Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71

1932-05-04 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:71, Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1

Nr 71.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. 6 e. m.

I tlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition angående vissa

åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande jämte

i ärendet väckta motioner.

G''mona en den 26 februari 1932 dagtecknad proposition nr 138, vilken

hänvisats till jordbruksutskottet, bar Kungl. Majit under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag föreslagit riksdagen

att godkänna ett såsom bilaga 1 till propositionen fogat förslag till överenskommelse

örn förlängning av samt ändringar i kontraktet den 24 april

1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a.

Förslaget till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i

detta kontrakt lyder sålunda:

Förslag

till överenskommelse örn förlängning av samt ändringar i kontraktet

den 24 april 1931 mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen

u. p. a.

Mellan svenska staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överenskommes

härigenom, att nedannämnda paragrafer i det mellan staten

och föreningen ingångna, uti Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen

den 29 maj 1931 (Sv. förf. nr 120) omförmälda kontrakt skola erhålla följande

ändrade lydelse:

2 §.

Föreningen förbinder sig att till minst de priser, som i 4 § stadgas, ettvart

av åren 1931, 1932 och 1933 under tiden från---den 15 juni.

Leveransterminen---leveranstiden.

De partier spannmål,---inskränkas. Vid fördelningen skall gälla,

att leverantör är berättigad att få fullgöra leveransen inom det av följande

sju områden, som ur fraktsynpunkt är för honom gynnsammast,

nämligen: 1) Stockholms stad och län; 2) Östergötlands län; 3) Kalmar

län; 4) Malmöhus och Kristianstads län; 5) Hallands län; 6) Göteborgs och

Bohus län samt 7) Skaraborgs län; föreningen likväl obetaget att kräva

leveransens fullgörande varhelst föreningen så önskar, därest föreningen

gäldar den härav föranledda merfrakten.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 saini. 30 haft. (Nr 71.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

3 §.

Det åligger föreningen, att då statens spannmålsnämnd så påfordrar,

efter anvisningar av nämnden, före den 1 juni 1933 även under

enligt 7 § b) av---spannmål eller andra lagringsutrymmen stå till

förfogande.

4 §.

Mom. 1. Vid inköp---inlandskvarn.

Mom. 2. Vid inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 samt 1 juni—31

juli 1933 skall---bestämma.

Till de---den 1 juni.

Vad angår inköp under ovannämnda tid 1933 skall, utöver nu angivna

pris, vid leverans till kustkvarn eller till annat uppsamlingsställe å ort,

där kvarn, som av spannmålsnämnden förklarats bänförlig till kustkvarn,

finnes, betalas ytterligare 50 öre för varje fulla 100 kilogram.

Mom. 3. Beträffande---finnas angivna i särskilda mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna bestämmelser

och prisregleringsskalor.

Mom. 4. Från---ursäktlig.

Mom. 5. Vid inköp enligt 3 § skola de i mom. 3 omförmälda bestämmelser

och prisregleringsskalor tillämpas.

Mom. 6. Uppkommer tvist, huruvida kvarn är att hänföra till inlandskvarn

eller kustkvarn eller huruvida annat uppsamlingsställe är att likställa

med inlandskvarn eller kustkvarn, äger statens spannmålsnämnd

härutinnan besluta.

5 §.

Föreningen---obetaget att, örn statens spannmålsnämnd därtill

lämnar tillstånd, motsätta sig sådan import, i den mån den kan antagas

ske i spekulativt syfte.

Föreningen---gryn.

7 $.

Föreningens försäljning---marknadspris.

Marknadspriset---månader, intill dess ny skörd kommer i mark
naden,

anses utgöra

år 1931---år, samt

åren 1932 och 1933 minst---sker.

Vid---skörden.

Statens---köparen. Anmodan från nämnden skall i ty fall vara

föreningen tillhandakommen senast fjorton dagar efter det nämnden erhållit

meddelande örn det pris, föreningen betingat sig. Uppstår i anledning

av nämndens anmodan tvist med köparen — — — foderämneshandeln.

Föreningen---bestämmelser.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

3

13 §.

Detta kontrakt---den 31 december 1933.

14 §.

Därest föreningens nettotillgångar den 31 december 1933 icke förslå

---gryn.

De---upphöra.

Utan hinder av vad nyss sagts äger staten förordna, att från viss tidpunkt

efter den 31 december 1933, efter---domstol.

Oberoende--— från och med den 1 april 1934 eller---gälla.

Denna överenskommelse träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer,

dock senast den 1 juni 1932. överenskommelsen är för kontrahenterna

bindande från dagen för undertecknandet, under förutsättning att

den godkännes av 1932 års riksdag.''

I samband med förevarande proposition hava följande i anledning av

propositionen inom riksdagen väckta och till jordbruksutskottet hänvisade

motioner upptagits till prövning, nämligen

dels I: 317 av herr Stendahl, vari hemställts, att riksdagen med avslag

å Kungl. Majits proposition nr 138 i vad den avser förlängning av spannmålsföreningens

verksamhet att omfatta 1933 ville för sin del besluta, att

de rättigheter och skyldigheter, som enligt propositionen skulle tillkomma

spannmålsföreningen, i huvudsak överflyttas på ett av staten inrättat

organ,

dels likalydande motionerna 1:316 av herr Bodin m. fl. och 11:469 av

herr Jönsson i Boa m. fl., vari hemställts, att riksdagen dels måtte uppställa

som villkor för ett godkännande av Kungl. Majits förslag enligt

propositionen nr 138, att i kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. intagas som uppsamlingsområden Gotlands, Blekinge,

Örebro och Västmanlands län, dels måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Majit påkalla en ingående och allsidig undersökning angående de

kvalitetsbestämmelser och prisregleringsskalor, vilka äro fogade vid kontraktet

mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., varvid

bör framhållas, att nu gällande prisavdrag för grodd och hektolitervikt

synas allt för stränga samt att dessa prisavdrag och i förekommande fall

pristillägg böra avpassas efter spannmålens minskade eller ökade värde

som kvarnvara, dels ock måtte uttala, att riksdagen förväntar, att Svenska

spannmålsföreningen u. p. a. vid sina inköp sommaren 1932 förklarar

såsom uppsamlingsområden, utöver de i kontraktsförslaget angivna områdena,

jämväl Gotlands, Blekinge, Örebro och Västmanlands län;

dels ock lii 470 av herr Skoglund m. fl., vari hemställts, att riksdagen

vid bifall till Kungl. Majits proposition nr 138 ville uttala sig för, att

Kungl. Majit måtte fastställa sådana inköpspriser för 1932 års skörd av

råg och vete, att dessa bättre motsvara de faktiska produktionskostnaderna.

Motioner.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

1930 års

riksdag.

1’iisreglerande

åtgärder konsumtionsåret

1930—1931.

1931 års

riksdag.

Det nu gällande kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. jämte därtill hörande särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor

återfinnes som bilaga A till den vid propositionen som bilaga

2 fogade skrivelsen från statens spannmålsnämnd den 13 januari 1932.

I propositionen redogöres till en början, hurusom vid 1930 års riksdag

(prop. nr 108, E. skr. nr 376) beslutats vissa åtgärder i syfte att genom inmalnings-

och inblandningstvång befordra avsättningen av svenskt vete

och svensk råg, ävensom huru i anslutning till riksdagens beslut den 13

juni 1930 utfärdats förordning (nr 249) örn användande av svenskt vete

och svensk råg vid framställning av mjöl m. m.

Vidare redogöres för tillsättandet av statens spannmålsnämnd för den

centrala handläggningen av de ärenden, som kunde komma att föranledas

av den beslutade spannmålsregleringen, samt att Kungl. Majit genom kungörelse

den 14 augusti 1930 (nr 330) förordnat örn inmalningsförordningens

ikraftträdande den 1 september 1930. Samma dag utfärdade Kungl. Majit

tillika kungörelse (nr 331) med tillämpningsföreskrifter till inmalningsförordningen.

