Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen jämte en i ämnet väckt motion.

1932-05-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 193a kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder

åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de

sex nordligaste länen jämte en i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 19 februari 1932 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 120, har Kungl. Majit under åberopande av bilagt

utdrag ur statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samina dag

föreslagit riksdagen medgiva

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen tillstyrkt,

ändringar må vidtagas i upplåtelsevillkoren beträffande

a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nordligaste

länen,

h) kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, samt

c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde i Norrbottens

län.

I en i anledning av ovanberörda proposition inom andra kammaren

väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 464, av herr Lövgren m. fl. Ilar

hemställts,

1) att riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts förslag i prop. nr 120

ville besluta, att de föreslagna lättnaderna i arrendevillkoren för innehavarna

av skogstorp och odlingslägenheter måtte äga retroaktiv tillämpning

för arrendeåret 1931/1932;

2) att § 31 i förordningen nr 170/1929 måtte ändras därhän, att även de

som inneha skogstorp och odlingslägenheter under 20-årigt arrende kunna

erhålla det i nämnda förordning bestämda odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet;
3)

att lösesumman för innehavare av skogstorp och odlingslägenheter

bestämmes till 500 kronor med tillägg av de värden, som föreslås i propositionen

för mark och växande skog;

4) att lösesumman för kolonatens åbyggnader liksom ock för åbyggnaderna

å nybyggeslägenheterna inom Alträsks kolonisationsområde sättes

till högst 1,000 kronor samt med möjlighet att jämka den nedåt, i de fall

då kolonatets belägenhet ur förvärvssynpunkt är mindre tillfredsställande,

till samma belopp som för odlingslägenheter och skogstorp, 500 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 3U haft. (Nr 76.)

Motion.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 16.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.

I skrivelse den 30 maj 1931, nr 318, har riksdagen, i anledning av motionerna

I: 54 och II: 47 samt under åberopande av jordbruksutskottets av

riksdagen godkända utlåtande nr 88, anhållit, att Kungl. Majit ville låta

skyndsamt verkställa utredning, örn och i vad mån innehavare av lägenheter,

upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste länen, borde beredas

lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga avgifter för bidrag av

statsmedel, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

Den 12 juni 1931 uppdrog Kungl. Majit dels åt statens egnahemsstyrelse

jämte tre särskilda utredningsmän, vilka chefen för jordbruksdepartementet

ägde tillkalla, (1931 års egnahemsutredning) att verkställa den

av riksdagen sålunda begärda utredningen, i vad den avsåge innehavare

av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels och åt domänstyrelsen

att verkställa den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen, i vad

den avsåge innehavare av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp å

kronomark i de sex nordligaste länen.

Domänstyrelsen har med skrivelse den 7 december 1932 avlämnat utredning

med förslag rörande lijälpåtgärder åt innehavare av skogstorp och

odlingslägenheter.

Med skrivelse den 11 januari 1932 har 1931 års egnahemsutredning framlagt

förslag rörande hjälpåtgärder åt innehavare av kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna samt åt innehavare av nybyggeslägenheter å

Alträsks kolonisationsområde.

Hjälp- Beträffande upplåtelser av skogstorp, odlingslägenheter och kronotorp

innehavare “a v ® kronomark i de sex nordligaste länen gälla i huvudsak följande bestämskogstorp

och meisel''.

>°fter ronö- Bestämmelse!'' rörande upplåtelse av skogstorp hava meddelats dels i

mark i de sex Kungl. Maj :ts brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891, dels genom kun»ordiigaste

görelsen den 27 maj 1904 (nr 21 sid. 4). Skogstorpen, som samtliga är o belänen.

lägna i Västerbottens och Norrbottens län, upplätos på viss tid ej överstigande

20 år. Under denna första upplåtelsetid, som i regel omfattade

20 år, voro innehavarna befriade från skyldighet att erlägga avgäld.

Såsom hjälp till åbyggnadernas uppförande ägde torparen uppbära ett

bidrag av 500 kronor.

Grunderna för upplåtelser av odlingslägenheter på kronoparker och

kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste länen äro givna i kungörelsen

den 18 juni 1909 (nr 69). Odlingslägenheterna upplätos på 50 år med innehavaren

tillförsäkrad rätt till frihet för avgäld och utskylder under

de första 15 åren. Såsom odlingshjälp ägde innehavaren att uppbära 750

kronor, varav 250 kronor utbetalades, då uthusbyggnaden färdigbyggts,

250 kronor, då mangårdsbyggnaden fullbordats och 250 kronor, då en

hektar odlingsmark uppodlats till åker och satts i försvarlig hävd.

