Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 61

1932-05-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:61, Bankoutskottets utlåtande Nr 61

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

11

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. m,

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa

tillämpningen av 10 § andra stycket lagen för Sveriges

riksbank den 12 maj 1897 och av §§ 9 och 17 lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873.

1 en till riksdagen avlåten, den 20 maj 1932 dagtecknad proposition nr

259, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för

Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket lagen

för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av §§ 9 och 17 lagen örn

rikets mynt den 30 maj 1873.

Berörda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen

av 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897

och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,

må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra

stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande

skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till

myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelserna i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

den 30 maj 1S73, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,

att därför erhålla guldmynt, och om vissa för Norge och Danmark präglade

mynts likställdhet i angivna avseenden med rikets mynt, under viss

tid icke skola äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 31 januari 1933. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad

bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda

dag.

I 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 stadgas,

att guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

skall av riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt

efter avdrag för myntningskostnad.

Enligt § 9 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 äger en var, som vid

rikets myntverk till myntning inlämnar guld, att därför mot stadgade avgifter

erhålla tjugukronestycken eller tiokronestycken.

Av § 17 sistnämnda lag framgår, att åtskilliga i samma lag införda

stadganden om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel samt dess

inväxling och utgivande av statens kassor skola, på sätt mellan Sverige,

Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla örn de i

överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark

präglade mynt.

I skrivelse av den 19 maj 1932 hava fullmäktige i riksbanken — efter

att hava erinrat örn förenämnda bestämmelser i riksbankslagen och

myntlagen — anfört:

»Den enligt dessa bestämmelser gällande rätten för envar att låta utmynta

guldmynt förhindrar en större stegring av den svenska valutans

värde över guldets värde än den som svarar mot nämnda myntningskostnad.

Den svenska valutan noteras för närvarande avsevärt lägre än valutorna

i guldmyntfotsländerna. Under sådana förhållanden sker sannolikt

ej annan införsel av guld än den riksbanken eventuellt finner anledning

att verkställa. En snar omkastning av det nuvarande läget därhän,

att vårt land skulle bliva föremål för en guldinförsel, som ej ansåges

önskvärd, ter sig givetvis för närvarande föga sannolik. Men under den

rådande ekonomiska världskrisen kunna förhållandena snabbt förändras.

Enligt fullmäktiges mening bjuder nödig försiktighet att räkna med möjligheten

av en sådan internationell utveckling, att det med hänsyn till

vårt lands penningsystem skulle bliva av betydelse, att valutans värde

kunde stiga utöver guldets värde. Nödiga åtgärder synas därför böra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

13

vidtagas tor att i berörda avseende bereda den handlingsfrihet, varav behov

kan uppstå även under tid, då riksdagen ej är samlad. Fullmäktige

anse i enlighet härmed lämpligt, att en lagstiftning genomföres redan

vid innevarande riksdag, som bemyndigar Konungen att under vissa förutsättningar

dels fritaga riksbanken frän skyldigheten att köpa guld, dels

upphäva rätten för envar att låta utmynta guldmynt, dels även upphäva

den giltighet som betalningsmedel, som för närvarande tillkommer norska

och danska guldmynt.

På grund av bestämmelserna i den skandinaviska myntkonventionen

kan givetvis ett dylikt bemyndigande i den mån detsamma avser stadgaudena

i myntlagen ej komma till användning utan föregående förhandlingar

med de norska och danska regeringarna.

Fullmäktige vilja erinra, att genom lag den 8 februari lillö angående

rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra

stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen

örn rikets mynt den 30 maj 1873 stadgades, att Konungen under vissa

förutsättningar ägde för viss tid försätta ur kraft såväl bestämmelserna

i 10 § riksbankslagen örn riksbankens skyldighet att inlösa guld som ock

vad föreskrives i 9 § myntlagen örn rätt för envar att vid myntverket

låta utmynta guldmynt. Såsom redan nämnts, anse fullmäktige lämpligt,

att den nu ifrågasatta lagstiftningen för fullständighetens skull innefattar

jämväl ett bemyndigande att upphäva norska och danska guldmynts

lagliga betalningskraft i vårt land. Det bemyndigande för Konungen,

som nu skulle beslutas, skulle således hava avseende såväl ä 10 §

andra stycket riksbankslagen som §§ 9 och 17 i lagen örn rikets mynt.

I skrivelse den 13 innevarande maj med förslag till ändring av bestämmelserna

örn riksbankens sedelutgivningsrätt hava fullmäktige föreslagit,

att den i 6 § andra stycket riksbankslagen omförmälda extraordinära

sedelutgivningsrätten ina kunna medgivas, ''örn sådant med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövas nödigt''. Motsvarande villkor i

lagen den 8 februari 1916 hade följande lydelse: bni sådant med hänsyn

till utomordentliga av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen

nödigt''. Dä det icke kan anses uteslutet, att det bemyndigande,

sorn nu avses, kan komma till användning jämväl på grund av andra än

av krig föranledda förhållanden, anse fullmäktige, att i den nu ifrågasatta

lagen nämnda villkor bör erhålla samma lydelse sorn fullmäktige

föreslagit beträffande G § andra stycket riksbankslagen.

Med stöd av vad sålunda anförts, få fullmäktige hemställa, att Eders

Kungl. Majit mätte för innevarande riksdag framlägga förslag till lag

av det innehåll, som fullmäktige bär ovan angivit.»

För egen del har föredragande departementschefen anfört:

Lika nied fullmäktige i riksbanken finner jag försiktigheten bjuda, att

möjlighet beredes Kungl. Majit att, där sådant efter riksdagens avslutande

påkallas av inträffade utomordentliga omständigheter, sätta ifrågavarande

stadgan den i riksbankslagen och myntlagen ur kraft för viss

tid. Jag har därför låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till

lag i sådant syfte. Det synes mig lämpligt att utsträcka lagens giltighet

till dess viss "kortare tid förflutit efter det nästa lagtima riksdag samlats.

.lag föreslår således, att lagen ina gälla till och med den 31 januari

1933. I överensstämmelse härmed torde böra stadgas, att bestämmelse,

sorn av Konungen jämlikt denna lag meddelats, ej må ilga tillämpning

längre lin till och med sistnämnda dag.

Fallang lill riksdagens protokoll 1932. S sami. ''I''i hafi fSr HO—61.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 61.

Med hänsyn, till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska

rikena lärer Kungl. Majit, innan någon av förenämnda bestämmelser

i myntlagen suspenderas, med respektive länders regeringar inleda

de särskilda underhandlingar, som för ändamålet erfordras.»

En fullmakt för Kungl. Majit av den art, som här avses, får anses utgöra

en av rådande förhållanden påkallad försiktighetsåtgärd. Utskottet har

därför ansett sig böra biträda det framlagda förslaget. Då utskottet ej

haft något att erinra mot den närmare utformningen av detsamma, får utskottet

hemställa,

att Kungl. Majlis förevarande proposition må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 60.

321708. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:320 Skrivelse till Konungen'', i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 1 a1 i texten