Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.
1932-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:49, Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 1.30 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående
viss lindring i betalningsskyldigheten för
statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag
m. m.
I en till riksdagen den 15 januari 1932 avlåten, till bankoutskottet hänvisad
proposition nr 38 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen medgiva dels att lindring i betalningsskyldigheten
för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt
och under villkor, som i statsrådsprotokollet förordats, dels ock att nämnda
bolag må på enahanda villkor under i statsrådsprotokollet angiven tid för
egen räkning disponera två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta,
beviljade respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping—
Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.
Östra centralbanans järnvägsaktiebolag är ägare till järnvägarna Vimmerby—Storebro—Hultsfred,
varå Kungl. Majit beviljat koncession den 15
maj 1874, från Linköping över Rimforsa och Kisa till Vimmerby, varå koncession
beviljats den 19 november 1897, samt den från Åtvidaberg—BjärkaSäby
järnvägsaktiebolag år 1920 förvärvade järnvägen mellan Bjärka station
å nyssnämnda järnväg från Linköping till Vimmerby samt Åtvidabergs
station å järnvägen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo. Koncession å järnvägen
Bjärka—Åtvidaberg beviljades den 3 juli 1903.
Statens fordran per den 31 december 1931 hos östra centralbanans järnvägsaktiebolag
på grund av tidigare beviljade statslån framgår av följande,
av fullmäktige i riksgäldskontoret lämnade sammanställning:
Bihang till riksdagens protokoll W32. 8 sami. 29 käft. (Nr 49.)
977 3a
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr d9.
Ostra centralbanan järnvägsaktiebolags skuld för statslånen
per den 3l/ia 1931,
Lån nr 1 av dr 1899.
Kapital .......................................
Ränta..........................................
Overränta......... ..........................
Anståndsränta.............................
Lån nr 2 av dr 1916.
Kapital ......................................
Ränta..........................................
Overränta...........................
Lån nr 3 av dr 1903.
Kapital .......................................
Ränta..........................................
Overränta...................................
Anståndsränta........................
Lån nr 4 av dr 1922.
Kapital ......................................
Ränta................................
Sammandrag:
Kapital ...................................
Ränta.....................................
Overränta................................
Anståndsränta..........................
Icke förfallen
skuld
Kronor
Förfallen
skuld
Kronor
Summa
Kronor
1,248,357
05
54,913
98
1,303,271
03
—
—
116,086
02
116.086
02
—
—
4,275
—
4.275
—
177,766
74
—
-
177,766
74
1,426,123
79
175,275
—
1,601,398
79
1,055,603
11
47,749
02
1,103,352
13!
—
—
48,600
13
48.600
13;
~
—
1,167
45
1,167
45|
1,055,603
11
97,516
60
1.153,119
71
237,360
06
3.654
35
241,014
41
3.530
73
10,845
65
14,376
38i
—
—
239
65
239
65:
35,898
88
—
—
35,898
88
276,789
67
14,739
65
291,529
32
111,793
21
1,628
89
113,422
10
—
—
5,671
11
5,671
11!
111,793
21
7,300
-
119,093
21
2,653,113
43
107.946
24
2,761,059
67
3,530
73
181,202
91
184,733
64
—
—
5,682
10
5,682
10
213,665
S2|
—
213,665
62
2,870,309
78|
294,831 25|
3,165,141 |
03
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 9 november 1931 har bolaget
gjort framställning örn lindring i betalningsskyldigheten för bolagets statslån
enligt de grunder, som i framställningen angivits.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 19 november 1931 avgivit yttrande
i ärendet. Fullmäktige hava därvid överlämnat, bland annat, avskrift
av en av riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen
S. Norrman avgiven promemoria den 23 oktober 1931, innefattande
på fullmäktiges uppdrag verkställd utredning jämte förslag angående lindring
i betalningsskyldigheten för ifrågavarande statslån m. m.