Denna förmån av 250 kronor såsom bidrag för odling tillerkändes genom

kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 253) jämväl innehavare av

skogstorp, som jämlikt 1909 års kungörelse erhållit förnyad upplåtelse av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 70.

3

torpet på 50 år. Sådana på 50 år upplåtna skogstorp jämställdes även

med odlingslägenheter i fråga om den sedermera tillkomna rätten att erhålla

tilläggsbidrag. Bestämmelserna härom återfinnas i kungörelserna

den 20 juni 1918 (nr 448) och den 4 juni 1920 (nr 260) och äro i huvudsak

av följande innehåll. Tilläggsbidrag utgår med b'', av lägenhetsinnehavarens

kostnad för byggnadsarbeten, som utförts under tiden 1 januari

1915—1 juli 1918, dock högst med 500 kronor, och för arbeten, som utförts

efter sistnämnda dag, med halva kostnadsbeloppet. Det. sammanlagda tillläggsbidraget

får dock icke överstiga 1,250 kronor, och gäller såsom villkor

bland annat, att den årliga arrendeavgälden skall höjas med 3.6 procent

på det uppburna beloppet. Gällande bestämmelse rörande sistnämnda

villkor återfinnes i mom. 1 sista stycket av kungörelsen nr 448/1918

sådant detta moment lyder enligt kungörelsen nr 260/1920. Den ursprungliga

arrendeavgiften beräknades efter 3.6 procent pä summan av odlingsnjälpen

och markvärdet vid tiden för upplåtelsen a lägenheten, ouppodlad

och obebyggd, samt uppgick i regel till omkring 30 kronor. Efter frihetsårens

utgång kom arrendet för en lägenhet, vars innehavare kommit i

åtnjutande av såväl odlingshjiilp med 750 kronor som tilläggsbidrag med

1,250 kronor, alltså att utgöra omkring 75 kronor.

Kronotorpen representera den nyaste upplåtelseformen. Bestämmelser

angående upplåtelse av kronotorp hava meddelats i kungörelsen den 14

juni 1929 (nr 170). Kronotorp upplåtes på 50 år, och är innehavare av dylik

lägenhet i likhet med innehavare av odlingslägenhet tillförsäkrad frihet

från avgäld och utskylder under de 15 första åren. Kronotorpare!! är

därjämte tillerkänd vissa förmåner utöver dem, som tidigare tillkommit

innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. Salunda verkställer och

bekostar kronan upptagande av de avlopps- och laggdiken, som erfordras

för odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Vidare förutsattes, att bidrag

till utfartsväg kan lämnas, och fastställes viss begränsning i fråga

örn det torparen åliggande vägunderhållet. Kronotorparen är vidare berättigad

inlösa torpet på i huvudsak samma villkor, som gälla för inlösen

av kolonat. Såsom bidrag till åbyggnadernas uppförande äger han

uppbära bidrag intill 2,000 kronor, i undantagsfall intill 3,000 kronor. Torparen

är därjämte berättigad till odlingsbidrag utan aterbetalningsskyldighet

å belopp intill 750 kronor för odling, som verkställes enligt fastställd

odlingsplan. Sådan plan upprättas vid torpets upplåtelse kostnadsfritt.

Odlingsbidraget är sålunda räntefritt; däremot är torparen

tillförbunden att från och med det sextonde besittningsåret erlägga en

avgäld, som beräknas efter 3.6 procent på odlingsmarkens värde ökat med

summan av uppburna byggnadsbidrag.

Jämväl innehavare av skogstorp och odlingslägenheter hava i kungörelsen

nr 170/1929 tillförsäkrats avsevärda förbättringar i upplåtelsevillkoren,

under förutsättning att lägenheterna i befintligt skick eller efter

företagen utvidgning befunnits lämpliga för jordbruksändamål. Innehavare

av sådana lägenheter kunna sålunda erhålla ett odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldigliet å belopp intill 500 kronor för odling, som

påbörjats efter den 1 juli 1929 och verkställes enligt fastställd odlingsplan.

Äro lägenhetens åbyggnader i väsentlig grad bristfälliga, kail byggnads

bidrag erhållas till byggnadernas iståndsättande eller till uppförande axnya

byggnader intill så stort belopp, att detsamma jämte det bidrag, som

enligt äldre bestämmelser utlämnats till byggnadsarbete, uppgår till 2,000

kronor eller i undantagsfall 3,000 kronor. Vidare hava innehavare av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

