Sök i Ratio Lex

Memorial, angående viss ändring av § CO i reglementet för riksgäldskontoret.

1932-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:48, Memorial, angående viss ändring av § CO i reglementet för riksgäldskontoret.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 4S.

7

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 1.30 e. m.

Memorial, angående viss ändring av § CO i reglementet för riksgäldskontoret.

I Ira ga om riksgäldskontorets skyldighet att bevaka statens intressen

lios de med statslån understödda järnvägsbolagen stadgas i § 60 av det

den 4 juni 1930 utfärdade reglementet för riksgäldskontoret bland annat

följande:

»Det åligger fullmäktige ej mindre att, örn anledning därtill gives, söka

förebygga, att med statslån understött järnvägsbolags inkomster, med

åsidosättande av bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning

till riksgäldskontoret, användas till bestridande av andra utgifter an sådana,

som äro nödvändiga för järnvägsdriftens uppehållande, än även,

därest tvångsförsäljning sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken riksgäldskontoret

bar inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara,

att dylik försäljning ej må ske till lägre pris, än att denna fordran av

köpeskillingen varder betäckt.»

I skrivelse till bankoutskottet den 10 mars 1932 hava fullmäktige i riksgäldskontoret

anfört, att, då avfattningen av berörda stadgande i vad det

avsåge riksgäldskontorets skyldighet att vid tvångsförsäljning av järnvägsfastigbet

bevaka statens intecknade fordran, icke synts fullmäktige tillfredsställande,

fullmäktige tagit under övervägande, huruvida icke en

ändring av detsamma borde genomföras. I sadant syfte bade fullmäktige

låtit verkställa en utredning i ämnet, varefter fullmäktige i nämnda

skrivelse framlagt resultatet av denna utredning.

I denna skrivelse anföra fullmäktige vidare:

Jämlikt föreskrift i av riksdagen vid olika tillfällen meddelade bestämmelser

angående understöd från såväl allmänna järnvägslånefonden som

bibanelånefonden Ilar staten till säkerhet för. utbekommande av fordran

på grund av utlämnade lån erhållit inteckning med förmånsrätt, framför

varje annan fordran i den järnväg, för vars anläggning den ifrågavarande

försträckningen beviljats.

På grund av ekonomiska svårigheter för med statslån understödda jarnvägsaktiebolag

hava statsmakterna i talrika fall nödgats lämna medgivande

till en reglering av bolagens skuldförhållande för erhallna statslån.

Dessa regleringar gingo under tidigare år vanligen ut på, att vid en

viss tidpunkt förfallna ränte- och kapitalbelopp, som vederbörande bolag

ej förmått gälda, finge kapitaliseras till nya lån att förräntas och amor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets memorial Nr 48.

teras på ungefär enahanda villkor som det ursprungliga statslånet och

med skyldighet för bolaget att för det nybildade lånet lämna inteckningssäkerhet,

som då i allmänhet ej kunde bestå i inteckning med bästa förmånsrätt

utan sådan med förmånsrätt efter det ursprungliga statslånet

och i vissa fall även efter inteckning för av bolaget upptagen enskild

gäld. Under senare år hava regleringarna av statslånen i allmänhet inneburit

viss avskrivning av statens fordran, ibland endast beträffande upplupna

räntor men i vissa fall även omfattande delar av kapitalet. I flera

fall bar staten i samband med sådana regleringar även nödgats medgiva

vederbörande bolag att i och för anskaffande av rörelsekapital disponera

inteckning (å belopp från 50,000 till 200,000 kronor) med förmånsrätt framför

statens, som således nedflyttats. I ett par fall har staten utöver sin

inteckning i den järnväg, för vars byggande lån beviljats, såsom ytterligare

säkerhet för detta erhållit inteckningar med förmånsrätt efter vissa

andra i annan samma järnvägsbolag tillhörig järnvägsfastighet.

Vidare må nämnas, att vid vissa skuldregleringar med nedskrivning

av statens fordran stadgats skyldighet för vederbörande bolag att från

viss bestämd tid förränta och amortera en del av det nedskrivna skuldbeloppet,

varemot förräntning och amortering av överskjutande skuldbelopp

ställts på framtiden.

