Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 33

1932-04-25 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:33, Bankoutskottets utlåtande Nr 33

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående beräkning av

tjänstgöringstid för rätt till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa,

I en inom andra kammaren väckt motion nr 32, vilken hänvisats till

bankoutskottets förberedande behandling, har herr Bäcklund jämte tretton

av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen måtte förklara,

att vid beräkning av tjänstgöringstid för rätt till underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa enligt de av 1931 års riksdag beslutade grunderna

all fullgjord tjänstgöring skall inräknas».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

för densamma icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa utgår till menig i åldern

mellan 50 och 60 år med 61 kronor, mellan 60 och 67 år med 100 kronor

och efter uppnådda 67 år med 200 kronor årligen. Härtill komma dyrtidstillägg

med 150 kronor till den, som vid ingången av det budgetår, för vilket

dyrtidstillägg av riksdagen beviljats, uppnått en ålder av 60 år, samt

pensionstillägg med 50 kronor till den, som vid ingången av det år, för

vilket pensionstillägg utgår, uppnått en levnadsålder av 67 år och styrkt

sig vara i behövande omständigheter. Korpraler och vicekorpraler uppbära

härutöver särskilda tilläggsbelopp av respektive 60 och 30 kronor

årligen. Enligt dessa grunder uppgå alltså totalbeloppen för underhållstagare,

som uppnått 67 års ålder och äro i behövande omständigheter,

till: beträffande meniga soldater 400 kronor, beträffande vicekorpraler

430 kronor och beträffande korpraler 460 kronor årligen.

Jämligt föreskrifterna i 5 § av lagen den 8 juni 1915 örn övergångsbestämmelser

i anledning av lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring

skall vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i sistnämnda

lag hänsyn icke tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

För erhållande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa fordrades

enligt närmast före den 1 juli 1931 gällande bestämmelser — med

undantag för sådana fall, då avgång ägt rum på grund av i tjänsten

ådragen sjukdom — att vederbörande innehade en minimianställningstid

av 20 år. Tidigare hade gällt krav på minst 25 års tjänstetid.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. X sami. 19 hafi■ (Nr 3,‘i.)

Underhållsförmånernas

storlek.

Tidigare villkor

för underhållsrätten.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

1929 och 1931

åra riksdagar

ang. ändrade

villkor

för underhållsrätt.

I anledning av en vid 1929 års riksdag'' av herr Bäcklund m. fl. väckt motion

(11:255) angående vissa ändringar i villkoren för åtnjutande av underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa m. m. anhöll riksdagen i skrivelse

till Kungl.Majit den 15 mars 1929, nr 60, att Kungl. Majit måtte taga under

övervägande frågan örn eventuella jämkningar i omförmälda villkor

för rätt till dylikt underhåll. I berörda skrivelse uttalade riksdagen, bland

annat, att det syntes riksdagen måhända kunna ifrågasättas, huruvida

för det dåvarande gällande villkor för rätt till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa kunde anses vara i allo väl avvägda. Vad i förenämnda

motion anförts till stöd för ett däri framlagt förslag örn rätt till underhåll

för sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår

men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena

i sådan omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan mer än

den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats under den för

underhållsrätt stadgade anställningsperioden, förefölle riksdagen vara

värt beaktande. I saknad av närmare utredning i ämnet ansåge sig riksdagen

likväl icke äga tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande

möjligheten och lämpligheten av att genomföra ett förslag i

sådan riktning. Frågan härom, liksom även frågan om eventuella andra

jämkningar beträffande villkoren för rätt till underhåll, syntes riksdagen

vara av beskaffenhet att i första hand böra övervägas av Kungl. Majit.

Den av riksdagen begärda utredningen rörande jämkningar i gällande

villkor för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa anförtroddes

i första hand åt arméförvaltningens civila departement, som anbefalldes

att inkomma med yttrande i anledning av vad riksdagen i ovannämnda

skrivelse, nr 60, anfört. I skrivelse den 27 augusti 1929 avgav

nämnda departement yttrande och förslag i ämnet. Departementets förslag

gick ut på, bland annat, att viss utsträckning av rätten till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa skulle medgivas. I detta avseende

anförde departementet följande:

Departementet hade intet annat att invända mot en sådan utsträckning

av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, som åsyftades

i ovannämnda motion till 1929 års riksdag än att departementet ansåge,

att vederbörande skulle för underhålls åtnjutande icke blott hava fullgjort

tjänstgöring i den omfattning, som i motionen avsåges, nämligen

minst 600 dagar, motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den tjänstgöring,

som beträffande det indelta manskapet i allmänhet erfordrats under

20 anställningsår, utan därjämte hava varit anställd vid krigsmakten

i minst 15 år. Denna tid hade nämligen ansetts såsom minimianställningstid

vid beviljande av pensioner åt arbetarpersonal i statens tjänst.

Någon utredning i ämnet kunde departementet emellertid icke förebringa.

Det manskap, varom här vore fråga, vore nämligen sådant indelt manskap,

som för åtskilliga år tillbaka i tiden erhållit avsked ur krigstjänst.

Av det i tjänst varande indelta manskapet vore samtliga berättigade till

underhåll, enär ingen indelt anställts efter den 1 januari 1904. Att utröna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

3

huru många av dessa f. d. indelta som fortfarande vore i live!, skulle

säkerligen möta oöverstigliga svårigheter. Även örn en utredning liknande

den, som verkställts av de år 1917 tillkallade sakkunniga för utrönande

av antalet i livet varande f. d. indelta, som berördes av förslaget

örn tilldelande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa till visst

indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår — en utredning, som

bland annat föranlett omkring 5,000 förfrågningar och påminnelseskrivelser

till rikets pastorsämbeten — igångsattes, skulle något tillfredsställande

resultat ändå icke kunna ernås, bland annat av den orsaken, att

tillförlitliga uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden

helt säkert icke kunde vinnas. Några uppgifter å de kostnader, ett genomförande

av förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll från

Vadstena krigsmanshuskassa skulle draga, kunde därför icke, ej ens approximativt,

av departementet lämnas. Emellertid kunde omnämnas, att

kostnaderna för genomförande av förslaget örn tilldelande av underhåll

åt indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår, som avskedats

före den 1 januari 1910 och vore i behövande omständigheter, hade beräknats

uppgå till omkring 100,000 kronor under vart och ett av de första

sju åren efter det förslaget trätt i tillämpning för att sedan successivt

minskas och slutligen helt upphöra år 1965. Här föreliggande förslag örn

utvidgning av rätten till underhåll omfattade visserligen manskap, som

avskedats jämväl efter den 1 januari 1910, men å andra sidan hade genom

villkoret örn fullgjord viss tjänstgöring underhållsrätten avsevärt begränsats,

vadan det vore att antaga, att kostnaderna för genomförande av sistnämnda

förslag åtminstone icke komme att överstiga ovan angivna beräknade

kostnader, även örn dyrtids- och pensionstilläggen medräknades.

