Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenatorp.

1932-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenatorp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 25 iebruari 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt

häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen

C. M. Paulsson i Stenatorp.

(2:a avd.)

1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen nr 49 i första kammaren av herr Löfgren m.

fl. och nr 387 i andra kammaren av herrar Lindgren och Gustafson i Kasenberg,

har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna häradsdomaren

F. Svensson i Ryrane och f. landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenstorp

en gottgörelse av ej mindre 12,938 kronor 30 öre jämte 5 procent ränta

därå från den 15 april 1926, tills de uppbära beloppet, än även 2,198 kronor

65 öre.

Beträffande de skäl, som anförts härför, hänvisas till motionerna.

Utskottet har i frågan inhämtat följande.

Genom kontrakt den 14 mars 1918 uppläto F. Svensson, Ryrane, och

C. M. Paulsson, Stenstorp, till C. G. Ringblom, Alingsås, avverkningsrätten

till viss ståndskog å Svensson och Paulsson tillhöriga fastigheten

*/» mantal Äng i Skee socken av Göteborgs och Bohus län mot en köpesumma

av 22,000 kronor samt med en avverkningstid av fyra år, räknat

från sagda den 14 mars.

Enligt köpekontrakt den 28 december 1918 försålde sedermera bemälda

Svensson och Paulsson ovannämnda fastighet till G. A. Samuelsson, Furusund,

varvid från försäljningen undantogs bland annat den i förberörda

avverkningskontrakt den 14 mars 1918 omförmälda ståndskogen, och

skulle köparen inträda i säljarna tillkommande rättigheter och skyldigheter

enligt sagda kontrakt.

Sedan vederbörande länsjägmästare samt skogsvårdsstyrelsen inom

Göteborgs och Bohus läns landstingsområde, jämlikt bestämmelserna i

lagarna den 13 juni 1919 (nr 299) och den 11 juni 1920 (nr 271) örn tillfälliga

åtgärder till förekommande av skovling av skog å fastighet i

enskild ägo, meddelat vissa föreskrifter rörande avverkningen å ifrågavarande

fastighet samt Ringbloms stärbbusdelägare, under anförande att

sagda föreskrifter förhindrat avverkning av viss virkesmängd, värderad

Bihang till riksdagens protokoll 19,12. 10 sami. !) höft. (Nr 18—20.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

till 8,885 kronor 44 öre, instämt ovanbemälda Svensson, Paulsson ock Samuelsson

till domstol med yrkande örn återbetalning av nämnda belopp

utav den för avverkningsrätten å fastigheten erlagda köpesumman, har

Kungl. Maj:t i Högsta domstolen, dit talan i målet fullföljts, genom dom

den 27 januari 1926 — med ogillande av den mot Samuelsson förda talan

i målet — förklarat, att, enär Ringbloms stärbhusdelägare på grund av

vid senare tidpunkt tillkommen skogslagstiftning förhindrats tillgodogöra

sig viss del av den upplåtna skogen, dessa sterbhusdelägare vore berättigade

att av Svensson och Paulsson återbekomma, vad vid köpeskillingen

belöpte å de träd, som de sålunda förhindrats avverka, i följd varav

Paulsson och Svensson förpliktades att till stärbhusdelägarna utgiva

8,885 kronor 44 öre jämte 5 procent ränta därå från den 3 januari 1922,

lills betalning skedde, ävensom ersättning för rättegångskostnader med

2,150 kronor.

Sedan Paulsson och Svensson jämlikt ovannämnda dom till vederbörande

guldit ett belopp av tillhopa 12,938 kronor 30 öre, instämde de Samuelsson

till Norrvikens häradsrätt under yrkande örn åläggande för

Samuelsson att till dem utgiva sagda belopp jämte ränta.

Genom utslag den 30 maj 1927 fann häradsrätten Paulssons och Svenssons

talan icke kunna bifallas, varefter Kungl. Maj:t i Högsta domstolen,

dit talan i målet fullföljts, genom dom den 7 december 1929 prövade rättvist

fastställa det slut, vartill häradsrätten kommit.

I en hos Kungl. Maj:t gjord ansökan av den 17 maj 1930 anhöllo bemälda

Svensson och Paulsson, att Kungl. Maj:t måtte bereda dem full ersättning

för vad de enligt ovannämnda dom den 27 januari 1926 utbetalat

eller 12,938 kronor 30 öre ävensom tillerkänna dem ränta efter 5 procent

å sagda belopp från utbetalningsdagen.

Till följd av särskilda remisser avgåvos utlåtanden i ämnet av skogsvårdsstyrelsen

inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde, centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, domänstyrelsen, justitiekanslersämbetet

och statskontoret.

Nämnda skogsvårdsstyrelse förklarade sig anse det skäligt att, då

Svensson och Paulsson genom mellankommande skogsvårdslagstiftning

lidit en stor förlust, staten holle dem skadeslösa för förlusten.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anförde att, enär frågan

örn klagandens rätt till ersättning i förevarande avseende, i den mån

den ej redan varit föremål för sådan prövning, torde vara av beskaffenhet

att böra bedömas av domstol, och då det i varje fall kunde befaras,

att ett bifall till den gjorda framställningen skulle skapa ett prejudikat

med svåröverskådliga konsekvenser, samt avstyrkte i anslutning härtill

bifall till framställningen ifråga.

Domänstyrelsen, justitiekanslern och statskontoret biträdde ej heller

ansökningen och åberopade därvid de skäl centralrådet anfört.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.

3

Jämlikt beslut den 12 juni 1931 fann Kungl. Majit den gjorda ansökan

ieke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

Då Svensson och Paulsson på grund av i ärendet åberopade lagstiftningsåtgärder

åsamkats förluster, skulle vissa skäl kunna sägas tala

för att de av det allmänna erkölle gottgörelse härför. Med hänsyn emellertid

till att det ej sällan lärer kunna inträffa, att medborgare få på

grund av mellankommande lagstiftning jämväl beträffande andra områden

än det här förevarande vidkännas förluster samt ett beviljande av

ersättning i detta fall alltså — såsom ett flertal av de i frågan hörda

myndigheterna också framhållit — skulle kunna leda till svåröverskådliga

konsekvenser anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionerna.

Utskottet hemställer därför,

att motionerna 1:49 och 11:387 icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 16.

Reservationer:

1) av herrar Gustafson i Domö, Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen,

Carlström, Henriksson och Johansson i Väby, som anfört:

I förevarande fall föreligger det enastående förhållandet, att genom lagstiftning

svenska medborgare berövats sin egendom utan att erhålla någon

som helst ersättning. Att en sådan följd av den vidtagna lagstiftningen

skulle kunna inträffa, har uppenbarligen icke förutsetts.

Vi hemställa därför,

att riksdagen måtte bifalla de väckta motionerna

1:49 och 11:387.

Utskottet.

2) av herr Hedlund i Häste.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.