Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphandling av lantbruksprodukter för statens och kommunernas räkning direkt från producenterna.

1932-04-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:67, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphandling av lantbruksprodukter för statens och kommunernas räkning direkt från producenterna.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vissa nu

gällande bestämmelser

rörande upphandling

för

statens behov

av lantbruksprodukter.

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1932 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående upphandling av

lantbruksprodukter för statens och kommunernas räkning

direkt från producenterna.

(2:a avd.)

Uti två likalydande, till jordbruksutskottet hänvisade motioner, nr 59 i

första kammaren av herr Sandström m. fl. och nr 97 i andra kammaren

av herr Nilsson i Antnäs ira. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa:

l:o) att sådana ändringar vidtagas i nu gällande författning, att begreppet

lantbruksprodukter, som må under hand upphandlas för statens

behov, skall omfatta även skogsprodukter och djur, nämligen slaktdjur,

levande djur eller till inlejning avsedda hästar;

2:o) att de myndigheter, vilka lia att verkställa upphandling för statens

räkning, måtte anbefallas tillse, att upphandlingen under hand av

lantbruksprodukter direkt från producenterna eller deras organisationer

i möjligaste mån kommer till utförande, samt att kommunala m. fl. inrättningar

måtte uppmanas att iakttaga samma föreskrifter.

Beträffande de skäl, som anförts såsom stöd för denna framställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Innan utskottet ingår på behandling av de i motionerna framställda förslagen

torde böra lämnas en redogörelse för nu gällande bestämmelser på

ifrågavarande område.

I förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten

för statens behov (S. F. S. nr 10) finnas intagna vissa föreskrifter, sorn

åsyfta att tillgodose önskemålet örn företräde för svenska varor. Sålunda

stadgas i § 29 att, då anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud

å svensk vara skall antagas, därest denna är av erforderlig beskaffenhet.

Sådant företräde skall även lämnas för vara, som till större delen tillverkas

av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft,

framför vara, som blott till mindre del är att i nämnda hänseende anse

såsom svensk tillverkning. Enligt berörda paragraf må dock anbud å

utländsk vara antagas bland annat, när särskilt önskvärda tekniska fördelar

därigenom kunna vinnas, eller när gynnsammare leveranstid erbju
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

5

elits för den utländska varan, oell omständigheterna oundgängligen påkalla,

att hänsyn tages därtill, samt vidare när svensk vara i förhållande

till utländsk betingar så högt pris, att upphandlingsmyndigheten finner

statens intresse påkalla, att utländsk vara upphandlas.

Ytterligare har vikten av den svenska produktionens gynnande inskärpts

genom cirkulär den 3 mars 1922 (S. F. S nr 116) till de myndigheter,

som hava att verkställa upphandling för statens behov. Enligt

nämnda cirkulär må sålunda, när upphandlingen är av beskaffenhet

att kunna i mera avsevärd mån medverka till uppehållande av

svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, företräde

givas åt svensk vara eller, vid val mellan svenska varor, åt vara, som

till större del tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av

svensk arbetskraft, även örn den myndighet, som har att verkställa

upphandlingen, skulle anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna

i upphandlingsförordningen icke vara berättigad därtill. Där skillnaden

i pris mellan svensk och utländsk vara respektive mellan svenska

varor av i nyssnämnda avseenden olika tillverkning är så stor, att

myndigheten trots berörda medgivande icke finner sig böra träffa

avtal örn inköp av svensk vara respektive vara av mera genomgående

svensk tillverkning, äger enligt cirkuläret myndigheten underställa ärendet

Kungl. Majits prövning. Nämnda cirkulär, som tillkommit på grund

av framställningar från den svenska industrien, har närmast avseende å

industriprodukter. I fråga örn upphandling för statens behov av mjöl

och gryn har emellertid efter mönster av sagda cirkulär genom ett cirkulär

av den 9 oktober 1923 (S. F. S. nr 368) förordnats, att upphandlingsmyndighet

tills vidare vid infordrande av anbud skall dels giva tillkänna,

att svensk spannmål bör i största möjliga utsträckning komma till användning

vid framställande av den vara, som anbudet avser, dels ock föreskriva,

att i anbudet skall såvitt möjligt uppgivas, i vilken utsträckning

inhemsk spannmål använts vid varans framställning.

