Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23
1932-04-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1932:23, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 11 f. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 23, i
anledning av väckt motion, I: 61, angående arbetsförhållandena
inom det husliga arbetet.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 61, har herr Möller m. fl. hemställt, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte snarast möjligt
föranstalta en utredning angående arbetsförhållandena inom det husliga arbetet,
avseende antalet sysselsatta inom detta arbete, deras ålder och anställningstid,
arbetstidens längd per vecka, sön- och helgdagsarhete, fritid och semester,
bostads- och löneförhållanden m. m. samt till riksdagen inkomma med de förslag,
vartill ifrågavarande utredning kan föranleda.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Samma fråga behandlades av 1931 års riksdag i anledning av då väckta likalydande
motioner i båda kamrarna (1:199 och 11:333). I dessa hemställdes
nämligen, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att
Kungl. Majit måtte snarast möjligt föranstalta en xxtredning angående arbetsförhållandena
inom det husliga arbetet, avseende antalet sysselsatta, deras ålder
och utbildning, arbetstidens längd per vecka, fritids- och semesterförhållanden,
bostads- och löneförhållanden m. m., samt till riksdagen inkomma med de förslag,
vartill ifrågavarande utredning kunde föranleda.
I sitt över motionen 1: 199 avgivna utlåtande anförde utskottet, så vitt här
är fråga, följande.
Den utredning, som här av motionärex-na ifrågasättes, skulle säkerligen kräva
betydligt arbete och ändå knappast bliva tillförlitlig. Det vore knappast för ett
riktigt bedömande av förhållandena tillräckligt att på ett och annat stickprov
grunda ett allmänt omdöme, bl. a. av den orsaken, att förhållandena äro så
olika å ena sidan i städerna och därmed jämförliga samhällen och å andra
sidan å landsbygden. Men även dessa två områden förete inom sig väsentliga
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 12 sami. 2 avd. 14 käft. (Nr 23.)
Motionen.
Motion av
samma innebörd
vid
1931 års
riksdag.
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
olikheter, och de i motionen anförda sifferuppgifterna, som äro hämtade från
Stockholm, torde ingalunda få anses såsom normerande ens för städernas förhållanden.
En något säkrare bedömningsgrund av tillgång och efterfrågan
hade säkerligen kunnat erhållas, om socialstyrelsen till grund för sitt yttrande
infordrat uppgifter från landets alla arbetsförmedlingar.
Socialstyrelsen synes emellertid icke anse en sådan på allmänna uppgifter
byggd undersökning tillräcklig för ett bedömande av hithörande samhällsspörsmål
utan håller före, att härför kräves en individuell undersökning, byggd på
Insamlandet av personliga uppgifter från dem som saken berör. Utskottet vill
för sin del uttala, att ej heller de på detta sätt införskaffade uppgifterna torde
få tillerkännas alltför starkt bevisvärde. Särskilt torde uppgifterna om utbildning,
arbetstidens längd, fritid samt bostadsförhållanden komma att bliva missvisande.
Då således en sådan undersökning skulle kräva ett arbete, som knappast
stöda i rimlig proportion till de vunna resultaten, ställer sig utskottet redan
av denna orsak tveksam mot kravet på utredning. Det torde också ligga inom
möjligheterna för socialstyrelsen, som ju laar till uppgift att undersöka och
belysa samhällsförhållandena, att igångsätta en sådan undersökning, om den
finner undersökningen önskvärd.
När emellertid motionärerna synas åsyfta, att på grundval av den utredning,
som begäres, skall åstadkommas en reglering på lagstiftningens väg av hithörande
förhållanden, så måste utskottet bestämt avstyrka en sådan åtgärd. Det
husliga arbetet är till sin natur sådant, att det näppeligen låter sig göra att
lagstiftningsvägen reglera detsamma. Denna svårighet har också i viss mån
medgivits i motionen, och motionen utmynnar ej heller i yrkande på omedelbart
vidtagande av åtgärder av antydd art utan närmast på en utredning, avsedd
att belysa åtskilliga spörsmål av intresse i förevarande sammanhang. Visserligen
kan då göras gällande — och denna invändning kommer säkerligen även
att resas mot utskottets ställningstagande i frågan — att en utredning icke nödvändigt
behöver resultera i lagstiftningsåtgärder. Att den föreliggande motionen
åsyftar åstadkommandet av en lagstiftning för reglering av arbetsförhållandena
inom det husliga arbetet, torde emellertid utan tvekan framgå av motionens
motivering; och då utskottet icke kan ansluta sig till detta syfte, kan
utskottet ej heller tillstyrka den föreslagna utredningen.
