Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.
1932-04-29 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:36, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 86.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering
av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie
befattningshavare i statens tjänst.
I två till banko utskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 183 av
herrar Bärg och Granath och den andra inom andra kammaren under nr 366
av herr Andersson i Stockholm jämte sex av kammarens övriga ledamöter,
har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgärder, att förslag till pensionsbestämmelser
i vissa i motionerna angivna avseenden kunde föreläggas 1933
års riksdag.
I motionerna har anförts följande:
»Det har sedan långa tider tillbaka varit en allmän uppfattning, att staten
skall på ett eller annat sätt medverka därtill, att den personal, som har en
mera stadigvarande anställning, erhåller dels s. k. tjänstepension, dels även
s. k. familjepension för de efterlevande.
För den ordinarie personalen vid statens verk ha också dessa spörsmål
i allmänhet funnit sin lösning, även örn man sedermera från såväl statsmakterna
som personalen ifrågasatt vissa ändringar och justeringar i de fattade
besluten.
För den icke-ordinarie personalen är däremot frågan, då det gäller tjänstepensioneringen,
alltjämt i stor utsträckning olöst eller löst på ett otillfredsställande
sätt. Ifråga örn familjepensionsfrågan finns intet ordnat för någon
av dessa befattningshavaregrupper utöver de änkeunderstöd, som regeringen
enligt riksdagens beslut år 1930 äger bevilja.
Aven örn de befattningshavare, som icke lia tjänstepensionsfrågan ordnad,
naturligen betrakta denna fråga som den viktigaste, är det lika naturligt, att
de, som lia rätt till tjänstepension, anse, att familjepensionsfrågan även snarast
bör lösas.
Frågan örn tjänstepensioneringen har flera gånger gjorts till föremål för
framställningar av olika slag samt framförts i riksdagen i form av motioner
och interpellationer.
Det kan i detta sammanhang endast behöva erinras därom, att redan år
1919 begärde järnvägsstyrelsen, att vissa befattningshavare med fast anställning,
nämligen stadigvarande banarbetare och omlastare, skulle erhålla rätt
till tjänstepension. Sedermera har denna fråga ett flertal gånger dragits
inför riksdagen utan att vinna sin lösning.
Samtidigt har familjepensionsfrågan även gjorts till föremål för upprepade
framställningar i riksdagen, bl. a. vid 1920 års riksdag, då riksdagen begärde,
att Kungl. Majit skulle låta utreda hela denna fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 21 haft. (Nr 36.) 720 82
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottet.
Historik.
Trots detta äro nämnda spörsmål alltjämt olösta. Visserligen har för
några grupper av icke ordinarie statsanställda genomförts ett tjänstepensionsreglemente.
Ett dylikt existerar exempelvis för arbetarna vid telegrafverket.
Detta reglemente är emellertid sådant, att arbetarna få betala synnerligen
höga avgifter men erhålla likväl en låg pension. Detta framgår bland
annat av det förslag, som 1926 års pensionssakkunniga utarbetat. De i detta
förslag upptagna avgifterna äro väsentligt lägre än de arbetarna nu betala,
trots att de nu utgående pensionerna äro lägre än de, som finnas upptagna
i de sakkunnigas förslag.
För arbetarna vid statens järnvägars verkstäder gälla i stort sett samma
förhållanden som för arbetarna vid telegrafverket.
Vid statens järnvägar liksom vid vattenfallsverket, postverket och vid de
flesta övriga statsverk finnas dessutom större eller mindre grupper, för vilka
pensionsfrågan icke alls är ordnad.
För de 5,000 arbetare, som äro anställda vid försvarsväsendet, gäller nu
den ordningen, att riksdagen skall besluta i varje särskilt fall, örn pension
skall beviljas. För arbetarna vid flottan, vilka fyllt 65 år och uppnått 25
tjänsteår, finnas bestämmelser örn pension från flottans pensionskassa. Dock
utgå dessa pensioner med belopp, som äro alldeles otillräckliga för vederbörandes
uppehälle. Dessa grupper gjorde 1918 framställning örn ordnade
pensions! örhållan den.
Varje års uppskov med ordnandet av pensionsfrågan för de här nämnda
grupperna av befattningshavare i statens tjänst innebär bland annat, att befattningshavarna
ej heller kunna på sätt, som de ovan nämnda sakkunniga
föreslagit, själva medverka till tryggande av sin ålderdom, samt att de, som
nu hava vissa med avgifter förenade pensionsbestämmelser, nödgas betala
avsevärt högre avgifter än vad enligt de sakkunnigas beräkningar är erforderligt.
I enlighet med förslag från bankoutskottet har riksdagen vid två olika
tillfällen hemställt, att förslag i dessa frågor snarast måtte föreläggas riksdagen.
Utredningar ha pågått rörande desamma under mer än 10 år, och
de förslag som föreligga äro av det innehåll, att den förnyade överarbetning,
till vilken regeringen nu hänskjuta ärendet, bör kunna slutföras i så god
tid, att förslag kan föreläggas nästa års riksdag. Men även örn detta icke
kan ske med avseende på båda dessa pensionsfrågor, förvänta vi under alla
förhållanden, att förslag till tjänstepensionering framlägges för 1933 års riksdag,
så att ett onödigt fördröjande härav undvikes. Ty med de förhållanden,
som i pensionshänseende råda för ovan nämnda statsanställda, torde det
även kunna betraktas som ett statsintresse, att pensionsfrågorna snarast
möjligt lösas på ett tillfredsställande sätt.»
Såsom torde vara allmänt bekant och jämväl i motionerna berörts, hava
under det senaste årtiondet pågått utredningar rörande omfattande nydaningar
på pensionsväsendets område. Dessa utredningar hava avsett såväl
förändringar av delvis ganska genomgripande art i bestämmelserna örn
tjänstepension för ordinarie befattningshavare — i främsta rummet ny pensionslagstiftning
för allmänna civilförvaltningens personal och för militära
beställningshavare men jämväl vissa ändringar i och tillägg till gällande lag
örn pensionering av ordinarie personal vid kommunikationsverken — som
ock åvägabringande av generella pensioneringsbestämmelser för icke-ordinarie
befattningshavare, innefattande bland annat beredande av rätt till tjänste
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 3
och familjepension för vissa hittills icke pensionsberättigade personalgrupper.
