Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets memorial Nr 64

1932-05-31 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1932:64, Bankoutskottets memorial Nr 64

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

1

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1932 kl. 10 f. m.

Memorial, angående riksbankens bidrag till bankostatens iinkeoch

pupillkassa m. m.

För riksbankens befattningshavare finnas två familjepensionskassor, nämligen

bankostatens änke- och pupillkassa, avsedd för befattningshavare vid

huvudkontoret, samt änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk, omfattande befattningshavare vid avdelningskontoren

samt vissa tjänstemän vid Tumba bruk.

Ifrågavarande kassor understödjas från riksbankens sida dels genom

direkta årliga anslag, dels ock genom att kassorna äga av riksbankens

medel åtnjuta lönebesparingar, som uppkomma vid ledigblivna tjänsters upprätthållande

genom förordnande under vakans, de s. k. vakansbesparingama.

Av riksbankens medel utbetalas vidare till kassornas pensionärer pensionsoch

dyrtidstillägg enligt de grunder, som gälla för dylika tillägg åt pensionsberättigade

änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst.

Det direkta årsbidraget till bankostatens änke- och pupillkassa

utgör 200 kronor, vilket belopp utgått oförändrat sedan år 1748,

då kassan inrättades.

Angående tillkomsten av årsbidraget till änke- och pupill k assan

vid avdelningskontoren och pappersbruket samt därefter

vidtagna beslut örn höjningar i sistnämnda bidrag ävensom i anslutning

därtill skedd behandling av frågan örn sammanslagning av de båda

änke- och pupillkassorna må här — under hänvisning till de mera ingående

översikter angående de båda kassornas bildande och utveckling, som lämnats

i bankoutskottets memorial nr 8 år 1877 och utlåtande nr 22 år 1913 -

lämnas följande redogörelse.

Till kassan för avdelningskontoren och pappersbruket (ursprungligen benämnd

»diskontverkens och Tumba bruks änke- och pupillkassa») anvisades

av 1850—1851 års riksdag i och med kassans bildande ett årligt bidrag av

600 riksdaler banko, att utgå tills vidare intill dess kassan vunnit full

stadga och säkerhet. Sedan kassans kapital med 1862 års utgång nått sådan

omfattning, att dess ränteavkastning ansågs tillräcklig för pensionernas

bestridande, upphörde det årliga bidraget med nämnda år.

Vid 1871 års utgång visade sig emellertid kassans inkomster icke förslå

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 36 höjt. (Nr 64—66.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets memorial Nr 64.

till bestridande av pensionsutgifterna, och ehuru under följande år extra

avgift pålades kassans delägare, befanns vid revision av kassans räkenskaper

år 1873 förhållandet mellan kassans inkomster och utgifter ej hava

blivit bättre, än att för år 1874 brist vore att motse, såframt pensionsbeloppen

under året bleve oförändrade.

I anledning av dessa förhållanden och då de förutsättningar, vilka år 1862

föranledde indragande av det kassan beviljade anslaget, icke vunnit bekräftelse,

hemställde fullmäktige hos bankoutskottet vid 1874 års riksdag, att

utskottet måtte hos riksdagen föreslå, att till kassan finge från och med år

1874 samt till dess kassan vunnit full stadga och säkerhet av riksbankens

medel utbetalas ett årligt belopp av 900 kronor.

Vid föredragning av detta ärende fann utskottet väl de av fullmäktige

anförda förhållandena tala för att något understöd åt kassan bereddes, men

då utskottet föreställde sig, att förändrade anordningar borde kunna åstadkommas

i den riktning, att för samtliga under riksbanken hörande tjänstemän

likartade villkor i avseende på såväl löneförmåner som pensionering

bleve åvägabragta och det syntes förmånligt, om i sammanhang därmed

även anstalterna för understöd åt tjänstemännens familjer bleve likformigt

ordnade och de för ändamålet inrättade särskilda kassorna om möjligt sammanslagna

till en kassa, fann utskottet sig för det dåvarande icke böra göra

någon framställning till riksdagen i ämnet utan anmodade fullmäktige att

i detta ärende till 1875 års bankoutskott avgiva utlåtande.

Sedan med anledning härav en på vetenskapliga grunder fotad utredning

av pensionskassornas ställning och de villkor, under vilka nya delägare i

bankostatens kassa skulle kunna mottagas, blivit verkställd samt delägarna

i sistnämnda kassa förklarat sig villiga att på vissa uppgivna villkor bereda

delaktighet i denna kassa åt befattningshavare vid avdelningskontoren och

pappersbruket, hemställde fullmäktige hos bankoutskottet vid 1876 års riksdag,

att utskottet ville hos riksdagen göra framställning om att, för beredande

av delägarrätt i nämnda kassa åt ifrågavarande befattningshavare på

samma villkor, som gällde enligt kassans reglemente, måtte utöver de 200

kronor, vilka alltjämt av riksbankens medel till denna kassa utgått, av riksdagen

anslås ett årligt belopp av 3 400 kronor.

Då vid prövning härav och i sammanhang därmed framlagda förslag

till ändrade reglementsbestämmelser utskottet i det för bankostatens kassa

gällande reglementet fann införd bestämmelse därom, att pensionerna finge

av delägarna själva ökas, när de funne kassans ställning sådant medgiva,

men utskottet fann tryggheten och säkerheten för kassans bestånd efter

den ifrågasatta sammanslagningen erfordra tillförlitlig kontroll till förekommande

av förhastade beslut i omförmälda hänseende, hemställde utskottet

genom fullmäktige till delägarna i bankostatens kassa, huruvida de ville

underkasta sig förändring av kassans reglemente i det syfte, att alla frågor

rörande såväl höjning som minskning i pensionsbeloppen för pensionstagare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

3

skulle underställas bankofullmäktiges prövning och godkännande. Då delägarna

icke funnos benägna härtill, lämnade utskottet fullmäktige i uppdrag

att vid påföljande riksdag inkomma med dels utredning, på vilka villkor

bankostatens kassa innehade de till densamma hittills anvisade fonder samt

de bidrag, som kassan av riksdagen åtnjöte, dels ock förslag, på vad sätt

avdelningskontorens änkekassa skulle kunna sättas i stånd bland annat att

bereda enahanda pensionsbelopp, som erhölles i bankostatens kassa.

Sedan utredning i berörda hänseenden framlagts för bankoutskottet vid

1877 års riksdag, meddelade utskottet till riksdagen, att utskottet delade

den av föregående riksdagars bankoutskott omförmälda åsikten om önskvärdheten

därav, att grunderna för pensioneringen bleve enahanda för riksbankens

samtliga befattningshavare, och att för sådant ändamål varit lämpligast,

om personalen vid avdelningskontoren och pappersbruket kunnat

förvärva delägarrätt i bankostatens kassa, som befunne sig i god ställning

och förmåga att åt sina delägares änkor och barn bereda skäligen goda

pensioner. Då emellertid av utskottet vidtagna försök till överenskommelse

om gemensam pensionsreglering strandat huvudsakligen emot delägarnas

i sistnämnda kassa obenägenhet att underkasta sig den kontroll i

avseende å pensioneringen, varförutan utskottet icke ansett sig kunna eller

böra föreslå riksdagen att till den gemensamma änkekassan anslå för det

avsedda ändamålet erforderliga medel, fann utskottet icke någon annan

utväg än att så ordna avdelningskontorens och Tumba bruks änke- och

pupillkassa, att pensionsbeloppen i denna kassa gjordes lika stora med dem,

vilka för tjänster med motsvarande löner vore bestämda i bankostatens

kassa.

För detta ändamål och på grund av verkställda beräkningar beslöt 1877

års riksdag, att änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk skulle äga att av riksbankens medel erhålla ett årligt anslag

av 4 550 kronor. Härefter fastställde bankoutskottet, enligt riksdagens

uppdrag, stadgar för kassan, varigenom delägarna i denna med avseende

på pensionsrätt och pensionsavgifter blevo i huvudsak likställda med delägarna

i bankostatens kassa.