Skulle emellertid för belysande av här berörda samhällsspörsmål en mer eller
mindre ingående utredning visa sig önskvärd, lärer det väl, såsom förut framhållits,
ligga inom socialstyrelsens befogenhet och möjlighet att verkställa sådan
utredning utan riksdagens beslut i frågan. Sådana uppgifter införskaffas för
varje år rörande landsbygden genom vederbörande kommunal myndighet.
Motionärerna anföra bl. a., att ett ordnande av förhållandena på det husliga
arbetets område skulle medföra en högre uppskattning av detta arbete och
höja efterfrågan på detsamma samt att detta i sin ordning skulle verka ut
-
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23. 3
jämnande på arbetstillgången inom en del andra arbetsområden. Utskottet kan
för sin del icke dela denna uppfattning, utan håller snarare före, att en genom
lagstiftning åstadkommen reglering av ifrågavarande förhållanden endast kunde
väntas leda till, att arbetstillgången på detta område skulle minskas, därigenom
att husmödrarna efter genomförandet av dylik reglering troligen skulle
söka att i större utsträckning än nu reda sig utan stadigvarande lejd arbetskraft
i hemmet. För övrigt föreligger, såvitt av arbetslöshetskommissionens
och andra officiella uppgifter framgår, ingen nämnvärd arbetslöshet på den
kvinnliga arbetsmarknaden.
Med det anförda har emellertid utskottet velat göra gällande, att förhållandena
med avseende på det husliga arbetet överallt äro tillfredsställande. Men i den
mån så ej är fallet, synes ett avhjälpande av missförhållandena ej böra sökas
genom lagstiftningsåtgärder, vilkas nytta för de avsedda fallen säkerligen skulle
mer än uppvägas av de olägenheter och svårigheter, som därigenom skulle uppstå
i alla de fall där arbetsförhållandena hittills förlöpt friktionsfritt och till
ömsesidig belåtenhet för båda parterna. Frivillighetens väg är enligt utskottets
mening på ifrågavarande område avgjort att föredraga och säkerligen lika effektiv,
enär brist på arbetskraft, vilken — såsom i motionen framhållits — uppstår,
därest arbetsförhållandena äro otillfredsställande, tvingar husmödrarna att
av sig själva lämna sådana förmåner, såväl i fråga örn lön och arbetstid som
i övrigt, att arbetskraft kan erhållas.
Utskottet hemställde på grund av det anförda, att motionen icke måtte till
någon första kammarens åtgärd föranleda, vilken hemställan bifölls av kammaren.
Liknande synpunkter framfördes av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott
i dess utlåtande över motionen II: 333. På hemställan av utskottet föranledde
motionen icke någon andra kammarens åtgärd.
Det i nu föreliggande motion gjorda yrkandet är detsamma, som framfördes
i de ovan nämnda motionerna vid 1931 års riksdag, med undantag av att frågan
örn förbättrade möjligheter till utbildning i husligt arbete nu avskiljts från
det övriga frågekomplexet och särskilt för sig upptagits till behandling i motionen
1:62. Vad denna sistnämnda motion angår får utskottet erinra, att utskottet
i över densamma avgivet utlåtande, nr 19, tillstyrkt den i motionen föreslagna
skrivelsen till Kungl. Majit med begäran örn utredning i frågan.
Ifråga om den i motionen 1: 61 föreslagna utredningen angående arbetsförhållandena
inom det husliga arbetet anser utskottet, att de skäl, som föregående
år anfördes mot en dylik utredning, fortfarande äga full giltighet. Inga nya
omständigheter hava sedan dess tillkommit, som skulle kunna föranleda ett
ändrat ståndpunktstagande i frågan. Snarare kan den allmänna utvecklingen
på det ekonomiska livets område sägas hava ytterligare förstärkt de mot der.
ifrågasatta utredningen anförda skälen. Utskottet får därför hemställa,
Utskottet.
4
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 23.
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1932.
På utskottets vägnar:
A. J. GRANSTRÖM.
Närvarande vid beslutets fattande: herrar Granström, Larsén, Forslund, Valfrid Eriksson,
Bengtsson, Anton Pettersson*, Nordborg, Hjalmarsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Larsén, Forslund och Hjalmarsson.
Stockholm 1932. A.-B. Hasse W. Tullbergs boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.