Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4

1932-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1932:4, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1932 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 4, angående

motion 1:102 örn utredning rörande åtgärder till

uppmuntrande av intressekontorsverksamheten.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 102, har herr Åkerberg hemställt, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Majit ville begära, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning

örn det ungefärliga antalet medlemmar, som i landet nu finnas anslutna till

intressekontor och skattekassor, samt utreda huruvida statsbidrag till dessas

kostnader icke lämpligen borde utgå eller örn på annat sätt verksamheten kunde

uppmuntras för erhållande av ökad medlemsanslutning och därigenom ett

bättre uppbördsresultat.

Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Frågan örn intressekontorens befattning med kronouppbörden har redan förut

varit föremål för riksdagens behandling. Sålunda anförde 1921 års riksdag i

skrivelse nr 167 rörande vissa vid riksdagen väckta motioner örn rationell skatteu

ipbörd, att, då intressekontoren avsåge såväl krono- som kommunalskatterna,

det syntes böra ankomma på staten lika väl som pa kommunerna att stödja

dessa anstalter, och att säkerligen ett mindre förvalt^ngsbidrag skulle verka

uppmuntrande för tillkomsten och utvecklingen av sådana anstalter. Frågor

rörande intressekontoren vid statens trafikverk har riksdagen åren 1922, 1923

och 1924 haft under behandling. Slutligen hemställde 1930 års riksdag i skrivelse

nr 250 örn utredning rörande möjligheterna för staten att medverka till

inrättande av och stöd åt intressekontor eller därmed jämförliga välfärdsanordningar

för inom statsförvaltningen anställda. I yttrande över den motion, I: 230,

som låg till grund för denna riksdagens skrivelse, anförde statskontoret bl. a.

följande, »över huvud taget lärer det kunna med fog ifragasättas, huruvida

särskilda åtgärder för allenast statstjänstemännens del kunna anses pakallade

och örn icke intressekontor, omfattande alla slag av medborgare, i stället böra

komma till stånd. Därest detta exempelvis skulle kunna ske genom kommunernas

medverkan, synes den utvägen vara tänkbar, att staten för varje till intressekontoret

ansluten person, som genom detsamma erlägger sin skatt, lämnar

visst mindre bidrag till kontorets förvaltningskostnader. I detta sammanhang

torde böra uppmärksammas, att, för den händelse icke de av 1924 års

Bihang till riksdagens protokoll IQSS. 1% sami. 2 avd. 2 haft. (Nr 4•) 1

Motionen.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

uppbördssakkunniga föreslagna åtgärderna för vinnande av en rationell skatteuppbörd

kunna i sin helhet genomföras — vilket synes vara tvivelaktigt —- de sakkunniga själva framhållit ett understödjande av intressekontoren såsom

en möjlig utväg att ernå en rationalisering av skatteuppbörden. Enligt statskontorets

mening bör intressekontorsfrågan kunna lösas under samverkan mellan

staten och vederbörande kommuner och i samband med spörsmålet örn önskvärda

förändringar i uppbördsförfarandet beträffande statliga och kommunala utskylder.

» Statskontoret uttalade till sist, att det ansåg frågan örn intressekontoren

vara av den vikt, att den borde göras till föremål för närmare utredning

lämpligen i samband med den ytterligare bearbetning, som 1924 års uppbördssakkunnigas

förslag till ordnande av rationell skatteuppbörd torde komma att

underkastas. Den av riksdagen år 1930 begärda utredningen har sedermera anförtrotts

åt statskontoret, som enligt vad utskottet inhämtat, inom den närmaste

tiden har slutfört detta uppdrag.

Av den nu lämnade historiken framgår, att intressekontorens betydelse för

skatteuppbörden beaktats av såväl riksdagen som 1924 års uppbördssakkunniga

och statskontoret. Den fortsatta bearbetning, som det av 1924 års uppbördssakkunniga

avgivna betänkandet till reformering av uppbörds- och indrivningsväsendet

skall underkastas, lärer sålunda utan tvivel komma att uppmärksamma

jämväl frågan örn intressekontoren som uppbördsverk. Att härvid

en undersökning örn anslutning till redan förefintliga intressekontor och skattekassor

verkställes synes självfallet. Utskottet får tillika erinra om den skatteuppbörd,

som verkställes medelst postgirot. Såsom framgår av här bifogade

promemoria, fungerar särskilt en viss del av postgirorörelsen såsom ett slags

statligt intressekontor, framför allt i fråga örn krono- och kommunalutskylder.