skogstorp ock odlingslägenheter, därest nyss angiven förutsättning är för

handen, jämlikt 35 § i kungörelsen, beretts möjlighet att med

äganderätt inlösa sina lägenheter. Sålunda föreskrives i fråga örn

inlösen av dylik lägenhet, att därvidlag skall i tillämpliga delar

gälla vad som stadgats beträffande inlösen av kronotorp. I fråga örn beräkningen

av köpeskillingen för skogstorp och odlingslägenhet skall dock

iakttagas, att hänsyn tages till dels uppburet statsbidrag dels ock värdet

av jord och skog samt kronan tillhörig byggnad, som vid upplåtelsen må

hava funnits å lägenheten, enligt följande grunder: a) att i köpeskillingen

inräknas statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren hänsyn tagits vid

beräknande av arrendeavgiften för lägenheten; b) att värdet av odlingsmarken

sättes till samma belopp, vartill nämnda värde beräknats vid bestämmande

av arrendeavgiften för lägenheten; c) att annan mark och

växande skog åsättas skäligt värde; och d) att, där lägenheten vid tiden

för upplåtandet var bebyggd med kronan tillhörigt hus, priset därför sättes

till dess värde vid nämnda tid, dock att rotvärdet å det för byggnaden

använda virket ej må medräknas.

Rörande bestämmelserna i övrigt för upplåtande av skogstorp, odlingslägenheter

och kronotorp hänvisas till vad härom meddelats under punkten

110 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition.

Skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen hava det gemensamt,

att de äro av domänstyrelsen å kronomark i de sex nordligaste länen under

nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå i främsta rummet skogsarbetare

beretts tillfälle att å obruten mark genom nyodling och nybyggnad

skapa sig en bostad med ett mindre jordbruk till stöd. Medan de

äldre upplåtelserna, skogstorpen och odlingslägenheterna, blivit understödda

med förhållandevis ringa kontant odlings- och byggnadshjälp samt

huvudsakligen äro skogsarbetarboställen, har vid den nyaste upplåtelseformen,

kronotorpen, större omvårdnad ägnats frågan örn lägenheternas

tjänlighet och tillräcklighet ur jordbrukssynpunkt samt rikligare bidrag

tillmätts för odlings- och byggnadsarbeten.

I den med anledning av begäran av fjolårets riksdag nu verkställda

utredningen rörande frågan örn lindring i upplåtelsevillkoren för ifrågavarande

lägenhetshavare har gjorts gällande, att åtgärder i dylikt syfte

ej för närvarande borde ske i avseende å kronotorpen. Departementschefen

har framhållit, att denna upplåtelseform vore ännu så gott som

oprövad — villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill bomme,

att kronotorparna tidigast 1945 hade att utgöra avgifter för sina lägenheter.

Att redan nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av varje

kännedom örn de förhållanden, som då råda å lägenheterna, besluta örn

lindrade betalningsvillkor beträffande kronotorpen syntes departementschefen

varken erforderligt eller lämpligt.

Kungl. Maj:ts förslag inskränker sig alltså till skogstorpen och odlingslägenheterna,

vilka samtliga upplåtits före den 1 juli 1929. Departementschefen

har härom anfört följande.

»Att innehavarna av dessa lägenheter ofta befinna sig i knappa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 5

omständigheter och äro förtjänta av att i sin nybyggar garn ilig erhålla

viss ekonomisk lättnad torde framgå av utredningen i ämnet.

Det härutinnan nu föreliggande förslaget avser i främsta rumhet

att underlätta för do lägenhetshavare, som jämlikt gällande, år

1929 utfärdade bestämmelser äro därtill berättigade, att med äganderätt

övertaga de av dem bildade lägenheterna samt i andra rummet

att åstadkomma viss lindring i arrendeavgifterna under den

närmaste framtiden beträffande sådana lägenheter av nu förevarande

slag, som under samma tid fortfarande innehavas under nyttjanderätt.

Den av domänstyrelsen, vilken myndighet tidigare hyst vissa betänkligheter

mot äganderättsupplåtelser å kronoparkerna, au hävdade uppfattningen,

att hithörande lägenhetsbildning bäst främjas genom målmedvetna

åtgärder för underlättande av friköp, synes mig välgrundad. Såsom

styrelsen framhållit, torde utsikten för nybyggaren att såsom egen

snart och på gynnsamma villkor få förvärva den jord, varå han utfört sin

odlargärning, vara av den största betydelse samt verka såsom en mäktig

drivfjäder till intensivt arbete på samma gång som den med fastare band

knöte honom vid hemmet. Visserligen medför det av styrelsen framlagda

förslaget, att staten vid köpeskillingarnas bestämmande avskriver ej oväsentliga

belopp. Med hänsyn till förslagets betydelse för den befolkning i

Norrlands skogsbygder, som därav beröres, finner jag mig emellertid

kunna tillstyrka, att åtgärder vidtagas i enlighet med det av domänstyrelsen

framlagda, av statskontoret tillstyrkta förslaget.