Vid 1898 års riksdag blev frågan om de båda kassornas sammanslagning

ånyo upptagen, i det att bankoutskottet anmodade fullmäktige att låta verkställa

undersökning av kassornas ställning och förmåga att uppfylla sina

förbindelser samt att utreda, på vilka villkor en dylik sammanslagning av

kassorna kunde äga runi.

Den sålunda begärda undersökningen gav till resultat att, vid jämförelse

mellan kapitalvärdena å de båda kassornas aktiva och passiva, bankostatens

kassas ställning utvisade ett icke obetydligt kapitalöverskott samt

att den andra kassans aktiva och passiva ungefär jämnt balanserade varandra.

Anmodade att avgiva yttrande angående den föreslagna sammanslagnin
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets memorial Nr 64.

gen förklarade delägarna i bankostatens kassa, att de ej kunde för det dåvarande

medgiva sådan sammanslagning, samt åberopade såsom skäl härför,

att kassan enligt berörda utredning ägde god förmåga att fullgöra alla

densamma åliggande förbindelser men att det svårligen kunde bedömas,

vad i framtiden erfordrades till pensionerande av änkor och barn till befattningshavare

vid riksbankens allt talrikare avdelningskontor, varför en sammanslagning

av de båda kassorna syntes kunna bliva för bankostatens änkekassa

förlustbringande.

Fullmäktige meddelade detta till 1899 års bankoutskott under tillkännagivande

tillika att, då beslutanderätten i avseende å bankostatens kassa

syntes ensamt tillhöra dess delägare, fullmäktige ej framlagt något förslag

beträffande villkoren för den ifrågasatta sammanslagningen.

Utskottet vidhöll emellertid uppfattningen, att det ur synpunkten av riksbankens

intresse vore av synnerlig vikt, att en uppgörelse örn kassornas

sammanslagning kunde komma till stånd; och enär, såvitt handlingarna utvisade,

delägarna i bankostatens kassa icke principiellt, utan allenast av

ekonomiska betänkligheter ställt sig för det dåvarande avvisande till den

hos dem gjorda framställningen, fann utskottet frågan böra ånyo upptagas

till behandling samt anmodade fullmäktige att söka uppgöra förslag till

kassornas sammanslagning, så inrättat, att delägarnas i bankostatens änkeoch

pupillkassa fördel och rätt behörigen tillgodosåges.

Med anledning härav anförde fullmäktige i skrivelse till bankoutskottet

vid 1900 års riksdag, att de genom delegerade behandlat frågan tillsammans

med delegerade bland styrelsen för bankostatens kassa samt låtit genom

professor And. Lindstedt verkställa en vetenskaplig utredning beträffande

beloppet av det årliga tillskott, som skulle erfordras, därest de båda kassorna

skulle förenas till en enda kassa med enahanda förmåga att motsvara

sina förbindelser, som bankostatens änkekassa visat sig äga. Med

anledning av denna utredning hade styrelsen för bankostatens kassa förklarat

sig villig tillstyrka kassans delägare att i densamma upptaga avdelningskontorens

änkekassa mot ett årligt bidrag av 7 550 kronor utöver det

belopp av 4 550 kronor, som till den sistnämnda utginge, eller tillsammans

12 100 kronor årligen, dock under villkor bland annat att detta anslag

beräknades på grund av medelmarkegångspriset å spannmål.

I sistnämnda skrivelse tillkännagåvo emellertid fullmäktige att, för avhjälpande

av en av de väsentligaste olägenheterna av två änke- och pupillkassor

för riksbankens befattningshavare, bankostatens änkekassa förklarat

sig villig träffa sådan överenskommelse, att när delägare i någondera kassan

från denna överflyttades till den andra, den förra kassan skulle, så långt

av delägare inbetalda avgifter därtill försloge, till den andra kassan i delägarens

ställe betala på honom belöpande inträdesavgift. Med anledning

härav och då det årliga tillskott från riksbankens sida, som av styrelsen för

bankostatens kassa begärts för den ifrågasatta sammanslagningen, vore så

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

5

betydligt, att fördelarna av en sådan ej syntes motsvara kostnaderna, funno

sig fullmäktige ej böra fördröja frågan genom inhämtande av deras yttrande*

utan överlämnade frågan till utskottets prövning och särskilda bedömande,

huruvida frågan örn sammanslagningen borde tills vidare förfalla, därest

.mellan principalerna för de båda kassorna träffades överenskommelse i

ovanberörda hänseende.

Utskottet återremitterade ärendet med anmodan till fullmäktige att avgiva

yttrande angående det för sammanslagningen begärda ökade anslaget ävensom

från styrelsen för bankostatens änkekassa inhämta yttrande, huruvida

den ej vore villig att eftergiva det uppställda villkoret angående det ifrågasatta

bidragets beräknande efter markegångspris.

När därefter delägarna i bankostatens änkekassa blevo i frågan hörda,

förklarade sig dessa, med vidhållande av sin föregående år uttalade åsikt,

fortfarande ej vilja ingå på en förening av kassorna. Kassans styrelse hade

dock föreslagit, att kassan skulle förklara sig villig att för ifrågasatta nya

förpliktelser i stället för begärda årliga anslag, som skulle beräknas efter

markegångspris, en gång för alla mottaga ett i penningar bestämt belopp,

vilken ersättning, efter en räntesats av 4% procent, skulle utgöra 268 888

kronor 89 öre. En stor minoritet bland kassans delägare anslöt sig till detta

förslag och uttalade i särskild reservation mot det fattade beslutet, att då

bankoutskottet uttryckligen angivit, att det ifrågasatte endast sådant förslag

till de båda kassornas sammanslagning, att därvid bankostatens änkekassas

fördel och rätt behörigen tillgodosåges, samt uppenbart vore, att

förslag till kassornas sammanslagning kunde uppgöras på sådant sätt, att

bankostatens kassas rätt ej i någon mån träddes för när, delägarna ej bort

avvisa utskottets framställning utan att det ålegat dem att avgiva sådant

förslag, som utskottet begärt.

Efter det fullmäktige för utskottet anmält vad sålunda i frågan förekommit,

fann utskottet frågan örn de båda kassornas sammanslagning ej föranleda

till någon utskottets vidare åtgärd.

Däremot bemyndigades fullmäktige att för avdelningskontorens änkekassa

ingå på ovan omförmälda avtal angående inbetalande av inträdesavgift för

sådan delägare, som överginge från den ena kassan till den andra.

Är 1907 höjdes på framställning av fullmäktige det till kassan utgående

bidraget till 6 000 kronor.

Vid 1913 års riksdag beslöts, efter framställning av bankofullmäktige

och på tillstyrkan av bankoutskottet, en höjning av riksbankens årsbidrag

till kassan med dels 8 000 kronor för täckande av konstaterad brist och

för att sätta kassan i stånd att möta ytterligare krav genom tillkomsten av

nya delägare, dels ock ytterligare 4 000 kronor för beredande av delaktighet

i kassan för verkställande styrelseledamöter vid avdelningskontoren i denna

deras egenskap.

I samband med beslut härom gjorde riksdagen ett uttalande av innehåll,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets memorial Nr 64.

fitt riksdagen funne det vara önskvärt, att bankostatens änke- och pupillkassa

samt avdelningskontorens kassa sammansloges för att bättre motsvara

det ökade krav, som ställdes på desamma. I anslutning till detta uttalande

uppdrog bankoutskottet åt fullmäktige att verkställa undersökning, huruvida

och under vilka villkor en sammanslagning av kassorna kunde ske.

samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill omständigheterna kunde föranleda.

Sedan i anledning härav förnyad framställning gjorts till delägarna

i bankostatens änke- och pupillkassa men dessa fortfarande avböjt en sammanslagning

av kassorna, läto fullmäktige bero vid vad i saken åtgjorts.

Efter 1913 års riksdags beslut har någon ändring i årsbidraget till avdelningskontorens

kassa icke vidtagits. Bidraget utgår sålunda fortfarande

med 18 000 kronor årligen.