Den 15 augusti 1930 avlämnade vissa bandelskvarnar till spannmålsnämnden

en förbindelse, att, under vissa angivna förutsättningar, under

tiden 1 september 1930—31 augusti 1931 vid inköp av svenskt vete och

svensk råg tillämpa betalning efter viss successivt stigande skala. Sålunda

skulle under september 1930 betalas för vete minst 18 kronor och

för råg minst 15 kronor samt under maj—augusti 1931 för vete minst 20

kronor och för råg minst 17 kronor, allt för 100 kilogram. Priserna skulle

enligt förbindelsen gälla fullgod (frisk och oskadad) spannmål med en kvalitetsvikt

av 77.5 kilogram per hektoliter för vete och 72.8 kilogram per

hektoliter för råg, allt fritt kvarn. Beträffande prisbestämningen för

andra bektolitervikter samt ifråga örn villkoren i övrigt skulle enligt förbindelsen

de inom delegationen för svensk spannmålsnotering överenskomna

grunder iakttagas. Förenämnda priser skulle betalas av kvarnar

belägna inne i landet (inlandskvarnar). Vid kusten belägna kvarnar (kustkvarnar)

skulle enligt förbindelsen betala pris, som med minst 50 öre för

100 kilogram överstege vad kvarnarna inne i landet skulle erlägga.

Denna förbindelse (kvarnförbindelsen) trädde i tillämpning den 1 september

1930.

I proposition, nr 216, till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

på grund av ett av statens spannmålsnämnd i skrivelse den 21 april

1931 framlagt förslag, att dels besluta, att för tid, som Kungl. Majit bestämde

i anslutning till syftet med och innehållet i bilagt kontrakt mellan

staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., rätt att till riket införa

vete och råg, spannmålsblandning, vari vete eller råg inginge, mjöl fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

5

ställt av vete eller råg saint gryn av vete med av Kungl. Majit stadgade

undantag icke skulle tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.

Majit överläte sådan rätt, dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de

närmare föreskrifter, som kunde erfordras för upprätthållande av nu angivna

ensamrätt, dels ock godkänna kontraktet mellan staten och Svenska

spannmålsföreningen u. p. a.

Det spannmålsnämndens förslag, som låg till grund för nyssnämnda proposition,

innebar i huvudsak följande.

För tryggandet av att de vid slutet av konsumtionsåret 1930—1931 av

odlare och spannmålshandlare icke avyttrade lagren av svensk brödspannmål

skulle vinna avsättning till de enligt kvarnförbindelsen den 15 augusti

1930 för nyssnämnda konsumtionsårs sista månader utfästa priserna, ävensom

för spannmålsodlingens stödjande under konsumtionsåret 1931—1932,

skulle ett för ändamålet inrättat organ till visst pris inköpa all den svenska

spannmål av kvarnduglig beskaffenhet, som vid slutet av ettvart av

konsumtionsåren 1930—1931 och 1931—1932 funnes kvarliggande icke avyttrad,

samt sedermera ombesörja försäljning av denna spannmål till kvarnarna.

Över organets verksamhet, som icke skulle avse att bereda vinst,

skulle statskontroll utövas. Säkerhet för att den spannmål, som inköptes

av organet, också vunne avsättning vid kvarnarna skulle erhållas därigenom

att kvarnarnas import av vete och råg gjordes beroende av åtagande

från deras sida att övertaga den spannmål, organet köpt. Övertagandet

skulle ske till pris, som motsvarade det vid tiden för övertagandet gällande

marknadspriset. För täckande av förlust, som för organet kunde uppstå

vid spannmålens försäljning till kvarnarna, skulle medel beredas på

det sätt, att vid införsel till riket av brödspannmål samt mjöl och gryn

därav under tid systemet vore gällande av importören uppbures en särskild

gottgörelse med belopp ställt i relation till kvantiteten av den spannmål,

det mjöl eller det gryn, som infördes. Importen av såväl vete och

råg som därav framställt mjöl och gryn skulle med ensamrätt överlämnas

åt organet med befogenhet och i vissa fall skyldighet för detta att medgiva

import för dem, som önskade komma i åtnjutande därav, samt med

rättighet att uppbära nyssnämnda gottgörelse. Organet skulle givas formen

av en ekonomisk förening utan personlig ansvarighet. Föreningen

skulle gentemot staten förbinda sig att inköpa nämnda saluöverskott av

den svenska brödspannmålen samt i gengäld av staten erhålla importmonopol

i förut berörda omfattning och rättighet att till täckande av sina

kostnader och förluster uppbära gottgörelse, som förut sagts. Medlemmar

i föreningen skulle vara sådana handelskvarnar, som önskade komma i åtnjutande

av rätt till användning av utländskt vete eller utländsk råg.

Med medlemskap i föreningen skulle följa skyldighet att för föreningens

räkning lagra och av föreningen övertaga den spannmål föreningen inköpte.

Vad beträffade de priser, till vilka föreningens inköp skulle ske,

skulle för inlösen av 1930 års skörd gälla de priser, vilka fastställts i

kvarnförbindelsen av den 15 augusti 1930. Fastställandet av priserna för

föreningens inköp av 1931 års skörd skulle ankomma på Kungl. Majit.

Under den med förslaget avsedda tiden skulle ininalningsförordningen förbliva

gällande.

Genom de föreslagna anordningarna skulle enligt nämndens tanke först

och främst avsättningen av den svenska brödspannmålen tryggas. Nämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

den förmenade emellertid tillika, att genom den visshet, som i sådant hänseende

.bereddes odlare och spannmålshandlare, och kännedomen örn inköpspriset

vid konsumtionsårets slut även skulle åstadkommas en viss stabilisering

av priserna under hela konsumtionsåret.

I syfte att åvägabringa bildandet av en förening, sådan som förut

nämnts, och för åstadkommandet av avtal mellan föreningen och staten

av förut angivna innehåll hade nämnden fört överläggningar med ett antal

kvarnföretag i riket. Med sin skrivelse överlämnade nämnden på

grundvalen av dessa överläggningar utarbetade förslag såväl till stadgar

för den ifrågasätta föreningen, benämnd Svenska spannmålsföreningen u.

p. a., som till kontrakt mellan föreningen och staten jämte därtill hörande

särskilda bestämmelser och prisregleringsskalor. De storkvarnar, som

deltagit i berörda överläggningar, hade samtliga utom en under viss förutsättning

förklarat sig villiga att, därest Kungl. Majit för sin del godkände

förslagen, biträda desamma.

Den 24 april 1931 bemyndigade Kungl. Majit departementschefen

att, under förutsättning av riksdagens godkännande, å statens vägnar underteckna

det av spannmålsnämnden överlämnade kontraktsförslaget.

Samma dag blev även, efter det vid konstituerande sammanträde med

Svenska spannmålsföreningen u. p. a. stadgar för föreningen i enlighet

med spanmnålsnämndens förslag antagits och styrelse utsetts samt stadgarna

registrerats, kontraktet undertecknat av departementschefen och av

styrelsen.

Vidkommande kontraktets innehåll hänvisas till propositionens redogörelse

häröver.

Riksdagen biföll Kungl. Majits proposition och anmälde detta, under

åberopande av sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets utlåtande

nr 3, i sin skrivelse nr 288 till Kungl. Maj it.

I detta utlåtande uttalade utskottet bland annat i huvudsak följande.

Utskottet förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet bomme att

följa avtalets tillämpning och verkningar och höll för naturligt, att

Kungl. Majit dels tillsåge, att de åtgärder, vilka inom ramen för avtalet

kunde vidtagas till brödsädesprisets stabilisering under den tid av

året, då marknaden vore fri, också bleve vidtagna, dels ock, örn förhållandena

det påkallade, sökte träffa överenskommelse med Svenska spannmålsföreningen

u. p. a, örn sådana, förändringar i avtalet, som kunde bidraga

till uppnåendet av syftet med detsamma. I förstnämnda hänseende

ville utskottet särskilt erinra örn den möjlighet, som förelåge, att genom

stödköp enligt 3 § i kontraktet lätta trycket på marknaden. De avseenden,

i vilka det för utskottet framförallt framstode som önskvärt att vissa

ändringar i avtalet bomme till stånd, gällde villkoren för leveransgill

vara enligt de till kontraktet hörande särskilda bestämmelserna. Vad

härutinnan stadgats saväl angående högsta groddprocent sorn angående

lägsta hektolitervikt syntes utskottet innefatta väl stora krav på spannmålens

beskaffenhet.

