Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.

1932-05-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:49, Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 1.30 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts positionen angående

viss lindring i betalningsskyldigheten för

statslån till östra centralbanans järnvägsaktiebolag

m. m.

I en till riksdagen den 15 januari 1932 avlåten, till bankoutskottet hänvisad

proposition nr 38 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen medgiva dels att lindring i betalningsskyldigheten

för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt

och under villkor, som i statsrådsprotokollet förordats, dels ock att nämnda

bolag må på enahanda villkor under i statsrådsprotokollet angiven tid för

egen räkning disponera två inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta,

beviljade respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping—

Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.

Östra centralbanans järnvägsaktiebolag är ägare till järnvägarna Vimmerby—Storebro—Hultsfred,

varå Kungl. Majit beviljat koncession den 15

maj 1874, från Linköping över Rimforsa och Kisa till Vimmerby, varå koncession

beviljats den 19 november 1897, samt den från Åtvidaberg—BjärkaSäby

järnvägsaktiebolag år 1920 förvärvade järnvägen mellan Bjärka station

å nyssnämnda järnväg från Linköping till Vimmerby samt Åtvidabergs

station å järnvägen Västervik—Åtvidaberg—Bersbo. Koncession å järnvägen

Bjärka—Åtvidaberg beviljades den 3 juli 1903.

Statens fordran per den 31 december 1931 hos östra centralbanans järnvägsaktiebolag

på grund av tidigare beviljade statslån framgår av följande,

av fullmäktige i riksgäldskontoret lämnade sammanställning:

Bihang till riksdagens protokoll W32. 8 sami. 29 käft. (Nr 49.)

977 3a

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr d9.

Ostra centralbanan järnvägsaktiebolags skuld för statslånen

per den 3l/ia 1931,

Lån nr 1 av dr 1899.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta......... ..........................

Anståndsränta.............................

Lån nr 2 av dr 1916.

Kapital ......................................

Ränta..........................................

Overränta...........................

Lån nr 3 av dr 1903.

Kapital .......................................

Ränta..........................................

Overränta...................................

Anståndsränta........................

Lån nr 4 av dr 1922.

Kapital ......................................

Ränta................................

Sammandrag:

Kapital ...................................

Ränta.....................................

Overränta................................

Anståndsränta..........................

Icke förfallen

skuld

Kronor

Förfallen

skuld

Kronor

Summa

Kronor

1,248,357

05

54,913

98

1,303,271

03

—

—

116,086

02

116.086

02

—

—

4,275

—

4.275

—

177,766

74

—

-

177,766

74

1,426,123

79

175,275

—

1,601,398

79

1,055,603

11

47,749

02

1,103,352

13!

—

—

48,600

13

48.600

13;

~

—

1,167

45

1,167

45|

1,055,603

11

97,516

60

1.153,119

71

237,360

06

3.654

35

241,014

41

3.530

73

10,845

65

14,376

38i

—

—

239

65

239

65:

35,898

88

—

—

35,898

88

276,789

67

14,739

65

291,529

32

111,793

21

1,628

89

113,422

10

—

—

5,671

11

5,671

11!

111,793

21

7,300

-

119,093

21

2,653,113

43

107.946

24

2,761,059

67

3,530

73

181,202

91

184,733

64

—

—

5,682

10

5,682

10

213,665

S2|

—

213,665

62

2,870,309

78|

294,831 25|

3,165,141 |

03

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 9 november 1931 har bolaget

gjort framställning örn lindring i betalningsskyldigheten för bolagets statslån

enligt de grunder, som i framställningen angivits.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 19 november 1931 avgivit yttrande

i ärendet. Fullmäktige hava därvid överlämnat, bland annat, avskrift

av en av riksgäldssekreteraren J. Hägglund och byråchefen i järnvägsstyrelsen

S. Norrman avgiven promemoria den 23 oktober 1931, innefattande

på fullmäktiges uppdrag verkställd utredning jämte förslag angående lindring

i betalningsskyldigheten för ifrågavarande statslån m. m.

I nämnda promemoria lämnas bland annat följande uppgifter rörande bolagets

andra skulder än statslånen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

3

Ursprungligt

belopp

kronor

Den 31 decem- ber 1930 kvar- stående belopp

kronor

Obligationslån av år 1901......

