Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn anslag för ensilerings - ändamål.

1932-05-20 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1932:83, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn anslag för ensilerings - ändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

1

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn anslag för ensilerings
-

ändamål.

(lia avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner 1:122 av herr Möller m. fl. och II: 208 av herr Hansson

i Stockholm m. fl. har hemställts, att riksdagen ville för utlämnande i huvudsaklig

överensstämmelse med i motionerna 1:109 och II: 195 angivna

grunder till anläggningar för ensileringsändamål för budgetåret 1932/1933

anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av lantbruksstyrelsen och styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet, vilka yttranden finnas såsom bilaga

fogade vid detta utlåtande.

Motionärerna framhålla först, hurusom vid konservering av grönfoder

genom ensilering — varvid grönfodermassan på ett eller annat sätt avstänges

från lufttillförsel — enligt hittills använda metoder de i fodret

befintliga mjölksyrebakterierna fått obehindrat fortsätta sin verksamhet

till skada för de för fodrets näringsvärde så betydelsefulla äggviteämnena.

I Finland hade man numera lyckats utfinna en metod för ensilering

(A. I. Y.-metoden), vilken ginge ut på att omedelbart vid ensilagets

nedläggande tillsätta ett preparat, varigenom den sura reaktion, som erfordrades

för att bringa mjölksyrebakterierna att upphöra med sin verksamhet,

redan från början ernåddes.

Härefter anföra motionärerna följande.

»För att kunna genomföra ensileringen erfordras vissa fasta anläggningar.

På grund av syretillsatsen bör silot vara av tra. Enligt gjorda

försök synes den lämpligaste och på samma gång enklaste anordningen

bestå av en i jorden grävd cirkelformig grop, som invändigt försetts med

brädbeklädnad. Till denna grop måste komma en överbyggnad av samma

höjd som gropens djup. En dylik överbyggnad göres av trä och har

närmast formen av ett bottenlöst laggkärl. Överbyggnaden kan användas

till fem å sex gropar och bör därför göras i flera, hopsättbara delar.

Vid ensileringen nedlägges det färska gräset, grönfodret, fodermärgkålen

eller vad material, som användes för ensileringen, varvtals i gropen och

tilltrampas, över det nedlagda fodret strilas efterhand ensileringsvätskan,

vilken måste hava något olika sammansättning efter det använda

materialets art. Sedan gropen ifyllts till markytan, påsättes överbygg
Bihang

lill riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 37 hafi. (Nr 83—85.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

naden, varefter den fylles på samma sätt. Över den nedlagda massan Rigges

något isolerande ämne, sågspån, halm eller dylikt, varefter ett jordlager

användes som täckning och som tyngd. Efter någon tid har massan

pressats samman så att den endast fyller nndersilot, varefter överbyggnaden

kan avtagas för att användas till en annan grop.

När det gäller att få denna metod använd torde det första, som behöver

vidtagas, vara att sprida kännedom örn densamma och dess betydelse

bland jordbrukarna. Detta har redan i stor utsträckning skett genom

fackpressen. Givet är ju också att hushållningssällskapens konsulenter

under sin verksamhet göra sitt bästa för att sprida kunskap därom. Av

allra största betydelse i detta avseende är emellertid, att metoden skall

merkantilt utnyttjas av Svenska lantmännens riksförbund, vilket torde

innebära att från detta håll en kraftig reklam kommer att igångsättas.

Vad som emellertid verkar kraftigast för genombrottet av en ny metod,

är exemplet. I samma mån, som jordbrukarna få se, huru metoden verkar

i det praktiska livet, torde deras intresse för att själva använda densamma

ökas. Det är därför synnerligen viktigt att så snart som möjligt

få ett antal av de mest intresserade jordbrukarna på varje ort att använda

A. I. V.-metoden för att därigenom handgripligen få upplyst jordbrukarna

i allmänhet örn dess värde.

Vid igångsättande av ensilering enligt A. I. V.-metoden lärer det vara

synnerligen viktigt att ett riktigt tillvägagångssätt kommer till användning.

