Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

1932-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1932:2, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Mononen.

Historik.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1932 kl. 3 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i anledning

av väckt motion, 1: 209, örn skyldighet för alla med dragare förspända

fordon, som framföras å väg under mörker, att föra ljus

eller reflektor.

I en inom första kammaren väckt och till dessa andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 209, har herr Nylander hemställt, att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Majit anhålla örn sådan ändring i vägtrafikstadgan 5 §, att

skyldighet kommer att föreligga för alla med dragare förspända fordon, som

framföras å väg under mörker, att föra ljus eller reflektor, vilka kasta vitt

sken framåt och rött sken bakåt.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Genom en den 25 februari 1930 till riksdagen avlämnad proposition, nr 121,

anhöll Kungl. Majit om riksdagens yttrande över bl. a. förslag till vägtrafikstadga.

Enligt detta förslag hade 5 § följande lydelsei

»Framföres å väg under mörker med dragare förspänt fordon, skall å fordonet

eller dragaren föras antingen tänd lykta så anbragt, att ljuset är synligt på

avstånd såväl framifrån som bakifrån, eller ock reflexanordningar, som vid

belysning återkasta sken såväl framåt som bakåt. Lykta och reflexanordningar

skola visa vitt ljus framåt och rött ljus bakåt.»

I sitt över sagda förslag avgivna utlåtande, nr 34, anförde andra lagutskottet,

att enligt utskottets mening strängare bestämmelser än de som då gällde icke

borde förekomma, och förordade följande innehåll av sagda paragrafrumi

»Därest sådant finnes av behovet uppenbarligen påkallat, må länsstyrelse

beträffande viss väg med livlig trafik förordna, att å med dragare förspänt fordon,

som under mörker framföres å vägen, eller å dess dragare skall föras antingen

tänd lykta så anbragt, att ljuset är synligt på avstånd såväl framifrån

som bakifrån, eller ock reflexanordningar, som vid belysning återkasta sken

såväl framåt som bakåt. Lykta och reflexanordningar skola visa vitt ljus

framåt och rött ljus bakåt. Sådant förordnande, vilket må innehålla de undantag,

länsstyrelsen finner erforderliga, skall kungöras samt i den ordning länsstyrelsen

bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.»

Vid utskottets utlåtande var beträffande denna punkt fogad reservation av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 3

lierrar Frändén och Gardell i Gans, vilka ansett, att sista delen av nyssnämnda

stadgande bort erhålla följande lydelse: »Sådant förordnande, som ej må avse

med dragare förspänt ofjädrat arbetsåkdon, må innehålla de undantag, länsstyrelsen

finner erforderliga, och skall kungöras samt, i den ordning länsstyrelsen

bestämmer, tillkännagivas medelst anslag å eller invid vägen.»

Vid behandlingen av ärendet i kamrarna godkände första kammaren utskottets

uttalande, under det att andra kammaren biföll den av herrar Frändén

och Gardell i Gans avgivna reservationen med den ändring, att ordet »ofjädrat»

uteslöts.

I utlåtande nr 41 hemställde härefter andra lagutskottet, att för sammanjämkning

av besluten kamrarna, med frånträdande av sina förut fattade beslut,

måtte förorda, att ifrågavarande författningsrum erhölle den lydelse, som ursprungligen

innefattades i herrar Frändéns och Gardeils reservation.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed, och i den av Kungl. Majit

den 20 juni 1930 utfärdade vägtrafikstadgan har Ö § erhållit den av riksdagen

sålunda förordade lydelsen.

Den i förevarande motion jrkade lydelsen av ifrågavarande författningsrum

innebär en avsevärd skärpning av de bestämmelser, som förordades av 1930

års riksdag och är närmast av samma innebörd som Kungl. Majits proposition

vid 1930 års riksdag. Då sådan skärpning bestämt avvisades av riksdagen

år 1930, och några nya skäl, som skulle kunna föranleda till frångående av den

ståndpunkt, riksdagen då intog, ej förebragts, finner utskottet ej skäl tillstyrka

bifall till motionen utan hemställer,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1932.

Å utskottets vägnar:

A. J. GRANSTRÖM.

Uiskollet.

Närvarande vid ärendets slutbehandling: se under utlåtande nr 1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.