Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar % lagen den 12 mai 1897

1932-05-31 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:60, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar % lagen den 12 mai 1897

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

1

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. ni.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om vissa ändringar % lagen den 12 mai 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

I en till riksdagen avlåten, den 20 maj 1932 dagtecknad proposition nr

258, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, bar

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag örn vissa ändringar

i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för Sveriges riksbank.

Berörda lagförslag är av följande lydelse (ändringar oell tillägg i förhållande

till nuvarande lydelse hava här av utskottet utmärkts genom

kursivering; jämför motsvarande kursiveringar i den å sid. 4 i det följande

återgivna, nu gällande lydelsen):

Förslag

till

Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 (nr 27) för

Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ lagen den 12 maj 1897 för Sveriges

riksbank1 skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

6 $.

Riksbanken---kronor.

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,

Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

att utgiva sedlar till belopp av ytterligare högst trehundrafemtio miljoner

1 Senaste lydelse se 1930:114.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. ,‘!4 haft. (Nr 60—61.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Äldre bestämmelser.

2 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

kronor. Dylikt av Konungen mellan riksdagarna lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke varder av nästföljande riksdag inom tjugu dagar

från riksdagens början gillat, efter utgången av nämnda tid upphöra att

lärida till efterrättelse. Det åligger fullmäktige i riksbanken att, så snart

ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande

vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits.

7 §.

Riksbankens --— sammanräknade:

a) lätt —--statspapper;

b) allmänna — — — börs;

c) på utrikes---kassan;

d) växlar---riket;

e) hos — — — räkning;

f) medel, utlånade pa bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Genom lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 fastställdes riksbankens

sedelutgivningsrätt till ett belopp, som med en kontingent av

högst etthundra miljoner kronor översteg summan av följande kassatillgångar

(primär sedeltäckning):

a) metallisk kassa, d. v. s. riksbankens guldbehållning inom landet,

b) riksbankens guldbehållning i utlandet eller under transport därifrån

samt

c) riksbankens hos bankinrättningar eller handelshus på utrikes ort i

löpande räkning innestående medel.

För sedelutgivning, som icke motsvarades av dessa kassatillgångar, erfordrades

täckning av vissa andra tillgångar (supplementär sedeltäckning).

Den metalliska kassan fick ej bibehållas vid lägre belopp än 25 miljoner

kronor. Örn den av kassatillgångar icke täckta sedelutgivningen översteg

ett belopp av 60 miljoner kronor, erfordrades viss förhöjning av minimibeloppet.

Den sålunda bestämda sedelutgivningsrätten visade sig emellertid så

gott som omedelbart vara för snävt tilltagen. Genom lag den 3 maj 1901

genomfördes därför den utvidgning av densamma, att riksbanken med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60

3

gavs rätt att utöver kassatillgångarna utgiva sedlar förutom till nämnda

belopp av 100 miljoner kronor jämväl till det belopp, varmed den metalliska

kassan översteg 40 miljoner kronor. Enligt sistnämnda lag fick den

metalliska kassan ej bibehållas vid lägre belopp än 40 miljoner kronor.

Dessa regler för riksbankens sedelutgivningsrätt gällde till den 12

augusti 1913, då bestämmelserna i lagen den 4 juni 1913 trädde i kraft.

De förändringar, som år 1913 genomfördes, inneburo, att den kontingent,

varmed sedelutgivningsrätten fick överstiga dubbla beloppet av den metalliska

kassan, höjdes från 60 miljoner kronor till 125 miljoner kronor

eller med 65 miljoner kronor. Sedelutgivningsrätten ökades emellertid

ej med detta belopp, enär det samtidigt bestämdes, att riksbankens utländska

guldbehållning och tillgodohavande å löpande räkning i utlandet

icke längre skulle utgöra primär utan endast supplementär täckning.

Då dessa tillgångar under åren 1904—1912 i allmänhet hållit sig mellan

25 och 35 miljoner kronor, blev ökningen i sedelutgivningsrätten genom

1913 års lagändring 30—40 miljoner kronor.

Den metalliska kassans minimibelopp fixerades till 75 miljoner kronor.

Genom lag den 31 augusti 1914 har den supplementära sedeltäckningen

utökats med medel utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

vilka själva kunna tjäna som dylik täckning.

