Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående åtgärder för beredande av ökade möjligheter för jordbrukare att erhålla avbetalning slån hos riksbanken.

1932-05-31 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:62, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående åtgärder för beredande av ökade möjligheter för jordbrukare att erhålla avbetalning slån hos riksbanken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

1

Nr 62.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående åtgärder för beredande

av ökade möjligheter för jordbrukare att erhålla

avbetalning slån hos riksbanken.

I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 33 av

herr Karlsson, Gottfrid, jämte fyra av kammarens övriga ledamöter och

den andra inom andra kammaren under nr 23 av herr Ågvist jämte sjutton

av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta sådant tillägg eller sådan ändring i reglementet för riksbankens

styrelse och förvaltning, att amorteringslån å 10,000 och 15,000 kronor

till mindre och medelstora jordbrukare kunna utlämnas mot 4 procents

ränta, 10 å 15 års amorteringstid och i övrigt på liknande villkor, som

nu gälla för lån ur avbetalningslånefonden».

Till stöd för detta yrkande har i motionerna anförts följande:

»En fråga, som i dessa tider mer än någonsin tillförne kommit att intaga

en dominerande betydelse, är jordbrukets kreditfråga, d. v. s. på vad

sätt jordbrukaren till rimlig ränta skall kunna anskaffa erforderligt kapital

för drivande av sin rörelse. De fördelaktigaste lånen erhåller han

nu i hypoteksföreningarna och sparbankerna i för honom lämplig form

mot säkerhet av inteckning i fastigheten. Då dessa kreditinstitut emellertid

i allmänhet icke bevilja dylika lån till högre belopp än 50 högst 60

procent av fastighetens taxeringsvärde, har jordbrukaren redan i fastigheten

placerat ett kapital, som oftast motsvarar vad han äger. Vid behov

av ytterligare rörelsekapital är han hänvisad till affärsbankerna, vilka

beräkna avsevärt högre låneräntor.

Vår tids jordbrukare måste, örn hans rörelse skall bära sig och debet

och kredit gå ihop, sköta sin gård på ett rationellt och omsorgsfullt sätt.

Det är nödvändigt för honom att anskaffa tidsenliga redskap samt se till

att gårdens hela areal brukas så lämpligt som möjligt Målet för jordbrukaren

liksom för varje annan människa, som driver någon verksamhet,

är givetvis att söka erhålla något överskott på sitt jordbruk. I dessa

tider kan emellertid jordbrukaren icke räkna på någon vinst, utan får

han säkerligen vara tacksam, om han kan driva sin rörelse, så att densamma

icke går med förlust utan i stället någorlunda går ihop. Det gäller

för honom då att så långt som möjligt, i den mån prisläget medgiver, söka

öka produktionen av mjölk, smör, kött, fläsk etc. och, eller i varje fall

eftersträva, att få fram högsta möjliga kvalitet. Priserna på jordbrukets

produkter hava emellertid nu blivit så låga, att de i många fall — sär
Bihang

lill riksdagens protokoll 1932. S sunil. 35 höft. (Nr 62 (13 ) 1

Motionerna,

I: 33 och

II: 23.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

skilt för jordbrukare, vilka i saknad av kapital icke liava möjlighet förbättra

resultatet av rörelsen — icke ens täcka produktionskostnaderna.

Söker en jordbrukare att inskränka sin produktion riskerar han, att lians

läge blir ännu sämre. Inkomsterna minska ju efter band, men utgifterna

kvarstå i regel oavkortade och hava i många fall, icke minst på grund

av de höga räntorna, ökat högst avsevärt. Därtill kommer att en jordbrukare

icke har samma möjlighet som en affärsman att upphöra med

eller inskränka sin rörelse, örn den går med förlust.

Då det naturligtvis icke är önskvärt, att en jordbrukare under dåliga

konjunkturer frånträder sin egendom, böra alla möjligheter tillvaratagas

för att hjälpa den jordbrukande befolkningen i dess nuvarande svåra läge.

Det är även ett nationalintresse att åt jordbruket bevara den del av befolkningen,

som är hänvisad till jordbruksnäringen för sin utkomst, samt

att söka intressera den på landet uppväxande ungdomen för modernäringen

genom att öka möjligheterna att därigenom försörja sig.