1,100,000

577,500

Obligationslån av år 1916......

350,000

211,000

Obligationslån av år 1925......

400,000

400,000

Säkerhet

Inteckningar i järnvägen Linköping

—Vimmerby med förmånsrätt närmast

efter som säkerhet för statslånet

givna inteckningar och med

företrädesrätt till sådana, som frigöras.

Inteckningar nied bästa förmånsrätt

i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.

Inteckningar i järnvägen Linköping

—Vimmerby med förmånsrätt näst

efter inteckningar å 2,260,000

kronor.

Bolaget häftade i skuld till Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag

och statens järnvägar för bidrag till vissa byggnadsarbeten. Det sammanlagda

belopp, som vid 1930 års slut återstått oguldet å dessa skulder, utgjorde

64,873 kronor.

Bolagets årliga utgifter för gäldande av räntor och avbetalningar å samtliga

lån uppginge enligt följande sammanställning för år 1930 till omkring

325,000 kronor. _

Härav

!

Annuitet

Räntor

Avbetalning

K

r

o n o

r

Statslån nr 1

av år 1899....................................

85,500

c:a

58,700

c: a

26,800

» » 2

» » 1916....................................

73,000

»

49,700

»

23,300

» >» 1903....................................

14,500

»

11,000

»

3,500

» » 4

.» » 1922...................................

7,300

»

5,800

»

1,500

Summa för statslån

180,300

c:a

125,200

c:a

55,100

Obligatianslån

av år 1901 .................................

» » 1916 .................................

71,325

26,375

33,825

12,375

37,500

14,000

»

» » 1925 .................................

22,000

22,000

—

Summa för obligationslån

119,700

68,200

51,500

Reverslån till Nässiö—Oskarshamns järnväg ......

5,641

1,137

4,504

)) »»

Statens järnvägar nr 1 ..................

9,600

1,222

8,378

it »

» » » 2.................

10,306

1,718

8,588

Summa för reverslån

25,547

4,077

21,470

Summa för samtliga lån

325,547

197,477

128,070

I fråga örn beredande av sådan lindring i betalningsskyldigheten för bolagets

lån, som med hänsyn till bolagets under de senare åren alltmer försämrade

driftresultat måste anses erforderlig, anföres i promemorian följande:
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

Det torde vara tydligt, att eftergifter från långivarnas sida måste medgivas,

därest bolaget icke skall nödgas gå i konkurs. Sådan eftergift från

obligationsägarnas sida kan icke ifrågasättas. Ej heller synes lämpligt, att

sådan begäres av de järnvägar, som hava fordringar enligt reverser för utförda

arbeten vid föreningsstationer, helst som ifrågavarande lån äro till

sina belopp relativt obetydliga. Effektiv hjälp kan således lämnas endast

genom beviljande av lindring beträffande annuiteterna å statslånen.

Av de enskilda lånen skola slutbetalas:

år 1933: två reverslån med årsutgift (år 1930) av kronor 19,900

» 1934: ett » » annuitet av.............. » 5,600

» 1941: två obligationslån » » » 97,700.

A andra sidan börjar år 1936 amorteringen av 1925 års obligationslån,

föranledande en merutgift av 12,000 kronor.

Bolagets utgifter för de enskilda lånens förräntning och amortering minskas

sålunda i jämförelse med 1930 års motsvarande utgifter:

år 1933 med.................................... 19,900 kronor

» 1934—1935 » 25,500 » per år

» 1936—1941 » 13,500 » » »

fr.o.m.år 1942 » 111,200 » » ».

Därest bolaget tills vidare befrias från skyldigheten att erlägga annuitet^- å statslånen, bör bolaget sålunda åtminstone från och med år 1942 vara i

tillfälle att återupptaga inbetalningar för statslånen helt enligt amorteringsplanerna

eller till den del, som av dåtida förhållanden kan påkallas.

