Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer rn. fl. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. A. Allmänna indragningsstaten. I. Justitiedepartementet. l:o.

1932-04-25 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:32, Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer rn. fl. Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. A. Allmänna indragningsstaten. I. Justitiedepartementet. l:o.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 4-80 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda

personer rn. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till

utskottet hänvisade framställningar rörande pensioner eller understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.

A. Allmänna indragningsstaten.

I. Justitiedepartementet.

l:o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 69 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,

avseende justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre

vaktkonstapeln vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona Anders Petter Andersson

Lindqvists änka Ingrid, Maria Lindqvist, född Svensdotter, må,

räknat från och med den 1 mars 1931, så länge hon förbliver änka, å allmänna

indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384 kronor; dock

med skyldighet för henne att vidkännas avdrag med beloppet av det tillfälliga

understöd å 384 kronor, som hon tilldelats jämlikt Kungl. Majits

beslut den 16 juli 1931.

Av handlingarna i ärendet framgår, att mannen Lindqvist, som var född

den 1 november 1845, inträtt i fångvårdens tjänst den 20 november 1873,

förordnats till vaktkonstapel vid dåvarande straffängelset, sedermera

tvångsarbetsanstalten i Karlskrona den 27 april 1877 samt konstituerats till

ordinarie vaktkonstapel den 19 december 1882; att han efter mer än 37 års

anställning avgått ur tjänsten med utgången av januari månad 1911 mot

åtnjutande av årlig pension av 800 kronor; att han icke varit delägare i

civilstatens änke- och pupillkassa; att Lindqvist, som avlidit i februari

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. S sami. IS hafi. (Nr 32.)

Ang.

pension åt

vaktkonstap

pein A. P.

Anderssons

Lindqvists

änka.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

pension åt

f. d. vaktkonstapeln

G. A. Anderssons

änka.

månad 1931, efterlämnat hustru och en dotter; att bouppteckningen efter

mannen utvisar brist i boet; att änkan, som är född den 11 december 1849

och alltså 82 år gammal, enligt intyg av pastorsämbetet i Karlskrona stadsförsamling

är medellös och i behov av allt det understöd, som kan beredas

henne; samt att änkan icke har barn eller nära anhörig, som är i stånd

att bidraga till hennes uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

I anslutning till vad tidigare i liknande ärenden plägat medgivas tillstyrker

utskottet, att pension av statsmedel i förevarande fall beviljas.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts härutinnan framlagda förslag hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

2:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

231 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 1,

avseende justitiedepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att f. d.

vaktkonstapeln vid statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö Gustaf Albert

Anderssons änka Maria Albertina Andersson, född Hallin, må från och

med den 1 december 1931 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av

384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Gustaf Albert Andersson,

som var född den 4 december 1852, anställdes såsom extra vaktkonstapel

vid centralfängelset å Långholmen den 8 juli 1874, antogs till ordinarie

vaktkonstapel vid samma fängelse från och med den 2 juli 1875 samt

transporterades i samma befattning till tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

i oktober 1894; att han erhöll avsked med utgången av december månad

1917 med en årlig pension av 1,000 kronor; samt att han icke var

delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.

Vidare inhämtas, att Gustaf Albert Andersson vid sin död efterlämnade,

förutom änkan, född den 30 augusti 1867, ogifta dottern Edit Maria,

född den 16 augusti 1898; att behållningen i boét efter Andersson

uppgick till omkring 6,120 kronor, därav en till 3,500 kronor taxerad

fastighet; att änkan Anderssons arbetsförmåga på grund av sjukdom

(kronisk ledgångsreumatism i armar och: händer med deformering av

fingrarnas leder) är i väsentlig grad nedsatt, samt att dottern för vård av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 3

modern är nödsakad vistas i hemmet och på grund därav förhindrad att

genom förvärvsarbete bereda sig inkomst.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisas till propositionen.

Utskottet tillstyrker, att pension i förevarande fall beviljas med av

Kungl. Majit föreslaget belopp.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis ifrågavarande

framställning.

II. Försvarsdepartementet.

3:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 145, vilken beträffande försvarsdepartementet innefattar förslag

i två med nummer 1 och 2 betecknade punkter, bar Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva,

att vart och ett av avlidne förre underofficeren av 3ie graden vid flottan

Karl Ernst Vilhelm Anderssons och bans efterlämnade änka Agnes

Emilia Rebecka Anderssons, född Olsson, minderåriga barn Arne Vilhelm,

Olle Lennart, Anna Greta Vivian Emilia, Gertrud Gudrun och Maj

Ingrid Charlotta må från och med den 1 maj 1931 till och med utgången

av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 96 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Andersson, som var född den 4 augusti 1884, avled den 27 april 1931

samt efterlämnade, förutom änkan, vilken är född den 8 april 1894 och

alltså 38 år gammal, de fem minderåriga barnen Arne Vilhelm, född den

15 september 1914, Olle Lennart, född den 27 december 1915, Anna Greta

Vivian Emilia, född den 11 augusti 1917, Gertrud Gudrun, född den 9 juni

1923, samt Maj Ingrid Charlotta, född den 9 maj 1928.

Beträffande Anderssons tjänstgöring har inhämtats, att han under tiden

den 1 november 1901—den 31 oktober 1907 var anställd vid Karlskrona

kustartilleriregemente samt att han den 1 december 1911 inskrevs vid

sjömanskåren och den 31 december 1918 konstituerades till underofficer

av 3:e graden vid flottan. Enär Anderssons hälsotillstånd sedermera ansågs

vara sådant, att han icke kunde föreslås till erhållande av fullmakt

Utskottet.

Äng.

uppfostringsbidrag

åt förre

underofficeren

av 3:e graden

vid flottan K.

E. V. Anderssons

minderåriga

barn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

å underofficersbeställningeu, blev han, efter det ett av Kungl. Majit meddelat

särskilt tillstånd för honom att kvarstå i tjänsten tilländagått, jämlikt

bestämmelserna i § 167 mom. 4 av reglementet för marinen, del I, entledigad

från och med den 1 juli 1923. I anledning av en av Andersson

hos direktionen över flottans pensionskassa gjord ansökning örn pension

meddelade direktionen den 14 december 1923 det beslut, att — enär Andersson,

som i avseende å ålder och tjänstetid icke uppfyllt föreskrivna

villkor för erhållande av pension från nämnda pensionskassa, blivit avskedad

från sin tjänst vid flottan, icke på den grund, att han i följd av

sjukdom vore oförmögen till vidare tjänstgöring, utan jämlikt bestämmelserna

i § 167 mom. 4 av reglementet för marinen, del I — direktionen

funne Andersson icke berättigad till pension från kassan. Då Andersson

sålunda vid avgång ur tjänst icke ägde rätt till pension ur flottans pensionskassa

eller eljest av statsmedel, har jämlikt § 23 mom. 3 av pensionskassans

reglemente vid avgången gratialrätten för hans änka och barn

förfallit, men har till Andersson återbetalats så mycket av de erlagda

gratialavgifterna, som enligt försäkringstekniska grunder utgjorde deras

matematiska värde, eller 287 kronor 23 öre.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition den 6 mars 1925 (nr 128) beviljade

riksdagen Andersson en årlig pension å 700 kronor, att utgå från

och med den 1 juli 1923 och bestridas från allmänna indragningsstaten.

I förenämnda proposition anfördes, bland annat, att Andersson lede av

kronisk lungsjukdom, som dock icke konstaterats vara obotlig; att denna

sjukdom måste anses stå i samband med i tjänsten ådragen lungsjukdom,

varav han tidvis lidit redan under åren 1914—1916; samt att hans

arbetsförmåga på grund av berörda sjuklighet torde kunna anses vara

nedsatt till hälften.

Efter avskedet från flottan hade Andersson till en början sökt bereda

sig utkomst såsom agent för olika firmor samt sedan januari 1928 intill

sin död den 27 april 1931 med undantag av två tidsperioder om tillhopa

omkring 8 månader innehaft olika anställningar såsom maskinist å handelsfartyg.

Han omkom genom drunkning i Dunkerques hamn. Enär Anderssons

död måste anses hava orsakats av olycksfall utom arbetet, fann

vederbörande försäkringsbolag (Arbetsgivarnas ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag)

Anderssons efterlevande icke berättigade till någon ersättning

från bolaget.

Bouppteckningen efter Andersson utvisade en brist i boet av 867 kronor.

Rörande änkan Anderssons förmåga att genom arbete bidraga till familjens

uppehälle anföres i ett av kyrkoherden i Rödeby församling den

15 juni 1931 utfärdat intyg följande:

Agnes Andersson, som på grund av försvagad hälsa ej vore fullt arbetsför,

vore uteslutande bunden vid sina många barns vård och hemmets

skötsel i övrigt. Härtill komme, att hennes äldsta dotter vore sjuklig.

Under sådana förhållanden vore det uppenbart, att hon ej kunde förskaf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 5

fa sig någon nämnvärd kontant inkomst. Enligt uppgift av fattigvårdsstyrelsens

ordförande åtnjöte familjen ej något kommunalt understöd.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

4:o.

Under punkten 2 av förevarande proposition föreslås, att konstruktören

vid ingenjör departementet vid flottans varv i Stockholm Viktor Ferdinand

Israelsson änka Amalia Israelsson, född Börjesson, må, räknat

från och med den 1 september 1931, under sin återstående livstid, så

länge hon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 396 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår, att konstruktören Israelsson, som var

född den 7 januari 1864 och avled den 11 augusti 1931, var anställd vid

ritkontoret hos ingenjördepartementet vid flottans varv i Stockholm alltsedan

den 19 juni 1890, nämligen såsom ritare under tiden intill utgången

av år 1920 och såsom konstruktör under tiden därefter, samt att han av

varvschefen vid flottans station i Stockholm den 30 april 1929 antogs att

från och med den 1 juli 1928 räknat vara konstruktör i 18:e lönegraden i den

i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa

civila och civilmilitära ieke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, med placering såsom

föreståndare för ritkontoret.

Vidare inhämtas, att Israelsson vid sin död efterlämnade, förutom änkan

Amalia Israelsson, född den 15 november 1863, de fyra barnen Thure Viktor,

Ragnar Eugen, Ragnhild Hedvig Maria och Ernst Olof, födda respektive år

1889, 1892, 1896 och 1897; att bouppteckningen efter Israelsson utvisar en

brist i boet å omkring 1,550 kronor; att Amalia Israelsson enligt företett

läkarintyg på grund av sjukdom (högt blodtryck, mag- och tarmkatarr och

nervositet) sannolikt för framtiden är oförmögen till arbete och i behov av

.ständig omvårdnad; samt att Amalia Israelsson, enär mannen icke innehaft

sådan befattning, som varit förenad med delaktighet i flottans pensionskassa,

icke är berättigad till gratial ur nämnda kassa.

