Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning.
1932-02-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1932:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen förlust å viss virkesförsäljning.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
3
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 9 lebruari 1932 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående befrielse
för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar
län från ersättningsskyldighet på grund av uppkommen
förlust å viss virkesförsäljning.
(2: a avd.)
I en till riksdagen den 8 januari 1932 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 19, har Kungl. Majit, under åberopande av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att den eller de tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län, som
må vara ansvariga för den förlust, som åsamkats domänfonden, därigenom
att kronans fordran för till Oscar Nilsson i Järnforsen den 28 november
1919 försålda skogseffekter icke i behörig ordning bevakats, befrias från
ersättningsskyldighet i ärendet.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.
Vid auktion den 28 november 1919 å virke från allmänna skogar i Aspelands
revir, Kalmar län, inköpte Oscar Nilsson i Järnforsen virke för
28,100 kronor, vilket belopp enligt försäljningsvillkoren skulle erläggas
inom sex månader efter auktionen. Genom en den 24 november 1919 dagtecknad
handling hade Adolf Karlborg i Entsebo och Gustaf E. Johansson
i östra Årena iklätt sig borgen en för båda och båda för en såsom för egen
skuld intill ett belopp av 40,000 kronor för gäldande inom föreskriven tid
av köpeskillingen för de virkesposter, Nilsson kunde komma att inköpa
vid auktionen, ävensom för hans fullgörande av auktionsvillkoren i övrigt.
Å skulden, som förföll till betalning den 28 maj 1920, avbetalade Nilsson
den 1 juli 1920 26,850 kronor jämte 143 kronor 20 öre i ränta. I skrivelse
den 22 november 1920 anmodade länsstyrelsen i Kalmar län landsfiskalen
i Virserums distrikt att hos Nilsson eller hans löftesmän uttaga resterande
beloppet jämte ränta. Den 5 februari 1921 återkommo handlingarna i ärendet
till länsstyrelsen från landsfiskalen i en för 1,300 kronor assurerad försändelse,
som i länsstyrelsens postbok kvitterats av t. f. landskamreraren
B. W. Dahl med anteckning, att försändelsen innehöll »skogsmedel borgen».
Landsfiskalen Holm i Virserum bär uppgivit, att han återsänt
handlingarna, enär skuldbeloppet icke kunde utfås hos Nilsson och dennes
löftesmän voro bosatta inom Målilla landsfiskalsdistrikt, samt att han
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5.
icke konceptfört sin ifrågavarande skrivelse. Denna har, såsom närmare
framgår av det följande, icke blivit hos länsstyrelsen diarieförd och ej
kunnat där återfinnas. Någon åtgärd med anledning av landsfiskalens
anmälan blev av länsstyrelsen icke vidtagen. Sedan Nilsson den 4 april
1921 försatts i konkurs, bevakade länsstyrelsen i konkursen kronans återstående
fordran 1,250 kronor jämte ränta. Å den bevakade fordringen erhöll
kronan utdelning med 35 kronor 29 öre.
Domänstyrelsen bar anfört, att gentemot proprielöftesmännen kronans
återstående fordran syntes preskriberad. För att hindra sådan
preskription bade det ålegat länsstyrelsen, som vid ifrågavarande
tid författningsenligt bade att ombesörja försäljning å
auktion av virke från de allmänna skogarna samt indriva och
redovisa försäljningsmedlen, att lagsöka eller uttaga stämning å löftesmännen
inom den i förordningen den 28 juni 1798 § 4 föreskrivna tid av
12 månader efter förfallodagen. Då så icke skett, funnes numera icke någon
möjlighet att på rättslig väg uttaga fordringen bos Nilssons löftesmän,
vilka för övrigt enligt en länsstyrelsens skrivelse den 1 oktober 1929
till domänstyrelsen vägrat gälda Nilssons skuld. Enligt sistnämnda skrivelse
saknade Nilsson själv utmätningsbara tillgångar.