Utskottet anförde vidare, att de priser för föreningens inlösen av 1931

års skörd, departementschefen hade ansett skulle kunna tänkas ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71. 7

komina, nämligen för normalkvalitet av vete 17 kronor 50 öre å 18 kronor

samt för normalkvalitet av råg 15 kronor å 15 kronor 50 ore, allt tor 100

kilogram, med hänsyn till produktionskostnaderna vörö de tagsta, som

borde komma under omprövning. Härvid framhöll utskottet till en början,

att rågpriset enligt dess förmenande icke skäligen borde understiga

priset å vete med mer än högst 2 kronor för 100 kilogram. Bleve, som

det redan då kunde förväntas, 1931 års skörd av brödsäd av mindre storlek

än skörden varit de närmast föregående åren, syntes det emellertid

utskottet som skulle högre priser än de av departementschefen föreslagna

kunna tillämpas beträffande såväl vete som råg. Utskottet förbisåg harvid

icke den av departementschefen framhållna faran for en överproduktion

av brödsäd, som upprätthållandet av en stark spänning mellan brodsädspris

och fodersädspris, till förmån för förstnämnda sädesslag, kunde

umobärä •

Beträffande kontraktet anmärkte utskottet därpå, att föreningen berättigats

uppbära gottgörelse vid import av vete eller vetemjöl, utan att

undantag stadgats för det fall, att vetet skulle amandas för förmälning

till mjöl för makaronitillverkning eller att det importerade vetemjölet

skulle nyttjas för sådan tillverkning, enär importen av makaroner vore

fri från gottgörelse, varom här vore fråga. ... ...

Slutligen förutsatte utskottet, att undantag fran den föreningen enligt

1 § första stycket i kontraktet tillförsäkrade ensamrätt i enlighet med ett

av generaltullstyrelsen i ärendet avgivet yttrande gjordes beträffande

transitering, returförtullning eller uppläggning å biläger eller provianteringsfrilager

av de varor, kontraktet avsåge.

I anslutning till riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 29 maj

1931 förordning (nr 119) angående reglering av införseln av vissa slag av

omalen och malen ispannmål, vari stadgades, att vete, råg, spannmålsblandning,

vari vete eller råg inginge, mjöl av vete eller råg ävensom gryn av

vete icke finge till riket införas av annan än staten eller den, åt vilken

Kungl. Majit överläte sådan rätt. Förordningen trädde i kraft den 1 juni

1931 Vidare tillkännagav Kungl. Majit i brev till generaltullstyrelsen för

densamma och övriga vederbörande, att Kungl. Majit genom förutnämnda

kontrakt å Svenska spannmålsföreningen u. p. a. överlåtit omförmalda införselrätt

samt förordnade, att kontraktet skulle träda i kraft den 1 juni

1931. Slutligen anbefallde Kungl. Majit statens spannmålsnämnd att

iakttaga och verkställa vad enligt kontraktet ankomme på nämnden, att

efter verkställd utredning vidtaga de åtgärder och till Kungl. Majit

skyndsammast inkomma med de förslag, vilka kunde föranledas av sammansatta

bevillnings- och jordbruksutskottets uttalanuen, samt att, därest

ändring enligt 4 § 3 mom. av kontraktet vidtoges i avseende å däri

omiormälda bestämmelser och skalor, därom ofördröjligen göra anmälan

hos Kungl. Majit.

Genom brev till statens spannmålsnämnd den 19 augusti 1931 angående

pris ä svenskt veto och svensk råg vid Svenska spannmålsföreningens u.

p. a. inköp under tiden 1 juni—31 juli 1932 har Kungl. Majit sedermera

bestämt de i 4 § 2 mom. i kontraktet mellan staten och föreningen angivna

Åtgärder i

anledning er

1931 ars

riksdags beslut

in. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statens spannmåls

nämnds

förslag: till

åtgärder för

konsumtionsåret
1932

— 1933.

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

pris till 18 kronor 50 öre för 100 kilogram vete och 16 kronor 50 öre för

100 kilogram råg.

Sedermera har kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen

u. p. a. nndergått sådan ändring, att 1 §, andra stycket, erhållit ny

lydelse i enlighet med vad generaltullstyrelsen enligt ovan föreslagit.

Ävenså har föreningens styrelse beslutat, att gottgörelse, som erlagts för

till makaroni använt vete eller vetemjöl, skall restitueras.

I anslutning till sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottets uttalade

önskemål hava mellan spannmålsnämnden och föreningens styrelse

träffats vissa överenskommelser angående jämkningar av de vid kontraktet

fogade särskilda bestämmelserna och prisregleringsskalorna. Sålunda

blevo föreskrifterna för grodd ändrade redan för inköpen sommaren 1931.

Sedermera har spannmålsnämnden i skrivelser till Kungl. Maj:t den 25

september 1931 och den 12 februari 1932 anmält vissa överenskommelser,

som träffats mellan nämnden och föreningens styrelse för inköpen av 1931

års skörd. För dessa inköp skola punkterna 5:o och 6:o i förberörda bestämmelser

därför lyda sålunda:

»5:o. Sönderslagna korn få, utan att särskilt avdrag härför göres, ingå

i spannmålspartiet till, beträffande vete högst 1.5 procent och beträffande

Tåg högst 2 procent. Köparen är dock skyldig att emottaga spannmål, som

innehåller beträffande vete högst 3 procent och beträffande råg högst 4

procent sönderslagna korn men är därvid berättigad göra ett avdrag med 1

procent av det avtalade priset för varje påbörjad procent, varmed sagda

förekomst överstiger 1.5 respektive 2 procent. Därjämte skall prisreglering

enligt punkt 2:o äga rum.

6:o. Spannmålen skall räknas som oskadad vid halt av högst 1 procent

grodda kärnor. Köparen är dock skyldig mottaga spannmål, även örn

densamma visar sig innehålla beträffande vete högst 4 procent och beträffande

råg högst 5 procent grodda kärnor men är därvid berättigad att göra

följande särskilda avdrag från det avtalade priset:

Groddhalt

%

t2.o—3.0

vete och råg ............................................. 13.1—3.5

(3.6— 4.0

enbart råg ................................................ /4.1—4.5

\4.6—5.0

Därjämte skall prisreglering enligt punkt 2:o äga rum.»

Statens spannmålsnämnd har efter anmodan av Kungl. Majit i skrivelse

den 13 januari 1932 framlagt förslag till de åtgärder för spannmålsodlingens

stödjande, som nämnden funnit erforderliga och lämpliga för konsumtionsåret

1932—1933. Skrivelsen är som bilaga 2 fogad till Kungl.

Maj:ts proposition och får utskottet därför beträffande denna skrivelse i

stort sett hänvisa till propositionen.

Sedan spannmålsnämnden redogjort för vissa i det föregående berörda

Avdrag från

det avtalade

priset

O/

/O

1

o

3.5

5

6.5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

9

omständigheter, har nämnden lämnat en redogörelse för förhållandena å

den inhemska spannmålsmarknaden under i huvudsak konsumtionsåret

1930—1931 ävensom rörande den sannolika utvecklingen å den internationella

spannmålsmarknaden under den närmaste framtiden. Vidare har

nämnden i stora drag redogjort för Svenska spannmålsföreningens verksamhet

under tiden till utgången av år 1931. För att erhålla en mer ingående

kännedom örn verkningarna av inmalningstvånget och övriga statliga

åtgärder till spannmålsodlingens stödjande har nämnden genom cirkulärskrivelser

till hushållningssällskap, spannmålshandlare, jordbrukar - sammanslutningar med flera låtit införskaffa yttranden och uppgifter i

berörda hänseenden. En sammanfattning av därvid framförda synpunkter

och önskemål har nämnden lämnat i sin skrivelse.

Då nämnden sedermera kom in på frågan örn behovet av fortsatta statliga

åtgärder till spannmålsodlingens stödjande, anförde den i huvudsak

följande.

Nämnden hade ansett sig kunna utgå ifrån, att inmalningsförordningen

komme att förbliva i gällande kraft även under konsumtionsåret 1932—

1933. Ett slopande av inmalningstvånget efter 1932 års utgång syntes för

närvarande ur flera synpunkter vanskligt. I sådant avseende torde det

vara tillräckligt att erinra därom, dels att det numera med hänsyn till

handelsbalansen torde få anses önskvärt att kunna begränsa importen av

utländskt vete och utländsk råg till det minsta möjliga, dels att under det

gångna året de i de europeiska importländerna för brödspannmål vidtagna

skyddsåtgärderna för den egna brödsädesodlingen icke mildrats utan snarare

skärpts samt att inmalningsförordningens bestämmelser icke med

större fog kunde betecknas såsom särskilt menliga vare sig för konsumenterna

eller för den fria handeln.