En utveckling av denna del av postgirots verksamhet, som redan nu nått en

ganska stor omfattning, kan tänkas som ett av medlen för uppnående av bättre

uppbördsresultat. Även denna fråga torde komma att beaktas vid den nyssnämnda

fortsatta bearbetningen av 1924 års uppbördssakkunnigas betänkande.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter finner utskottet icke anledning

föreligga till någon riksdagens åtgärd i ärendet utan hemställer,

att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1932.

Å utskottets vägnar:

A. .T. GRANSTRÖM.

Närvarande: herrar Granström, Larsén, Valfrid Eriksson, Bengtsson, Forslund,

Nordborg, Hjalmarsson, von Heland.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andrei tillfälliga utskotts utlåtande nr h.

3

ROSTGIROKONTORET.

Bilaga.

P. M.

ang. postgirokontorets skattebetalningsverksamhet.

Postgirokontorets skattebetalningsverksamhet bedrives på grundval av kungl,

kommunikationsdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den 15

januari 1926. I kungörelse av samma dag (nr 7) har Kungl. Maj:t meddelat

vissa bestämmelser angående skyldighet för redogörare vid statens verk att

ombesörja avsättning till skatt medelst inbetalning å postgirokonto. Slutligen

hava generalpoststyrelsen och riksräkenskapsverket i gemensamt utfärdad kungörelse

meddelat föreskrifter angående redovisning av medel, som befattningshavare

i statens tjänst låter avsätta till skatt medelst inbetalning å postgirokonto,

m. m. Ovanberörda skrivelse och kungörelser finnas intagna i generalpoststyrelsens

cirkulär nr 8 för år 1926. Ett exemplar av cirkuläret bifogas.

I samma cirkulär finnas införda vissa av generalpoststyrelsen utfärdade

föreskrifter för postanstalterna angående avsättning till skatt medelst inbetalning

till postgirokonto. Ett exemplar av det i dessa föreskrifter omnämnda meddelandet

»Betala Eder skatt genom postgiro» närslutes. Likaledes bifogas

exemplar av de i cirkuläret omförmälda blanketter.

Generalpoststyrelsen har sedermera sökt sprida kännedom örn och uppmuntra

till användning av det s. k. skattepostgirot genom spridning bland allmänheten

av olika upprop, meddelanden och broschyrer. Bland dessa märkas

ett av statsministern Carl Ekman m. fl. undertecknat upprop samt två broschyrer,

återgivande radioföredrag i skattebetalningsfrågan av byråchefen Joh.

Döss. Exemplar av nämnda upprop och broschyrer närslutas.

Såsom av innehållet i ovan angivna kungörelser och meddelanden etc. framgår,

bygger postgirots skatteförmedlingsverksamhet på systemet med förskottsavsättningar

av skatt. Beträffande löntagare sker detta i allmänhet så, att vederbörande

avlöningsförrättare vid avlöningstillfällena innehåller överenskommet

belopp av lönen. Bemyndigande härtill har av vederbörande löntagare lämnats

å nedre delen av den blankett, varå han anmält sin önskan att anlita skattepostgirot.

De innehållna medlen redovisas till postgirokontoret genom insättning

å postgirokontorets postgirokonto nr 1926 (»skattebetalarnas postgirokonto»).

Samtidigt skall till postgirokontoret insändas specifik förteckning över sålunda

redovisade medel. Redogörare hos statsmyndighet är (jämlikt kungl,

kungörelsen den 15 januari 1926, nr 7) skyldig biträda vid sådan förskottsavsättning.

Ifråga örn privata företag är avlöningsförrättarens medverkan däremot

helt beroende av respektive företags inställning till saken.

Personer, som icke öro löntagare eller som av andra skäl icke kunna lämp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Forsla kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr Jt.

ligen få sina skatteavsättningar gjorda genom löneavdrag, kunna anlita skattepostgirot

genom att själva till postgirokontoret insända förskottslikvider för

skatteändamål.

Debetsedel skall i god tid insändas till postgirokontoret. Även detta sker i

mångå fall genom förmedling av vederbörande avlöningsförrättare. Sedan skatten

genom postgirokontorets försorg till fullo gäldats och försetts med vederbörande

skatteuppbördsmyndighets kvitto, återsändes debetsedeln till den skattskyldige.

