Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

1932-04-29 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:36, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie befattningshavare i statens tjänst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 86.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående reglering

av pensionsförhållandena för vissa icke-ordinarie

befattningshavare i statens tjänst.

I två till banko utskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 183 av

herrar Bärg och Granath och den andra inom andra kammaren under nr 366

av herr Andersson i Stockholm jämte sex av kammarens övriga ledamöter,

har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Majit måtte vidtaga sådana åtgärder, att förslag till pensionsbestämmelser

i vissa i motionerna angivna avseenden kunde föreläggas 1933

års riksdag.

I motionerna har anförts följande:

»Det har sedan långa tider tillbaka varit en allmän uppfattning, att staten

skall på ett eller annat sätt medverka därtill, att den personal, som har en

mera stadigvarande anställning, erhåller dels s. k. tjänstepension, dels även

s. k. familjepension för de efterlevande.

För den ordinarie personalen vid statens verk ha också dessa spörsmål

i allmänhet funnit sin lösning, även örn man sedermera från såväl statsmakterna

som personalen ifrågasatt vissa ändringar och justeringar i de fattade

besluten.

För den icke-ordinarie personalen är däremot frågan, då det gäller tjänstepensioneringen,

alltjämt i stor utsträckning olöst eller löst på ett otillfredsställande

sätt. Ifråga örn familjepensionsfrågan finns intet ordnat för någon

av dessa befattningshavaregrupper utöver de änkeunderstöd, som regeringen

enligt riksdagens beslut år 1930 äger bevilja.

Aven örn de befattningshavare, som icke lia tjänstepensionsfrågan ordnad,

naturligen betrakta denna fråga som den viktigaste, är det lika naturligt, att

de, som lia rätt till tjänstepension, anse, att familjepensionsfrågan även snarast

bör lösas.

Frågan örn tjänstepensioneringen har flera gånger gjorts till föremål för

framställningar av olika slag samt framförts i riksdagen i form av motioner

och interpellationer.

Det kan i detta sammanhang endast behöva erinras därom, att redan år

1919 begärde järnvägsstyrelsen, att vissa befattningshavare med fast anställning,

nämligen stadigvarande banarbetare och omlastare, skulle erhålla rätt

till tjänstepension. Sedermera har denna fråga ett flertal gånger dragits

inför riksdagen utan att vinna sin lösning.

Samtidigt har familjepensionsfrågan även gjorts till föremål för upprepade

framställningar i riksdagen, bl. a. vid 1920 års riksdag, då riksdagen begärde,

att Kungl. Majit skulle låta utreda hela denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 21 haft. (Nr 36.) 720 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottet.

Historik.

Trots detta äro nämnda spörsmål alltjämt olösta. Visserligen har för

några grupper av icke ordinarie statsanställda genomförts ett tjänstepensionsreglemente.

Ett dylikt existerar exempelvis för arbetarna vid telegrafverket.

Detta reglemente är emellertid sådant, att arbetarna få betala synnerligen

höga avgifter men erhålla likväl en låg pension. Detta framgår bland

annat av det förslag, som 1926 års pensionssakkunniga utarbetat. De i detta

förslag upptagna avgifterna äro väsentligt lägre än de arbetarna nu betala,

trots att de nu utgående pensionerna äro lägre än de, som finnas upptagna

i de sakkunnigas förslag.

För arbetarna vid statens järnvägars verkstäder gälla i stort sett samma

förhållanden som för arbetarna vid telegrafverket.

Vid statens järnvägar liksom vid vattenfallsverket, postverket och vid de

flesta övriga statsverk finnas dessutom större eller mindre grupper, för vilka

pensionsfrågan icke alls är ordnad.

För de 5,000 arbetare, som äro anställda vid försvarsväsendet, gäller nu

den ordningen, att riksdagen skall besluta i varje särskilt fall, örn pension

skall beviljas. För arbetarna vid flottan, vilka fyllt 65 år och uppnått 25

tjänsteår, finnas bestämmelser örn pension från flottans pensionskassa. Dock

utgå dessa pensioner med belopp, som äro alldeles otillräckliga för vederbörandes

uppehälle. Dessa grupper gjorde 1918 framställning örn ordnade

pensions! örhållan den.

Varje års uppskov med ordnandet av pensionsfrågan för de här nämnda

grupperna av befattningshavare i statens tjänst innebär bland annat, att befattningshavarna

ej heller kunna på sätt, som de ovan nämnda sakkunniga

föreslagit, själva medverka till tryggande av sin ålderdom, samt att de, som

nu hava vissa med avgifter förenade pensionsbestämmelser, nödgas betala

avsevärt högre avgifter än vad enligt de sakkunnigas beräkningar är erforderligt.

I enlighet med förslag från bankoutskottet har riksdagen vid två olika

tillfällen hemställt, att förslag i dessa frågor snarast måtte föreläggas riksdagen.

Utredningar ha pågått rörande desamma under mer än 10 år, och

de förslag som föreligga äro av det innehåll, att den förnyade överarbetning,

till vilken regeringen nu hänskjuta ärendet, bör kunna slutföras i så god

tid, att förslag kan föreläggas nästa års riksdag. Men även örn detta icke

kan ske med avseende på båda dessa pensionsfrågor, förvänta vi under alla

förhållanden, att förslag till tjänstepensionering framlägges för 1933 års riksdag,

så att ett onödigt fördröjande härav undvikes. Ty med de förhållanden,

som i pensionshänseende råda för ovan nämnda statsanställda, torde det

även kunna betraktas som ett statsintresse, att pensionsfrågorna snarast

möjligt lösas på ett tillfredsställande sätt.»

Såsom torde vara allmänt bekant och jämväl i motionerna berörts, hava

under det senaste årtiondet pågått utredningar rörande omfattande nydaningar

på pensionsväsendets område. Dessa utredningar hava avsett såväl

förändringar av delvis ganska genomgripande art i bestämmelserna örn

tjänstepension för ordinarie befattningshavare — i främsta rummet ny pensionslagstiftning

för allmänna civilförvaltningens personal och för militära

beställningshavare men jämväl vissa ändringar i och tillägg till gällande lag

örn pensionering av ordinarie personal vid kommunikationsverken — som

ock åvägabringande av generella pensioneringsbestämmelser för icke-ordinarie

befattningshavare, innefattande bland annat beredande av rätt till tjänste
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. 3

och familjepension för vissa hittills icke pensionsberättigade personalgrupper.