Vidkommande härefter de kassorna tillkommande vakansbesparingarna,

synas — såvitt tillgänglig utredning utvisar — dessa hava utgått till bankostatens

änke- och pupillkassa åtminstone sedan år 1777 och till avdelningskontorens

änke- och pupillkassa alltsedan kassans bildande. Storleken av

dessa förmåner under senare år framgår av följande sammanställning:

Bankostatens

Änke- och pupill-

Ar

änke- och pu-

kassan vid avdel-

kassa.

ningskontoren

och pappers- bruket.

1924 ......

2 380:80

1925 ......

....... 3 286:21

1 141:09

1926 ......

3 412: 29

1927 ......

4 589:38

1928 .......

8 570:28

1929 .......

....... 5 098:04

2 617:55

1930 .......

....... 3 243:75

2 655:40

1931 .......

3 040: —

EnIigt för bankostatens änke- och pupillkassa gällande

mZer"m.m" reSIemente ut8ä följande årliga pensionsförmåner, nämligen dels ett belopp,

motsvarande 25 procent av pensionsunderlaget i den lönegrad, delägare vid

dödsfall eller avsked tillhör, dels därjämte, oberoende av pensionsunderlag, ett

tilläggsbelopp av 150 kronor, dels ock utöver änkepension ett pupilltillägg av

250 kronor till varje barn under 18 år. Dotter, som efter uppnådda 50 år fortfarande

lever ogift, undfår, därest änka eller minderåriga barn icke äro i

åtnjutande av pension, hälften av hela pensionsbeloppet. Enligt reglementet

kunna pensionerna av delägarna höjas, örn och när kassans ställning det

medgiver, dock med iakttagande att tilläggsbeloppet icke må sättas högre

än 300 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

7

Angående beslutad höjning av nämnda tilläggsbelopp från oell med den

1 juli 1932 förmärs i det följande.

Enligt för änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk utgör pensionen för efterlevande änka

till tjänsteman vid avdelningskontor likaledes 25 procent av vederbörandes pensionsunderlag

(före år 1926 24 procent). Något tilläggsbelopp å änkepensionen

förekommer icke. Pupilltillägget utgör 150 kronor för varje barn under 18 ar.

Ogift dotter över 50 år erhåller liksom i bankostatens kassa pension med hälften

av det belopp, som tillkommer efterlevandes änka. Pensionsförmånen

understiger alltså i avdelningskontorens kassa motsvarande förmån i bankostatens

kassa för ensam änka med 150 kronor och för änka med ett minderårigt

barn med 250 kronor årligen.

I detta sammanhang må omnämnas, att antalet delägare i kassorna vid

utgången av år 1931 utgjorde i bankostatens kassa 178 och i avdelningskontorens

kassa 228.

I sin berättelse angående riksbanken berörde riksdagens år 1929 försam- Riksdagens

lade revisorer frågan örn riksbankens bidrag till omförmälda pensionskassor, revisorer

Efter en redogörelse för kassornas inkomster och utgifter under senare år *929- m. m. anförde revisorerna därvid, bland annat, att de båda kassornas kapitaltillgångar

numera uppbringats till sådan omfattning, att ränteavkastningen

å desamma endast till en mindre del toges i anspråk för kassorna

åvilande pensionsutbetalningar, att kassorna syntes vara i den ekonomiska

belägenhet, att de med egna medel kunde bestrida icke blott dem åvilande

pensioner och förvaltningskostnader utan även de pensionsförhöjningar, som

utginge av statsmedel i form av pensionstillägg och dyrtidstillägg, samt att

enligt revisorernas mening något understödjande fran statens sida av ifrågavarande

pensionering icke vidare borde ifrågakomma.

I anledning av vad revisorerna sålunda yttrat verkställdes, på föranstal- Riksdagsbetande

av fullmäktige i riksbanken, av f. d. byråchefen K. Dickman en för- handling

säkring steknisk utredning rörande kassornas ställning samt deras förmåga t930.

alt bära dem åliggande förpliktelser. Nämnda utredning finnes avtryckt såsom

bilaga till bankoutskottets utlåtande nr 58 år 1930. Under hänvisning

till densamma vill utskottet här endast omnämna, att enligt vad utredningen

utvisade en indragning av såväl de direkta årsbidragen som vakansbesparingarna

samt ett överflyttande tillika på kassorna av kostnaderna för pensions-

och dyrtidstillägg till befintliga och blivande pensionärer skulle för

båda kassorna medföra betydande brist. Indragning av allenast årsbidragen

och vakansbesparingarna skulle för bankostatens änke- och pupillkassa kunna

ske med bibehållande av visst, icke oväsentligt överskott. För änke- och pupillkassan

för avdelningskontoren och pappersbruket skulle däremot även en

dylik indragning föranleda avsevärd brist, varigenom det skulle bliva nöd
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets memorial Nr 6b.

vändigt att för bibehållande av gällande pensionsförmåner avsevärt höja

pensionsavgifterna för delägarna. Genom sådan indragning skulle tillika

omöjliggöras sådan höjning av pensioner och pupilltillägg i sistnämnda kassa,

varigenom dessa förmåner kunde bringas upp till likställighet med motsvarande

förmåner i bankostatens änke- och pupillkassa. Bibehölles däremot

berörda bidrag från riksbankens sida, syntes det icke omöjligt att under den

närmaste tiden åstadkomma dylik ökning av förmånerna.

Under hänvisning till denna utredning framhöllo fullmäktige i riksbanken

i ett till 1930 års bankoutskott avgivet yttrande i ärendet, att ett borttagande

av riksbankens bidrag till avdelningskontorens änke- och pupillkassa dels

skulle göra det omöjligt för kassan att arbeta sig upp till en önskvärd likställighet

med bankostatens kassa, dels ock skulle göra ofrånkomligt att

mycket avsevärt höja avgifterna. Därigenom skulle även vållas betydande

olägenheter för banken, när fråga uppkomme örn befordran eller förflyttning

av tjänsteman från den ena till den andra kassan. Den strävan till

åstadkommande av enhetlighet i fråga örn avdelningskontorens och huvudkontorets

befattningshavare, som under senare år förefunnits, skulle genom

bidragens bortfallande synnerligen försvåras. Fullmäktige förklarade sig

anse, att någon förändring i understöden till de båda kassorna icke borde

komma i fråga.

I utlåtande den 27 maj 1930, nr 58, framlade bankoutskottet för riksdagen

en redogörelse för vad i ärendet förekommit. I samband därmed

uttalade utskottet för egen del bland annat följande:

»Enligt utskottets mening måste det ur flera synpunkter anses önskvärt, att

pensionsvillkoren för delägare i avdelningskontorens familjepensionskassa

såvitt möjligt bringas till överensstämmelse med vad som gäller för delägarna

i bankostatens kassa. Att avsevärda olikheter härutinnan förefinnas

mellan de båda pensionsanstalterna kan i och för sig ej anses tilltalande,

och detta förhållande måste dessutom vara ägnat att försvåra de omflyttningar

av befattningshavare mellan riksbankens huvudkontor och avdelningskontor,

som för ett lämpligt anordnande av arbetet inom riksbanken

kunna vara pakallade. Såvitt av den verkställda utredningen framgår,

synes emellertid möjlighet föreligga att, därest nu utgående bidrag av

allmänna medel bibehållas, inom en nära framtid åstadkomma sådan höjning

av pensionsförmånerna från avdelningskontorens kassa, som erfordras för

likställighet med bankostatens kassa. Med hänsyn härtill har utskottet —

som förutsätter att fullmäktige ägna frågan örn förbättring av pensionsvillkoren

från avdelningskontorens pensionskassa samt om storleken av

riksbankens bidrag till kassan sin uppmärksamhet — ansett sig icke böra

för närvarande tillstyrka någon ändring i nu gällande bestämmelser rörande

bidragen till denna kassa.

Med avseende å bankostatens änke- och pupillkassa skulle, såsom av det

nyss anförda framgår, kunna ifrågasättas en indragning av de från riksbanken

utgående bidragen. Då utskottet likväl icke ansett sig böra nu föreslå en

dylik åtgärd, har detta främst sin grund däri, att enligt utskottets mening

en sammanslagning av de båda pensionskassorna för huvudkontoret samt

för avdelningskontoren och pappersbruket såvitt möjligt bör komma till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets memorial Nr 64.