Situationen å den internationella spannmålsmarknaden syntes nämnden

synnerligen oviss och beträffande vetemarknaden, vilken för prisutvecklingen

var den dominerande, syntes någon snar och väsentlig förbättring

knappast vara att förvänta. Även örn valutasituationen skulle kunna bidraga

till att upprätthålla en prisnivå för inhemsk spannmål, som icke

allt för mycket understege den nuvarande, vore detta förhållande dock

icke av den art, att man kan våga bygga därpå för någon längre tid framåt.

Snarare kunde man förmoda, att örn den inhemska spannmålsodlingen

lämnades utan stöd i prisreglerande syfte, priserna för svenskt vete och

svensk råg komme att sjunka rätt avsevärt under nu betalade, relativt låga

priser.

Beträffande jordbrukets allmänna ekonomiska läge för närvarande ansåg

nämnden, att detsamma hade avsevärt försämrats, sedan nämnden i april

1931 föreslog Kungl. Maj:t åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.

Svåra ekonomiska förhållanden över huvud, ett katastrofalt prisfall på

alla animaliska produkter, samt en i stora delar av landet mycket svag

brödsädesskörd vore de huvudsakliga och samverkande faktorer, vilka för

jordbruket i dess helhet skapat en situation, som måste betecknas som ytterligt

bekymmersam.

Till spannmålsnämnden avgivna berättelser beträffande förhållandena

inom de olika hushållningssällskapens verksamhetsområden hade otvivelaktigt

givit vid handen, att jordbrukarna i rätt så mångå fall företagit

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

åtgärder för att förbättra avsättnings- och prisförkållandena för brödspannmål.

Föreningsrörelsen hade på en del håll utvecklats och gripit

sig an med att ordna avsättningen. Uppmaningarna från olika håll till

jordbrukarna att hålla tillbaka utbuden hade ofta hörsammats, och möjligheterna

att belåna spannmålen hade här och var utnyttjats, ehuru ränteförhållandena

i mycket stor utsträckning lagt hinder i vägen härför.

Även syntes man i viss mån mer allvarligt än tidigare sökt vidtaga åtgärder

för att bättre bärga och vårda spannmålen.

Sedan nämnden framhållit att organisationssträvandena samt övriga åtgärder

för förbättrade avsättnings- och prisförhållanden måhända icke fått

önskad omfattning, har nämnden framhållit att nu rådande ekonomiska

förhållanden i väsentlig grad försvårat dylika strävanden, samt anfört.

Jordbruket, hade icke endast i närvarande stund arbetat under särskilt

svårt tryck utan även tidigare än andra verksamhetsområden drabbats av

den numera allmänna depressionen. Spannmålsproducenterna voro därför

allt fortfarande i behov av sådana åtgärder från statsmakternas sida,

som kunde bereda dem en större trygghet i prishänseende, än den inmalningstvånget

som sådant innebure. Ehuru 1931 års skörd av såväl vete

som råg varit ganska knapp, hade framför allt vetepriserna icke, trots

prisgarantien vid spannmålsföreningens inköp sommaren 1932, inom landet

i dess helhet kunnat hållas i ett sådant prisläge, som med hänsyn tili

nämnda garanti kunde anses skäligt. Bättre än något annat visade detta

förhållande, att jordbrukarna ännu icke satt sig i stånd att i någon större

utsträckning påverka prisbildningen. Skulle 1932 års skörd bliva av normal

storlek eller däröver tydde erfarenheten från innevarande konsumtionsår

bestämt därpå, att spannmålspriserna vid uteblivande av särskilda

stödåtgärder kunde bliva synnerligen låga. Det borde emellertid med fog

kunna förväntas, att de goda resultat, som vissa lantmannaföreningar genom

sin sammanhållning vunnit, skulle leda till att jordbrukarna, örn, såsom

nämnden föresloge, ett ytterligare rådrum därtill lämnades, mera allmänt

sammanslöte sig till bevakande av sina intressen uti här ifrågavarande

avseende.

Nämnden har vidare anfört, att, då den övervägt den form, som borde

givas ett fortsatt stöd åt spanmålsodlingen, nämnden för sin del ansett,

att en förlängning av de åtgärder, som beslutades av 1931 års riksdag vore

lämpligast och lättast att genomföra, men att vissa smärre ändringar i nu

gällande kontrakt och stadgar för spannmålsföreningen samtidigt borde

företagas. Därvid har nämnden uttalat i huvudsak följande angående det

nuvarande systemets verkningar.

Enligt nämndens mening hade det nu tillämpade systemet rätt väl fyllt

sin uppgift. Beträffande Svenska spannmålsföreningens inköp under sommaren

1931 hade emot desamma från jordbrukarhåll huvudsakligen riktats

den anmärkningen, att kvalitetsfordringarna vore allt för stränga och att

på grund härav många spannmålspartier icke mottagits av kvarnarna

annat än till betydligt nedsatta priser. Nämnden hade nog den uppfattningen,

att en del kvarnar i detta avseende haft möjlighet att tillämpa bestämmelserna

annorlunda än som skedde. Samtidigt ville nämnden emellertid

framhålla, att många utav de till föreningen hembjudna partierna

spannmål kvalitativt, mest beroende på groddskador, voro av sådan be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11

skaffenliet, att de rimligtvis icke kunde betraktas såsom kvarnvara. Örn

prisskillnaden mellan prödspannmål och fodersäd vid den tiden icke varit

alltför stor, hade dylika spannmålspartier sannolikt aldrig i den utsträckning,

som nu skedde, utbjudits till kvarnarna. I detta sammanhang ville

nämnden dessutom framhålla, att fordringarna på den svenska brödsädens

kvalitet med nödvändighet måste vara större i samma mån som inmalningsprocenterna

sattes höga.

Vidare hade mot föreningens inköp sistlidna sommar riktats dessa båda

anmärkningar, att föreningen icke på förhand tillkännagivit, på vilka

platser eller inom vilka områden, den hembjudna spannmålen skulle komma

att uppsamlas, samt att leverantörerna i vissa fall belastats med höga

fraktkostnader. Ävenledes hade vissa leverantörer klagat över att i en

del fall spannmål skulle av föreningen dirigerats på ett mindre planmässigt

sätt.

Vidkommande dessa förhållanden har nämnden i sin skrivelse uttalat,

att inköpsverksamheten emellertid i betraktande av omständigheterna utfallit

tillfredsställande och ansett, att inköpsförfarandet ett annat år, sedan

erfarenhet numera hunnit samlas, med säkerhet komma att betydligt lättare

kunna genomföras.

Slutligen har nämnden erinrat örn från vissa håll uttalade farhågor, att

prisgarantien ett annat år med stor skörd av såväl vete som råg icke skulle

vara tillräcklig för att tillförsäkra odlarna skäliga priser. Nämnden har

i detta avseende hänvisat dels till nuvarande möjligheter till stödköp och

dels till de ökade möjligheter därtill, som det framlagda förslaget innebure.

Sedan nämnden redogjort för de förhandlingar, nämnden fört med styrelsen

för Svenska spannmålsföreningen u. p. a. rörande förlängning av och

ändringar i nu gällande kontrakt jämte huvudsakligen i samband därmed

stående stadgeändringar, har nämnden i sin skrivelse fullständigat dessa

föreslagna förändringar med vissa närmare anvisningar och motiv. Utskottet

hänvisar i berörda hänseende till nämndens vid propositionen fogade

skrivelse.

Beträffande det ovan återgivna förslaget till ändringar i kontraktet och

dessas innebörd, vill utskottet, under åberopande av att flera utav desamma

uteslutande äro beroende på kontraktets förlängning, i huvudsak hänvisa

till vad propositionen därutinnan anfört. De förändringar av större

betydelse, förslaget innebär, vill utskottet dock i korthet beröra.

Det till 2 § tredje stycket gjorda tillägget, att leverantör är berättigad

fullgöra leverans inom visst område, som för honom är ur fraktsynpunkt

gynnsammast, innebär enligt nämndens mening icke något avsteg från de

grunder, som under nu gällande kontraktstid ansetts böra vara bestämmande

för spannmålsleveransernas fördelning. Kräver föreningen leveransens

fullgörande utom de i förslaget omnämnda områdena, skall den

dock enligt förslaget gälda den härav föranledda merfrakten.