Till belysande a,v det läge, vari frågan om ett nyordnande av det statliga

pensionsväsendet för närvarande befinner sig, torde här böra lämnas en

kortfattad redogörelse för vad i detta avseende under senare år förekommit.

Genom beslut den 29 juni 1921 tillsatte Kungl. Majit en kommitté för

verkställande av utredning och avgivande av förslag beträffande åtskilliga

till pensionsväsendet hörande frågor. Till kommitténs beredning överlämnades

— förutom vissa spörsmål, som numera vunnit sin lösning — dels

frågan örn utarbetande av nya pensionsbestämmelser för allmänna civilförvaltningens

ordinarie personal, avsedda att träda i stället för 1907 års

lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt de denna lag

kompletterande provisoriska föreskrifter, vilka föranletts av den år 1921

antagna definitiva löneregleringen för statsdepartement och vissa andra verk,

dels den sedan länge vilande frågan örn en genomgripande omläggning av

den militära pensioneringen, dels och vissa pensionsfrågor, som tidigare hänskjutits

till kommunikationsverkens lönekommitté men vilka nu, med ändring

i det åt sistnämnda kommitté meddelade uppdraget, överlämnades till den

nya pensionskommittén, i vad de avsågo personal som ej tillhörde kommunikationsverken,

nämligen frågorna örn pensionering av statsanställd ickeordinarie

personal samt om pensionsrätt för efterlevande efter statstjänare,

för vilka familjepensionering ännu icke anordnats.

Genom beslut av Kungl. Majit den 7 april 1922 utvidgades kommitténs

uppdrag bland annat såtillvida, att frågan örn åstadkommande av enhetliga

grunder beträffande familjepensionering för olika grupper av statstjänare

samt beträffande statens bidrag till sådan pensionering överlämnades till utredning

av kommittén.

Den sålunda tillsatta kommittén, vilken erhöll benämningen 1921 års

pensionskommitté, avgav den 18 oktober 1924 betänkande med förslag till lag

angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk,

tillhörande den civila statsförvaltningen. Detta förslag avsåg, såsom av

rubriken framgår, endast ordinarie personal. Förslaget åsyftade att ersätta

1907 års civila pensionslag jämte densamma kompletterande provisoriska

bestämmelser.

Sedan utlåtanden över nämnda betänkande avgivits av vederbörande myndigheter,

framlades genom proposition nr 153 till 1925 års riksdag förslag

till ny civil pensionslag, i huvudsak grundat på kommittébetänkandet. Frågan

förföll emellertid genom kamrarnas skiljaktiga beslut.

Med hänsyn till vissa erinringar, som framkommit vid behandlingen inom

riksdagen av nyssnämnda jiroposition, uppdrog Kungl. Majit den 12 juni

1925 åt 1921 års pensionskommitté att i samband med behandlingen av den

åt kommittén överlämnade frågan örn pensionering av viss statsanställd ickeordinarie

personal efter verkställd utredning taga under förnyat övervägande

spörsmålet, huruvida jämväl vid allmänna civilförvaltningen tjänstepension

liimpligen skulle kunna för samma syfte som vid kommunikations
-

1921 års

pensionskommitté.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

verken uppdelas i statspension oell avgiftspension. I anledning av det sålunda

meddelade uppdraget framlade kommittén i ett den 30 november 1925

dagtecknat betänkande nytt förslag till civil tjänstepensionslag. Detta förslag

upptog icke endast ordinarie personal vid civilförvaltningen utan

även extra ordinarie tjänstemän samt befattningshavare å extra stat inom

nämnda förvaltning ävensom vissa vid försvarsväsendet anställda, till arbetarpersonal

ej hänförliga civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare.

I fråga örn pensions uppdelning i statspension och avgiftspension

m. m. byggde förslaget icke på samma grunder, som kommit till uttryck i

kommunikationsverkens pensionslag.

Till fullgörande av sitt förutnämnda uppdrag i fråga örn pensionering av

viss statsanställd icke-ordinarie personal avgav pensionskommittén vidare

den 30 november 1925 betänkande, innefattande förslag till pensionering av

till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och

allmänna civilförvaltningen. Enligt detta förslag skulle arbetare vid nämnda

förvaltningsgrenar, som vunnit fast anställning med arbetstid av normal omfattning,

erhålla såväl tjänste- som familjepensionsrätt genom anslutning till

statens pensionsanstalt och på de i nämnda anstalts reglemente innefattade

huvudgrunderna. Pensioneringen skulle sålunda vara grundad på avgiftsplikt.

Sedermera avgav kommittén den 30 juni 1926 utlåtande över kommunikationsverkens

lönekommittés betänkande den 6 november 1922 angående pensionering

av icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk. I detta utlåtande framlade pensionskommittén

förslag dels till ny tjänstepensionslag för kommunikationsverken,

innefattande jämväl föreskrifter rörande pensionering av extra ordinarie och

därmed jämställda tjänstemän vid nämnda verk, dels ock till kungörelse angående

rätt till tjänstepension för till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare

vid dessa verk. Kommitténs förslag innebar beträffande icke-ordinarie

befattningshavare i tjänstemannaställning, vilkas avlöningsförhållanden

ordnats i anslutning till det för ordinarie tjänstemän gällande lönesystemet,

att för dessa befattningshavare skulle i huvudsak tillämpas samma allmänna

pensioneringsgrunder som för ordinarie tjänstemän vid ifrågavarande

verk. Pör arbetarpersonal skulle pensionering ordnas genom vid de särskilda

verken upprättade pensionskassor, avsedda för personal med fast anställning,

för vilken gällde en arbetstid av normal omfattning. Till nämnda

kassor skulle anställningshavarna erlägga pensionsavgifter, varjämte verken till

kassorna skulle inbetala de årliga bidrag, vilka jämte avgifterna erfordrades för

att kassorna skulle vara i stånd att fullgöra sina förpliktelser med avseende

å anställningshavarnas pensionsrätt. Beträffande själva pensioneringsgrunderna

för ifrågavarande arbetarpersonal avvek pensionskommitténs förslag i

väsentliga hänseenden från de grunder, som kommit till uttryck i gällande

reglementen för pensionskassorna för viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken.