Till belysande a,v det läge, vari frågan om ett nyordnande av det statliga
pensionsväsendet för närvarande befinner sig, torde här böra lämnas en
kortfattad redogörelse för vad i detta avseende under senare år förekommit.
Genom beslut den 29 juni 1921 tillsatte Kungl. Majit en kommitté för
verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande åtskilliga
till pensionsväsendet hörande frågor. Till kommitténs beredning överlämnades
— förutom vissa spörsmål, som numera vunnit sin lösning — dels
frågan örn utarbetande av nya pensionsbestämmelser för allmänna civilförvaltningens
ordinarie personal, avsedda att träda i stället för 1907 års
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt de denna lag
kompletterande provisoriska föreskrifter, vilka föranletts av den år 1921
antagna definitiva löneregleringen för statsdepartement och vissa andra verk,
dels den sedan länge vilande frågan örn en genomgripande omläggning av
den militära pensioneringen, dels och vissa pensionsfrågor, som tidigare hänskjutits
till kommunikationsverkens lönekommitté men vilka nu, med ändring
i det åt sistnämnda kommitté meddelade uppdraget, överlämnades till den
nya pensionskommittén, i vad de avsågo personal som ej tillhörde kommunikationsverken,
nämligen frågorna örn pensionering av statsanställd ickeordinarie
personal samt om pensionsrätt för efterlevande efter statstjänare,
för vilka familjepensionering ännu icke anordnats.
Genom beslut av Kungl. Majit den 7 april 1922 utvidgades kommitténs
uppdrag bland annat såtillvida, att frågan örn åstadkommande av enhetliga
grunder beträffande familjepensionering för olika grupper av statstjänare
samt beträffande statens bidrag till sådan pensionering överlämnades till utredning
av kommittén.
Den sålunda tillsatta kommittén, vilken erhöll benämningen 1921 års
pensionskommitté, avgav den 18 oktober 1924 betänkande med förslag till lag
angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk,
tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta förslag avsåg, såsom av
rubriken framgår, endast ordinarie personal. Förslaget åsyftade att ersätta
1907 års civila pensionslag jämte densamma kompletterande provisoriska
bestämmelser.
Sedan utlåtanden över nämnda betänkande avgivits av vederbörande myndigheter,
framlades genom proposition nr 153 till 1925 års riksdag förslag
till ny civil pensionslag, i huvudsak grundat på kommittébetänkandet. Frågan
förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga beslut.
Med hänsyn till vissa erinringar, som framkommit vid behandlingen inom
riksdagen av nyssnämnda jiroposition, uppdrog Kungl. Majit den 12 juni
1925 åt 1921 års pensionskommitté att i samband med behandlingen av den
åt kommittén överlämnade frågan örn pensionering av viss statsanställd ickeordinarie
personal efter verkställd utredning taga under förnyat övervägande
spörsmålet, huruvida jämväl vid allmänna civilförvaltningen tjänstepension
liimpligen skulle kunna för samma syfte som vid kommunikations
-
1921 års
pensionskommitté.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
verken uppdelas i statspension oell avgiftspension. I anledning av det sålunda
meddelade uppdraget framlade kommittén i ett den 30 november 1925
dagtecknat betänkande nytt förslag till civil tjänstepensionslag. Detta förslag
upptog icke endast ordinarie personal vid civilförvaltningen utan
även extra ordinarie tjänstemän samt befattningshavare å extra stat inom
nämnda förvaltning ävensom vissa vid försvarsväsendet anställda, till arbetarpersonal
ej hänförliga civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare.
I fråga örn pensions uppdelning i statspension och avgiftspension
m. m. byggde förslaget icke på samma grunder, som kommit till uttryck i
kommunikationsverkens pensionslag.
Till fullgörande av sitt förutnämnda uppdrag i fråga örn pensionering av
viss statsanställd icke-ordinarie personal avgav pensionskommittén vidare
den 30 november 1925 betänkande, innefattande förslag till pensionering av
till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och
allmänna civilförvaltningen. Enligt detta förslag skulle arbetare vid nämnda
förvaltningsgrenar, som vunnit fast anställning med arbetstid av normal omfattning,
erhålla såväl tjänste- som familjepensionsrätt genom anslutning till
statens pensionsanstalt och på de i nämnda anstalts reglemente innefattade
huvudgrunderna. Pensioneringen skulle sålunda vara grundad på avgiftsplikt.
Sedermera avgav kommittén den 30 juni 1926 utlåtande över kommunikationsverkens
lönekommittés betänkande den 6 november 1922 angående pensionering
av icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar och statens vattenfallsverk. I detta utlåtande framlade pensionskommittén
förslag dels till ny tjänstepensionslag för kommunikationsverken,
innefattande jämväl föreskrifter rörande pensionering av extra ordinarie och
därmed jämställda tjänstemän vid nämnda verk, dels ock till kungörelse angående
rätt till tjänstepension för till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare
vid dessa verk. Kommitténs förslag innebar beträffande icke-ordinarie
befattningshavare i tjänstemannaställning, vilkas avlöningsförhållanden
ordnats i anslutning till det för ordinarie tjänstemän gällande lönesystemet,
att för dessa befattningshavare skulle i huvudsak tillämpas samma allmänna
pensioneringsgrunder som för ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande
verk. Pör arbetarpersonal skulle pensionering ordnas genom vid de särskilda
verken upprättade pensionskassor, avsedda för personal med fast anställning,
för vilken gällde en arbetstid av normal omfattning. Till nämnda
kassor skulle anställningshavarna erlägga pensionsavgifter, varjämte verken till
kassorna skulle inbetala de årliga bidrag, vilka jämte avgifterna erfordrades för
att kassorna skulle vara i stånd att fullgöra sina förpliktelser med avseende
å anställningshavarnas pensionsrätt. Beträffande själva pensioneringsgrunderna
för ifrågavarande arbetarpersonal avvek pensionskommitténs förslag i
väsentliga hänseenden från de grunder, som kommit till uttryck i gällande
reglementen för pensionskassorna för viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.