En mer betydelsefull förändring är den i 3 § föreslagna. För stödköp

kunna nämligen enligt förslaget dels andra lagerutrymmen än föreningskvarnarnas

tagas i anspråk, och dels innebär utbytet i samma paragraf av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

7 § c) mot 7 § b) av stadgarna1 ökad rätt för föreningen att för samma ändamål

disponera kvarnarnas lagerutrymmen.

Det föreslagna nya tredje stycket i 4 § 2 mom. avser att för inköpen sommaren

1933 återinföra den ursprungligen enligt kvarnförbindelsen den 15

augusti 1930 gällande bestämmelsen, att priset vid kustkvarn skall vara

50 öre högre än vid inlandskvarn. Härigenom bliver föreningen i tillfälle

att, örn än i begränsad omfattning, utan större egna kostnader eller förluster

för utjämnande av spannmålstillgången, förflytta till billigare pris

inköpt spannmål till andra konsumtionsorter än de inom uppsamlingsområdena

befintliga,

I 4 § 3 mom. Ilar den icke oväsentliga förändringen föreslagits, att i

stället för den'' nuvarande hänvisningen till kontraktet bilagda särskilda

bestämmelser och prisregleringsskalor upptagits en hänvisning till »särskilda

mellan statens spannmålsnämnd och föreningens styrelse överenskomna

bestämmelser och prisregleringsskalor». Nämnden har härtill anmärkt, att

de vid kontraktet fogade bestämmelserna och prisregleringsskalorna givetvis

alltjämt skola äga tillämpning vid inköpen av 1931 års skörd, i den

mån icke utöver vad redan skett jämkningar av desamma överenskommes

mellan nämnden och föreningens styrelse. Samma bestämmelser och prisregleringsskalor

skola även förbliva i gällande kraft i fråga örn föreningens

inköp av 1932 års skörd, såvida någon ny överenskommelse härutinnan icke

träffas mellan nämnden och föreningens styrelse.

Ändringen av 5 § första stycket innebär slutligen, att föreningen beretts

möjlighet att, förutsatt nämnden därtill lämnar tillstånd, när som helst

under kontraktstiden motsätta sig i stadgandet avsedd import av mjöl och

gryn. Då föreningens verksamhet enligt kontraktsförslaget är avsedd att

fortgå ända till utgången av år 1933 och då under denna tid den gottgörelse,

föreningen äger uppbära, för vissa tider helt kan komma att bortfalla för

att sedermera ånyo uttagas, har det enligt nämnden ansetts nödvändigt att

på föreslaget sätt förhindra spekulativ import av mjöl eller gryn. Dylik

import kunde enligt nämnden också tänkas framträda för det fall, att tillgången

på svensk brödspannmål vid något tillfälle bleve så knapp, att inmalningsprocenterna

under viss period måste sättas särskilt låga, och bestämmelserna

borde enligt nämndens mening även då gälla.

Beträffande förslaget till stadgeändringar må endast framhållas, att de i

7 § f) och 13 § 1 mom. andra stycket intagna icke äro föreslagna av spannmålsnämnden

och icke heller tillkommit i samband med kontraktets tilltänkta

förlängning. De hava förordats av föreningens styrelse och avse att

vid förhöjning eller upptagande på nytt av gottgörelse dels möjliggöra för

föreningen att retroaktivt uttaga skillnaden i gottgörelse eller gottgörelsen

i dess helhet, och dels tillförsäkra medlemmarna att vid sänkning av gottgörelsebeloppet

eller gottgörelsens borttagande återbekomma mellanskill
1

lieträffande föreslagna stadgeändringar hänvisas till propositionen sid. 75 f. f.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

13

nåden i gottgörelse eller liela gottgörelsebeloppet för de kvantiteter, för

vilka gottgörelse erlagts. Nämnden har tillstyrkt dessa ändringar.

Nämndens skrivelse utmynnar i en hemställan till Kungl. Majit att dels,

under förutsättning av riksdagens godkännande, träffa avtal med Svenska

spannmålsföreningen u. p. a. örn förlängning av kontraktet mellan staten

och föreningen i enlighet med nämndens förslag till kontraktsändring, dels

ock lämna föreningen tillstånd att företaga ändringar av föreningens stadgar

i enlighet med det av nämnden överlämnade förslaget till stadgeändringar.

Inom nämnden hava ledamoten av riksdagens andra kammare

C. W. M. Andersson i Igelboda och direktören Sigfr. Engström var för sig

anmält avvikande mening beträffande frågan örn förlängning av kontraktet.

Andersson har därvid hänvisat till de förutsättningar, som lågo till

grund för spannmålsnämndens den 21 april 1931 framlagda förslag till

spannmålsodlingens stödjande och vidare av nu rådande förhållanden å den

inhemska spannmålsmarknaden funnit förutsättningarna för en avveckling

av nu tillämpade system synnerligen gynnsamma. Engström har

bland annat ansett syftemålet med spannmålsföreningens verksamhet redan

uppnått och en förlängning av densamma därför ej påkallad.

över spannmålsnämndens förslag hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,

som ej funnit anledning till någon erinran, samt av kommerskollegium,

som närmast i anslutning till nyssnämda reservation av nämndens

ledamot C. W. M. Andersson, ville ifrågasätta, örn ej föreningens verksamhet

borde avvecklas. Örn förlängning emellertid komme till stånd hade

kollegium intet att erinra mot de föreslagna kontrakts- och stadgeändringarna.

I propositionen redogöres vidare för vissa till Kungl. Majit gjorda framställningar

angående spannmålsregleringen. Sålunda har Östergötlands

läns hushållningssällskap påkallat vissa ändrade kvalitetsbestämmelser för

spannmålsföreningens inköp sommaren 1932 samt Gotlands, Blekinge och

örebro läns hushållningssällskap hemställt, att uppsamlingsställen vid föreningens

inköp skulle anordnas i respektive Koma, Karlshamn och Hallsberg.

Rörande den närmare innebörden i dessa framställningar, ävensom

beträffande innehållet i av spannmålsnämnden och spannmålsföreningen

däröver avgivna utlåtanden, vill utskottet hänvisa till propositionen samt

sitt eget nedan avgivna yttrande.

Slutligen redogöres för en den 3 februari 1932 av spannmålsföreningen

avgiven skrivelse till Kungl. Majit, vari hemställts, att Kungl. Majit måtte

oberoende av övriga ifrågasatta stadgeändringar lämna tillstånd till de

förut berörda av föreningens styrelse föreslagna ändringarna i 7 § f) och

13 § 1 mom. andra stycket av stadgarna. I

I sitt uttalande till statsrådsprotokollet har departementschefen först berört

jordbrukets alltjämt bekymmersamma läge, vilket sedan föregående

års riksdag ytterligare försvårats genom det avsevärda prisfall på

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

animaliska produkter, som under mellantiden ägt rum. Det svaga utfallet

av 1931 års brödsädesskörd samt jordbrukskrisens långvarighet bade också

bidragit till att skärpa svårigheterna för jordbruket.

Beträffande den inhemska spannmålsproduktionen har departementschefen

med hänsyn till bland andra nyss nämnda och övriga föreliggande omständigheter

ansett, att någon tvekan icke borde råda därom, att innia!- ningsförordningen borde bibehållas även för konsumtionsåret 1932—1933.

Samtidigt har departementschefen emellertid ifrågasatt, örn ej därjämte

för samma konsumtionsår från statsmakternas sida borde, i likhet med

vad som skett under innevarande konsumtionsår, vidtagas särskilda åtgärder

för uppehållande av priserna å den inom landet odlade brödspannmålen

samt anfört följande:

Behovet av särskilda åtgärder i nämnda syfte synes mig genom spannmålsnämndens

utredning och övrigt kända förhållanden vara till fullo

ådagalagt. De efter förra riksdagens beslut i spannmålsfrågan inträffade

händelserna å penningmarknadens område hava visserligen medfört, att

de i Sverige noterade priserna å utländsk spannmål stigit. Med de ovissa

utsikter, som råda i avseende å valutaförhållandena och prisbildningen

över huvud taget, kan dock ej med säkerhet påräknas, att de svenska

spannmålsodlarna skulle kunna, med hjälp allenast av inmalningsförordningens

bestämmelser, i fråga örn 1932 års brödsädsskörd uppnå priser,

som skulle, kunna anses stå i skälig proportion till produktionskostnaderna.