Genom lag samma dag, som upphörde att gälla med ingången av

1915 års riksdag, infördes en bestämmelse örn rätt för Konungen att

medgiva riksbanken utvidgad sedelutgivningsrätt. Bestämmelsen härom

hade sin plats i 6 § andra stycket riksbankslagen. Denna Konungens rätt

förnyades genom särskild lag den 25 maj 1915, som gällde till ingången

av 1916 års riksdag. Även genom lag den 20 juni 1918 erhöll Konungen

rätt att medgiva riksbanken viss ytterligare sedelutgivning. Lagen förnyades

av urtima riksdagen samma år samt av lagtima riksdagen 1919.

Sistnämnda lag upphörde att gälla tjugu dagar efter det 1919 års urtima

riksdag sammanträtt.

Den Konungen medgivna rätten kom till användning dels den 20 december

1918, då Konungen medgav riksbanken att utgiva sedlar till det

angivna maximibeloppet, 125 miljoner kronor, dels ock den 31 mars 1919.

då medgivandet begränsades till ett belopp av 50 miljoner kronov. Sistnämnda

medgivande avsåg tiden till och med den 31 juli 1919.

Vid sidan av de författningar, på grund varav Konungen under vissa

tider ägt att mellan riksdagarna medgiva en utvidgad sedelutgivningsrätt,

är genom lag den 25 maj 1915 i 6 § andra stycket riksbankslagen

stadgat, att örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris

prövas oundgängligen nödigt, Konungen och riksdagen samfällt må

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av högst 125 miljoner

kronor utöver det belopp, som omfattas av den ordinära sedelutgivningsrätten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

hSL. Riksbankens sedelutgivningsrätt har senast reglerats genom lag den

9 maj 1930. Genom denna lag bestämdes omfattningen av den ordinära

sedelutgivningsrätten till 250 miljoner kronor utöver dubbla metalliska

kassan, varjämte, bland annat, minimibeloppet för metalliska kassan höjdes

från 75 miljoner kronor till 150 miljoner kronor. De nu gällande bestämmelserna

återfinnas i följande paragrafer i riksbankslagen:

3 Riksbanken äger att utgiva sedlar till det belopp, som motsvaras

av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa, så beräknad, som i

, $ sågs, samt därutöver till ett belopp av tvåhundrafemtio miljoner

kronor.^ (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

Örn sådant med hänsyn till krig, krigsfara eller svår penningkris prövas

oundgängligen nödigt, må Konungen och riksdagen samfällt medgiva

riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst etthundratjugufem

miljoner kronor; åliggande det fullmäktige i riksbanken

att, sa snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp,

motsvarande vad som på grund av sålunda medgiven ökning av sedelutgivningsrätten

må hava utgivits. (Lag den 25 maj 1915, nr 134.)

7 §. Riksbankens utelöpande sedlar skola till den del de överstiga bankens

metalliska kassa motsvaras av följande tillgångar sammanräknade''

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna, hypoteksbanken och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 8 § inräknas i

metalliska kassan; (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b). (Lag den 31 augusti 1914, nr 176.)

. 8 §• Såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken

tillhörigt, dels inom landet befintligt guldmynt samt omyntat guld, dels

ock, intill ett belopp motsvarande femton hundradelar av hela metalliska

kassan, på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld

Metalliska kassan må ej bibehållas vid lägre belopp än etthundrafemtio

miljonär kronor. (Lag den 9 maj 1930, nr 114.)

fuUmtkli es 1 sk.rivelse den 13 maj 1932 Fava fullmäktige i riksbanken gjort framframställning

ställning örn vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande riksban
beZämZelsel

keilS sedelutSivningsrätt. Fullmäktige hava därvid till en början medes

amme ser. delat följande tabell till belysande av den metalliska kassan, sedelutgiv
ningsrätten,

sedelcirkulationen och sedelreserven under vissa perioder

av den tid, varunder de nuvarande bestämmelserna tillämpats:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

5

Senare

halvåret

1930

Förra

halvåret

1931

Senare

halvåret

1931

Januari

1931

— april

1932

i

milj

o n

e r k

r o n o r

Metallisk kassa:

högst................................

hh

242.8

s/i

240.8

V*

238.2

3/i

240.8

301*

205.9

lägst .................................