Begås mera betydande fel, kan det inträffa, att det väntade resultatet

icke ernås. Misslyckanden äro givetvis ägnade att i allmänhetens

ögon nedsätta metodens värde och förhindra dess spridning. Därför bör

tillämpningen av metoden i början ske under medverkan av på området

sakkunniga. Nu ligger det naturligtvis i exploatörens intresse att så

ordna, att misslyckanden icke ifrågakomma, enär metodens framtidsmöjligheter

i så hög grad äro avhängiga därav. Enligt uppgift lärer också

Svenska lantmännens riksförbund komma att anordna kurser för utbildande

av instruktörer för ensileringen. Troligen kommer även nämnda

förbund att se till att den, som ämnar använda A. I. V.-metoden, får instruktör

till sitt förfogande vid starten. Det är därför sannolikt, att statens

medverkan i nu nämnda avseenden icke påkallas.

En annan fråga blir däremot, huruvida i nuvarande tid det skall vara

möjligt att få särskilt de mindre och medelstora jordbrukarna att använda

den nya ensileringsmetoden. Såsom ovan angivits erfordras härför

vissa fasta anläggningar, visserligen av nog så enkel natur men ändå innebärande

ett visst kapitalutlägg. Med hänsyn till jordbrukets betryckta

läge och den brist på kontanta medel, som föreligger för ett flertal

jordbrukare, kan man befara, att det kommer att möta stora svårigheter

att kunna intressera dem för en sak, som erfordrar tillskott av kapital.

Här är ett område, där staten bör träda in. Likaså väl som staten lämnar

bidrag till skogsdikning och skogsodling, betesförbättringar och nyodlingar,

torde det vara skäl för att staten genom bidrag möjliggör tillkomsten

av anläggningar för ensilering. Örn staten förband sig att lämna

bidrag med t. ex. halva kostnaden för dylik anläggning, skulle detta säkerligen

få den effekten, att ett icke ringa antal jordbrukare komme att

våga försöket. Då en del av kostnaderna kunde av jordbrukaren presteras

in natura, såsom grävning av groparna, virket och även viss del av

själva anläggningsarbetet, skulle statsbidraget väl till största delen täcka

de rent kontanta utläggen till virkets iordningställande, eventuellt an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83. 3

skaffandet av virket i färdigt skick, samt kostnader för fackmässig arbetshjälp.

Dylikt bidrag bör emellertid icke åtgå till alla jordbrukare,

Sålunda böra icke sådana komma ifråga för bidrag, för vilka jordbruket

mera är ett affärsföretag än ett arbetstillfälle. Givet är nämligen att

jordbrukare av nu nämnd kategori själva böra bära kostnaden för företagets

rationalisering. En gräns i nu berörda avseende har statsmakterna

redan dragit i den sociala arrendelagstiftningen. Bidrag torde sålunda

endast böra utgå till jordbrukare, vars åkerareal icke överstiger 25

hektar. Någon skillnad synes icke böra göras mellan självägare och arrendatorer.

Även de senare böra följaktligen kunna få bidrag. Då det

icke kan vara i statens intresse, att anläggningarna göras hur stora som

helst, och då statens medverkan huvudsakligen bör hava till uppgift att

väcka intresse för ensileringen, torde bidragsbeloppet böra begränsas till

högst 150 kronor för varje jordbrukare.

Då man givetvis kan gå ut ifrån, att exploatören av metoden kommer

att tillhandagå med förslag till anläggningar och enkla ritningar däröver,

synas inga åtgärder i dessa avseenden behöva vidtagas från statens

sida. Bidragen böra sökas hos hushållningssällskapen och utbetalas därifrån,

sedan från sällskapets sida kontrollerats, att anläggningen kommit

till stånd. De närmare bestämmelser, som kunna vara erforderliga för

anslagets användande, torde böra utfärdas av Kungl. Majit. Med hänsyn

till de små belopp för varje särskilt fall, det här gäller, torde från hushållningssällskapens

sida tillses, att avsyningarna av anläggningarna så

ordnas, att de ske av sällskapets tjänstemän i samband med annan förrättning

i orten eller på annat sätt, som leder till minsta möjliga förrättningskostnad.

Vad slutligen beträffar frågan örn storleken av det anslag som skulle

behöva ställas till förfogande för ändamålet, torde man få anse mycket

vara vunnet, örn bland de jordbrukare, varom här är fråga, ensileringsanläggningar

kommit till stånd hos ett tusental under budgetåret 1932/

1933. Beräknar man att bidragen i medeltal uppgå till etthundra kronor

för var och en, skulle följaktligen erfordras ett anslag av 100,000 kronor.»