De föreslagna åtgärderna för underlättande av friköp av skogstorp och

odlingslägenheter innebära i huvudsak, att i köpeskillingen skulle inräknas,

i likhet med vad nu gäller, den kontanta odlings- och byggnadshjälp,

högst 750 kronor, som utgått enligt tidigare bestämmelser, men, i motsatts

till vad nu är stadgat, däremot icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor,

som utgått jämlikt kungörelserna nr 448/1918 och 260/1920. Vidare

skulle vid köpeskillingens bestämmande följande högsta markvärden beräknas

per hektar, nämligen för odlingsmark 20 kronor och för skogsmark

5 kronor. Värdet å växande skog skulle bestämmas med ledning av

vid överlåtelsetillfället gällande virkespriser. Mot detta förslag har jag

intet annat att erinra, än att jag tillika tillstyrker att, i anslutning till

vad som på sätt jag strax skall omnämna ifrågasatts för de s. k. försökskolonaten,

annan mark jin odlings- eller skogsmark bör vid försäljningen

åsättas ett värde av 1 krona per hektar, dock att för sjöar och berg ej

beräknas något värde. Jiimväl tillstyrker jag domän styrelsens förslag,

att, därest inlösen under äganderätt av skogstorp eller odlingslägenhet

kommer till stånd före utgången av de i upplåtelseavtalet medgivna femton

legofria åren, köparen befrias från skyldighet att erlägga ränta å

ogulden köpeskilling för lägenheten under så lång tid, att denna tillika

med den legofria tiden utgör femton år. Nu gällande stadganden örn inlösen

av skogstorp och odlingslägenheter, i vilka stadganden jag för öv
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Hjälpåtgärder

ut

innehavare av

kolonat å

kronomarkeni

Norrland

och Dalarna

samt d nybyggen

å Alträsks

kolonisationsomride.

rigt ej ifrågasätter ändring, återfinnas i 31 och. 35 §§ av kungörelsen den

14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtelse av kronotorp å vissa kronoparker

m. m., vilken kungörelse tillkommit efter riksdagens hörande år

1929 (prop. nr 198; R. skr. nr 282). Därest riksdagen biträder det av mig

nu tillstyrkta förslaget, torde Kungl. Maj:t äga vidtaga härav påkallad

ändring av sagda 35 §, att träda i kraft förslagsvis den 1 juli 1932.

I syfte att för skogstorpare och odlingslägenhetshavare, i den mån de

ännu ej äro berättigade eller önska inlösa sina lägenheter, bereda viss

omedelbar lättnad i avseende å arrendeavgifter, har domänstyrelsen vidare

föreslagit befrielse för ifrågavarande lägenhetshavare under fem

år från erläggande av den del av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6

procent på sådant tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda

kungörelser nr 448/1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna

för de lägenhetshavare, som redan börjat erlägga arrende, från och med

arrendeåret 1932—1933 samt för övriga från och med det år, arrendeskyldighet

enligt avtalet inträder. Ej heller mot detta förslag har jag något

att invända. Därest förslaget gillas av riksdagen, torde Kungl. Majit få

vidtaga härav påkallad ändring av sista stycket i 1 mom. av kungörelsen

den 20 juni 1918 (nr 448) angående tilläggsbidrag till vissa innehavare av

odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen

sådant sagda moment lyder enligt kungörelsen den 4 juni 1920 (nr 260).

Nämnda stycke torde därvid böra givas det innehåll, att lägenhetsinnehavare,

som uppbär tilläggsbidrag, skall vara skyldig att från och med

det tjuguförsta året från första upplåtelsen vidkännas den höjning i den

årliga arrendeavgiften, som motsvarar ränta efter 3.6 procent å sagda

bidrag. Ändringen torde böra äga tillämpning i avseende å arrendeavgifter,

som skola erläggas för arrendeåret 1932—1933 och senare år, därvid

dock tillika torde böra stadgas, att sådan lägenhetsinnehavare, beträffande

vilken skyldighet att erlägga arrendeavgift inträtt före arrendeåret

1932—1933, icke skall vidkännas höjning av arrendeavgiften på

grund av erhållet tilläggsbidrag förrän från och med arrendeåret 1937—

1938.»

Beträffande de bestämmelser, sorn gälla i fråga örn kolonat å kronoparker

i Norrland och Dalarna samt nybyggen å Alträsks kolonisationsområde,

hänvisas till härför i statsrådsprotokollet lämnad redogörelse

(sid. 13—18).

Innebörden av Kungl. Majlis förslag i fråga örn upplåtelsevillkoren

beträffande nu ifrågavarande kolonat och nybyggen framgår av vad departementschefen

härom anfört. Departementschefen yttrar följande.