Med hänsyn till vad sålunda anförts beträffande svårigheten att erhålla

uppgifter rörande manskapets tjänstgöringsförhållanden borde såsom

villkor för underhållets tillerkännande föreskrivas, att de indelta

själva skulle styrka sig hava under sin anställningstid, som ej borde understiga

15 år, tjänstgjort sammanlagt minst 600 dagar. Underhållen

borde givetvis, i likhet med vad som ägt rum beträffande tillerkännandet

av underhåll åt visst indelt manskap med minst 20 men under 25 tjänstår

enligt kungörelsen den 20 augusti 1919 (nr 539), tilldelas vederbörande

uppå ansökan, vid vilken borde fogas åldersbetyg, avskedspass samt intyg

örn fullgjord tjänstgöring av den omfattning, som ovan angivits.

Vad anginge sättet för bestridande av de med den ifrågasatta utsträckta

rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnaderna,

finge departementet meddela, att varken Vadstena krigsmanshuskassa

eller invalidhusfonden kunde lämna något bidrag till kostnadernas

bestridande. Ej heller kunde medel för ändamålet erhållas ur de

inom vissa län befintliga s. k. uddemantalskassorna, enär Kungl, Majit

och kronan ej hade någon dispositionsrätt över de medel, som inginge i

sagda kassor. Däremot syntes det departementet, som örn indelningsverkets

besparingsfond skulle kunna tagas i anspråk för bestridandet helt

eller delvis av kostnaderna i fråga. Beträffande denna fond, som utgjordes

av till statsverket indragna delar av Västmanlands regementes knektelegomedelskassas

och Jämtlands roteringskassas tillgångar samt till dessa

kassor influtna räntemedel, hade riksdagen medgivit, att räntan av denna

fond finge jämlikt Kungl. Majlis bestämmande tagas i anspråk för understöd

åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av fonden icke vidare

erfordrades för sådant ändamål, för enahanda ändamål som Vad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

stena krigsmansliuskassa, beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

och invalidhusfonden. I enlighet härmed tillgodofördes fondens avkastning

årligen det under elfte huvudtiteln upförda anslaget till ytterligare

förhöjning i gimdalen åt avskedat manskap. Fondens avkastning vore

följaktligen redan disponerad för understöd åt f. d. indelt manskap och

kunde således icke tagas i anspråk för bestridande av de med den ifrågasatta

utsträckningen av rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

förenade kostnaderna. Något hinder att använda fondens kapitaltillgångar

för ifrågavarande ändamål syntes emellertid departementet

icke föreligga.

På grund av vad sålunda anförts föreslog departementet bland annat,

dels att gällande bestämmelser örn underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

måtte ändras därhän, att indelt manskap med minst 15 men under

20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt minst 600

dagar, finge komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa

enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap,

som tjänat i minst 20 år och avskedats efter den 1 januari 1910, dels ock

att indelningsverkets besparingsfonds kapitaltillgångar måtte få tagas

i anspråk för bestridande av de med den föreslagna utsträckningen av

rätten till underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa förenade kostnaderna.

Statskontoret, som avgav utlåtande i ärendet, intog för sin del den

principiella ståndpunkten, att lämpligheten av att överhuvudtaget bevilja

f. d. indelta soldater några ytterligare förmåner med fog kunde ifrågasättas.

Ämbetsverket förklarade sig dock icke vilja förneka, att vissa

skäl talade för förslaget örn utsträckning av rätten till underhåll jämväl

till sådan indelt soldat, som visserligen ej innehade 20 tjänstår men

som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring mellan mötena i sådan

omfattning, att han i verkligheten tjänat kronan lika länge som den,

vilken under 20 tjänstår fullgjort allenast den obligatoriska tjänstgöringen

under mötena. Statskontoret ansåge sig fördenskull icke böra

motsätta sig en dylik utvidgning i underhållsrätten med den av arméförvaltningens

civila departement förordade inskränkningen, varigenom underhåll

endast skulle utgå till den, som kunde räkna minst 15 tjänstår.

Beträffande förslaget att bestrida de kostnader, som skulle vara förenade

med en utvidgning av rätten till underhållsbidrag, av indelningsverkets

besparingsfonds kapitaltillgångar uttalade statskontoret viss tveksamhet

samt anförde, att i varje fall icke hela fondens kapital lämpligen

kunde disponeras under de närmaste åren. Av de den 30 juni 1929''. räntefordringar

oberäknade, till 1,358,921 kronor 52 öre uppgående tillgångarna

hade 61 kronor 27 öre utgjort kontant behållning, 895,012 kronor 68 öre

hade av statskontoret placerats i obligationer eller i bankinrättning, och

463,847 kronor 57 öre hade utgjorts av utav vederbörande länsstyrelse ursprungligen

från berörda kneklelegomedelskassa utlämnade amorterings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

5

lån mot inteckningar i jordbruksfastigheter. Å ifrågavarande lån betalades

endast en jämförelsevis obetydlig årlig amortering. Visserligen

löpte lånen med tre månaders uppsägning, men då det vid indragning till

statsverket av knektelegomedekkassan blivit förutsatt, att låntagarna i

kassan icke skulle föreläggas någon viss förkortad amorteringstid utan

få oinskränkt åtnjuta sina ursprungliga lånevillkor (prop. nr 302/1921 sid.

25), syntes det icke böra ifrågakomma att uppsäga lånen till inbetalning.

På grund härav kunde under de närmaste åren endast fondens övriga

tillgångar, i runt tal 895,000 kronor, jämte inflytande amorteringar anses

disponibla.

I förnyat utlåtande den 18 februari 1930 bemötte arméförvaltningens

civila departement vad statskontoret anfört rörande finansieringsfrågan.

Ifrågavarande ärende anmäldes i statsrådet den 3 januari 1931, varvid

föredragande departementschefen förklarade sig biträda myndigheternas

ovanberörda förslag rörande utvidgning av rätten till understöd för f. d.

indelta.

Börande kostnadsfrågan anförde departementschefen, att då, såsom civila

departementet i sitt senast avgivna yttrande i ärendet framhållit,

indelningsverkets besparingsfonds tillgångar i första hand vore avsedda

för understöd åt f. d. indelta, något principiellt hinder icke syntes föreligga

mot att använda dessa tillgångar för bestridande av berörda kostnader.