Vidare har Kungl. Majit genom cirkulär den 12 december 1930 (S. F. S.

nr 426) till de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov

— under erinran örn förenämnda bestämmelser i 29 § i upphandlingsförordningen

— förklarat, att det företräde å svensk vara, varom i nämnda

författningsrum stadgas, skall, intill dess annorlunda förordnas, lämnas

vid upphandling av lantbruksprodukter eller därav framställda varor,

lindå att en sträng tillämpning av föreskrifterna i förordningen eljest

icke skulle därtill föranleda; ägande upphandlingsmyndighet, som oaktat

den härigenom givna förklaringen icke finner sig böra vid upphandling,

varom nu är sagt, giva dylikt företräde åt svensk vara, underställa ärendet

Kungl. Majits prövning. Genom cirkulär samma dag (S. F. S. nr 427)

har Kungl. Majit, under erinran om omförmälda för statliga myndigheter

gällande bestämmelser, i anledning av vad under utredningen härom förekommit

funnit gott föreskriva, att länsstyrelserna skola, en var inom sitt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Motionerna.

förvaltningsområde, genom hänvändelser till kommunala myndigheter,

landstings förvaltningsutskott och enskilda inrättningar av allmännare

betydelse fästa uppmärksamheten å vikten av att jämväl dessa vid upphandling

av lantbruksprodukter eller därav framställda varor lämna företräde

åt svensk vara.

Slutligen har Kungl. Majit genom cirkulär till samma statliga myndigheter

den 12 juni 1931 (S. F. S. nr 222) dels förordnat, att upphandling för

statens behov av lantbruksprodukter må, där upphandlingen sker från

producenter eller av sådana bildade försäljningsorganisationer, från och

med den 1 juli 1931 tillsvidare under en tid av tre år ske genom uppgörelse

under hand, under förutsättning dock, att till inköp erbjudna produkter

uppfylla för leveranser för statens behov fastställda fordringar, att priset

icke överstiger det, för vilket motsvarande vara bort kunna erhållas vid

upphandling i vanlig ordning, samt att, där leveransen avser hö eller

halm, varan, örn så påfordras, levereras i pressade balar; dels ock anbefallt

de myndigheter, vilka verkställa upphandling för statens behov, att

tillse, att leveranser av lantbruksprodukter i största möjliga omfattning

överlämnas åt producenterna själva eller av dem bildade försäljningsorganisationer.

Härjämte har Kungl. Majit genom cirkulär samma dag (S. F. S. nr

223) — under erinran örn innehållet av nyssberörda bestämmelse — föreskrivit,

att länsstyrelserna skola, en var inom sitt förvaltningsområde,

genom hänvändelser till kommunala myndigheter, landstings förvaltningsutskott

och enskilda inrättningar av allmännare betydelse fästa

uppmärksamheten å vikten av att jämväl dessa vid inköp av lantbruksprodukter

låta leveranserna i största möjliga omfattning övertagas av

producenterna själva eller av dem bildade försäljningsorganisationer.

Till stöd för sina förslag lia motionärerna anfört följande!

»Detta upphandlingsförfarande har redan varit av betydelse för lantbruksbefolkningen

i landet, och när detsamma väl har hunnit att bliva

mera utbrett, så att det omfattar alla allmänna inrättningar, kommer det

säkerligen att medföra synnerligen glädjande resultat.

Vad beträffar Norrbotten och särskilt de delar därav, som ligga i närheten

av Bodens fästning, har som bekant dylik upphandling direkt från

producenterna för statens räkning ägt rum sedan flera år tillbaka, vilket

också givit anledning till dess benämning Bodensystemet. På grund av

den gynnsamma erfarenhet, som lantmannaorganisationerna i Norrbotten

sålunda gjort av samarbetet med myndigheterna i detta avseende, ha de

sökt utvidga omfattningen av systemet, så att förutom hö och potatis numera

även ved fått avyttras till Bodens fästning från producenternas

sammanslutning. Härvid har det emellertid framkommit, att vederbörande

myndigheter icke anse, att denna artikel inrymmes under begrep
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

7

pet lantbruksprodukter, d. v. s. att cirkuläret av den 12 juni 1931 icke

skulle vara tillämpligt beträffande skogsprodukter.