I nämnda promemoria lämnas bland annat följande uppgifter rörande bolagets
andra skulder än statslånen:
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
3
Ursprungligt
belopp
kronor
Den 31 decem- ber 1930 kvar- stående belopp
kronor
Obligationslån av år 1901......
1,100,000
577,500
Obligationslån av år 1916......
350,000
211,000
Obligationslån av år 1925......
400,000
400,000
Säkerhet
Inteckningar i järnvägen Linköping
—Vimmerby med förmånsrätt närmast
efter som säkerhet för statslånet
givna inteckningar och med
företrädesrätt till sådana, som frigöras.
Inteckningar nied bästa förmånsrätt
i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.
Inteckningar i järnvägen Linköping
—Vimmerby med förmånsrätt näst
efter inteckningar å 2,260,000
kronor.
Bolaget häftade i skuld till Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag
och statens järnvägar för bidrag till vissa byggnadsarbeten. Det sammanlagda
belopp, som vid 1930 års slut återstått oguldet å dessa skulder, utgjorde
64,873 kronor.
Bolagets årliga utgifter för gäldande av räntor och avbetalningar å samtliga
lån uppginge enligt följande sammanställning för år 1930 till omkring
325,000 kronor. _
Härav
!
Annuitet
Räntor
Avbetalning
K
r
o n o
r
Statslån nr 1
av år 1899....................................
85,500
c:a
58,700
c: a
26,800
» » 2
» » 1916....................................
73,000
»
49,700
»
23,300
» >» 1903....................................
14,500
»
11,000
»
3,500
» » 4
.» » 1922...................................
7,300
»
5,800
»
1,500
Summa för statslån
180,300
c:a
125,200
c:a
55,100
Obligatianslån
av år 1901 .................................
» » 1916 .................................
71,325
26,375
33,825
12,375
37,500
14,000
»
» » 1925 .................................
22,000
22,000
—
Summa för obligationslån
119,700
68,200
51,500
Reverslån till Nässiö—Oskarshamns järnväg ......
5,641
1,137
4,504
)) »»
Statens järnvägar nr 1 ..................
9,600
1,222
8,378
it »
» » » 2.................
10,306
1,718
8,588
Summa för reverslån
25,547
4,077
21,470
Summa för samtliga lån
325,547
197,477
128,070
I fråga örn beredande av sådan lindring i betalningsskyldigheten för bolagets
lån, som med hänsyn till bolagets under de senare åren alltmer försämrade
driftresultat måste anses erforderlig, anföres i promemorian följande:
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
Det torde vara tydligt, att eftergifter från långivarnas sida måste medgivas,
därest bolaget icke skall nödgas gå i konkurs. Sådan eftergift från
obligationsägarnas sida kan icke ifrågasättas. Ej heller synes lämpligt, att
sådan begäres av de järnvägar, som hava fordringar enligt reverser för utförda
arbeten vid föreningsstationer, helst som ifrågavarande lån äro till
sina belopp relativt obetydliga. Effektiv hjälp kan således lämnas endast
genom beviljande av lindring beträffande annuiteterna å statslånen.
Av de enskilda lånen skola slutbetalas:
år 1933: två reverslån med årsutgift (år 1930) av kronor 19,900
» 1934: ett » » annuitet av.............. » 5,600
» 1941: två obligationslån » » » 97,700.
A andra sidan börjar år 1936 amorteringen av 1925 års obligationslån,
föranledande en merutgift av 12,000 kronor.
Bolagets utgifter för de enskilda lånens förräntning och amortering minskas
sålunda i jämförelse med 1930 års motsvarande utgifter:
år 1933 med.................................... 19,900 kronor
» 1934—1935 » 25,500 » per år
» 1936—1941 » 13,500 » » »
fr.o.m.år 1942 » 111,200 » » ».
Därest bolaget tills vidare befrias från skyldigheten att erlägga annuitet^- å statslånen, bör bolaget sålunda åtminstone från och med år 1942 vara i
tillfälle att återupptaga inbetalningar för statslånen helt enligt amorteringsplanerna
eller till den del, som av dåtida förhållanden kan påkallas.