För arbetet med skattebetalningsuppdragen har inom postgirokontoret upprättats

en särskild avdelning, postgirokontorets skatteavdelning. Denna arbetar

efter i stort sett samma system som postgirokontoret i övrigt. För varje skattebetalare

upplägges sålunda ett konto med sitt särskilda nummer, vilket konto

krediteras respektive debiteras gjorda in- och resp. utbetalningar. Genom kontoutdrag,

som utfärdas varje kvartal, underrättas de skattskyldiga örn förekomna

omsättningar samt beloppet av innestånde behållning. Skulle denna icke

förslå till gäldande av förestående skattebetalning, påminnes skattskyldig om

angelägenheten att göra en kompletterande inbetalning.

Postgirokontoret remitterar skattebeloppen till respektive uppbördsmyndigbeter

antingen genom girering till uppbördsmyndighets postgirokonto eller —

i de fall konto saknas — genom utbetalningskort. Samtidigt översändas debetsedlarna

för kvittering.

Inga avgifter upptagas för postgirots bestyr med skatteförmedlingen. Dock

måste skattebetalarna i förekommande fall erlägga vanlig postavgift exempelvis

vid kontant inbetalning till postgirokontoret av förskottsbelopp. Enär i

flertalet fall inbetalningarna förmedlas av de företag, vari skattebetalarna äro

anställda, och dessa företag ofta eller oftast innehava postgirokonto, ske emellertid

inbetalningarna merendels genom girering, vilken som bekant är avgiftsfri.

Skattepostgirot kan icke förskottera medel till täckande av förfallen eller

förfallande skatt. Emellertid har skattepostgirot i många fall varit i tillfälle

att lämna en uppskattad medverkan till avveckling av skatterestantier på

möjligast mjuka sätt. Man har nämligen i samförstånd med vederbörande indrivningsförrättare

lyckats ordna saken på sådant sätt, att denna låtit anstå

med det införselförfarande eller de eventuellt andra åtgärder, som eljest skolat

verkställas, mot förbindelse från vederbörande skattebetalare att ansluta sig

till skattepostgirot med så pass stora belopp, att även restantiemedlen småningom

gäldas. Samtidigt som vederbörande gör förskottsinbetalningar av löpande

skatter, gör han således efterskottsavsättningar av redan förfallna och resterande

utskylder. Att uppbördsmyndigheterna såsom regel ställa sig välvilliga

till ett sådant förfaringssätt, har tydligen sin förklaring däri, att man finner

en anslutning till skattepostgirot innebära en i praktiken ganska säker garanti

för att vederbörande kommer att göra allvar med sitt goda uppsåt att i fortsättningen

bliva en god och pålitlig skattebetalare. Postgirokontoret har på

sådant sätt förhjälpt många skattskyldiga, som tidigare regelbundet stått »på

rest» att komma i ordnade ekonomiska förhållanden. På sina håll har nu omhandlade

tillvägagångssätt satts i ett utarbetat system. Sålunda har drätselkammaren

i en medelstor stad ordnat saken på sådant sätt, att försöksvis från

den ordinarie restindrivningen avskilts en grupp arbetare, vilka genom respektive

arbetsgivares förmedling veckovis regelbundet insätta medel å postgirot till

täckande av dels löpande kommunal- och kronoskatter jämte pensionsavgifter

samt dels äldre, oguldna utskylder och avgifter.

Härvid har följande tillvägagångssätt tillämpats:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

5

Pågående indrivningsåtgärder från exekutionsverkets och drätselkammarens

sida avbrytas, och debetsedlar utskrivas på vad var och en är skyldig. Å sedlarna

angives, huruvida skuldsumman skall inlevereras till drätselkammaren

eller till stadsfogdekontoret. Genom skriftlig förbindelse av den skattskyldige

gives arbetsgivaren rätt att av intjänt avlöning innehålla och å postgirokonto

insätta ett fixerat belopp så avvägt, att icke blott löpande skatter och avgifter

kunna gäldas vid inträffande uppbördsstämmor utan även äldre skatteskuld kan

inom rimlig tid infrias. Insättningen sker å konto, som disponeras endast av

stadens drätselkammare, varigenom möjlighet för skatteinbetalare att uttaga

insatt belopp är utesluten. Varje vecka meddelar postgirokontoret till drätselkammaren

(liksom till de skattskyldiga) vilka skattebelopp, som under veckan

influtit. Drätselkammaren kan därigenom övervaka, att för de skattskyldigas

räkning insatts överenskomna belopp. Skulle det till äventyrs befinnas, att

skattskyldig förvägrat arbetsgivare rätten att avdraga överenskommet veckobelopp,

anmäler drätselkammaren förhållandet till exekutionsverket för oförtövat

ingripande medelst införsel i lön eller utmätning.