Såsom redan förut påvisats, är jordbrukarens eget kapital bundet i fastigheten,

medan inkomsterna under nuvarande förhållanden knappast förslå

till amorteringar, räntor och övriga utgifter. Under sådana omständigheter

är det därför nödvändigt att söka lämna jordbrukaren hjälp

med anskaffandet av själva driftkapitalet. I allmänhet har det ansetts

att driftkapitalet under vanliga förhållanden bör erhållas genom uppkommen

vinst å rörelsen och icke genom upplåning, men detta är för

flertalet jordbrukare för närvarande omöjligt. Jordbrukaren är sålunda

nödsakad att för detta ändamål uppbringa tillfälliga lån på privat väg

eller hos affärsbankerna och får på så sätt erlägga mycket höga räntor,

enligt uppgift 7 ä 8 procent och därutöver. I stället för att han nu borde

haft möjlighet erhålla lån med låg räntesats, får han sålunda erlägga

synnerligen höga räntor, vilket ytterligare försvårar hans förut prekära

ställning. Från olika delar av Örebro län bär dessutom meddelats, att

allmänna ombuden i sparbankerna på senare tid framställt krav därom,

att de jordbrukare, som hava lån i sparbankerna, måste inbetala vissa delar

därav. Vederbörandes uppfattning är den, att lånen måste nedbringas

med hänsyn till befarad minskning av taxeringsvärdena. Hur riktigt ett

sådant förfarande än må vara ur bankteknisk synpunkt, har det helt naturligt

under nuvarande svåra förhållanden väckt förstämning och indignation

bland jordbrukarna. Det har uppgivits, att jordbrukare för att

kunna verkställa dylika inbetalningar till sparbankerna blivit nödsakade

att realisera stora delar av sina levande inventarier.

En av de bästa former för mindre lån, som vi för närvarande hava, är

riksbankens avbetalningslån, vilka nu utlämnas till ett maximibelopp av

6.000 kronor och på 2 ''h, 5 och 7 1h års amorteringstid mot borgen. Detta

slag av riksbankslån har säkerligen åstadkommit mycket stor nytta, då

även många mindre jordbrukare kunnat använda sig av dem. Dessa lån

skulle kunna bliva av ännu större betydelse för den jordbrukande befolkningen,

örn riksbanken hade möjlighet att lämna sådana lån upp lill

10.000 eller 15,000 kronor med exempelvis en amorteringstid av tio å femton

år samt lämpligt avpassad ränta, förslagsvis 4 procent. Sådana lån

skulle med fördel kunna komma till användning för mindre och medelstora

jordbrukare med gårdar, omfattande 10—75 hektar, och för dem bliva

ett välbehövligt rörelsekapital. Det skulle varit önskvärt, att den säkerhet,

som därvid lämnades riksbanken, hade utgjorts av panträtt i inventarier,

vartill dock nu gällande lagstiftning ej lämnar möjlighet. Då lag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

3

förslag om panträtt i inventarier av Kungl. Majit kominer att föreläggas

årets riksdag oell förväntas bliva antaget, borde sådan säkerhet av riksbanken

kunna efter prövning godtagas. Tillsvidare vore det dock lämpligt,

att riksbanken utlämnade lånen mot borgen, varjämte borgensmännen

i sin tur erhöllo säkerhet i låntagarens inventarier genom lösöreköpekontrakt,

som hittills ofta skett. En sådan säkerhet borde vara betryggande

både för riksbanken och borgensmännen.

Enligt motionärernas uppfattning böra dessa lån reserveras endast för

jordbrukare.

Mot anordnande av låneverksamhet enligt ovan uppdragna riktlinjer

synes någon erinran icke med fog kunna riktas.

Det är visserligen sant, att lånetillfällena i fråga skulle stå till buds

endast för en viss kategori av landets befolkning, nämligen jordbrukarna,

vilket vid första påseendet måhända kan förefalla en och annan betänk
ligt.

. . ....

En sådan invändning vöre emellertid skäligen oberättigad.

Först och främst utgör ju den av jordbruket direkt beroende befolkningen

en så avsevärd del av landets innebyggare och den egna jordbruksnäringen

en så viktig gren av landets näringsliv, att en radikal försämring

i jordbrukets läge förvisso pa rätt kort sikt mäste medföra högst

kännbara och menliga verkningar för landet i dess helhet.