Under uttalande av önskvärdheten av att dylik eftergift medgåves bolaget,
för att detsamma skulle kunna vidmakthålla sin kredit hos banker och
leverantörer, hava utredningsmännen ifrågasatt, att bolaget skulle helt befrias
från gäldande av räntor å statslånen under viss tid. Då bolaget först
från och med år 1942 komme att erhålla en mera betydande lindring i utgifterna
för räntor och avbetalningar å sin låneskuld, syntes det skäligt, att
möjlighet till räntefrihet och anstånd med amorteringarna å statslånen bereddes
bolaget intill sistnämnda år. Då emellertid konjunkturerna under ett
decennium framåt och med dem järnvägens trafik och ekonomi kunde komma
att undergå väsentliga förbättringar, syntes icke lämpligt att redan nu definitivt
bevilja sådan eftergift under hela ifrågavarande tid, utan torde densamma
böra begränsas till att omfatta tiden t. o. m. år 1934, med bemyndigande
för fullmäktige i riksgäldskontoret att sedermera t. o. m. år 1941
efter utredning för högst två år i sänder medgiva bolaget förenämnda förmåner
med avseende å alla eller eventuellt endast vissa av ifrågavarande lån.
Efter utredningsmännens uppfattning borde en reglering av Östra Centralbanans
järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten komma till stånd en''
ligt följande grunder:
1) De oguldna räntor och överräntor å Östra centralbanans järnvägsaktiebolags
statslån av åren 1899, 1916, 1903 och 1922, som debiterats eller
debiteras för åren 1930 och 1931, avskrivas, i samband varmed de oguldna
amorteringsbelopp, vilka ingå i nämnda två års annuiteter, återföras till ej
förfallen kapitalskuld.
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
5
2) Bolaget befrias från skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta
å statslånen och att under samma tid därå verkställa kapitalavbetalning.
3) Därest och i den mån fullmäktige i riksgäldskontoret efter verkställd
utredning skulle finna, att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver annuitetslikvidernas
återupptagande från och med år 1935, äga fullmäktige att
för tiden intill år 1942, dock för högst två år i sänder, helt eller delvis bevilja
bolaget enahanda eftergift i betalningsskyldigheten, som enligt punkt
2) medgivits för åren 1932—1934.
4) Från och med det år, då bolagets skyldighet att förränta och amortera
statslånen åter inträder, skola annuiteterna å respektive förfallodagar inbetalas
till riksgäldskontoret, och skall denna annuitetslikvid fortfara, intill
dess kapital- och ränteskulden för statslånen ävensom den å 1899 och 1903
års statslån debiterade anståndsräntan till fullo guldits. Av annuiteterna
skall först'' gäldas ränta å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra avbetalning
å denna skuld respektive anståndsräntan.
5) I och för anskaffande av erforderligt rörelsekapital må bolaget tills
vidare under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande
ej gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar,
vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade den ena den 7 oktober
1901 under § 390 i järnvägen mellan Linköping och Vimmerby samt den
andra den 3 december 1906 under S 487 i järnvägen från Vimmerby till
Hultsfred.
6) Under i punkt 5) omförmälda tid må bolaget ej utan av fullmäktige i
riksgäldskontoret lämnat medgivande använda disponibla medel för vare sig
utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rullande materiel
eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt syfte.
