Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning.

1932-02-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.

3

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 9 lebruari 1932 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse

för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar

län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen

förlust å viss virkesförsäljning.

(2: a avd.)

I en till riksdagen den 8 januari 1932 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 19, har Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att den eller de tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län, som

må vara ansvariga för den förlust, som åsamkats domänfonden, därigenom

att kronans fordran för till Oscar Nilsson i Järnforsen den 28 november

1919 försålda skogseffekter icke i behörig ordning bevakats, befrias från

ersättningsskyldighet i ärendet.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Vid auktion den 28 november 1919 å virke från allmänna skogar i Aspelands

revir, Kalmar län, inköpte Oscar Nilsson i Järnforsen virke för

28,100 kronor, vilket belopp enligt försäljningsvillkoren skulle erläggas

inom sex månader efter auktionen. Genom en den 24 november 1919 dagtecknad

handling hade Adolf Karlborg i Entsebo och Gustaf E. Johansson

i östra Årena iklätt sig borgen en för båda och båda för en såsom för egen

skuld intill ett belopp av 40,000 kronor för gäldande inom föreskriven tid

av köpeskillingen för de virkesposter, Nilsson kunde komma att inköpa

vid auktionen, ävensom för hans fullgörande av auktionsvillkoren i övrigt.

Å skulden, som förföll till betalning den 28 maj 1920, avbetalade Nilsson

den 1 juli 1920 26,850 kronor jämte 143 kronor 20 öre i ränta. I skrivelse

den 22 november 1920 anmodade länsstyrelsen i Kalmar län landsfiskalen

i Virserums distrikt att hos Nilsson eller hans löftesmän uttaga resterande

beloppet jämte ränta. Den 5 februari 1921 återkommo handlingarna i ärendet

till länsstyrelsen från landsfiskalen i en för 1,300 kronor assurerad försändelse,

som i länsstyrelsens postbok kvitterats av t. f. landskamreraren

B. W. Dahl med anteckning, att försändelsen innehöll »skogsmedel borgen».

Landsfiskalen Holm i Virserum bär uppgivit, att han återsänt

handlingarna, enär skuldbeloppet icke kunde utfås hos Nilsson och dennes

löftesmän voro bosatta inom Målilla landsfiskalsdistrikt, samt att han

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.

icke konceptfört sin ifrågavarande skrivelse. Denna har, såsom närmare

framgår av det följande, icke blivit hos länsstyrelsen diarieförd och ej

kunnat där återfinnas. Någon åtgärd med anledning av landsfiskalens

anmälan blev av länsstyrelsen icke vidtagen. Sedan Nilsson den 4 april

1921 försatts i konkurs, bevakade länsstyrelsen i konkursen kronans återstående

fordran 1,250 kronor jämte ränta. Å den bevakade fordringen erhöll

kronan utdelning med 35 kronor 29 öre.

Domänstyrelsen bar anfört, att gentemot proprielöftesmännen kronans

återstående fordran syntes preskriberad. För att hindra sådan

preskription bade det ålegat länsstyrelsen, som vid ifrågavarande

tid författningsenligt bade att ombesörja försäljning å

auktion av virke från de allmänna skogarna samt indriva och

redovisa försäljningsmedlen, att lagsöka eller uttaga stämning å löftesmännen

inom den i förordningen den 28 juni 1798 § 4 föreskrivna tid av

12 månader efter förfallodagen. Då så icke skett, funnes numera icke någon

möjlighet att på rättslig väg uttaga fordringen bos Nilssons löftesmän,

vilka för övrigt enligt en länsstyrelsens skrivelse den 1 oktober 1929

till domänstyrelsen vägrat gälda Nilssons skuld. Enligt sistnämnda skrivelse

saknade Nilsson själv utmätningsbara tillgångar.