Vidare kunna jordbrukarna med fog peka på att riksdagen hittills ingalunda

ställt sig avvisande gentemot hjälpåtgärder, som endast kommit

vissa kategorier medborgare till del. Det mä vara nog att i detta hänseende

erinra örn de många miljoner, som statsmakterna under de senaste

15 åren ställt till förfogande för lättande av bostadssvårigheterna för innevånarna

i städer och liknande samhällen, och detta icke blott i form

av lån på förmånliga villkor (de första årens lån av statens bostadslånefond

löpa ännu i denna stund med 4 procents ränta) utan även, under

åren 1917—1921, i form av direkta statsbidrag till betydande belopp för

bostadsproduktionen.

Det vore sannerligen knappast ägnat att förvåna, örn landsbygdens befolkning

— vars näring i övrigt krigsåren igenom utsattes för upprepade

statliga ingripanden till förmån för andra befolkningsgrupper, och som

därunder från alla håll fick i sig inpräntat nödvändigheten av och skyldigheten

till solidaritet med städernas innebyggare — skulle befinnas ur

stånd att förstå, örn en kredithjälp i liknande form, som under svåra tider

kommit och alltjämt kommer stadsbefolkningen till del, skulle förvägras

jordbrukarna i deras nuvarande svåra läge.»

Vidare har i två likaledes till bankoutskottets förberedande handläggning

hänvisade likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 259 av herr Tfällgren jämte sexton av kammarens övriga

ledamöter och den andra inom andra kammaren under nr 384 av herr

Olsson i Kullenbergstorp jämte nitton av kammarens övriga ledamöter,

hemställts, »att riksdagen ville besluta, att under riksbankens förvaltning

ställes en ny avbetalningslånefond med ett belopp av 25,000,000 kronor,

att användas för utlåning till jordbrukare i form av amorteringslån h

högst 10,000 kronor, 10 års löptid, högst 5 procents ränta samt med fast

annuitet».

Motionerna

I: 359 och

TI: 384.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Fullmäktige

rik slank en.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Såsom stöd för det sålunda väckta förslaget har i motionerna anförts

följande:

»En av de få lånekällor, som stå jordbrukarna till buds för att genom

lån på längre tid och på jämförelsevis billiga villkor erhålla lättnad och

andrum i deras ekonomiska betryck, sedan de utnyttjat belåningsinöjiigheterna

för inteckningar i sparbanker och bypoteksföreningar, är riksbankens

avbetalningslånefond, varur avbetalningslån mot för närvarande 5

procent ränta kunna erhållas, dock högst 6,000 kronor för varje person

och på 2 ‘/k 5 och 7 Va års återavbetalningstid. Av denna fond, ur vilken

även jordbrukare erhållit lån, och som under tidernas lopp ökats till

44,000,000 kronor, återstod emellertid vid senaste årsskiftet endast ungefär

3,100,000 kronor outlånade, att disponeras för lån till personer i alla

samhällslager för hela landet. Dels på grund härav, dels på grund av

de jämförelsevis snäva bestämmelserna för högsta lånebelopp och iånetid

71/2-årslånen utlämnas i regel icke till andra personer än sådana,

som behöva lån för utbildning eller återbetalning av skulder därå eller i

undantagsfall för att börja verksamhet — och dels på grund av svårigheten

under nuvarande krisförhållanden för jordbrukare att ställa fordrad

säkerhet, står för närvarande ingen verklig hjälp att få för jordbrukarna

ur denna fond. Därför fordrades, att maximibeloppet höjdes

till 10,000 kronor, att återbetalningstiden sattes till 10 år, varav de två

första amorterings- och räntefria, samt att amortering och ränta beräknades

till ett visst lika belopp varje halvår, vidare att för erhållande av

lån större vikt lades vid vederbörande lånesökandes och löftesmäns personliga

egenskaper och förhållanden samt att även annan säkerhet än

borgen finge godtagas. Då det torde vara svårt för styrelserna vid de

olika kontoren att förvärva personlig kännedom örn lånesökanden och

hans borgensmän, skulle det kunna vara tillräckligt för medgivande av

bifall till låneansökan, att länsstyrelsen, efter undersökning genom landsfiskal

eller annan med ortens förhållanden förtrogen person, utfärdade

ett intyg, att vederbörande åtminstone tillsammans vore vederhäftiga för

beloppet. Det är vidare nödvändigt, att fonden ökas med 25.000,000 kronor,

som avskiljas uteslutande för lån till jordbrukare, samt att räntan

sättes till högst 5 procent.»