Beträffande barnens förmåga att bidraga till hennes uppehälle har Amalia

Israelsson lämnat följande, vederbörligen bestyrkta upplysningar:

Äng.

pension åt

konstruktören

V. F. Israela

sons änka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

ärligt understöd

åt

f. d. förrådsförmannen

K. A. Anderssons

änka.

Barnen kunde endast i ringa mäll bidraga till moderns försörjning. Äldste

sonen Thure Viktor vore medicine kandidat utan stadigvarande tjänst och

säker inkomst. Sonen Ragnar Eugen, vilken ägnat sig åt bankverksamhet,

hade sedan år 1923 endast periodvis haft arbete och vore sedan den 25 augusti

1931 anställd såsom kassör i enskild tjänst med en lön av 250 kronor i månaden.

De långa arbetslöshetsperioderna hade för honom medfört ekonomiska svårigheter,

vars verkningar lång tid framåt vore kännbara. Dottern Ragnhild

Hedvig Maria vore anställd såsom assistent hos Skyddsvärnet i Stockholm

med en lön av 200 kronor i månaden. Samtliga dessa tre barn, alla ogifta,

vistades i hemmet. Yngste sonen Ernst Olof, vilken vore gift, hade icke

någon anställning, men hans hustru innehade en mindre skoaffär i Göteborg.

Själv hade han tidigare ägnat sig åt jordbruk men måst upphöra därmed

på grund av ekonomiska svårigheter.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet, som ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

5:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 249 har herr Laurén hemställt,

»att riksdagen måtte bevilja änkan efter avlidne förrådsförmannen

vid Akers krutbruk Karl August Andersson, Augusta Matilda Andersson,

född Eriksson, en årlig pension från allmänna indragningsstaten

å 384 kronor, att utgå från och med den 1 innevarande januari.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, må hänvisas

till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att förrådsförmannen vid Åkers

krutbruk Karl August Andersson den 1 april 1930 efter en tjänstetid av

17 år erhöll avsked från sin befattning samt att han därvid tillerkändes

en förtidspension å 820 kronor. Andersson avled den 27 januari 1931,

efterlämnande änka, Augusta Matilda Andersson, född Eriksson den 8

juli 1875 och alltså nu 56 år gammal, samt tre barn, två söner och en

dotter. Enligt ett den 11 april 1931 dagtecknat läkarintyg är änkans

arbetsförmåga på grund av vissa sjukdomar nedsatt till en tredjedel av

normal arbetsförmåga. Den ene av sönerna tjänstgör såsom kontorist vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori med en årlig lön, förutom dyrtidstillägg,

av 2,916 kronor, och den andre är anställd såsom arbetare vid Åkers krutbruk,

för vilken anställning Iian under år 1930 åtnjöt en kontant inkomst

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

7

av 2,165 kronor 7 öre, vartill sedermera kommit fri bostad örn ett rum och

kök. Dottern är gift med en tjänsteman vid krutbruket, vilkens lön under

år 1930 utgjorde 2,856 kronor jämte dyrtidstillägg. Bouppteckningen efter

förrådsförmannen Andersson utvisade en behållning av 612 kronor

22 öre.

Sedan styresmannen för Åkers krutbruk i skrivelse till arméförvaltningens

artilleridepartement den 24 februari 1931 anhållit örn pension åt

änkan Andersson, hemställde departementet hos Kungl. Majit, att Kungl.

Majit ville bevilja änkan ett årligt understöd till belopp av 384 kronor

att utgå från och med den 1 februari 1931.

I ärendet avgav statskontoret den 4 april 1931 utlåtande och anförde

däri att, då änkan Andersson icke vore mer än något över 55 år gammal

och, såvitt av handlingarna framginge, helt arbetsför samt då hon syntes

kunna från barnen påräkna god hjälp till uppehället, fullt tillräckliga

skäl för beviljande av änkepension av statsmedel knappast kunde

anses föreligga i detta fall.

Med anledning av vad statskontoret framhållit angående änkan Anderssons

hälsotillstånd, överlämnade styresmannen för Akers krutbruk

med skrivelse den 13 april 1931 till statskontoret ett av brukets läkare utfärdat

intyg, enligt vilket änkans arbetsförmåga vore nedsatt till en tredjedel

av normal arbetsförmåga. I samband därmed ifrågasatte styresmannen,

huruvida möjligheterna för änkan att erhålla understöd från

barnen skäligen borde anses utgöra hinder för beviljande av änkepension

i förevarande fall och erinrade därvid, att riksdagen år 1925 tillerkänt

änkan efter verkstadsarbetaren A. Stenborg en årlig pension, oaktat hennes

barn varit i avsevärt bättre ekonomiska förhållanden än änkan Anderssons.

På grund av vad sålunda förekommit anförde statskontoret i skrivelse

den 14 april 1931 till finansdepartementet, att även örn det i statskontorets

utlåtande den 4 samma månad gjorda och på styresmannens då föreliggande

utredning grundade antagandet, att änkan Andersson vore fullt

arbetsför, visat sig oriktigt, den andra av statskontoret åberopade omständigheten

kvarstode, nämligen att änkan Anderssons barn syntes vara

i den ställning, att de kunde och borde sörja för moderns underhåll på

ålderdomen. När det gällt att efter billighetsskäl avgöra, huruvida änkepension

av statsmedel borde beredas, hade hittills under liknande förhållanden

sådan förmån icke ansetts kunna beviljas.

Vad beträffade det åberopade precedensfallet hänvisade statskontoret

till propositionen nr 129/1925, punkten 4, varav framginge, att det visserligen

ansetts i någon mån tveksamt, huruvida pension av statsmedel bort

beredas änkan Stenborg, men att sådan förmån likväl tillstyrkts av särskild

anledning, som icke ägde motsvarighet i förevarande fall.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Ang.

årligt understöd

åt soldaten

K. J.

Ömans änka.

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

I anslutning till vad sålunda anförts förklarade sig statskontoret sakna

anledning frångå sin tidigare uttalade mening.

Genom beslut den 19 juni 1931 fann Kungl. Majit icke skäl bifalla framställningen

örn pension åt änkan Andersson.

Såsom stöd för yrkandet örn pension åt änkan Andersson frambålles i

motionen särskilt, att bennes äldste son, som bade en lön av 260 kronor i

månaden, lede av svår öronsjukdom sedan ett par år tillbaka, att henne»

andre son hade en lön av endast 160 kronor i månaden jämte bostad och

ved, att hennes dotter, vilkens man hade en inkomst av 270 kronor i månaden,

hade ett barn, som vore ett år gammalt, ävensom att det kunde

antagas, att Kungl. Majits avslag föranletts av ofullständiga uppgifter

örn änkan Anderssons hälsotillstånd.

Vad angår det av motionären gjorda antagandet, att Kungl. Majda

beslut att avslå framställningen örn pension åt änkan Andersson skulle

hava föranletts av ofullständiga uppgifter örn änkans hälsotillstånd,

framgår av utredningen i ärendet, att samtliga i detta avseende nu åberopade

omständigheter varit kända vid Kungl. Maj:ts behandling av

ärendet. Däremot hava i motionen meddelats vissa ytterligare uppgifter

rörande barnens levnadsförhållanden, vilka uppgifter icke synas hava

varit tillgängliga vid prövningen av änkan Anderssons pensionsansökan.

Vid sådant förhållande synas skäl föreligga för att ärendet göres till föremål

för ny framställning till Kungl. Majit. Att riksdagen nu skulle,

med avvikelse från den ståndpunkt, Kungl. Majit intagit, bevilja pension

åt änkan Andersson har utskottet — även örn utskottet för sin del funnit

vissa skäl tala för att något understöd i förevarande fall beredes — ansett

sig icke böra tillstyrka.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:249 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

6:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 256 har herr Lundström

hemställt, »att riksdagen måtte bevilja soldatänkan Anna Henrika öman

ett årligt understöd till belopp, som kan befinnas skäligt, att utgå från

och med den 1 januari 1932».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar framgår, att Karl Johan Öman, som var

född den 8 juli 1867 och avled den 20 augusti 1923, hade tjänstgjort såsom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

9

indelt soldat vid Norrbottens regemente oell efter avsked från sin anställning

åtnjutit underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa; samt att hans

efterlämnade änka Anna Henrika Öman, född Nilsdotter den 27 september

1866 och alltså 65 år gammal, är oförmögen till arbete och under de senaste

åren åtnjutit understöd från fattigvården.

Utskottet veterlig! bar riksdagen hittills icke medgivit understöd åt

efterlevande efter indelt eller f. d. indelt manskap, vilket manskap icke

är att anse såsom statstjänare i egentlig mening. Vid sådant förhållande

och då några skäl av beskaffenhet att i detta fall böra föranleda ett frångående

av denna praxis icke blivit förebragta, finner sig utskottet böra

avstyrka bifall till nu förevarande motion.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion II: 256 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

lil. Socialdepartementet.

7:o.

I en till riksdagen avlåten, den 26 februari 1932 dagtecknad proposition

nr 145 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

3, avseende socialdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att

vart och ett av avlidne förste amanuensen hos riksförsäkringsanstalten

Alarik Ferdinand Nordmarks och hans frånskilda hustru Margareta Maria

Vilhelmina Nordmarks, född Pettersson, minderåriga barn Ingrid

Anna Emilia, Vera Margareta och Gudrun Emilia må från och med den

1 augusti 1931 till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet

uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Nordmark, som var född den

14 februari 1893 och avled den 17 juli 1931, avlade filosofie kandidatexamen

vid universitetet i Uppsala den 15 december 1916 samt juris kandidatexamen

vid Stockholms högskola den 13 april 1929; att han den 12 juni

1917 antogs till extra ordinarie amanuens vid Stockholms stads statistiska

kontor, varest han under år 1917 var förordnad såsom aktuarie under 1

månad 27 dagar samt under år 1918 innehade förordnande såsom amanuens

och biträdande aktuarie under 6 månader; att han under tiden den 1

mars—den 30 september 1917 tjänstgjorde såsom extra ordinarie tjänsteman

hos socialstyrelsen; att han under år 1918 under en tid av 2 Vs måna
-

Utskottet
-

Äng.

uppfostringsbidrag

åt

förste amanuensen

hos riksförsäkringsanstalten

A. FNordmarks

minderåriga

barn.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

pension åt

t. f. sekreteraren

hos

riksför säkringsanstalten

C. A.

Oison Cranströms

änka

Agda Helena

Elisabeth

Oronström.

der innehade anställning å Svenska arbetsgivarföreningens statistiska

byrå; att ban den 23 april 1919 anställdes såsom extra tjänsteman bos

riksförsäkringsanstalten, varest ban förordnades till amanuens från och

med den 23 juni 1919 och till förste amanuens från och med den 1 juni

1922; att ban på grund av riksförsäkringsanstaltens särskilda förordnanden

uppehållit befattning, motsvarande nuvarande 21:a lönegraden, under

sammanlagt 3 år 2 månader 4 dagar; samt att ban vid sin död var placerad

i 18:e lönegraden 18:e löneklassen i gällande löneplän för extra ordinarie

tjänstemän med en avlöning av 5,304 kronor för år.