81/i»

240.8

30/6

238.2

n/io

198.6

B0/4

239.8

>/i

205.8

medeltal

242.0

239.9

219.4

240.2

205.9

Sedelutgivningsrätt:

högst.................................

6A

735.5

“/i

731.«

lh

726.4

3/l

731.6

30 Ii

661.9

lägst .................................

,5/n

689.0

28/3

719.5

s4/<°

624-4

38/s

719.5

’h

661.6

medeltal

720.7

729.0

670.4

729.3

661.8

Sedelcirkulation:

högst.................................

30 ''

l__/8

612.6

3°/e

586.8

30/e

594.4

3,A

579.5

3,/s

601.2

lägst .................................

!6/7

499.6

-lh

477.9

25/>

498.8

nh

477.9

™/2

466.1

medeltal

548.4

521.7

544.8

518.8

522.7

Sedelreserv:

högst...............................

l,h

212.9

2‘/i

252.9

26/7

217.6

2*/i

252.9

20/,

195.6 !

30la

121.8

30 le

139.7

3»/„

52.9

31/o

81/„

60.5

medeltal

172.8

207.3

125.c

210.5

139.0

I anslutning till denna tabell hava fullmäktige anfört följande:

»Översikten belyser bland annat den minskning av den metalliska kassan,

som inträdde under senare halvåret 1931. I samband därmed nedgick

sedelutgivningsrätten, och då sedelomloppet under nämnda period var

ungefär lika högt, som under motsvarande tid 1930, utvisade medeltalet

för sedelreserven en nedgång, som i det närmaste motsvarade minskningen

av sedelutgivningsrätten. Det lägsta beloppet för sedelreserven under

senare delen av år 1931 utgjorde ej mer än omkring 53 miljoner kronor.

Framför allt på grund av nedgången i guldkassan har sedelreserven

under de fyra första månaderna av 1932 i genomsnitt varit betydligt

lägre än under motsvarande tid år 1931. Därtill har dock även bidragit,

att medeltalet för sedelcirkulationen innevarande år varit något högre

än under nästlidet år. Sedelreserven nådde under januari—april detta

är sitt lägsta belopp den 31 mars, då den utgjorde 60 miljoner kronor,

motsvarande endast omkring 10 procent av beloppet utelöpande sedlar.»

I skrivelsen har härefter framhållits, hurusom fullmäktige redan i slutet

av år 1931 ansett sig böra taga under övervägande frågan örn sådan

ändring av bestämmelserna angående sedelutgivningsrätten, att denna

gjordes mindre beroende av guldkassans storlek än vad nu är fallet. Anledning

till en förändrad lagstiftning i berörda avseende syntes föreligga

framför allt med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget, vilket fullmäktige

ansåge motivera, att riksbanken i avseende å sedelutgivningen

bereddes ökad handlingsfrihet och anpassningsförmåga. Därigenom skulle

banken bliva bättre rustad att motstå de påfrestningar på penningvä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

sendet, som eventuellt kunde inträda. Exempelvis skulle banken hava

större möjlighet att disponera sina tillgångar i guld och utländska valutor

på det vid varje tillfälle lämpligaste sättet. Försiktigheten syntes

bjuda att genom beslut av innevarande års riksdag bereda riksbanken

den rörelsefrihet, som kunde anses vara tillfyllest.

Fullmäktige hava vidare erinrat om att enligt 6 § andra stycket riksbankslagen

Konungen och riksdagen samfällt äga att under vissa förutsättningar

medgiva riksbanken en extra sedelutgivningsrätt omfattande

125 miljoner kronor, samt att således en ökning av sedelutgivningsrätten

med berörda belopp kan, så länge riksdagen är samlad, genomföras utan

ändring av nämnda lagrum. Den innevarande år inträdda ökningen av

sedelomloppet och minskningen av sedelreserven syntes ej vara större, än

att utnyttjandet av nu berörda utvidgningsmöjlighet torde erbjuda tillräcklig

marginal, nämligen under förutsättning att oförutsedda omständigheter

ej tillstötte. Emellertid gjorde tidsläget det nödvändigt att räkna

med möjligheten av att särskilda krav komme att ställas på riksbanken.