9

stand samt att frågan om riksbankens bidrag till bankostatens kassa i

avvaktan på undersökning härutinnan icke lämpligen synes böra företagas

till slutlig prövning. Utskottet finner det vara varken ur riksbankens

eller ur dess befattningshavares synpunkt tillfredsställande, att vid detta

verk — vars personal uppgår till ett antal av endast inemot 400 ordinarie befattningshavare

—- finnas två olika familjepensionskassor med skilda bestämmelser

angående pensionsvillkoren m. m. På utskottets initiativ hava tidigare vid

upprepade tillfällen ansträngningar gjorts att åstadkomma en sammanslagning

av de båda kassorna, men dessa förslag hava hittills strandat på motstånd

från delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa. Enligt utskottets mening

lärer det emellertid icke vara omöjligt att anordna en sammanslagning

av de båda kassorna på sådant sätt, att delägarnas i bankostatens änkeoch

pupillkassa rätt ej trädes för när, och det kan vid sådant förhållande

— ej minst i betraktande av att staten genom pensions- och dyrtidstillägg

bestrider en icke oväsentlig del av de till delägarnas efterlevande utgående

pensionsförmånerna -— näppeligen anses rimligt, att från bankostatens änkeoch

pupillkassa lägges hinder i vägen för en sammanslagning, vilken såväl

ur riksbankens som, i varje fall om frågan ses på längre sikt, även ur befattningshavarnas

synpunkt måste bliva till gagn. Utskottet vill med hänsyn

till vad nu anförts förutsätta, att frågan om sammanslagning av de båda

kassorna genom fullmäktiges försorg ånyo upptages till övervägande samt att

förslag till lämpliga åtgärder härutinnan snarast möjligt uppgöres. På

resultatet av undersökningen härutinnan torde enligt utskottets mening frågan

om en ändring i nu gällande regler beträffande riksbankens bidrag till bankostatens

änke- och pupillkassa i första hand få bli beroende.

Vad slutligen angår den av revisorerna jämväl berörda frågan örn indragning

av de förmåner, som av riksbankens medel bestridas till kassornas

pensionärer i form av pensions- och dyrtidstillägg, lärer jämväl ett avgörande

i detta avseende kunna bliva beroende av resultatet av den nyss förutsatta

undersökningen örn sammanslagning av de båda kassorna. Utskottet

vill ej heller beträffande dessa tilläggsförmåner för närvarande ifrågasätta

någon ändring i nuvarande bestämmelser.

I anslutning till vad sålunda anförts har utskottet ansett sig allenast

böra vad i detta ärende förekommit för riksdagen omförmäla.»

Kamrarna lade utskottets i utlåtandet gjorda omförmälan till handlingarna

utan att erinran förekom mot vad utskottet i utlåtandet anfört.

*

I skrivelse den 29 januari 1931 omnämnde bankofullmäktige, att full- utskottsbemäktige,

på grund av vad i frågan förekommit vid 1930 års riksdag, beslutit handling

att till styrelsen för riksbankstjänstemcinnens förening överlämna utskottets

nyssnämnda utlåtande med anhållan örn styrelsens yttrande i anledning av

vad utskottet anfört rörande kassornas sammanslagning. I anledning härav

hade föreningens styrelse inhämtat yttrande av styrelsen för bankostatens

änke- och pupillkassa, som anfört bland annat, att styrelsen vore förvissad

örn att kassans delägare så gott som undantagslöst fortfarande icke önskade

en sammanslagning av kassorna. Föreningens styrelse hade därjämte förelagt

ärendet för ett föreningens allmänna möte, som jämväl uttalat sig

mot en sammanslagning av kassorna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets memorial Nr 6i.

Fullmäktige omförmälde därefter, att från bankostatens änke- och pupillkassa

inkommit utdrag av protokoll, hållet vid ordinarie sammanträde med

kassans delägare och utvisande, att delägarna enhälligt uttalat sin anslutning

till förberörda yttrande av kassans styrelse.

I skrivelsen omnämnde fullmäktige vidare, att fullmäktige uppdragit åt

deputerade att låta verkställa utredning rörande sådan höjning av pensionsförmånerna

i änke- och pupillkassan vid riksbankens avdelningskontor och

pappersbruk, att de komme att utgå med lägst samma belopp som motsvarande

förmåner i bankostatens änke- och pupillkassa, ävensom att fullmäktige

i sinom tid skulle överlämna resultatet av denna utredning till

utskottet.

I fråga örn sammanslagning av kassorna uttalade fullmäktige för egen

del, att då delägarna förklarat sig fortfarande icke önska en dylik sammanslagning,

fullmäktige ansett sig icke böra föreslå några åtgärder i sådant

syfte.

Efter behandling av ärendet avlät bankoutskottet den 15 maj 1931 en

skrivelse i ämnet till fullmäktige, vari utskottet anförde följande:

»Vid den förnyade behandling, som utskottet med anledning av vad sålunda

förekommit ägnat frågan om riksbankens ställning till förevarande

änke- och pupillkassor, har utskottet icke funnit skäl föreligga, som skulle

kunna föranleda ett frånträdande av utskottets tidigare uttalade uppfattning

i fråga om önskvärdheten av en sammanslagning av nämnda kassor. Att

riksbankens befattningshavare i familjepensionshänseende äro fördelade på

två pensionsanstalter med skilda förvaltningar och därav följande möjligheter

att efter delägarnas gottfinnande tillämpa olika pensioneringsgrunder,

kan enligt utskottets mening ur riksbankens synpunkt icke anses tillfredsställande.

Utskottet vidhåller ock sin år 1930 antydda uppfattning att det,

i betraktande av att staten genom pensions- och dvrtidstillägg bestrider en

icke oväsentlig del av de till kassornas pensionärer utgående förmånerna,

icke kan anses rimligt, att från bankostatens änke- och pupillkassa lägges

hinder i vägen för en ur statens synpunkt önskvärd sammanslagning, under

förutsättning att denna kan ske på sådant sätt, att delägarnas rätt ej trädes

för när. Självfallet kan från statens sida icke förefinnas något intresse av

att onödigtvis inkräkta på delägarnas befogenheter med avseende å kassans

organisation och förvaltning eller pensioneringsgrundernas fastställande, men

lika uppenbart är att, därest staten lämnar ett avsevärt ekonomiskt stöd

åt kassan och dess pensionärer, det icke kan anses oskäligt, att detta understöd

vid behov förknippas med villkor, som ur statsnyttans synpunkt kunna

finnas påkallade.

I överensstämmelse med den uppfattning, som här antytts, anser utskottet

för sin del, att ett allvarligt försök ånyo bör göras att åstadkomma en

sammanslagning av de båda änke- och pupillkassorna. För sådant ändamål

torde — efter slutförande av den av fullmäktige igångsatta utredningen

angående åtgärder för sådan höjning av pensionsförmånerna i avdelningskontorens

kassa, som erfordras för likställighet med bankostatens kassa —

genom fullmäktiges försorg böra upptagas närmare förhandlingar med representanter

för de båda kassorna samt förslag upprättas angående de villkor

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

11

och grunder, enligt vilka en sammanslagning'' må kunna ske med beaktande

av såväl delägarnas rätt som statens intressen. Denna undersökning, för

vilken biträde av försäkringsmatematisk sakkunnig i mån av behov torde

böra anlitas, lärer kunna slutföras inom sådan tid, att yttrande och förslag

i ämnet kan underställas bankoutskottet vid 1932 års riksdag.

I avvaktan på nu berörda undersökning har utskottet ansett sig icke

böra föreslå någon ändring beträffande nu utgående förmåner av riksbankens

medel till de båda kassorna eller till deras pensionärer. Därest en

sammanslagning av kassorna kan genomföras på ur statens synpunkt godtagbara

villkor, synas goda skäl tala för utanordnande till den nya gemensamma

kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning, motsvarande

vad som hittills varit fallet beträffande de båda nuvarande kassorna,

i den mån sådant understödjande befinnes erforderligt för säkerställande

av den gemensamma kassans möjligheter att fullgöra sin uppgift.