Vidare inhämtas, att Nordmark sedan den 2 april 1930 var skild från

sin hustru, vilken numera är omgift; att han med benne bade förenämnda

tre barn, Ingrid Anna Emilia, född den 26 januari 1923, Vera Margareta,

född den 5 maj 1924 samt Gudrun Emilia, född den 28 oktober 1926;

att biträdande överlantmätaren Valfrid Holm och dennes hustru Vera

Holm, född Nordmark, den 4 augusti 1931 förordnats att vara förmyndare

för samt hava vårdnaden örn barnen; samt att makarna Holm i en

till chefen för riksförsäkringsanstalten ställd skrift anhållit örn utverkande

av uppfostringsbidrag för myndlingarna.

I ärendet företedd bouppteckning efter Nordmark utvisar, att dödsboets

tillgångar uppgingo till 799 kronor 23 öre och skulderna i boet till 22,361

kronor 77 öre.

Enligt ett av sociala distriktsbyråernas i Stockholm centralkansli den

28 januari 1932 utfärdat intyg sakna Nordmarks omförmälda barn egna

medel samt underhåll och vård av annan.

I övrigt åberopar utskottet vad propositionen innehåller.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts här avhandlade förslag hemställer

utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av

riksdagen bifallas.

8:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagteeknad proposition nr

231 bar Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 2, avseende

socialdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att tillförordnade

sekreteraren, notarien å extra stat bos riksförsäkringsanstalten Carl

Arthur Olsson Cronströms änka Agda Helenn Elisabeth Cronström, född

Arbin, må från och med den 1 februari 1931 under sin återstående livstid,

så länge bon förbliver änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig

pension av 600 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

11

Av handlingarna i ärendet framgår, att Cronström, som var född den

9 juli 1889, efter att hava avlagt kansliexamen inträdde i statens tjänst

den 18 maj 1912 såsom extra ordinarie tjänsteman i fångvårdsstyrelsen;

att han de följande åren till början av år 1918 tjänstgjorde dels i nämnda

verk, dels ock i kammarkollegium och läroverksöverstyrelsen, i vilka ämbetsverk

han innehade förordnande såsom arkivarie i omkring tre månader

samt såsom aktuarie, notarie och registrator sammanlagt omkring

fyra år, varjämte han vissa tider bestred amanuensbefattning; att han

från och med den 21 januari 1918 antogs till amanuens hos riksförsäkringsanstalten

samt från och med den 1 mars 1918 till och med den 31

maj 1919 uppehöll notarietjänst därstädes; att han den 1 juni 1919 blev notarie

å extra stat hos anstalten, vilken befattning han innehade till sitt

den 28 januari 1931 timade frånfälle; att han därjämte från och med den

27 oktober 1927 till och med den 18 juli 1929 enligt anstaltens särskilda beslut

innehade förordnande att uppehålla en vakant sekreterarbefattning

å ordinarie stat samt — sedan förordnande å befattningen kungjorts

till ansökning — den 19 juli 1929 av Kungl. Majit förordnades

att tills vidare uppehålla samma sekreterarbefattning, vilket förordnande

han innehade till sin död; att han jämlikt Kungl. Majits beslut den

15 februari 1929 på grund av detta förordnande åtnjöt samma förmåner,

som örn han varit innehavare av sekreterarbefattning å extra stat; samt

att han omkring två månader uppehållit byråchefsbefattning, varjämte

han före den 27 oktober 1927 uppehållit sekreterarbefattning under omkring

1 år 9 månader.

Vidare framgår av handlingarna, att Cronström efterlämnat, förutom

änkan, vilken är född den 13 oktober 1895, dottern Brita Elisabeth, född

den 5 oktober 1925; att änkan sedan den 1 juli 1930 innehaft befattning

som ordinarie småskollärarinna vid Stockholms stads folkskolor; att enligt

förrättad bouppteckning efter Cronström tillgångarna i boet uppgingo

till 15,836 kronor 76 öre, därav i lösören 1,978 kronor 50 öre, samt

skulderna till 10,635 kronor 63 öre, i vilket belopp emellertid ingick kontrakterad

hyra för tiden 1 april 1931—30 september 1932 med 5,900 kronor;

samt att på grund av mellan makarna upprättat inbördes testamente

den del av den avlidnes kvarlåtenskap, som ej utgjorde bröstarvinges

laglott, med full äganderätt skulle tillfalla änkan.

Frågan om understöd åt Cronströms efterlevande var nästförflutet år

föremål för Kungl. Majits och riksdagens prövning med föranledande av

en då föreliggande framställning av riksförsäkringsanstalten örn utverkande

av pension åt Cronströms änka och uppfostringsbidrag åt makarnas

dotter.

I berörda framställning anförde riksförsäkringsanstalten i huvudsak

följande!

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Oaktat anstalten varit i verksamhet sedan år 1902, hade anstalten®

organisationsfråga ännu icke blivit slutgiltigt löst. På grund härav hade

endast ett fåtal av anstaltens befattningshavare ordinarie anställning. Ej

mer än 41 befattningar, inberäknat 22 biträdes- och expeditionsvaktsbefattningar,

vore uppförda å ordinarie stat. Då hela antalet befattningshavare

i anstalten vid 1931 års ingång utgjorde 329, uppginge antalet orrinarie

befattningar endast till cirka 12 procent därav. Riksförsäkringsanstalten

intoge sålunda uti ifrågavarande hänseende en synnerligen

ogynnsam och i statsförvaltningen sannolikt enastående ställning. Tid

efter annan hade riksförsäkringsanstalten gjort framställning örn anstaltens

försättande på ordinarie stat i större utsträckning, vilket emellertid

ej ansetts kunna föranleda åtgärd med hänsyn till de alltjämt fortgående

utredningarna på socialförsäkringens område. Läget hade ytterligare

förvärrats genom den sedan ett flertal år tillämpade vakanssättningen

av tjänster. Det syntes emellertid icke skäligt, att anstaltens befattningshavare

eller deras efterlevande bleve lidande till följd av dröjsmålet

med lösande av anstaltens organisationsfråga.

Vad beträffade Cronström, vilkens stora nit och skicklighet i arbetet

anstalten vitsordade, skulle han under normala förhållanden givetvis

innehaft notarietjänst å ordinarie stat och sannolikt även sekreterarbefattning

å sådan stat. Då han på grund av de säregna förhållandena vid

anstalten varit förhindrad vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa,

syntes det befogat, att hans änka och barn av statsmedel erhölle

pension.

Riksförsäkringsanstalten ville erinra örn att 1928 års riksdag enligt skrivelse

nr 354 (punkt 31) medgivit, att änkan efter tjänstförrättande sekreteraren

hos anstalten, notarien å extra stat A. E. Nordgren finge uppbära

en årlig pension å 720 kronor. I riksdagens nyssnämnda skrivelse hade

anförts, bland annat, följande: »Såsom framgår av utredningen i ärendet

innehade Nordgren icke ordinarie befattning, till följd varav han saknat

möjlighet att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa och därigenom

grundlägga pensionsrätt för sin hustru. Anledningen till att Nordgrens

tjänst i likhet med det stora flertalet av riksförsäkringanstaltens befattningar

icke blivit uppförd å ordinarie stat, torde såsom riksförsäkringsanstalten

i avgivet utlåtande framhållit stå i samband därmed, att frågan

örn socialförsäkringens organisation ännu icke blivit slutgiltigt avgjord.

Med hänsyn härtill synas starka billighetsskäl föreligga för beredande

av någon pension av statsmedel såsom bidrag till änkan Nordgrens uppehälle.

Vid bestämmandet av storleken av denna pension torde, då mannen

Nordgren icke erlagt några pensionsavgifter, en viss reduktion böra

äga rum av det belopp, som skolat utgå, därest Nordgren varit ordinarie

notarie. Vid sådant förhållande finner riksdagen det av statskontoret

i avgivet utlåtande föreslagna pensionsbeloppet av 720 kronor skäligt.»

De skäl, som riksdagen anfört i omförmälda skrivelse angående notarien

Nordgrens änka, syntes riksförsäkringsanstalten till fullo motivera, att pension

beviljades även de efterlevande efter Cronström. Den omständigheten,

att dessa icke alldeles saknade medel till sitt uppehälle samt att änkan

tills vidare vore i stånd att utföra förvärvsarbete, syntes under föreliggande

förhållanden icke böra tillmätas betydelse.

Statskontoret, som avgav utlåtande i ärendet, anförde däri att

på grund av vad riksförsäkringsanstalten andragit och meddelat rö
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

13

rande anställningsförhållandena hos anstalten oell därav föranledd

försening av befordran till ordinarie tjänst vid verket, statskontoret

ansåge, att Cronströms änka, oaktat hon endast vore 35 år gammal och

själv innehade ordinarie tjänst såsom småskollärarinna vid Stockholms

folkskolor, väl borde erhålla någon änkepension, men att beloppet borde

begränsas till 720 kronor, motsvarande vad av 1928 års riksdag beviljats

notarien A. E. Nordgrens änka, ävensom att makarna Cronströms dotter

bordo i uppfostringsbidrag undfå 300 kronor, för år räknat.

Vid anmälan av ärendet inför Kungl. Majit den 13 mars 1931 anförde

föredragande departementschefen följande:

På sätt riksförsäkringsanstalten anfört hade statsmakterna, i avbidan

på avgörande av frågan örn socialförsäkringens organisation, allenast beträffande

ett fåtal tjänster medgivit uppförande å ordinarie stat av riksförsäkringsanstaltens

befattningshavare. Därest tjänsterna hos anstalten

fått besättas med ordinarie innehavare, skulle Cronström—- enligt vad anstalten

uttalat — med säkerhet vunnit befordran till ordinarie notarie och

sannolikt även kommit att innehava sekreterarbefattning å ordinarie

stat. Med hänsyn härtill och med avseende å 1928 års riksdags av ämbetsverken

åberopade beslut angående pension åt notarien Nordgrens änka

syntes det departementschefen rimligt, att Cronströms änka — ehuru särskilt

ömmande omständigheter icke knnde anses föreligga — tillerkändes

pension ävensom att uppfostringsbidrag beviljades åt makarnas barn. Beträffande

storleken av pensionen och uppfostringsbidraget anslöte sig departementschefen

till statskontorets förslag.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Majit i

proposition nr 177, punkt 1, riksdagen medgiva, att Cronströms änka och

makarnas minderåriga dotter finge från och med den 1 februari 1931 å allmänna

indragningsstaten uppbära, änkan en årlig pension av 720 kronor

under återstående livstiden, så länge hon förbleve änka, och dottern ett årligt

uppfostringsbidrag å 300 kronor intill utgången av det kalenderår,

under vilket hon uppnådde 18 års ålder.