Departementschefen tillstyrkte därför civila departementets förslag

i denna del. I likhet med statskontoret förutsatte dock departementschefen,

att från fonden utlämnade amorteringslån mot inteckningar

i jordbruksfastigheter icke skulle av nu omförmäld anledning uppsägas

till betalning utan att de ursprungliga lånevillkoren allt fortfarande

skulle förbliva gällande. Departementschefen anförde vidare, att någon

risk för att den disponibla delen av fonden •— för det dåvarande omkring

900,000 kronor — icke skulle förslå för här avsett ändamål, enligt vad civila

departementet meddelat, icke syntes förefinnas.

På av departementschefen under åberopande av vad sålunda anförts

gjord hemställan beslöt Kungl. Majit att genom proposition (nr 13) föreslå

1931 års riksdag medgiva, bland annat, att avskedat indelt manskap

från armén med minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava

tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge från och med den 1 juli

1931 komma i åtnjutande av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa

enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap, som tjänat

i minst 20 men ej 25 år; samt att indelningsverkets besparingsfonds

kapitaltillgångar finge anlitas för bestridande av de kostnader, vilka

uppkomme genom ifrågavarande utsträckning av rätten till underhåll

ur Vadstena krigsmanshuskassa.

I anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition väcktes inom

andra kammaren av herr Bäcklund jämte sex av kammarens övriga le
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

damöter en motion, nr 325, vari hemställdes, »att riksdagen med ändringav

Kungl. Maj:ts i proposition nr 13 framlagda förslag ville besluta,

dels att f. d. indelt manskap från armén med minst 18 tjänstår utan avseende

å fullgjort antal tjänstgöringsdagar må bliva berättigat till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa, dels att beträffande f d. indelt

manskap, som varit i tjänst före 1901 års härordnings genomförande,

regementsmöte skall anses hava haft en varaktighet äv 30 dagar, då det

gäller att beräkna det antal tjänstgöringsdagar, som efter 15 års tjänst

berättigar till erhållande av underhåll från nämnda kassa».

Till stöd för yrkandet anförde motionärerna, bland annat, följande:

I Kungl. Majlis proposition räknades med 600 tjänstgöringsdagar såsom

motsvarande ungefär 20 regementsmöten eller den tjänstgöring, som beträffande

det indelta manskapet i allmänhet erfordrats under 20 anställningsår.

Sedan 1901 års härordnings genomförande hade oek infanteriets

indelta haft att årligen fullgöra ett regementsmöte örn 30 dagars varaktighet,

och därutöver hade var oell en också genomgått rekrytutbildning

under 150 dagar. En indelt soldat, som börjat göra tjänst fr. o. m. 1902,

syntes alltså hava fullgjort minst 600 dagars tjänstgöring under en tjänstetid

av 15 år, och han bleve sålunda vid ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition

berättigad till underhåll.

För äldre indelt manskap syntes emellertid det fullgjorda antalet tjänstgöringsdagar

icke komma att uppgå till 600, såvitt de icke fullgjort extra

tjänstgöring, under sina 20 tjänstår. De indelta syntes nämligen hava

fullgjort tjänstgöring av samma varaktighet som de värnpliktiga, och

före 1901 års härordnings genomförande hade ju regementsmötet haft en

varaktighet av 22 dagar och rekrytutbildningen hade pågått under 68 dagar.

Före 1892 hade motsvarande tjänstgöring utgjort respektive 15 och

30 dagar. En f. d. indelt soldat, som varit i tjänst åren 1885—1900, syntes

alltså icke hava fullgjort mera än omkring 320 tjänstgöringsdagar såsom

honom åliggande minsta tjänstgöring, och han skulle alltså behöva hava

fullgjort 280 dagars extra tjänstgöring för att enligt Kungl. Maj:ts förslag

bliva berättigad till underhåll.

Med hänsyn till ovannämnda förhållanden beträffande tjänstgöringsperiodernas

längd kunde det ock hända, att en f. d. soldat, som räknade 18

års tjänst eller däröver, icke hade fullgjort 600 tjänstgöringsdagar, oell

alltså skulle ej heller han bliva underhållsberättigad, därest Kungl. Maj:ts

förslag i här avsedd del utan ändring bifölles. Riksdagen hade emellertid

under de senare åren i anledning av väckta motioner alltid medgivit,

att f. d. indelta soldater, vilka räknat minst 18 tjänstår, finge komma i

åtnjutande av underhåll utan avseende på det antal tjänstgöringsdagar,

som de kunde hava fullgjort. Vid ett bifall till Kungl. Maj:ts förslagoförändrat

skulle alltså dylika indelta få mindre möjligheter att erhålla

underhåll än f. n., då riksdagen efter prövning i varje särskilt fall förklarat

dem berättigade att erhålla det för fulla 20 års tjänst bestämda underhållet.

Då något sådant icke torde vara riksdagens avsikt, syntes skäl

föreligga, att riksdagen i samband med beslut örn bifall till Kungl. Maj:ts

proposition beslutade, att avskedat indelt manskap från armén med minst

18 tjänstår skulle från och med den 1 juli 1931 få åtnjuta understöd ur

Vadstena krigsmanshuskassa.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

7

Vad anginge sådant avskedat indelt manskap, som fullgjort sin tjänstgöring

helt eller delvis före 1901 års härordnings genomförande, syntes, för

att dylikt manskap ej skulle ställas sämre än övrigt, höra stadgas, att

varje före 1901 års härordnings genomförande fullgjort regementsmöte

skulle anses hava haft en varaktighet av 30 dagar, då det gällde att beräkna

tjänstgöringstid, som berättigade att åtnjuta underhåll ur Vadstena

krigsmanshuskassa.

I sitt i anledning av Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 13 ävensom

berörda motion avgivna, den 10 februari 1931 dagtecknade utlåtande

(nr 10) anförde banko ut skott et i huvudsak följande:

Enligt utskottets mening kunna vissa billighetsskäl anföras för någon

utsträckning av rätten till understöd åt f. d. indelt manskap.

Med hänsyn härtill och då den utredning, som numera genom Kungl.

Maj:ts försorg verkställts i ämnet, synes giva vid handen, att en utvidgning

av understödsrätten kari inom skäliga gränser äga rum utan alltför

vittgående ekonomiska konsekvenser, har utskottet ansett sig böra förorda,

att åtgärder i sådant syfte vidtagas.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle de nuvarande bestämmelserna i ämnet

ändras därhän, att understöd skulle tillerkännas jämväl manskap med

kortare anställningstid än nu föreskrivna 20 år, dock icke understigande

15 år. Beträffande manskap från armén skulle emellertid härvid uppställas

såsom ytterligare villkor, att vederbörande fullgjort tjänstgöring

i minst 600 dagar, d. v. s. den minsta tjänstgöringstid, som efter ikraftträdandet

av 1901 års härordning erfordrats under den för underhållsrätt

nu fastställda an ställningsper ioden.

Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna, vilka innebära en icke oväsentlig

lättnad i nu gällande villkor, har utskottet icke funnit anledning

till erinran. Att, såsom i förenämnda motion påyrkats, för fastställande

av antalet tjänstgöringsdagar skulle beträffande regementsmötes varaktighet

före genomförandet av 1901 års härordning tillämpas särskild beräkningsgrund

synes utskottet med hänsyn till därav möjligen uppkommande

konsekvenser icke vara tillrådligt. Ej heller har utskottet ansett sig

kunna tillstyrka motionärernas förslag, att indelta med minst 18 års anställning

skulle utan avseende å längden av den verkliga tjänstgöringstiden

tillerkännas rätt till understöd. Visserligen torde ett undantagslöst

fasthållande vid villkoret örn minst 600 tjänstgöringsdagar måhända kunna

i enstaka fal! medföra obilliga konsekvenser, men då den effektiva

tjänstgöringstid, som förutsatts för understödsrätt, i och för sig måste

anses vara mycket kort, lärer ett generellt medgivande av dylik rätt utan

hänsyn till antalet tjänstgöringsdagar näppeligen kunna anses försvarligt,

även örn anställningstiden uppgått till 18 år, vid vilken anställningstid

riksdagen under senare år plägat under förutsättning av ömmande

förhållanden i särskilda fall medgiva understöd.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande sättet för bestridande av kostnaderna

för det förordade förslagets genomförande föranleder icke erinran från

utskottets sida.

På grund av det anförda hemställde utskottet örn bifall till propositionen

och avslag å motionen.

Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Utfärdade

bestämmelser

ändrade vill•

kor för rätt

till underhåll.

Föreliggande

motion.

I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl. Majit den

13 mars 1931 kungörelse (nr 43) angående ändrade villkor för underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa m. m., varigenom Kungl. Majit förordnade,

bland annat, att avskedat indelt manskap från armén med minst 15

men under 20 tjänstår, som styrkte sig bava tjänstgjort i sammanlagt

minst 600 dagar, skulle från och med den 1 juli 1931 komma i åtnjutande

av underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder, vilka

gällde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år.

Sedan arméförvaltningens civila departement, vid prövning av visst

departementet underställt ärende angående underhåll för två f. d. indelta

soldater, genom beslut den 5 maj 1931 förklarat sig vid beräkningen av

antalet tjänstgöringsdagar icke kunna taga hänsyn till vederbörandes

tjänstgöring för egen utbildning — rekrytutbildning samt vederbörliga

skolor — anhöll chefen för västra arméfördelningen, att Kungl. Majit

måtte upptaga ifrågavarande ärende till prövning samt, därest civila departementets

beslut skulle befinnas icke vara i överensstämmelse med en

riktig tolkning av kungörelsen den 13 mars 1931, undanröja detsamma.

Efter det civila departementet i anledning av arméfördelningschefens

framställning yttrat sig angående tolkningen av bestämmelserna i nyssnämnda

kungörelse förklarade Kungl. Maj:t genom brev den 19 juni 1931

(svensk författningssamling nr 251) — i överensstämmelse med den uppfattning,

varåt departementet i sitt yttrande givit uttryck och i enlighet

med vad departementet i särskilt utlåtande den 5 maj 1931 hemställt —

att såsom tjänstgöringstid för erhållande av underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa icke finge beräknas tid, varunder indelt soldat undergått

rekryt- och underbefälsutbildning.

Till stöd för yrkandet i den nu föreliggande motionen hava motionärerna,

efter omnämnande av Kungl. Majits genom nyssberörda beslut

den 19 juni 1931 meddelade förklaring, anfört bland annat följande!

»Det förefaller dock oss undertecknade, som örn denna Kungl. Majits

föreskrift, att i de 600 tjänstgöringsdagarna icke får ingå tid, varunder

vederbörande undergått rekryt- och underbefälsutbildning, icke står i

överensstämmelse med det av 1931 års riksdag i ämnet fattade beslutet,

ty i detta finnes intet sagt, varav det skulle kunna utläsas, att icke ali

tjänstgöring skall medräknas i de fordrade 600 tjänstgöringsdagarna. Ej

heller den av Kungl. Majit till riksdagen avlåtna propositionen nr 13, som

ligger till grund för riksdagens ifrågavarande beslut, innehåller någon

antydan örn att rekryt- och underbefälsutbildning icke skulle inräknas

i de 600 dagarna, lika litet som den av arméförvaltningens civila departement

i ämnet gjorda utredningen, för vilken propositionen lämnade en

redogörelse.

Då vi för vår del vid 1931 års riksdag voro med örn att bifalla Kungl.

Majits proposition, an togo vi alltså på goda grunder, att all tjänstgöring

skulle inräknas i de 600 dagarna. Hade Kungl. Majits proposition innehållit

stadgande om, vad som genom det kungl, brevet av den 19 juni

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

9

1931 föreskrivits, skulle vi lia yrkat avslag på Kungl. Maurts förslag och

i stället hemställt till riksdagen att besluta, att varje f. d. indelt soldat,

vilken kail räkna 18 tjänstår, skulle vara berättigad till underhåll, oavsett

antalet tjänstgöringsdagar, som han fullgjort. Såväl vi sorn också

— därom äro vi förvissade — flertalet av riksdagens ledamöter samt alla

berörda f. d. indelta hava blivit vilseledda, om Kungl. Maj:ts proposition

nr 13/1931 och riksdagens i anledning därav fattade beslut varit avsett att

tolkas på det sätt, som nu sker.

Visserligen har arméförvaltningens civila departement efter riksdagsbeslutets

fattande kunnat upplysa, att de beräknade kostnaderna skulle

komma att bliva flerdubbelt större, örn all tjänstgöring skulle inräknas

i de bestämda 600 dagarna, men detta kan dock icke, enligt vår mening,

få vara utslagsgivande, då det gäller att tolka innebörden av ett riksdagsbeslut;

det utgör blott ett bevis för att myndigheterna icke utrett

ärendet, på det sätt, som bort åligga dem.»

över den ifrågavarande motionen har bankoutskottet i vederbörlig ordning

införskaffat utlåtande av statskontoret, som i ärendet hört arméförvaltningens

civila departement.

Arméförvaltninrjens civila departements yttrande innehåller i huvudsak

följande:

Motionärernas uttalande därom, att Kungl. Maj:ts den 19 juni 1931 utfärdade

föreskrifter icke syntes stå i överensstämmelse med det av 1931

års riksdag i ärendet fattade beslutet, anser departementet icke kunna

godtagas.