Under uttalande av önskvärdheten av att dylik eftergift medgåves bolaget,

för att detsamma skulle kunna vidmakthålla sin kredit hos banker och

leverantörer, hava utredningsmännen ifrågasatt, att bolaget skulle helt befrias

från gäldande av räntor å statslånen under viss tid. Då bolaget först

från och med år 1942 komme att erhålla en mera betydande lindring i utgifterna

för räntor och avbetalningar å sin låneskuld, syntes det skäligt, att

möjlighet till räntefrihet och anstånd med amorteringarna å statslånen bereddes

bolaget intill sistnämnda år. Då emellertid konjunkturerna under ett

decennium framåt och med dem järnvägens trafik och ekonomi kunde komma

att undergå väsentliga förbättringar, syntes icke lämpligt att redan nu definitivt

bevilja sådan eftergift under hela ifrågavarande tid, utan torde densamma

böra begränsas till att omfatta tiden t. o. m. år 1934, med bemyndigande

för fullmäktige i riksgäldskontoret att sedermera t. o. m. år 1941

efter utredning för högst två år i sänder medgiva bolaget förenämnda förmåner

med avseende å alla eller eventuellt endast vissa av ifrågavarande lån.

Efter utredningsmännens uppfattning borde en reglering av Östra Centralbanans

järnvägsaktiebolags skuldförhållande till staten komma till stånd en''

ligt följande grunder:

1) De oguldna räntor och överräntor å Östra centralbanans järnvägsaktiebolags

statslån av åren 1899, 1916, 1903 och 1922, som debiterats eller

debiteras för åren 1930 och 1931, avskrivas, i samband varmed de oguldna

amorteringsbelopp, vilka ingå i nämnda två års annuiteter, återföras till ej

förfallen kapitalskuld.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

5

2) Bolaget befrias från skyldigheten att för åren 1932—1934 erlägga ränta

å statslånen och att under samma tid därå verkställa kapitalavbetalning.

3) Därest och i den mån fullmäktige i riksgäldskontoret efter verkställd

utredning skulle finna, att bolagets ekonomiska ställning ej medgiver annuitetslikvidernas

återupptagande från och med år 1935, äga fullmäktige att

för tiden intill år 1942, dock för högst två år i sänder, helt eller delvis bevilja

bolaget enahanda eftergift i betalningsskyldigheten, som enligt punkt

2) medgivits för åren 1932—1934.

4) Från och med det år, då bolagets skyldighet att förränta och amortera

statslånen åter inträder, skola annuiteterna å respektive förfallodagar inbetalas

till riksgäldskontoret, och skall denna annuitetslikvid fortfara, intill

dess kapital- och ränteskulden för statslånen ävensom den å 1899 och 1903

års statslån debiterade anståndsräntan till fullo guldits. Av annuiteterna

skall först'' gäldas ränta å ogulden kapitalskuld och återstoden utgöra avbetalning

å denna skuld respektive anståndsräntan.

5) I och för anskaffande av erforderligt rörelsekapital må bolaget tills

vidare under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande

ej gäldas eller erläggas endast delvis, för egen räkning disponera två inteckningar,

vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade den ena den 7 oktober

1901 under § 390 i järnvägen mellan Linköping och Vimmerby samt den

andra den 3 december 1906 under S 487 i järnvägen från Vimmerby till

Hultsfred.

6) Under i punkt 5) omförmälda tid må bolaget ej utan av fullmäktige i

riksgäldskontoret lämnat medgivande använda disponibla medel för vare sig

utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rullande materiel

eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt syfte.

För egen del hava fullmäktige i riksgäldskontoret anfört följande:

Av den i utredningsmännens promemoria förebragta utredningen framgår,

att bolaget för närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten

för statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget häftar

i skuld. Under tiden till och med år 1929 har det ekonomiska resultatet

av trafiken å bolagets järnvägar varit jämförelsevis gynnsamt, men från och

med år 1930 har en avsevärd försämring härutinnan inträtt. Sistnämnda års

driftöverskott uppgår till något över 268,000 kronor och har, jämfört med

år 1929, nedgått med i runt tal 107,000 kronor. År 1931 kännetecknas av

en ännu starkare minskning av driftöverskottet. Med stöd av föreliggande

utgifts- och inkomstrapporter har detta överskott av riksgäldskontorets ombud

beräknats komma att uppgå endast till omkring 100,000 kronor. Bolagets

i bank innestående medel, vilka den 31 december 1926 utgjorde något över

73,000 kronor, hava därefter, med bortseende från år 1929, efter hand minskats

och uppgå för närvarande till omkring 37,000 kronor, varvid är att märka,

att bolaget i september 1931 måst upptaga ett tillfälligt lån å 25,000 kronor;

örn detta belopp frånräknas, återstår endast en summa av 12,000 kronor

såsom disponibelt banktillgodohavande.

