallkarl
visserligen för honom inneburit skyldighet att tjänstgöra i samma omfattning
som för motsvarande ordinarie tjänsteman är stadgat men att Andersson
använts i tjänstgöring endast vid behov och sålunda icke haft
ständig tjänstgöring. Andersson bär icke avlönats efter för extra ordinarie
personal gällande avlöningsbestämmelser utan uppburit visst belopp
för tjänstgör^ gsdag, vilket belopp under åren 1926—1930 utgjort 7 kronor
örn dagen. Hans sammanlagda inkomst från statens järnvägar har under
nämnda period uppgått till för år 1926 441 kronor, för år 1927 714 kronor,
för år 1928 943 kronor 17 öre, för år 1929 2,451 kronor 36 öre samt för år
1930 1,043 kronor.
Då utskottet funnit den i ärendet förebragta utredningen icke innefatta
tillräckliga skäl för beredande av pension av statsmedel i förevarande fall,
har utskottet ansett sig höra avstyrka åtgärd i anledning av den väckta
motionen och alltså hemställa,
att förevarande motion 11:254 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
15 :o.
I en inom andra kammaren av herr G ra pålson väckt motion nr 257 har
hemställts, att riksdagen måtte tilldela förre hanarhetaren Kristoffer
Holmgren i Forsbacken, Björna församling av Västernorrlands län, pension
med skäligt belopp.
Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet.
Äng.
pension åt
förre banarbetaren
K.
Holmgren.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Holmgren är född den 20 februari
1861 och sålunda 71 år gammal. Ett av baningenjören vid statens
järnvägars 22:a bansektion den 17 mars 1931 utfärdat intyg utvisar, att
Holmgren under vissa delar av åren 1908—1920 arbetat vid nämnda bansektion
sammanlagt omkring 4 år. Enligt intyg, vilka synas vara avgivna
av f. d. arbetskamrater till Holmgren och vilka utfärdats i november
och december 1931, skulle han vidare hava arbetat dels vid statliga
järnvägsbyggnadsföretag under åren 1890—1891, dels ock vid statens järnvägars
banavdelning tidvis under åren 1892—1907. Anställningstiden
Ilar därvid av intygsgivarna »uppskattats till» i ett intyg avseende åren
1894—1898 sammanlagt omkring 5 år, i ett intyg avseende åren 1905—1908
sammanlagt omkring 2 år och i ett intyg avseende liela den uppgivna tiden
1890—1907 sammanlagt omkring 12 år. Enligt läkarintyg är Holmgren
på grund av ledgångsreumatism fullständigt arbetsoförmögen. Av vederbörande
pastorsämbete har intygats, att Holmgren »är i behov av allt det
understöd, som kan beredas honom.»
Över ifrågavarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsens yttrande är av följande lydelse:
Enligt vad framgår av det av boningenjören vid 22:a bansektionen den
17 mars 1931 utfärdade intyget har Holmgren under åren 1908—1920 varit
anställd vid statens järnvägar i, sammanlagt, omkring 4 år. Beträffande
Holmgrens tjänstetid före år 1908, som enligt andra vid remissen fogade
intyg skulle sträcka sig tillbaka ända till år 1890, hava inga upplysningar
stått att erhålla från äldre arbetarjournaler eller andra handlingar. Sistberörda
intyg, som synas vara utfärdade av förutvarande arbetskamrater
till Holmgren, måste anses lämna ett alltför ofullständigt besked rörande
omfattningen av den verkliga arbetstiden under de år intygen avse. I
varje fall synes icke föreligga grundad anledning antaga att Holmgrens
årliga tjänstetid vid banavdelningen före år 1908 varit längre än den genomsnittliga
tjänstetiden per år under perioden 1908—1920, eller omkring
4 månader. Sammanlagda anställningstiden vid statens järnvägar torde
sålunda kunna uppskattas till omkring 10 år. På grund härav anser sig
styrelsen icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Skulle riksdagen likväl finna skäl tilldela Holmgren något understöd,
synes detta böra beviljas med ett belopp, som, inklusive dyrtidstillägg,
något understiger det gratifikationsbelopp, 500 kronor, vartill en ban- och
byggnadsarbetare vid statens järnvägar med minst 20 års anställningstid
vid verket kan under vissa förutsättningar ifrågakomma enligt kungl,
brevet den 18 december 1925 angående bemyndigande för styrelsen att,
utan hinder av viss i instruktionen meddelad bestämmelse, bevilja gratifikationer.