Här nedan lämnas en redogörelse för flertalet av de fall, då på grund

av skuldreglering avvikelser från de för järnvägslånefonderna gällande

intecknings- och betalningsförhållandena inträtt.

a) Järnvägar med främmande inteckningar med förmånsrätt före statens.

1. Borna—Klintehamn—Hablingbo järnväg.

Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolags skuld för de statslån, som beviljats

för anläggning av Klintehamn—Roma och Klintehamn—Hablingbo

järnvägar, nedskrevs år 1931 till 215,000 kronor. Denna skuldsumma

fördelades på två lån å respektive 150,000 kronor och 65,000 kronor. Det

förra lånet skall förräntas och amorteras från och med den 1 juli 1939.

Beträffande det senare lånet äga riksgäldsfullmäktige att fr. o. m. nyssnämnda

dag påfordra erläggandet av annuitet, örn och i den mån fullmäktige

finna bolagets ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande.

Till säkerhet för de två nybildade lånen innehar riksgäldskontoret inteckningar

i Roma—Klintehamn—Hablingbo järnväg å 150,000 kronor

och G5,000 kronor. Dessa inteckningar gälla med förmånsrätt efter en i

järnvägen beviljad inteckning å 50,000 kronor, över vilken bolaget äger

att självt förfoga. Dessutom hava tolv landskommuner på Gotland samt

Svenska sockerfabriksaktiebolaget iklätt sig borgen för lånet å 150,000

kronor.

2. Slite—Roma järnväg.

Slite—Roma järnvägsaktiebolags skuld för statslånet reglerades år 1928

pa så sätt, att bolaget den 29 september samma år till riksgäldskontoret

kontant inbetalade ett belopp av 150,000 kronor jämte 4 V» procent ränta

från och med den_ 1 januari 1928 samt avlämnade skuldförbindelse för

ett nybildat lan a 50,000 kronor. Återstoden av skulden avskrevs.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 48.

9

Å det nya lånet skäll ränta icke debiteras och annuitet icke erläggas

för tiden till den 1 juli 1937. Därefter äga fullmäktige påfordra inbetalning

av ränta och annuitet, om och i den mån fullmäktige finna bolagets

ekonomiska ställning medgiva annuiteternas fullgörande.

Till säkerhet för lånet innehar riksgäldskontoret inteckning å 50,000

kronor i Slite—Roma järnväg. Inteckningen gäller med förmånsrätt närmast

efter en annan i järnvägen beviljad inteckning likaledes å 50,000

kronor, över vilken bolaget äger att själv förfoga.

3. Varberg—Ätrans järnväg.

Varberg—Ätrans järnvägsaktiebolags skuld för de två statslån, vilka

utlämnats för anläggning och fullbordande av bolagets järnväg, nedskrevs

år 1930 till 500,000 kronor, vilken skuldsumma uppdelades på två

lån å respektive 150,000 kronor och 350,000 kronor. Å det förra lånet

skulle annuitet erläggas första gången den 31 december 1930 och sedermera

Minilia, dag varje år intill dess lånet bleve slutbetalt. Å det senare

lånet skulle fullmäktige äga att under vissa i Kungl. Maj:ts brev den 2

maj 1930 angivna förutsättningar framdeles debitera ränta och påfordra

erläggandet av annuitet.

Säkerheten för de båda nya lånen utgöres av inteckningar i Varberg—

Ätrans järnväg, gällande med förmånsrätt näst efter två andra inteckningar

å 50,000 kronor vardera. Den ena av dessa äger bolaget använda

för erhållande av rörelsekapital; den andra, vilken innehaves av riksgäldskontoret,

får efter medgivande av fullmäktige användas för nyanläggningar

eller nyanskaffningar, vilka anses ur affärsmässig synpunkt

fördelaktiga. Dessutom innehar riksgäldskontoret borgen av Varbergs

stad för lånet å 150,000 kronor.

4. Åmål—Årjängs järnväg.

(Omfattande bandelarna Åmål—Årjäng, Åmål—Örnäsviken och Hallanda—Kättilsbyn.

)

Åmål—Årjängs järnvägsaktiebolag har erhållit fyra särskilda statslån

å sammanlagt 5,063,250 kronor. Såsom hypotek för dessa lån innehar

riksgäldskontoret inteckningar å samma belopp i ovannämnda järnväg.