Det är otvivelaktigt av stor betydelse för landets jordbruk, att inom landet

bedrives en rationell foderproduktion. I sådant avseende spelar bland

annat den med allt större intresse omfattade betes- och vallkulturen en betydande

roll. Av stor vikt torde emellertid ock vara, att möjligheter även

finnas, varigenom jordbruket kan tillgodogöra sig det hemmaproducerade

fodret i så stor utsträckning som möjligt. I betraktande av den stora

mängd kraftfodermedel, som årligen importeras, framstår det särskilt i nuvarande

ekonomiska läge, då alla ansträngningar måste göras för att ernå

större jämvikt i handelsbalansen, såsom ett önskemål av allra största vikt

att kunna genom en lämplig behandling av grönfodret erhålla en produkt

av beskaffenhet att i möjligaste män ersätta det importerade kraftfodret.

Ur nu antydda synpunkter synas utskottet de väckta motionerna förtjänta

av synnerligt beaktande. Dessa avse nämligen att väcka intresse

bland landets jordbrukare för fodrets konservering genom ensilering, närmast

genom att inom landet möjliggöra en mera allmän prövning av en

TJtshottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

i Finland uppfunnen ensileringsmetod (A. I. V.-metoden), till vars användande

i Sverige svenska lantmännens riksförbund förvärvat rätten. Försöken

hava motionärerna tänkt sig skola med bidrag av det föreslagna anslaget

utföras av enskilda jordbrukare, som önskade själva pröva metoden.

Härvid skulle enligt motionerna dock allenast ägare eller brukare av egendomar

örn högst 25 hektar kunna ifrågakomma. Understödet skulle uppgå

till högst 150 kronor närmast avsett såsom ersättning för det för ensileringsanläggningen

erforderliga virkets iordningställande eventuellt anskaffande

av virke i färdigt skick samt kostnaderna för fackmässig arbetshjälp.

Bidragen vore avsedda att utdelas genom hushållningssällskapen,

sedan från sällskapet kontrollerats, att anläggningen kommit till utförande.

Utskottet, som i anslutning till vad utskottet här ovan anfört tillmäter

en framgångsrik verksamhet på ifrågavarande område en mycket

stor betydelse, vill tillstyrka, att staten härvid lämnar sin medverkan.

Denna medverkan anser utskottet på sätt i de avgivna yttrandena jämväl

framhållits böra närmast inriktas på att genom en efter förhållandena

anpassad försöksverksamhet erhålla närmare kännedom örn ifrågavarande

metods användbarhet och sålunda icke i första hand avse åtgärder i syfte

att omedelbart giva den ifrågavarande ensileringsmetoden stor spridning.

Detta bör enligt utskottets mening vara så mycket mera angeläget som

metoden ännu delvis måste anses befinna sig på experimentstadiet. Då

det synes utskottet vara av stor vikt, att icke genom misslyckande vid

försökens utförande vederbörande jordbrukares intresse för själva saken

rubbas, torde försiktigheten bjuda, att metodens första inlärande på

varje plats sker genom på området kunniga instruktörer. I motionerna antydes,

att svenska lantmännens riksförbund lärer hava för avsikt att anordna

kurser för utbildning av sådana instruktörer. Enligt vad utskottet

inhämtat äro dylika kurser numera planlagda och komma att anordnas

genom jordbrukstekniska föreningens och de skilda hushållningssällskapens

försorg. Med anlitande av ifrågavarande anslag torde genom hushållningssällskapens

förmedling kunna möjliggöras, att de enskilda jordbrukarna

erhålla den tillgång till sådant sakkunnigt biträde vid ensilagets

inläggande, som på sätt utskottet anfört torde vara erforderligt.

Beträffande frågan vilka jordbrukare som böra ifrågakomma till erhållande

av bidrag för ensileringsändamål anser utskottet vissa skäl tala för

att icke bestämma innehav av någon viss högsta egendomsareal såsom

villkor för erhållande av understöd. Lämpligast torde enligt utskottets

mening vara att överlämna åt hushållningssällskapen, som närmast känna,

varest de bästa förutsättningarna för försökens bedrivande kunna förefinnas,

att angiva för ändamålet lämpliga egendomar. I fråga örn det

högsta bidrag som bör kunna utgå i det enskilda fallet har utskottet intet

att erinra mot vad i motionerna härutinnan anförts. Utöver sådant bidrag

torde emellertid från anslaget i fråga böra få utgå jämväl ersätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83. 5

ning till hushållningssällskapens kostnader i samband med ifrågavarande

verksamhet. För övrigt torde böra överlämnas åt Kungl. Majit att träffa

de närmare bestämmelser, som kunna vara erforderliga för verksamhetens

lämpliga anordnande. Även med inräkning av hushållningssällskapens

kostnader torde det i motionerna ifrågasatta anslaget vara tillräckligt.

