Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
1932-05-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:50, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av
banken utgivna sedlar med guld.
I en till riksdagen avlåten, den 10 maj 1932 dagtecknad proposition nr
252, sorn hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 21 maj till den
1 september 1932 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa
av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock
för riksbanken att, örn förhållandena därtill giva anledning, före utgången
av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
På framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl
med fullmäktige i riksgäldskontoret medgav Kungl. Majit, med stöd av
§ 72 regeringsformen, genom kungörelse den 27 september 1931 (nr 325),
att riksbanken finge för tiden från och med den 28 september till och med
den 30 november 1931 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran
inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Sedan
bankofullmäktige i skrivelse den 24 november 1931 hemställt örn fortsatt
befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten intill utgången
av februari innevarande år, förlängde Kungl. Majit genom kungörelse
den 27 november 1931 (nr 369) ifrågavarande medgivande att gälla till
och med den 29 februari 1932. Detta beslut bar, efter proposition i ämnet
(nr 26), av innevarande års riksdag gillats (riksdagens skrivelse nr 13).
Efter det bankofullmäktige i skrivelse den 11 februari 1932 gjort framställning
örn ytterligare förlängd befrielse för riksbanken från sedelinlösningsskyldigheten
för tiden till och med den 20 maj 1932 samt Kungl.
Majit för riksdagen framlagt proposition i ämnet (nr 98), bar riksdagen
med bifall till propositionen medgivit, att riksbanken må för tiden från
och med den 1 mars till och med den 20 maj 1932 vara fritagen från skyldigheten
att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld
efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, örn förhållandena
därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar (riksdagens skrivelse nr 59). Kungl. Majit
tiar den 29 februari 1932 utfärdat kungörelse i ämnet (nr 40).
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. <V saini 30 höft. (Sr 90—51.)
I
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
Utskottet.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1932 liava fullmäktige i riksbanken
hemställt örn fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Under erinran örn att
riksbanken genom nyss omförmälda kungörelse den 29 februari 1932 medgivits
befrielse från sedelinlösningsskyldigheten för tiden till och med
den 20 maj 1932, hava fullmäktige anfört följande:
»I den framställning den 11 februari 1932, vari fullmäktige hemställde
örn nämnda befrielse, hava fullmäktige närmare uttalat sig örn innebörden
av det penningpolitiska program, som riksbanken, i överensstämmelse
med av statsrådet och chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
vid olika tillfällen gjorda uttalanden, ansett sig böra fullfölja.
Frågan örn riktlinjerna för penningpolitiken har därefter behandlats
av bankoutskottet, som i sitt den 2 i denna månad avgivna utlåtande
(nr 40) utförligt uttalat sig i ämnet. Detta uttalande har ej föranlett
någon erinran från riksdagens sida. En penningpolitik enligt dessa av
riksdagen godkända riktlinjer förutsätter, att riksbanken erhåller fortsatt
befrielse från sedelinlösningsskyldigheten.»
Med stöd av vad sålunda anförts hava fullmäktige hemställt, att riksbanken
för tiden till och med den 30 september 1932 måtte fritagas från
skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld enligt deras
lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva
anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga sedlarnas inlösen.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka beretts tillfälle att yttra sig i
ärendet, hava i ett den 9 maj 1932 avgivet yttrande förklarat sig ej hava
något att erinra mot att bankofullmäktiges framställning bifölles.
Föredragande departementschefen bär för egen del i ärendet anfört följande:
»Såsom
fullmäktige i riksbanken erinrat, har bankoutskottet i samband
med avgivande av utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning uttalat sig rörande den förda penningpolitiken
under tiden efter det Sverige i september 1931 övergav guldmyntfoten
samt därvid angivit vissa riktlinjer för den fortsatta valutavården.
Mot dessa numera av riksdagen godtagna riktlinjer synes, vad deras allmänna
syftning angår, ur min synpunkt någon erinran icke vara att
göra. Härav torde följa, att jag icke har något att erinra mot att giltighetstiden
för den riksbanken medgivna befrielsen från sedelinlösningsskyldigheten
förlänges. Den fortsatta befrielsen synes mig lämpligen
böra gälla för tiden intill den 1 september 1932.»
Under hänvisning till vad fullmäktige i riksbanken samt föredragande
departementschefen anfört i ämnet samt med åberopande av vad utskottet
under punkten 1 av sitt den 2 maj 1932 avgivna, av riksdagen i denna
del godkända utlåtande nr 40 yttrat angående riktlinjerna för penningpolitiken
under den närmaste framtiden får utskottet hemställa,
Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 3
att Kungl. Maurts förevarande proposition må vinna
riksdagens bifall.
Stockholm den 12 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren,
Johansson i Östersund, Ström i Lidköping, Stendahl, Berling och Bodin;
från andra kammaren: herrar Winkler, Bäcklund, Lovén, Svensson i Betingetorp,
Wikström, Höglund i Göteborg, Byberg och Leffler.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:230 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedl a1 i texten