Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder i syfte att vid märkning av träd för avverkning färgstämpel må användas.

1932-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:79, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder i syfte att vid märkning av träd för avverkning färgstämpel må användas.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

15

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder i syfte att

vid märkning av träd för avverkning färgstämpel må användas.

(2:a avd.)

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion nr 301, av herr Edberg har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn åtgärder i syfte att vid märkning

av träd för avverkning färgstämpel användes och erhåller samma lagliga

skydd som inhuggen stämpel.

Såsom skäl härför har anförts, att då avverkning utstämplad skog

ibland av flera orsaker måste anstå i flera år, toge en del utstämplad skog,

gran, skada av röta — stämpelröta. Denna skada bleve i första hand en

förlust för skogsägaren, alldenstund vid avverkningar den bästa delen av

träet måste bortkapas och kasseras på grund av den uppkomna rotan.

Härvid gjorde även staten direkta förluster. Det vore därför enligt motionärens

mening av vikt särskilt för enskilda skogsägare men också för

staten, att mera oskadliga stämplingar komme till användning särskilt vid

brösthöjd. I vissa fall praktiserades redan nu vid utstämpling av skog

färgning av träden.

Över motionen hava utlåtanden införskaffats av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund och av 1931 års skogssakkunniga, vilka utlåtanden

fogats såsom bilaga till detta utlåtande.

Av centralrådets utlåtande inhämtas, att färgstämpling i icke ringa utsträckning

kommit till användning vid ungskogsgallringar och vid sådana

stämplingar, där avverkningens kontrollerande av annan än skogsägaren

själv ej behöver ifrågakomma. För stämpling av virkesposter, som

skola försäljas på rot, eller för de av skogsvårdsstyrelsernas stämplingsförrättningar,

som äro att anse såsom föreskrifter enligt skogsvårdslagen,

har däremot färgstämpling, på grund av ovaraktigheten av sådan stämpling,

icke ansetts kunna användas. Skulle emellertid en stämplingsmetod

utfinnas, varigenom nödig kontroll över avverkningarnas utförande åvägabringas,

torde, såsom centralrådet framhållit, redan nu utan särskilda

åtgärder från Kungl. Maj:ts sida vederbörande skogsvårdsstyrelse vara

oförhindrad att åt sådan stämpel förläna lagligt skydd. Enligt 4 § mom. i

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 15 juni 1923 (nr 213) åligger

det nämligen skogsvårdsstyrelse att fastställa visst stämpelmärke att

användas vid utsyningar och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens

personal, samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän

kännedom. Då alltså redan nu färgstämpel utan åtgärd från Kungl.

Maj:t kan, örn skogsvårdsstyrelse finner lämpligt använda sådan stämpel,

erhålla samma lagliga skydd som inhuggen stämpel, hemställer utskottet,

att motionen II: 301 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

Irån första kammaren: herrar Sederholm, Linders, Carl E. Eriksson, Gabrielsson, Elof

B. Andersson, Tjällgren, Granath och Fritiof Gustafson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälby, Hedlund i Häste, Carlström,

Uddenberg, Månsson i Erlandsro, friherre Lilliecreutz, Andersson i Löbbo och Pehrsson i

Bramstorp.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

17

Bilaga.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Med anledning härav får centralrådet, som i ärendet hört skogsvårdsstyrelserna,

anföra följande.

Som motionären anfört föranleder den nu allmänt praktiserade stämplingsmetoden

med yxhugg å träden vid brösthöjd och rot och däri inhuggna

stämplar i vissa fall skadegörelse å virket genom rötsvampar.

Detta gäller dock endast för granen och i huvudsak endast sådan av mera

^växtlig typ. Kommer den utstämplade skogen att avverkas inom de närmaste

åren efter stämplingen, bliva rötskadorna i allmänhet ej av nämnvärd

betydelse, även örn man påträffat fall, där rötsvamparna visat en

mycket snabb tillväxt med åtföljande stor skadegörelse på kort tid. Som

regel torde emellertid gälla, att skogen ej förorsakas skada genom stämplingen,

för så vitt den avverkas inom två å tre år efter densammas utförande.

linder vissa omständigheter kan emellertid, som motionären antytt, inträffa,

att stämplad skog kommer att kvarstå längre tid. Hinder av olika

slag kunna uppstå för den utstämplade skogens försäljning, genom skogsvårdsstyrelses

ingripande kan utstämplade träds avverkning förhindras

etc., varigenom, i vad angår granen, skadegörelse å virket ej kan undvikas.

I flertalet fall måste emellertid stämplingen utföras på sådant sätt, att

därav, dels otvetydigt framgår vilka träd, som skola avverkas, dels ock

åvägabringas möjligheter för effektiv kontroll av avverkningen. Där

dessa synpunkter måste beaktas, torde det även vara nödvändigt att använda

det vanliga stämplingsförfarandet. Härvid kan man emellertid gå

tillväga på sådant sätt, att risken för skadegörelse i största möjliga mån

inskränkes. Örn stämplingen sålunda utföres under våren eller försommaren,

då saftströmningen i träden är som livligast, torde faran för rötskador

genom stämplingen vara jämförelsevis ringa. Till förhindrande av

dylika bidrager även, att inhuggen för brösthöjdsstämplingen ej göras

större än vad erfordras för att tydligt må framgå, vilka träd som äro

stämplade.