Kommittén hade därför företagit en genomgripande omarbetning

av de i nämnda reglementen innefattade stadgandena, varvid kommittén

i en enda författning sammanfört pensionsbestämmelserna för ifrågavarande

arbetarpersonal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

5

Vad den militära pensioneringen angår, avgav pensionskommittén i betänkande

den 22 maj 1925 förslag till militär tjänstepensionslag. Detta förslag

anslöt sig till försvarsväsendets dåvarande organisation och det sedan

år 1921 gällande provisoriska officersavlöningsreglementet. Sedan 1925 års

riksdag fattat beslut angående nj organisation av försvarsväsendet, uppdrog

Kungl. Majit den 26 september 1925 åt pensionskommittén att verkställa den

överarbetning av nyssberörda förslag, som med hänsyn till vad sålunda förekommit

befunnes erforderlig. Med anledning härav underkastade pensionskommittén

1925 års lagförslag överarbetning samt framlade den 11 januari

1926 betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag.

De nu omnämnda av pensionskommittén utarbetade förslagen anmäldes i

statsrådet den 4 september 1926 av dåvarande chefen för finansdepartementet.

Departementschefen förklarade sig därvid finna kommitténs förnyade förslag till

civil tjänstepensionslag — vilket, såsom nämnts, i fråga örn pensions uppdelning

i statspension och avgiftspension icke överensstämde med kommunikationsverkens

pensionslag — böra, i vad det avsåge såväl ordinarie tjänstemäns

som ock extra ordinarie och därmed jämställda befattningshavares pensionering,

göras till föremål för överarbetning, innan proposition i ämnet förelädes

riksdagen. Enligt departementschefens mening borde därvid särskilt

tagas under förnyat övervägande det omhandlade spörsmålet, huruvida icke

det för kommunikationsverken antagna systemet med pensions uppdelning

i stats- och avgiftspension borde vinna tillämpning jämväl för befattningshavare

inom den allmänna civilförvaltningen. För verkställande av den sålunda

ifrågasatta överarbetningen borde enligt departementschefens mening

särskilda sakkunniga tillkallas inom finansdepartementet.

Jämväl de av pensionskommittén uppgjorda förslagen till pensionsbestämmelser

för arbetarpersonal vid civilförvaltningen och försvarsväsendet, till

ny pensionslag för kommunikationsverken samt till bestämmelser angående

rätt till tjänstepension för arbetarpersonal vid sistnämnda verk borde enligt

departementschefens den 4 september 1926 gjorda uttalande överlämnas

till de ifrågasatta nya sakkunniga i och för utarbetande av slutgiltigt förslag

till bestämmelser i ämnet.

Med avseende å den fortsatta utredningen av de åt 1921 års pensionskommitté

hänskjuta frågorna om familjepensionering samt om den militära

tjänstepensioneringen ansåg chefen för finansdepartementet i sitt ifrågavarande

yttrande till statsrådsprotokollet den 4 september 1926, att utredningen

i dessa hänseenden borde vila, intill dess Kungl. Majit och riksdagen haft

tillfälle att taga slutlig ståndpunkt till frågan örn vilka principer som borde

ligga till grund för tjänstepensioneringen inom den allmänna civilförvaltningen.

Beträffande särskilt ordnandet av den militära tjänstepensioneringen

syntes ett uppskov vara påkallat jämväl av det förhållandet, att på grund

av Kungl. Majits därom meddelade uppdrag utredning påginge inom försvarsväsendets

lönenämnd rörande de lindringar i officersavlöningsreglementet,

som föranleddes av den beslutade omorganisationen av försvarsväsendet eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutslottets utlåtande Nr 36.

1926 års

pensionsutre ilning.

sorn i övrigt kunde befinnas lämpliga att vidtaga i samband med ett definitivt

antagande av nämnda reglemente.

Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan bemyndigade

Kungl. Majit den 4 september 1926 chefen för finansdepartementet att tillkalla

högst tre personer för att såsom sakkunniga inom departementet biträda

vid överarbetning av det uppgjorda förslaget till civil tjänstepensionslag

samt av vissa andra pensionsfrågor. Samtidigt förklarade Kungl. Majit,

att de åt 1921 års pensionskommitté meddelade uppdragen i de delar, desamma

icke slutförts, skulle omedelbart upphöra.

De nya sakkunniga, som i anledning av Kungl. Maj:ts den 4 september

1926 givna bemyndigande tillkallades och som antogo benämningen 1926 års

pensionsutr såning, avgåvo sedermera den 29 mars 1927 betänkande med felslag

till ny civil pensionslag m. m. Vidare förehade pensionsutredningen

i enlighet med sitt uppdrag till behandling frågan örn pensionering av

kommunikationsverkens icke-ordinarie personal, och i yttrande den 29 juni

1927 framlades förslag dels till tjänstepensionslag för tjänstemän vid kommunikationsverken,

dels ock till särskilda kungörelser angående pensionering

av arbetarpersonal vid nämnda verk. Jämväl det av 1921 års pensionskommitté

avgivna förslaget rörande pensionering av viss arbetarpersonal vid

försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen blev föremål för övervägande

inom pensionsutredningen, som den 25 november 1927 avgav betänkande,

innefattande nytt förslag i ämnet.

Sedan ifrågavarande sakkunniga påbörjat sina arbeten, upptog chefen för

finansdepartementet på given anledning den 9 juni 1927 frågan örn föranstaltande

genom de sakkunniga av utredning jämväl i ett av de spörsmål,

vilka vid tillkallandet av de sakkunniga ansetts böra tills vidare vila, nämligen

spörsmålet örn beredande av pension åt efterlevande efter sådana statstjänare,

som hittills icke erhållit familjepensionsrätt. Vid den förberedande

behandling, som pensionsutredningen ägnat pensionskommitténs förut omnämnda

betänkande den 30 november 1925 angående pensionering av till

arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och allmänna

civilförvaltningen, hade tvekan uppstått örn lämpligheten av att, på

sätt kommittén tänkt sig, för fast anställda arbetare inom nyssnämnda förvaltningsområden

bereda såväl tjänste- som familjepension genom anställningshavarnas

inordnande under statens pensionsanstalts reglemente. Då

pensionsutredningen — i olikhet med pensionskommittén — enligt sitt dittills

erhållna uppdrag icke skulle hava att till slutlig behandling upptaga spörsmålet

örn familjepension ering av icke-ordinarie personal, kunde man visserligen

tänka sig, att vid behandling inom pensionsutredningen av pensionskommitténs

nyss omförmälda betänkande frågan örn familjepension tills vidare

lämnades helt å sido. Då emellertid i pensionskommitténs förslag beträffande

nämnda arbetarpersonal frågorna om tjänstepensionering och familjepensionering

sammankopplats med varandra, syntes för dessa grupper av

anställningshavare även frågan örn familjepepsioneringen böra av pensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bavkoutskottets utlåtande Nr 36.