För egen del hava fullmäktige ej något att erinra mot, att den lindring

i betalningsskyldigheten för statslånen, varom bolaget nu gjort framställning,

medgives av Kungl. Majit och riksdagen. De belopp, som staten enligt

det avgivna förslaget skulle komma att förlora, äro visserligen betydande.

Definitivt skulle nämligen efterskänkas de den 31 december 1931 upplupna

oguldna räntorna å tillhopa 190,415 kronor 74 öre samt ytterligare tre års

räntor, uppgående (ä kronor 124,814: 80 för år) till sammanlagt 374,444

kronor 40 öre. Den förlust, som staten under alla förhållanden skulle hava

att vidkännas, utgör sålunda inalles 564,860 kronor 14 öre. Men därjämte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

ifrågasattes även, att staten eventuellt skulle ytterligare avstå från sju års

räntor, tillsammans utgörande 873,703 kronor 60 öre. I ogynnsammaste fall

skulle staten alltså efterskänka 1,438,563 kronor 74 öre. A andra sidan vilja

fullmäktige framhålla, att den eftergift, varom nu är fråga, endast avser

räntor men däremot ej själva kapitalskulden, vilken skulle kvarstå oförändrad.

I ett flertal tidigare fall Ilar staten måst finna sig i att å utlämnade järnvägslån

avskriva icke allenast alla förfallna, oguldna räntor utan även en

avsevärd del av sin kapitalfordran. Vidare må anföras, att Ostra centralbanans

järnvägsaktiebolag under en lång följd av år behörigen fullgjort sin

betalningsskyldighet för statslånen. Från och med åren 1916 respektive

1922, då tidigare av riksdagen medgivna skuldregleringar ägde rum, har

bolaget till riksgäldskontoret å de fyra statslånen inbetalat sammanlagt

2,473,222 kronor 16 öre. Av detta belopp utgöra 1,921,875 kronor 69 öre

upplupna räntor och återstående 551,346 kronor 47 öre avbetalning å kapitalskulden.

Aven en annan synpunkt förtjänar beaktande. Försämringen i

bolagets ekonomiska ställning beror delvis därpå, att samtrafiksvägarna under

senaste tiden blivit förändrade och transportavgifterna för samtrafiksgods

sänkta. Bestämmelserna härom hava tillkommit utan att bolaget kunnat

öva något inflytande därpå; bolaget har endast haft att bära den därav härrörande

förlusten i inkomst.

Vid flera under de senaste åren verkställda regleringar av järnvägsaktiebolags

skuldförhållande till staten har den kvarstående delen av statslånet

uppdelats i två lån, med skyldighet för vedergörande bolag att omedelbart

eller snart påbörja förräntning och amortering av det ena lånet, för vilket

vanligen utöver inteckning lämnats säkerhet i form av kommunborgen, och

med rätt för fullmäktige att, örn och i den mån fullmäktige finna bolagets

ekonomiska ställning sådant medgiva, framdeles påfordra förräntning och

amortering av det andra lånet, varför endast inteckningssäkerhet lämnats.

Det nu ifrågasatta bemyndigandet för fullmäktige att efter år 1934 successivt

förlänga tiden för ränte- och amorteringsfrihet för Östra centralbanans järnvägsaktiebolags

statslån är principiellt likartat med den fullmäktige sålunda

tidigare vid flera tillfällen tillerkända befogenheten, även örn det formellt

innebär en nyhet. Förslaget i denna del synes emellertid fullmäktige praktiskt

och lämpligt, enär därigenom undvikes, att riksdagen eventuellt skulle

komma att ett flertal gånger besväras med handläggning av den förevarande

regleringsfrågan. Givet är, att fullmäktige först efter omsorgsfull utredning

och omprövning komma att efter år 1934 medgiva bolaget den lättnad i dess

betalningsskyldighet för statslånen, som för bolagets bestånd och järnvägsdriftens

behöriga uppehållande kan befinnas nödvändig.