I utlåtande nr 29, punkt 5, i anledning av berörda proposition anförde

bankoutskottet följande:

Enligt utskottets mening vore omständigheterna i förevarande fall sådana,

att staten icke borde undandraga sig att lämna något understöd. I

anslutning till de principer, som hittills tillämpats vid behandlingen av

liknande framställningar, hade utskottet emellertid icke ansett sig kunna

tillstyrka, att pension bereddes Cronströms änka, vilken endast vore

35 år gammal och innehade ordinarie befattning såsom småskollärarinna

vid Stockholms stads folkskolor. Vid detta ståndpunktstagando hade utskottet

icke förbisett dc i propositionen framhållna särskilda anställningsförhållanden,

som råddö inom riksförsäkringsanstalten, men funne utskottet

dessa förhållanden kleo kunna utesluta en skälighetsprövning med

hänsyn jämväl till övriga på frågan inverkande omständigheter. Vad

därefter förslaget örn beviljande av ett uppfostringsbidrag till makarna

Cronströms minderåriga dotter beträffade, funné utskottet billigt, att sådant

bidrag skulle utgå. Med hänsyn till den ställning, utskottet intagit

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

till frågan om änkepension i detta fall, syntes berörda bidrag böra bestämmas

till 384 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställde bankoutskottet, att riksdagen,

i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, måtte

medgiva, att makarna Cronströms minderåriga dotter Brita Elisabeth

finge från och med den 1 februari 1931 till och med utgången av det kalenderår,

under vilket hon uppnådde 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda hemställt.

I skrivelse den 19 januari 1932 har riksförsäkringsanstalten gjort förnyad

framställning örn pension åt Cronströms änka och i ärendet anfört

följande:

Sedan 1931 års riksdag fattat beslut i frågan örn understöd åt Cronströms

efterlevande, hade riksdagen medgivit, att docenten vid universitetet

i Lund Skölds änka och makarnas tre minderåriga barn ävensom att

docenten vid universitetet i Uppsala Söderströms änka samt dessa makars

tre minderåriga barn finge från och med den 1 oktober 1930 å allmänna

indragningsstaten uppbära, änkorna vardera en årlig pension av 600 kronor

under deras återstående livstid, samt vart och ett av barnen ett årligt

uppfostringsbidrag av 384 kronor till och med utgången av det kalenderår,

under vilket barnet uppnådde 18 års ålder.

Med hänsyn härtill syntes det anstalten rätt och billigt, att jämväl

Cronströms änka bereddes rätt att uppbära pension i den omfattning, som

av riksförsäkringsanstalten föreslagits, då samma förutsättningar för erhållande

av pension i huvudsak förelegat i samtliga nu omförmälda fall.

Statskontoret har i avgivet utlåtande över förevarande framställning

anfört följande:

Sedan bankoutskottet vid 1931 års riksdag beträffande de ganska likartada

framställningarna örn pensioner åt Cronströms samt docenterna

Skölds och Söderströms efterlämnade änkor och barn föreslagit en .enhetlig

lösning, i det att uppfostringsbidrag åt de minderåriga barnen skulle

beviljas med 384 kronor till vart och ett av barnen, men däremot änkepension

i intet fall förekomma, hade detta förslag godkänts av riksdagen

i avseende å den först behandlade framställningen örn understöd åt Cronströms

efterlämnade familj, varemot riksdagen, när de båda andra framställningarna

därefter föredragits, bifallit framställda yrkanden örn pension

å 600 kronor till vardera av änkorna Sköld och Söderström jämte de

av bankoutskottet tillstyrkta uppf Östr ingsbidr agen till barnen. Det förhållandet,

att berörda framställningar till synes utan sakligt skäl lett till

så skilda resultat, syntes enligt statskontorets mening böra föranleda

till att ånyo för riksdagen framlägga frågan örn beredande av pension

åt Cronströms änka. Den framställning, som i propositionen nr 177 förelagts

1931 års riksdag, hade avsett att bereda änkan Cronström en pension

å 720 kronor och makarna Cronströms minderåriga dotter ett årligt uppfostringsbidrag

å 300 kronor. När riksdagen bestämt sistnämnda bidrag

till 384 kronor, skulle det kunna ifrågasättas att bestämma änkepensionen

även i detta fall liksom för änkorna Sköld och Söderström till 600

kronor för år räknat.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

15

Departementschefen Ilar — under hänvisning till vad han vid anmälan

inför Kungl. Majit år 1931 av den då föreliggande framställningen från

riksförsäkringsanstalten anförde till stöd för förslaget örn beredande av

pension åt Cronströms änka och med hänsyn till 1931 års riksdags beslut

att tillerkänna pension åt änkorna efter docenterna Sköld och Söderström,

— förordat, att förslag örn beviljande av pension åt Cronströms änka ånyo

förelädes riksdagen. Beträffande storleken av pensionen, vilken i propositionen

till 1931 års riksdag föreslagits till 720 kronor, hade departementschefen

på av statskontoret angivna skäl nu ansett sig höra tillstyrka, att

pensionsbeloppet fastställdes till 600 kronor.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, beviljade 1931 års riksdag

makarna Cronströms minderåriga dotter ett årligt uppfostringsbidrag

av 384 kronor. Vad beträffar det föreliggande förslaget att bereda pension

åt Cronströms änka, som endast är 36 år gammal och innehar ordinarie

befattning såsom småskollärarinna vid Stockholms stads folkskolor, har

utskottet funnit vad i ärendet förekommit icke utgöra tillräckliga skäl för

ett frångående av den ståndpunkt utskottet år 1931 intog i frågan. Utskottet

får alltså avstyrka, att understöd lämnas Cronströms efterlevande

i vidare mån än som ägt rum genom nästlidet års riksdags beslut.

Utskottet hemställer,

att Kungl. Majits förevarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

IV. Kommunikationsdepartementet.

9:o.

I en inom andra kammaren av herr Lundquist i Rotebro väckt motion

nr 129 har hemställts, »att änkan Elin Carolina Alexandra Westerman,

född Kihlbaum, må från och med den 1 juli 1932 under sin återstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 900 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinrats, var frågan örn årligt understöd åt förre arbetschefen

Westermans änka föremål för behandling av 1930 års riksdag i

anledning av en utav Kungl. Majit i proposition nr 236 gjord framställning.

Utskottet
-

Äng.

årligt understöd

åt förre

arbetschefen

C. L. Wester•

mans änka.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Av då föreliggande handlingar i ärendet inhämtas, att Westerman, som

var född den 15 november 1862, antagits i statens järnvägsbyggnaders

tjänst den 20 juli 1884, att han därefter — med avbrott endast för tiden

den 1 juni 1888—den 30 april 1889 — varit anställd vid järnvägsbyggnaderna

till och med den 31 december 1926, därav från och med den 1 juli

1899 i befattning såsom arbetschef, att han från och med den 1 januari

1927 erhållit avsked med pension efter en sammanlagd tjänstetid av 41 år

6 månader, att han den 5 september 1929 avlidit, efterlämnande änka, född

den 29 juni 1872, att änkan enligt ett den 8 november 1929 dagtecknat läkarintyg

lede av höggradig neurasteni och stark hlodtrycksförhöjning,

varjämte hennes kroppskrafter vore nedsatta av allmänna åldersförändringar,

ävensom att hon enligt intygsgivarens mening vöre att anse såsom

fullständigt oförmögen till arbete.

Enligt utdrag av bouppteckning utgjorde behållningen i boet efter Westerman

15,869 kronor 89 öre, varav enligt uppgift av änkan ett belopp

av 4,017 kronor 75 öre belöpte på möbler, kläder och annat lösöre med

föga realisationsvärde, vadan den kontanta behållningen utgjorde 11,852

kronor 14 öre.

I avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen bland annat, att styrelsen

haft vissa principiella betänkligheter mot att understöd beviljades änka

efter en tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader, eftersom dessa tjänstemän

åtnjöte viss förhöjning i avlöningen i jämförelse med tjänstemän av

motsvarande lönegrad vid de trafikerade statsbanorna såsom kompensation

för — jämte osäkrare anställning och mera ambulatorisk verksamhet

— även det förhållandet, att sagda byggnadspersonal icke kunde vinna

delägarskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Styrelsen fann sig

dock i detta fall böra taga särskild hänsyn till det förhållandet, att fru

Westerman under en lång följd av år på grund av sjukdom måst vistas

borta från sitt hem på sjukhem, en omständighet, som säkerligen varit

orsaken till att Westerman oaktat ett mycket tillbakadraget och sparsamt

levnadssätt icke lyckats hopspara tillräckligt belopp för änkans försörjning.

På grund härav och i betraktande av änkans svåra ställning i ekonomiskt

hänseende samt arbetschefens Westermans 41-åriga synnerligen

plikttrogna och förtjänstfulla arbete i statens tjänst ansåge sig styrelsen

för detta föreliggande undantagsfall böra tillstyrka understöd för änkefru

Westerman.

Vid ärendets handläggning inom järnvägsstyrelsen anfördes avvikande

mening av föredragande byråchefen, som gjorde gällande, att sådana omständigheter

i detta fall icke förelåge, att de motiverade avsteg från den

av styrelsen förut intagna principiella ståndpunkten, enär Westermans

avlöning, vilken under de senaste åren utgjort 12,270 kronor, bort räcka

till för ett tillfredsställande ordnande av änkans försörjning.

Statskcmtoret förklarade sig i princip intaga den ståndpunkten, att pen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

17

sion eller understöd icke borde utgå till efterlevande efter tjänstemän vid

statens järnvägsbyggnader, men denna principiella uppfattning borde icke

få hindra, att understöd beviljades i undantagsfall, då särskilt ömmande

omständigheter vore för handen. Då sådant undantagsfall här förelåge,

tillstyrkte statskontoret ett årligt understöd av 900 kronor.

Kungl. Maj:t föreslog i förenämnda proposition nr 236 till 1930 års riksdag

ett årligt understöd åt änkan Westerman av 900 kronor.