»Det av 1931 års e gn a h em s u tr edn ing framlagda, av domänstyrelsen och

statskontoret tillstyrkta förslaget rörande vissa lindringar i upplåtelsevillkoren

för kolonat å lcronoparker i Norrland och Dalarna ansluter sig

i huvudsak till motsvarande, av mig nyss tillstyrkta förslag i avseende

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76''.

7

å skogstorp ock odlingslägenheter. Förslaget avser s. k. försökskolonat,

vilka enligt riksdagens beslut 1918—1924 genom vissa från statens sida

direkt ledda åtgärder utlagts i grupper å ett fyrtiotal kronoparker i

Norrland ock Dalarna. I de ursprungliga villkoren för dessa kolonatupplåtelser,

vilka krävt statsanslag till betydande belopp, hava såsom

framgår av utredningen åtskilliga ändringar till kolonisternas förmån

vidtagits jämlikt beslut av riksdagen 1925 ock 1929. Detta oaktat torde

kolonisterna, enligt vad i utredningen anförts, vara i behov av ytterligare

lättnader.

I sådant syfte ifrågasättes främst, att för kolonist, som vederbörligen

fullgör sina odlings- ock byggnadsskyldigheter enligt kontraktet, den

legofria tiden, nu bestämd till tio år, utsträckes med fem år, varigenom

den skulle bliva av samma längd som den för innehavare av skogstorp,

odlingslägenheter och kronotorp medgivna legofria tiden av femton år.

Därest kolonist före utgången av den sålunda utsträckta legofria tiden

övertager kolonatet med äganderätt, skulle kan befrias från erläggande

av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet under så lång tid, att

denna tillhopa med den legofria tiden utgör femton år. För egen del anser

jag mig kunna biträda ifrågavarande förslag, såsom väl ägnat att

bereda kolonisterna vissa lättnader i syfte att stärka deras ekonomiska

ställning.

I anslutning till vad som i liknande hänseende medgavs vid 1929 års

riksdag torde emellertid därjämte böra stadgas, att beträffande sådana

kolonat, som under de femton närmaste åren från den första upplåtelsen

antingen någon tid stått obesatt eller å vilket en förutvarande innehavare

märkbart brustit i uppfyllandet av byggnads- eller odlingsskyldighet, den

nye innehavaren berndes frihet från erläggande av lega, respektive ränta,

jämväl under så lång tid efter sagda femton år, som skäligen kan anses

motsvara den tid, varunder kolonatet sålunda varit obesatt eller besuttits

av en föregående innehavare utan fullgörande av byggnads- och odlingsskyldiglieter.

Jag anser mig jämväl böra biträda egnahemsutredningens förslag, att

åtgärder, överensstämmande med det nyss tillstyrkta förslaget rörande

skogstorp och odlingslägenheter, vidtagas i syfte att underlätta

för kolonisterna att med äganderätt inlösa sina kolonat. Därutinnan

bör alltså medgivas, att vid övertagandet av kolonat med äganderätt den

del av köpeskillingen, som hänför sig till markens värde, beräknas sålunda,

att priset per hektar nedsättes för odlingsmark från 50 till 20

kronor, för skogsmark från 20 till 5 kronor och för övrig mark från 10

kronor till 1 krona, därvid för sjöar och berg dock ej beräknas något värde.

Växande skog bör åsättas värde med ledning av vid överlåtelsetillfället

gällande virkespriser.

Vidkommande frågan örn ny b yggebo ppl åtel se ma å Alträsks kolonisationsområde

i Norrbottens län må framhållas, att de härom gällande be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

Utskottet.

stämmelserna i allt väsentligt äro likartade med, i avseende a nybygges

upplåtelser före den 1 juli 1929, vad som gällt och gäller beträffande odlingslägenheter

å kronomark inom de sex nordligaste länen samt, i avseende

å nybyggesupplåtelser efter sagda dag, vad som gäller rörande

kronotorp å nämnda marker. Med hänsyn härtill och under hänvisning

till vad jag tidigare anfört rörande frågan örn lindrade villkor för odlingslägenheter

och kronotorp förordar jag, att de av mig i det föregående tillstyrkta

ändringarna i upplåtelsevillkoren för odlingslägenheter måtte i

tillämpliga delar vinna giltighet beträffande sådana nybyggeslägenheter

å Alträsks kolonisationsområde, vilka upplåtits före den 1 juli 1929.»

