Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 8 § i lagen örn enskilda vägar.

1932-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:56, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 8 § i lagen örn enskilda vägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 56.

1

Kr 56.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring i 8 § i lagen

örn enskilda vägar.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 95, av herr Lundén har hemställts, att riksdagen för sin del måtte

besluta införa lagbestämmelse av innehåll, att ägaren av varje slags fastighet

skall svara för vägbyggnadsskyldigheten.

I fråga örn vägbyggnadsskyldigheten var redan 1907 års lag örn enskilda

vägar av samma innebörd som den nu gällande lagen nämligen

att ägaren svarar för denna skyldighet, dock med undantag för egendom,

som tillhör kronan eller allmän inrättning, där den åligger innehavaren.

Såsom motivering för detta undantag anföres i den proposition

(nr 88 vid 1907 års riksdag), genom vilken lagförslaget då framlades, följande:
»För

en sådan anordning tala också särskilda skäl. I fråga örn stora

grupper av hithörande egendomsslag, såsom hemman under stadgad åborätt

och ecklesiastikstatens boställen, bär den nominelle ägaren, kronan,

icke ens något omedelbart intresse av ifrågavarande angelägenhet, och

beträffande såväl dessa som andra slag av allmän egendom torde innehavarnas

rättsställning kunna förutsättas vara så ordnad och tryggad,

att de skäligen böra kunna åtminstone i första hand göras ansvariga för

fullgörande av nu avsedda förpliktelse. Dess uttvingande hos ägaren

skulle väl ock i de flesta fall bliva förenat med större omgång, besvär

och kostnader för båda parterna än vad förhållandet behövde bliva, om

talan finge riktas mot innehavaren.»

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande.

»Lagen av den 29 juni 1926 örn enskilda vägar stadgar i § 8 att: T avseende

på byggnadsskyldigheten svare, för fastighet, som tillhör kronan

eller allmän inrättning (innefattande även ecklesiastik jord) innehavaren

och för annan fastighet dess ägare.’

Genom en dylik bestämmelse kan en arrendator av ett hemman tillhörande

kronan eller allmänning komma att nödgas utbetala ett oförutsett

belopp utan att denne åtnjuter någon förmån därav. Byggnadsskyldigheten

kan nämligen inträda efter arrendeupplåtelsen. Möjligt är att

kostnaden kan åtminstone till en del överflyttas på en efterträdare, mea

att för arbetets fullgörande anskaffa nödigt belopp för innehavaren kan

Bihang lill riksdagens protokoll 19112. 10 sami. 21 hafi. (Sr 56—fia.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 56.

understundom ställa sig hart när omöjligt. Ett för mig bekant exempel

anföres.

Några ägare till mindre hemman i en skogsbygd, avlägset boende från

allmän väg, beslöto att ingå till vederbörande myndighet med framställning

örn förordnande av förrättningsman att indela för omläggning oell

underhåll till hemmanen hörande utfartsväg.

Bland de ägolotter, som berördes av ifrågavarande väg, finnes ett skogsskift

(utskift) till ett ecklesiastikt mindre hemman. Arrendatorn, vilken

nu blev ålagd en byggnadsskyldighet för ifrågavarande vägs omläggning,

beräknad för hans del till cirka 2,000 kronor, har ej någon annan inkomst

därav än 50 kronor årligen från ett mindre ställe, beläget inom skogsskiftet.

Denna inkomst hade beräknats vid arrendeavtalets ingående. Arrendatorn

är genom en svår sjukdom, som drabbat familjen, jämte andra

omständigheter, urståndsatt att fullgöra byggnadsskyldigheten. Det synes

mig rättvist att, för att ej en för ett flertal nyttig omläggning av en

väg skall hindras, ägaren och ej innehavaren svare för kostnaden och arrendatorn

sedan årligen erlägger ett belopp, motsvarande nyttan av anläggningen

för hans vidkommande.»

Utskottet finner motionen väl värd beaktande. Onekligen föreligga nämligen

med de nuvarande bestämmelserna möjligheter för att en arrendator

av publik egendom oskäligt betungas genom vägbyggnadsskyldighet

enligt lagen örn enskilda vägar. I vad mån och på vad sätt en modifikation

i lagstiftningen härutinnan bör vidtagas är emellertid en fråga, vartill

utskottet med hänsyn till frågans i flera avseenden ganska invecklade

natur icke anser sig böra fatta ställning utan föregående utredning. Utskottet

vill därför förorda, att hänvändelse göres till Kungl. Majit i ändamål

att erhålla erforderlig utredning i ärendet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionen 11:95 måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning av frågan i vad

mån och på vad sätt en modifikation i gällande lagbestämmelser

örn vägbyggnadsskyldigheten beträffande

enskilda vägar med avseende å publik egendom

bör vidtagas för vinnande av det i motionen avsedda

syftet samt till riksdagen inkomma med det

förslag, vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den 19 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 40.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:218 Skrivelse till Konungen i anledning av vackt motion om viss ändring i 8 § i lagen om enskilda vägar. a1 i texten