Utskottet vill sålunda tillstyrka anvisande för ifrågavarande

ändamål av ett anslag av 100,000 kronor för budgetåret 1932/1933.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med anledning av motionerna 1:122

och II: 208 för utlämnande av bidrag till anläggningar

för ensilieringsändamål anvisa för budgetåret

1932/1933 ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1932.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl E. Eriksson, Elof B. Andersson, Fritiof

Gustafson, friherre Lagerfelt, Dalberg och Karl A. Johanson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Uppmälbv, Pettersson i Bjälbo, Sköld, Hedlund

i Häste, Carlström, Andersson i Grimbo, Bengtsson i Kullen och Vahlstedt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga.

KUNGL. LANTBRUKSSTYRELSEN.

Till riksdagens jordbruksutskott.

Genom beslut den 12 februari 1932 har Kungl. Maj:t anbefallt kungl,

lantbruksstyrelsen att efter hörande av styrelsen för centralanstalten för

försöksväsendet på jordbruksområdet till eder avgiva yttrande över de

inom riksdagen väckta likalydande motionerna 1:122 och II: 208, örn anslag

till anläggningar för ensileringsändamål.

I anledning härav får lantbruksstyrelsen överlämna bifogade av styrelsen

för nämnda centralanstalt i ämnet avgivna yttrande och för egen del

anföra, att styrelsen i likhet med centralanstaltens styrelse knappast är

övertygad, att tiden ännu är inne att med anlitande av statsmedel propagera

för den s. k. A. I. V.-metodens allmännare användning i praktiken.

Försiktigheten synes nämligen bjuda, att resultat av här i landet företagna

och fullföljda försök i syfte att utröna ej minst metodens ekonomiska

användbarhet avvaktas, innan staten träder emellan på ett sätt,

som måste lägga ett moraliskt ansvar på staten. Däremot synes det under

alla förhållanden angeläget, att själva försökverksamheten, vars resultat

synes böra bliva vägledande för ytterligare medverkan från statens

sida, på verksamt sätt understödes med statsmedel, i den mån sådana

befinnas erforderliga. Härvid är att märka, att, såsom centralanstaltens

styrelse också påpekar, en sådan försöksverksamhet för att kunna lämna

betryggande resultat måste vara tillräckligt omfattande och innesluta

försök inom landets olika delar å jordbruk av olika storlek och natur, vilket

givetvis medför avsevärda kostnader för övervakning och kontroll

m. m.

Skulle man emellertid anse sig kunna åtnöjas med de i Finland utförda

försöken och den därstädes vunna praktiska erfarenheten och sålunda

anse tillräcklig säkerhet föreligga för lämpligheten av en statsunderstödd

propagandaverksamhet för metodens spridning i det praktiska jordbruket,

så lärer ett beträdande av bland annat den i motionerna föreslagna vägen

vara tänkbart. Anmärkas må dock, att det i första hand torde böra ankomma

på metodens exploatör här i landet att på sedvanligt sätt inarbeta

metoden. Under ovan angivna förutsättning, nämligen att metodens ekonomiska

värde redan anses styrkt och att metodens allmänna tillämpning

vid största möjliga antal jordbruk jämväl ur statens synpunkt är önskvärd,

synes ett direkt statsingripande kunna försvaras. Ett sådant torde

då kunna läggas på flera olika sätt. Mot det i motionerna föreslagna

tillvägagåendet anser sig lantbruksstyrelsen böra erinra, bland annat, att

det ur statsnyttans synpunkt knappast torde vara riktigt att från even
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83. 7

tuellt statsunderstöd för anläggande av silos utesluta jordbruk av större

OIDåtden1 föreslagna understödsverksamheten ju tydligen avser att under

en kortare övergångstid bereda jordbrukare möjlighet att inom landets

olika delar få genom självsyn övertyga sig örn den nya foderbcredmngsmetodens

teknik och praktiska fördelar, vill lantbruksstyrelsen slutligen

ifrågasätta huruvida ett eventuellt anslag for andamalet icke bleve verk

simmare, örn''det utginge till den första eventuellt de två första jordbrukare

inom varje socken, som i överensstämmelse med mottagna instrukt"ner“Säde

silo enligt A. I. V,metoden. Anslagets storlek torde loke

behöva överstiga det i motionerna förslagsvis angivna Motta

gandet av sådant understöd synes bora medföra skyldighet att tillåta

intresserade utomstående att bese respektive anläggning.