Skulle det däremot visa sig, att en sammanslagning på för staten antagliga

villkor icke är möjlig att ernå, saknas enligt utskottets mening anledning

att låta bidrag från riksbankens sida vidare utgå till bankostatens änkeoch

pupillkassa, som under nuvarande förhållanden synes vara i stånd

att utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser. Likaledes lärer vid en

dylik utgång det av revisorerna väckta förslaget om indragning av dyrtidsoch

pensionstillägg böra upptagas till förnyad prövning med avseende å

sistnämnda kassa, åtminstone såvitt angår blivande pensionärer från kassan.

Med åberopande av det anförda anhöll utskottet, att fullmäktige ville

vidtaga erforderliga åtgärder för frågans behandling i enlighet med vad i

utskottets skrivelse angivits samt därefter till 1932 års riksdags bankoutskott

inkomma med det yttrande och förslag i ämnet, vartill fullmäktige

kunde finna anledning.

I skrivelse till bankoutskottet den 10 mars 1932 hava fullmäktige i riks- Nu föreligbanken

omnämnt, att fullmäktige med anledning av vad 1931 års banko- gande ututskott

anfört uppdragit åt deputerade att verkställa ytterligare utredning redning.

i ärendet. I samband därmed hade beräkningar rörande änke- och pupillkassornas

ekonomiska ställning vid början av år 1931 m. m. utförts av f. d.

byråchefen Dickman. Den av Dickman verkställda utredningen är i avtryck

fogad såsom bilaga till detta memorial.

Fullmäktige hava vidare omnämnt, att styrelsen för bankostatens änkeoch

pupillkassa, som beretts tillfälle att taga del av Dickmans beräkningar

samt bankoutskottets skrivelse den 15 maj 1931, anmodats att i anledning

därav avgiva förnyat yttrande i ärendet; och bade styrelsen i skrivelse den

29 december 1931 anfört följande:

»Delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa, vilka vid ordinarie sammanträde

den 8 innevarande december i huvudsak fått del av resultatet av

utredningen rörande denna kassa, hava funnit, att kassans ekonomiska

ställning syntes medgiva någon böjning av dc från kassan utgående pensionerna;

och liava delägarna med stöd härav beslutit, att det i § 7 stycket

l:o b) kassans reglemente omförmälda tilläggsbeloppet 150 kronor från och

med den 1 juli 1932 skulle böjas till 300 kronor samt att det sålunda förhöjda

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets memorial Nr 61.

Utskottet.

tilläggsbeloppet skulle utgå jämväl till pensionsberättigade efter delägare,

som före nämnda dag avlidit eller eljest avgått ur tjänsten.

På grund av vad sålunda förekommit och då resultatet av den utav

Dickman i ärendet verkställda utredningen, såvitt densamma angår de

ekonomiska förutsättningarna för sammanslagningen av kassorna, synes giva

stöd åt den mening, styrelsen enligt sitt den 6 september 1930 avgivna yttrande

företrätt till frågan örn dylik sammanslagning, har styrelsen icke funnit

anledning frånträda nämnda mening.»

För egen del hava fullmäktige anfört, att då bankostatens kassa handhaves

och förvaltas av medlemmarna i kassan och dessa fortfarande ansåge

sig icke böra medgiva en sammanslagning av kassorna, fullmäktige funne

sig böra föreslå, att ärendet angående ifrågasatt sådan sammanslagning måtte

avskrivas.

Vad anginge frågan om önskvärda förbättringar i pensionsförmånerna

från avdelningskontorens änkekassa, syntes — yttra fullmäktige vidare —

hittills verkställda utredningar giva vid handen, att för en höjning av pensionsförmånerna

måste förutsättas höjning av pensionsavgifter för kassans

delägare och eventuellt även ökat bidrag till kassan från riksdagen. Med

hänsyn härtill ansåge fullmäktige tidpunkten för närvarande icke vara lämplig

för framläggande av förslag i sådant syfte.

Såsom av det anförda framgår, har bankoutskottet intagit den ståndpunkten,

att en prövning av det förslag örn indragning av riksbankens

bidrag till bankostatens änke- och pupillkassa, vilket väckts av 1929 års

statsrevisorer, borde tills vidare uppskjutas i avvaktan på undersökning

rörande sammanslagning av de båda änke- och pupillkassorna för befattningshavare

vid riksbanken. För åstadkommande av en sådan sammanslagning,

vilken ur riksbankens synpunkt måste anses i hög grad önskvärd,

hava tidigare på utskottets initiativ vid upprepade tillfällen gjorts ansträngningar,

men försöken i detta avseende hava strandat på motstånd från

delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa. I syfte att undanröja grunden

för den obenägenhet att medgiva en sammanslagning av kassorna,

som från nämnda delägares sida kommit till synes, underströk utskottet

år 1931 — på sätt också tidigare antytts — att ett förslag till en sammanslagning

borde grundas på sådana förutsättningar, att delägarnas rätt

ej träddes för när. Utskottet ställde jämväl i utsikt att, därest en sammanslagning

av kassorna kunde genomföras på ur statens synpunkt godtagbara

villkor, utskottet ville medverka till utanordnande till den nya gemensamma

kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning, motsvarande

vad som för närvarande är fallet beträffande de båda nuvarande

kassorna, i den mån sådant understödjande befunnes erforderligt. Samtidigt

framhöll utskottet att, därest det skulle visa sig, att en sammanslagning

på för staten antagliga villkor icke vore möjlig att ernå, enligt utskottets

mening anledning saknades att låta bidrag från riksbankens sida

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

13

vidare utgå till bankostatens änke- och pupillkassa, som syntes vara i stånd

att utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser.

Av den nu verkställda försäkringstekniska utredningen framgår, att en

sammanslagning av de båda kassorna under sådan likställighet i avseende å

deras ekonomiska ställning, att delägarnas i bankostatens änke- och pupillkassa

ekonomiska intressen ej åsidosattes, skulle kunna ske med ett kapitaltillskott

från statens sida, motsvarande en ökning av de sammanlagda bidragen

till båda de nuvarande kassorna från nu utgående belopp — vilket vid

utredningen upptagits till en genomsnittligt beräknad summa av 27 000 kronor

för år — till 37 100 kronor för år eller med i genomsnitt drygt 10 000 kronor

årligen.

Delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa hava emellertid fortfarande

avböjt att även under de av utskottet angivna förutsättningarna ingå

på en sammanslagning av de båda kassorna. Vid sådant förhållande och

då bestämmanderätten över kassan torde tillkomma dess delägare, lärer

en sammanslagning — hur påkallad den än må vara — för närvarande icke

vara möjlig att åstadkomma.

Med den ställning, delägarna i bankostatens änke- och pupillkassa sålunda

intagit i denna fråga, och i betraktande av kassans ekonomiska läge

finner fitskottet anledning icke föreligga att vidare från riksbankens sida

understödja kassans pensionering. Utskottet vill därför förorda, att såväl

riksbankens fasta bidrag som medgivandet för kassan att komma i åtnjutande

av vakansbesparingar må upphöra från och med den 1 juli 1932. Likaledes

bör enligt utskottets uppfattning från och med nämnda tidpunkt överlåtas på

kassan själv att sörja för de förhöjningar av pensionerna, som hittills i form

av pensionstillägg och dyrtidstillägg bestritts av riksbankens medel. Beträffande

sistnämnda förmåner synes det dock av billighetsskäl kunna ifrågasättas,

att indragningen begränsas att avse efterlevande till delägare, vilka

kunnat inverka på den av kassan i frågan nu intagna ståndpunkten. Med

hänsyn härtill och då av praktiska skäl indragningen av tilläggsförmånerna

torde böra hänföras till samma tidpunkt, som föreslagits för bidragens upphörande,

vill utskottet föreslå, att pensions- och dyrtidstillägg för efterlevande,

vilka pensionerats eller pensioneras redan före den 1 juli 1932, fortfarande

få bestridas av riksbanken enligt de grunder, som äro eller må bliva gällande

beträffande dylika förmåner åt pensionsberättigade änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst.