7

utredningen övervägas. Hänsyn borde därvid i viss mån tagas till det sätt,

varpå familjepensioneringen borde ordnas för andra grupper icke-ordinarie

statstjänare, därest en dylik pensionering ansåges böra komma till stånd även

för dessa senare grupper. Samtliga dessa spörsmål borde för den skull av

pensionsutredningen upptagas till förberedande undersökning.

Med bifall till vad departementschefen i överensstämmelse med vad nu

antytts hemställt, uppdrog Kungl. Majit den 9 juni 1927 åt pensionsutredningen

att verkställa förberedande undersökning rörande det sätt, varpå

familjepensionering för icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken

och den allmänna civilförvaltningen samt vid försvarsväsendet lämpligen

skulle kunna ordnas, därest dylik pensionering funnes böra komma till

stånd.

Till fullgörande av detta uppdrag avgav pensionsutredningen den 6 december

1927 betänkande angående familj epensionering för viss icke-ordinarie

personal i statens tjänst.

Enligt de av 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen skulle — liksom

enligt 1921 års pensionskommittés förslag — extra ordinarie tjänstemän

samt befattningshavare å extra stat och närmast jämförlig personal i pensionsliänseende

inordnas under bestämmelserna i den civila tjänstepensionslagen,

respektive kommunikationsverkens pensionslag. Med avseende å pensions

uppdelning i stats- och avgiftspension samt begränsning av avgiftsplikten

till visst antal år byggde pensionsutredningens förslag till civil tjänstepensionslag

i stort sett på det system, som antagits för kommunikationsverkens

vidkommande, ehuru med vissa av de särskilda förhållandena inom civilförvaltningen

betingade icke oväsentliga modifikationer. Tjänstepensionering

av arbetarpersonal vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen skulle

enligt pensionsutredningens förslag ordnas på sådant sätt, att för fast anställd

personal med arbetstid av i allmänhet normal omfattning skulle anordnas pensionering

grundad på avgifter, vilka jämte statens bidrag skulle ingå till en

särskild kassa, benämnd statens allmänna arbetarpensionskassa och förvaltad

av statens pensionsanstalt. Frågor örn rätt till pension skulle prövas av

pensionsanstalten, men pensioneringen skulle regleras genom en från pensionsanstaltens

reglemente fristående författning, som uppbyggts icke på

de i nämnda reglemente innefattade huvudgrunderna utan i tillämpliga delar

på de principer, som kommit till uttryck i kommunikationsverkens pensionslag.

För personal med mindre fast anställning ävensom viss annan personal,

som med hänsyn till avlöningsförhållandena kunde anses icke böra åläggas

avgiftsplikt, skulle åvägabringas en jämväl av statens pensionsanstalt omliänderhavd

pensionering utan bidrag från anställningshavarnas sida. För

arbetarpersonal vid kommunikationsverken skulle tjänstepensioneringen i

tillämpliga delar ordnas på huvudsakligen samma sätt. För fast anställd

personal skulle sålunda anordnas en på avgiftsplikt grundad pensionering

genom särskilda vid de olika verken upprättade arbetarpensionskassor, omhänderhavda

av verkens styrelser, vilka skulle äga meddela beslut angående

pensionering. För mindre fast anställd personal skulle anordnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

1928 års

riksdag.

° Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

pensionering utan avgiftsplikt, vilken pensionering skulle omhänderkavas av

verkens styrelser.

Rörande sättet för ordnandet av familjepension ering för icke-ordinarie

personal utmynnade pensionsutredningens förberedande undersökning i ett

förslag av följande innebörd. För manliga ieke-ordinarie tjänstemän med

ratt till tjänstepension skulle familjepension för efterlevande änka och barn

beredas genom befattningshavarens inträde i vederbörande för ordinarie

tjänstemän nu avsedda änke- och pupillkassa. Kvinnlig icke-ordinarie befattningshavare

med rätt till tjänstepension skulle för efterlevande barn erhålla

pensionsrätt på enahanda villkor och efter samma grunder, som för

ordinarie kvinnliga befattningshavare enligt beslut av 1925 års riksdag stadgats

genom kungörelse den 18 juni 1925 (nr 279). Därest det emellertid

skulle visa sig omöjligt att på nu angivet sätt lösa familjepensionsfrågan

för icke-ordinarie tjänstemän, syntes det närmast böra undersökas, huruvida

och i vad mån en av staten omhänderhavd, gemensam familjepensionering

för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare inom statens skilda

förvaltningsområden skulle kunna genomföras. För sådan till arbetarpersonal

han förlig manlig eller kvinnlig anställningliavare, vilken erhållit rätt till

tjänstepension, skulle familjepensionering av efterlevande barn samt, i fråga

örn manlig anställningshavare, jämväl av änka anordnas genom en nyinrättad

kassa, förslagsvis benämnd »familjepensionskassan för statens arbetarpersonal».

Frågan örn den fortsatta behandlingen av de sålunda föreliggande utredningarna

på pensionsväsendets område berördes av chefen för finansdepartementet

i 1928 års statsverksproposition i samband med behandlingen av anslagen

under riksstatens elfte huvudtitel (ll:e h. t. sid. 5). Efter omnämnande

av de utav 1926 ars pensionsutredning avgivna förslagen — vilka med

undantagi av förslaget örn pensionering av arbetarpersonal vid försvarsväsendet

och allmänna civilförvaltningen samt den förberedande undersökningen

rörande familjepensionering då varit föremål för yttranden av vederbörande

myndigheter — framhöll departementschefen för egen del att det,

innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till den mångfald invecklade och svårbehandlade

spörsmål, som förevarande frågekomplex innefattade, uppenbarligen

erfordrades ett grundligt övervägande av de föreliggande förslagen

samt de erinringar mot desamma, som under remissbehandlingen på en del

punkter framställts. Da därtill komme, att spörsmålet örn en förtydligande

ändring av § 36 regeringsformen eventuellt syntes böra tagas under omprövning,

samt då familjepensionsfrågan syntes äga ett visst sammanhang med

spörsmålet örn tjänstepensioneringens ordnande, kunde proposition i ämnet

icke föreläggas 1928 års riksdag.