Inteckningarna gälla med förmånsrätt närmast efter andra inteckningar

i järnvägen å tillsammans 200,000 kronor, vilka utgöra säkerhet för ett av

bolaget hos postsparbanken upptaget lån å sistnämnda belopp.

b) Järnvägar med främmande inteckningar, liggande mellan två av

statens.

1. Linköping—Vimmerby järnväg.

För anläggning av denna järnväg erhöll Östra Centralbanaus järnvägsaktiebolag

år 1899 ett statslån å 1,710,000 kronor. Bolagets skuld för detta

lån reglerades år 1916 på sä sätt, att de vid årets början förfallna annuitets-

och räntebeloppen, tillsammans 1,342,046 kronor 46 öre, kapitaliserades

till ett nytt lån. Till säkerhet för detta avlämnades inteckningar å

1,100,000 kronor i ovannämnda järnväg och å 250,000 kronor i Vimmerby

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets memorial Nr 48.

—Hultsfreds järnväg. I avseende på förmånsrätten ligga dessa efter de

inteckningar, som utgöra hypotek för tre av bolaget under åren 1901, 1916

och 1925 upptagna obligationslån. Genom avbetalningar å de båda äldsta

obligationslånen hava under tiden efter förenämnda skuldreglering åtskilliga

inteckningar blivit frigjorda och de flesta av dessa hava efter

hand överlämnats till riksgäldskontoret såsom förstärkning av säkerheten

för 1916 års statslån. Statslånen och obligationslånen hava på grund

av inteckning förmånsrätt i de två bandelarna i nedan angivna ordning:

Järnvägen Linköping—Vimmerby Inteckningar å:

1. 1899 års statslån .................................... kronor 1,425,000

2. 1901 års obligationslån .............................. » 585,000

3. 1925 års obligationslån .............................. » 450,000

4. 1916 års statslån .................................... » 1,100,000

Järnvägen Vimmerby—Hultsfred

1. 1916 års obligationslån .............................. » 250,000

2. 1916 års statslån .................................... » 250,000.

2. Sala—Gysinge—Hagaströms järnväg.

Sala—Gysinge—Gävle nya järnvägsaktiebolag häftar i skuld till riksgäldskontoret

för två statslån, nämligen ett å 1,545,500 kronor, beviljat för

anläggning av ovannämnda järnväg, och ett annat å 300,049 kronor 94 öre,

vilket bildades år 1914 genom kapitalisering av förfallna, oguldna belopp

å det ursprungliga statslånet. Till säkerhet för det förra lånet innehar

riksgäldskontoret inteckning med första förmånsrätt i järnvägen, därefter

följa ett flertal inteckningar å tillsammans S60,000 kronor, vilka i

första hand utgöra hypotek för tre av bolaget upptagna obligationslån

samt diverse skulder till enskilda personer och i andra hand för 1914 års

statslån.

3. Uddevalla—Leia agens järnväg.

Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags skuld för det ursprungliga

statslånet å 1,247,000 kronor reglerades år 1925 på så sätt, att därav bildades

tre nya lån, nämligen

ett å 978,764 kronor 91 öre, motsvarande den vid 1925 års början kvarstående,

icke förfallna kapitalskulden jämte anståndsräntan, den senare

reducerad till sitt dåvarande värde;

ett å 268,235 kronor 9 öre, motsvarande den till betalning förfallna kapitalskulden

jämte en del av den debiterade, oguldna räntan; samt

ett å 309,520 kronor 10 öre, motsvarande återstoden av nyssnämnda

ränta.

Till säkerhet för de nya lånen innehar riksgäldskontoret inteckning i

Uddevalla—Lelångens järnväg å ovanstående tre belopp. Inteckningarna

för de två förstnämnda lånen gälla med bästa och sins emellan lika förmånsrätt.

Därefter följa fem inteckningar å tillsammans 250,000 kronor,

vilka utgöra hypotek för bolagets lån hos Enskilda järnvägarnas pensionskassa.

Efter dessa ligger inteckningen för statslånet å 309,520 kronor

10 öre.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 48.

11

c) Järnvägar, där staten har inteckning med bästa förmånsrätt och därjämte

säkerhet i annan samma ägare tillhörig järnväg.

