Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenatorp.
1932-02-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1932:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenatorp.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 25 iebruari 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss gottgörelse åt
häradsdomaren F. Svensson i Ryrane och förre landstingsmannen
C. M. Paulsson i Stenatorp.
(2:a avd.)
1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen nr 49 i första kammaren av herr Löfgren m.
fl. och nr 387 i andra kammaren av herrar Lindgren och Gustafson i Kasenberg,
har hemställts, att riksdagen måtte tillerkänna häradsdomaren
F. Svensson i Ryrane och f. landstingsmannen C. M. Paulsson i Stenstorp
en gottgörelse av ej mindre 12,938 kronor 30 öre jämte 5 procent ränta
därå från den 15 april 1926, tills de uppbära beloppet, än även 2,198 kronor
65 öre.
Beträffande de skäl, som anförts härför, hänvisas till motionerna.
Utskottet har i frågan inhämtat följande.
Genom kontrakt den 14 mars 1918 uppläto F. Svensson, Ryrane, och
C. M. Paulsson, Stenstorp, till C. G. Ringblom, Alingsås, avverkningsrätten
till viss ståndskog å Svensson och Paulsson tillhöriga fastigheten
*/» mantal Äng i Skee socken av Göteborgs och Bohus län mot en köpesumma
av 22,000 kronor samt med en avverkningstid av fyra år, räknat
från sagda den 14 mars.
Enligt köpekontrakt den 28 december 1918 försålde sedermera bemälda
Svensson och Paulsson ovannämnda fastighet till G. A. Samuelsson, Furusund,
varvid från försäljningen undantogs bland annat den i förberörda
avverkningskontrakt den 14 mars 1918 omförmälda ståndskogen, och
skulle köparen inträda i säljarna tillkommande rättigheter och skyldigheter
enligt sagda kontrakt.
Sedan vederbörande länsjägmästare samt skogsvårdsstyrelsen inom
Göteborgs och Bohus läns landstingsområde, jämlikt bestämmelserna i
lagarna den 13 juni 1919 (nr 299) och den 11 juni 1920 (nr 271) örn tillfälliga
åtgärder till förekommande av skovling av skog å fastighet i
enskild ägo, meddelat vissa föreskrifter rörande avverkningen å ifrågavarande
fastighet samt Ringbloms stärbbusdelägare, under anförande att
sagda föreskrifter förhindrat avverkning av viss virkesmängd, värderad
Bihang till riksdagens protokoll 19,12. 10 sami. !) höft. (Nr 18—20.) I
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
till 8,885 kronor 44 öre, instämt ovanbemälda Svensson, Paulsson ock Samuelsson
till domstol med yrkande örn återbetalning av nämnda belopp
utav den för avverkningsrätten å fastigheten erlagda köpesumman, har
Kungl. Maj:t i Högsta domstolen, dit talan i målet fullföljts, genom dom
den 27 januari 1926 — med ogillande av den mot Samuelsson förda talan
i målet — förklarat, att, enär Ringbloms stärbhusdelägare på grund av
vid senare tidpunkt tillkommen skogslagstiftning förhindrats tillgodogöra
sig viss del av den upplåtna skogen, dessa sterbhusdelägare vore berättigade
att av Svensson och Paulsson återbekomma, vad vid köpeskillingen
belöpte å de träd, som de sålunda förhindrats avverka, i följd varav
Paulsson och Svensson förpliktades att till stärbhusdelägarna utgiva
8,885 kronor 44 öre jämte 5 procent ränta därå från den 3 januari 1922,
lills betalning skedde, ävensom ersättning för rättegångskostnader med
2,150 kronor.
Sedan Paulsson och Svensson jämlikt ovannämnda dom till vederbörande
guldit ett belopp av tillhopa 12,938 kronor 30 öre, instämde de Samuelsson
till Norrvikens häradsrätt under yrkande örn åläggande för
Samuelsson att till dem utgiva sagda belopp jämte ränta.
Genom utslag den 30 maj 1927 fann häradsrätten Paulssons och Svenssons
talan icke kunna bifallas, varefter Kungl. Maj:t i Högsta domstolen,
dit talan i målet fullföljts, genom dom den 7 december 1929 prövade rättvist
fastställa det slut, vartill häradsrätten kommit.
I en hos Kungl. Maj:t gjord ansökan av den 17 maj 1930 anhöllo bemälda
Svensson och Paulsson, att Kungl. Maj:t måtte bereda dem full ersättning
för vad de enligt ovannämnda dom den 27 januari 1926 utbetalat
eller 12,938 kronor 30 öre ävensom tillerkänna dem ränta efter 5 procent
å sagda belopp från utbetalningsdagen.
Till följd av särskilda remisser avgåvos utlåtanden i ämnet av skogsvårdsstyrelsen
inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde, centralrådet
för skogsvårdsstyrelsernas förbund, domänstyrelsen, justitiekanslersämbetet
och statskontoret.
Nämnda skogsvårdsstyrelse förklarade sig anse det skäligt att, då
Svensson och Paulsson genom mellankommande skogsvårdslagstiftning
lidit en stor förlust, staten holle dem skadeslösa för förlusten.
Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anförde att, enär frågan
örn klagandens rätt till ersättning i förevarande avseende, i den mån
den ej redan varit föremål för sådan prövning, torde vara av beskaffenhet
att böra bedömas av domstol, och då det i varje fall kunde befaras,
att ett bifall till den gjorda framställningen skulle skapa ett prejudikat
med svåröverskådliga konsekvenser, samt avstyrkte i anslutning härtill
bifall till framställningen ifråga.
Domänstyrelsen, justitiekanslern och statskontoret biträdde ej heller
ansökningen och åberopade därvid de skäl centralrådet anfört.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 18.
3
Jämlikt beslut den 12 juni 1931 fann Kungl. Majit den gjorda ansökan
ieke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.
Då Svensson och Paulsson på grund av i ärendet åberopade lagstiftningsåtgärder
åsamkats förluster, skulle vissa skäl kunna sägas tala
för att de av det allmänna erkölle gottgörelse härför. Med hänsyn emellertid
till att det ej sällan lärer kunna inträffa, att medborgare få på
grund av mellankommande lagstiftning jämväl beträffande andra områden
än det här förevarande vidkännas förluster samt ett beviljande av
ersättning i detta fall alltså — såsom ett flertal av de i frågan hörda
myndigheterna också framhållit — skulle kunna leda till svåröverskådliga
konsekvenser anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionerna.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna 1:49 och 11:387 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 16.
Reservationer:
1) av herrar Gustafson i Domö, Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen,
Carlström, Henriksson och Johansson i Väby, som anfört:
I förevarande fall föreligger det enastående förhållandet, att genom lagstiftning
svenska medborgare berövats sin egendom utan att erhålla någon
som helst ersättning. Att en sådan följd av den vidtagna lagstiftningen
skulle kunna inträffa, har uppenbarligen icke förutsetts.
Vi hemställa därför,
att riksdagen måtte bifalla de väckta motionerna
1:49 och 11:387.
Utskottet.
2) av herr Hedlund i Häste.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.