1929 års riksdag bär nämligen lämnat tydligt direktiv i fråga örn vilka

f. d. indelta soldater, som skulle kunna ifrågakomma till erhållande av

underhåll ur Vadstena krigsmanshuskassa enligt det då motionsvis framförda

förslaget örn utsträckt rätt till underhåll ur nämnda kassa. Å sidan

12 av riksdagens skrivelse den 15 mars 1929, nr 60, heter det sålunda: »Vad

i motionen anförts till stöd för förslaget örn rätt till underhåll för sådan

indelt soldat, som visserligen ej innehar 20 tjänstår men som under anställningstiden

fullgjort tjänstgöring mellan beväringsmötena i sådan omfattning,

att han i verkligheten tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid,

som i allmänhet erfordrats under den för underhållsrätt stadgade

anställningsperioden, förefaller riksdagen vara värt beaktande. I

saknad av närmare utredning1 i ämnet anser sig riksdagen likväl icke äga

tillfälle att för egen del uttala någon mening beträffande möjligheten

och lämpligheten av att genomföra ett förslag i sådan riktning.»

Av detta riksdagens uttalande framgår, att avsikten varit att bereda

underhåll nr Vadstena krigsmanshuskassa åt sådan f. d. indelt soldat, med

en anställningstid understigande 20 år, som tjänstgjort mera än som i allmänhet

erfordrats av den indelte soldaten med fulla eller 20 tjänstår.

Enär den senare i regel fullgjort förutom rekryt- och underbefälsutbildning

minst 20 regementsmöten och då det indelta manskapets skyldighet

att fullgöra regementsmöten från och med år 1903 omfattat 30 dagar, borde,

icke annat än vad departementet kan finna, den förre för underhållsrätt

hava tjänstgjort i minst 600 dagar utöver de tider, som åtgått för rekrytoch

underbefälsutbildning.

Departementet föreslog i enlighet med denna tolkning av 1929 års riks
-

Yttranden

över motionen•

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

dags uttalande i skrivelse den 27 augusti 1929 (se Kungl. Majlis proposition

nr 13/1931), att gällande bestämmelser om underhåll från Vadstena

krigsmansliuskassa måtte ändras därhän, att indelt manskap med minst

15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava tjänstgjort i sammanlagt

minst 600 dagar (motsvarande 20 regementsmöten å 30 dagar eller den

minsta tjänstgöring, som utöver rekryt- och underbefälsutbildningen i allmänhet

erfordrats under 20 anställningsår), måtte komma i åtnjutande av

underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa enligt samma grunder, som

gällde beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 år oell avskedats

efter den 1 januari 1910.

Att departementet härmed avsåg, att i dessa 600 dagar icke skulle ingå

vare sig rekryt- eller underbefälsutbildning torde vara uppenbart och bestvrkes

särskilt därav, att departementet i nämnda skrivelse meddelade,

att kostnaderna för genomförandet av förslaget örn utsträckt rätt till underhåll

från Vadstena krigsmansliuskassa antagligen icke komme att överstiga

100,000 kronor örn året under de första 7 åren för att därefter successivt

minskas.

I yttrande den 18 februari 1930, för vilket redogöres i ovannämnda proposition

nr 13/1931, framhöll departementet också, bland annat, att någon

risk för att indelningsverkets besparingsfonds disponibla tillgångar, då

uppgående till omkring 895,000 kronor, icke skulle förslå för de utav departementet

beräknade utgifternas täckande, icke förefunnes. Vid sina nu

omförmälda beräkningar av kostnaderna för den utav departementet ifrågasatta

utsträckningen av underhållsrätten för de indelta utgick departementet

därifrån, att i de 600 dagarna icke skulle inräknas tider, varunder

vederbörande undergått rekryt- och underbefälsutbildning. Skulle ett inräknande

av dessa tider i nämnda dagantal hava av departementet ifrågasatts,

hade givetvis, enär därigenom praktiskt taget varje f. d. indelt soldat

med minst 15 men under 20 tjänstår skulle bliva underhållsberättigad,

departementet hava måst beräkna kostnaderna för genomförandet av underhållsrättens

utsträckning till flerdubbla beloppet. I en efter avlåtandet

till Kungl. Majit av den departementets framställning, som föranlett

utfärdandet av brevet den 19 juni 1931, till Kungl. Majit under hand överlämnad,

av pensionskamreraren å departementet upprättad promemoria

angavs, att kostnaderna, därest vid beräkningen av tjänstgöringsdagarnas

antal tiden för rekryt- och underhefälsutbildning skulle få inräknas, körnare

att uppgå till omkring 700,000 kronor örn året under de närmaste åren

för att därefter successivt avtaga. Med den kännedom, departementet

numera äger i fråga örn antalet ännu kvarlevande f. d. indelta soldater

med en anställningstid av 15—20 år, anser departementet sig böra framhålla,

att nämnda kostnadssiffra snarare är för låg än för hög.

Vad departementet i sin ovannämnda skrivelse den 27 augusti 1929 föreslog

bifölls av 1931 års riksdag, med den ändring likväl, att understöden

skulle utgå enligt samma grunder, som gällde beträffande sådant manskap,

som tjänat i minst 20 men ej 25 år (riksdagens skrivelse den 24 februari

1931 nr 40).

I nämnda skrivelse framhålles, att riksdagen ansett åtgärder böra vidtagas

för utvidgning av rätten till understöd åt f. d. indelt manskap vid

armén och marinen med hänsyn dels därtill, att vissa billighetsskäl talade

för en dylik utvidgning, dels till den omständigheten att den genom Kungl.

Majits försorg verkställda utredningen i ämnet syntes giva vid handen,

att en utvidgning av understödsrätten kunde ske inom skäliga gränser

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

utan'' alltför vittgående ekonomiska konsekvenser. Beträffande sättet föl

bestridandet av de nied utvidgningen av underhållsrätten förenade kostnader

har riksdagen ej haft något att erinra mot departementets, av

Kungl. Majit tillstyrkta förslag att för ändamålet anlita indelningsverkets

hesparingsfonds kapitaltillgångar. Härav torde framgå, att riksdagen

ansett underhållsrätten icke höra utvidgas i större grad, än att uppkommande

kostnader skulle kunna täckas av nämnda tillgångar, vilket, såsom

framgår av det ovan anförda, icke kan ske med mindre underhållen hej

gränsas att utgå till allenast sådana f. d. indelta soldater med minst 15

men under 20 tjänstår, som, förutom rekryt- och underbefälsutbildning,

tjänstgjort i minst 600 dagar.