1. Falkenbergs järnväg.

Enligt medgivande av 1928 års riksdag nedsätta Falkenbergs järnvägsaktiebolags

skuld för det ursprungliga statslånet å 505,000 kronor till

452,520 kronor 2G öre. Därjämte stadgades, att annuitet å det nedskrivna

skuldbeloppet icke skulle utgå under åren 1928—1941, utan skulle bolaget

endast vara skyldigt att under sagda period årligen erlägga ett belopp av

10.000 kronor såsom ränta å lånet.

Såsom hypotek för det nya lånet jämte ränta innehar riksgäldskontoret

inteckning å 505,000 kronor i bandren Holsljunga—Limmared, varjämte

bolaget till säkerhet för lånet pantsatt åtskilliga inteckningar å tillsammans

1,130,000 kronor, beviljade i bandelarna Falkenberg—Fridhemsberg,

Fridhemsberg—Älvsered, Älvsered—Mjöbäck och Mjöbäck—Holsljunga, i

den mån dessa inteckningar icke behöva tagas i anspråk för bolagets

obligationslån av år 1898 samt därutöver för rörelseförlag till belopp av

100.000 kronor. Å obligationslånet återstår för närvarande ett oguldet belopp

av 316,000 kronor.

Bolaget har ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet för det nedskrivna

statslånet. I anledning härav hava fullmäktige, jämlikt medgivande

i Kungl. Maj:ts brev den 24 maj 1928, den 28 maj 1931 förklarat

den med bolaget samma år träffade uppgörelsen förfallen.

2. Gullbärna—Torsås järnväg.

För anläggning av denna järnväg utlämnades under åren 1897—1899 ett

statslån å 537,500 kronor till Östra Blekinge järnvägsaktiebolag. Till säkerhet

härför innehar riksgäldskontoret inteckning i järnvägen å samma

belopp, gällande med bästa förmånsrätt. Genom kapitalisering av förfallna,

oguldna belopp å nämnda lån bildades år 1910 ett nytt lån å 108,000

kronor. Säkerheten för detta utgöres av en med första förmånsrätt gällande

inteckning i den bolaget jämväl tillhöriga bandelen Bergkvara—

Torsås.

3. Linköping—Vimmerby järnväg.

Se redogörelsen för denna järnväg under b/l. härovan.

4. Vetlanda—Sävsjö järnväg.

Aktiebolaget Vetlanda järnvägar häftar i skuld till riksgäldskontoret

för ett statslån å ursprungligen 300,000 kronor, som beviljades för anläggning

av Vetlanda—Sävsjö järnväg. Såsom säkerhet för lånet innehar

riksgäldskontoret inteckning å 300,000 kronor, gällande med bästa _ förmånsrätt,

samt därjämte 4 stycken inteckningar i Vetlanda—Målilla järnväg

å tillsammans 200,000 kronor. I avseende på förmånsrätten ligga

dessa närmast efter inteckningar å tillhopa 350,000 kronor, vilka utgöra

säkerhet för av bolaget upptagna obligationslån och banklån.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankmtskottets memorial Nr 48.

d) Järnvägar, där tills vidare endast en del av statens kvarstående fordran

skall förräntas oell amorteras.

Beträffande sex järnvägsbolag Ilar en skuldreglering ägt ruin på så

sätt, att den återstående skulden uppdelats på två lån, av vilka det ena

skall omedelbart eller efter viss tid förräntas oell amorteras, under det att

betalningsskyldigheten för det andra inträder först, om oell i den mån

fullmäktige finna bolagets ekonomiska ställning medgiva detta. Här nedan

angives för vart och ett av ifrågavarande bolag det förra lånebeloppet

i kol. 1 och det senare i kol. 2.

Järnvägsaktiebolag 1.

Eksjö—Österbymo .................................

.............. 100,000: —

150,000: —

Klintehamn—Roma

.............. 150,000: —

65,000: —

Mellersta Östergötlands nya.................

............. 118,018:7 7

118,018: 7 6

Mjölby—Hästholmens nya .................

.............. 100,000: —

280,000: —

Varberg—Ätrans.....................................

.............. 150,000: —

350,000: —

Ölands ....................................................

