Utlåtande i anledning av väckt motion angående nedsättning av kronoarrendatorernas arrendeavgifter.
1932-06-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1932:95, Utlåtande i anledning av väckt motion angående nedsättning av kronoarrendatorernas arrendeavgifter.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.
1
Nr 95.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående nedsättning av
kronoarrendatorernas arrendeavgifter.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 142, av herr Herou m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att de arrendeavgifter för kronoarrendatorerna, som utgå för arrendeåret
1932—1933, måtte nedsättas med 25 procent, samt att hos regeringen
begära förslag till arrendeavgifternas fastställande så att arrendesumman
bestämmes i relation till sådana persedlar i länets markegångstaxa,
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,
som ha inverkan på arrendatorernas ekonomiska förhållanden.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd härför, hänvisas till motionen.
I en den 29 februari 1932 avlåten proposition, nr 126, har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att godkänna följande förslag till kungörelse örn
ändrad lydelse av mom. Ilbo kungörelsen den 4 juni 1908 (nr 52) angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner:
Härigenom förordnas, att mom. 10:o kungörelsen den 4 juni 1908 angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner
skall erhålla följande ändrade lydelse: 10:o. Arrendeavgiften
skall vara utsatt till hälften i penningar och till hälften i en eller
flera av de persedlar, som upptagas i länets markegångstaxa, att lösas
med penningar efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.
För fiske eller annan lägenhet, som ej är att till
jordbruksegendom hänföra, må dock arrendeavgiften utsättas helt i
penningar eller helt i persedlar. Arrendeavgiften skall för varje arrendeår
erläggas vid särskild uppbördsstämma å någon av Kungl. Majits befallningshavande
bestämd dag närmast före den 14 mars det kalenderår,
då arrendet utlöper. Henna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1932. I
avseende å arrendeupplåtelse, som skett före nämnda dag, må domänstyrelsen,
där de kontraherade arrendevillkoren, med hänsyn till rådande
förhållanden, finnas för arrendatorn tyngande och det på grund härav
kan antagas möta svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser
enligt avtalet samt då skäl därtill för övrigt äro, efter framställning av
arrendatorn för tiden från och med löpande arrendeår medgiva sådan
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 10 sami. 45 hafi. (Nr 05.)
I
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.
ändring i arrendevillkoren, att hälften av den avtalade arrendeavgiften
efter priserna i litt. A i länets markegångstaxa det år avtalet slutits omräknas
i en eller flera markegångspersedlar, att lösas med penningar
efter senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.
Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet har i avgivet utlåtande,
nr 5, över ovanberörda proposition och vissa i samband därmed stående
motioner anfört följande.
»Vad först angår det genom propositionen framlagda förslaget, att arrendeavgifterna
för kronans jordbruksdomäner i kontrakt som avslutas efter
ingången av den 1 juli 1932 skola utsättas till hälften i penningar och till
hälften i en eller flera persedlar att lösas enligt markegång, får utskottet
förorda, att en dylik ändring i grunderna för arrendenas bestämmande
vidtages. I enlighet med vad domänstyrelsen i sitt yttrande framhållit,
måste, såsom konjunkturerna under de två sista årtiondena gestaltat sig,
arrendenas bestämmande till någon del i naturapersedlar medföra fördelar
såväl ur jordägarens som ur arrendatorns synpunkt. Jämlikt mom.
9:o i 1908 års kungörelse angående förändrade grunder för förvaltningen
av kronans jordbruksdomäner torde domänstyrelsen även efter förslagets
genomförande vara oförhindrad att vid utarrendering av jordbruksegendom
på kortare tid än tjugu år bestämma arrendet helt i penningar.
Beträffande frågan örn lindring i bestående arrendevillkor för kronoarrendatorer
anser utskottet, att under de nu rådande tryckta ekonomiska
förhållandena på jordbrukets område i viss omfattning bör öppnas möjlighet
för de ifrågavarande arrendatorerna att erhålla arrendelindring.
Det sätt, på vilket sådan arrendelindring enligt propositionen skall kunna
äga rum, synes utskottet ock i stort sett vara ändamålsenligt.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet tillstyrka riksdagen att godkänna
det genom propositionen framlagda förslaget till kungörelse örn
ändrad lydelse av mom. 10:o kungörelsen den 4 juni 1908 angående förändrade
grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner.
Den föreslagna kungörelsen gäller endast sådan jord, som förvaltas under
inseende av domänstyrelsen enligt 1908 års författning. Såsom i motionen
11:446 framhålles torde emellertid enahanda skäl för arrendelindring
kunna föreligga beträffande andra av kronans jordbruksfastigheter.
Utskottet tillåter sig därför hemställa, att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Majit att i den mån beträffande annan kronojord föreligga förhållanden
av samma art som de, vilka råda med avseende å det slag av
fastigheter propositionen gäller, meddela bestämmelser örn arrendelindring
under i huvudsak enahanda förutsättningar som de, vilka skola gälla
för de i propositionen avsedda fastigheterna.