För egen del hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande:
Av den i utredningsmännens promemoria förebragta utredningen framgår,
att bolaget för närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten
för statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget häftar
i skuld. Under tiden till och med år 1929 har det ekonomiska resultatet
av trafiken å bolagets järnvägar varit jämförelsevis gynnsamt, men från och
med år 1930 har en avsevärd försämring härutinnan inträtt. Sistnämnda års
driftöverskott uppgår till något över 268,000 kronor och har, jämfört med
år 1929, nedgått med i runt tal 107,000 kronor. År 1931 kännetecknas av
en ännu starkare minskning av driftöverskottet. Med stöd av föreliggande
utgifts- och inkomstrapporter har detta överskott av riksgäldskontorets ombud
beräknats komma att uppgå endast till omkring 100,000 kronor. Bolagets
i bank innestående medel, vilka den 31 december 1926 utgjorde något över
73,000 kronor, hava därefter, med bortseende från år 1929, efter hand minskats
och uppgå för närvarande till omkring 37,000 kronor, varvid är att märka,
att bolaget i september 1931 måst upptaga ett tillfälligt lån å 25,000 kronor;
örn detta belopp frånräknas, återstår endast en summa av 12,000 kronor
såsom disponibelt banktillgodohavande.
För egen del hava fullmäktige ej något att erinra mot, att den lindring
i betalningsskyldigheten för statslånen, varom bolaget nu gjort framställning,
medgives av Kungl. Majit och riksdagen. De belopp, som staten enligt
det avgivna förslaget skulle komma att förlora, äro visserligen betydande.
Definitivt skulle nämligen efterskänkas de den 31 december 1931 upplupna
oguldna räntorna å tillhopa 190,415 kronor 74 öre samt ytterligare tre års
räntor, uppgående (ä kronor 124,814: 80 för år) till sammanlagt 374,444
kronor 40 öre. Den förlust, som staten under alla förhållanden skulle hava
att vidkännas, utgör sålunda inalles 564,860 kronor 14 öre. Men därjämte
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
ifrågasattes även, att staten eventuellt skulle ytterligare avstå från sju års
räntor, tillsammans utgörande 873,703 kronor 60 öre. I ogynnsammaste fall
skulle staten alltså efterskänka 1,438,563 kronor 74 öre. A andra sidan vilja
fullmäktige framhålla, att den eftergift, varom nu är fråga, endast avser
räntor men däremot ej själva kapitalskulden, vilken skulle kvarstå oförändrad.
I ett flertal tidigare fall Ilar staten måst finna sig i att å utlämnade järnvägslån
avskriva icke allenast alla förfallna, oguldna räntor utan även en
avsevärd del av sin kapitalfordran. Vidare må anföras, att Ostra centralbanans
järnvägsaktiebolag under en lång följd av år behörigen fullgjort sin
betalningsskyldighet för statslånen. Från och med åren 1916 respektive
1922, då tidigare av riksdagen medgivna skuldregleringar ägde rum, har
bolaget till riksgäldskontoret å de fyra statslånen inbetalat sammanlagt
2,473,222 kronor 16 öre. Av detta belopp utgöra 1,921,875 kronor 69 öre
upplupna räntor och återstående 551,346 kronor 47 öre avbetalning å kapitalskulden.
Aven en annan synpunkt förtjänar beaktande. Försämringen i
bolagets ekonomiska ställning beror delvis därpå, att samtrafiksvägarna under
senaste tiden blivit förändrade och transportavgifterna för samtrafiksgods
sänkta. Bestämmelserna härom hava tillkommit utan att bolaget kunnat
öva något inflytande därpå; bolaget har endast haft att bära den därav härrörande
förlusten i inkomst.
Vid flera under de senaste åren verkställda regleringar av järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten har den kvarstående delen av statslånet
uppdelats i två lån, med skyldighet för vedergörande bolag att omedelbart
eller snart påbörja förräntning och amortering av det ena lånet, för vilket
vanligen utöver inteckning lämnats säkerhet i form av kommunborgen, och
med rätt för fullmäktige att, örn och i den mån fullmäktige finna bolagets
ekonomiska ställning sådant medgiva, framdeles påfordra förräntning och
amortering av det andra lånet, varför endast inteckningssäkerhet lämnats.