Stockholm den 12 mars 1932.

ERIK INSULANDER.

Georg von Zweigbergk.

CENTRALANSTALTEN FÖR FÖRSÖKSVÄSENDET

PÅ. JORDBRUKSOMRÅDET.

Till kungl, lantbruksstyrelsen.

Sedan styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

anmodats att avgiva yttrande över de inom nksdagen vackta

likalydande motionerna 1:122 och II: 208 örn anslag till anläggningar foi

ensileringsändamål, får styrelsen med överlämnande

föreståndaren för centralanstaltens husdjursavdelmng infordrat yDränd

samt remissaktens återställande för egen del anföra följande.

Det torde icke ankomma på styrelsen att uttala sig med av®een^®

formerna för det ekonomiska understöd, som statsmakterna ma kunna

finna lämpligt tilldela enskilda jordbrukare i syfte att fa professor A. I.

Virtanens ensileringsmetod för foderväxter snarast möjligt, praktiskt. utnyttjad

och allmänt spridd i vårt land. Styrelsen anser sig alltså bora

i detta sammanhang begränsa sig till att angiva sin uppfattning i den

grundläggande frågan, huruvida tidpunkten nu kan anses vara inne ^

staten på i ovannämnda motioner angivet eller annat liknande satt ekonomiskt

medverkar till en snabb exploatering av berörda ensileringsmetod

i vårt land. I avseende härpå förtjänar anföras, att enligt plofessorVn

tanens egna uppgifter hans ensileringsförfarande kommit till användning

i Finland sommaren 1929 vid omkring 3,000 jordbruk,.sommaren 1930 vid

omkring 5,000 jordbruk och sommaren 1931 vid omkring 10,000 jordbruk.

Till följd av den hemlighetsfullhet, varmed experimenten för ensteri gsmetodens

utarbetande ända till den senaste tiden omgivits, hava emelle!--

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

tid kontrollerande försök i andra länder till prövning av metodens praktiska

användbarhet knappast kunnat utföras, och det måste därför tills

vidare anses vara ovisst, örn metoden utan ytterligare jämkningar i tillvägagångssättet

kan komma att få den stora betydelse för ladugårdsskötselns

ekonomi, som man vill hoppas.

Sedan numera i vårt land liknande ensileringsförsök upptagits i jämförelsevis

stor omfattning och svenska lantmännens riksförbund enligt

uppgift förvärvat tillstånd att i vårt land exploatera professor Virtanens

ensileringsmetod, synas emellertid förutsättningarna för snabbare framsteg

på detta område hava ökats. Intill dess större säkerhet vunnits rörande

ifrågavarande ensileringsmetods praktiskt-ekonomiska värde, torde

det. emellertid vara ändamålsenligt, att statsmakterna i främsta rummet

inrikta sig på att stödja försöksverksamheten på området men däremot

icke vidtaga åtgärder i syfte att omedelbart giva metoden stor spridning.

Lämpligt torde vara, att metoden, samtidigt som den experimentellt ytterligare

undersökes och örn möjligt förbättras, under den instundande

sommaren praktiskt kommer till användning vid ett icke alltför stort antal,

tor olika landsdelar representativa jordbruk, där verklig ledning av

och kontroll över ensileringsförfarandet kan utövas och därigenom värdeiulla

erfarenheter vinnas till gagn för det framtida mera allmänna utnyttjandet

av metoden. _ Styrelsen hyser emellertid tveksamhet, huruvida

huvudsakligen mindre jordbruk lämpligen böra i första hand tagas i anspråk

tor det närmaste arbetet med ifrågavarande ensileringsmetods utformande

till anpassning efter våra jordbruksförhållanden.

Stockholm den 4 mars 1932.

På styrelsens för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet

vägnar:

G. SEDERHOLM.

Thure Björkman.

CENTRALANSTALTEN FÖR FÖRSÖKSVÄSENDET

PÅ JORDBRUKSOMRÅDET

I1USDJURSA VDELNINGEN.

