Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag i Örebro län m. m.

1932-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:49, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag i Örebro län m. m.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

11

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1982 kl. 2 e. m. .

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens

torrläggningsföretag i Örebro län m. m.

(Ira avd.)

I en till riksdagen den 16 mars 1932 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 224, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för

samma dag föreslagit riksdagen medgiva,

dels att till Mosjöbottnens torrläggningsföretag må från statens avdikningsanslag

anvisas ett ytterligare statsbidrag av 90,500 kronor, därav

50,000 kronor till nedskrivning med samma belopp av det till företaget

den 31 december 1920 beviljade lånet från odjingslånefonden; ''

dels ock att amorteringstiden för nämnda lån må utsträckas till år 1970.

Beträffande den närmare utredningen i ärendet hänvisas till berörda

statsrådsprotokoll.

För torrläggning av vattensjuk mark å den forna Mosjöns botten, tillhörande

fastigheterna Herminge, Attersta, Södra Bro och Kyrkebol samt

Gällersta i Gällersta socken, Frommesta i Ekeby socken, Törsjö, Krutbruket

och Kyrkeby i Mosjö socken samt Norra Moses, Säbylund. Ekenäs

och Sättra i Kumla socken, allt av Örebro län, har Kungl. Maj:t den 31

december 1920 beviljat dels statsbidrag från allmänna avdikningsanslaget

med 218,530 kronor, dels ock lån från odlingslånefonden med 437,070

kronor.

Kungl. Maj:t har vidare för samma ändamål beviljat den 23 februari

3923 statsbidrag med 1,730 kronor och lån med 3,470 kronor samt den 31

december 1924 lån med 22,670 kronor.

I skrivelse den 31 december 1930 har arbetsstyrelsen för torrläggningsföretaget

— med överlämnande av en utav statens lantbruksingenjör

Gösta Kindblom verkställd utredning — gjort framställning örn beviljande

till företaget av ett ytterligare statsbidrag å 100,000 kronor för nedskrivning

av det den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden

samt örn förlängning av amorteringstiden för samma lån till och

med år 3990.

Över arbetsstyrelsens framställning hava infordrade utlåtanden avgi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 4d.

vits (leii 25 februari 1932 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika överlämnat

två yttranden från lantbruksingenjören Kindblom av den IS mars

och den 30 november 1931, samt den 8 mars 1932 av statskontoret.

Beträffande torrläggningsföretaget inhämtas av statsrådsprotokollet:

Förslag till företaget upprättades av dåvarande lantbruksingenjören A.

Palm vid en av honom med biträde av gode män åren 1912—1913 förrättad

syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 örn dikning och annan

avledning av vatten. Sedan missnöje emellertid anmälts mot förrättningen,

instämdes saken till domstol. Målet fullföljdes till Kungl. Maj:t, som

genom dom den 26 februari 1919 i huvudsakliga delar fastställde synemännens

utlåtande. Den 25 april 1919 påbörjades arbetet, som sedan bedrevs

huvudsakligen under åren 1920 och 1921. Arbetet godkändes av

lantbruksstyrelsen den 20 januari 1923.

Torrläggningen omfattade ett område örn cirka 1,100 hektar, därav 160

hektar utgjordes av odlad mark och 940 hektar bestod av äng och annan

odlingsbar mark.

Vid syneförrättningen beräknades kostnaden för företaget till omkring

300.000 kronor, därav 275,000 kronor för egentliga arbetskostnader samt

25.000 kronor för vattenverkslösen, förrättningskostnader och dylikt. Ar

1919 verkställdes emellertid en omräkning av kostnaden, som då beräknades

till omkring 683,000 kronor, av vilket belopp 650,000 kronor avsåg

de egentliga arbetskostnaderna samt 33,000 kronor vattenverkslösen, förrättnings-

och utredningskostnader m. m.