Från ett antal intresserade bär vidare gjorts underdånig framställning

örn uppmuntrande av svinaveln i Norrbotten genom inköp av fläsk för

kronans räkning. Denna framställning har ännu icke föranlett något

Kungl. Maj:ts beslut. Även i fråga örn svin och fläsk är det dock icke

fullt tydligt, att de skola inräknas bland lantbruksprodukter enligt cirkuläret

örn underhandsupphandling.

Slutligen har från laritmannahåll hemställts till vederbörande myndigheter

att lantbrukarna själva genom sin sammanslutning skulle få åtaga

sig förekommande inlejning av hästar till truppförbanden i Boden på enahanda

villkor, som gälla för leverans av lantbruksprodukter. Då emellertid

hästlejning icke innefattas i begreppet lantbruksprodukter, ha vederbörande

icke ansett sig befogade att tillmötesgå denna framställning.

Begreppet lantbruksprodukter i inskränkt mening kan ju anses omfatta

endast det, som växer på den odlade marken eller avkastas av djuren, såsom

spannmål, hö, halm och potatis samt mjölk, men i vidsträcktare mening

torde man däri kunna inrymma även skogsprodukter och djur, vare

sig dessa avses till slakt, till bruk eller till inlejning.

Det torde även varit riksdagens mening, att den direkta upphandlingen

från producenterna skulle omfatta alla tänkbara produkter av jorden och

jordbruket med dess binäringar, oavsett örn dessa enligt gängse språkbruk

innefattas i begreppet lantbruksprodukter eller ej.

Beträffande hästlejningen är det ju också sedan länge föreskrivet, att

alla anbud skola upptagas till prövning, oavsett det antal hästar de omfatta,

och detta just för att bereda möjlighet även för den, som har endast

en eller ett par hästar, att komma i åtanke vid inlejning. Till följd därav,

att de större posterna lejningshästar pläga utbjudas av entreprenörer,

vilka som villkor för sitt anbuds giltighet uppställa, att detsamma antages

odelat, har emellertid nämnda föreskrift icke kunnat få någon praktisk

betydelse. Skäl synas därför föreligga att utsträcka underhandsupphandlingen

till att omfatta även hästlejning, varigenom dels kronan skulle

få billigare lejningspris och dels lantbrukarna själva kunde få mer betalt

för sina inlejda hästar, än som nu är möjligt vid inlejning genom mellanhänder,

vilka själva förbehålla sig en avsevärd del av lejningspriset.»

Motionärerna avse till en början ett utvidgande eller förtydligande

i vissa avseenden av ovanberörda bestämmelser i cirkulären den 12 juni

1931 (S. F. S. nr 222 och 223) angående upphandling under hand av lantbruksprodukter

för statens behov. I detta hänseende anföra motionärerna,

att bestämmelserna icke ansetts tillämpliga i fråga örn skogsprodukter

(ved) samt att tvekan även skulle råda beträffande fläsk och levande

djur, avsedda vare sig till bruk eller slakt. Vidare önska motionärerna, att

bestämmelserna utvidgas att omfatta lejning av hästar för regementenas

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

behov. Slutligen hemställa motionärerna, att vederbörande myndigheter

ävensom kommunala m. fl. inrättningar, vilka lia att verkställa upphandling,

måtte erhålla en särskild anbefallning att tillse, att upphandlingen

under hand av lantbruksprodukter direkt från producenterna eller deras

organisationer i möjligaste mån komme till utförande.

Yad först beträffar skogsprodukter så synes det även utskottet lämpligt,

att bestämmelserna kompletteras så att av dem tydligt framgår, att

de avse även sådana produkter.

Vad därefter beträffar produkterna fläsk och slaktdjur synes det utskottet,

att någon tvekan knappast kan råda örn att de böra räknas såsom

lantbruksprodukter. Samma torde vara förhållandet med bruksdjur

(hästar), men utskottet anser sig böra erinra, att de huvudsakliga inköpen

för statens behov av hästar bestå i remontinköpen, vilka äro reglerade

genom särskilda bestämmelser, som emellertid kunna anses innebära

ett underhandsförfarande. Under nu angivna förutsättningar kan

utskottet alltså icke finna nödigt att i fråga örn fläsk eller levande djur

vidtaga några ändringar i gällande bestämmelser.