Ur kontrollsynpunkt är det givetvis i första hand av vikt, att stämpelmärket

inhugges vid roten. Brösthöjdsstämplarna avse endast att utmärka

de träd, som skola avverkas. Då det dessutom är genom dessas

anbringande, stämpelskadorna uppstå, skulle man kunna tänka sig det

förfaringssättet, att stämpling medelst inhugg endast verkställdes vid roten,

under det att för trädens märkning vid brösthöjd färgstämpel användes.

Ett dylikt tillvägagångssätt måste emellertid ställa sig jämförelsevis

kostsamt. I vanliga fall torde ej de ökade utgifterna inbesparas

genom minskade rötskador.

Vad närmast lägger hinder i vägen för färgstämplingens användande,

i fall, då stämplingen måste ge möjlighet till avverkningens kontrollerande,

äro de svårigheter, som lorefinnas att få färgstämplarna varaktiga,

tydliga och omöjliga att efterapa. Då märkning med oljefärg i varje fall

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 sami 3.j hafi. (Xr 77 79.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

torde ställa sig för dyrbart, kan endast märkning med torrfärg i en

»klappa lätt» eller liknande redskap ifrågakomma. Varaktigheten av

denna torrfärgsmärkning är emellertid ej tillförlitlig, liksom den är

svår att utföra i regn eller fuktig väderlek. Då barken ej skall avlägsnas,

kommer stämpeln att anbringas på en ojämn, skrovlig yta, där stämpelnsform

och särtecken kunna bliva svåra att urskilja. Liksom den lätt torde

kunna utplånas genom barkens avskrapning, torde den ej heller komma att

erbjuda svårigheter att efterapa. För stämpling av virkesposter, som skola

försäljas på rot eller för de skogsvårdsstyrelsernas stämplingsförrättningar,

som äro att anse som föreskrifter enligt skogsvårdslagen, synes därför

färgstämpling ej kunna användas.

Vid ungskogsgallringar och vid sådana stämplingar, där avverkningens

kontrollerande av annan än skogsägaren själv ej behöver ifrågakomma,

där kan emellertid färgstämpling med fördel komma till användning,

vilket den även i icke ringa utsträckning redan gjort. Särskilt bör detta

ske, örn sannolikhet föreligger för att den utsynade skogens avverkning

kan komma att uppskjutas. Som skogsvårdsstyrelserna meddelat centralrådet,

använda dessa även färgstämpling i de fall, då skogsägarna så

önska, och detta utan olägenhet kan ske.

Av det ovan anförda framgår, att centralrådet hyser tvivel beträffande

möjligheterna att anskaffa en färgstämpel, som åvägabringar nödig kontroll

över avverkningarnas utförande. Skulle emellertid en dylik stämplingsmetod

kunna utfinnas, torde redan nu utan särskilda åtgärder från:

Kungl. Maj:ts sida vederbörande skogsvårdsstyrelse vara oförhindrad att

åt sådan stämpel förläna lagligt skydd. Enligt 4 §, mom. f i förordningen

angående skogsvårdsstyrelser den 15 juni 1923 (nr 213) har nämligen;

skogsvårdsstyrelse till uppgift att fastställa visst stämpelmärke att användas

vid utsyningar och andra förrättningar, som verkställas av styrelsens

personal, samt på lämpligt sätt bringa detta märke till allmän

kännedom.

Med hänsyn härtill och till vad ovan anförts anser centralrådet, att motionen

i fråga ej bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I detta ärendes avgörande hava, förutom undertecknad, deltagit landshövdingen

Kvarnzelius, godsägaren greve Bielke, godsägaren greve De la

Gardie, landshövdingen greve Mörner, landshövdingen Ringstrand, jägmästaren

Alexanderson, landskamreraren Anderson och revisionssekreteraren

Sjöfors, varjämte närvarit länsjägmästarna Dybeck och Fries.

Stockholm den 31 mars 1932.

Å centralrådets för skogsvårdsstyrelsernas förbund vägnar:

G. SEDERHOLM.

Erik Lundh.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

19

Till riksdagens jordbruksutskott.

Med anledning härav vilja de sakkunniga anföra, att de väl finna motionärens

synpunkter beaktansvärda, men att de närmast vilja ifrågasätta,

huruvida det för staten och skogsvårdsstyrelserna är praktiskt genomförbart

att för färgstämpeln åvägabringa samma skydd som för den inhuggna

stämpeln.

De sakkunniga vilja därjämte framhålla, att, då ett utmärkande av träd

sker för försäljning å rot, det är naturligt, att köparen måste uppställa

det kravet, att träden skola vara markerade på ett effektivt sätt. Med

effektivt markeringssätt avses därvid, att markeringen icke kan utan vidare

utplånas. En färgstämpel, anbringad å den mer eller mindre skrovliga

och tjocka korkbarken, kan emellertid lätt borthuggas eller bortskrapas,

och därmed vore det inköpta trädet förlorat för köparen.

Som effektivt markeringssätt föreligger tillsvidare endast den vanliga

stämplingsmetoden. Då någon annan och bättre metod icke ännu finnes

praktiskt utprövad, och då motionärens förslag icke torde innebära någon

lösning, anse sig de sakkunniga icke kunna tillstyrka detsamma.

De sakkunniga vilja dock i detta sammanhang framhålla, att erfarenheten

synes giva vid handen, att risken för stämpelskador väsentligt reduceras,

örn stämplingen sker under den del av försommaren, då trädens

vegetation är livligast. Förklaringen torde vara, att kådavsöndringen eller

trädens naturliga skydd mot ytskador vid nämnda tidpunkt fungerar intensivare

än under eftersommaren eller hösten.

Stockholm den 22 mars 1932.

Å de sakkunnigas vägnar:

J. L. EKMAN.

Erik Lundh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.