Situationen å den internationella spannmålsmarknaden ter sig också

alltjämt synnerligen oviss, och beträffande vetemarknaden, vilken för prisutvecklingen

torde vara den dominerande, synes såsom spannmålsnämnden

framhållit någon snar förbättring knappast vara att förvänta.

Vad angår frågan vilken form, som borde givas ett fortsatt stöd åt

spannmålsodlingen, har departementschefen anslutit sig till det förslag örn

en förlängning av de åtgärder, vilka beslötos av 1931 års riksdag, som

spannmålsnämnden framlagt. Därvid har departementschefen framhållit,

dels att det nu tillämpade systemet på ett i huvudsak tillfredsställande sätt

fyllt sin uppgift, och dels att vissa utav de av nämnden föreslagna ändringarna

i kontraktet torde komma att ytterligare förbättra systemets till1

ympning i praktiken. Detta gällde särskilt de utsträckta möjligheterna

till företagandet av stödköp under den tid den inhemska marknaden vore

fri. Beträffande vidare den på nytt införda bestämmelsen att priset vid

kustkvarn skulle vara 50 öre högre än vid inlandskvarn ävensom beträffande

det helt nya förslaget, att föreskrifterna örn prisberäkning och kvalitetsbestämning

i fortsättningen skulle överenskommas mellan statens

spannmålsnämnd och föreningens styrelse, har departementschefen intet

att erinra. I sistnämnda hänseende har departementschefen förutsatt, att

spannmålsnämnden ej skulle underlåta att iakttaga spannmålsodlarnas intressen.

I ett avseende hava de föreslagna ändringarna i kontraktet synts departementschefen

föranleda vissa erinringar. Detta gällde det ifrågasatta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

15

fastställandet av vissa uppsamlingsområden. Mot föreskrifterna i och för

sig har departementschefen emellertid intet att erinra, enär även denna

komplettering av kontraktet uppenbarligen vore av värde för spannmälsleverantörerna.

Däremot kunde det ifrågasättas, huruvida icke spannmålsodlarna

i vissa delar av landet bleve i någon mån missgynnade, då de utan

vidare bomme att hänvisas till att fullgöra sina spannmålsleveranser inom

något av de angivna uppsamlingsområdena. Med hänvisning till de

ovan nämnda framställningarna i berörda hänseende från Gotlands, Blekinge

och örebro län och spannmålsnämndens yttranden häröver, har departementschefen

därför ansett sig kunna förvänta, att föreningens styrelse

skulle komma att bereda spannmålsodlare inom dessa län möjlighet

att leverera sin spannmål till uppsamlingsställen inom respektive län på

sådana villkor att de ej missgynnades.

I övrigt har departementschefen intet haft att erinra mot de föreslagna

kontraktsändringarna.

Förslaget till stadgeändringar har departementschefen ansett sig kunna

tillstyrka i föreliggande skick. Spannmålsföreningens omförmälda hemställan

att omedelbart få vidtaga ändringar av stadgarnas 7 § f) och 13 §

1 mom. andra stycket har departementschefen dock icke ansett sig kunna

biträda utan funnit lämpligt att låta därmed bero till riksdagens beslut i

ärendet förelåge.

Beträffande de priser, som för den händelse förslaget örn förlängning av

kontraktet mellan staten och Svenska spannmålsföreningen u. p. a., vunne

riksdagens bifall lämpligen borde fastställas för föreningens inköp av vete

och råg av 1932 års skörd, har departementschefen uttalat, att det vore

förenat med svårigheter att nu göra något bestämt uttalande härutinnan.

Vid fastställandet av dessa priser har departementschefen emellertid ansett,

att de av sammansatta hevillnings- och jordbruksutskottet vid förra

årets riksdag gjorda uttalandena borde vara i tillämpliga delar vägledande,

samt att priserna borde fastställas innan 1932 års skörd komme i marknaden.

I likhet med departementschefen finner utskottet, att det jordbrukets

svåra ekonomiska läge, som under de senaste åren föranlett särskilda ingripanden

i understödjande syfte från statsmakternas sida, alltjämt är

ägnat att ingiva de allvarligaste bekymmer. Den närvarande situationen

ter sig för övrigt än mer oroande än vad fallet var vid tiden för 1931 års

riksdags beslut örn åtgärder för den inhemska spannmålsodlingens stödjande.

Ställningen å den utländska spannmålsmarknaden förefaller alltjämt

synnerligen oviss. Visserligen äro vetepriserna å världsmarknaden för närvarande

något högre än vad de voro motsvarande tid 1931. Å andra sidan

synas emellertid världsförråden av vete vid ingången av konsumtionsåret

1932—1933 alltjämt vara så stora, att någon nämnvärd och bestående pris
-

Utskottet_

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

förbättring knappast är att förvänta för den närmaste framtiden. De senaste

uppgifterna härutinnan tyda till och med på förefintligheten av

större överskottslager än dem, spannmålsnämnden i sin skrivelse angivit.

Då dessutom under de sista åren den internationella vetemarknaden visat

sig ganska känslig för de olika importreglerande åtgärder, som vidtagits

i ett flertal europeiska länder, kan redan en genomsnittligt god veteskörd

i Europa innevarande år mycket väl bidraga till att hålla priserna på det

transoceana vetet mycket låga.

Yad beträffar rågpriserna hava desamma under den senaste tiden legat

relativt fasta, ehuru de fortfarande, trots en nästan över allt ganska svag

rågskörd år 1931, äro anmärkningsvärt låga.

Den uppgång i priserna på utländsk spannmål, som iakttages i de svenska

noteringarna under senaste halvåret är till större delen att hänföra

till den svenska kronans depreciering. Då t. ex. priset å Manitoba I den

15 april 1932 noterats till 19.05 kronor för 100 kilogram, skulle detta pris

med svenska kronan i paritet med dollarn endast hava utgjort ungefär

14.50 kronor för 100 kilogram.

Med hänsyn till sålunda föreliggande förhållanden har utskottet i likhet

med departementschefen funnit ådagalagt, att särskilda åtgärder till

spannmålsodlingens stödjande alltjämt äro av behovet påkallade.

Beträffande verkningarna av de åtgärder till den inhemska spannmålsodlingens

stödjande, som beslutades av 1931 års riksdag, har spannmålsnämnden

redogjort därför i sin skrivelse till Kungl. Majit den 13 januari

1932. Utskottet finner härav, att spannmålsregleringen i stort sett utfallit

tillfredsställande.

De svårigheter beträffande avsättningen av inhemsk brödspannmål, som

framför allt gjorde sig gällande under de första månaderna av år 1931,

upphörde i och med riksdagens beslut i spannmålsfrågan och spannmålsföreningens

strax därefter påbörjade inköpsverksamhet. Vidkommande

föreningens inköp sommaren 1931 hava från spannmålsleverantörerna

framkommit vissa anmärkningar och klagomål. Sålunda har ofta påtalats,

att kvalitetsbestämmelserna voro allt för stränga och prisavdragen

allt för höga. Vidare har framhållits, hurusom föreningen särskilt i början

av sin verksamhet underlät att anordna uppsamlingsställen i tillräcklig

utsträckning. Härvid är dock att märka, att föreningen icke hade någon

kontraktsenlig skyldighet i sådant avseende, men likvisst snart nog

vidtog åtgärder för anordnandet av uppsamlingsställen. Dröjsmålet härmed,

vilket i betraktande av den korta tid, som stod till föreningens för- 1

fogande, får anses ursäktligt, vållade emellertid, att till en början vissa

leverantörer fingo fullgöra sina leveranser på ett sådant sätt, att de belastades

med dryga fraktkostnader, under det att andra i det avseendet

blevo gynnsammare ställda.

Vad vidare beträffar de priser, som de tillämpade åtgärderna kunnat

tillförsäkra odlarna, vill utskottet erinra därom, att under konsumtions
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

året 1930—1931 så kallade minimipriser voro gällande. Efter denna tid

och sålunda i stort sett sedan 1931 års skörd började marknadsföras har

prisbildningen däremot varit fri, ehuru den givetvis påverkats av de för

spannmålsföreningens inköp sommaren 1932 fastställda inlösenspriserna.

Beträffande de under denna tid uppnådda priserna synes det utskottet,

som örn de till och med december 1931 dels utvecklade sig så, som det med

hänsyn till de den 1 juni 1932 garanterade inlösenspriserna kunde förmodas,

och dels i november och december lågo ganska fasta, i viss mån antagligen

beroende på de stigande priserna på utländsk spannmål. Från

och med nyåret har prisutvecklingen däremot icke varit lika tillfredsställande.