Med anledning av vad departementschefen sålunda anfört uttalade 1928

års bankoutskott (utlåtande nr o, sid. 4), att det enligt utskottets mening

måste anses vara att beklaga, att på grund av omständigheter, för vilka

departementschefen redogjort, förslag icke kunnat åtminstone i vissa av de

förevarande pensionsfrågorna framläggas för 1928 års riksdag. I avvaktan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

9

på lösningen av frågan om antagande av ny civil pensionslag, vilken fråga

under flera år stått på dagordningen, hade statsmakterna låtit anstå med

prövning av åtskilliga, delvis betydelsefulla detaljfrågor med avseende å

tjänstepensioneringen för civilförvaltningens ordinarie personal. Yad anginge

ordnandet av tjänstepensionering för hittills icke pensionsberättigade grupper

av i statens tjänst anställda icke-ordinarie befattningshavare, hade inom

riksdagen tidigare i olika sammanhang framhållits angelägenheten av att

denna fråga snarast möjligt måtte bringas till lösning. Det sätt, varpå

pensionering för närvarande ägde rum beträffande sistberörda befattningshavargrupper

— nämligen genom prövning av Kungl. Majit och riksdagen i

varje särskilt fall — kunde i och för sig icke anses tillfredsställande och

medförde därjämte för Kungl. Majit och riksdagen en år från år växande

arbetsbörda, vars omfattning knappast kunde anses stå i rimligt förhållande

till de avsedda ärendenas betydelse.

Under hänvisning till sålunda antydda förhållanden ansåg sig utskottet

böra i förevarande sammanhang ånyo understryka vikten av att nyss angivna

frågor måtte snarast möjligt bringas till slutlig prövning.

En reservant inom utskottet ansåg, att utskottet bort uttala sin förväntan,

att den fortsatta behandlingen av de utav departementschefen berörda pensionsspörsmålen

< måtte så bedrivas, att förslag kunde framläggas för 1929 års

riksdag i såväl tjänstepensions- som familjepensionsfrågorna. Därest det

skulle visa sig, att frågan örn familjepensionering icke kunde inom denna

tid framföras, ville reservanten tillika uttala den förhoppningen, att denna

fråga icke måtte på sådant sätt sammankopplas med frågorna örn ny civil

tjänstepensionslag och om ordnandet av tjänstepensioneringen för ickeordinarie

befattningshavare, att därav föranleddes ytterligare uppskov med

lösning av sistnämnda frågor.

Spörsmålet örn det fortsatta arbetet med pensionsväsendets omläggningberördes

ånyo i 1929 års statsverlcsproposition (Ilie huvudtiteln, sid. 3) av dåvarande

chefen för finansdepartementet. Efter erinran att 1926 års pensionsutredning

vid utarbetande av sina förut omnämnda förslag utgått från att

gällande system med särskilda dyrtidstillägg å utgående pensioner skulle

tills vidare bibehållas, anförde departementschefen därvid följande:

Att pensionsutredningens förslag dittills icke föranlett någon framställning

till riksdagen finge huvudsakligen tillskrivas det förhållandet, att pensionsfrågekomplexet

innefattade en mångfald invecklade och svårbehandlade

spörsmål, vilka, innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till desamma, uppenbarligen

krävde ett grundligt övervägande. Ej heller departementschefen

ansåge sig böra för närvarande föreslå någon framställning till riksdagen

härutinnan. Departementschefen hade vid detta ståndpunktstagande icke

kunnat undgå att taga hänsyn, förutom till nyssberörda skäl, jämväl därtill,

att spörsmålet örn ett nyordnande av pensionsväsendet inom statsförvaltningen

numera kommit i ett i viss mån annat läge, sedan efter avlåtandet

av 1928 års statsverksproposition en särskild kommitté, den s. k. 1928 års

1929 års

riksdag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankontskottets utlåtande Nr 36.

lönekommitté, tillsatts med uppdrag att utarbeta förslag till inarbetande av

de nuvarande dyrtidstilläggen i de fasta lönerna, i samband varmed frågan

om en allmän revision av gällande avlöningsförfattningar skulle undersökas

samt utredning verkställas i fråga örn lönereglering för vissa ännu icke nyreglerade

grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen,

nämligen undervisningsväsendets samt vissa grupper av fögderiförvaltningarnas

befattningshavare. Med det nära samband, som rådde och även för

framtiden måste bliva rådande mellan, å ena sidan, avlöningsbestämmelserna

för statens befattningshavare och, å den andra, de för statstjänstemannen

gällande pensionsföreskrifterna, vore det enligt departementschefens mening

knappast lämpligt att för det dåvarande fastställa nya bestämmelser på

pensionsväsendets område. Det syntes nämligen uppenbart, att, därest på

grundval av lönekommitténs blivande förslag framställning avlätes till riksdagen

rörande nya eller förändrade lönebestämmelser, åsyftande det nuvarande

dyrtidstilläggssystemets avvecklande, en avveckling jämväl borde äga rum av

ordningen med särskilda dyrtidstillägg å utgående pensioner. Redan av denna

anledning syntes ett uppskov med pensionsfrågornas lösning i avvaktan på

lönekommitténs förslag vara påkallat. Ävenledes vore det att förutse, att

lönekommitténs blivande förslag i lönefrågan kunde komma att föranleda

andra jämkningar i de av 1926 års pensionsutredning uppgjorda pensioneringsförslagen

än dem, som kunde föranledas av dyrtidstilläggens inarbetande

i pensionsbeloppen.

Av sålunda anförda skäl och då gällande bestämmelser på pensionsväsendets

område utan alltför stora olägenheter syntes kunna tillämpas

ännu någon tid framåt, fann departementschefen, att med den slutliga prövningen

av de omnämnda olika pensionsspörsmålen borde ytterligare anstå.