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, har 1931 års riksdag

anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, örn och i vad

mån innehavare av lägenheter, upplåtna å kronans marker i de sex nordligaste

länen, borde beredas lättnad i dem åliggande skyldigheter att erlägga

avgifter för bidrag av statsmedel, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Den på grund

härav verkställda utredningen har omfattat skogstorp, odlingslägenheter,

kronotorp och kolonat ävensom nybyggen å Alträsks kolonisationsområde.

I utredningen har gjorts gällande, att någon lindring i upplåtelsevill

koren för innehavare av kronotorp ej borde vidtagas. Såsom skäl härför

har anförts, att denna upplåtelseform ännu vore så gott som oprövad

— villkoren bestämdes vid 1929 års riksdag — vartill komme, att kronotorparna

tidigast år 1945 hade att utgöra avgifter för sina lägenheter.

I likhet med departementschefen anser utskottet det varken erforderligt

eller lämpligt att redan nu, nära femton år i förväg och i avsaknad av

varje kännedom örn de förhållanden, som då räda å lägenheterna, beträffande

dem besluta örn lindring i betalningsvillkoren.

De ifrågasatta hjälpåtgärderna för innehavare av skogstorp och odling

dä genheter avse i främsta rummet underlättande av friköp av sådana

lägenheter. I köpeskillingen skulle inräknas, i likhet med vad nu gäller,

den kontanta odlings- och byggnadshjälp, högst 750 kronor, som utgått

enligt tidigare bestämmelser, men, i motsats till vad nu är stadgat, däremot

icke det tilläggsbidrag å högst 1,250 kronor, som utgått jämlikt kungörelserna

nr 448/1918 och 260/1920. Vidare skulle vid köpeskillingens bestämmande

markvärdet och värdet av skog beräknas på ett för lägenhetsinnehavarna

förmånligare sätt än hittills. För statsverket skulle ett

genomförande av detta förslag medföra ett avskrivande av dels tillerkända

tilläggsbidrag, motsvarande ett sammanlagt belopp av 1,954,749 kronor,

dels byggnadsbidrag jämlikt kungörelsen nr 170/1929. I motionen

11:464 har föreslagits, att lösesumman i stället för det av Kungl. Majit

föreslagna beloppet, 750 kronor, måtte bestämmas till 500 kronor. Med

hänsyn till angelägenheten av att lägenhetsinnehavarna sättas i stånd

att friköpa sina lägenheter anser utskottet, att åtgärder böra vidtagas i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76. 9

sådant syfte. Vid ett genomförande av Kungl. Maj :ts förslag skulle lägenhetsinnehavarna

erhålla avsevärda lättnader; i allmänhet komme köpeskillingen

sålunda att bliva mindre än hälften av den förut bestämda.

Enligt utskottets mening hava motionärerna icke anfört tillräckligt bärande

skäl för att lägenhetsinnehavarna i nu ifrågavarande avseende

skulle erhålla ytterligare förmåner.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter under fem år befrias från erläggande av den del

av arrendeavgiften, som beräknats efter 3.6 procent på sådant tilläggsbidrag

å högst 1,250 kronor, som avses i förenämnda kungörelser nr 448

1918 och 260/1920. Befrielsen skulle begynna för de lägenhetsinnehavare,

som redan börjat erlägga arrende, från och med arrendeåret 1932/1933 samt

för övriga från och med det år, arrendeskyldighet enligt avtalet inträder.

Utskottet vill även tillstyrka, att den ifrågasatta avgiftsbefrielsen lämnas

för fem år. Emellertid har i motionen 11:464 hemställts, att sådan befrielse

måtte få retroaktiv tillämpning för arrendeåret 1931/1932. Utskottet

bär inhämtat, att av 992 lägenhetsinnehavare, som under arrendeåret

1931/1932 skulle erlagt arrendeavgift, 125 icke helt inbetalat stadgad

arrendeavgift, men att flertalet av dem erlagt en tredjedel eller två tredjedelar

av hela arrendeavgiften. Under sådana omständigheter torde det

icke vara lämpligt att i de fem frihetsåren inbegripa arrendeåret 1931/

1932. Utskottet förutsätter emellertid, att de lägenhetsinnehavare, vilka

icke erlagt hela arrendeavgiften för nyss angivna arrendeår, erhålla anstånd

med inbetalning av resterande belopp, så att inbetalningen må ske

under något av frihetsåren och alltså senast under arrendeåret 1936/1937.

Då motionärerna torde hava avsett att möjliggöra ett uppskov med betalning

av arrendeavgift för dem, vilka under arrendeåret 1931/1932 icke mäktat

helt eller delvis erlägga sådan avgift, torde syftet med motionärernas

förslag sakligt sett kunna anses bliva tillgodosett genom det tillvägagångssätt

utskottet här förordat.