.............. 400,000: —

400,000: —

Kungl. Majit och riksdagen hava medgivit kapitalisering till särskilda

lån av förfallna belopp å lån till följande järnvägar. 1) Norra Södermanlands;

2) Norsholm—Västervik—Hultsfred: 3) Sala—Gysinge—Gävle; 4)

Östra Blekinge (Gullbärna—Torsås) och 5) Östra Centralbanan (Linköping

—Vimmerby och Åtvidaberg—Bjärka Säby). Av dessa äro Sala—Gysinge

—Gävle, Östra Blekinge och Östra Centralbanans järnvägar förut omnämnda

och Norra Södermanlands järnväg är inköpt av staten. I järnvägen

Norsholm—Västervik—Hultsfred har staten till säkerhet för det

kapitaliserade lånet inteckning med förmånsrätt näst efter inteckningen

för det ursprungliga statslånet.

I skrivelsen hava fullmäktige härefter meddelat, att det i reglementets

§ 60 intagna stadgandet angående åtgärder vid tvångsförsäljning tillämpats

så, att riksgäldskontoret i förekommande fall vid exekutiv auktion

bevakat ett belopp, motsvarande statens kvarstående kapitalfordran för

statslånet med tillägg av två års ränta, d. v. s. det belopp, för vilket pantoch

förmånsrätt enligt lag gällde. Skyldighet att i berörda utsträckning

bevaka riksgäldskontorets rätt förelåge även, såväl då riksgäldskontoret

ej innehade inteckning med bästa förmånsrätt för hela eller någon del av

statens fordran, i vilka fall riksgäldskontoret således bleve nödsakat att

inlösa inteckningar med bättre förmånsrätt än statens, som ock då statens

fordran delvis bestode av kapitaliserade, oguldna räntor å det ursprungliga

statslånet eller av belopp, varå först i en framtid förräntning och

amortering eventuellt komme att krävas. Däremot syntes enligt fullmäktiges

uppfattning riksgäldskontoret ej under alla förhållanden kunna anses

vara skyldigt att bevaka inteckningar, som till ytterligare säkerhet för

ett statslån lämnats i annan vederbörande bolag tillhörig järnvägsfastighet

än den, vari statslånet ursprungligen intecknats.

Praktiskt taget vore riksgäldskontoret på grund av ovan återgivna stad
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bankoutskottets memorial Nr 48.

gande i dess reglemente nödsakat förvärva alla de med statslån understödda

enskilda järnvägar, som på grund av ägarens obestånd försåldes

å exekutiv auktion. Då det givetvis ej vore med statens fördel förenligt

att behålla och uppehålla driften å flertalet av sådana enskilda järnvägar,

finge riksgäldskontoret söka att ånyo försälja således inköpta järnvägar,

vilket även efter inhämtande av riksdagens medgivande skett i ett antal

fall, ehuru med stora förluster för staten, i andra fall åter hade inköpta

järnvägar — vare sig inköpet skett exekutivt eller i annan ordning till

undvikande av eljes nödvändig likvidation eller konkurs stannat i statens

ägo och införlivats med statens järnvägar.

Ett inrymmande åt riksgäldskontoret av större frihet vid bevakande

av statens rätt vid tvångsförsäljningar av järnvägar måste — framhålla

fullmäktige — anses önskvärt för vinnande av större affärsmässighet och

minsta möjliga förluster för staten. I sådant syfte ville fullmäktige ifrågasätta,

att det nuvarande stadgandet örn förfarandet vid tvångsförsäljningar

ersattes med en allmänt hållen föreskrift örn skyldighet för riksgäldskontoret

att i sådana fall förfara på sätt fullmäktige efter prövning

av omständigheterna i de olika fallen kunde finna med statens fördel mest

förenligt.

Enligt gällande bestämmelser åligger det fullmäktige i riksgäldskontoret

att vid tvångsförsäljning av järnvägsbolags egendom, i vilken riksgäldskontoret

har inteckning till säkerhet för statens fordran, så förfara,

att dylik försäljning ej må ske till lägre pris än att denna fordran täckes

av köpeskillingen. På grund härav äro fullmäktige skyldiga att bevaka

riksgäldskontorets rätt i angivna utsträckning jämväl i sådana fall,

då riksgäldskontoret ej innehar inteckning med bästa förmånsrätt förkela

eller någon del av statens fordran. Fullmäktige äro sålunda i förekommande

fall tvungna att inlösa främmande inteckningar med bättre

rätt än statens, även örn en sådan åtgärd icke skulle vara ur statens synpunkt

ekonomiskt fördelaktig. Samtidigt medför stadgandet under nuv arande

järnvägsekonomiska förhållanden en annan olägenhet, nämligen den, att

riksgäldskontoret på grund av detsamma är praktiskt taget nödsakat att

förvärva alla de med statslån understödda enskilda järnvägar, vilka till

följd av ägarens obestånd försäljas å exekutiv auktion, och alltså även sådana,

som icke lämpligen kunna övertagas av statens järnvägar utan

efter statsförvärvet måste försäljas eller nedläggas.