Kommittén hade därför företagit en genomgripande omarbetning
av de i nämnda reglementen innefattade stadgandena, varvid kommittén
i en enda författning sammanfört pensionsbestämmelserna för ifrågavarande
arbetarpersonal.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
5
Vad den militära pensioneringen angår, avgav pensionskommittén i betänkande
den 22 maj 1925 förslag till militär tjänstepensionslag. Detta förslag
anslöt sig till försvarsväsendets dåvarande organisation och det sedan
år 1921 gällande provisoriska officersavlöningsreglementet. Sedan 1925 års
riksdag fattat beslut angående nj organisation av försvarsväsendet, uppdrog
Kungl. Majit den 26 september 1925 åt pensionskommittén att verkställa den
överarbetning av nyssberörda förslag, som med hänsyn till vad sålunda förekommit
befunnes erforderlig. Med anledning härav underkastade pensionskommittén
1925 års lagförslag överarbetning samt framlade den 11 januari
1926 betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag.
De nu omnämnda av pensionskommittén utarbetade förslagen anmäldes i
statsrådet den 4 september 1926 av dåvarande chefen för finansdepartementet.
Departementschefen förklarade sig därvid finna kommitténs förnyade förslag till
civil tjänstepensionslag — vilket, såsom nämnts, i fråga örn pensions uppdelning
i statspension och avgiftspension icke överensstämde med kommunikationsverkens
pensionslag — böra, i vad det avsåge såväl ordinarie tjänstemäns
som ock extra ordinarie och därmed jämställda befattningshavares pensionering,
göras till föremål för överarbetning, innan proposition i ämnet förelädes
riksdagen. Enligt departementschefens mening borde därvid särskilt
tagas under förnyat övervägande det omhandlade spörsmålet, huruvida icke
det för kommunikationsverken antagna systemet med pensions uppdelning
i stats- och avgiftspension borde vinna tillämpning jämväl för befattningshavare
inom den allmänna civilförvaltningen. För verkställande av den sålunda
ifrågasatta överarbetningen borde enligt departementschefens mening
särskilda sakkunniga tillkallas inom finansdepartementet.
Jämväl de av pensionskommittén uppgjorda förslagen till pensionsbestämmelser
för arbetarpersonal vid civilförvaltningen och försvarsväsendet, till
ny pensionslag för kommunikationsverken samt till bestämmelser angående
rätt till tjänstepension för arbetarpersonal vid sistnämnda verk borde enligt
departementschefens den 4 september 1926 gjorda uttalande överlämnas
till de ifrågasatta nya sakkunniga i och för utarbetande av slutgiltigt förslag
till bestämmelser i ämnet.
Med avseende å den fortsatta utredningen av de åt 1921 års pensionskommitté
hänskjuta frågorna om familjepensionering samt om den militära
tjänstepensioneringen ansåg chefen för finansdepartementet i sitt ifrågavarande
yttrande till statsrådsprotokollet den 4 september 1926, att utredningen
i dessa hänseenden borde vila, intill dess Kungl. Majit och riksdagen haft
tillfälle att taga slutlig ståndpunkt till frågan örn vilka principer som borde
ligga till grund för tjänstepensioneringen inom den allmänna civilförvaltningen.
Beträffande särskilt ordnandet av den militära tjänstepensioneringen
syntes ett uppskov vara påkallat jämväl av det förhållandet, att på grund
av Kungl. Majits därom meddelade uppdrag utredning påginge inom försvarsväsendets
lönenämnd rörande de lindringar i officersavlöningsreglementet,
som föranleddes av den beslutade omorganisationen av försvarsväsendet eller
6
Bankoutslottets utlåtande Nr 36.
1926 års
pensionsutre ilning.
sorn i övrigt kunde befinnas lämpliga att vidtaga i samband med ett definitivt
antagande av nämnda reglemente.
Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan bemyndigade
Kungl. Majit den 4 september 1926 chefen för finansdepartementet att tillkalla
högst tre personer för att såsom sakkunniga inom departementet biträda
vid överarbetning av det uppgjorda förslaget till civil tjänstepensionslag
samt av vissa andra pensionsfrågor. Samtidigt förklarade Kungl. Majit,
att de åt 1921 års pensionskommitté meddelade uppdragen i de delar, desamma
icke slutförts, skulle omedelbart upphöra.
De nya sakkunniga, som i anledning av Kungl. Maj:ts den 4 september
1926 givna bemyndigande tillkallades och som antogo benämningen 1926 års
pensionsutr såning, avgåvo sedermera den 29 mars 1927 betänkande med felslag
till ny civil pensionslag m. m. Vidare förehade pensionsutredningen
i enlighet med sitt uppdrag till behandling frågan örn pensionering av
kommunikationsverkens icke-ordinarie personal, och i yttrande den 29 juni
1927 framlades förslag dels till tjänstepensionslag för tjänstemän vid kommunikationsverken,
dels ock till särskilda kungörelser angående pensionering
av arbetarpersonal vid nämnda verk. Jämväl det av 1921 års pensionskommitté
avgivna förslaget rörande pensionering av viss arbetarpersonal vid
försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen blev föremål för övervägande
inom pensionsutredningen, som den 25 november 1927 avgav betänkande,
innefattande nytt förslag i ämnet.
Sedan ifrågavarande sakkunniga påbörjat sina arbeten, upptog chefen för
finansdepartementet på given anledning den 9 juni 1927 frågan örn föranstaltande
genom de sakkunniga av utredning jämväl i ett av de spörsmål,
vilka vid tillkallandet av de sakkunniga ansetts böra tills vidare vila, nämligen
spörsmålet örn beredande av pension åt efterlevande efter sådana statstjänare,
som hittills icke erhållit familjepensionsrätt. Vid den förberedande
behandling, som pensionsutredningen ägnat pensionskommitténs förut omnämnda
betänkande den 30 november 1925 angående pensionering av till
arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna
civilförvaltningen, hade tvekan uppstått örn lämpligheten av att, på
sätt kommittén tänkt sig, för fast anställda arbetare inom nyssnämnda förvaltningsområden
bereda såväl tjänste- som familjepension genom anställningshavarnas
inordnande under statens pensionsanstalts reglemente. Då
pensionsutredningen — i olikhet med pensionskommittén — enligt sitt dittills
erhållna uppdrag icke skulle hava att till slutlig behandling upptaga spörsmålet
örn familjepension ering av icke-ordinarie personal, kunde man visserligen
tänka sig, att vid behandling inom pensionsutredningen av pensionskommitténs
nyss omförmälda betänkande frågan örn familjepension tills vidare
lämnades helt å sido. Då emellertid i pensionskommitténs förslag beträffande
nämnda arbetarpersonal frågorna om tjänstepensionering och familjepensionering
sammankopplats med varandra, syntes för dessa grupper av
anställningshavare även frågan örn familjepepsioneringen böra av pensions
-
Bavkoutskottets utlåtande Nr 36.