Med avseende å avdelningskontorens änke- och pupillkassa är det givetvis

fortfarande önskvärt, att kassan snarast må sättas i stånd att höja pensionsförmånerna

till likställighet med vad som gäller i bankostatens änke- och

pupillkassa. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig för närvarande icke

böra föreslå någon ändring beträffande understöd från riksbankens sida till

sistnämnda kassa eller dess pensionärer. En förutsättning för fortsatt oförminskat

bidrag synes dock böra vara, att deliigarna sjiilva göra de uppoff
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets memorial Nr 64.

ringar, som därjämte erfordras för en snar ökning av pensionsförmånerna

till blivande pensionärer. En höjning av pensionsavgifterna torde härvid vara

ofrånkomlig. Sådan höjning synes ej heller vara obillig, enär delägarnas avgifter

i förevarande kassa äro avsevärt lägre än pensionsavgifterna i de familjepensionskassor,

som finnas upprättade för personal inom den civila statsförvaltningen,

avlönad enligt samma lönesystem, som gäller för riksbankens befattningshavare.

I anslutning till vad nu anförts förutsätter utskottet, att åtgärder

snarast vidtagas för den höjning av delägarnas avgifter, som för förbättring

av pensionsförmånerna i avdelningskontorens änke- och pupillkassa

prövas erforderlig och skälig.

En indragning, på sätt föreslagits, av årsbidraget till bankostatens änkeoch

pupillkassa påkallar viss ändring i § 45 gällande bankoreglemente. Till

denna fråga återkommer utskottet i annat sammanhang.

På grund av vad i det föregående yttrats får utskottet hemställa,

att riksdagen må besluta,

I) att det av riksbankens medel hittills bestridda bidraget

till bankostatens änke- och pupillkassa å 200 kronor årligen

skall, räknat från och med den 1 juli 1932, upphöra att utgå;

II) att nämnda kassa från och med den 1 juli 1932 icke

vidare må uppbära vakansbesparingar av riksbankens

medel; samt

III) att å pensioner, som beviljas att utgå från kassan

från och med den 1 juli 1932 eller tidpunkt därefter, icke må

av riksbankens medel bestridas pensions- eller dyrtidstillägg.

Stockholm den 31 maj 1932.

På bankoutskottets vägnar:

C. E. SVENSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. E. Svensson, Lindgren*, Stendahl,

Berling*, Bjurström, Bodin* och Bengtsson;

fran andra kammaren: herrar Winkler*, Lovén, Svensson i Betingetorp*,

Hoglund i Göteborg, Carlsson i Solberga, Edberg* och Andersson i Falkenberg*.

Ej närvarande vid memorialets justering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 6b.

15

Bilaga.

Till Herrar Fullmäktige i Sveriges Riksbank.

Med anledning av Bankoutskottets skrivelse till Fullmäktige i riksbanken

den 15 maj 1931 har jag erhållit i uppdrag att utreda: dels Bankostatens

änke- och pupillkassas ställning vid 1931 års ingång, under förutsättning att

Riksbankens årliga bidrag å 200 kronor och vakansbesparingarna indragas

från och med år 1933, dels huruvida under vissa förutsättningar sådan höjning

av pensionsförmånerna i Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk kan göras från och med 1932 års ingång, att

de komma att utgå med lägst samma belopp som motsvarande förmåner i

Bankostatens änke- och pupillkassa, dels ock under vilka förutsättningar

en sammanslagning av de båda kassorna skulle kunna åstadkommas, utan

att i Bankostatens änke- och pupillkassa delägarnes rätt trädes för när.

Till grund för nu ifrågavarande utredning har jag lagt samma försäkringstekniska

grunder som i min utredning den 25 april 1930. Dock har jag gjort

den avvikelsen från antagandena i den föregående utredningen, att jag nu

ansett mig kunna räkna med, att det framtida årliga beloppet av delägaravgifterna

kommer att bliva lika med medeltalet för de 6 senaste åren, medan

jag i min förra utredning antog det lika med medeltalet för de 3 av de senaste

6 åren, då avgifterna varit lägst.

A. Bankostatens änke- och pupillkassa.

Av bil. 1 framgår, att jag under de ovan angivna förutsättningarna beräknat

aktivas överskott över passiva vid 1931 års ingång till 2 428 000—2 114 800

= 313 200 kronor.

B. Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk.

Under de senast förflutna 6 kalenderåren hava de vakansbesparingar, som

utgått till de båda kassorna, uppgått till följande belopp:

Vakansbesparingar.

År

Banköstatens

kassa

Avdelningskontorens

kassa

Summa

1925 .......

3 286:21

1 141:09

4 427:30

1926 .......

3780:65

3 412: 29

7 192:94

1927 .......

3 909:66

4 589:38

8 499:04

1928 .......

10 535:38

8 570: 28

19 105 : 66

1929 .......

5 098: 04

2617: 55

7 715:59

1930 .......

3 243: 75

2 655:40

5 899:15

Summa

29853:69

22 985: 99

52 839: 68

Medeltal

4 975: 61

3 831:00

8 806:61

Bankoutskottet har i sin ovan nämnda skrivelse gjort följande uttalande:

Därest en sammanslagning av kassorna kan genomföras på ur statens syn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets memorial Nr 64.

punkt godtagbara villkor, synas goda skäl tala för utanordnande till den nya

gemensamma kassan av framtida bidrag från riksbankens sida i en omfattning,

motsvarande vad som hittills varit fallet beträffande de båda nuvarande

kassorna, i den mån sådant understödjande befinnes erforderligt för

säkerställande av den gemensamma kassans möjligheter att fullgöra sin uppgift.

Skulle det däremot visa sig, att en sammanslagning på för staten antagliga

villkor icke är möjlig att ernå, saknas enligt utskottets mening anledning

att låta bidrag från riksbankens sida vidare utgå till bankostatens änkeoch

pupillkassa, som under nuvarande förhållanden synes vara i stånd att

utan sådant bidrag fullgöra sina förpliktelser. ) Örn en sammanslagning av

kassorna icke är möjlig att ernå och det skulle anses förefinnas fog för att

på denna grund indraga såväl Riksbankens hittillsvarande direkta bidrag å

200 kronor som ock de vakansbesparingar, som utgå till Bankostatens kassa,

skulle alltså utan ökad kostnad för Riksbanken dessa båda poster kunna

överföras till Avdelningskontorens kassa. Den osäkerhet, som förorsakas av

vakansbesparingarnas stora variationer, skulle emellertid, såsom nedan visas,

göra det vanskligare att redan från och med år 1933 höja pensionsförmånerna

1 Avdelningskontorens kassa till samma belopp som i Bankostatens, än om i

stället ett konstant belopp, motsvarande medeltalet för exempelvis de 6 senaste

åren, utgingo från och med är 1933. Detta belopp är, såsom av ovanstående

sammanställning synes, omkring 8 800 kronor. Tillsammans med överflyttningen

av det hittillsvarande bidraget till Bankostatens kassa å 200 kronor

skulle då Riksbankens direkta anslag till Avdelningskontorens kassa kunna

från och med år 1933 ökas med 9 000 kronor.

Bil. 2 utvisar sålunda ställningen av Änke- och pupillkassan vid Riksbankens

avdelningskontor och pappersbruk vid 1931 års ingång, under förutsättning

att från och med år 1932 de äldre änkepensioner, som nu utgå med

24 % av pensionsunderlaget, höjas till 25 % därav, dessutom samtliga änkeoch

barnpensionerna med 150 kronor, pensionerna till ogifta döttrar över

50 år med 75 kronor och pupilltilläggen med 100 kronor, samt att från och

med år 1933 vakansbesparingarna indragas, men det hittills utgående anslaget

från Riksbanken å 18 000 kronor ökas med 9 000 till 27 000 kronor.