Vid förevarande ärendes behandling hava fullmäktige haft sin uppmärksamhet

fäst på den olika ställning, staten och bolagets enskilda fordringsägare

skulle komma att intaga, i händelse det nu föreliggande förslaget bifalles

av statsmakterna. Enligt förslaget skulle nämligen staten ensam göra

eftergifter i sin fordringsrätt, under det att däremot förräntningen och avbetalningen

å bolagets tre obligationslån skulle fortgå i stadgad ordning,

intill dess de bliva slutlikviderade. Någon erinran mot ett dylikt tillvägagångssätt

torde ej kunna göras vad beträffar obligationslånet av år 1916;

säkerheten för detta utgöres nämligen av inteckningar i bandelen Vimmerby—

Hultsfred, gällande med bästa förmånsrätt. Vad åter angår obligationslånen

av åren 1901 och 1925 är förhållandet ett annat. Hypoteken för dessa lån

bestå av inteckningar, meddelade i bandelen Linköping—Vimmerby och i

avseende på förmånsrätten liggande mellan inteckningarna för 1899 och 1916

års statslån. Fullmäktige anse sig emellertid i avseende därpå böra framhålla,

att, örn staten icke skulle visa tillmötesgående mot bolaget i dess

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

7

nuvarande svårigheter och bolaget i anledning därav i en sannolikt ej avlägsen

framtid skulle se sig nödsakat att träda i konkurs eller likvidation,

fullmäktige enligt bestämmelse i § 60 av riksgäldskontorets reglemente måste

bevaka statens hela kapital- och räntefordran för nyssnämnda två statslån.

Detta skulle emellertid betyda, att riksgäldskontoret tvingades att antingen

kontant inlösa de båda obligationslånen eller ock övertaga betalningsansvaret

för dem. Härtill kommer, att ett statsinköp av banorna under nuvarande

ekonomiska förhållanden alls icke är önskvärt.

Fullmäktige ingå härefter på frågan örn medgivande för bolaget att för

uppbringande av rörelsekapital få disponera vissa inteckningar och anföra

härom:

Järnvägsbolaget har vidare hemställt örn medgivande att tillsvidare för

egen räkning få disponera två inteckningar i järnvägarna Linköping—

Vimmerby och Vimmerby—Hultsfred, vardera å 50,000 kronor, med sådant

läge i avseende på förmånsrätten, att de kunna användas såsom hypotek

för bankkredit. De båda inteckningar, som härvid åsyftas, beviljades den

ena den 7 oktober 1901 under § 390 i Linköping—Vimmerby järnväg och

den andra den 3 december 1906 under § 487 i Vimmerby—Hultsfreds järnväg.

Ifrågavarande inteckningar hava frigjorts genom avbetalningar å bolagets

två äldsta obligationslån och böra, jämlikt vid 1916 års skuldreglering

meddelade bestämmelser (Kungl. Maj:ts resolution den 31 mars 1916) omedelbart

överlämnas till riksgäldskontoret såsom ytterligare säkerhet för bolagets

statslån av samma år. Dä bolagets kontanta medel för närvarande äro ytterst

ringa och bolaget, för att kunna behörigen uppehålla trafiken å sina järnvägar,

givetvis måste äga tillgång till erforderligt rörelsekapital, hava fullmäktige

ej velat motsätta sig bifall till bolagets nu omförmälda hemställan.

Liknande medgivande har ock lämnats i samband med tidigare verkställda

skuldregleringar beträffande vissa järnvägslån.

Slutligen hava fullmäktige förklarat sig även biträda det förslag, som av

riksgäldskontorets ombud vid förutnämnda förhandlingar avgivits därom, att

bolaget ej utan medgivande av fullmäktige må under den tid, då annuiteter

å statslånen ej gäldas eller erläggas endast delvis, använda disponibla medel

för vare sig utvidgningar eller förbättringar av bolagets järnvägar och rullande

materiel eller annat för järnvägsdriftens uppehållande ej nödvändigt

syfte.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har tillstyrkt bifall till det föreliggande

förslaget örn skuldreglering, vilket jämväl biträtts av föredragande departementschefen.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Av utredningen framgår, att Östra Centralbanans järnvägsaktiebolag för