Under den tid av omkring tre år, varunder nu nämnda försökssystem pågått,

har detsamma visat sig fungera väl och hava flera av nu ifrågavarande skattebetalare

numera blivit fria från tidigare restantier och fått sina skatteförhållanden

ordnade.

Postgirokontoret har icke funnit anledning vägra de till skattepostgirot anslutna

sin medverkan till betalning även av andra större och mera regelbundet

återkommande utgiftsposter än skatter. Sålunda har skattepostgirot åtagit sig

att förmedla betalning av hyror, försäkringspremier o. d. Tillvägagångssättet

har härvidlag i stort sett varit detsamma som gällt beträffande skattebetalningen.

I detta sammanhang förtjänar kanske erinras, att postgirokontoret nyligen

träffat viss överenskommelse med befattningshavare hos Stockholms stads

kommun, inneblfrande att postgirokontorets skatteavdelning skall efter i stort

sett ovan utvecklade riktlinjer fungera som ett slags intressekontor för sagda

befattningshavare med uppgift att förmedla betalning av utom skatter även

hyror, försäkringspremier, telefonavgifter m. m.

Tidigare meddelade postgirokontoret ränta å medel, som innestodo å skattekontona.

Pantan utgick efter samma beräkningsgrunder, som de för postgirorörelsen

i allmänhet gällande. Av ekonomiska skäl avskaffades emellertid denna

räntegottgörelse från och med 1980 års ingång. Det var icke endast storleken

av ränteutgiften i och för sig själv, som var bestämmande för denna åtgärd

utan även hänsyn till det besvärliga, tidsödande och därför kostsamma arbetet

med ränteuträkningen. Dessa kostnader och detta arbete syntes icke stå i någon

rimlig proportion till skattebetalarnas fördelar av ifrågavarande räntegottgörelse,

vilken under inga förhållanden torde kunna beräknas högre eller på

annat sätt än den ganska blygsamma räntegottgörelsen för vanliga postgiromedel.

Innan räntan å skattemedel avskaffades, hade postgirokontoret undersökt

och utrönt, att för det vida övervägande antalet skattebetalare ränteersättningen

icke översteg en krona för år. För ett mycket stort antal uppgick räntan

endast till några ören. Det är att märka, att sedan dess den vanliga postgiroräntan

minskats med en tredjedel, varför skattebetalarna — om ränta nu utginge

— skulle erhålla ännu mindre räntegottgörelse. Avskaffandet av rätten

lill räntegottgörelse väckte i stort sett icke något till uttryck kommet missnöje

hos skattebetalarna.

Utvecklingen och omfattningen av skattepostgirots verksamhet framgår av

bifogade sammanställning.

Angående det ekonomiska resultatet av postgirokontorets skattebetalnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr

förmedling må i korthet nämnas, att inkomsterna av ifrågavarande verksamhet,

vilka endast utgöras av ränteinkomster för å skattekontona innestående medel,

för närvarande knappast fullt täcka de å verksamheten belöpande utgifterna.

Bland de senare märkas i första hand lönekostnaderna för den å postgirokontoret

sysselsatta personalen, bestående av en postassistent samt i medeltal 6

kvinnliga postbiträden. Men man torde utan tvekan kunna påstå, att skattebetalningsförmedlingen

ifråga varit och är till stor nytta för de därtill anslutna

enskilda skattskyldiga och att såväl staten som respektive kommuner

genom anordningen tillförts avsevärda skattebelopp, som de den förutan icke,

i varje fall icke utan kostnader, kunnat uttaga.

Stockholm den 16 februari 1932.

JOH. DÖSS.

\

Stockholm 1932. Kungl. Hovboktryckeriet Idalis Tryckeri A.-B.

325889

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.