Av bilagan framgår, att jag beräknat aktivas överskott över passiva till

2 701 400—2 579 400 = 122 000 kronor. Då den erforderliga försäkringsfonden

med hänsyn till såväl nuvarande som framtida delägare anses vara skillnaden

mellan passiva eller kassans förpliktelser till delägarna och kapitalvärdet

av de framtida delägaravgifterna, blir denna fond 2 579 400—529 700

--2 049 700. Det beräknade överskottet utgör alltså 5,95 % av försäkringsfonden.

Med hänsyn härtill synes mig, att de ifrågasatta höjningarna av

pensionsförmånerna under de angivna förutsättningarna kunna vidtagas från

och med 1932 års ingång.

Om däremot i stället för en kontant ökning med 9 000 kronor å Riksbankens

anslag alla vakansbesparingarna från och med år 1933 skulle utgå till

Avdelningskontorens kassa, vore det med hänsyn till vakansbesparingamas

synnerligen slöra variationer allt för oförsiktigt att för framtiden räkna med

deras medeltal för alla 6 åren. Om man i stället, liksom vid den närmast

föregående utredningen, räknar med medeltalet för de 3 av dessa år, då beloppen

varit lägst, blir medeltalet 5 840 kronor och kapitalvärdet av detta belopp,

utgående årligen från och med år 1933, 137 700 kronor, med vilket belopp

posten I. 1) b) å 212 200 kronor i aktiva skulle ersättas. Aktivas överskott

över passiva skulle därigenom minskas med 74 500 kronor till 47 500 kronor,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

17

vilke! belopp endast utgör 2,32 % av försäkringsfonden. Det kan ifrågasättas,

om ej detta är väl litet såsom säkerhetsfond och att det därför för förslagets

genomförande vore av försiktighetsskäl påkallat att förknippa det nied vissa

övergångsbestämmelser, t. ex. att redan utgående pensioner och pupilltillägg

ej skulle höjas. Härigenom skulle passiva och således även försäkringsfonden

minskas med ett beräknat belopp av 65 800 kronor och överskottet sålunda

ökas med samma belopp till 113 300 kronor, vilket bleve 5,71 % av den till

ett belopp av 1 983 900 minskade försäkringsfonden. Emellertid skulle genom

denna inskränkning likställigheten med Bankostatens kassa bliva mindre fullständig,

vilket särskilt efter en eventuell sammanslagning av kassorna kunde

visa sig olägligt.

C. Frågan om sammanslagning av de båda kassorna.

Skulle man utgå ifrån, att vid en eventuell sammanslagning de förutsättningar,

under vilka bil. 1 och bil. 2 äro uppgjorda, fortfarande skulle gälla

för den sammanslagna kassan, bleve i denna aktiva 2 428 000+2 701 400

=5 129 400 kronor och passiva 2 114 800+2 579 400 = 4 694 200 kronor samt

alltså aktivas överskott över passiva 435 200 kronor. Försäkringsfonden eller

skillnaden mellan passiva och kapitalvärdet av de framtida delägaravgifterna

bleve 4 694 200—(411 100+529 700) = 3 753 400 kronor. Överskottet bleve

alltså 11,59 % av försäkringsfonden.

örn åter en sammanslagning av de båda kassorna icke kommer till stånd

och kassornas ställning efter höjning av pensionsförmånerna i Avdelningskontorens

kassa skulle bliva sådan, som bil. 1 och bil. 2 utvisa, synes genom

överskottet i Bankostatens kassa å 313 200 kronor, d. v. s. 18,38 % av försäkringsfonden,

en avsevärd höjning av pensionsförmånerna i kassan vara möjlig

att genomföra, under det att överskottet i Avdelningskontorens kassa å

blott 122 000 kronor, d. v. s. 5,95 % av försäkringsfonden, ännu icke torde

medgiva någon nämnvärd ytterligare höjning av pensionsförmånerna i denna

kassa.

Om det anses vara Bankostatens kassas rätt att vidtaga sådan höjning av

pensionsförmånerna och då den ifrågasatta sammanslagningen skall ske på

sådant sätt, att delägarnas rätt ej trädes för när, följer därav, att sammanslagningen

icke får lägga hinder i vägen för sådan höjning av pensionsförmånerna

i den sammanslagna kassan, örn Bankostatens kassas delägare

vilja vidtaga så stor höjning av pensionsförmånerna, som kassans soliditet

medgiver, kräves därför vid sammanslagningen ett relativt lika stort överskott

i Avdelningskontorens kassa som i Bankostatens och härför erfordras

en ytterligare förhöjning av Riksbankens anslag.

En höjning av pensionsförmånerna i Bankostatens kassa kan emellertid

ske på olika sätt, t. ex. genom höjning av den i reglementets § 7, l:o a)

angivna procent av pensionsunderlaget, varmed pensionerna skola utgå, eller

genom höjning av det i § 7, l:o b) angivna tilläggsbeloppet, 150 kronor.

I S 7, 3:o stadgas, att pensionerna kunna av delägarna höjas, örn och när

kassans ställning det medgiver, dock med iakttagande att tilläggsbeloppet

enligt 1 :o b) ej sättes högre än 300 kronor. Av delägare i kassan har uttalats

deras avsikt att, så snart kassans ställning det medgiver, söka genomföra

denna senare höjning av änke- och barnpensionerna med 150 kronor och den

därav enligt reglementets § 11 följande höjningen av pension lill ogift dotter

över 50 år med 75 kronor. 1 mitt uppdrag ingår därför alt undersöka möjligheten

härav och de ekonomiska villkoren för alt motsvarande pensions
Biliang

till riksdagens protokoll 1932. 8 sami. 36 hafi. (Nr 64—66.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets memorial Nr 64.

förhöjning skulle kunna genomföras vid en sammanslagning av de båda

kassorna.

Örn den ifrågavarande höjningen av pensionerna skulle genomföras för

Bankostatens kassa från 1932 års ingång, har jag beräknat kapitalvärdet av

höjningen för änke- och barnpensionerna till 196 000 kronor och för pensionerna

till ogifta döttrar till 42 100 kronor eller sammanlagt 238 100 kronor.

Härigenom komme sålunda det i bil. 1 angivna beloppet av passiva att ökas

till 2 114 800 + 238 100 = 2 352 900 kronor och aktivas överskott över passiva

att minskas till 313 200—238 100 = 75 100 kronor. Försäkringsfonden eller

skillnaden mellan passiva och kapitalvärdet av delägaravgifterna blir

2 352 900—411 100= 1 941 800 kronor och överskottet 3,87 % av försäkringsfonden.

Örn för jämställdhet med Bankostatens kassa motsvarande ytterligare

pensionsförhöjningar skulle göras för Avdelningskontorens kassa, har jag

beräknat kapitalvärdet av höjningen för änke- och barnpensionerna till

243 500 kronor och för pensionerna till ogifta döttrar till 44 700 kronor eller

sammanlagt 288 200 kronor. Härigenom komme sålunda i bil. 2 passiva

att ökas till 2 579 400+288 200 = 2 867 600 kronor. Utan någon höjning

av anslaget till kassan skulle således passiva överstiga aktiva med 2 867 600

2 701 400 = 166 200 kronor. Detta belopp motsvaras av ett årligt anslag

för all framtid av 6 518 kronor. Försäkringsfonden eller skillnaden mellan

passiva och kapitalvärdet av de framtida delägaravgifterna blir 2 867 600

a29 700 = 2 337 900 kronor. Örn man fordrar att överskottet i Avdelningskontorens

kassa skall vara lika stor del av försäkringsfonden som i

Bankostatens kassa, behöver överskottet uppbringas till 90 400 kronor,

d. v. s. 3,87 % av försäkringsfonden. Detta belopp motsvaras av ett årligt

anslag å 3 545 kronor. Inalles skulle då erfordras en ökning i det årliga

anslaget å 6 518+3 545 = 10 063 kronor eller avrundat till hela hundratal

10 100 kronor. Tillsammans med de i bil. 2 upptagna anslagen å 27 000

kronor, skulle hela det årliga anslaget för all framtid, som skulle fordras

för likställighet kassorna emellan vid en eventuell sammanslagning, belöpa

sig till omkring 37 100 kronor.