7
utredningen övervägas. Hänsyn borde därvid i viss mån tagas till det sätt,
varpå familjepensioneringen borde ordnas för andra grupper icke-ordinarie
statstjänare, därest en dylik pensionering ansåges böra komma till stånd även
för dessa senare grupper. Samtliga dessa spörsmål borde för den skull av
pensionsutredningen upptagas till förberedande undersökning.
Med bifall till vad departementschefen i överensstämmelse med vad nu
antytts hemställt, uppdrog Kungl. Majit den 9 juni 1927 åt pensionsutredningen
att verkställa förberedande undersökning rörande det sätt, varpå
familjepensionering för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken
och den allmänna civilförvaltningen samt vid försvarsväsendet lämpligen
skulle kunna ordnas, därest dylik pensionering funnes böra komma till
stånd.
Till fullgörande av detta uppdrag avgav pensionsutredningen den 6 december
1927 betänkande angående familj epensionering för viss icke-ordinarie
personal i statens tjänst.
Enligt de av 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen skulle — liksom
enligt 1921 års pensionskommittés förslag — extra ordinarie tjänstemän
samt befattningshavare å extra stat och närmast jämförlig personal i pensionsliänseende
inordnas under bestämmelserna i den civila tjänstepensionslagen,
respektive kommunikationsverkens pensionslag. Med avseende å pensions
uppdelning i stats- och avgiftspension samt begränsning av avgiftsplikten
till visst antal år byggde pensionsutredningens förslag till civil tjänstepensionslag
i stort sett på det system, som antagits för kommunikationsverkens
vidkommande, ehuru med vissa av de särskilda förhållandena inom civilförvaltningen
betingade icke oväsentliga modifikationer. Tjänstepensionering
av arbetarpersonal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen skulle
enligt pensionsutredningens förslag ordnas på sådant sätt, att för fast anställd
personal med arbetstid av i allmänhet normal omfattning skulle anordnas pensionering
grundad på avgifter, vilka jämte statens bidrag skulle ingå till en
särskild kassa, benämnd statens allmänna arbetarpensionskassa och förvaltad
av statens pensionsanstalt. Frågor örn rätt till pension skulle prövas av
pensionsanstalten, men pensioneringen skulle regleras genom en från pensionsanstaltens
reglemente fristående författning, som uppbyggts icke på
de i nämnda reglemente innefattade huvudgrunderna utan i tillämpliga delar
på de principer, som kommit till uttryck i kommunikationsverkens pensionslag.
För personal med mindre fast anställning ävensom viss annan personal,
som med hänsyn till avlöningsförhållandena kunde anses icke böra åläggas
avgiftsplikt, skulle åvägabringas en jämväl av statens pensionsanstalt omliänderhavd
pensionering utan bidrag från anställningshavarnas sida. För
arbetarpersonal vid kommunikationsverken skulle tjänstepensioneringen i
tillämpliga delar ordnas på huvudsakligen samma sätt. För fast anställd
personal skulle sålunda anordnas en på avgiftsplikt grundad pensionering
genom särskilda vid de olika verken upprättade arbetarpensionskassor, omhänderhavda
av verkens styrelser, vilka skulle äga meddela beslut angående
pensionering. För mindre fast anställd personal skulle anordnas
opaginerad Kontrollera mot PDF
1928 års
riksdag.
° Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
pensionering utan avgiftsplikt, vilken pensionering skulle omhänderkavas av
verkens styrelser.
Rörande sättet för ordnandet av familjepension ering för icke-ordinarie
personal utmynnade pensionsutredningens förberedande undersökning i ett
förslag av följande innebörd. För manliga ieke-ordinarie tjänstemän med
ratt till tjänstepension skulle familjepension för efterlevande änka och barn
beredas genom befattningshavarens inträde i vederbörande för ordinarie
tjänstemän nu avsedda änke- och pupillkassa. Kvinnlig icke-ordinarie befattningshavare
med rätt till tjänstepension skulle för efterlevande barn erhålla
pensionsrätt på enahanda villkor och efter samma grunder, som för
ordinarie kvinnliga befattningshavare enligt beslut av 1925 års riksdag stadgats
genom kungörelse den 18 juni 1925 (nr 279). Därest det emellertid
skulle visa sig omöjligt att på nu angivet sätt lösa familjepensionsfrågan
för icke-ordinarie tjänstemän, syntes det närmast böra undersökas, huruvida
och i vad mån en av staten omhänderhavd, gemensam familjepensionering
för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare inom statens skilda
förvaltningsområden skulle kunna genomföras. För sådan till arbetarpersonal
han förlig manlig eller kvinnlig anställningliavare, vilken erhållit rätt till
tjänstepension, skulle familjepensionering av efterlevande barn samt, i fråga
örn manlig anställningshavare, jämväl av änka anordnas genom en nyinrättad
kassa, förslagsvis benämnd »familjepensionskassan för statens arbetarpersonal».
Frågan örn den fortsatta behandlingen av de sålunda föreliggande utredningarna
på pensionsväsendets område berördes av chefen för finansdepartementet
i 1928 års statsverksproposition i samband med behandlingen av anslagen
under riksstatens elfte huvudtitel (ll:e h. t. sid. 5). Efter omnämnande
av de utav 1926 ars pensionsutredning avgivna förslagen — vilka med
undantagi av förslaget örn pensionering av arbetarpersonal vid försvarsväsendet
och allmänna civilförvaltningen samt den förberedande undersökningen
rörande familjepensionering då varit föremål för yttranden av vederbörande
myndigheter — framhöll departementschefen för egen del att det,
innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till den mångfald invecklade och svårbehandlade
spörsmål, som förevarande frågekomplex innefattade, uppenbarligen
erfordrades ett grundligt övervägande av de föreliggande förslagen
samt de erinringar mot desamma, som under remissbehandlingen på en del
punkter framställts. Da därtill komme, att spörsmålet örn en förtydligande
ändring av § 36 regeringsformen eventuellt syntes böra tagas under omprövning,
samt då familjepensionsfrågan syntes äga ett visst sammanhang med
spörsmålet örn tjänstepensioneringens ordnande, kunde proposition i ämnet
icke föreläggas 1928 års riksdag.
Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört uttalade 1928
års bankoutskott (utlåtande nr o, sid. 4), att det enligt utskottets mening
måste anses vara att beklaga, att på grund av omständigheter, för vilka
departementschefen redogjort, förslag icke kunnat åtminstone i vissa av de
förevarande pensionsfrågorna framläggas för 1928 års riksdag. I avvaktan
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
9
på lösningen av frågan om antagande av ny civil pensionslag, vilken fråga
under flera år stått på dagordningen, hade statsmakterna låtit anstå med
prövning av åtskilliga, delvis betydelsefulla detaljfrågor med avseende å
tjänstepensioneringen för civilförvaltningens ordinarie personal. Yad anginge
ordnandet av tjänstepensionering för hittills icke pensionsberättigade grupper
av i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare, hade inom
riksdagen tidigare i olika sammanhang framhållits angelägenheten av att
denna fråga snarast möjligt måtte bringas till lösning. Det sätt, varpå
pensionering för närvarande ägde rum beträffande sistberörda befattningshavargrupper
— nämligen genom prövning av Kungl. Majit och riksdagen i
varje särskilt fall — kunde i och för sig icke anses tillfredsställande och
medförde därjämte för Kungl. Majit och riksdagen en år från år växande
arbetsbörda, vars omfattning knappast kunde anses stå i rimligt förhållande
till de avsedda ärendenas betydelse.
Under hänvisning till sålunda antydda förhållanden ansåg sig utskottet
böra i förevarande sammanhang ånyo understryka vikten av att nyss angivna
frågor måtte snarast möjligt bringas till slutlig prövning.
En reservant inom utskottet ansåg, att utskottet bort uttala sin förväntan,
att den fortsatta behandlingen av de utav departementschefen berörda pensionsspörsmålen
< måtte så bedrivas, att förslag kunde framläggas för 1929 års
riksdag i såväl tjänstepensions- som familjepensionsfrågorna. Därest det
skulle visa sig, att frågan örn familjepensionering icke kunde inom denna
tid framföras, ville reservanten tillika uttala den förhoppningen, att denna
fråga icke måtte på sådant sätt sammankopplas med frågorna örn ny civil
tjänstepensionslag och om ordnandet av tjänstepensioneringen för ickeordinarie
befattningshavare, att därav föranleddes ytterligare uppskov med
lösning av sistnämnda frågor.
Spörsmålet örn det fortsatta arbetet med pensionsväsendets omläggningberördes
ånyo i 1929 års statsverlcsproposition (Ilie huvudtiteln, sid. 3) av dåvarande
chefen för finansdepartementet. Efter erinran att 1926 års pensionsutredning
vid utarbetande av sina förut omnämnda förslag utgått från att
gällande system med särskilda dyrtidstillägg å utgående pensioner skulle
tills vidare bibehållas, anförde departementschefen därvid följande:
Att pensionsutredningens förslag dittills icke föranlett någon framställning
till riksdagen finge huvudsakligen tillskrivas det förhållandet, att pensionsfrågekomplexet
innefattade en mångfald invecklade och svårbehandlade
spörsmål, vilka, innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till desamma, uppenbarligen
krävde ett grundligt övervägande. Ej heller departementschefen
ansåge sig böra för närvarande föreslå någon framställning till riksdagen
härutinnan. Departementschefen hade vid detta ståndpunktstagande icke
kunnat undgå att taga hänsyn, förutom till nyssberörda skäl, jämväl därtill,
att spörsmålet örn ett nyordnande av pensionsväsendet inom statsförvaltningen
numera kommit i ett i viss mån annat läge, sedan efter avlåtandet
av 1928 års statsverksproposition en särskild kommitté, den s. k. 1928 års
1929 års
riksdag.
10
Bankontskottets utlåtande Nr 36.
lönekommitté, tillsatts med uppdrag att utarbeta förslag till inarbetande av
de nuvarande dyrtidstilläggen i de fasta lönerna, i samband varmed frågan
om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar skulle undersökas
samt utredning verkställas i fråga örn lönereglering för vissa ännu icke nyreglerade
grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,
nämligen undervisningsväsendets samt vissa grupper av fögderiförvaltningarnas
befattningshavare. Med det nära samband, som rådde och även för
framtiden måste bliva rådande mellan, å ena sidan, avlöningsbestämmelserna
för statens befattningshavare och, å den andra, de för statstjänstemannen
gällande pensionsföreskrifterna, vore det enligt departementschefens mening
knappast lämpligt att för det dåvarande fastställa nya bestämmelser på
pensionsväsendets område. Det syntes nämligen uppenbart, att, därest på
grundval av lönekommitténs blivande förslag framställning avlätes till riksdagen
rörande nya eller förändrade lönebestämmelser, åsyftande det nuvarande
dyrtidstilläggssystemets avvecklande, en avveckling jämväl borde äga rum av
ordningen med särskilda dyrtidstillägg å utgående pensioner. Redan av denna
anledning syntes ett uppskov med pensionsfrågornas lösning i avvaktan på
lönekommitténs förslag vara påkallat. Ävenledes vore det att förutse, att
lönekommitténs blivande förslag i lönefrågan kunde komma att föranleda
andra jämkningar i de av 1926 års pensionsutredning uppgjorda pensioneringsförslagen
än dem, som kunde föranledas av dyrtidstilläggens inarbetande
i pensionsbeloppen.
Av sålunda anförda skäl och då gällande bestämmelser på pensionsväsendets
område utan alltför stora olägenheter syntes kunna tillämpas
ännu någon tid framåt, fann departementschefen, att med den slutliga prövningen
av de omnämnda olika pensionsspörsmålen borde ytterligare anstå.