I sitt utlåtande i ärendet (nr 32, punkten 9) anförde bankoutskottet följande:
»Såsom

departementschefen erinrat, har pensionering med statsmedel av

efterlevande till tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hittills förekommit

endast i enstaka undantagsfall. Anledningen till denna praxis har

varit, att nämnda tjänstemän i form av högre avlöning än motsvarande

tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar åtnjuta ersättning för att de

ej äga medlemskap i statens järnvägars änke- och pupillkassa och därigenom

satts i tillfälle att exempelvis genom försäkringar skydda sina

efterlevande. Den praxis, som sålunda följts vid behandlingen av framställningar

örn understöd till efteidevande efter ifrågavarande anställningshavare,

har ansetts böra tillämpas även för framtiden. I samband

med godkännande vid innevarande års riksdag av allmänna grunder för

beviljande av understöd åt efterlevande till vissa statsanställda har nämligen

— såsom ock av departementschefen erinrats — förutsatts, att från

dylikt understöd i allmänhet böra vara uteslutna sådana anställningshavare,

bland dem tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader, för vilka genom

högre löneförmåner särskild kompensation beretts för frånvaron av

ordnad familjepensionering. Enligt utskottets mening bör undantag från

nu angivna regel endast ske för sådana fall, där särskilt ömmande omständigheter

föreligga. Vid bedömande av frågan, huruvida sådana omständigheter

kunna anses vara för handen i det nu förevarande fallet, har

utskottet icke kunnat underlåta att fästa avgörande vikt vid de synpunkter,

som härutinnan blivit framförda inom järnvägsstyrelsen av dess föredragande

ledamot. Då utskottet i enlighet med den sålunda uttalade meningen

finner sig böra avstyrka bifall till nu föreliggande framställning,

har detta även föranletts därav, att utskottet — i motsats till departementschefen

— är av den uppfattningen, att beviljande av understöd i

detta fall skulle innebära ett uppgivande av ovan angivna principiella

ståndpunkt och sålunda kunna medföra vittgående konsekvenser.»

Åberopande det anförda hemställde utskottet örn avslag å propositionen.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.

I den nu föreliggande motionen meddelas, att änkan Westermans ekonomiska

ställning betydligt försämrats under de senaste åren, i det att

hennes tillgångar — frånsett lösöret — numera på grund av vissa utgifter

nedgått till omkring 7,000 kronor. Enligt ett till utskottet inlämnat,

den 26 januari 1932 dagtecknat läkarintyg är änkan på grund av sin sjukdom

fullständigt oförmögen att försörja sig genom eget arbete och beräknas

hennes arbetsoförmåga bliva med säkerhet för framtiden bestående.

bihang lill riksdagens protokoll 1932. S sami. 1S höft. (Nr 32.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

pension åt

förre arkivföreståndaren

0. W. Wennerstens

änka

Emma

Johanna

Wennersten.

Vad i motionen anförts till stöd för beviljande av årligt understöd i här

förevarande fall utgör enligt utskottets mening icke tillräckliga skäl för

ett frånträdande av den ståndpunkt, som riksdagen intagit vid behandlingen

av detta ärende år 1930. Vid sådant förhållande får utskottet under

hänvisning till sitt då avgivna, här ovan återgivna utlåtande hemställa,

i

att förevarande motion II: 129 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

V. Ecklesiastikdepartementet.

10:o.

I en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition nr

231 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 3,

avseende ecklesiastikdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att förre

föreståndaren för arkivdepån i Visby Oskar Wilhelm Wennerstens änka

Emma Johanna Wennersten, född Stenberg, må från och med den 1 september

1931 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å

allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Wennersten var född den 13

oktober 1867 och avled den 31 augusti 1931; att han från och med den 18

februari 1905 till utgången av juni månad 1927 innehade förordnande såsom

föreståndare för arkivdepån i Visby; att 1927 års riksdag med bifall

till av Kungl. Majit därom framlagt förslag beviljade Wennersten en

årlig pension av 1,404 kronor; att han vid sin död efterlämnade, förutom

änkan, född den 25'' december 1875, en dotter Margit (Greta) Hillevi Wennersten,

född den 1 februari 1907; att bouppteckningen efter Wennersten

utvisade en behållning i boet av 4,555 kronor; samt att änkan i övrigt saknar

tillgångar och av dottern icke kan påräkna något bidrag till sitt

uppehälle.

Beträffande utredningen i övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må

vinna riksdagens bifall.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 19

VI. Handelsdepartementet.

liro.

I två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren under nr

185 av herrar Nordborg oell Lindley samt den andra i andra kammaren

under nr 262 av herrar Lithander och Törnkvist i Karlskrona, Ilar hemställts,

»ätt riksdagen ville åt förste fartygsinspektören Johan Herman

Erdtmans änka, Elin (Ellen) Josefina Erdtman* av statsmedel bevilja

änkepension med ett årligt belopp av 622 kronor, räknat från och nied år

1931.»

Beträffande motiveringen för yrkandet tillåter sig utskottet att hänvisa

till motionen nr 185 i första kammaren.

Av handlingarna i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Herman Erdtman, som var född den 12 januari 1867, tjänstgjorde såsom

verkmästare vid flottans varv i Stockholm under tiden 15 maj 1899—31

december 1904 samt såsom förste fartygsinspektör i Stockholms distrikt

från och med den 1 januari 1915 till sin död den 24 mars 1930. Hans sammanlagda

anställningstid i statstjänst utgjorde i det närmaste 21 år. När

befattningen såsom förste fartygsinspektör den 1 juli 1928 uppfördes på

ordinarie stat, kunde Erdtman, som då uppnått en levnadsålder av över

60 år, icke vinna delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa.

Erdtman efterlämnade vid sin död änka och två barn, en son och en

dotter. Änkan är född den 17 oktober 1867. Behållningen i boet efter mannen

belöpte sig till omkring 9,500 kronor, därav något mer än 7,600 kronor

utgjordes av kontanta medel, och tillföll helt änkan. På grund av inbetalningar,

som mannen verkställt till allmänna änke- och pupillkassan

i Sverige, är änkan berättigad att från kassan åtnjuta en årlig pension å

1,374 kronor. Av barnen är sonen till yrket ingenjör; dottern är gift med

en banktjänsteman.

Erdtmans änka gjorde i en till Kungl. Majit ställd, den 11 augusti 1930

dagtecknad skrift framställning örn erhållande av pension. Denna framställning

tillstyrktes av kommerskollegium.

I utlåtande den 12 september 1930 anförde statskontoret, att då den pension,

änkan åtnjöte från allmänna änke- och pupillkassan i Sverige, endast

vore obetydligt mindre än den pension, som skulle hava tillkommit

henne, örn hennes man blivit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa,

samt änkan icke heller vore alldeles utan tillgångar och syntes kunna påräkna

något ekonomiskt stöd hos sina två barn, tillräckliga skäl knappast

kunde anses föreligga att söka i detta fall utverka någon pension av statsmedel.

Genom beslut den 11 oktober 1930 fann. Kungl. Maj:t framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom i motionerna erinrats var frågan om pension åt fartygsinspektö
-

Ang.

pension åt

f. d. förste

fartygsinspektören

J. H.

Erdtmans

änka.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Äng.

ärligt understöd

åt

f. d. postföraren

J. P.

Siikavuopios

änka.

ren Erdtmans änka föremål för prövning vid 1931 års riksdag i anledning

av en då i ämnet väckt motion.

I utlåtande nr 29, punkten 13, över sistnämnda motion anförde bankoutskottet

följande:

»Av utredningen framgår, att fartygsinspektören Erdtmans änka redan

är i åtnjutande av pension från enskild pensionskassa till belopp, som i

det närmaste motsvarar vad som skulle hava tillkommit henne, därest

mannen varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, att behållningen

i boet efter mannen — omkring 9,500 kronor — i sin helhet tillfallit

änkan samt att hon lärer kunna påräkna något ekonomiskt stöd från sina

barn. Under sådana förhållanden anser utskottet i likhet med statskontoret,

att anledning i detta fall icke föreligger att bereda pension av statsmedel.

»

Åberopande det anförda hemställde utskottet, att den väckta motionen

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen beslöt i

överensstämmelse med utskottets hemställan.

De nu föreliggande motionerna gå ut på, att änkan Erdtman skulle tillerkännas

en pension från allmänna indragningsstaten till så stort belopp,

att detsamma jämte den till henne från enskild pensionskassa utgående

pensionen uppgår till samma belopp, som skulle hava tillkommit henne

från civilstatens änke- och pupillkassa, därest mannen vunnit delaktighet

i sistnämnda kassa. Det härför erforderliga fyllnadsbeloppet har i motionerna

beräknats till 622 kronor. Med avseende å detta belopp bör framhållas,

att detsamma jämväl innefattar dyrtidstillägg, vilket dessutom

beräknats med utgångspunkt från ett något högre tal för levnadskostnadsökningen

än det nu gällande.

Då i nu föreliggande motioner icke anförts några omständigheter, vilka

icke vid ärendets tidigare prövning varit kända, synes anledning icke förefinnas

att frångå den ståndpunkt, som riksdagen vid frågans behandling

år 1931 intagit.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner 1:185 och II: 262 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

IS. Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

12 :o.

I en inom första kammaren under nr 250 väckt motion har herr Bergqvist

hemställt, »att riksdagen ville bevilja änkan efter framlidne postföraren

Johan Petter Siikavuopio Hilda Karolina Siikavuopio ett pensionsunderstöd

av 300 kronor för år eller det belopp vederbörande utskott

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

21

eventuellt kan finna skäligt föreslå, att utgå från oell med år 1932 så

länge lion lever ogift».

Beträffande de skäl, som av motionären anförts som stöd för yrkandet,

får utskottet hänvisa till motionen.

Av tillgängliga handlingar i ärendet inhämtas, att Johan Petter Siikavuopio,

som var född den 15 januari 1858, varit anställd som postförare å

den 37.2 mil långa postföringslinjen Karesuando—Skihotten i Norge i det

närmaste 24 år eller under tiden 1 april 1898—28 februari 1922. På förslag

av Kungl. Maj:t tillerkändes Siikavuopio från och med den 1 januari 1923

av samma års riksdag ett årligt understöd av postmedel å 400 kronor, motsvarande

en nyreglerad pension av 792 kronor. Han avled den 23 juni

1931, efterlämnande änka, Hilda Karolina Siikavuopio, född Henrikson

den 22 juli 1870 och alltså nu 61 år gammal, samt två harn, nämligen en

son, född den 16 december 1899, och en dotter, född den 17 februari 1905.

Änkan är sjuklig och i behov av understöd. Även barnen äro sjukliga.