Det är sålunda uppenbart, att stadgandet örn riksgäldskontorets förfarande

vid tvångsförsäljning av järnvägar i vissa fall kan lägga hinder

i vägen för en affärsmässig handläggning av sådana ärenden från

riksgäldskontorets sida och därigenom vara ägnat att öka statens förlustrisker.

Med hänsyn härtill har utskottet i likhet med fullmäktige funnit

önskvärt, att större frihet lämnas fullmäktige, då det gäller att bevaka

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets memorial Nr 48.

statens rätt vid tvångsförsäljningar av järnvägar. Fullmäktiges förslag

i detta avseende går ut på, att fullmäktige vid sådana förrättningar

skulle äga förfara på sätt de efter prövning av omständigheterna i de

olika fallen finna med statens fördel mest förenligt. Fullmäktige skulle

sålunda äga själva bestämma, i vilken utsträckning riksgäldskontorets

rätt härvid bör bevakas. Även örn en sådan befogenhet kan synas mycket

vidsträckt, har utskottet likväl med hänsyn till de fördelar, som skulle

kunna vinnas genom en större handlingsfrihet för fullmäktige, funnit sig

böra ansluta sig till fullmäktiges förslag härutinnan. Några närmare direktiv

för utövandet av en befogenhet av den art, som här avses, torde

icke heller kunna givas, enär omständigheterna i de olika fallen kunna

vara synnerligen varierande. Utskottet förutsätter emellertid, att fullmäktige

vid prövning av bär avsedda ärenden icke underlåta att med anlitande

av den sakkunskap, som främst hos statens järnvägar står till

buds, verkställa erforderlig utredning ävensom värdering av den järnvägsegendom,

som skall exekutivt försäljas, i syfte att få fastställt, i

vilken utsträckning riksgäldskontorets rätt lämpligen bör bevakas. Självfallet

måste ståndpunktstagandet härutinnan även bliva beroende av

spörsmålet, huruvida vederbörande järnväg lämpligen kan övertagas av

statens järnvägar. Järnvägsstyrelsens yttrande härom bör därför i varje

särskilt fall inhämtas.

Utskottet vill slutligen framhålla, att den här föreslagna reglementsändringen

icke synes böra föranleda, att frågor örn reglering av enskilda

järnvägars statslån i fall av den art, som hittills plägat prövas av statsmakterna,

hädanefter avgöras av fullmäktige.

Vidare förutsätter utskottet, att fullmäktige i sin berättelse till bankoutskottet

eller på annat lämpligt sätt giver riksdagen tillkänna de åtgärder,

som fullmäktige med stöd av de föreslagna nya bestämmelserna kunna

komma att vidtaga.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta, att § 60 i reglementet för

riksgäldskontoret skall erhålla följande ändrade lydelse:
-

§ 60.

Det åligger fullmäktige ej mindre att, örn anledning

därtill gives, söka förebygga, att med statslån understött

järnvägsbolags inkomster, med åsidosättande av

bolagets skyldighet att erlägga föreskriven inbetalning

till riksgäldskontoret, användas till bestridande

av andra utgifter än sådana, som äro nödvändiga för

järnvägsdriftens uppehållande, än även, därest tvångsförsäljning

sker av järnvägsbolags egendom, uti vilken

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 48.

15

riksgäldskontoret kar inteckning till säkerhet för statens

fordran, förfara på sätt fullmäktige efter prövning

av omständigheterna finna med statens fördel

mest förenligt.

Sedan styrelse- och revisionsberättelser---— fort
satta

likviderande.

Stockholm den 6 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, rindgren,

Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling* och Lindström*;

från andra kammaren: herrar Lovén, Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund i

Göteborg, Byberg*, Wirsell och Olson i Göteborg.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:231 Skrivelse till Konungen, angående viss ändring av § 60 i reglementet för riksgäldskontoret. a1 i texten