Bankoutskottets utlåtande Nr 61
1932-05-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1932:61, Bankoutskottets utlåtande Nr 61
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
11
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. m,
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 och av §§ 9 och 17 lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873.
1 en till riksdagen avlåten, den 20 maj 1932 dagtecknad proposition nr
259, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av §§ 9 och 17 lagen örn
rikets mynt den 30 maj 1873.
Berörda förslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
och av §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Örn sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt,
må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra
stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande
skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till
myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelserna i §§ 9 och 17 lagen örn rikets mynt
12 Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
den 30 maj 1S73, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld,
att därför erhålla guldmynt, och om vissa för Norge och Danmark präglade
mynts likställdhet i angivna avseenden med rikets mynt, under viss
tid icke skola äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller
till och med den 31 januari 1933. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad
bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag.
I 10 § andra stycket lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 stadgas,
att guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
skall av riksbanken inlösas med guldets värde i svenskt mynt
efter avdrag för myntningskostnad.
Enligt § 9 lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873 äger en var, som vid
rikets myntverk till myntning inlämnar guld, att därför mot stadgade avgifter
erhålla tjugukronestycken eller tiokronestycken.
Av § 17 sistnämnda lag framgår, att åtskilliga i samma lag införda
stadganden om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel samt dess
inväxling och utgivande av statens kassor skola, på sätt mellan Sverige,
Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla örn de i
överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark
präglade mynt.
I skrivelse av den 19 maj 1932 hava fullmäktige i riksbanken — efter
att hava erinrat örn förenämnda bestämmelser i riksbankslagen och
myntlagen — anfört:
»Den enligt dessa bestämmelser gällande rätten för envar att låta utmynta
guldmynt förhindrar en större stegring av den svenska valutans
värde över guldets värde än den som svarar mot nämnda myntningskostnad.
Den svenska valutan noteras för närvarande avsevärt lägre än valutorna
i guldmyntfotsländerna. Under sådana förhållanden sker sannolikt
ej annan införsel av guld än den riksbanken eventuellt finner anledning
att verkställa. En snar omkastning av det nuvarande läget därhän,
att vårt land skulle bliva föremål för en guldinförsel, som ej ansåges
önskvärd, ter sig givetvis för närvarande föga sannolik. Men under den
rådande ekonomiska världskrisen kunna förhållandena snabbt förändras.
Enligt fullmäktiges mening bjuder nödig försiktighet att räkna med möjligheten
av en sådan internationell utveckling, att det med hänsyn till
vårt lands penningsystem skulle bliva av betydelse, att valutans värde
kunde stiga utöver guldets värde. Nödiga åtgärder synas därför böra
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
13
vidtagas tor att i berörda avseende bereda den handlingsfrihet, varav behov
kan uppstå även under tid, då riksdagen ej är samlad. Fullmäktige
anse i enlighet härmed lämpligt, att en lagstiftning genomföres redan
vid innevarande riksdag, som bemyndigar Konungen att under vissa förutsättningar
dels fritaga riksbanken frän skyldigheten att köpa guld, dels
upphäva rätten för envar att låta utmynta guldmynt, dels även upphäva
den giltighet som betalningsmedel, som för närvarande tillkommer norska
och danska guldmynt.
På grund av bestämmelserna i den skandinaviska myntkonventionen
kan givetvis ett dylikt bemyndigande i den mån detsamma avser stadgaudena
i myntlagen ej komma till användning utan föregående förhandlingar
med de norska och danska regeringarna.
Fullmäktige vilja erinra, att genom lag den 8 februari lillö angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra
stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen
örn rikets mynt den 30 maj 1873 stadgades, att Konungen under vissa
förutsättningar ägde för viss tid försätta ur kraft såväl bestämmelserna
i 10 § riksbankslagen örn riksbankens skyldighet att inlösa guld som ock
vad föreskrives i 9 § myntlagen örn rätt för envar att vid myntverket
låta utmynta guldmynt. Såsom redan nämnts, anse fullmäktige lämpligt,
att den nu ifrågasatta lagstiftningen för fullständighetens skull innefattar
jämväl ett bemyndigande att upphäva norska och danska guldmynts
lagliga betalningskraft i vårt land. Det bemyndigande för Konungen,
som nu skulle beslutas, skulle således hava avseende såväl ä 10 §
andra stycket riksbankslagen som §§ 9 och 17 i lagen örn rikets mynt.
I skrivelse den 13 innevarande maj med förslag till ändring av bestämmelserna
örn riksbankens sedelutgivningsrätt hava fullmäktige föreslagit,
att den i 6 § andra stycket riksbankslagen omförmälda extraordinära
sedelutgivningsrätten ina kunna medgivas, ''örn sådant med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövas nödigt''. Motsvarande villkor i
lagen den 8 februari 1916 hade följande lydelse: bni sådant med hänsyn
till utomordentliga av krig föranledda förhållanden prövas oundgängligen
nödigt''. Dä det icke kan anses uteslutet, att det bemyndigande,
sorn nu avses, kan komma till användning jämväl på grund av andra än
av krig föranledda förhållanden, anse fullmäktige, att i den nu ifrågasatta
lagen nämnda villkor bör erhålla samma lydelse sorn fullmäktige
föreslagit beträffande G § andra stycket riksbankslagen.
Med stöd av vad sålunda anförts, få fullmäktige hemställa, att Eders
Kungl. Majit mätte för innevarande riksdag framlägga förslag till lag
av det innehåll, som fullmäktige bär ovan angivit.»
För egen del har föredragande departementschefen anfört:
Lika nied fullmäktige i riksbanken finner jag försiktigheten bjuda, att
möjlighet beredes Kungl. Majit att, där sådant efter riksdagens avslutande
påkallas av inträffade utomordentliga omständigheter, sätta ifrågavarande
stadgan den i riksbankslagen och myntlagen ur kraft för viss
tid. Jag har därför låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till
lag i sådant syfte. Det synes mig lämpligt att utsträcka lagens giltighet
till dess viss "kortare tid förflutit efter det nästa lagtima riksdag samlats.
.lag föreslår således, att lagen ina gälla till och med den 31 januari
1933. I överensstämmelse härmed torde böra stadgas, att bestämmelse,
sorn av Konungen jämlikt denna lag meddelats, ej må ilga tillämpning
längre lin till och med sistnämnda dag.
Fallang lill riksdagens protokoll 1932. S sami. ''I''i hafi fSr HO—61.)
Utskottet.
14 Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
Med hänsyn, till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska
rikena lärer Kungl. Majit, innan någon av förenämnda bestämmelser
i myntlagen suspenderas, med respektive länders regeringar inleda
de särskilda underhandlingar, som för ändamålet erfordras.»
En fullmakt för Kungl. Majit av den art, som här avses, får anses utgöra
en av rådande förhållanden påkallad försiktighetsåtgärd. Utskottet har
därför ansett sig böra biträda det framlagda förslaget. Då utskottet ej
haft något att erinra mot den närmare utformningen av detsamma, får utskottet
hemställa,
att Kungl. Majlis förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.
Stockholm den 31 maj 1932.
På bankoutskottets vägnar:
C. E. SVENSSON.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 60.
321708. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:320 Skrivelse till Konungen'', i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 1 a1 i texten