Sedan domänstyrelsen efter viss utredning inom länsstyrelsen bos länsstyrelsen

anhållit örn att denna ville bos länsassessorrt i Kalmar län Birger

Waldemar Dahl framställa krav örn inbetalning av förenämnda resterande

köpeskilling 1,214 kronor 71 öre, jämte därå upplupen ränta efter 6 procent

för år räknat, bar Dabi gjort ansökan örn befrielse från sådant krav.

Dahl har i sin ansökan anfört bland annat följande.

Anledningen till det mot Dabi framställda kravet torde hava Amrit, att

domänstyrelsen ansett honom ansvarig för att Nilssons löftesmän icke blivit

lagsökta eller stämda inom den i förordningen den 28 juni 1798 § 4

föreskrivna tid av 12 månader efter förfallodagen på den grund, att Dahl

innehaft förordnande som landskamrerare, då borgen preskriberades. Dabi

kunde icke finna det vara förenligt med rättvisa och billighet, att han av

denna anledning skulle göras ansvarig för försummelsen. Grundorsaken

vore, att den tjänsteman, som varit placerad vid brevdiariet, slarvat bort

papperen. Att detta ej upptäckts omedelbart, torde rimligen ej kunna

läggas Dabi till last. Men även örn Dabi skulle anses juridiskt ansvarig

för försummelsen, finge han med hänsyn till förhandenvarande omständigheter

hemställa, att Kungl. Maj:t ändock ville befria honom från ersättningsskyldighet.

Länsstyrelsen bar tillstyrkt, att Kungl. Majit ville på det sätt bifalla

Dahls framställning, att han av nåd måtte befrias från ifrågavarande betalningsskyldighet.

Någon vidare utredning utöver den, som redan verkställts i ärendet,

syntes enligt länsstyrelsens förmenande icke vara möjlig att i administrativ

väg åstadkomma.

Domänstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke ersättningsskyldigheten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5. 5

borde fastslås genom stämning till allmän domstol, då Dahl bestrede, att

han vore betalningsskyldig.

Justitiekansler sämbetet Ilar bland annat framhållit, att Dahls bestridande

av betalningsskyldighet givetvis icke utgjorde hinder för att statsmakterna

efterskänkte varje ersättningsskyldighet i ärendet.

Statskontoret har i huvudsak anfört följande. Av handlingarna i ärendet

framginge, att Dahl i egenskap av t. f. landskamrerare underlåtit tillse,

att de till länsstyrelsen insända handlingarna ofördröjligen expedierades

till vederbörande landsfiskal för framställande av krav mot borgensmännen,

varav följden blivit, att borgensförbindelsen blivit preskriberad.

Emellertid vore jämväl upplyst, att annan tjänsteman vid länsstyrelsen

genom försumlighet medverkat till detta, och att handlingarna förkommit

bos länsstyrelsen. Redan av denna anledning kunde det anses tveksamt,

huruvida en mot Dahl anhängiggjord ersättningstalan kunde komma att

vinna bifall. Härtill komme, att det belopp, varom vore fråga, vore

jämförelsevis ringa och knappast — da ansvar för det tjänstefel, Dahl

kunde hava begått, på grund av preskription vore fritt från straff — i och

för sig torde vara tillräcklig anledning för att fran kronans sida anställa

rättegång. På grund härav ville det synas statskontoret som örn skäl talade

för att kronan eftergåve den fordringsrätt, som kunde tillkomma kronan

gent emot den eller dem, som vore ansvariga för att preskription inträtt

i fråga örn borgensförbindelsen.

Departementschefen har, med hänsyn till vad i ärendet förekommit, lika

med statskontoret funnit billighetsskäl tala för att kronan eftergiver sin

fordringsrätt mot den eller dem, som må vara ansvariga för underlåtenheten

att bevaka kronans ifrågavarande rätt.

På de skäl, som av statkontoret anförts, finner jämväl utskottet, att

kronan i förevarande fall bör eftergiva sin eventuella fordringsrätt.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 4.

Reservation

av herr Pehrsson i Bramstorp.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningss a1 i texten