I det föregående har jag antagit, att dyrtids- och pensionstillägg fortfarande

oavkortade skulle utgå från Riksbanken även till pensionärerna i

Bankostatens kassa. I sin ovan nämnda skrivelse yttrar emellertid Bankoutskottet,

att, därest en sammanslagning av kassorna på för staten antagliga

villkor icke är möjlig att ernå, även det av revisorerna väckta förslaget

örn indragning av dyrtids- och pensionstillägg lärer böra upptagas till förnyad

prövning med avseende å Bankostatens kassa, åtminstone såvitt angår

blivande pensionärer från kassan.

Med anledning härv har jag redan nu under två olika antaganden gjort

en ytterst summarisk och på grund av ovissheten beträffande "de framtida

dyrtids- och pensionstilläggen mycket osäker uppskattning av den inverkan

på kassans ställning, som skulle kunna bliva följden av att Riksbankens

bestridande av den helt eller delvis upphörde.

I min föregående utredning angav jag, att år 1929 uppgingo i Bankostatens

kassa dyrtidstilläggen till 19 156 kronor och pensionstilläggen till

355 kronor eller sammanlagt 19 511 kronor. År 1930 var motsvarande

belopp 16 330+382:98= 16 712:98 kronor.

Såsom första alternativ har jag antagit, att dyrtids- och pensionstilläggen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

19

från och med år 1933 bliva desamma som år 1929 och att kapitalvärdet

vid 1933 års ingång av då utgående dyrtids- och pensionstillägg blir detsamma

som kapitalvärdet vid 1930 års ingång av de då utgående. Såsom

andra alternativ antager jag, att dyrtids- och pensionstilläggen från och

med år 1933 bliva desamma som år 1930 och att kapitalvärdet vid 1933

års ingång av då utgående dyrtids- och pensionstillägg blir detsamma som

kapitalvärdet vid 1931 års ingång av de då utgående. Genom att diskontera

kapitalvärdena vid 1933 års ingång 2 år tillbaka har jag kommit till

följande kapitalvärden vid 1931 års ingång av de från och med år 1933

utgående dyrtids- och pensionstilläggen.

Kapitalvärde vid 1931 års ingång av Alternativ 1 Alternativ 2

dyrtids- och pensionstillägg kronor kronor

1) utgående vid 1933 års ingång .... 195 700 157 700

2) senare börjande ............... 264 300__236 300

Summa 460 000 394 000

Örn Riksbanken från och med år 1933 skulle upphöra att bestrida alla

dyrtids- och pensionstillägg och i stället Bankostatens kassa skulle bestrida

dem, skulle alltså det i bil. 1 angivna överskottet å 313 200 kronor övergå

till brist, enligt förra alternativet uppgående till 460 000—313 200 = 146 800

kronor, enligt det senare till 394 000—313 200 = 80 800 kronor.

Örn åter Riksbanken fortfarande skulle bestrida dyrtids- och pensionstilläggen

för de vid 1933 års ingång utgående pensionerna, men ej för de

därefter börjande, och Bankostatens kassa i stället skulle bestrida dessa

senare, skulle kassans överskott vid 1931 års ingång minskas, enligt förra

alternativet till 313 200—264 300 = 48 900 kronor, enligt det senare till

313 200—236 300 = 76 900 kronor.

Örn Riksbankens bekostande av dyrtids- och pensionstilläggen till pensionärer

i Bankostatens kassa skulle upphöra helt och hållet eller endast

för de senare börjande pensionerna, skulle emellertid detta, på grund av

att kassan ej kan åläggas skyldighet att utbetala dyrtids- och pensionstillägg,

möjligen kunna leda till att dessa komine att bortfalla, i förra fallet

även för de vid 1933 års ingång redan utgående pensionerna, i senare fallet

endast för senare börjande, särskilt örn från och med år 1932 änkepensionerna

höjdes med 150 kronor och pensionerna till ogifta döttrar över 50 år

med 75 kronor, på grund av den ökade kostnad denna höjning skulle

medföra.

Slutligen ber jag få framhålla, att icke blott dessa beräkningar över dyrtids-

och pensionstillägg äro mycket osäkra, utan även, såsom jag i mili

förra utredning påpekade, särskilt den omständigheten, att uppgifter saknas

örn föräldralösa ogifta döttrar mellan 21 och 50 år vållar osäkerhet i beräkningarna,

samt att utredningen gjorts under den förutsättningen, alt icke

delägarantalet i kassorna ökas genom nya ordinarie befattningars tillkomst,

vilket skulle medföra ökade pensionsförpliktelser, till vilkas täckande

de enligt nuvarande bestämmelser utgående avgifterna skulle vara alldeles

otillräckliga.

Stockholm (leii 4 november 1931.

Karl Dickman.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets memorial Nr 64.

Bankostatens änke- och pupillkassa.

Ställningen vid 1931 års ingång.1

Passiva. Kronor Kronor

Kapitalvärdet av

I. Utgående pensioner till

1) änkor .......................................... 380 000

2) barn under 18 år (pupilltillägg).................. 4 700

3) ogifta döttrar över 50 år.......................... 95 400

II. Blivande änke- och barnpensioner efter

1) nuvarande delägare

a) ur tjänst .............................. 107 800

b) i tjänst ................................ 714 600 822 400

2) framtida delägare .................................. 480 300

III. Blivande pupilltillägg till

1) nuvarande barn, vilkas fader lever ............ 8 600

2) framdeles födda barn.............................. 36 400

IV. Blivande pensioner till vid 50 år ogifta döttrar

1) nuvarande under 50 år

a) kända .................................. 99 400

b) okända.................................. 84 300 183 700

2) framdeles födda .................................... 35 700

V. Omkostnaderna ................................................

Summa

Aktiva.

I. Kapitalvärdet av

1) Riksbankens anslag år 1931 och 1932 .......... 400

2) vakansbesparingar år 1931 och 1932 ............ 3 600

3) delägaravgifter...................................... 411 100

II. Tillgångar vid 1931 års ingång................................

Summa

Aktivas överskott över passiva ..............................

Bil. 1.

Kronor

480 100

1 302 700

45 000

219 400

67 600

2 114 800

415 100

2 012 900

2 428 000

313 200

Om Riksbankens direkta anslag och vakansbesparingarna indragas från och med år 1933

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial Nr 64.

21

Bil. 2.

Änke- och pupillkassan vid Riksbankens avdelningskontor

och pappersbruk.

Ställningen vid 1931 års ingång.1

Passiva.

Kronor

Kronor

Kronor

Kapitalvärdet av

I. Utgående pensioner till

1) änkor .................................

2) barn under 18 år (pupilltillägg) .....

3) ogifta döttrar över 50 år.............

382 000

12 800

23 000

417 800

II. blivande änke- och barnpensioner efter

1) nuvarande delägare

a) ur tjänst............................

b) i tjänst..............................

2) framtida delägare ....... .............

.. 191100

.. 920 500

1 lil 600

553 100

1 664 700

lil. Blivande pupill tillägg till

1) nuvarande barn, vilkas fader lever .

2) framdeles födda barn.................

14 400

54 700

69 100

IV Blivande pensioner till vid 50 år ogifta

1) nuvarande under 50 år

a) kända ..............................

b) okända...............................

2) framdeles födda.......................

döttrar

.. 196 400

.. 113 300

309 700

48 100

357 800

70 000

Summa

2 579 400

Aktiva.

I. Kapitalvärdet av

1) Riksbankens anslag

a) det nu utgående å 18 000 kr. årligen 459 000

b) beräknat tillägg å 9 000 kr. fr. o. m.

år 1933.............................. 212 200 671 200

2) vakansbesparing år 1931 och 1932 ............ 6 600

3) delägaravgifter.................................... 529 700

11. Tillgångar vid 1931 års ingång................................

Summa

Aktivas överskott över passiva................................

1 207 500

1 493 900

2 701 400

122 000

1 Under förutsättning att från och med år 1932 pensioner och pupilltillägg höjas till

samma belopp som i Bankostatens änke- och pupillkassa samt att från och med år 1933

vakansbesparingarna indragas men det hittills utgående direkta anslaget från Riksbanken

å 18 000 kronor ökas med 9 000 kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.