I motionen 11:464 har vidare hemställts, att § 31 i förordningen nr 170/

1929 måtte ändras därhän, att även de som inneha skogstorp och odlingslägenheter

under 20-årigt arrende kunna erhålla det i nämnda förordning

bestämda odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Såsom skäl härför

hava motionärerna velat göra gällande, att bestämmelsen örn 50-årigt arrande

för rätten att erhålla odlingsbidrag enligt 1929 års riksdagsbeslut

tillkommit genom förbiseende vid förordningens utformning. Enligt

motionärernas mening kunde det nämligen icke vara riktigt eller rimligt,

att de innehavare av skogstorp och odlingslägenheter, som innehade sina

lägenheter på 20-årigt arrende, skulle sättas i en sämre ställning än de,

som innehade lägenheterna under 50-årigt arrende. I anledning härav

vill utskottet beträffande tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse au

föra följande. Skogstorp upplätos enligt föreskrifterna i Kungl. Maj:ts

brev till domänstyrelsen den 29 maj 1891 (nr 29 sid. 1) och kungörelsen

Bihang till riksdagens protokoll 19.12. 10 sami. :H höft. (Nr 76.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

den. 27 maj 1904 (nx 21 sid. 4) på viss tid ej överstigande 20 år. Odlingslägenheter

däremot upplätos på 50 år enligt föreskrift i kungörelse den 18

juni 1909 (nr 69). Statsbidrag utgick till skogstorpare med 500 kronor och

till innehavare av odlingslägenhet med 750 kronor. I nyssberörda kungörelse

nr 69/1909 stadgades emellertid, att innehavare av skogstorp skulle

äga att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad till förnyad

upplåtelse, erhålla torpet på arrende under 50 år samt i övrigt i tilllämpliga

delar på de villkor, som föreskrivits rörande odlingslägenheter.

I kungörelse den 17 oktober 1913 (nr 253) stadgades, att innehavare av

skogstorp, som väl hävdat detsamma, skulle äga rätt erhålla torpet på

arrende under femtio år samt att, örn så skedde, han skulle vara berättigad

att av allmänna medel erhålla — utöver honom jämlikt äldre bestämmelser

tillkommande statsbidrag å 500 kronor —- ytterligare 250 kronor,

eller sålunda tillhopa 750 kronor. Beträffande odlingslägenheter är

i ovanberörda kungörelse nr 69/1909 stadgat, att upplåtelse må äga rum

av till odling och bebyggande tjänliga lägenheter, under förutsättning

antingen att sådant för skogens vård och bevakning finnes gagneligt eller

att den jord, vars upplåtande begäres, är belägen i närheten av odlad

bygd eller kommunikationsled. För att lägenhet skulle på 20-årigt arrende

upplåtas såsom skogstorp fordrades endast, att det skulle vara tjänligt

såsom sådant, men, innan upplåtelse äger rum av odlingslägenhet eller

skogstorp på 50-årigt arrende, verkställes prövning, huruvida en sådan

lägenhet kan anses hava utsikt att för framtiden bestå såsom jordbruk.

Under sådana omständigheter torde det icke kunna anses obefogat, att

ett beviljande av odlingsbidrag förknippats med villkor att upplåtelse

ägt rum på 50 år. Liknande synpunkter torde hava varit avgörande vid

uppställandet i kungörelsen nr 170/1929 av enahanda villkor för åtnjutande

av enligt denna kungörelse utgående odlingsbidrag å 500 kronor. Av

en av byråchefen i domänstyrelsen G. Cassel uppgjord, till utskottet överlämnad

promemoria framgår för övrigt, att en stor del av de å 20-årigt

arrende upplåtna skogstorpen uppfylla villkoren för att upplåtas på 50

år. Att så icke skett berodde på att arrendebeloppen i så fall bleve högre,

vilket förhållande torde hava varit avgörande för torparen vid hans val

av upplåtelseform. Det vore således icke på bristande kännedom örn den

nya upplåtelseformen, som föranlett, att torpare begärt 20-årig upplåtelse.

I ett flertal fall hade torparen givits en direkt upplysning örn de

nya bestämmelserna angående bidrag m. m., men hade denne vidhållit sin

önskan örn 20-årigt arrende.

Av den ovan lämnade redogörelsen torde framgå, att bestämmelsen i

kungörelsen nr 170/1929 örn 50-årigt arrende såsom villkor för erhållande

av i kungörelsen omförmält odlingsbidrag icke, såsom i motionen gjorts

gällande, tillkommit av förbiseende. Då det vidare synes utskottet vara

riktigt, att ytterligare odlingsbidrag utgår först sedan det blivit prövat, att

gjord upplåtelse lämpar sig såsom jordbrukslägenhet — en prövning, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

äger rum, dä fråga uppstår om skogstorps upplåtande på 50-ärigt arrende

— kan utskottet icke biträda motionärernas i nu ifrågavarande avseende

framställda förslag.