Vetepriset har först i mitten av mars 1932 hunnit upp till samma

höjd som genomsnittspriset för december 1931, och rågpriset har ännu i

mitten av april 1932 icke nått upp till decemherpriset. Beträffande rågen

synes detta förhållande så mycket mer anmärkningsvärt som priserna på

utländsk råg under senaste tiden varit i kraftigt stigande och för ögonblicket

ligga rätt mycket över de för svensk råg noterade priserna.

Även örn sålunda prisutvecklingen a den inhemska brödsäden under det

nu löpande konsumtionsåret icke varit i allo tillfredsställande, synes det

dock utskottet, som örn de av 1931 års riksdag beslutade stödåtgärderna

i det avseendet i stort sett utfallit väl. Härvid vill utskottet fästa särskild

vikt vid det av spannmålsnämnden omnämnda förhållandet, att

spannmålshandeln nu fungerat avsevärt bättre än under konsumtionsåret

1930—1931, då minimipriser gällde.

Spannmålsregleringen har sålunda hittills dels tryggat avsättningen för

den kvarndugliga inhemska brödspannmålen och dels tillförsäkrat odlarna

brödsädespriser, vilka i förhållande till världsmarknadspriserna och de

allmänna ekonomiska förhållandena varit relativt tillfredsställande. Mjölpriserna

hava det oaktat fallit något, örn än ej i den omfattning, vartill

de katastrofalt låga världsmarknadspriserna i och för sig skulle hava föranlett,

Brödpriserna torde dock icke hava rönt något större inflytande av

prisläget å mjölet. Örn konsumenterna således icke fullt kunnat utnyttja

prisfallet på världsmarknaden, så hava de å andra sidan icke genom de

för den inhemska brödsädesodlingen vidtagna statliga åtgärderna fått

vidkännas någon prisförhöjning. Då företagna undersökningar dessutom

otvivelaktigt givit vid handen, att mjölkvaliteterna, trots inmalningstvånget,

varit tillfredsställande, torde varken från konsumenter eller industri

i det avseendet några berättigade anmärkningar hava kunnat framställas.

Utskottet har nyss redogjort för vissa klagomål och anmärkningar, som

framkommit mot den nu gällande statliga spannmålsregleringen. Med

stöd i huvudsak härav, ävensom med hänvisning till de svårigheter spannmålsnämnden

haft att av spannmålsföreningen utverka skäliga jämkningar

i olika avseenden, har i motionen I: 317 hemställts, att riksdagen med

avslag å här ifrågavarande proposition, i vad den avsåge en förlängning

Bihang till riksdagens protokoll 19,12. 10 sami. 30 höft. (Nr 71.) ^

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

av spannmålsföreningens verksamhet att omfatta 1933, ville för sin del

besluta, att de rättigheter och skyldigheter, som enligt propositionen skulle

tillkomma spannmålsföreningen, i huvudsak skulle överflyttas på ett av

staten inrättat organ, utrustat med rätt att lägga gottgörelseavgifter å

importerad brödspannmål. Dess styrelse skulle helt tillsättas av Kungl.

Majit och staten skulle bidraga till organets kapitalbehov genom att till

detsamma överlämna av riksgäldskontoret utfärdade obligationer.

Den utväg, motionären sålunda anvisat, har enligt vad utskottet erfarit

redan tidigare dryftats inom spannmålsnämnden. Detta sätt för frågans

lösning torde i sig vara tekniskt genomförbart. Statsorganet träder i stället

för spannmålsföreningen och i övrigt erfordras ej några större förändringar

i den nuvarande organisationen. Den medverkan från kvarnarnas

sida för spannmålsregleringens genomförande, som under alla förhållanden

är oundgänglig, torde kunna vinnas genom att som villkor för rätt att

importera utländsk spannmål uppställa anspråk på dylik medverkan i

nödig omfattning.

Utskottet vill emellertid icke, då det hittills tillämpade systemet endast

hunnit prövas ett år och verksamheten under denna tid i huvudsak utfallit

tillfredsställande, nu förorda att slå in på denna väg. Örn än från kvarnhåll

motstånd synes hava rests mot genomförandet av jämkningar, som

under rådande förhållanden kunde synas skäliga, förefaller det dock, som

örn spannmålsnämnden i det hela lyckats vinna gehör för sina synpunkter.

Utskottet förväntar också, att man i fortsättningen från kvarnhåll

skall skänka nämndens strävanden i sådant avseende tillbörligt beaktande.

Skulle alltför stora svårigheter därutinnan yppa sig, lärer spannmålsnämnden

icke underlåta att överväga, i vad mån förändrade anordningar

därav kunna finnas påkallade.

Av det ovan anförda framgår, att enligt utskottets mening en förlängning

av de åtgärder, som beslötos av 1931 års riksdag, nu är att förorda.

Beträffande de i kontraktet i samband med förlängningen föreslagna

förändringarna anser utskottet sig kunna förorda desamma såsom ägnade

att förbättra systemets tillämpning i praktiken.

Sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag

uttalade, att det då framlagda förslaget var behäftat med vissa svagheter

och framhöll bland annat, att de till kontraktet mellan staten och spannmålsföreningen

fogade särskilda bestämmelserna vad anginge såväl högsta

groddprocent som lägsta hektolitervikt syntes utskottet innefatta väl stora

krav på spannmålens beskaffenhet. De jämkningar i berörda hänseenden,

som överenskommits mellan spannmålsnämnden och spannmålsföreningens

styrelse och varom anmälan skett genom nämndens i propositionen

omförmälda skrivelser till Kungl. Majit den 25 september 1931 och den 12

februari 1932 rörande groddprocenten, synes utskottet välbefogade, ehuru

utskottet i likhet med spanmålsnämnden finner prisavdragen för grodd

alltjämt väl höga och att de följaktligen höra tillrättaläggas. Enligt vad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

19

utskottet inhämtat har spannmålsnämnden sedermera i en skrivelse den

27 februari 1932 till Kungl. Majit anmält, att överenskommelse jämväl träffats

angående en sänkning av de lägsta hektolitervikterna för såväl vete

som råg. Dessa lindringar avse emellertid endast inköpen av 1931 års

skörd innevarande sommar.

I detta sammanhang vill utskottet beträffande prisavdragen för hektolitervikter,

understigande de s. k. normalvikterna, framhålla, att desamma

på sin tid fastställts att gälla vid för varje särskilt fall träffat avtal örn

viss hektolitervikt och alltså avsett att skapa garantier för att varje leverans

skulle vara av avtalad beskaffenhet. Då dessa prisavdrag nu tilllämpas

i förhållande till en generellt gällande normalvikt, synas de väl

stränga. Även härutinnan synes därför en rättelse påkallad.

I en spannmålsnämndens skrivelse till Kungl. Majit den 9 april 1932 omförmäles,

att nämnden, huvudsakligen genom Sveriges Utsädesförening i

Svalöv, låtit företaga omfattande eereala undersökningar, bland annat i

avsikt att därigenom erhålla en vidgad kännedom örn den svenska brödsädens

värde som kvarnvara. I likhet med departementschefen förutsätter

utskottet därför såsom självfallet, att spannmålsnämnden ej skall underlåta

att tillvarataga spannmålsodlarnas berättigade intressen, när överenskommelse

mellan nämnden och föreningens styrelse skall träffas örn de

för föreningens inköp sommaren 1933 gällande kvalitetsbestämmelserna

och prisregleringsskalorna.

Utskottet vill i samband härmed, på sätt jämväl i motionerna I: 316 och

lii 469 uttalats, framhålla betydelsen utav att vid de eereala undersökningar,

spannmålsnämnden i fortsättningen kommer att företaga, brödsädens

värde ur kvarnsynpunkt blir föremål för noggrann prövning. Likaså

vill utskottet framhålla vikten ritav dessa eereala undersökningar icke

endast för nu gällande spannmålsreglering utan för hela vår brödsädesodling

i allmänhet.

De ökade möjligheter till stödköp, som det föreliggande förslaget till förlängning

av kontraktet innebär, anser utskottet i likhet med departementschefen

vara av stor betydelse, icke minst för att priserna under hela konsumtionsåret

i görligaste mån skola bringas i ett skäligt förhållande till

inl ösenspr iserna.