Till styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet

på jordbruksområdet.

avS*va yttrande angående det i bifogade motioner (1:122

och 11: 208) väckta förslaget örn beviljande av anslag till anläggningar

ior ensilermgsändamål, får jag i ärendet anföra följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

9

Doktor A. I. Virtanens ensileringsmetod skiljer sig från de i Amerika

och Holland tidigare utexperimenterade och där allmänt använda däruti,

att han genom tillsats av en syrahaltig vätska sänker grönfodrets pHvärde

till omkring 3.8 och härigenom omedelbart avbryter växtcellernas

verksamhet. Samma resultat uppnås vid de äldre ensileringsmetoderna,

vilka håda prövats i avsevärd utsträckning också hos oss, genom en i den

inlagda grönmassan fortgående mjölksyrabildning genom vilken, som laborator

H. Edin vid sina här utförda omfattande undersökningar visat,

också fodrets pH-värde sjunker till omkring 3.8. Vid dessa äldre metoder

försiggår emellertid syrabildningen långsamt och åtföljes av en del jäsningsprocesser,

vilka medföra en avsevärd upphettning av massan och

ganska betydande lagringsförluster. Dessa lia vid laborator Edins undersökningar

under gynnsamma förhållanden kunnat nedbringas till 15 å

18 procent av den nedlagda massans torrsubstans.

Vid användande av A. I. V.-metoden synas motsvarande förluster kunna

nedbringas till några få procent. Under den gångna sommaren inriktades

husdjursavdelningens ensileringsförsök, då vi blevo nekade att direkt

pröva den då icke offentliggjorda A. I. V.-metoden, på närliggande metoder.

Härvid användes dels enbär saltsyra såsom ensileringsmedel, dels

saltsyra kombinerad med en tillsats av melass. Vid båda metoderna uppnåddes

en utmärkt konservering både av betesgräs oell annat grönfoder,

men då försöken ännu icke äro avslutade, kunna lagringsförlusterna och

det erhållna fodrets fodervärde ännu icke mera noggrant angivas. Emellertid

kan den nya metoden avgjort anses som mycket lovande. Det

måste dock förutsättas, att en organisation bildas, som inom landet framställer

en lämplig konservationsvätska och under lämpliga former tillhandagår

med råd och anvisningar angående ensileringens utförande. Sedan

svenska lantmännens riksförbund inköpt A. I. V.-patentet, synes dock

denna sak komma att ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Det bör emellertid icke förbises, att metoden ännu delvis befinner sig

på experimentstadiet och innebär vissa risker. Så kan en så stark syra

som saltsyra även i utspädd form icke gärna utlämnas till allmänt bruk

utan detaljerade bruksanvisningar, och helst bör metodens första användning

å varje plats inläras av kunniga instruktörer. I annat fall kan den

lätt vålla skador både vid användningen av syrablandningen under ensileringen

oell vid det framställda fodrets utnyttjande. Man måste också

ihågkomma, att A. I. V.-fodret icke lämpligen kan användas vid ostberedning,

åtminstone icke vid framställningen av storpipiga ostsorter. — Det

torde därför, som motionärerna själva framhålla, på nuvarande tidpunkt

huvudsakligen kunna bli fråga om att söka få de mera framsynta lantmännen

i de trakter av landet, dill- ostberedningen icke är mera utbredd,

att pröva och inlära metoden för att härigenom medverka till densammas

allmänna spridning, där den bäst lämpar sig.

Jag finner alltså motionens syfte i hög grad behjärtansvärt men anser,

att den ifrågavarande understödsverksamheten tillsvidare måste arbeta

inom en viss begränsad ram. Så finner jag i likhet med motionärerna, att

bidrag böra sökas bos och utbetalas av de olika länens hushållningssällskap,

men att för erhållande av dylika bidrag under de närmaste åren

måste krävas, att den sökande kan förete intyg från svenska lantmännens

riksförbund eller den organisation, som får A. I. V.-metodens utnyttjande

om band hos oss, att han Ilar utsikt att få biträde av sagda organisations

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

instruktörer vid anläggningens och ensileringens utförande. Endast på

så sätt torde metoden utan risk redan nu kunna föras ut i praktiken.

Då det i första hand gäller att få fram intresserade och kunniga föregångsmän

i de olika bygderna, som kunna arbeta för metodens spridning

och rätta genomförande, synes det önskligt, att bidragen, åtminstone under

de första åren, icke göras beroende av den sökandes åkerareal i den

grad, som motionärerna föreslagit. Tillsvidare torde dylika bidrag inom

det föreslagna maximibeloppets ram kunna lämnas till lantbrukare med

högst 50 hektar åker.

Experimentalfältet den 1 mars 1932.

NILS HANSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:337 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn anslag för ensiler ing sändamål. a1 i texten