Med anknytning till vad departementschefen sålunda yttrat ingick jämväl
1929 års bankoutskott på uttalande i den föreliggande frågan. Under hänvisning
till vad bankoutskottet år 1928 anfört i ämnet förklarade sig utskottet
(utlåtande nr 11, punkten 1) icke kunna dela den av departementschefen
uttalade uppfattningen, att den nuvarande ordningen på pensionsväsendets
område utan större olägenheter kunde tillsvidare fortfara. Utskottet hyste
tvärtom den åsikten, att rådande förhållanden innebure betydande olägenheter
såväl för de beslutande statsmakterna som för olika grenar av statsförvaltningen
och, icke minst, för vederbörande befattningshavare. Dessa
olägenheter framträdde alldeles särskilt beträffande de talrika grupper av
icke-ordinarie personal, företrädesvis arbetarpersonal och därmed närmast
jämförliga anställningshavare, för vilka några bestämmelser örn rätt till
tjänstepension ännu icke meddelats. Den omständigheten, att frågan örn
tjänstepensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare icke blivit löst, hade
vidare lagt hinder i vägen för ordnande av familjepensionering för sådana
befattningshavare. Utskottet hade ansett sig icke kunna underlåta att ånyo
betona angelägenheten av att de av departementschefen berörda frågorna
bragtes till lösning så snart detta över huvud vore möjligt.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
11
På utskottets hemställan beslöt 1929 års riksdag att i skrivelse till Kungl.
Majit meddela vad sålunda blivit i ämnet anfört.
I 1930 års statsverksproposition (Ilie huvudtiteln sid. 2) anförde dåvarande
chefen för finansdepartementet, att lian, i anslutning till vad 1929
års riksdag i ämnet uttalat, funné det i och för sig i hög grad önskvärt, att
spörsmålet örn ett nyordnande av pensionsväsendet inom statsförvaltningen
snarast möjligt bragtes till lösning. Då emellertid de av föredragande departementschefen
år 1929 åberopade skälen för ett uppskov med den slutliga
prövningen av frågan alltjämt vore för handen — departementschefen ville
erinra, att 1928 års lönekommitté ännu icke slutfört sitt uppdrag — syntes
ett ytterligare uppskov med sagda prövning för det dåvarande icke kunna
undvikas.
Under år 1930 har en ny sakkunnigberedning tillsatts för vidare beredning
av frågorna örn pensionsväsendets omläggning. Vid anmälan till statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 20 juni 1930 av frågan örn bemyndigande
för chefen för finansdepartementet att tillkalla dessa sakkunniga,
de s. k. 1930 års pensionssakkunniga, omnämnde departementschefen de av
1921 års pensionskommitté samt 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen
samt erinrade, att anledningen till att dessa förslag ännu icke blivit
föremål för slutlig prövning från statsmaktérnas sida närmast syntes hava
varit, att under utredningens gång frågan örn avveckling av det sedan kristiden
bestående systemet med dyrtidstillägg till löner och pensioner aktualiserats
och att det ansetts ändamålsenligt att i avbidan på utformandet av
förslag härutinnan låta tills vidare anstå med det slutliga beredandet av
bestämmelserna på förevarande område. Därefter anförde departementschefen
huvudsakligen följande:
Det åt 1928 års lönekommitté meddelade uppdraget omfattade dyrtidstilläggens
inarbetande ej blott i lönerna utan även i pensionerna. Sedan
kommitténs utredningsuppdrag i vad anginge de militära avlöningsbestämmelserna
genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttats på
särskilda sakkunniga, kunde, enligt vad departementschefen inhämtat, kommittén
beräknas komma att under juli månad 1930 avlämna, bland annat,
sina förslag angående dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna samt angående
revision av avlöningsreglementena för ordinarie tjänstemän. Därefter syntes
tidpunkten vara inne att upptaga frågan om dyrtidstilläggens inarbetande i
pensionerna.
Det syntes vara att förorda, att utredningen av sistnämnda spörsmål nu
sammanknötes med arbetet på pensionsbestämmelsernas revision. Dessa
båda spörsmål borde sålunda i fortsättningen göras till föremål för gemensam
bearbetning. Den lämpligaste anordningen för utredningsarbetets bedrivande
förefölle vara, att utredningen anförtroddes åt en särskild, mindre
sakkunnigberedning. Detta skulle alltså innebära, att frågan örn inarbetande
av dyrtidstilläggen i pensionsbeloppen skulle avskiljas från det åt lönekommittén
meddelade uppdraget. Vid undersökningen i denna del borde
självfallet hänsyn tagas till resultatet av den av lönekommittén verkställda
utredningen rörande dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Arbetet borde
om möjligt bedrivas så, att i samband med lönefrågans slutliga behandling
1930 års
statsverks
proposition.
1930 års
pensions
sakkunniga.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottets
yttrande.
även förslag till pensionsväsendets ordnande kunde komma under omprövning,
i tillämpliga delar uppbyggda på samma grunder som avlöningsbestämmelserna.
Departementschefen ville alltså föreslå, att de av 1926 års pensionsutredning
utarbetade förslagen till bestämmelser örn tjänstepension vid den civila
statsförvaltningen — d. v. s. den allmänna civilförvaltningen samt kommunikationsverken
— med beaktande av de erinringar, som under remissbehandlingen
framställts, nu måtte göras till föremål för slutlig överarbetning. I vad
mån föreliggande förslag till militär tjänstepensionslag och i samband därmed
spörsmålet örn dyrtidstilläggens inarbetande i de militära pensionerna
ävensom övriga vilande förslag på pensionsväsendets område borde upptagas
till omprövning av ifrågavarande beredning, syntes få senare övervägas.
1930 års pensionssakkunniga hava sedermera genom beslut av Kungl.
Majit den 8 januari 1932 erhållit uppdrag att, med beaktande av de i ämnet
tidigare framlagda förslagen och däröver av myndigheterna avgivna yttranden,
utarbeta förslag till bestämmelser angående pensionering av arbetare i
statens tjänst samt av efterlevande änkor och barn efter sådana anställningshavare.
"Vid anmälan av frågan örn denna utvidgning av de sakkunnigas
uppdrag framhöll chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet att,
enligt vad departementschefen inhämtat, förslag till bestämmelser örn tjänstepension
för den civila statsförvaltningen, innefattande jämväl förslag angående
dyrtidstilläggens inarbetande i pensionerna, inom kort vore att förvänta
från de sakkunniga ävensom att tiden syntes vara inne att därefter
upptaga även arbetarpersonalens pensionsfrågor till förnyad behandling.
