Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873

1932-01-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:4, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

*

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 22 januari 1932 kl. 11.30 f. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen

den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

I en till riksdagen avlåten, den 8 januari 1932 dagtecknad proposition

nr 27, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16

lagen den 30 maj 1873 (nr 31) örn rikets mynt.

Detta lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 16 lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om

rikets mynt.

Härigenom förordnas, att § 16 lagen den 30 maj 1873 örn rikets mynt

skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 16.

I riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor i Göteborg

och Malmö äger en var att få vilket som helst belopp av sådana mynt, som

''endast till statens kassor äro lagligt betalningsmedel, utväxlat mot lika

stort belopp samma slags gångbara mynt. Likaså äger en var att i riksbankens

nu nämnda kontor få vilket som helst med tio kronor delbart

belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, dock att vad sålunda stadgats

icke skall gälla under tid, för vilken undantag medgivits banken från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Genom

särskilda stadganden bestämmes å vilka andra ställen utväxling, varom i

denna paragraf sägs, skall äga rum.

Denna lag träder i kraft å dag, som av Konungen bestämmes.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

5

I § 16 lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt stadgas för närvarande,

bland annat, att i riksbankens huvudkontor ävensom i dess avdelningskontor

i Göteborg och Malmö en var skall äga att få vilket som helst med tio

kronor delbart belopp av skiljemynt utväxlat mot guldmynt, ävensom att

genom särskilda stadganden skall bestämmas å vilka andra ställen dylik

utväxling skall äga rum.

På grundval av detta stadgande i myntlagen har genom § 2 i kungörelsen

den 31 december 1908 angående myntväxling bestämts, att en var

skall äga att i varje riksbankens kontor få vilket som helst med tio kronor

delbart belopp av skiljemynt viixlat mot guldmynt eller riksbankens

sedlar.

I en till finansdepartementet inkommen, den 11 december 1931 dagtecknad

skrivelse hava fullmäktige i riksbanken anfört att, sedan riksbanken

genom kungörelse den 27 september 1931 tillsvidare fritagits från skyldigheten

att inlösa sina sedlar med guld, mot riksbanken riktats anspråk på

erhållande av guldmynt mot skiljemynt, samt att, sedan allmänheten genom

meddelanden i tidningspressen fått kännedom örn möjligheten att erhålla

guldmynt mot skiljemynt, utväxlingen av guldmynt erhållit ökad omfattning.

Fullmäktige hava förklarat sig anse, att de nuvarande förhållandena påkallade,

att riksbanken åtminstone för den tid, varunder banken vore eller kunde

bliva fritagen från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, befriades

jämväl från skyldigheten att utlämna guldmynt mot skiljemynt. Fullmäktige

hava för den skull hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder, avseende

sådan ändring av lagen om rikets mynt, att riksbanken snarast möjligt

befriades från nyssnämnda skyldighet.

Föredragande departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:
»Lika

med fullmäktige finner jag uppenbart, att det skydd för riksbankens

guldkassa, som bankens befriande från skyldigheten att inlösa sina

sedlar med guld är avsett att utgöra, icke kan få äventyras, såsom tydligen

bleve fallet, örn banken fortfarande skulle vara pliktig att inlösa

skiljemynt med guld. Visserligen torde — med hänsyn till att varje stadgande

i myntlagen eller annorstädes angående skyldighet för riksbanken

att tillhandahålla guld åt allmänheten utgör ett komplement till grundlagens

föreskrift örn guldinlösen av riksbankens sedlar — starka skäl kunna anföras

för den meningen, att ett suspenderande av guldmyntfoten för viss

tid automatiskt medför, att bankens skyldighet att inlösa skiljemynt med

guld upphör för samma tid, eller med andra ord, att nämnda skyldighet

står och faller med det inhemska penningväsendets förbindelse med guldet.

Denna uppfattning har ock av riksbanken gjorts gällande i rättegång, som

blivit mot banken anhängiggjord i anledning av dess vägran i visst fall att,

efter det guldmyntfoten suspenderats, inlösa skiljemynt med guld. För att

alldeles förebygga en tolkning av ifrågavarande stadgande, motsatt den

av mig nu antydda, synes dock försiktigheten bjuda, att i författningstexten

uttryckligen angives, att skyldighet för riksbanken att inlösa skiljemynt

med guld icke skall föreligga under tid, då stadgandet om motsvarande

skyldighet att inlösa bankens sedlar är satt ur kraft.

Det omförmälda stadgandet i § 16 myntlagen har tillkommit i enlighet

med bestämmelser av motsvarande innehåll i gällande myntkonvention med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr i.

Danmark och Norge. Emellertid torde — sedan danska och norska skiljemynt

upphört att vara lagligt betalningsmedel här i riket — sagda bestämmelser

i myntkonventionen hava förlorat sin väsentliga betydelse. Enligt

vad jag förvissat mig örn hava ej heller regeringarna i dessa båda länder

något att erinra emot en åtgärd i den ifrågasatta riktningen.

För den händelse det förslag till ändring av § 16 myntlagen, jag sålunda

avser att framlägga, av riksdagen godkännes, kommer jag senare att föreslå

Kungl. Maj:t motsvarande ändring av § 2 i omförmälda kungörelse den 31

december 1908.»

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört hemställer

utskottet,

att Kungl. Majrts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 22 januari 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Närvarande: Se anteckning å utlåtande nr 3.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:14 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av § 16 lagen den BO maj 1873 a1 i texten