Med anknytning till vad departementschefen sålunda yttrat ingick jämväl

1929 års bankoutskott på uttalande i den föreliggande frågan. Under hänvisning

till vad bankoutskottet år 1928 anfört i ämnet förklarade sig utskottet

(utlåtande nr 11, punkten 1) icke kunna dela den av departementschefen

uttalade uppfattningen, att den nuvarande ordningen på pensionsväsendets

område utan större olägenheter kunde tillsvidare fortfara. Utskottet hyste

tvärtom den åsikten, att rådande förhållanden innebure betydande olägenheter

såväl för de beslutande statsmakterna som för olika grenar av statsförvaltningen

och, icke minst, för vederbörande befattningshavare. Dessa

olägenheter framträdde alldeles särskilt beträffande de talrika grupper av

icke-ordinarie personal, företrädesvis arbetarpersonal och därmed närmast

jämförliga anställningshavare, för vilka några bestämmelser örn rätt till

tjänstepension ännu icke meddelats. Den omständigheten, att frågan örn

tjänstepensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare icke blivit löst, hade

vidare lagt hinder i vägen för ordnande av familjepensionering för sådana

befattningshavare. Utskottet hade ansett sig icke kunna underlåta att ånyo

betona angelägenheten av att de av departementschefen berörda frågorna

bragtes till lösning så snart detta över huvud vore möjligt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

11

På utskottets hemställan beslöt 1929 års riksdag att i skrivelse till Kungl.

Majit meddela vad sålunda blivit i ämnet anfört.

I 1930 års statsverksproposition (Ilie huvudtiteln sid. 2) anförde dåvarande

chefen för finansdepartementet, att lian, i anslutning till vad 1929

års riksdag i ämnet uttalat, funné det i och för sig i hög grad önskvärt, att

spörsmålet örn ett nyordnande av pensionsväsendet inom statsförvaltningen

snarast möjligt bragtes till lösning. Då emellertid de av föredragande departementschefen

år 1929 åberopade skälen för ett uppskov med den slutliga

prövningen av frågan alltjämt vore för handen — departementschefen ville

erinra, att 1928 års lönekommitté ännu icke slutfört sitt uppdrag — syntes

ett ytterligare uppskov med sagda prövning för det dåvarande icke kunna

undvikas.

Under år 1930 har en ny sakkunnigberedning tillsatts för vidare beredning

av frågorna örn pensionsväsendets omläggning. Vid anmälan till statsrådsprotokollet

över finansärenden för den 20 juni 1930 av frågan örn bemyndigande

för chefen för finansdepartementet att tillkalla dessa sakkunniga,

de s. k. 1930 års pensionssakkunniga, omnämnde departementschefen de av

1921 års pensionskommitté samt 1926 års pensionsutredning avgivna förslagen

samt erinrade, att anledningen till att dessa förslag ännu icke blivit

föremål för slutlig prövning från statsmaktérnas sida närmast syntes hava

varit, att under utredningens gång frågan örn avveckling av det sedan kristiden

bestående systemet med dyrtidstillägg till löner och pensioner aktualiserats

och att det ansetts ändamålsenligt att i avbidan på utformandet av

förslag härutinnan låta tills vidare anstå med det slutliga beredandet av

bestämmelserna på förevarande område. Därefter anförde departementschefen

huvudsakligen följande:

Det åt 1928 års lönekommitté meddelade uppdraget omfattade dyrtidstilläggens

inarbetande ej blott i lönerna utan även i pensionerna. Sedan

kommitténs utredningsuppdrag i vad anginge de militära avlöningsbestämmelserna

genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 januari 1930 överflyttats på

särskilda sakkunniga, kunde, enligt vad departementschefen inhämtat, kommittén

beräknas komma att under juli månad 1930 avlämna, bland annat,

sina förslag angående dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna samt angående

revision av avlöningsreglementena för ordinarie tjänstemän. Därefter syntes

tidpunkten vara inne att upptaga frågan om dyrtidstilläggens inarbetande i

pensionerna.

Det syntes vara att förorda, att utredningen av sistnämnda spörsmål nu

sammanknötes med arbetet på pensionsbestämmelsernas revision. Dessa

båda spörsmål borde sålunda i fortsättningen göras till föremål för gemensam

bearbetning. Den lämpligaste anordningen för utredningsarbetets bedrivande

förefölle vara, att utredningen anförtroddes åt en särskild, mindre

sakkunnigberedning. Detta skulle alltså innebära, att frågan örn inarbetande

av dyrtidstilläggen i pensionsbeloppen skulle avskiljas från det åt lönekommittén

meddelade uppdraget. Vid undersökningen i denna del borde

självfallet hänsyn tagas till resultatet av den av lönekommittén verkställda

utredningen rörande dyrtidstilläggens inarbetande i lönerna. Arbetet borde

om möjligt bedrivas så, att i samband med lönefrågans slutliga behandling

1930 års

statsverks
proposition.

1930 års

pensions
sakkunniga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottets

yttrande.

även förslag till pensionsväsendets ordnande kunde komma under omprövning,

i tillämpliga delar uppbyggda på samma grunder som avlöningsbestämmelserna.

Departementschefen ville alltså föreslå, att de av 1926 års pensionsutredning

utarbetade förslagen till bestämmelser örn tjänstepension vid den civila

statsförvaltningen — d. v. s. den allmänna civilförvaltningen samt kommunikationsverken

— med beaktande av de erinringar, som under remissbehandlingen

framställts, nu måtte göras till föremål för slutlig överarbetning. I vad

mån föreliggande förslag till militär tjänstepensionslag och i samband därmed

spörsmålet örn dyrtidstilläggens inarbetande i de militära pensionerna

ävensom övriga vilande förslag på pensionsväsendets område borde upptagas

till omprövning av ifrågavarande beredning, syntes få senare övervägas.

1930 års pensionssakkunniga hava sedermera genom beslut av Kungl.

Majit den 8 januari 1932 erhållit uppdrag att, med beaktande av de i ämnet

tidigare framlagda förslagen och däröver av myndigheterna avgivna yttranden,

utarbeta förslag till bestämmelser angående pensionering av arbetare i

statens tjänst samt av efterlevande änkor och barn efter sådana anställningshavare.

"Vid anmälan av frågan örn denna utvidgning av de sakkunnigas

uppdrag framhöll chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet att,

enligt vad departementschefen inhämtat, förslag till bestämmelser örn tjänstepension

för den civila statsförvaltningen, innefattande jämväl förslag angående

dyrtidstilläggens inarbetande i pensionerna, inom kort vore att förvänta

från de sakkunniga ävensom att tiden syntes vara inne att därefter

upptaga även arbetarpersonalens pensionsfrågor till förnyad behandling.