Det nu ifrågasatta bemyndigandet för fullmäktige att efter år 1934 successivt
förlänga tiden för ränte- och amorteringsfrihet för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags
statslån är principiellt likartat med den fullmäktige sålunda
tidigare vid flera tillfällen tillerkända befogenheten, även örn det formellt
innebär en nyhet. Förslaget i denna del synes emellertid fullmäktige praktiskt
och lämpligt, enär därigenom undvikes, att riksdagen eventuellt skulle
komma att ett flertal gånger besväras med handläggning av den förevarande
regleringsfrågan. Givet är, att fullmäktige först efter omsorgsfull utredning
och omprövning komma att efter år 1934 medgiva bolaget den lättnad i dess
betalningsskyldighet för statslånen, som för bolagets bestånd och järnvägsdriftens
behöriga uppehållande kan befinnas nödvändig.
Vid förevarande ärendes behandling hava fullmäktige haft sin uppmärksamhet
fäst på den olika ställning, staten och bolagets enskilda fordringsägare
skulle komma att intaga, i händelse det nu föreliggande förslaget bifalles
av statsmakterna. Enligt förslaget skulle nämligen staten ensam göra
eftergifter i sin fordringsrätt, under det att däremot förräntningen och avbetalningen
å bolagets tre obligationslån skulle fortgå i stadgad ordning,
intill dess de bliva slutlikviderade. Någon erinran mot ett dylikt tillvägagångssätt
torde ej kunna göras vad beträffar obligationslånet av år 1916;
säkerheten för detta utgöres nämligen av inteckningar i bandelen Vimmerby—
Hultsfred, gällande med bästa förmånsrätt. Vad åter angår obligationslånen
av åren 1901 och 1925 är förhållandet ett annat. Hypoteken för dessa lån
bestå av inteckningar, meddelade i bandelen Linköping—Vimmerby och i
avseende på förmånsrätten liggande mellan inteckningarna för 1899 och 1916
års statslån. Fullmäktige anse sig emellertid i avseende därpå böra framhålla,
att, örn staten icke skulle visa tillmötesgående mot bolaget i dess
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
7
nuvarande svårigheter och bolaget i anledning därav i en sannolikt ej avlägsen
framtid skulle se sig nödsakat att träda i konkurs eller likvidation,
fullmäktige enligt bestämmelse i § 60 av riksgäldskontorets reglemente måste
bevaka statens hela kapital- och räntefordran för nyssnämnda två statslån.
Detta skulle emellertid betyda, att riksgäldskontoret tvingades att antingen
kontant inlösa de båda obligationslånen eller ock övertaga betalningsansvaret
för dem. Härtill kommer, att ett statsinköp av banorna under nuvarande
ekonomiska förhållanden alls icke är önskvärt.
Fullmäktige ingå härefter på frågan örn medgivande för bolaget att för
uppbringande av rörelsekapital få disponera vissa inteckningar och anföra
härom:
Järnvägsbolaget har vidare hemställt örn medgivande att tillsvidare för
egen räkning få disponera två inteckningar i järnvägarna Linköping—
Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred, vardera å 50,000 kronor, med sådant
läge i avseende på förmånsrätten, att de kunna användas såsom hypotek
för bankkredit. De båda inteckningar, som härvid åsyftas, beviljades den
ena den 7 oktober 1901 under § 390 i Linköping—Vimmerby järnväg och
den andra den 3 december 1906 under § 487 i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.
Ifrågavarande inteckningar hava frigjorts genom avbetalningar å bolagets
två äldsta obligationslån och böra, jämlikt vid 1916 års skuldreglering
meddelade bestämmelser (Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1916) omedelbart
överlämnas till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets
statslån av samma år. Dä bolagets kontanta medel för närvarande äro ytterst
ringa och bolaget, för att kunna behörigen uppehålla trafiken å sina järnvägar,
givetvis måste äga tillgång till erforderligt rörelsekapital, hava fullmäktige
ej velat motsätta sig bifall till bolagets nu omförmälda hemställan.
Liknande medgivande har ock lämnats i samband med tidigare verkställda
skuldregleringar beträffande vissa järnvägslån.