Sedan domänstyrelsen efter viss utredning inom länsstyrelsen bos länsstyrelsen
anhållit örn att denna ville bos länsassessorrt i Kalmar län Birger
Waldemar Dahl framställa krav örn inbetalning av förenämnda resterande
köpeskilling 1,214 kronor 71 öre, jämte därå upplupen ränta efter 6 procent
för år räknat, bar Dabi gjort ansökan örn befrielse från sådant krav.
Dahl har i sin ansökan anfört bland annat följande.
Anledningen till det mot Dabi framställda kravet torde hava Amrit, att
domänstyrelsen ansett honom ansvarig för att Nilssons löftesmän icke blivit
lagsökta eller stämda inom den i förordningen den 28 juni 1798 § 4
föreskrivna tid av 12 månader efter förfallodagen på den grund, att Dahl
innehaft förordnande som landskamrerare, då borgen preskriberades. Dabi
kunde icke finna det vara förenligt med rättvisa och billighet, att han av
denna anledning skulle göras ansvarig för försummelsen. Grundorsaken
vore, att den tjänsteman, som varit placerad vid brevdiariet, slarvat bort
papperen. Att detta ej upptäckts omedelbart, torde rimligen ej kunna
läggas Dabi till last. Men även örn Dabi skulle anses juridiskt ansvarig
för försummelsen, finge han med hänsyn till förhandenvarande omständigheter
hemställa, att Kungl. Maj:t ändock ville befria honom från ersättningsskyldighet.
Länsstyrelsen bar tillstyrkt, att Kungl. Majit ville på det sätt bifalla
Dahls framställning, att han av nåd måtte befrias från ifrågavarande betalningsskyldighet.
Någon vidare utredning utöver den, som redan verkställts i ärendet,
syntes enligt länsstyrelsens förmenande icke vara möjlig att i administrativ
väg åstadkomma.
Domänstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke ersättningsskyldigheten
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 5. 5
borde fastslås genom stämning till allmän domstol, då Dahl bestrede, att
han vore betalningsskyldig.
Justitiekansler sämbetet Ilar bland annat framhållit, att Dahls bestridande
av betalningsskyldighet givetvis icke utgjorde hinder för att statsmakterna
efterskänkte varje ersättningsskyldighet i ärendet.
Statskontoret har i huvudsak anfört följande. Av handlingarna i ärendet
framginge, att Dahl i egenskap av t. f. landskamrerare underlåtit tillse,
att de till länsstyrelsen insända handlingarna ofördröjligen expedierades
till vederbörande landsfiskal för framställande av krav mot borgensmännen,
varav följden blivit, att borgensförbindelsen blivit preskriberad.
Emellertid vore jämväl upplyst, att annan tjänsteman vid länsstyrelsen
genom försumlighet medverkat till detta, och att handlingarna förkommit
bos länsstyrelsen. Redan av denna anledning kunde det anses tveksamt,
huruvida en mot Dahl anhängiggjord ersättningstalan kunde komma att
vinna bifall. Härtill komme, att det belopp, varom vore fråga, vore
jämförelsevis ringa och knappast — da ansvar för det tjänstefel, Dahl
kunde hava begått, på grund av preskription vore fritt från straff — i och
för sig torde vara tillräcklig anledning för att fran kronans sida anställa
rättegång. På grund härav ville det synas statskontoret som örn skäl talade
för att kronan eftergåve den fordringsrätt, som kunde tillkomma kronan
gent emot den eller dem, som vore ansvariga för att preskription inträtt
i fråga örn borgensförbindelsen.
Departementschefen har, med hänsyn till vad i ärendet förekommit, lika
med statskontoret funnit billighetsskäl tala för att kronan eftergiver sin
fordringsrätt mot den eller dem, som må vara ansvariga för underlåtenheten
att bevaka kronans ifrågavarande rätt.
På de skäl, som av statkontoret anförts, finner jämväl utskottet, att
kronan i förevarande fall bör eftergiva sin eventuella fordringsrätt.
Utskottet hemställer alltså,
att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 februari 1932.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 4.
Reservation
av herr Pehrsson i Bramstorp.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:32 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen i Kalmar län från ersättningss a1 i texten