Fullmäktige hava till utveckling härav vidare anfört:

»Exempelvis kan utvecklingen i utlandet framkalla en krisskärpning,

som föranleder en plötslig, mer eller mindre tillfällig ökning av sedelbehovet

även inom vårt land. Skulle de gällande lagbestämmelserna förhindra

en ökning av tillgången på betalningsmedel, kunde därav framkallas

farhågor, vilket skulle ytterligare stegra sedelbehovet. Såsom

förut antytts, bör riksbanken hava möjlighet ej blott till ökad sedelutgivning

vid oförändrad guldkassa utan jämväl att kunna i någon mån minska

guldkassan utan att samtidigt nödgas att genom kreditinskränkningar

åstadkomma en begränsning av sedelomloppet. Erinras må, att enligt

gällande bestämmelser sedelutgivningsrätten nedgår med ett belopp, som

är dubbelt så stort som det belopp, varmed guldkassan minskas. Formella

hinder böra ej stå i vägen för ett utnyttjande av guldkassan såsom

betalningsmedel till utlandet i större utsträckning än nu är möjligt.»

Fullmäktige hava förklarat, att med hänsyn till nu anförda omständigheter

en utvidgning av sedelutgivningsrätten måste betecknas såsom en

under nuvarande förhållanden nödvändig försiktighetsåtgärd.

I fråga örn sättet för genomförande av en utvidgad sedelutgivningsrätt

hava fullmäktige — efter omnämnande av vissa utvägar, som tidigare

varit föremål för fullmäktiges övervägande — stannat för att förorda, att

under nuvarande förhållanden, då det ej syntes lämpligt att åstadkomma

en lagstiftning på längre sikt, lagändringarna inskränktes dels till en ökning

av beloppet av den extraordinära sedelutgivningsrätt, som riksbanken

enligt 6 § andra stycket riksbankslagen under vissa förutsättningar kan erhålla,

samtidigt som möjlighet bereddes att medgiva en dylik extra sedelutgivning

även då riksdagen ej vore samlad, dels ock till någon lindring av

de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna på beskaffenheten av

den supplementära sedeltäckningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 7

Beträffande förutsättningarna för extraordinär sedelutgivningsrätt hava

fullmäktige anfört följande:

Den ändring av (i § andra stycket riksbankslagen, som erfordrades för

att bereda möjlighet till utvidgning av sedelutgivningsrätten mellan riksdagarna,

lämpligen syntes kunna genomföras på det sätt, att lagrummet

erhölle en avfattning, som anslöte sig till stadgandet i § 72 regeringsformen

örn rätt för Konungen att på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken

befrielse för viss tid från skyldigheten att inlösa sina sedlar med

guld. Såväl i nu ifrågavarande paragraf i riksbankslagen som i nyssnämnda

paragraf i regeringsformen föreskreves emellertid, att i lagrummet

avsett medgivande finge lämnas riksbanken allenast om sådant nied

hänsyn till krig, krigsfara eller svår ''penningkris prövades oundgängligen

nödigt. Enligt fullmäktiges mening syntes det ej påkallat, att lika''stränga

förutsättningar uppställdes för ett medgivande av extraordinär sedelutgivningsrätt

som för ett medgivande av befrielse från sedelinlösningsskyldigheten.

Till stöd för att villkoren att medgiva ökad sedelutgivningsrätt

ej borde göras alltför rigorösa syntes kunna anföras, bland annat, att ali

mänheten icke borde hysa någon tvekan örn att riksbanken, i händelse

behov därav skulle inträda, komme att beviljas erforderlig utvidgning av

sedelutgivningsrätten. Fullmäktige hava i överensstämmelse med vad

sålunda anförts föreslagit, att såsom villkor för att den extraordinära sedelutgivningsrätten

skall kunna medgivas uppställes, att sådant med hänsyn

lill utomordentliga omständigheter prövas nödigt.