Över ifrågavarande motioner har utskottet inhämtat yttrande av fullmäktige

i riksbanken, vilka i anledning härav i ett den 18 februari 1932

dagtecknat utlåtande anfört följande:

»I förstnämnda två likalydande motioner hemställes örn sådana ändringar

av gällande bestämmelser, att från riksbankens nuvarande avbetalningslånefond

skulle kunna utlämnas lån å 10,000 kronor och 15,000

kronor till mindre och medelstora jordbrukare mot 4 procent ränta, på

10 och 15 års amorteringstid och i övrigt på liknande villkor, som nu gälla

för lån ur nämnda fond.

I de jämväl likalydande motionerna nr 259 och 384 föreslås inrättandet

under riksbankens förvaltning av en ny avbetalningslånefond å 25

miljoner kronor, från vilken till jordbrukare amorteringslån skulle lämnas

å högst 10,000 kronor, med 10 års löptid, ränta efter högst 5 procent

samt med fast annuitet.

Enligt § 27 reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning må lån

från riksbankens avbetalningslånefond lämnas mot säkerhet av obliga
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

D

tioner, aktier eller inteckning i fast gendom eller borgen såsom för egen

skuld. Då lånebeliövande, som disponera över belåningsbara värdepapper,

torde hava möjlighet att erhålla lån i annan form, har säkerheten för

avbetalningslånen nästan undantagslöst kommit att utgöras av borgen.

Lånen beviljas med en amorteringstid av 2 14 år, 5 år och 7 14 år. Återbetalning

sker genom erläggande var sjätte månad efter utlåningsdagen

av respektive 1/5, Vio och Vi5 av det ursprungliga lånebeloppet jämte upplupen

ränta. Amorteringstiden 7 V2 år ifrågakommer endast, när det gäller

lånesökande, som prövas vara i verkligt behov av en så lång återbetalningstid,

såsom till exempel unga studerande, vilka måste finansiera sina

studier genom lån, hantverkare eller mindre näringsidkare, som börja eller

utvidga sin rörelse.

Lägsta lånebeloppet för avbetalningslån är 300 kronor, och ingeli får

såsom låntagare häfta för högre belopp än 6,000 kronor.

Rörande fördelningen av utestående lån på vissa huvudgrupper av yrkeskategorier

verkställdes i februari 1930 en undersökning, av vilken

framgick bland annat följande.

, _ Sammanlagt

Lån till A''1*»1 belopp kr.

jordbrukare 6,323

handlande och näringsidkare ............................ 4,848

personer, tillhörande andra klasser •..... 29,218

6,038,828: 71

6,902,991: 43

28,467,714: 58

Summa 40,389 41,409,534: 7 2

För närvarande uppgår avbetalningslånefonden till 44,000,000 kronor.

Härav utestodo den 30 nästlidna januari 42,360 lån å tillhopa 41,271,520

kronor 15 öre. Till förfogande för ytterligare utlåning fanns sålunda ett

belopp av 2,728,479 kronor 85 öre.

Beloppet utestående lån nådde sitt maximum den 31 maj 1930, då detsamma

utgjorde 41,894,106 kronor 89 öre. Det lägsta beloppet därefter förekom

den 31 augusti 1931 och uppgick till 40,404,594 kronor 5 öre. Beloppet

utestående lån har därefter för varje månad visat en oavbruten stegring.

Räntan å avbetalningslån, vilken är fast för hela lånetiden, har sedan

den 24 juli 1925 utgjort fem procent. Den har sålunda bibehållits oförändrad

trots de ändringar av diskontot, som vidtagits efter nämnda tidpunkt.

Vid prövning av inkomna låneansökningar tages särskild hänsyn till

det ändamål, för vilket lån sökes. Lån lämnas endast mot säkerhet (såsom

nämnts i regel borgen), som anses fullt betryggande. Förlusten å

avbetalningslånerörelsen har varit obetydlig. Nettovinsten å rörelsen redovisas

särskilt i riksbankens räkenskaper men tillägges den övriga vinsten,

innan riksdagen fattar beslut örn disposition av bankens vinstmedel.

Riksbanken är enligt gällande lag förhindrad att utlämna lån mot borgenssäkerhet

annat än från avbetalningslånefonden. Någon ändring av

lagstiftningen i berörda avseende anse fullmäktige ej böra ifrågakomma.