I fråga örn lejning av hästar lia motionärerna erinrat, att det redan

finnes föreskrivet, att alla anbud skola upptagas till prövning, oavsett det

antal hästar de omfatta, och detta just för att bereda möjlighet även folden,

som endast har en eller ett par hästar att komma i åtanke vid inlejning.

Men motionärerna uppgiva, att denna föreskrift kommit att sakna

praktisk betydelse, enär de större posterna lejningshästar pläga utbjudas

av entreprenörer, vilka såsom villkor för sina anbuds giltighet

uppställa, att desamma antagas odelade. Utskottet har inhämtat, att liästlejning

numera förekommer huvudsakligen, när det gäller att anskaffa

ett större antal hästar, under det att mindre behov i regel täckas genom

inkallande av s. k. ackordhästar. Oftast inlejdes hästarna (för kostnadernas

nedbringande) omedelbart, innan ett truppförband utryckte för

t. ex. fälttjänstövningar. Det vore då nödvändigt, att truppförbanden

med säkerhet kunde räkna med fullt antal hästar och att alltså entreprenören

hade hästar i reserv tillgängliga. Med hänsyn härtill uppgives

det vara nästan nödvändigt att få en eller flera entreprenörer, som tillhandahölle

ett större antal hästar. Att avtala med ett flertal enskilda

jordbrukare örn tillhandahållande av en eller annan häst per man ansåges

komma att medföra stora svårigheter för truppförbanden. I praktiken

skulle det alltså i detta fall vara svårt att komma ifrån mellanhänder,

örn ej i anslutning till inlejningsplatsen funnes någon lantmannaorganisation

med tillräckligt stora möjligheter för att fullgöra entreprenaden.

Komme underhandsförfarande att föreskrivas även beträffande

hästlejning, skulle man ej kunna förvänta, att sådant förfarande i allmänhet

komme att tillämpas annat än med lantmannasammanslutningar, som

hade sådana möjligheter att tillhandahålla hästar, att truppförbanden

kunde vara övertygade örn att i rätt tid erhålla fullt antal hästar. Ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 9

skottet delar motionärernas uppfattning i fråga om önskvärdheten att

även inledning av hästar för statens behov må ske under hand i likhet

med vad som är föreskrivet i fråga örn upphandling av lantbruksprodukter.

Av ovan berörda utav utskottet inhämtade upplysningar synes framgå,

att förekomsten av en lantmannaorganisation såsom entreprenör väsentligen

skulle underlätta förfarandet i detta fall. Utskottet anser sig

böra tillstyrka motionen i denna del.

Vad slutligen beträffar motionärernas hemställan, att ifrågavarande

bestämmelser skulle kompletteras med en ytterligare anbefallning till vederbörande

myndigheter att tillse, att upphandlingen under hand av lantbruksprodukter

direkt från producenterna eller deras organisationer i

möjligaste mån komme till utförande samt att kommunala m. fl. inrättningar

måtte uppmanas att iakttaga samma föreskrifter, så finner utskottet

— med hänsyn till den avfattning ifrågavarande bestämmelser

redan äga — en sådan komplettering knappast vara motiverad. Utskottet

anser sig därför icke kunna förorda framställningen i detta avseende.

Under åberopande av det anförda får utskottet alltså hemställa,

1) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 59

och 11:97 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Majit ville

dels låta verkställa sådan komplettering av gällande

bestämmelser rörande upphandling under hand för

statens och kommunala m. fl. inrättningars behov, att

jämväl skogsprodukter bliva föremål för dylik upphandling;
dels

vidtaga åtgärd i syfte att vid inlejning för arméns

behov av hästar sådan inlejning må äga rum under

hand samt att därvid i största möjliga mån företräde

lämnas till lantbrukare eller deras sammanslutningar;
2)

att motionerna, i den mån de icke kunna anses

besvarade genom vad utskottet sålunda anfört och

hemställt, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 26 hafi. (Nr 06 — 67.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

irån lörsta kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Gabrielsson, Tjällgren, Granath,

Fritiof Gustafson, Dalberg och August W. Johansson; samt

irån andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,

Bengtsson i Kullen, Månsson i Erlandsro, Björk i Tryde, Lindgren och Andersson i Löbbo.

321369. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:225 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående upphandling av lantbruksprodukter för statens och kommunernas räkning direkt från producenterna. a1 i texten