Då frågan örn beviljande av årligt understöd åt postföraren Siikavuopio

förelåg till behandling vid 1923 års riksdag, anförde bankoutskottet — som

tillstyrkte bifall till Kungl. Maj:ts förslag — att det arbete, som Siikavuopio

under 24 år utfört för framförande av posten den 37 mil långa

linjen genom obanade ödemarker i landets nordligaste trakter, enligt utskottets

mening måste betraktas såsom en kulturbragd i sitt slag och bure

vittne örn ett mindre vanligt nit och intresse vid fullgörandet av den med

synnerliga besvärligheter förenade tjänstgöringen.

Lika litet som pension eller därmed jämförligt understöd plägat, utan

alldeles särskilda skäl, beviljas åt postförare, har ej heller understöd hittills

ansetts böra beredas åt efterlevande till sådana personer. De skäl,

som lågo till grund för riksdagens beslut om beredande av en statspension

åt Siikavuopio, synas utskottet emellertid vara av den art,

att de, utan frångående av den ståndpunkt riksdagen sålunda intagit,

kunna motivera, att riksdagen beviljar något understöd åt hans efterlevande,

vilka efter mannens frånfälle leva under betryckta ekonomiska

förhållanden. Detta understöd synes böra fastställas till ett årligt belopp

av 240 kronor att av postmedel utgå till änkan från och med den 1 januari

1932 under hennes återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

1:250, må medgiva, att f. d. postföraren dollan Petter

Siikavoupios änka Hilda Karolina Siikavuopio, född

Henrikson, må från och med den 1 januari 1932 under

sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, av postmedel uppbära ett årligt

understöd av 240 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

}i a nica u t skotte tt> utlåtande Nr 32.

Äng.

u pp fostring 8- bidrag åt avlidna

telegraf

kommissarien

Bea (Beda)

Magdalena

Valgrens

dotter.

II. Telegrafverkets medel.

13:o.

I en till riksdagen avlåteu, den 11 mars 193*2 dagtecknad proposition

nr 235 Ilar Kungl. Maj:!, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att avlidna telegrafkommissarie!! Bea (Beda)

Magdalena Valgrens dotter Marya Adalberth de Gotha Valgren må från

oell med den 1 maj 1931 till och med utgången av det kalenderår, varunder

lion uppnår 18 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å

600 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bea Magdalena Valgren år

1903 inträdde i telegrafverkets tjänst; att hon år 1908 erhöll sin första

ordinarie befattning samt år 1928 befordrades till telegrafkommissarie av

klass 5 (lönegrad 17); att hon avled ogift den 9 april 1931, efterlämnande

dottern Marya Adalberta de Gotha Valgren, född den 18 december 1918;

att den efter Valgren upprättade bouppteckningen utvisade ett betydande

underskott; samt att dottern på grund härav och då lion av sin fader

icke kan erhålla något som helst bidrag till sitt uppehälle står helt

utblottad.

Telegrafstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt, att Valgrens

dotter måtte, utan hinder av att hon vore född utom äktenskapet,

tilldelas dea pension, vartill hon i övrigt kunde prövas vara berättigad.

Till stöd för ifrågavarande framställning bär styrelsen anfört följande:

Jämlikt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279) angående pensionering

av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst

vore en var kvinnlig innehavare av ordinarie befattning i statens tjänst

med avlöning enligt grunder, som fastställts år 1925 eller senare, skyldig

att genom erläggande av avgifter bereda rätt till pension åt efterlevande

barn. Dylik befattningshavares efterlevande barn ägde åtnjuta pension

enligt de bestämmelser, som i vederbörande pensionsinrättnings reglemente

stadgats för barn efter manlig innehavare av samma befattning

eller befattning i samma lönegrad vid det verk eller den stat, den kvinnliga

befattningshavaren tillhört.

De föreskrifter, som gällde i fråga örn den barn efter avliden manlig

innehavare av ordinarie befattning vid telegrafverket tillkommande pensionsrätt,

återfunnes i reglementet den 10 december 1920 (nr 906) för telegrafverkets

änke- och pupillkassa med däri sedermera vidtagna ändringar.

I 8 § 2 mom. av sagda reglemente stadgades, att de pension sberättigade

vore delägares änka, så länge hon levde ogift, samt delägares barn,

tills det uppnått 18 års ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap, vilken

levnadsålder emellertid under i 6 mom. angiven förutsättning

höjts till 21 år.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

I infordrat utlåtande hade direktionen över telegrafverkets änke- och

pupillkassa framhållit, att jämlikt reglementet för kassan pension icke

utginge till manlig befattningshavares harn, som vore födda utom äktenskap.

I följd härav skulle alltså Valgrens dotter icke kunna i denna ordning

beredas pension. . T7. ,

Det syntes likväl telegrafstyrelsen strida mot billighetens krav, örn Valgrens

dotter skulle bliva utestängd från pensionsrätt trots det modern

för beredande av sådan rätt författningsenligt haft att erlägga avgifter

med ej mindre än 15 kronor 50 öre för månad, eller sammanlagt för tiden

från förenämnda kungörelses ikraftträdande den 1 juli 1925 till frånfället

1,074 kronor 15 öre. .

Hade Valgren i stället innehaft motsvarande befattning inom exempelvis

postverket, för vilket eljest gällde samma avlönings- och pensionsbestämmelser

som för telegrafverket, skulle dottern nu utan vidare varit

berättigad till en pension å 1,278 kronor för år, förutom dyrtidsitillägg.

Anledningen till denna olikhet i pensionsställning vore följande:

I motsats till telegrafverkets personal vore postverkets befattningshavare

skyldiga tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa. I reglementet

för denna kassa stadgades ursprungligen, att pensionsberättigade vöre

delägares änka samt hans äkta barn, men häri hade år 1929 den ändring

vidtagits, att pensionsberättigade vore, förutom änka, delägares eget

arvsberätitigade barn.

Då gällande lag den 8 juni 1928 örn arv i 3 kap. 1 § stadgade, att barn

utom äktenskap ägde taga arv efter modern utan att sådan förklaring

erfordrades, som för dylikt barn jämlikt 2 och 3 §§ i samma kapitel töreskrivits

för arvsrätt efter fader, följde därav, att kvinnlig befattningshavares

barn utom äktenskap utan vidare bleve i pensionshänseende likställt

med manlig befattningshavares äkta barn eller sadant hans barn

utom äktenskap, för vilket förelåge stadgad förklaring. För alla dessa

barn inträdde pensionsrätt jämlikt civilstatens änke- och pupillkassas

regler.

Det syntes styrelsen i hög grad stötande för rättskänslan, att samma

belopp av pensionsavgifter, erlagda för samma ändamål jämlikt samma

författning av befattningshavare i samma avlönings- och pensionsstallning,

i det ena fallet medförde men i det andra icke medförde pensionsrätt

för efterlevande i samma skyldskapsställning gent emot befattningsha
Styrelsen

ville vidare framhålla, att den pensionsfond, till vilken

Valgren haft att erlägga avgifter, kommit till användning för sitt stadgade

ändamål allenast i ett försvinnande litet antal full för näi varande

7 med en månatlig utgiftssumma av 520 kronor i månaden — under det

fondens behållning vid ingången av år 1932 uppgått till 2,130,961 kronor

22 öre.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört följande:

Såsom telegrafstyrelsen framhållit förelåge ingen rätt till pension i det

fall, varom styrelsens framställning handlade. Styrelsen ville göra gällande,

att, örn den avlidna kvinnliga telegraf kommissarien Valgren i stallet

tillhört postverket eller annat verk, vars personal i avseende å familjepensioneringerx

tillhörde civilstatens änke- och pupillkassa, pensionsrätt

skulle hava tillkommit Valgrens utom äktenskap födda dotter. Emellertid

framginge av stadgandet i 2 § 1 mom. av kungörelsen angående pen
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Motioner

I: 360 och

II: 541.

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

sionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens

tjänst, att pensionsrätten för nämnda barn vore reglerad enligt de bestämmelser,

»som i vederbörande pensionsinrättnings reglemente finnas

stadgade för barn efter manlig innehavare av samma befattning eller befattning

i samma lönegrad vid det verk eller den stat, den kvinnliga befattningshavaren

tillhört». Vid sådant förhållande och då enligt lagell

örn arv uppställts särskilda förutsättningar för att barn utom äktenskap

skulle hava rätt till arv efter fader och dessa förutsättningar icke visats

vara för handen i detta fall, skulle väl icke heller enligt reglementet för

civilstatens änke- och pupillkassa någon rätt till pension i nu förevarande

fall. förelegat. Frågan huruvida barn efter manlig innehavare av

befattningen i detta fall varit pensionsberättigat måste nämligen besvaras

nekande, till dess visats, att barnet vore trolovningsbarn eller att förklaring

avgivits örn att barnet skulle äga samma arvsrätt som barn av

äktenskaplig börd.

Med hänsyn härtill hyste statskontoret visserligen någon tvekan, örn

icke vittgående konsekvenser av den av telegrafstyrelsen föreslagna åtgärden

skulle kunna vara att befara; men då här syntes föreligga behjärtansvärda

omständigheter, ville statskontoret icke motsätta sig, att framställning

gjordes till riksdagen i enlighet med telegrafstyrelsens hemställan.

Depui lemontschefen har anfört, att han med hänsyn till föreliggande

synnerligen ömmande omständigheter icke ville motsätta sig, att understöd

av statsmedel bereddes Valgrens dotter. Fetta syntes departementschefen

emellertid böra ske icke, på sätt telegrafstyrelsen ifrågasatt, medelst

dispens från de i kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 279) givna bestämmelserna

angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare

i statens tjänst utan i den form, att uppfostringsbidrag till

skäligt belopp, förslagsvis 600 kronor för år, beviljades åt barnet, att gäldas

av telegrafverkets medel.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa lill propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två i anledning

av förevarande proposition väckta likalydande motioner, nämligen

inom första kammaren nr 360 av fröken nesselgren samt inom andra

kammaren nr 541 av fru Nordgren och herr Lindbergh i vilka motioner

hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att avlidna telegrafkommissalien

Valgrens dotter Marya Adalbert! de Gotha Valgren må från och med

den 1 maj 1931 till och med utgången av det kalenderår, varunder hon

uppnår 21 års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 1,000 kronor,

att utgå av telegrafverkets medel.»

I motionen nr 360 i första kammaren har motionären — efter att hava

lämnat en redogörelse för telegrafstyrelsens och statskontorets förenämnda

yttranden i ärendet — gjort gällande, att statskontorets tolkning

av bestämmelserna i kungörelsen den 18 juli 1925 (nr 279), jämförd

med § 7 i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, vore oriktig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

25

samt framhållit, att även örn ifrågavarande bestämmelser skulle vara

att tolka på det sätt statskontoret ansåge, förutsättningarna för arvsrätt

och därmed pensionsrätt enligt sagda reglemente i förevarande fall likväl

vore uppfyllda, enär Valgrens dotter vore trolovningsbarn.