Beträffande maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten

hava fullmäktige framhållit, att en betryggande höjning härav utöver

det nuvarande, 125 miljoner kronor, syntes erforderlig. Sedelutgivningsrätten

syntes böra fastställas till ett så högt belopp, att även vid en

ökning av sedelomloppet eller en minskning av guldkassan en så avsevärd

marginal återstode, att allmänheten ej funne anledning till oro på

grund av sedelreservens ringa belopp. Fullmäktige föresloge därför, att

maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten fastställdes

till 350 miljoner kronor.

Med avseende slutligen å de i 7 § riksbankslagen uppställda fordringarna

å beskaffenheten av den supplementära sedeltäckningen hava fullmäktige

anfört:

Bestämmelserna örn supplementär täckning avsåge i främsta rummet

att utgöra en garanti för, att de placeringar, som motsvarade utgivna

sedlar, ägde rum i så likvida tillgångar, att åt sedelcirkulationen förlänades

nödig elasticitet. Beloppet av utelöpande betalningsmedel borde

nämligen städse så snabbt som möjligt kunna anpassas efter sedelbankens

politik. Fullmäktige, som till fullo erkände betydelsen av nu berörda

synpunkt, hade ej kunnat underlåta att taga under övervägande

frågan, huruvida de nuvarande bestämmelserna örn supplementär täck

ning kunde förhindra en utvidgning av sedelutgivningsrätten. Underett

krisläge kunde det bliva svårt att iakttaga, att en plötsligt inträdande

ökning av kreditgivningen ägde rum under sådana former, att villkoren

Förutsättningarna

tor

extraordinär

sedelutgivningsrätt.

Den extraordinära

sedelutgivningens

maxi

mibelopp.

Den supplementära

sedel

täckningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

om supplementär täckning bleve uppfyllda. Men ägde detta ej rum, bleve

bestämmelserna örn en ökning av sedelutgivningsrätten till större eller

mindre del illusoriska. Det syntes därför nödvändigt, att viss jämkning

av gällande täckningsbestämmelser vidtoges, och detta torde lämpligen

kunna genomföras pä det sätt, att riksbanken medgåves att såsom supplementär

täckning få inräkna intill ett visst högsta belopp jämväl lån

mot annan säkerhet än som angåves i 7 § a) och b) riksbankslagen. Endast

sådana lån borde enligt fullmäktiges mening därvid ifrågakomma,

vilka utlämnats på en bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid. För de lån, vilka enligt 7 § f) av lagen redan

finge inräknas, funnes ej någon bestämmelse angående löptiden. Dessa

lån torde dock utan undantag uppfylla nämnda villkor. Det syntes därför

lämpligen böra föreskrivas, att för samtliga lån, vilka finge inräknas

i den supplementära täckningen, löptiden skulle vara begränsad på

angivet sätt.

Det högsta belopp, till vilket lån mot annan säkerhet än den i 7 § a) och

b) omförmälda skulle få tillföras den supplementära täckningen, syntes

böra fastställas till 100 miljoner kronor eller omkring tjugu procent av

den sedelmängd, varav omsättningen under de senaste åren visat sig hava

ett konstant behov.

Riksbankens utlåning mot annan säkerhet än statspapper och andra

guldkantade obligationer uppginge i allmänhet endast till mindre betydande

belopp. Enligt fullmäktiges mening borde möjlighet att i den

supplementära sedeltäckningen få inräkna lån mot ej guldkantad säkerhet

endast under extraordinära förhållanden föranleda en ändring av den

i detta avseende tillämpade praxis.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava tillstyrkt bifall till bankofullmäktiges

framställning.

Föredragande devartementschefen har — efter sammanfattande redogörelse

för nu gällande bestämmelser beträffande sedelutgivningsrätten

samt för fullmäktiges förslag till ändrade regler härutinnan —

för egen del i detta avseende yttrat följande:

»Under hänvisning till de av bankofullmäktige angivna skälen för de

nu omförmälda ändringsförslagen finner jag mig böra giva dem samtliga

min anslutning. Sålunda är det uppenbart att såväl under den nu

rådande ekonomiska krisen som eljest särskilda förhållanden kunna inträffa

mellan riksdagarna, som kunna göra det av synnerlig vikt för

riksbanken att redan innan riksdagen samlats erhålla en ökad sedelutgivningsrätt.

