Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
1932-02-25 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1932:6, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6
Dokumentets text
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
3
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1932 kl. 1 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6,
i anledning av väckt motion, 1:211, örn främjande av koloniträdgårdsrörelsen.
I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 211, har herr Lindhagen hemställt, att riksdagen måtte
anhålla, att Kungl. Majit ville:
1) behjärta koloniträdgårdsrörelsens betydelse för städernas befolkning i
olika avseenden och icke minst under ekonomiska depressionstider,
2) följaktligen gynna trädgårdskoloniers tillkomst och varaktiga inläggning
i stadsplaner även å staten tillhörig mark;
3) vidtaga åtgärder, eventuellt även genom expropriationsingripanden, för
sådana koloniers uppkomst jämväl å större enskilda domäner inom eller invid
städerna.
Beträffande motivering får utskottet hänvisa till motionen.
I likhet med motionären anser utskottet, att koloniträdgardsrörelsen är utskottet.
av stor betydelse för våra stadssamhällen. För en stor grupp av stadsbefolkningen,
som under större delen av året är nödsakad att bebo mindre tillfredsställande
bostäder, erbjuder koloniträdgårdarna med sina stugor den
enda möjligheten till en hälsosam sommarvistelse med uppfriskande arbete
i sol och frisk luft. Den rikligare tillgängen pa trädgårdsprodukter fran
koloniernas täppor medför därjämte en hälsosam omläggning av kolonisternas
kosthåll. Koloniträdgårdsrörelsen kan därför antagas på grund av nu
anförda omständigheter medföra en beaktansvärd minskning i kostnaderna för
samhällets hälso- och sjukvård. Stadssamhällena ha därför i allmänhet visat
sig välvilliga mot kolonirörelsen och ställt till dess förfogande större eller
mindre områden av stadsmark. I överensstämmelse med kolonisternas önskemål
ha därvid områden i närheten av bebyggda stadsdelar utnyttjats för
koloniverksamheten. Vid städernas fortsatta utbyggande ha därefter en del
kolonimark tagits i anspråk för byggnadsändamål och dess innehavare måst
söka sig andra på längre avstånd liggande områden. Till förebyggande av
sålunda uppkommande svårigheter bör enligt motionärens mening Kungl.
Majit vid fastställande av nya stadsplaner tillse att tillräckligt stora och välbelägna
koloniträdgårdsområden ingå såsom bestående delar av stadsplanen
4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 6.
i likhet med parker och andra offentliga platser. I städer, som fört en framsynt
jordpolitik och i tid till billigt pris inköpt stora jordområden, skulle
den av motionären ifrågasatta åtgärden till bibehållande av trädgårdskoloniområden
inom stadens bebyggda delar kunna vidtagas, men i ett flertal städer,
där lämplig mark är i enskild ägo, skulle kravet på markavsättning inom
stadsplanen för nyssnämnda ändamål bliva oskäligt betungande, då ju kolonisternas
avgälder till ytterst ringa del skulle förränta stadens utgifter för
markens inköp. Utskottet kan således icke i dessa delar biträda motionärens
förslag.
Motionären anser vidare, att i de städer, där staten äger större jordområden,
borde dessa till större eller mindre del upplåtas till bestående koloniomåden.
Såvitt utskottet känner, äger staten mark endast i eller invid huvudsakligen
äldre städer. Om nämnvärd del av denna mark avsattes på sätt
motionären önskar, skulle sannolikt övriga städer ganska snart framställa
krav på statsbidrag för lösandet av sina kolonifrågor. Då emellertid enligt
utskottets mening främjandet av koloniträdgårdsrörelsen måste betraktas
som en kommunal angelägenhet, kan utskottet icke biträda motionärens
ovannämnda yrkande.
På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 februari 1932.
På utskottets vägnar:
A. J. GRANSTRÖM.
Närvarande: se under utlåtandet nr 5.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.