Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

1932-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:50, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av

banken utgivna sedlar med guld.

I en till riksdagen avlåten, den 10 maj 1932 dagtecknad proposition nr

252, sorn hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 21 maj till den

1 september 1932 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

På framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl

med fullmäktige i riksgäldskontoret medgav Kungl. Majit, med stöd av

§ 72 regeringsformen, genom kungörelse den 27 september 1931 (nr 325),

att riksbanken finge för tiden från och med den 28 september till och med

den 30 november 1931 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Sedan

bankofullmäktige i skrivelse den 24 november 1931 hemställt örn fortsatt

befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten intill utgången

av februari innevarande år, förlängde Kungl. Majit genom kungörelse

den 27 november 1931 (nr 369) ifrågavarande medgivande att gälla till

och med den 29 februari 1932. Detta beslut bar, efter proposition i ämnet

(nr 26), av innevarande års riksdag gillats (riksdagens skrivelse nr 13).

Efter det bankofullmäktige i skrivelse den 11 februari 1932 gjort framställning

örn ytterligare förlängd befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten

för tiden till och med den 20 maj 1932 samt Kungl.

Majit för riksdagen framlagt proposition i ämnet (nr 98), bar riksdagen

med bifall till propositionen medgivit, att riksbanken må för tiden från

och med den 1 mars till och med den 20 maj 1932 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena

därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar (riksdagens skrivelse nr 59). Kungl. Majit

tiar den 29 februari 1932 utfärdat kungörelse i ämnet (nr 40).

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. <V saini 30 höft. (Sr 90—51.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

Utskottet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1932 liava fullmäktige i riksbanken

hemställt örn fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Under erinran örn att

riksbanken genom nyss omförmälda kungörelse den 29 februari 1932 medgivits

befrielse från sedelinlösningsskyldigheten för tiden till och med

den 20 maj 1932, hava fullmäktige anfört följande:

»I den framställning den 11 februari 1932, vari fullmäktige hemställde

örn nämnda befrielse, hava fullmäktige närmare uttalat sig örn innebörden

av det penningpolitiska program, som riksbanken, i överensstämmelse

med av statsrådet och chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet

vid olika tillfällen gjorda uttalanden, ansett sig böra fullfölja.

Frågan örn riktlinjerna för penningpolitiken har därefter behandlats

av bankoutskottet, som i sitt den 2 i denna månad avgivna utlåtande

(nr 40) utförligt uttalat sig i ämnet. Detta uttalande har ej föranlett

någon erinran från riksdagens sida. En penningpolitik enligt dessa av

riksdagen godkända riktlinjer förutsätter, att riksbanken erhåller fortsatt

befrielse från sedelinlösningsskyldigheten.»

Med stöd av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att riksbanken

för tiden till och med den 30 september 1932 måtte fritagas från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld enligt deras

lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva

anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga sedlarnas inlösen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig i

ärendet, hava i ett den 9 maj 1932 avgivet yttrande förklarat sig ej hava

något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.

Föredragande departementschefen bär för egen del i ärendet anfört följande:
»Såsom

fullmäktige i riksbanken erinrat, har bankoutskottet i samband

med avgivande av utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning uttalat sig rörande den förda penningpolitiken

under tiden efter det Sverige i september 1931 övergav guldmyntfoten

samt därvid angivit vissa riktlinjer för den fortsatta valutavården.

Mot dessa numera av riksdagen godtagna riktlinjer synes, vad deras allmänna

syftning angår, ur min synpunkt någon erinran icke vara att

göra. Härav torde följa, att jag icke har något att erinra mot att giltighetstiden

för den riksbanken medgivna befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten

förlänges. Den fortsatta befrielsen synes mig lämpligen

böra gälla för tiden intill den 1 september 1932.»

Under hänvisning till vad fullmäktige i riksbanken samt föredragande

departementschefen anfört i ämnet samt med åberopande av vad utskottet

under punkten 1 av sitt den 2 maj 1932 avgivna, av riksdagen i denna

del godkända utlåtande nr 40 yttrat angående riktlinjerna för penningpolitiken

under den närmaste framtiden får utskottet hemställa,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 3

att Kungl. Maurts förevarande proposition må vinna

riksdagens bifall.

Stockholm den 12 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,

Johansson i Östersund, Ström i Lidköping, Stendahl, Berling och Bodin;

från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,

Wikström, Höglund i Göteborg, Byberg och Leffler.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:230 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedl a1 i texten