För att tillmötesgå motionärernas önskemål örn utvidgade lånemöjligheter

synes nödvändigt, att riksdagen ställer erforderliga medel till riksbankens

förfogande för ökning av den nuvarande avbetalningslånefonden eller för

inrättande av en ny fond. Enda vägen, som i förevarande fall kan ifrågakomma

för uppbringande av erforderligt belopp, synes vara upplåning

genom riksgäldskontorets försorg å lånemarknaden i konkurrens med

andra lånebehov. Fullmäktige vilja i detta sammanhang erinra, att sta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksut
redningen.

K Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

ten innevarande år för andra ändamål i stor omfattning torde komma att

taga lånemarknaden i anspråk.

Därest jämlikt motionärernas önskemål ökade lånemöjligheter skola

beredas jordbrukarna genom riksbankens förmedling, synes det fullmäktige

lämpligt, att detta sker genom inrättande av en ny avbetalningslånefond.

Fullmäktige anse nämligen, att den nuvarande lånefonden visat sig

väl fylla sitt ändamål, varför en ändring av bestämmelserna för densamma

ej synes påkallad. Örn den ifrågasatta utlåningen skall ske på andra

och förmånligare villkor än som för närvarande gälla, är det ur olika

synpunkter önskvärt, att denna möjlighet ber edes genom inrättandet av en

särskild för ändamålet avsedd lånefond.

Beträffande förvaltningen av en dylik fond få fullmäktige framhålla

följande.

Fonden synes höra i så hög grad som möjligt förvaltas enligt bankmässiga

principer.

Ränta torde varken böra maximeras eller på förhand bestämmas till

viss procentsats. Ovan har berörts, att fullmäktige för de nuvarande avbetalningslånen

under omkring 6 7, år oavbrutet tillämpat 5 procent ränta,

en räntesats som vid varje tidpunkt torde hava understigit affärsbankernas

räntesats för borgenslån. Härav framgår, att även utan bestämmelser

angående räntesatsen det dock i praktiken synes vara möjligt att vid

räntesättningen i viss mån taga de hänsyn, som kunna betingas av ändamålet

med fonden.

Beträffande säkerheten bör prövningen vara fullt bankmässig, vilket

givetvis ej utesluter, att rimlig hänsyn tages till en lånesökandes personliga

förutsättningar. Att lån skulle kunna lämnas endast mot presterande

av landsfiskals intyg, att låntagare och borgensmän tillsammans vore vederhäftiga

för detsamma, få fullmäktige bestämt avstyrka. Erfarenheten

har visat, att vederhäftighetsbetyg ej alltid erbjuda tillräcklig garanti för

att borgenssäkerheten är betryggande. Skall prövningen av den erbjudna

borgen ej vara bankmässig, utan fonden hava karaktär av en nödhjälpsfond,

erfordras tydliga bestämmelser örn mot vilka handlingar och på vilka

villkor lån må utlämnas.

Nödvändigt synes vidare, att det angives, vilka jordbrukare, som kunna

godtagas såsom låntagare. Skall fonden avse endast ''mindre och medelstora’

jordbrukare, erfordras således en definition av nämnda kategorier.

Fullmäktige omliänderhava för närvarande för statsverkets räkning förvaltningen

av spannmålskreditfonden. Redovisning rörande denna fonds

förvaltning avgives för varje budgetår till fullmäktige i riksgäldskontoret.

Å fonden uppkommen vinst inlevereras till statsverket, medan eventuell

förlust påföres fonden.

Örn en ny. för jordbrukare särskilt avsedd avbetalningslånefond inrättas,

för vilken medel ställas till riksbankens förfogande, torde redovisningen

rörande fondens förvaltning böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller beträffande förvaltningen av spannmålskreditf

onden.» I

I sitt den 12 april 1932 avgivna betänkande angående åtgärder för lindrande

av jordbrukets kreditsvårigheter (statens offentliga utredningar

1932:12) har jordbruksutredningen bland annat till prövning upptagit de

i nu förevarande motioner framlagda förslagen örn beredande av ökade

möjligheter för jordbrukare att erhålla avbetalningslån hos riksbanken.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 62. 7