Beträffande kölemålen innebär Kungl. Maj :ts förslag, att kolonist, som

vederbörligen fullgör sina odlings- och övriga skyldigheter enligt kontrakt,

befrias från erläggande av lega för kolonatet under ytterligare fem

år eller, örn han före utgången av de legofria åren övertager kolonatet

med äganderätt, från erläggande av ränta å ogulden köpeskilling för kolonatet

under så lång tid, att denna tillhopa med den legofria tiden utgör

femton år, samt att vid övertagande av.kolonat med äganderätt köpeskillingen

för kolonatet i fråga örn markvärde och värdet av växande skog

beräknas efter .samma grunder, som i sådant avseende föreslagits i fråga

om skogstorp och odlingslägenheter. Enahanda lättnader skulle vidare

tillkomma innehavare av lägenheter ti Alträsks kolonisationsområde. T

motionen II: 464 Ilar emellertid hemställts, att lösesumman för kolonatens

åbyggnader liksom ock för åbyggnaderna å nybyggeslägenheterna inom

Alträsks kolonisationsområde måtte sättas till högst 1,000 kronor, eventuellt

500 kronor. I anledning härav vill utskottet erinra, att enligt tidigare

bestämmelser köpeskillingen vid kolonats förvärvande med äganderätt

utgjorde 5,000 kronor för byggnaderna, örn de blivit delvis uppförda

av staten, samt, därest byggnaderna helt uppförts av kolonisten, det belopp

denne bekommit i byggnadshjälp. I enlighet med beslut av 1929 års

riksdag har emellertid det för beräknande av lega och köpeskilling för

kolonat åsätta värdet å byggnader nedsatts, för såväl statsbyggda som så

kallade självbyggda kolonat, till 3,500 kronor, med rätt för vederbörande

kolonisationsnämnd, respektive domänstyrelsen beträffande kolonat inom

Kopparbergs län, att, där särskilda skäl därtill föranleda, medgiva ytterligare

nedsättning till lägst 3,000 kronor samt, efter särskilt tillstånd av

Kungl. Maj:t i fråga om Norrbottens och Västerbottens län, jämväl därunder

till lägst 2,000 kronor. Samtidigt nedsattes maximipriset å för

lägenheter å Alträsks kolonisationsområde stadgad köpeskilling från 50

kronor till 20 kronor för hektar. På grund härav uppgår köpeskillingen

för större kolonat å Alträsk numera till (15 hektar odlingsmark å 20 kronor

—) 300 kronor + (15 hektar skogsmark å 5 kronor =) 75 kronor +

åbyggnader högst 3,500 kronor eller sammanlagt 3,875 kronor jämte det

pris, som åsättes växande skog. Genom de år 1929 beslutade ändringarna

hava innehavare av såväl kolonat som lägenheter å Alträsks kolonisationsområden

erhållit betydliga lättnader vid friköp; enbart nedsättningen

av köpeskillingen för kolonat innebar en nedskrivning med minst 700,000

kronor av statens fordran hos kolonisterna. Att, såsom motionärerna föreslagit,

redan nu, tre år efter sålunda beslutade lättnadex-, lämna ytterligare

medgivande i nu ifrågavarande avseende, anser sig utskottet icke

kxxnna förorda. Däremot föranleder Kungl. Maurts förslag beträffande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 76.

kolonaten oell förenämnda nybyggeslägenheter ingen erinran från utskottets

sida.

Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande proposition och med avslag å vad i motionen

II: 464 under punkterna 2—4 hemställts, medgiva

att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad

departementschefen tillstyrkt, ändringar må vidtagas

i upplåtelsevillkoren beträffande

a) skogstorp och odlingslägenheter å kronomark i

de sex nordligaste länen,

b) kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna,

samt

c) nybyggeslägenheter å Alträsks kolonisationsområde

i Norrbottens län; samt

2) att motionen II: 464, med avseende å vad i punkt

1 hemställts, må anses besvarad genom vad utskottet

här ovan anfört.

Stockholm den 6 maj 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E■ Eriksson, Gabrielsson, Elof B. Andersson,

Tjällgren, Granath, Fritiof Gustafson och Dahlberg; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Uddenberg,

Bengtsson i Kullen, Gustafson i Vimmerby, friherre Lilliecreutz, Andersson i Tungelsta och

Pehrsson i Bramstorp.

3 2147 5. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående hjälpåtgärder åt vissa lägenhetsinnehavare å kronomark i de sex nordligaste länen. a1 i texten