Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av primärkrediten för jordbruksfastigheter.

1932-05-31 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:63, Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av primärkrediten för jordbruksfastigheter.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

9

Nr 63.

Ankoin Ull riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om viss utsträckning av primärkrediten

för jordbruksfastigheter.

I en inom första kammaren väckt motion nr 249, vilken hänvisats till

bankoutskottets förberedande behandling, har herr Gustafsson, Per, jämte

två av kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla örn förslag till 1933 års riksdag örn erfor

derlig ändring i nu gällande sparbankslag och övriga författningar för

att inteckningar, liggande inom 60 procent utav taxeringsvärdet å jordbruksfastighet,

må såsom hypotek intaga samma ställning som innehaves

av inteckningar inom halva taxeringsvärdet å dylik fastighet».

Till stöd för denna hemställan anföres i motionen följande:

»Från olika håll har uttalats, att örn den nästa år kommande allmänna

fastighetstaxeringen medför en mera avsevärd nedgång i fastigheternas

taxeringsvärde, så skulle detta särskilt vad jordbruket beträffar komma

att medföra betydande svårigheter i kredithänseende. Detta är säkerligen

också riktigt.

En nedsättning t. ex. med 20 procent utav en fastighets taxeringsvärde

förskjuter också det primära belåningsvärdet — enligt nu tillämpade

grunder — nedåt med 10 procent. Såvitt man nu kan döma, kommer dock

det taxeringsvärde, som fastställes nästa år, att bliva satt under intryck

av en ekonomisk depressionstid, och därför troligen för taxeringsperioden

säkert ligga i underkant utav det-verkliga värdet. Under sådana förhållanden

torde knappast några berättigade farhågor behöva uppstå, ifall

man utsträcker primärkrediten till att omfatta 60 procent utav det nya

taxeringsvärdet. Detta får anses gälla åtminstone för jordbruksfastigheter.

En sänkning med intill 20 procent av en fastighets nuvarande

taxeringsvärde skulle då icke medföra en rubbning av de stående lån,

som äro lämnade mot inteckningar inom halva taxeringsvärdet för fastigheten.

»

Det i motionen berörda spörsmålet har varit föremål för prövning av jordbruket - jordbruksutredningen, som — på sätt framgår av dess den 12 april 1932 redningen.

avgivna betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter

— i frågan inhämtat yttranden från representanter för de

kreditinrättningar, vilka i främsta rummet tillhandahålla jordbruket primärkredit,

d. v. s. hypoteksföreningarna och sparbankerna.

Härvid har styrelsen för Sveriges allmänna hypoteksbank såsom sin

mening uttalat, att det ej borde bliva fallet, att hypoteksföreningarna

tinning till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 85 höft. (Nr 62—63)

‘2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

Utskottet.

skulle komma att kräva förstärkning av säkerheterna för hypotekslån å

sådana egendomar, vilkas taxeringsvärden vid instundande taxering komme

att avsevärt nedgå, eller att föreningarna skulle komma att uppsäga

dylika lån. Därest de formella förutsättningarna varit uppfyllda vid

lånens beviljande, syntes inga åtgärder i nämnda riktning komma att

från föreningarnas sida vidtagas under förutsättning, att årsavgifterna

i medgiven ordning erlades och övriga villkor för lånens innehavande

fullgjordes samt att framställning ej gjordes örn inteckningarnas frigörande

från alltför värdefulla delar av de belånade egendomarna.

Av Svenska sparbanksföreningens styrelse har i förevarande fråga uttalats,

att i det stora flertalet av våra större sparbanker någon högbelåning

av inteckningar i jordbruksfastighet icke syntes äga rum, under det

att i åtskilliga smärre landsbygdssparbanker förhållandet syntes vara det

motsatta. Med den ingående kännedom man i dessa senare sparbanker

ägde örn fastigheternas värde hade man nog ofta ansett sig kunna belåna

inteckningar, som i förhållande till taxeringsvärdet läge ganska högt. I

vad mån en sänkning av taxeringsvärdena komme att föranleda sparbankerna

till uppsägning av inteckningslån, syntes i mycket bero på den

ställning, som sparbanksinspektionen och de allmänna ombuden komme

att intaga. I sitt eget välförstådda intresse syntes sparbankerna vara

mest benägna att förfara med allra största försiktighet och inskränka sig

till att söka förstärka de svaga lånen med supplementär säkerhet, eventuellt

omlägga högre liggande delar av sådana lån från fasta lån till

amorteringslån. Minst av allt torde sparbankerna vara benägna att framkalla

exekutiva auktioner, som vore ägnade att pressa ned fastighetsvärdena

ytterligare.

Att vidtaga sådan ändring av sparbankslagen, att inteckningar inom

60 procent av taxeringsvärdet skulle intaga samma ställning, som nu innehades

av inteckningar inom halva taxeringsvärdet, vore i hög grad

förhastat. Varje åtgärd, som vore ägnad att uppluckra sparbankernas

fasthet, borde avvisas. Med. hänsyn till övergångsbestämmelserna § 73

mom. 7 i gällande sparbankslag syntes ej heller något behov av lagstiftning

i förevarande avseende föreligga.

För egen del har jordbruksutredningen uttalat, att då en sänkning av

taxeringsvärdena, som ej bleve alltför stor, icke skulle medföra mera

djupgående konsekvenser i avseende å jordbrukets primärkredit, jordbruksutredningen

icke ansåge sig böra åtminstone tillsvidare föreslå några

särskilda åtgärder med hänsyn till den befarade nedgången i jordbrukets

fastighetsvärden.

Av den genom jordbruksutredningen i ärendet förebragta utredningen

synes framgå, att — åtminstone vad beträffar hypoteksföreningarna och

sparbankerna, vilka tillsammans tillgodose den övervägande delen av

jordbrukets primärkredit — en sänkning av taxeringsvärdena å jord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bankoutskottets utlåtande Nr 63.

bruksfastigheterna icke i avseende å nämnda kredit skalle medföra några

större olägenheter av den art, som i motionen antytts. Vid sådant

förhållande föreligger enligt utskottets mening icke något verkligt behov

av åtgärder i motionens syfte. Det lärer dessutom ligga i sakens natur,

att en åtgärd med så vittutseende konsekvenser, som en höjning av den

i gällande lagar och förordningar förutsatta övre gränsen för jordbrukets

primärkredit skulle innebära, icke bör genomföras enbart på grund av en

befarad sänkning av taxeringsvärdena. Även relativt betydande förändringar

i taxeringsvärdena torde icke kunna i och för sig anses utgöra tillräckligt

skäl för vidtagande av en ändring i fråga örn primärkreditens

avgränsning uppåt, i den mån denna är angiven i en viss relation till taxeringsvärdet.

Med avseende särskilt å den i motionen ifrågasatta ändringen av sparbankslagen

i syfte att sparbanks fordringar på grund av lån mot säkerhet

av inteckningar inom 60 procent av taxeringsvärdet skulle intaga

samma ställning, som för närvarande innehavas av lån mot inteckningar

inom halva taxeringsvärdet, vill utskottet, i anslutning till vad

svenska sparbanksföreningens styrelse anfört, endast framhålla att en

sådan ändring icke skulle kunna undgå att inverka försvagande på sparbankernas

soliditet. Till en dylik åtgärd vill utskottet icke giva sin

medverkan.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utskottet funnit sig böra

avstyrka bifall till den föreliggande motionen och får sålunda hemställa,

att förevarande motion 1:249 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Närvarande: se anteckning a utlåtandet nr 62.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.