Jordbruksutredningen har visserligen funnit dessa förslag till sitt syfte

beaktansvärda men å andra sidan framhållit, att deras realiserande, frånsett

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt, syntes innebära avsevärda

praktiska svårigheter. Sålunda skulle anspråk på lån ur de ifrågasatta

fonderna företrädesvis komma att ställas av sådana lånesökande, som

på grund av svag säkerhet eller annan orsak icke kunnat beviljas kredit av

de ordinära låneinrättningarna, varför den statliga kreditgivningen sannolikt

bleve förenad med stora ekonomiska risker. Gjordes lånevillkoren

särdeles gynnsamma, skulle vidare kreditanspråken troligtvis bliva synnerligen

betydande och svårighet uppstå att handhava kreditgivningen på

ett ur den rättvisa fördelningens synpunkt oklanderligt sätt. Enligt jordbruksutredningens

uppfattning borde, innan nya vägar beträddes för beredande

av långfristig kredit åt jordbruket på förmånliga villkor, tagas

under omprövning, huruvida berörda ändamål icke kunde vinnas genom utnyttjande

av redan befintliga kreditmöjligheter.

Utskottet delar den av jordbruksutredningen uttalade uppfattningen

därom, att ett genomförande av förslag av den art, som i här förevarande

motioner avses, skulle medföra stora vanskligheter. Särskilt under nuvarande

statsfinansiella förhållanden torde, såsom även fullmäktige i riksbanken

framhållit, avsevärda svårigheter föreligga för uppbringande av de

betydande medel, som erfordras för tillgodoseende i föreslagen form av

de kreditbehov, varom här är fråga. Härtill kommer, att även örn ökade

kreditmöjligheter skulle anses böra beredas jordbrukare genom tillhandahållande

av amorteringslån från en för ändamålet särskilt inrättad statlig

utlåningsfond av mer eller mindre social karaktär, det kan ifrågasättas,

huruvida detta är en uppgift, som lämpligen bör anförtros åt landets

centralbank. För sin del kan utskottet icke förorda ett förslag i sådan

riktning.

I betraktande av vad sålunda anförts avstyrker utskottet de i motionerna

framställda yrkandena, så mycket hellre som innevarande års riksdag redan

lämnat sin medverkan till genomförande av vissa åtgärder till beredande

av ökade kreditmöjligheter för jordbrukare, nämligen dels genom

ökning av svenska jordbrukskreditkassans grundfond m. m. och dels genom

antagande av lagstiftning örn inteckning i jordhruksinventarier.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 33 och II: 23 samt I: 259

och II: 384 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

JJtskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 62.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren*, Stendahl, Berling*, Bjurström,

Bodin* och Bengtsson; samt

från andra kammaren: herrar Winkler*, Lovén, Svensson i Betingetorp*, Höglund i

Göteborg, Carlsson i Solberga, Johansson i Edsbyn, Edberg och Andersson i Falkenberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Bodin och Edberg, vilka anfört följande:

»I motioner i första kammaren av herr Tjällgren m. fl. (1:259) och

i andra kammaren av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. (11:384) har

yi kats, att riksdagen ville besluta inrättandet av en ny avbetalningslånefond

under riksbankens förvaltning med ett belopp av 25 miljoner

kronor att användas för utlåning till jordbrukare i form av 10-åriga

amorteringslån å 10,000 kronor, högst 5 procents ränta och fast annuitet,

varjämte motionärerna föreslagit vissa lättnader i de nuvarande bestämmelserna

örn säkerhet för amorteringslån i riksbanken, då det visat sig,

att jordbrukarna ha svårt att uppfylla de uppställda kraven.

Det framgår av fullmäktiges i riksbanken yttrande, att från den nuvarande

avbetalningslånefonden utlånats cirka 6 miljoner kronor till

jordbrukare, ej fullt 7 miljoner kronor till handlande och andra näringsidkare

samt över 28 miljoner kronor till personer tillhörande andra samhällsklasser.

Vid sistlidna januari månads utgång kvarstod endast ett

belopp av något över 2,700,000 kronor outlånat. Örn man förutsätter samma

proportion mellan de olika låntagarkategorierna även i fortsättningen,

skulle endast omkring V? av återstående medel kunna väntas

komma jordbrukets lånesökande till godo, alltså ett helt obetydligt belopp.

Vi anse fortfarande, att det i motionerna framställda förslaget är fullt

berättigat med hänsyn till rådande ekonomiska förhållanden för jordbruket.

Att Kungl. Maj:t, sedan motionerna väcktes, framlagt förslag

dels örn ytterligare 10 miljoner kronor till jordbrukets kreditkasserörelse,

dels örn s. k. stödlån till jordbrukare, kan icke anses vara tillfyllest

i nuvarande läge, varför vi ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte bifalla det yrkande, som framställts

i motionerna I: 259 och II: 384.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.