I kontraktet finnes nu liksom tidigare infört den bestämmelsen, att föreningens

ordinarie inköp skola hörja den 1 juni. De erfarenheter, som den

hittillsvarande verksamheten lämnat, synas kunna giva anledning till att

ifrågasätta, huruvida icke föreningen för att verka i det syfte, för vilket

den tillkommit— tryggandet av den svenska brödspannmålens avsättning

tin priser, med vilka producenterna skäligen kunde åtnöjas — borde under

vissa förhållanden påbörja sin uppköpsverksamhet tidigare, åtminstone

när så kan ske utan att föreningen därigenom förorsakas extra kostnader.

Dylika tidigare inköp skulle nämligen kunna innebära en väsentlig lättnad

och hjälp för producenterna. Kontraktets förberörda bestämmelser

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

torde näppeligen kunna tolkas som ett förbud för föreningen att så förfara.

Utskottet förmenar därför, att, när förhållandena därtill föranleda,

föreningen icke bör underlåta att på detta sätt medverka till att giva

spannmålsmarknaden behövlig stadga.

Vidare synes den nu återinförda bestämmelsen, att priset vid kustkvarn

skall vara 50 öre högre än vid inlandskvarn, komma att underlätta föreningens

uppköpsverksamhet, i händelse föreningen skulle behöva övertaga

så stora kvantiteter brödsäd, att föreningskvarnarnas lagerutrymmen

icke skulle visa sig tillräckliga eller av någon anledning icke lämpligen

skulle kunna utnyttjas.

Vad angår frågan örn anordnande av uppsamlingsområden vill utskottet

helt ansluta sig till de uttalanden, som spannmålsnämnden därutinnan

gjort i skrivelser till Kungl. Majit den 12 och 20 februari 1932, vilka uttalanden

i korthet innebära följande.

Beträffande föreningens inköp sommaren 1933, då olika priser komme

att tillämpas vid kust- och inlandskvarnar, syntes inga principiella invändningar

kunna göras däremot, att spannmålsföreningen förklarade såsom

uppsamlingsområden även sådana produktionsdistrikt, inom vilka några

av de större till föreningen anslutna kustkvarnarna icke vore belägna.

Skillnaden i pris mellan kust- och inlandskvarnar, komme nämligen att i

de flesta fall väsentligen täcka fraktkostnaderna till de kvarnar, vilka

kunde vara i behov av den inom sagda områden salubjudna spannmålen.

Vidare kunde det bliva av rätt stor betydelse för föreningen att fritt

kunna förfoga över vissa spannmålskvantiteter, vilka icke vore upplagda

hos föreningskvarnarna.

Spannmålsföreningen har i en skrivelse till statens spannmålsnämnd

den 15 oktober 1931, efter framställning från nämnden, förklarat sig beredd

att redan år 1932 mottaga spannmålen inom vissa områden i nära

anslutning till vad därom stadgas i nu föreliggande kontraktsförslag, dock

att Skaraborgs län härvid icke upptagits. Spannmålsnämnden har å sin

sida i omförmälda skrivelser ansett sig böra förorda, att ytterligare uppsamlingsområden

fastställas samt antytt en utväg att utan någon egentlig

förlust för föreningen, även under sommaren 1932 anordna vissa uppsamlingsområden,

nämligen så, att säljare av spannmål, som därmed åtnöjdes,

finge leverera sin vara å överenskommen ort mot ett pris, som med

50 öre understege det för hela riket fastställda. En dylik anordning anser

sig utskottet böra förorda.

I likalydande motioner 1:316 och II: 469 har gjorts gällande, att som

villkor för godkännande av Kungl. Maj:ts förslag måtte uppställas, att i

kontraktet mellan staten och spannmålsföreningen skulle intagas såsom

uppsamlingsområden, förutom de i kontraktet nämnda, Gotlands, Blekinge,

örebro och Västmanlands län.

Då spannmålsföreningens styrelse, för övrigt emot samtliga de av Kungl.

Majit utsedda styrelseledamöternas röster, icke ansett sig kunna biträda i

propositionen omförmälda framställningar örn ytterligare uppsamlings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

områden, bar den åberopat, att detta skulle komma att innebära ett avsteg

från de för spannmålsregleringens genomförande antagna principerna.

Dessa inneburo, att kvarnarna i första band skulle vara uppsamlingsställen

och att vid uppsamlingsställenas anordnande hänsyn tillika skulle

tagas till att de leveransförbållanden, som förut varit rådande, såväl för

producenterna som för kvarnarna, så litet som möjligt rubbades. För den

händelse föreningskvarnarnas lagerutrymmen skulle visa sig otillräckliga,

skulle föreningen emellertid ej underlåta att i överskottsområdena anordna

erforderligt antal extra uppsamlingställen.

Utskottet kan icke dela spannmålsföreningens sålunda uttalade mening.

Föreningen bar icke åberopat några för kvarnindustrien besvärande ekonomiska

konsekvenser av att de framställda önskemålen rörande ytterligare

uppsamlingsområden skulle bifallas. Vid sådant förhållande och

då de ekonomiska följderna för föreningen med en skillnad av 50 öre mellan

inlands- och kustpris måste bliva ganska obetydliga, vill utskottet med

bestämdhet uttala, att ett förverkligande av motionärernas önskemål bör

komma till stånd.

Då föreningen torde vara oförhindrad att besluta härom och måste förutsättas

komma att respektera den uppfattning, åt vilken statsmakterna

härutinnan givit uttryck, synes någon ändring i kontraktet i denna del

icke erforderlig.

Beträffande övriga ej särskilt nämnda kontraktsändringar har utskottet

intet att erinra.

Ej heller föranleda de föreslagna förändringarna av föreningens stadgar

någon erinran från utskottets sida.

Beträffande de priser, vilka böra fastställas för spannmålsföreningens

inköp av vete och råg sommaren 1933, delar utskottet departementschefens

uppfattning, att det är förenat med svårigheter att nu göra något bestämt

uttalande härutinnan. Ävenså anser utskottet att härvid bör vara vägledande

det uttalande i berörda fråga, som gjordes av sammansatta bevillnings-

och jordbruksutskottet vid 1931 års riksdag, som bland annat

framhöll, att de av departementschefen då omförmälda priserna voro de

lägsta, som med hänsyn till produktionskostnaderna borde ifrågakomma.

Emellertid torde det vara uppenbart, att vid inlösningsprisernas bestämmande

sommaren 1932 hänsyn måste tagas till den svenska kronans

dåvarande köpkraft. Skulle under loppet av konsumtionsåret 1932—1933

oförutsedda omständigheter föranleda avsevärd försämring av kronans

köpkraft, lärer det bliva oundgängligt att sådana jämkningar i fråga örn

inlösningspriserna vidtagas, att de komma att motsvara det värde, som

vid prisernas bestämmande sommaren 1932 avsetts.

Då någon anledning icke finnes att antaga annat än att Kungl. Majit

tillfullo beaktar utskottets här framförda synpunkter beträffande inlösenspriserna

för 1932 års skörd, torde därigenom det önskemål, som i motionen

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 30 höft. (Nr 71.)

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 71.

11:470 framställts rörande i förhållande till de faktiska produktionskostnaderna

bättre svarande inlösenspris, i görligaste mån bliva tillgodosett.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med avslag å motionen I: 317,

bifalla Kungl. Marits förevarande proposition; samt

2) att motionerna 1:316 och 11:469 samt 11:470, i

den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet anfört och hemställt, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

tran första kammaren: herrar Linders, Tjällgren, Granath, Fritiof Gustafson, friherre

Lagerfelt, August W. Johansson och Karl A. Johanson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Pettersson i Bjälbo, Hedlund i

Häste, Bengtsson i Kullen, Björk i Tryde, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Tungelsta och

Pehrsson i Bramstorp.

Reservation

av herrar Johansson i Uppmälby, Linders, Granath, Karl A. Johanson,

Björk och Andersson i Tungelsta, som anfört:

Under hänvisning till den ställning vi tidigare intagit till förevarande

fråga vilja vi uttala, att vi fortfarande anse att örn ett statsmonopol

skall upprätthållas för importen av brödsäd monopolet bör utövas av staten

genom ett helt statligt organ och ej som nu överlåtas till en enskild

sammanslutning. Då emellertid det nu föreliggande förslaget innebär

ett fortsättande av den genom 1931 års riksdags beslut beträdda vägen

hava vi avstått från att för närvarande framställa något yrkande.

S2U60. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens fortsatta stödjande. a1 i texten