Det föreslagna stadgandet av innebörd, att extraordinär

sedelutgivningsrätt må av Konungen på framställning av bankofullmäktige

och efter samråd med riksgäldsfullmäktige mellan riksdagarna medgivas,

när sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas

nödigt, synes, sammanställt med att riksdagens godkännande skall vara

erforderligt för att medgivandet i framtiden skall lända till efterrättelse,

innebära fullt tillfredsställande garantier för att en ökning av sedelutgivningsrätten

kommer att medgivas endast i sådana fall, då densamma

måste anses påkallad i det allmännas intresse. Att maximibeloppet för

den extraordinära sedelutgivningsrätten höjes på sätt bankofullmäktige

föreslagit innebär självfallet icke någon befrielse från skyldigheten att

begränsa varje medgivande av ökad sedelutgivning till att avse allenast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 60. 9

det belopp, som nied hänsyn till de föreliggande omständigheterna prövas

nödigt.»

Med avseende å fullmäktiges förslag örn viss ändring i bestämmelserna

örn den s. k. supplementära se del t kokning en har departementschefen

förklarat sig finna de av fullmäktige för ifrågavarande

ändringsförslag anförda skälen övertygande, varför departementschefen

givit jämväl detta förslag sin anslutning.

Beträffande utredningen i övrigt tillåter sig utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet med därvid fogad bilaga, innefattande

redogörelse för sedelutgivningsbestämmelserna i vissa främmande länder.

Med avseende å riksbankens sedelutgivningsrätt innebär det föreliggande

förslaget sådana ändringar i nu gällande regler att dels åt Konungen

skulle tillerkännas befogenhet att, när riksdagen ej är samlad,

på framställning av bankofullmäktige och efter samråd jämväl med riksgäldsfullmäktige

lämna sådant medgivande till utvidgad sedelutgivning,

som för närvarande kan meddelas endast av Konungen och riksdagen

samfällt, dels såsom förutsättning för medgivande till extraordinär

sedelutgivningsrätt — vare sig det lämnas av Konungen och riksdagen

samfällt eller av Konungen allena — skulle angivas, i stället för nu gällande

villkor örn oundgänglig nödvändighet pä grund av krig, krigsfara

eller svår penningkris, att sådant medgivande med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt, dels ock den extraordinära

sedelutgivningsrättens maximibelopp skulle höjas från 125 miljoner kro

nor till 350 miljoner kronor.

De sålunda föreslagna ändringarna har utskottet ansett sig böra tillstyrka.

Såsom bankofullmäktige i sin skrivelse i ämnet framhållit, hiden

utvidgning i sedelutgivningsrätten, som ett genomförande av berörda

ändringar skulle medföra, och den ökade rörelsefrihet, riksbanken härigenom

skulle erhålla, att betrakta såsom en av rådande exceptionella förhållanden

påkallad försiktighetsåtgärd. Ett beslut i enlighet med fullmäktiges

och Kungl. Maj:ts förslag föranleder sålunda självfallet icke

någon rubbning i de allmänna riktlinjer, som av statsmakterna angivits

för penningpolitiken under den närmaste framtiden. I fråga örn höjningen

av maximibeloppet för den extraordinära sedelutgivningsrätten

vill utskottet i anslutning till vad departementschefen uttalat understryka,

att nämnda höjning givetvis icke innebär någon befrielse från

skyldigheten att avväga varje medgivande av ökad sedelutgivning till

att motsvara vad som med hänsyn till olika föreliggande omständigheter

prövas nödigt.

Jämväl den ifrågasatta lindringen av de i 7 § riksbankslagen uppställda

fordringarna på beskaffenheten av den supplementära sedeltäckning

en har utskottet ansett sig böra tillstyrka.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. S sami. .‘Ii hafi. (Nr lill IM

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bankoutskottets utlåtande Nr 60.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande

proposition.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

tran första kammaren: herrar C. E. Svensson, Gustafsson i Stensholm, Lindgren*, Ström

i Lidköping, Stendahl, Möller*, Bjurström och Bodin*;

från andra kammaren: herrar Winkler*, Bäcklund*, Lovén, Svensson i Betingetorp*,

Ryberg, Carlsson i Solberga, Wigforss* och Johansson i Edsbyn.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition nied förslag till lag ani vissa ändringar i lagen den 12 maj 1897 s. 10 i texten