De grundregler, vilka domänstyrelsen enligt propositionen bör tillämpa
vid prövning, huruvida i varje särskilt fall arrendelindring skall medgivas,
synas utskottet höra i vissa avseenden underkastas någon jämkning.
I propositionen har uppställts som regel, att lindring icke skall medgivas
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95. 3
med mindre av arrendetiden återstå minst tre år. Utskottet förbiser visserligen
icke, att en fordran på viss minimitid synes böra uppställas, men
utskottet har likväl kommit till den uppfattningen, att den i propositionen
angivna tidrymden torde kunna minskas. Utskottet anser även,
att den omständigheten, att en arrendator åtnjuter nedsättning av arrendet
enligt 1926 års i förestående redogörelse omtalade kungörelse, icke bör
utesluta, att han, örn förutsättningar därför i övrigt föreligga, i stället
får tillgodonjuta den genom propositionen föreslagna omräkningen av
arrendeavgiften. Därvid bör till grund för omräkningen läggas arrendeavgiftens
ursprungliga och icke dess enligt 1926 års kungörelse nedsatta
belopp. Vidare kan utskottet icke heller finna bärande skäl föreligga för
att i enlighet med propositionen från möjlighet till arrendelindring utesluta
arrendators konkursborgenärer, som övertagit arrendet.
Såvitt för närvarande kan bedömas, torde det genom propositionen framlagda
förslaget i allmänhet få anses bereda vederbörande arrendatorer
tillräckligt stora arrendelindringar. Det kan emellertid undantagsvis
förekomma fall, i vilka en omräkning av arrendet efter de i propositionen
angivna grunderna icke skulle giva den lindring i arrendevillkoren, som
ändrade ekonomiska förhållanden otvetydigt måste anses påkalla. Enligt
utskottets mening bör i sådana fall omvärdering av arrendeavgiften kunna
äga rum efter ansökan av arrendatorn och företagen prövning av åtgärdens
behövlighet. Utskottet tillåter sig därför hemställa, att riksdagen
ville bemyndiga Kungl. Majit att, i den mån förhållandena därtill giva
anledning, meddela bestämmelser örn sådan omvärdering under nu angivna
förutsättningar.
Det i motionerna I: 324 och II: 478 framställda förslaget, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit skulle anhålla att viss räntesats måtte fastställas
för de fall, i vilka uppskov med arrendeavgiftens erläggande beviljas.
anser sig utskottet icke böra förorda. Utskottet förutsätter, att
dröjsmålsräntan hålles så låg som det allmänna ränteläget vid varje tidpunkt
medgiver.»
I enlighet med vad utskottet hemställde beslöt riksdagen, bland annat,
A) att godkänna det genom förevarande proposition framlagda förslaget
till kungörelse örn ändrad lydelse av mom. 10:o kungörelsen den 4 juni
1908 (nr 52) angående förändrade grunder för förvaltningen av kronans
jordbruksdomäner; B) att med anledning av förevarande proposition bemyndiga
Kungl. Majit att även beträffande annan kronans jord än sådan,
som i propositionen avses, meddela bestämmelser örn arrendelindringar
under de förutsättningar, som utskottet i sitt utlåtande angivit;
C) att med anledning av förevarande proposition uttala, att enligt riksdagens
mening vid prövningen i förekommande fall av fragan, huruvida
arrendelindring bör medgivas, bör iakttagas vad utskottet i sitt
utlåtande anfört; D) att med anledning av förevarande proposition bemyndiga
Kungl. Majit att meddela bestämmelser angående omvärdering
Utskottet.
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 95.
av arrendeavgift i den utsträckning och under de förutsättningar, som
utskottet i sitt utlåtande angivit.
Utskottet anser sig icke böra, såsom i förevarande motion föreslagits,
tillstyrka en viss generell nedsättning av arrendeavgifterna för kronoarrendatorer,
utan synes frågan om arrendelindring böra prövas från
fall till fall. I sådant avseende vill utskottet erinra örn den befogenhet,
som enligt det på sätt ovan nämnts av riksdagen godkända författningsförslaget
skulle tillkomma domänstyrelsen att i viss ordning medgiva
lindring i arrendevillkoren. Vad angår motionärernas förslag att ifrågavarande
arrenden i sin helhet skulle fastställas i relation till vederbörande
markegångstaxa finner utskottet, med hänsyn till vad i ovannämnda
proposition anförts, skäl icke föreligga att härutinnan gå längre än vad
berörda författningsförslag innehåller eller att arrendeavgiften bestämmes
till hälften i penningar och till hälften i persedlar. Utskottet vill
emellertid erinra, att enligt det godkända författningsförslaget arrendeavgiften
för fiske eller annan lägenhet, som ej är att hänföra till jordbruksegendom,
kan helt utsättas i persedlar.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att förevarande motion II: 142 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 juni 1932,
På jordbruksutskottets vägnar:
0. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 94.
3217 52. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1932.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.