Departementet tillåter sig i detta sammanhang omnämna, att den av

departementet i meranämnda skrivelse den 27 augusti 1929 angivna beräkningen

av de med den då ifrågasatta utvidgningen av rätten till underhåll

från Vadstena krigsmanshuskassa förenade kostnader visat sig

ungefärligen stämma med de verkliga kostnader, som uppstått eller komma

att uppstå vid tillämpning av Kungl. Majits med riksdagen utfärdade

kungörelse den 13 mars 1931 (nr 43) och Kungl. Majits i anslutning därtill

den 19 juni 1931 utfärdade brev angående tjänstgöringstidens beräknande

för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.

Hittills har sålunda departementet tilldelat 256 f. d. indelta soldater underhåll

enligt dessa bestämmelser. Före innevarande budgetårs slut beräknas

tillkomma ytterligare ett 30-tal understödstagare, vadan sammanlagda

antalet understödstagare vid budgetårets slut skulle komma att uppgå

till omkring 280. Med ganska stor sannolikhet torde kunna beräknas,

att flertalet f. d. indelta, vilka kunna göra anspråk på underhållsrätt enligt

de år 1931 utfärdade bestämmelserna, redan under innevarande budgetår

gjort eller komma att göra framställning örn sagda förmån. Då vid

sådant förhållande antalet underhållstagare endast i ringa män kail komma

att överstiga nyssnämnda antal och då understöden (inklusive dyrtids-,

pensions- och korpralstillägg) i medeltal per individ utgöra 350 kronor

för år, komma följaktligen underhållskostnaderna under de närmaste

åren att uppgå till ett belopp, hållande sig omkring eller föga överstigande

100,000 kronor eller till det av departementet i skrivelsen den 27 augusti

1929 beräknade högsta kostnadsbeloppet.

Av vad sålunda anförts anser civila departementet framgå, att de utav

Kungl. Majit för tillämpning av kungörelsen den 13 mars 1931 i brev den

19 juni 1931 meddelade föreskrifterna rörande beräknande av tjänstgöringstiden

för vinnande av underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

enligt kungörelsen stå i full överensstämmelse med departementets under

åren 1929 och 1930 gjorda utredningar samt med vad 1931 års riksdag avsett

med sitt beslut örn viss utsträckning av rätten till underhåll ur Vadstena

krigsmanshuskassa.

Departementet har i anslutning härtill uttalat, att den nu föreliggande

motionen enligt departementets mening icke syntes böra föranleda någon

riksdagens vidare åtgärd.

Den av civila departementet i dess nyss återgivna yttrande åberopade,

av pensionskamreraren å departementet upprättade promemorian röran
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

de kostnaderna för utsträckning av underhållsrätten vid olika beräkningssätt

beträffande tjänstgöringstiden, är av följande lydelse:

Uppgift

å beräknade kostnader för underhåll ur Vadstena krigsmansliuskassa nied

och utan inräknande i de uti kungörelsen den 13 mars 1931 (S. F. S. nr 43)

angivna 600 tjänstgöringsdagarna av de tider, i kungörelsen avsett manskap

fullgjort egen rekrytutbildning samt genomgått för befordran erforderliga

skolor (förberedande korpralskola och korpralskola).

Alt. I. Utan inräknande i de 600 dagarna av manskapets egen rekrytutbildning

och för befordran erforderliga skolor.

Kostnaderna torde icke komma att överstiga 100,000 kronor örn året under

de första åren för att därefter successivt avtaga.

Alt. II. Med inräknande i de 600 dagarna av manskapets egen rekrytutbildning

samt för befordran erforderliga skolor.

Kostnaderna komma att mångdubbelt överstiga ovan under alt. I angivna

kostnadsbelopp. Någon exakt uppgift å kostnaderna kan icke lämnas,

men synes det troligt, att kostnaderna komma att uppgå till omkring

700,000 kronor örn året under de första åren för att därefter successivt avtaga.

Örn man nämligen utgår ifrån, att vid varje regemente med indelt

manskap enligt den gamla regementsindelningen skulle finnas omkring 75

stycken f. d. indelta, som fullgjort tjänstgöring i sådan omfattning, att de

med inräknande av den egna rekrytutbildningen och vederbörliga skolor

tjänstgjort i minst 600 dagar -— denna siffra har erhållits med ledning av

det antal ansökningar örn underhåll, som redan inkommit från Värmlands

regemente — och vidare vet dels, att 30 dylika regementen (24 infanteriregementen

och 6 kavalleriregementen) funnos, dels ock att underhållet från

Vadstena krigsmanshuskassa för här avsedda f. d. indelta soldater, vilka

i regel fyllt 60 år, i många fall 67 år, utgör med inräknande av dyrtids-,

korprals- och pensionstillägg i medeltal 350 kronor per soldat, kommer

man till det resultatet, att kostnaderna skulle utgöra 787,500 kronor.

Alt. III. Med inräknande i de 600 dagarna av vederbörliga skolor (förberedande

korpralskola och korpralskola) men ej rekrytutbildningen.

Kostnaderna kunna för detta fall liksom i de föregående fallen ej exakt

angivas. Enär emellertid de flesta indelta soldaterna genomgått ifrågavarande

skolor eller åtminstone den s. k. förberedande korpralskolan, torde

någon nämnvärd reduktion av den under alt. II angivna kostnadssumman

ej kunna vidtagas vid angivandet av kostnaderna i detta fall. Till omkring

500,000 kronor torde kostnaderna kunna anslås.

För egen del har statskontoret i sitt utlåtande i ämnet yttrat följande:

I motionen 11:32 har gjorts gällande, att riksdagen vid medgivande av

utsträckt rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa avsett, att

i det för rätt till underhåll stadgade antalet minsta tjänstgöringsdagar

skulle inräknas tid, varunder A-ederbörande undergått rekryt- och under
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

befälsutbildning. I likhet med arméförvaltningens civila departement anser

statskontoret, att de i nu ifrågavarande avseende gällande bestämmelserna

stå i överensstämmelse med vad som vid 1929 och 1931 års riksdagar

förevarit beträffande utvidgning av rätten till underhåll från Vadstena

krigsmanshuskassa. Sakligt sett synes det statskontoret ej heller föreligga

tillräcklig anledning att lämna ytterligare medgivanden i nu ifrågavarande

avseende. Då statskontoret den 3 oktober 1929 avgav utlåtande i anledning

av riksdagens skrivelse den 15 mars 1929, nr 60, rörande ändrade

bestämmelser för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, intog statskontoret

i princip den ståndpunkten, att det med fog kunde ifrågasättas,

huruvida det vore lämpligt att överhuvudtaget bevilja f. d. soldater några

ytterligare förmåner. Den tjänstgöring, de indelta soldaterna fullgjort,

hade nämligen i allmänhet ej upptagit för dem större del av året, än att

de kunnat ägna sig åt annan verksamhet, och flertalet av dem hade uppburit

den huvudsakliga ersättningen för sin tjänstgöring icke av staten

utan av vederbörande rust- och rotehållare, varjämte deras anställning i

statens tjänst i huvudsak vilat på ett avtal mellan dem samt rust- och rotehållarna.