Till styrkando härav har av motionären ingivits ett av vederbörande

barnavårdsman utfärdat intyg, vari vitsordats att Marya Adalberta de

Gotha Valgren, som vore född utom äktenskapet den 8 december 1918

och dotter till numera avlidna telegrafkommissarien Bea Magdalena

Valgren, i ett den 2 januari 1919 dagtecknat erkännande av faderskapet,

underskrivet av Sven Adalbert Fredricsson, angivits såsom trolovningsbarn.

Motionären bär vidare anfört följande:

»Det tolide sålunda vara otvivelaktigt, att telegrafkommissar ien Valgrens

dotter, örn modern innehaft motsvarande befattning inom verk,

vars befattningshavare äro skyldiga att tillhöra civilstatens änke- och

pupillkassa, utan vidare skulle hava varit berättigad till den pension, för

vars tryggande modem fått vidkännas betydande utgifter. Det synes

mig därför obilligt och i hög grad stötande för rättskänslan, örn dottern

nu utestänges från pensionrätt.

Vad här anförts synes utgöra starka skäl för ett bifall till telegrafstyrelsens

hemställan örn dispens från de i kungörelsen den 18 juni 1925

givna bestämmelserna örn pensionering av efterlevande barn till kvinnliga

befattningshavare. Gentemot ett beslut i sådan riktning har emellertid

statskontoret gjort gällande, att ett dylikt medgivande skulle kunna

medföra vittgående konsekvenser. Örn man tillmäter denna invändning

avgörande betydelse, kan man uppenbarligen avvärja faran för dylika

konsekvenser genom att i stället för en allmän dispens medgiva understöd

av telegrafverkets medel med visst belopp. Det är denna utväg,

som av departementschefen i propositionen förordats. Det synes mig

emellertid, i betraktande av att Valgrens dotter vid en dispens skulle erhålla

en årlig pension av nära 1,300 kronor förutom dyrtidstillägg, innebära

en alltför sträng beskärning av pensionsbeloppet, att, såsom i propositionen

föreslagits, fastställa undei*stödet endast till 600 kronor årligen.

För min del får jag därför föreslå, att beloppet bestämmes till 1,000

kronor årligen.

Vidare synas skäl föreligga för sådan ändring i Kungl. Maj :ts förslag,

att understödet får utgå intill dess barnet uppnått 21 års ålder, vilket

skulle hava varit fallet, örn pensionsrätt förelegat enligt gällande

författning.»

Beträffande motiveringen i övrigt för yrkandet får utskottet hänvisa

till motionen nr 360 i första kammaren.

I likhet med departementschefen och de i ärendet hörda myndigheterna

har utskottet ansett, att något understöd av statsmedel bör beredas

Valgi-ens dotter. Med hänsyn till föreliggande omständigheter har utskottet,

i anledning av vad motionärerna till stöd för sitt yrkande anfört,

funnit sig kunna tillstyrka ett något högre under stödsbelopp än

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Äng.

pension ät

förre stationstnästaren

J. E.

Lundqvists

anka.

det av Kungl. Majit föreslagna. Utskottet vill i sådant avseende föreslå,

att uppfostringsb idraget fastställes till 804 kronor för år.

I fråga om tiden för understödets utgående finner utskottet däremot

icke tillräckliga skäl föreligga för avvikelse från Kungl. Maj :t>s förslag.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt de i ämnet väckta motionerna

1:360 och 11:541, må medgiva, att avlidna

telegrafkommissarien Bea (Beda) Magdalena Valgrens

dotter Marya Adalbert de Gotha Valgren må

från och med den 1 maj 1931 till och med utgången

av det kalenderår, varunder hon uppnår 18

års ålder, uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å

804 kronor, att utgå av telegrafverkets medel.

lil. Trafikmedel.

14 :o.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 69 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 2,

avseende kommunikationsdepartementet, föreslagit riksdagen medgiva, att

förre stationsmästaren vid statens järnvägar Jöns Esbjörn Lundqvists

änka, Linda Charlotta Lundqvist, född Vesterberg, må, räknat från och

med den 1 januari 1931, under sin återstående livstid, så länge hon förbliver

änka, av trafikmedel uppbära en årlig pension av 444 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Jöns Esbjörn Lundqvist, som var född den 3 november 1848 och avled

den 8 februari 1926, hade varit anställd vid statens järnvägar under en tid

av 39 år, därav såsom ordinarie stationskarl från och med den 1 mars 1875

till den 1 november 1886 samt såsom stationsmästare från och med sistsagda

dag intill sin avgång den 1 december 1913. Han hade varit delägare

i statens järnvägars änke- och pupillkassa, men då han år 1904 ingått

äktenskap, hade han uppnått en levnadsålder av 55 år, på grund

varav delägarrätt i kassan för erhållande av pension åt hans hustru vid

sagda tid icke kunnat vinnas utan erläggande av avsevärda tilläggsavgifter.

Lundqvists efterlämnade änka, som är född den 2 juli 1873 och alltså 58

år gammal, är barnlös. Enligt intyg, vars riktighet bestyrkts av komministern

inom den församling, där änkan är kyrkoskriven, har hon, som

enligt läkarintyg lider av allmän klenhet på grund av genomgången lung
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33- 27

set ju. m., endast haft tillfälligt lättare sömnadsarbete och icke åtnjutit

annat understöd än från »Föreningen Gör godt» vid jultiden 1930,

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet vill erinra, att riksdagen tidigare i vissa fall beviljat pension

åt änka efter vid statens järnvägar anställd ordinarie befattningshavare

under likartade förhållanden som de nu förevarande, d. v. s. då med hänsyn

till mannens ålder vid äktenskapets ingående detta icke medfört pensionsrätt

för änkan. På grund härav och då änkan Lundqvist befinner sig

i knappa ekonomiska villkor, har utskottet icke något att erinra mot att

änkan beredes en årlig pension av statsmedel. Det av Kungl. Maj:t föreslagna

beloppet vill utskottet tillstyrka.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

15:o.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 83 har herr Höglund i Göteborg

hemställt, »att riksdagen från och med den 1 januari 1932 må bevilja

änkan Emma Maria Boman ett årligt pensionstillägg av 384 kronor».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Johan Daniel Eliasson Boman,

som var anställd såsom banvakt vid västkustbanan, den 27 december 1900

blivit överkörd och dödad av ett bantåg i närheten av Kungsbacka station.

Änkan Boman anhängiggjorde vid domstol talan mot järnvägsstyrelsen

med yrkande örn skadestånd i anledning av mannens död, men yrkandet

blev ej bifallet, till synes närmast av den anledningen, att upplysning

saknades angående de närmare omständigheterna vid olycksfallet,

särskilt i vad mån vållande till Bomans död läge järnvägens förvaltning

eller betjäning till last. Änkan, som är född den 24 juli 1865 och alltså

nu 66 år gammal, åtnjuter pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa

jämte pensionstillägg därå från statens järnvägar till ett sammanlagt

belopp av, förutom dyrtidstillägg, 205 kronor 20 öre. Enligt läkares

intyg är änkans arbetsförmåga på grund av ålderdomssvaghet och reumatisk

värk varaktigt nedsatt. Det intygas vidare, att hon är medellös

och i behov av understöd. I äktenskapet hade makarna Boman sju

barn, vilka vid mannens frånfälle voro i åldern 1 till 16 år.

T cn till Kungl. Hajd ställd, den 16 september 1931 dagteckuad skrift anhöll

Bomans änka örn viss förhöjning av sin ovanberörda pension.

Utskottet.

Aniy.

årligt understöd

åt banvakten

J. D.

liliasson Bomans

änka.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Statskontoret anförde i utlåtande över denna framställning, att då sökandens

pensionsförmån väsentligen understege det belopp av 384 kronor,

som i regel plägade lägst beviljas obemedlad änka efter arbetare i statens

tjänst, samt omständigheterna i detta fall syntes vara ömmande, något

understöd borde beredas sökanden. Då med hänsyn till avgränsningen

av Kungl. Maj:ts befogenhet i avseende å änkepensioner ingen förevarande

spörsmål syntes böra föreläggas riksdagen, hemställde statskontoret,

att Kungl. Maj:t måtte ej mindre bevilja sökanden en gratifikation

av trafikmedel för år 1931 å förslagsvis 200 kronor, än även föreslå riksdagen

medgiva, att sökanden finge från och med ingången av år 1932 under

sin återstående livstid, så länge hon förbleve änka, av trafikmedel

uppbära ett årligt understöd till sådant belopp, att detsamma jämte henne

tillkommande pension och pensionstillägg uppginge till 384 kronor.

J är nv äg sstyrelsen förklarade sig i avgivet utlåtande med hänsyn till

omständigheterna i samband med det olycksfall, vid vilket mannen Boman

förolyckats, icke hava något att erinra mot bifall till framställningen

i enlighet med statskontorets förslag.

Sedan Kungl. Majit genom beslut den 27 november 1931 bemyndigat

järnvägsstyrelsen att till änkan Boman utbetala ett tillfälligt understöd

av 200 kronor, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 11 december 1931 ansökningen

örn pensionsförhöjning icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser utskottet förhållandena

i förevarande fall vara sådana, att någon förhöjning av de till

änkan Boman nu utgående pensionsförmånerna bör beviljas av riksdagen.

Utskottet fäster härvid i främsta rummet avseende, dels vid de omständigheter,

under vilka mannen avlidit, dels ock därvid, att änkan — som genom

eget arbete lyckats bereda uppfostran åt en stor barnskara — numera

synes vara på grund av ålder och sjukdom urståndsatt att skaffa sig försörjning.

Den tillstyrkta förhöjningen torde, såsom statskontoret föreslagit,

böra bestämmas till sådant belopp, att detsamma jämte änkan tillkommande

pension och pensionstillägg uppgår till 384 kronor eller samma

belopp, som i regel plägar tillerkännas obemedlad änka efter arbetare i

statens tjänst, samt utgå av trafikmedel såsom årligt understöd åt änkan

från och med den 1 januari 1932 under hennes återstående livstid, så

länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Ä sammanlagda understödsbeloppet

torde dyrtidstillägg tillkomma enligt de grunder, som gälla

för nyreglerade familjepensionsbelopp.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

II: 83, må medgiva, att banvakten Johan Daniel Eliasson

Bomans änka Emma Maria Boman må från och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

29

med den 1 januari 1932 under sin återstående livstid,

så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, av

trafikmedel uppbära ett årligt understöd till sådant

belopp, att detsamma jämte henne förut tillkommande

pension oell pensionstillägg uppgår till 384 kronor.

16: o.

Äng.

pension åt

stationsinspekt

or en

K. A. Fahlén s

änka.