Arbetet utlämnades på entreprenad mot en entreprenadsumma av 650,000

kronor. Under arbetet uppstod tvist mellan företaget och entreprenören,

vilken tvist avgjordes genom skiljedom den 14 maj 1923. Genom skiljedomen

tillerkändes entreprenören, utöver entreprenadsumman, för utfört

merarbete 25,000 kronor samt en arbetspremie enligt entreprenadkontraktet

å 40,000 kronor. Intressenterna lingö vidare föro arbetets godkännande

vidkännas vissa extra kostnader, nämligen 50,960 kronor på grund

av oförutsedda arbetssvårigheter och 23,400 kronor för anskaffande av

virke till pålning m. m.

Efter arbetets godkännande hava intressenterna åsamkats ytterligare

kostnader för företaget genom inträffandet av ras i huvudkanalen genom

torrläggningsområdet. Vissa redan upptagna ras hava dragit en kostnad

av 25,000 kronor, och för avhjälpande av återstående ras beräknas en

kostnad av 40,500 kronor. Ett i ärendet företett sammandrag över företagets

räkenskaper upptager därjämte vissa med företaget indirekt förenade

kostnader å tillhopa 136,100 kronor, därav 103,500 kronor för kreditivavgifter

och räntor, 29,000 kronor för rättegång, skiljedom, utbrytning av

båtnadsjord m. m. samt 3,600 kronor i jordersättningar.

Kostnaden för företaget uppgår enligt denna beräkning (650,000 + 33,000

+ 25,000 + 40,000 + 50,960 + 23,400 -f 25,000 + 40,500 + 136,100) till i runt

tal 1,024,000 kronor. Denna kostnad överstiger den vid det senast beviljade

statsunderstödet beräknade kostnaden, 734,000 kronor, med 290,000

kronor. Fördelas den erhållna kostnadssumman jämnt på den i företaget

ingående markarealen, erhålles en kostnad för hektar av 927 kronor.

Båtnaden av företaget uppskattades vid syneförrättningen till omkring

380.000 kronor. År 1919, då en förnyad uppskattning av båtnaden skedde,

värderades den till 684,000 kronor. Sistnämnda båtnadsvärde jämnt fördelat

på den i företaget ingående markarealen utgör 620 kronor för hokt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 13

ar. Den sålunda beräknade båtnaden uppgives emellertid icke hava helt

uppnåtts.

Arbetsstyrelsen har till stöd för sin framställning anfört bland annat,

att för flertalet av intressenterna, vilka på några få undantag utgjordes

av mindre jordbrukare, skuldbördan hade blivit mycket tryckande och

att den för mången hade blivit övermäktig.

Lantbruksstyrelsen bär anfört bland annat följande.

Den omständigheten att företaget kom att utföras under en period av

kristiden, då arbetspriserna varit som högst, hade i förening med uteblivandet,

på grund av helt utomstående orsaker, i viss grad av den av företaget

påräknade båtnaden bringat vederbörande intressenter i svårt

trångmål. Detta hade blivit än ytterligare skärpt därigenom att efter

avslutandet av syneförrättningen — som handlades under en tid, då 1879

års dikningslag ännu var gällande och avsägelse av båtnad sålunda var

beträffande företag av ifrågavarande slag medgiven — sådan avsägelse

i högst betydande utsträckning förekommit, nämligen beträffande omkring

46 procent av den i företaget ingående markarealen. Genom att den

på nämnda mark belöpande andelen såväl av kostnaderna för företaget

som även av den annuitet å statslånen, som det ålåge företaget att gälda,

vilken andel likaledes uppginge till omkring 46 procent av hela kostnadssumman

respektive hela annuiteten, sålunda blivit överflyttad på de

i företaget kvarstående intressenterna, hade svårigheterna för dessa att

finansiera företaget ytterligare ökats. I detta avseende kunde ifrågavarande

företag anses utgöra ett parallellfall till ett annat enligt bestämmelserna

i 1879 års dikningslag förberett torrläggningsföretag, som under

senare åren tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet, nämligen

Mästermvrs utdikningsföretag på Gotland, vid vilket företag båtnadsavsägelse

likaså hade i särskilt stor utsträckning ägt rum, och huvudsakligen

till följd därav svårigheter för företagets finansiering uppstått.