Vid den överarbetning av föreliggande förslag, som borde äga rum, borde
eftersträvas att såvitt möjligt åvägabringa enhetliga pensionsbestämmelser
för all hithörande personal, i den mån icke för viss eller vissa grupper avvikelser
med hänsyn till skiljaktiga anställnings- eller avlöningsförhållanden
eller eljest funnes påkallade.
Av det anförda framgår, att förslag utarbetats både av 1921 års pensionskommitté
och av 1926 års pensionsutredning dels rörande nya tjänstepensionslagar
för den allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken,
vilka lagförslag avse såväl ordinarie befattningshavare som extra ordinarie
tjänstemän m. fl. icke-ordinarie befattningshavare i tjänstemannaställning,
dels ock rörande bestämmelser örn tjänstepension för till arbetarpersonal
hänförliga anställningshavare vid allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet
och kommunikationsverken. Av pensionskommittén hava vidare uppgjorts
förslag till ny pensionslagstiftning för militära beställningshavare.
Slutligen har 1926 års pensionsutredning verkställt förberedande undersökning
och avgivit ett därpå grundat förslag till ordnandet av familjepensionering
för hittills ej familjepensionsberättigad icke-ordinarie personal, såväl
befattningshavare i tjänstemannaställning som till arbetarpersonal hänförliga
anställningshavare.
Över samtliga ifrågavarande förslag hava utlåtanden avgivits av vederbörande
myndigheter.
Att hittills intet av dessa förslag underkastats slutlig prövning av stats
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
13
makterna bär, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, åtminstone
vad de senaste åren angår sin orsak främst däri, att berörda pensionsfrågor
ansetts böra sammankopplas med det aktuella spörsmålet örn sådan omläggning
av avlöningssystemet för statens befattningshavare, varigenom de
hittills utgående dyrtidstilläggen skulle inräknas i de fasta lönerna, en omläggning
som skulle föranleda motsvarande omräkning av pensionsbeloppen.
Det dröjsmål, som uppstått med lösning av det sedan länge aktuella och,
som det vill synas, åtminstone vad tjänstepensioneringen angår redan grundligt
utredda komplexet av frågor på pensionsväsendets område, är -— såsom utskottet
förut vid upprepade tillfällen betonat — enligt utskottets mening
i hög grad beklagligt. Den gällande civila pensionslagen är alltsedan tillkomsten
av 1921 års avlöningsreglering för den allmänna civilförvaltningen
i viktiga delar satt ur tillämpning och i dessa delar ersatt med allenast provisoriska
pensionsbestämmelser. I avvaktan på antagandet av en ny civil
tjänstepension slag hava vidare statsmakterna låtit anstå med prövningen av en
rad aktuella detalj spörsmål i fråga örn pensionering av ordinarie civil personal,
vilka spörsmål delvis beröra angelägenheter av stor betydelse såväl ur statens
som ur befattningshavarnas synpunkt. För den militära personalen
gälla ännu i grundläggande hänseenden pensioneringsregler, som fastställts
på 1870-talet och som sedan flera årtionden framstått såsom otillfredsställande.
Olägenheterna med det rådande systemet äro dock än större i fråga
om icke-ordinarie personal. Dessa olägenheter kunna, vad befattningshavarnas
egen pensionering angår, måhända anses mindre framträdande med avseende
å sådan personal i tjänstemannaställning, som i stor utsträckning är
att betrakta såsom rekryteringspersonal till ordinarie befattningar. Så mycket
mera i ögonen fallande äro de nuvarande missförhållandena beträffande sådana
till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare, vilka hittills icke erhållit
författningsenlig rätt till egen pension. Det sätt, varpå tjänstepensionering
för dessa personalgrupper för närvarande äger rum — nämligen genom
prövning av Kungl. Majit och riksdagen i varje särskilt fall — kan, trots
det arbete som från olika håll nedlägges på en enhetlig och rättvis prövning
av pensionsärendena, icke sägas innebära tillräckliga garantier för ett fullgott
resultat i dessa avseenden. Det medför därjämte, såsom utskottet tidigare
framhållit, för Kungl. Majit och riksdagen en arbetsbörda, vilken icke står
i rimligt förhållande till de ifrågavarande ärendenas betydelse i och för sig.
Även de författningsbestämmelser, som för vissa grupper av arbetarpersonal
förefinnas i fråga örn pensionsrätt, äro delvis mindre väl avvägda och i behov
av revision. Sålunda måste det, vad angår mera fast anställd personal,
anses vara otillfredsställande att, såsom för närvarande i viss utsträckning
är fallet, anställningshavarna icke hava möjlighet att genom egna avgifter
bidraga till sin pensionering, vilket givetvis medför, att pensionsförmånerna
bliva lägre än som vid avgiftsplikt skulle kunna bliva fallet.
Jämväl ett snart ordnande av familjepensionsfrågan för såväl icke-ordinarie
personal i tjänstemannaställning som arbetarpersonal med mera fast
anställning måste anses vara ett önskemål av stor betydelse.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 36. .
I anslutning till vad nu anförts vill utskottet för sin del ånyo betona
angelägenheten av att frågan om ett nyordnande av pensionsväsendet för
personal i statstjänst snarast möjligt bringas till lösning.
De föreliggande motionerna taga närmast syfte på ordnandet av pensioneringen
för icke-ordinarie anställningshavare, vilka ännu ej erhållit författningsenlig
pensionsrätt eller beträffande vilka befintliga pensioneringsbestämmelser
anses vara i behov av revision. Att döma av motionärernas
motivering åsyftas i motionerna väsentligen personal i arbetarställning.
Motionärernas förslag går ut på, att arbetet med den vidare beredningen av
pensionsfrågorna skulle så anordnas, att framställning beträffande egen pension
för i motionerna avsedda personalgrupper kunde föreläggas nästkommande
års riksdag.