Vid den överarbetning av föreliggande förslag, som borde äga rum, borde

eftersträvas att såvitt möjligt åvägabringa enhetliga pensionsbestämmelser

för all hithörande personal, i den mån icke för viss eller vissa grupper avvikelser

med hänsyn till skiljaktiga anställnings- eller avlöningsförhållanden

eller eljest funnes påkallade.

Av det anförda framgår, att förslag utarbetats både av 1921 års pensionskommitté

och av 1926 års pensionsutredning dels rörande nya tjänstepensionslagar

för den allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken,

vilka lagförslag avse såväl ordinarie befattningshavare som extra ordinarie

tjänstemän m. fl. icke-ordinarie befattningshavare i tjänstemannaställning,

dels ock rörande bestämmelser örn tjänstepension för till arbetarpersonal

hänförliga anställningshavare vid allmänna civilförvaltningen, försvarsväsendet

och kommunikationsverken. Av pensionskommittén hava vidare uppgjorts

förslag till ny pensionslagstiftning för militära beställningshavare.

Slutligen har 1926 års pensionsutredning verkställt förberedande undersökning

och avgivit ett därpå grundat förslag till ordnandet av familjepensionering

för hittills ej familjepensionsberättigad icke-ordinarie personal, såväl

befattningshavare i tjänstemannaställning som till arbetarpersonal hänförliga

anställningshavare.

Över samtliga ifrågavarande förslag hava utlåtanden avgivits av vederbörande

myndigheter.

Att hittills intet av dessa förslag underkastats slutlig prövning av stats
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

13

makterna bär, såsom av den lämnade redogörelsen torde framgå, åtminstone

vad de senaste åren angår sin orsak främst däri, att berörda pensionsfrågor

ansetts böra sammankopplas med det aktuella spörsmålet örn sådan omläggning

av avlöningssystemet för statens befattningshavare, varigenom de

hittills utgående dyrtidstilläggen skulle inräknas i de fasta lönerna, en omläggning

som skulle föranleda motsvarande omräkning av pensionsbeloppen.

Det dröjsmål, som uppstått med lösning av det sedan länge aktuella och,

som det vill synas, åtminstone vad tjänstepensioneringen angår redan grundligt

utredda komplexet av frågor på pensionsväsendets område, är -— såsom utskottet

förut vid upprepade tillfällen betonat — enligt utskottets mening

i hög grad beklagligt. Den gällande civila pensionslagen är alltsedan tillkomsten

av 1921 års avlöningsreglering för den allmänna civilförvaltningen

i viktiga delar satt ur tillämpning och i dessa delar ersatt med allenast provisoriska

pensionsbestämmelser. I avvaktan på antagandet av en ny civil

tjänstepension slag hava vidare statsmakterna låtit anstå med prövningen av en

rad aktuella detalj spörsmål i fråga örn pensionering av ordinarie civil personal,

vilka spörsmål delvis beröra angelägenheter av stor betydelse såväl ur statens

som ur befattningshavarnas synpunkt. För den militära personalen

gälla ännu i grundläggande hänseenden pensioneringsregler, som fastställts

på 1870-talet och som sedan flera årtionden framstått såsom otillfredsställande.

Olägenheterna med det rådande systemet äro dock än större i fråga

om icke-ordinarie personal. Dessa olägenheter kunna, vad befattningshavarnas

egen pensionering angår, måhända anses mindre framträdande med avseende

å sådan personal i tjänstemannaställning, som i stor utsträckning är

att betrakta såsom rekryteringspersonal till ordinarie befattningar. Så mycket

mera i ögonen fallande äro de nuvarande missförhållandena beträffande sådana

till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare, vilka hittills icke erhållit

författningsenlig rätt till egen pension. Det sätt, varpå tjänstepensionering

för dessa personalgrupper för närvarande äger rum — nämligen genom

prövning av Kungl. Majit och riksdagen i varje särskilt fall — kan, trots

det arbete som från olika håll nedlägges på en enhetlig och rättvis prövning

av pensionsärendena, icke sägas innebära tillräckliga garantier för ett fullgott

resultat i dessa avseenden. Det medför därjämte, såsom utskottet tidigare

framhållit, för Kungl. Majit och riksdagen en arbetsbörda, vilken icke står

i rimligt förhållande till de ifrågavarande ärendenas betydelse i och för sig.

Även de författningsbestämmelser, som för vissa grupper av arbetarpersonal

förefinnas i fråga örn pensionsrätt, äro delvis mindre väl avvägda och i behov

av revision. Sålunda måste det, vad angår mera fast anställd personal,

anses vara otillfredsställande att, såsom för närvarande i viss utsträckning

är fallet, anställningshavarna icke hava möjlighet att genom egna avgifter

bidraga till sin pensionering, vilket givetvis medför, att pensionsförmånerna

bliva lägre än som vid avgiftsplikt skulle kunna bliva fallet.

Jämväl ett snart ordnande av familjepensionsfrågan för såväl icke-ordinarie

personal i tjänstemannaställning som arbetarpersonal med mera fast

anställning måste anses vara ett önskemål av stor betydelse.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 36. .

I anslutning till vad nu anförts vill utskottet för sin del ånyo betona

angelägenheten av att frågan om ett nyordnande av pensionsväsendet för

personal i statstjänst snarast möjligt bringas till lösning.

De föreliggande motionerna taga närmast syfte på ordnandet av pensioneringen

för icke-ordinarie anställningshavare, vilka ännu ej erhållit författningsenlig

pensionsrätt eller beträffande vilka befintliga pensioneringsbestämmelser

anses vara i behov av revision. Att döma av motionärernas

motivering åsyftas i motionerna väsentligen personal i arbetarställning.

Motionärernas förslag går ut på, att arbetet med den vidare beredningen av

pensionsfrågorna skulle så anordnas, att framställning beträffande egen pension

för i motionerna avsedda personalgrupper kunde föreläggas nästkommande

års riksdag.

Med anledning härav må framhållas, att avsikten torde hava varit, att

samtliga aktuella tjänstepensionsfrågor beträffande civil personal skulle på

en gång upptagas till slutlig prövning av statsmakterna eller, örn detta icke

kunde ske, att i första hand skulle företagas frågan örn nya tjänstepensionslagar

för ordinarie personal samt för viss icke-ordinarie personal i tjänstemannaställning.