För egen del har statskontoret anfört, att man enligt statskontorets mening
knappast kunde på föreliggande utredning örn Holmgrens arbetstider
för statens räkning grunda beslut örn pension åt honom.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
25
Den statsans tänning, som för Holmgren uppgivits, synes, att döma
av föreliggande handlingar, hava varit alltför kortvarig för att densamma,
med hänsyn även till anställningens mindre fasta karaktär, skulle kunna
föranleda beviljande av pension eller därmed jämförligt understöd av
statsmedel. Härtill kommer, att beträffande den övervägande delen av
den uppgivna anställningstiden icke föreligger utredning, som kan godtagas
såsom grundval för ett beslut örn sådan förmån.
Vid nu angivna förhållanden avstyrker utskottet åtgärd i anledning
av motionärens förslag och hemställer alltså,
att förevarande motion II: 257 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
16:o.
I en inom andra kammaren väckt motion nr 259 har herr Gustafson i
Vimmerby hemställt, »att riksdagen måtte bevilja förre lådbrevbäraren
Johan August Strand i Västervik ett årligt ålderdomsunderstöd av trehundrasextio
kronor att utgå från och med den 1 januari 1931 räknat
under hans återstående livstid».
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.
Av tillgängliga handlingar framgår, att Johan August Strand, som
är född den 22 maj 1864 och således nära 68 år gammal, under åren 1913
—1915 och 1919—1930 eller under sammanlagt omkring 15 år tjänstgjort
såsom lådbrevbärare i Västervik mot en ersättning, som under de senaste
två åren utgjort 4 kronor 30 öre per dag. Strand äger en bostadsfastighet,
taxerad till 5,000 kronor och enligt uppgift belånad för 2,000 kronor.
Han lever tillsammans med sin hustru och en dotter; familjen befinner sig
i tryckta ekonomiska omständigheter.
På grund av ålderdomssvaghet och minskade kroppskrafter nödgades
Strand frånträda sin befattning vid slutet av år 1930. Frågan örn beredande
av ålderdomsunderstöd av postmedel åt honom hade emellertid
redan dessförinnan på framställning av postmästaren i Västervik varit
föremål för prövning av generalpoststyrelsen, som genom beslut den 30
september 1930 med hänsyn till Strands korta anställningstid ansett sig
vara förhindrad att för det dåvarande medgiva sådant understöd.
Utskottet vill erinra, att enligt gällande bestämmelser lådbrevbärare
vid postverket, vilken är i behövande omständigheter och tjänstgjort
minst 25 år eller undantagsvis kortare tid, må efter avgång från sin anställning
av generalpoststyrelsen tilldelas ålderdomsunderstöd. Sådant un
Bihang till riksdagens protokoll 19.12. S sami. 17 haft t Nr 31.)
Utskottet
Ang.
understöd
it förre lådbrevbäraren
T. A. Strand.
Utskottet
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
derstin! har dock icke ansetts kunna beviljas, då tjänstetiden mera avsevärt
understigit 25 år.
Såsom framgår av det anförda har generalpoststyrelsen, som bemyndigats
att enligt av riksdagen godkända grunder pröva frågor örn understöd
åt lådbrevbärare, ansett sig förhindrad att tillerkänna Strand sådant understöd.
Med hänsyn härtill och då den tid av omkring 15 år, varunder
Strand fullgjort arbete för postverkets räkning, synts utskottet vara alltför
kort för att kunna motivera, att riksdagen skulle bereda honom pension
eller därmed jämförligt understöd, får utskottet avstyrka bifall till
motionen och alltså hemställa,
att förevarande motion II: 259 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 april 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 30.
Reservation
vid punkten U (ang. årligt understöd åt förre stallkarlen A. Andersson):
av herrar Bäcklund, Lovén och Höglund i Göteborg, vilka yrkat,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion
II: 254, må medgiva, att förre stallkarlen Axel Andersson
må från och med den 1 januari 1932 under sin
återstående livstid av trafikmedel uppbära en årlig
pension av 384 kronor.
321388. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:228 Riksdagens skrivelse Nr 228 s. 30 i texten