Lantbruksstyrelsen funne de med företagets tillkomst och utförande

förknippade omständigheter vara av den art, att ett ytterligare understödjande

av företaget medelst statsmedel kunde synas motiverat. Med

avseende därå ville lantbruksstyrelsen särskilt framhålla den väsentligt

ökade börda, som genom det tvungna övertagandet av båtnadsjorden pålagts

de intressenter, vilka slutligen hade att svara för företagets kostnader

av olika slag.

Med hänsyn till föreliggande förhållanden och då, till följd av överflyttandet

på ifrågavarande intressenter av båtnadsjordens del i statslånet,

ett ytterligare belastande av deras fastigheter med lån icke torde

böra från statens sida sättas i fråga, funne lantbruksstyrelsen för sin del,

att eventuellt ytterligare statsunderstöd till företaget borde utgå allenast

i form av bidrag utan återbetalningsskyldighet.

Lantbruksstyrelsens yttrande utmynnar i en hemställan, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att dels till ifrågavarande företag ytterligare

anvisa statsbidrag från statens avdikningsanslag med 90,500 kronor,

varav 50,000 kronor till nedskrivning med motsvarande belopp av det

till företaget den 31 december 1920 beviljade lånet från odlingslånefonden

och 40,500 kronor till bestridande av kostnaderna för avhjälpande av återstående

ras, dels oek medgiva, att amorteringstiden för samma lån finge

utsträckas till och med 1990.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49.

Vtskotiet.

Statskontoret Ilar anfört bland annat följande.

I betraktande av de alldeles särskilda omständigheter, som enligt vad

lantbruksstyrelsen framhållit i detta fall kunde anses föreligga, torde enligt

statskontorets förmenande vissa skäl förefinnas för ett ytterligare

understödjande medelst statsmedel av ifrågavarande företag, och statskontoret

ville för den skull icke motsätta sig lantbruksstyrelsen förslag

därom. Beträffande frågan örn utsträckning av amorteringstiden för det

år 1920 beviljade lånet ville statskontoret för sin del förorda en amorteringstid

för lånet, sträckande sig till år 1970.

Departementschefen har yttrat följande.

»I betraktande av de omständigheter, som varit förenade med igångsättandet

av ifrågavarande företag och sedan förekommit, torde billighetsskäl

tala för, att visst ytterligare statsunderstöd beredes företaget. Det

av lantbruksstyrelsen förordade statsbidraget å 90,500 kronor, vilket statskontoret

ej motsatt sig, synes mig vara väl avvägt. Av statsbidraget

skulle enligt lantbruksstyrelsen förslag 50,000 kronor användas till nedskrivning

med motsvarande belopp av det till företaget den 31 december

1920 beviljade lånet från odlingslånefonden och återstående 40,500 kronor

användas till täckande av viss av lantbruksstyrelsen angiven kostnad.

Även härutinnan kan jag ansluta mig till lantbruksstyrelsen. Beträffande

frågan örn utsträckning av amorteringstiden för nyssnämnda lån biträder

jag statskontorets förslag. Amorteringstiden för lånet, vilken

med nu gällande villkor utgår år 1953, skulle enligt statskontorets

förslag utsträckas till år 1970. Vid lånets nedskrivning med 50,000

kronor och amorteringstidens utsträckning till år 1970, kommer den

årliga annuiteten, som för närvarande utgör 29,056 kronor 41 öre,

att nedgå till 18,520 kronor. För det av mig ifrågasatta ytterligare statsbidraget

och utsträckningen av amorteringstiden för nämnda lån erfordras

riksdagens medgivande. Statsbidraget torde böra utgå ur statens

avdikningsanslag samt därvid icke inräknas i det belopp, som Kungl.

Majit enligt riksdagens medgivande äger för respektive år bevilja jämlikt

gällande bestämmelser för anslagets användning.»

På grund av de särskilda omständigheter, som i ärendet åberopats till

förmån för ett statens ytterligare understödjande i viss grad av ifrågavarande

företag, anser sig utskottet böra förorda Kungl. Maj:ts förevarande

framställning.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 19 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 40.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:153 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsunderstöd till Mosjöbottnens torrläggningsföretag i Örebro län m. m. a1 i texten