närvarande icke är i stånd att samtidigt fullgöra betalningsskyldigheten för

statslånen och de lån hos enskilda, för vilka bolaget häftar i skuld, samt

att eftergifter från långivarnas sida måste lämnas flir att bolaget icke skall

nödgas gå i konkurs. Det förslag till skuldreglering, som framlagts i den

nu föreliggande propositionen, innebär, att staten skulle träda emellan genom

att medgiva den erforderliga lindringen i betalningsskyldigheten för bolagets

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

statslån. Detta skulle ske på det sätt, att de under åren 1930 och 1931

debiterade oguldna räntebeloppen för nämnda lån skulle avskrivas samt

ränte- och amorteringsfrihet beviljas bolaget för åren 1932—1934. I samband

härmed skulle de i 1930 och 1931 års annuiteter ingående amorteringsbeloppen

återföras till ej förfallen kapitalskuld. Tillika skulle emellertid

fullmäktige i riksgäldskontoret bemyndigas att, efter förnyad utredning och

i mån av behov, för högst två år i sänder bevilja enahanda eftergifter å

betalningsskyldigheten för åren 1935—1941, som föreslagits för åren 1932—

1934.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter och i betraktande av vad

såväl fullmäktige i riksgäldskontoret som föredragande departementschefen

anfört finner utskottet sig böra tillstyrka, att bolaget erhåller den i propositionen

föreslagna lindringen i betalningsskyldigheten för sina statslån, i vad

denna lindring avser åren 1930—1934. Vad däremot angår åren 1935—1941

är utskottet icke berett att på grundval av den nu föreliggande utredningen

förorda, att bemyndigande lämnas riksgäldsfullmäktige att under nämnda år

bevilja bolaget eftergifter i dess betalningsskyldighet till staten. Utskottet

håller före, att därest bolaget efter utgången av år 1934 alltjämt skulle i

sådant avseende vara i behov av stöd från statens sida, frågan härom bör

göras till föremål för prövning av Kungl. Majit och riksdagen. En sådan

handläggning av berörda fråga synes utskottet lämplig icke minst med hänsyn

till att utgångspunkterna för bedömandet av densamma komma att i

viss mån förändras, därest riksdagen bifaller det förslag örn ändring av

§ 60 i riksgäldskontorets reglemente, vilket utskottet framlagt i sitt denna

dag avgivna memorial nr 48 och vilket bland annat åsyftar att i sådana fall

som det här förevarande möjliggöra ett bättre tillvaratagande av statens

intressen såsom fordringsägare än för närvarande kan ske. Md nu angivna

förhållanden har utskottet för sin del ansett sig icke kunna tillstyrka det

föreliggande förslaget i den del, som innefattas i punkt 3) av de å sid. 5.

härovan intagna grunderna.

Vad slutligen beträffar förslaget, att bolaget skulle för belåningsändamål

äga under den tid, då annuiteter å statslånen enligt lämnat medgivande ej

erläggas, disponera två angivna inteckningar å tillhopa 100,000 kronor, har

utskottet icke velat motsätta sig detsamma.

Vad i övrigt i propositionen föreslagits föranleder icke erinran eller särskilt

yttrande från utskottets sida.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

må medgiva,

a) att lindring i betalningsskyldigheten för Ostra centralbanans

järnvägsaktiebolags statslån må beviljas på sätt och

under villkor, som i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

den 15 januari 1932 förordats, med den jämkning, som

av utskottet ovan angivits,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 49.

9

b) att nämnda bolag må på enahanda villkor under i statsrådsprotokollet

angiven tid för egen räkning disponera två

inteckningar, vardera å 50,000 kronor med ränta, beviljade

respektive den 7 oktober 1901, § 390, i järnvägen Linköping

—Vimmerby och den 3 december 1906, § 487, i järnvägen Vimmerby—Hultsfred.

Stockholm den 6 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,

Johansson i Östersund, Johansson i Friggeråker, Stendahl, Berling* och Lindström*

;

från andra kammaren: herrar Lovén, Svensson i Betingetorp*, Wikström, Höglund

i Göteborg, Byberg*, Wirsell och Olson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 29 höft. (Nr 49.)

977 32 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:232 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss lindring i betalningsskyldigheten för statslån till östra centralbanans järnvägs s. 43 i texten