Med hänsyn härtill syntes ifrågavarande underhållstagare genom

till deni utgående underhåll få anses hava blivit förhållandevis ekonomiskt

väl tillgodosedda av staten. Det borde även framhållas, att vid

bestämmande av årsinkomst enligt 7 § i lagen örn allmän pensionsförsäkring

hänsyn icke skulle tagas till understöd från Vadstena krigsmanshuskassa.

Statskontoret anser sig alltjämt böra vidhålla, vad ämbetsverket sålunda

uttalat, och enligt statskontorets mening bör någon ytterligare utvidgningav

rätten till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa icke medgivas.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, föreliade 1929 års riksdagtill

prövning en av herr Bäcklund m. fl. väckt motion örn vissa ändringar

i villkoren för underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa. I anslutning

till ett i nämnda motion väckt förslag uttalade sig riksdagen för sådan

jämkning i reglerna för underhåll från krigsmanshuskassan, varigenom

underhållsrätt skulle kunna beredas indelta soldater, vilka visserligen ej

innehade 20 tjänstår men som under anställningstiden fullgjort tjänstgöring

mellan beväringsmötena i sådan omfattning, att de i verkligheten

tjänat kronan mer än den minsta tjänstgöringstid, som i allmänhet erfordrats

under den för underhållsrätt stadgade anställningsperioden.

I överensstämmelse med den tankegång, som kommit till uttryck såväl

i motionen som i riksdagens berörda uttalande, utgick arméförvaltningens

civila departement i det av departementet utarbetade förslag, vilket

lades till grund för 1931 års proposition i ämnet, från att såsom villkor

för underhållsrätt för indelta, vilkas anställningstid uppginge till 13 men

ej 20 år, borde föreskrivas att vederbörande fullgjort tjänstgöring under

minst 600 dagar, d. v. s. den minsta tjänstgöringstid — 20 regementsmöten

å 30 dagar — som efter ikraftträdande av 1901 års härordning erfordrats

under den för underhållsrätt tidigare fastställda anställningsperioden

av 20 år. Såsom av utredningen klarlägges, förutsatte departementet

härvid, att i den sålunda angivna minimitjänstgöringstiden icke skulle

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

medräknas tid, varunder indelt soldat fullgjort rekryt- och underbefälsutbildning,

utan endast regementsmöten samt däremellan fallande tjänstgöring,

vilken ej haft karaktär av utbildning. Det må framhållas, att man

vid fastställande av minimitjänstgöringstiden givetvis kunnat utgå från

ett dagantal, som innefattade jämväl den genomsnittliga minsta tiden för

rekryt- och underbefälsutbildning, men dagantalet hade då bort fastställas

till 900 i stället för till 600. I båda fallen hade innebörden av jämkningen

i underhållsvillkoren, principiellt sett, blivit densamma.

Med hänsyn till de förhoppningar, som avfattningen av riksdagens beslut

beträffande underhållsrättens utsträckning kunnat väcka hos f. d.

indelt manskap, kan det visserligen anses beklagligt, att icke i samband

med nämnda beslut klart utsädes, vilken tjänstgöringstid, som finge medräknas

i de angivna 600 dagarna. Örn man fasthåller vid utgångspunkten

för och syftet med beslutet, är emellertid frågan, på vad sätt minimitjänstgöringstiden

fixerades, utan betydelse för bedömande av innebörden

i riksdagens beslut. Avsikten med beslutet var nämligen — såsom

klart framgår såväl av herr Bäcklunds m. flis motion år 1929 och samma

års riksdags i anledning därav gjorda uttalande som ock av propositionen

år 1931 — icke att bereda underhållsrätt åt soldater med en effektiv

tjänstgöring, understigande vad som i allmänhet fordrats under en 20- årig anställningstid, utan endast att låta dem, som genom tjänstgöring

mellan regementsmötena såsom instruktörer o. dyl. kunnat under kortare

anställningsperiod uppnå samma verkliga tjänstgöringstid, i underhållshänseende

erhålla likställighet med indelta, vilkas anställningstid uppgår

till 20 år.

Av utredningen framgår jämväl, att de i 1931 års proposition återgivna

beräkningar rörande kostnaderna för underhållsrättens utsträckning, som

nppgjorts av arméförvaltningens civila departement och enligt vilka

dessa kostnader antogos komma att stanna vid omkring 100,000 kronor årligen

under de första sju åren, grundats på nyss angivna förutsättningar

beträffande beräkningen av tjänstgöringstiden. För sin del framhöll

bankoutskottet såsom ett av skälen för sitt tillstyrkande av propositionen,

att en utvidgning av understödsrätten syntes inom skäliga gränser

kunna ske utan alltför vittgående ekonomiska konsekvenser. De nu

framlagda kostnadsberäkningarna visa att, örn man åt riksdagsbeslutet

skulle giva den innebörd, som i den föreliggande motionen åsyftas, kostnaderna

för jämkningen i underhållsvillkoren skulle uppgå till ett belopp

av omkring 700,000 kronor för år.

Vad här anförts giver enligt utskottets uppfattning vid handen, att den

tillämpning, som de år 1931 antagna nya reglerna örn villkoren för underhållsrätt

erhållit, står i överensstämmelse med innebörden i riksdagens

beslut. Ett bifall till motionärernas förslag skulle innebära en väsentlig

utvidgning av underhållsrätten och medföra en mångdubbling av den

kostnadsökning, varmed riksdagen vid sitt beslut örn jämkningen räk
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

15

Hade, samt nödvändiggöra anvisande av betydande statsanslag vid sidan

av de medel nr indelningsverkets besparingsfond, vilka vid beslutets

fattande beräknades förslå för kostnadsökningens bestridande. En sådan

utvidgning kan utskottet för sin del icke förorda, så mycket mindre som

efter utskottets uppfattning det indelta manskapet i pensionshänseende

redan måste anses väl tillgodosett i förhållande till de prestationer, de under

anställningstiden haft att fullgöra.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen och

hemställer alltså,

att förevarande motion II: 32 icke må till någoni

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E■ Svensson, Lindgren. Johansson i Östersund,

Stendahl, Berling, Bodin, Lindström och Bengtsson;

från andra kammaren: herrar Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp, Wikström,

Höglund i Göteborg, Carlsson i Solberga, Leffler och Hammarlund.