Slutligen hava fullmäktige förklarat sig även biträda det förslag, som av
riksgäldskontorets ombud vid förutnämnda förhandlingar avgivits därom, att
bolaget ej utan medgivande av fullmäktige må under den tid, då annuiteter
å statslånen ej gäldas eller erläggas endast delvis, använda disponibla medel
för vare sig utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rullande
materiel eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt
syfte.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt bifall till det föreliggande
förslaget örn skuldreglering, vilket jämväl biträtts av föredragande departementschefen.
Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.
Av utredningen framgår, att Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag för
närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten för
statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget häftar i skuld, samt
att eftergifter från långivarnas sida måste lämnas flir att bolaget icke skall
nödgas gå i konkurs. Det förslag till skuldreglering, som framlagts i den
nu föreliggande propositionen, innebär, att staten skulle träda emellan genom
att medgiva den erforderliga lindringen i betalningsskyldigheten för bolagets
Utskottet.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
statslån. Detta skulle ske på det sätt, att de under åren 1930 och 1931
debiterade oguldna räntebeloppen för nämnda lån skulle avskrivas samt
ränte- och amorteringsfrihet beviljas bolaget för åren 1932—1934. I samband
härmed skulle de i 1930 och 1931 års annuiteter ingående amorteringsbeloppen
återföras till ej förfallen kapitalskuld. Tillika skulle emellertid
fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att, efter förnyad utredning och
i mån av behov, för högst två år i sänder bevilja enahanda eftergifter å
betalningsskyldigheten för åren 1935—1941, som föreslagits för åren 1932—
1934.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande av vad
såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som föredragande departementschefen
anfört finner utskottet sig böra tillstyrka, att bolaget erhåller den i propositionen
föreslagna lindringen i betalningsskyldigheten för sina statslån, i vad
denna lindring avser åren 1930—1934. Vad däremot angår åren 1935—1941
är utskottet icke berett att på grundval av den nu föreliggande utredningen
förorda, att bemyndigande lämnas riksgäldsfullmäktige att under nämnda år
bevilja bolaget eftergifter i dess betalningsskyldighet till staten. Utskottet
håller före, att därest bolaget efter utgången av år 1934 alltjämt skulle i
sådant avseende vara i behov av stöd från statens sida, frågan härom bör
göras till föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen. En sådan
handläggning av berörda fråga synes utskottet lämplig icke minst med hänsyn
till att utgångspunkterna för bedömandet av densamma komma att i
viss mån förändras, därest riksdagen bifaller det förslag örn ändring av
§ 60 i riksgäldskontorets reglemente, vilket utskottet framlagt i sitt denna
dag avgivna memorial nr 48 och vilket bland annat åsyftar att i sådana fall
som det här förevarande möjliggöra ett bättre tillvaratagande av statens
intressen såsom fordringsägare än för närvarande kan ske. Md nu angivna
förhållanden har utskottet för sin del ansett sig icke kunna tillstyrka det
föreliggande förslaget i den del, som innefattas i punkt 3) av de å sid. 5.
härovan intagna grunderna.
Vad slutligen beträffar förslaget, att bolaget skulle för belåningsändamål
äga under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande ej
erläggas, disponera två angivna inteckningar å tillhopa 100,000 kronor, har
utskottet icke velat motsätta sig detsamma.
Vad i övrigt i propositionen föreslagits föranleder icke erinran eller särskilt
yttrande från utskottets sida.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
må medgiva,
a) att lindring i betalningsskyldigheten för Ostra centralbanans
järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt och
under villkor, som i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
den 15 januari 1932 förordats, med den jämkning, som
av utskottet ovan angivits,
Bankoutskottets utlåtande Nr 49.
9
b) att nämnda bolag må på enahanda villkor under i statsrådsprotokollet
angiven tid för egen räkning disponera två
inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade
respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping
—Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.
Stockholm den 6 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,
Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling* och Lindström*
;
från andra kammaren: herrar Lovén, Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund
i Göteborg, Byberg*, Wirsell och Olson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 29 höft. (Nr 49.)
977 32 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:232 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägs s. 43 i texten