En sådan ordning för frågornas behandling synes i och

för sig naturlig, enär de principer, som genom en ny lagstiftning kunna

komma att bliva gällande för pensionering av den icke-ordinarie personal,

vilken skulle inordnas under tjänstepensionslagarna, torde kunna i viss män

bliva grundläggande jämväl för pensioneringen av andra icke-ordinarie anställningshavare.

Den i motionerna närmast åsyftade frågan örn pensionering

av arbetarpersonal torde därför enligt utskottets mening icke böra utbrytas

till en tidigare behandling under annan förutsättning än att detta finnes

nödvändigt för att undvika ett oskäligt ytterligare uppskov med åvägabringande

av en ordnad pensionering för denna personal.

Efter utskottets uppfattning bör ett förnyat uppskov med prövningen av

de aktuella frågorna örn nya bestämmelser rörande tjänstepensioneringen

över huvud taget såvitt möjligt undvikas. Därest med hänsyn till rådande

statsfinansiella förhållanden spörsmålet örn dyrtidstilläggens inräknande

i de fasta avlöningarna samt därmed sammanhängande revision av lönesystemet

och lönereglering för vissa oreglerade personalkårer icke skulle

komma att föreläggas nästkommande års riksdag, synes det utskottet i

nämnda syfte böra ifrågasättas, örn ej tanken på en sammankoppling av

löne- och pensionsfrågorna tills vidare bör övergivas och en revision av

pensionslagstiftningen i stället utan dröjsmål äga rum på grundvalen av nu

gällande lönebestämmelser, även örn en sådan anordning skulle nödvändiggöra,

att en förnyad revision i vissa hänseenden av pensionslagstiftningen

längre fram finge vidtagas i samband med ett inräknande av dyrtidstilläggen.

Örn ett dylikt särskiljande av löne- och pensionsfrågorna ägde rum, vill det

synas, som örn förslag rörande nya bestämmelser beträffande tjänstepensioneringen,

åtminstone för ordinarie befattningshavare inom den allmänna

civilförvaltningen och kommunikationsverken samt för icke-ordinarie personal,

borde kunna underställas prövning av 1933 års riksdag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

15

Skulle av någon anledning här antydd anordning för vidare beredning av

pensionsfrågorna icke befinnas möjlig, torde det i anslutning till vad nyss

antytts böra övervägas, huruvida icke spörsmålet örn pensionering av arbetarpersonal

bör, utan avvaktan på genomförandet av ny pensionslagstiftning

för ordinarie befattningshavare m. fl. tjänstemän, göras till föremål för en

fristående provisorisk lösning, så avvägd att ett föregripande av en definitiv

prövning av frågan i hela dess vidd i möjligaste mån undvikes.

Det må i detta sammanhang framhållas, att ett eventuellt frånskiljande

av pensionsfrågorna från löneregleringsspörsmålet på sätt nyss ifrågasatts

givetvis icke bör medföra avbrytande av det pågående arbetet vare sig med

revision av 1926 års pension sutrednings förslag rörande tjänstepensionering eller

med vidare beredning av frågan örn pensionsrätt för efterlevande till hittills

icke familjepensionsberättigade statstjänare. Yad sistnämnda fråga

angår, torde det emellertid kunna förutses, att densamma kommer att visa

sig vara mera svårlöst och tidskrävande än spörsmålen örn tjänstepensionering.

Vid sådant förhållande torde sistnämnda spörsmål — i vilken ordning

de än anses böra upptagas till prövning — icke böra på sådant sätt sammankopplas

med familjepensionsfrågan, att härav föranledes ytterligare dröjsmål

med en reform beträffande tjänstepensioneringen.

Av vad här anförts torde framgå, att utskottet för sin del finner en snar

lösning av föreliggande problem på pensionsväsendets område, i första hand

vad tjänstepensioneringen angår, vara en angelägenhet av synnerlig vikt.

I frågans nuvarande läge saknar utskottet emellertid möjlighet att bilda sig

ett bestämt omdöme angående de lämpligaste utvägarna för ett befrämjande

av nämnda angelägenhet. På grund härav har utskottet ansett sig icke

böra biträda motionärernas yrkande örn att riksdagen skulle avlåta en

skrivelse i ämnet till Kungl. Majit med begäran örn framläggande för 1933

års riksdag av förslag i viss del av det ifrågavarande problemkomplexet.

Utskottet anser sig likväl kunna förutsätta, att nämnda utvägar göras till

föremål för närmare övervägande från Kungl. Majits sida samt att Kungl.

Majit därefter vidtager de åtgärder, som befinnas lämpliga för att påskynda

ärendets vidare behandling.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 183 och lii 366 icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 36.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,

Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Ström i Lidköping, Stendahl

och Berling;

från andra kammaren: herrar Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund i

Göteborg, Egberg, Carlsson i Solberga, Leffler, Törnkvist i Bjuv* och Paulsen*.

* Ej närvarande vid utl&tandets justering.

Reservationer

av herrar C. E. Svensson, Ström i Lidköping, Berling och Höglund i Göteborg,

vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande

lydelse:

»Av det anförda framgår---en reform beträffande tjänstepensione
ringen

(lika med utskottets yttrande sid. 12—15).

Av vad här anförts torde framgå---i viss del av det ifrågavarande

problemkomplexet. Utskottet har däremot funnit sig böra förorda en skrivelse

med anhållan, att nämnda utvägar från Kungl. Maj:ts sida göras till

föremål för närmare övervägande samt att Kungl. Maj:t därefter vidtager

de åtgärder, som må finnas påkallade för ett påskyndande av ärendets vidare

behandling.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner I: 183

och II: 366, må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit måtte, med beaktande av vad här ovan anförts, taga i

övervägande frågan örn lämpliga utvägar för en snar lösning

av spörsmålet örn det statliga pensionsväsendets nyordnande,

i första hand i vad angår tjänstepensionering för ordinarie civila

befattningshavare och för icke-ordinarie personal, samt därefter

vidtaga de åtgärder, som för ett påskyndande av ärendets

vidare behandling kunna finnas påkallade.»; samt

av herr Stendahl mot utskottets motivering.

Stockholm 1932. Iv. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.