Reservation

av herrar Bäcklund, Lovén och Höglund i Göteborg, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom — — — anställningsperioden (lika med utskottets yttrande

sid. 13).

I överensstämmelse med den tankegång, som kommit till uttryck såväl

i motionen som i riksdagens berörda uttalande, framlade Kungl. Majit

efter utredning i ärendet proposition (nr 13) till 1931 års riksdag. Med

anledning härav medgav riksdagen, bland annat, att avskedat indelt manskap

från armén med minst 15 men under 20 tjänstår, som styrkte sig hava

tjänstgjort i sammanlagt minst 600 dagar, finge komma i åtnjutande av

underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa enligt samma grunder, som

gälla beträffande sådant manskap, som tjänat i minst 20 men ej 25 år.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Arméförvaltningens civila departement gör i utlåtande, som avgivits

över den nu väckta motionen, gällande, att departementet vid sitt förslags

avgivande förutsatt, att i den angivna minsta tjänstgöringstiden av 600

dagar icke skulle inräknas tid, varunder indelt manskap fullgjort rekrytoch

underbefälsutbildning, utan endast regementsmöten samt däremellan

fallande tjänstgöring, vilken ej haft karaktär av utbildning. Emellertid

framgår intet härom vare sig av arméförvaltningens civila departements

i propositionen nr 13 till 1931 års riksdag återgivna yttrande och förslag

eller av föredragande departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet.

Tvärtom gav, bland annat, civila departementets kostnadsberäkning

vid handen, att all tjänstgöring vore avsedd att inräknas i de nämnda

600 dagarna, ty departementet åberopade till stöd för sitt förslag beträffande

kostnadernas beräknande, att den av riksdagen på sin tid beslutade

utvidgningen av rätten till underhåll från krigsmanshuskassan att

gälla sådana, som hade 20 men ej 25 tjänstår, också beräknats draga en årlig

kostnad av 100,000 kronor, och det gällde ju nu en motsvarande utvidgning

av rätten till underhåll, därvid det dock uppställdes villkor beträffande

fullgjord tjänstgöring under viss tid, varför man alldeles säkert

skulle kunna räkna med, att beloppet icke skulle komma att överskridas.

Bankoutskottet hade också — att döma av vad utskottet i sitt utlåtande

nr 10 över propositionen yttrade i anledning av en i anslutning till propositionen

väckt motion 11:325 — vid behandlingen av den kungl, propositionen

den uppfattningen, att all tjänstgöring vore avsedd att inräknas

i de 600 dagarna.

I det nu avgivna utlåtandet har arméförvaltningens civila departement

visserligen hänvisat till, att ett bifall till den i den nu föreliggande motionen

II: 32 gjorda hemställan örn att all tjänstgöring skall inräknas i de 600

dagarna, skulle komma att medföra större årliga kostnader än de av riksdagen

på Kungl. Maj:ts förslag beräknade. Detta är givetvis beklagligt,

men det synes utskottet, att detta förhållande icke bör ändra innebörden

av riksdagens år 1931 fattade beslut. Det måste också förefalla anmärkningsvärt,

att Kungl. Maj:t, som i överensstämmelse med riksdagsbeslutet

den 13 mars 1931 utfärdat kungörelse angående de beslutade ändringarna

i underhållsvillkoren, sedermera i administrativ väg, på sätt som

skett genom brevet den 19 juni 1931, ändrat innebörden av riksdagens beslut

därhän, att rekryt- och underbefälsutbildning icke skall inräknas i de

600 tjänstgöringsdagarna. Då Kungl. Majit ej funnit skäl föreligga att

ånyo förelägga riksdagen ärendet, hade det varit riktigare, att riksdagsbeslutets

innebörd fått prövas besvärsvägen, sedan arméförvaltningens

civila departement tolkat detsamma på det sättet, att rekryt- och underbefälsutbildning

icke skulle inräknas.

Det förefaller för övrigt vara principiellt oriktigt, att indelt manskap

i föreliggande fall icke skall få medräkna tid för egen utbildning, då all

utbildning av militära befattningshavare efter vunnen anställning eljest

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

17

räknas dem till godo för pensionsrätt; officerare och underofficerare få,

trots att de genomgå egen utbildning under flera år, tillgodoräkna sådan

tid i befordrings-, löne- och pensionshänseende, och sak samma gäller för,

bland andra, kommunikationsverkens personal.

För utskottet tillgängliga handlingar hava vidare ådagalagt, att

även annan tjänstgöring än sådan, som använts för egen utbildning, av

arméförvaltningens civila departement frånräknats vid beräknandet av

tjänstgöringstid för bär ifrågavarande indelta manskap, varigenom möjligheterna

att komma i åtnjutande av underhåll ytterligare beskurits. Före

ikraftträdandet av 1901 års härordning har rekryt- och underbefälsutbildningen

aldrig baft längre varaktighet än högst 250 dagar, men betydligt

flera tjänstgöringsdagar hava likväl frånräknats för sådan utbildning, och

dessutom hava också samtliga in- och utryckningsdagar borträknats, ehuru

skäl därför icke bort föreligga. I samband med underbefälsutbildningen

voro de indelta beordrade deltaga i vakt- och garnisonstjänst, och kommenderingen

till underbefälsskolorna fick på grund härav avsevärt längre

varaktighet än den, som enligt generalorder och utbildningsbestämmelser

var bestämd för utbildning och undervisning i underbefälsskolorna. I vart

fall borde sålunda endast den egentliga underbefälsutbildningstiden hava

frånräknats, men så bar icke skett. Detta ådagalägger, att arméförvaltningens

civila departement t. o. m. tolkat det kungl, brevet av den 19 juni

1931 strängare, än som kunnat vara avsett.

Då det av 1931 års riksdag fattade beslutet uteslutande grundats på

Kungl. Maj:ts proposition i ärendet, synes en senare gjord upptäckt, att

utredningen varit bristfällig, icke böra föranleda ett frångående av riksdagens

i ärendet fattade beslut. På grund bärav får utskottet, ehuru ett

bifall till motionen medför kostnader utöver de i Kungl. Majrts proposition

nr 13 till 1931 års riksdag beräknade, med hänsyn till vad som anförts

i motionen och bär ovan, hemställa,

att riksdagen, med bifall till den i ämnet väckta motionen

II: 32, ina förklara, att vid beräkning av tjänstgöringstid

för rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

enligt de av 1931 års riksdag beslutade

grunderna all fullgjord tjänstgöring skall inräknas.»

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sand. 19 hafi. (Sr 33.)

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.