Med anledning härav må framhållas, att avsikten torde hava varit, att
samtliga aktuella tjänstepensionsfrågor beträffande civil personal skulle på
en gång upptagas till slutlig prövning av statsmakterna eller, örn detta icke
kunde ske, att i första hand skulle företagas frågan örn nya tjänstepensionslagar
för ordinarie personal samt för viss icke-ordinarie personal i tjänstemannaställning.
En sådan ordning för frågornas behandling synes i och
för sig naturlig, enär de principer, som genom en ny lagstiftning kunna
komma att bliva gällande för pensionering av den icke-ordinarie personal,
vilken skulle inordnas under tjänstepensionslagarna, torde kunna i viss män
bliva grundläggande jämväl för pensioneringen av andra icke-ordinarie anställningshavare.
Den i motionerna närmast åsyftade frågan örn pensionering
av arbetarpersonal torde därför enligt utskottets mening icke böra utbrytas
till en tidigare behandling under annan förutsättning än att detta finnes
nödvändigt för att undvika ett oskäligt ytterligare uppskov med åvägabringande
av en ordnad pensionering för denna personal.
Efter utskottets uppfattning bör ett förnyat uppskov med prövningen av
de aktuella frågorna örn nya bestämmelser rörande tjänstepensioneringen
över huvud taget såvitt möjligt undvikas. Därest med hänsyn till rådande
statsfinansiella förhållanden spörsmålet örn dyrtidstilläggens inräknande
i de fasta avlöningarna samt därmed sammanhängande revision av lönesystemet
och lönereglering för vissa oreglerade personalkårer icke skulle
komma att föreläggas nästkommande års riksdag, synes det utskottet i
nämnda syfte böra ifrågasättas, örn ej tanken på en sammankoppling av
löne- och pensionsfrågorna tills vidare bör övergivas och en revision av
pensionslagstiftningen i stället utan dröjsmål äga rum på grundvalen av nu
gällande lönebestämmelser, även örn en sådan anordning skulle nödvändiggöra,
att en förnyad revision i vissa hänseenden av pensionslagstiftningen
längre fram finge vidtagas i samband med ett inräknande av dyrtidstilläggen.
Örn ett dylikt särskiljande av löne- och pensionsfrågorna ägde rum, vill det
synas, som örn förslag rörande nya bestämmelser beträffande tjänstepensioneringen,
åtminstone för ordinarie befattningshavare inom den allmänna
civilförvaltningen och kommunikationsverken samt för icke-ordinarie personal,
borde kunna underställas prövning av 1933 års riksdag.
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
15
Skulle av någon anledning här antydd anordning för vidare beredning av
pensionsfrågorna icke befinnas möjlig, torde det i anslutning till vad nyss
antytts böra övervägas, huruvida icke spörsmålet örn pensionering av arbetarpersonal
bör, utan avvaktan på genomförandet av ny pensionslagstiftning
för ordinarie befattningshavare m. fl. tjänstemän, göras till föremål för en
fristående provisorisk lösning, så avvägd att ett föregripande av en definitiv
prövning av frågan i hela dess vidd i möjligaste mån undvikes.
Det må i detta sammanhang framhållas, att ett eventuellt frånskiljande
av pensionsfrågorna från löneregleringsspörsmålet på sätt nyss ifrågasatts
givetvis icke bör medföra avbrytande av det pågående arbetet vare sig med
revision av 1926 års pension sutrednings förslag rörande tjänstepensionering eller
med vidare beredning av frågan örn pensionsrätt för efterlevande till hittills
icke familjepensionsberättigade statstjänare. Yad sistnämnda fråga
angår, torde det emellertid kunna förutses, att densamma kommer att visa
sig vara mera svårlöst och tidskrävande än spörsmålen örn tjänstepensionering.
Vid sådant förhållande torde sistnämnda spörsmål — i vilken ordning
de än anses böra upptagas till prövning — icke böra på sådant sätt sammankopplas
med familjepensionsfrågan, att härav föranledes ytterligare dröjsmål
med en reform beträffande tjänstepensioneringen.
Av vad här anförts torde framgå, att utskottet för sin del finner en snar
lösning av föreliggande problem på pensionsväsendets område, i första hand
vad tjänstepensioneringen angår, vara en angelägenhet av synnerlig vikt.
I frågans nuvarande läge saknar utskottet emellertid möjlighet att bilda sig
ett bestämt omdöme angående de lämpligaste utvägarna för ett befrämjande
av nämnda angelägenhet. På grund härav har utskottet ansett sig icke
böra biträda motionärernas yrkande örn att riksdagen skulle avlåta en
skrivelse i ämnet till Kungl. Majit med begäran örn framläggande för 1933
års riksdag av förslag i viss del av det ifrågavarande problemkomplexet.
Utskottet anser sig likväl kunna förutsätta, att nämnda utvägar göras till
föremål för närmare övervägande från Kungl. Majits sida samt att Kungl.
Majit därefter vidtager de åtgärder, som befinnas lämpliga för att påskynda
ärendets vidare behandling.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner I: 183 och lii 366 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 april 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 36.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,
Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping, Stendahl
och Berling;
från andra kammaren: herrar Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund i
Göteborg, Egberg, Carlsson i Solberga, Leffler, Törnkvist i Bjuv* och Paulsen*.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
Reservationer
av herrar C. E. Svensson, Ström i Lidköping, Berling och Höglund i Göteborg,
vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:
»Av det anförda framgår---en reform beträffande tjänstepensione
ringen
(lika med utskottets yttrande sid. 12—15).
Av vad här anförts torde framgå---i viss del av det ifrågavarande
problemkomplexet. Utskottet har däremot funnit sig böra förorda en skrivelse
med anhållan, att nämnda utvägar från Kungl. Maj:ts sida göras till
föremål för närmare övervägande samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager
de åtgärder, som må finnas påkallade för ett påskyndande av ärendets vidare
behandling.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 183
och II: 366, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit måtte, med beaktande av vad här ovan anförts, taga i
övervägande frågan örn lämpliga utvägar för en snar lösning
av spörsmålet örn det statliga pensionsväsendets nyordnande,
i första hand i vad angår tjänstepensionering för ordinarie civila
befattningshavare och för icke-ordinarie personal, samt därefter
vidtaga de åtgärder, som för ett påskyndande av ärendets
vidare behandling kunna finnas påkallade.»; samt
av herr Stendahl mot utskottets motivering.
Stockholm 1932. Iv. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.