Av handlingarna i ärendet framgår huvudsakligen följande:

Karl August Fahlén var anställd såsom stationsinspektor vid Åkers

styckebruks station å Norra Södermanlands järnväg, vilken järnväg från

och med den 1 juli 1931 övertogs av staten, under åren 1895—1925. Sistnämnda

år erhöll Fahlén avsked med pension. Han avled den 13 september

1931, efterlämnande änka Karolina Fahlén, född Johansson den 31 maj

1857 och alltså snart 75 år gammal, samt fyra harn. Av barnen äro två

döttrar, vilka äro gifta och hava vardera fem barn i uppväxtåren, samt

två söner, av vilka enligt uppgift i motionen den ene för närvarande saknar

anställning och den andre endast har en mindre inkomst. Bouppteckningen

efter Fahlén utvisade en behållning av 2,558 kronor 25 öre.

Fahléns änka anhöll i en till järnvägsstyrelsen ställd, den 6 november

1931 dagtecknad skrift att få komma i åtnjutande av pension från statens

järnvägar. I denna skrift anförde änkan bland annat att, därest Norra

Södermanlands järnväg icke övertagits av staten utan fortfarande ägts

av det enskilda järnvägsaktiebolaget, detta säkerligen i likhet med vad i

vissa föregående fall ägt rum skulle hava berett henne en änkepension.

Sedan distriktschefen vid statens järnvägars I:a distrikt avgivit yttrande

över ansökningen, fann järnvägsstyrelsen genom beslut den 30 december

1931 framställningen icke kunna bifallas.

Över nu förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

yttrande från statskontoret, som i frågan hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande:

Orsaken till att styrelsen funnit sig förhindrad vidtaga några åtgärder

för beredande av pension åt änkan Fahlén är främst att söka

däri, att varken statens järnvägar eller statsverket över huvud torde

kunna anses ens moraliskt förpliktade att träda hjälpande emellan i ett

fall som det förevarande, då det gäller änkan efter en befattningshavare,

som aldrig varit anställd i statens tjänst.

I en inom andra kammaren av herr Laurén väckt motion nr 250 hemställes,

»att riksdagen behagade bevilja änkan Karoilna Fahlén, född Johansson,

en årlig pension av sexhundra kronor, att utgå från 1932 års början».

Beträffande motiveringen för förslaget får utskottet hänvisa till motionen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

Det torde dessutom vara synnerligen ovisst, om det enskilda järnvägsbolaget,

därest banan alltjämt varit i dess ägo, beviljat änkan Fahlén något

Understöd. Enligt införskaffad utredning har sådant understöd lämnats

blott i tre fall, och förre trafikchefen vid banan har vidare upplyst, att

bolaget med hänsyn till sin dåliga ekonomi säkerligen skulle ansett sig

förhindrat bevilja något understöd i förevarande fall.

Anmärkas må ock, att ett bifall till motionen skulle kunna medföra konsekvenser

för andra fall i en omfattning, som ej låter sig för närvarande

överblicka.

Under angivna förhållanden anser sig styrelsen förhindrad tillstyrka

statspension åt änkan Fahlén.

För den händelse motionen emellertid skulle vinna riksdagens beaktande,

anser sig styrelsen böra fästa uppmärksamheten på att det föreslagna

pensionsbeloppet i varje fall måste anses för högt. Enligt styrelsens mening

bör nämligen ett eventuellt understöd under inga förhållanden sättas

till högre belopp än det högsta, som riksdagen, respektive Kungl.

Majit, pläga bevilja till änkor, som enligt gällande praxis kunna ifrågakomma

till statligt understöd, eller 384 kronor örn året.

För egen del har statskontoret anfört:

Järnvägsstyrelsen anser, att pension av statsmedel icke bör i detta fall

beviljas. Då styrelsen befarar vittgående konsekvenser av ett bifall till

motionen, må framhållas att, när fråga är örn familjepension efter befattningshavare

vid en av staten övertagen enskild järnväg, pension bör

beviljas allenast under förutsättning att den avlidne antingen varit i

tjänst, efter det järnvägen övertogs av staten, eller uppburit pension av

statsmedel; och då äro kanske icke konsekvenserna så avskräckande. Örn

pension beviljas, bör beloppet väsentligen begränsas enligt styrelsens mening;

och jämväl statskontoret anser det i motionen föreslagna beloppet

väl högt, men föreställer sig dock, att begränsningen bör stanna vid 444

kronor.

Utskottet finner för sin del tveksamt, huruvida pension eller därmed

jämförligt understöd i detta fall bör ifrågakomma. För ståndpunktstagande

härutinnan synes det utskottet vara erforderligt att erhålla dels

närmare utredning angående föreliggande understödsbehov, med hänsyn

särskilt till det bistånd Faliléns änka kan påräkna från sina barn, dels

ock en belysning av frågan örn de konsekvenser, till vilka ett beslut örn

pension i detta fall kan väntas leda med avseende å pensionering genom

statens försorg av efterlevande till befattningshavare, vilka varit anställda

vid av staten övertagna enskilda järnvägar. Då emellertid, såvitt av

föreliggande utredning kan bedömas, ett eventuellt understöd åt änkan

Fahlén under alla förhållanden icke synes kunna bestämmas till högre

belopp än 444 kronor årligen, samt Fahlén icke varit ordinarie statstjänsteman,

lärer det enligt av 1930 års riksdag antagna grunder för beviljande

av familjeunderstöd i vissa fall få anses ankomma på Kungl.

Majit att ensam meddela beslut i ärendet. Vid sådant förhållande har

utskottet, utan att för egen del taga ståndpunkt i frågan, ansett sig böra

avstyrka åtgärd från riksdagens sida i ämnet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 32. 31

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 250 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

IV. Statens domäners fond.

liro.

I en till riksdagen avlåten, den 15 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 69 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen hilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten 3

föreslagit riksdagen medgiva, att ett vart av avlidne extra jägmästaren

Ernst Richard Hedebys och hans efterlämnade änka Greta Hedebys barn,

Beck Stig Axel, Claes Per Åke, Erik Ulf Rickard, Britta Margareta och

Gunilla Maria Augusta, må, räknat från och med den 1 oktober 1929, till

och med utgången av det kalenderår, under vilket barnet uppnår 18 års

ålder, från statens domäners fond uppbära ett årligt uppfostringsbidrag

av 240 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande:

Hedeby, som var född den 1 februari 1889, förordnades, efter att hava

avlagt avgångsexamen från skogshögskolan den 31 mars 1917, den 12

april samma år till extra jägmästare. Hans effektiva tjänstgöring inom

domänverket från sistnämnda dag till dödsdagen den 11 september 1929

omfattade sammanlagt 6 år 3 månader 19 dagar. Därjämte tjänstgjorde

han under tiden 11 januari—15 juli 1918 samt 25 oktober 1918—31 januari

1921 hos bränslekommissionen såsom distriktschef i Mjölby distrikt, varigenom

hans sammanlagda effektiva statstjänst uppginge till 9 år 1 månad.

Med inberäknande av jämväl den tid, under vilken arbete ej kunde beredas

honom, utgjorde anställningstiden 12 år 5 månader. Dessutom hade Hedeby

under de senare åren av sin levnad med stöd av anslag från fonden för

skogsvetenskaplig forskning utfört vissa undersökningar av ekens stamform

och ekonomiska utnyttjande. Rektorn vid skogshögskolan, professorn T.

Jonson, som på uppdrag av fondens styrelse haft att följa denna undersökning,

hade i avgivet intyg lämnat Hedebys forskningsarbete ett synnerligen

gott vitsord, samt däri meddelat, att enligt professor Jonsons mening de ur

fonden beviljade anslagen icke synts hava täckt kostnaderna ens för själva

materialinsamlingen och sålunda än mindre för bearbetningen, varför åtminstone

den senare måst utföras med uppoffring av Hedebys egna tillgångar.

Enligt bevis från pastorsämbetet i Mjölby efterlämnade Hedeby såsom

sterbhusdelägare änka, född den 12 oktober 1893 och alltså 38 år gammal,

ävensom följande 5 minderåriga barn: Reelt Stig Axel, född den 5 oktober

1919, Claes Per Åke, född (Ion 17 februari 1921, Erik Ulf Rickard, född

den 22 oktober 1923, Britta Margareta, född den 26 juli 1925, och Gunilla

Maria Augusta, född den 26 februari 1927.

Sedan boet efter Hedeby avträtts till urarvakonkurs, uppginge enligt

bouppteckningen boets tillgångar till 14,371 kronor 23 öre. Skulderna

Äng.

appfostringsbidrag

åt

extra jägmästaren

F. R. Hedebys

minderåriga

barn.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande Nr 32.

Utskottet.

vöre däremot upptagna till 35,417 kronor 78 öre, på grund varav bristen

i boet utgjorde 21,046 kronor 55 öre.

Änkan Hedeby vore, sedan dödsboet avträtts i konkurs, i fullständig saknad

av tillgångar samt efter mannens död för sig och sina barns uppehälle i

huvudsak hänvisad till främmande hjälp.

I detta sammanhang må erinras, att fråga örn pension åt Hedebys efterlevande

varit föremål för prövning vid 1930 års riksdag i anledning av en

inom andra kammaren i ämnet väckt motion.

I utlåtande nr 32, punkt 25, anförde bankoutskottet, att utskottet visserligen

funnit vad i motionen anförts tala för att understöd av statsmedel

i en eller annan form lämnades Hedebys efterlevande, men att utskottet,

som icke vore berett att på grundval av den förebragta utredningen

tillstyrka en åtgärd i sådan riktning, funnit ärendet vara av

den art, att prövningen av detsamma i första hand borde ankomma på

vederbörande myndigheter och Kungl. Maj:t. Utskottet förmenade, att

Kungl. Majit — därest efter närmare utredning omständigheterna funnes

böra därtill föranleda — icke skulle underlåta att till riksdagen inkomma

med framställning i ämnet.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Även örn med hänsyn till Hedebys jämförelsevis korta anställningstid

i statens tjänst vissa betänkligheter kunna hysas mot att understöd av

statsmedel berndes hans efterlevande, har utskottet i betraktande av här

föreliggande, i hög grad ömmande omständigheter icke velat motsätta sig

en åtgärd i sådant syfte. Detta understöd torde, såsom Kungl. Majit föreslagit,

böra lämnas i form av uppfostringsbidrag för de minderåriga barnen.

Det föreslagna understödsbeloppet av 240 kronor till varje barn synes

väl avvägt.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande

framställning.

Stockholm den 25 april 1932.

C. E. SVENSSON.

Närvarande: se anteckning'' å utlåtandet nr 30.

321889 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:229 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m s. 34 i texten