Memorial, i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen väckt anmälan örn anmärkning mot statsrådet Holmbäck i egenskap av t. f. chef för ecklesiastikdepartementet.
1932-05-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1932:25, Memorial, i anledning av en inom första kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen väckt anmälan örn anmärkning mot statsrådet Holmbäck i egenskap av t. f. chef för ecklesiastikdepartementet.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets memorial Nr 85.
3
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1932 kl. 5.30 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial, i anledning av en inom första
kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen väckt anmälan
örn anmärkning mot statsrådet Holmbäck i egenskap
av t. f. chef för ecklesiastikdepartementet.
Sedan enligt utdrag av första kammarens protokoll den 4 april 1932 herr
Norling i den ordning 57 § riksdagsordningen föreskriver yttrat, att anledning
förefunnes till anmärkning mot statsrådet Holmbäck i egenskap av t. f.
chef för ecklesiastikdepartementet, har kammaren till utskottet jämlikt berörda
57 § riksdagsordningen remitterat detta yttrande tillika med ett av herr
Norling i sammanhang därmed avlämnat förseglat konvolut, vilket vid öppnandet
befanns innehålla en skrift, däruti herr Norling mot statsrådet Holmbäck
såsom t. f. chef för ecklesiastikdepartementet anmält anmärkningsanledning
på grund av att statsrådet Holmbäck genom det råd han givit konungen i
ett av Kungl. Majit den 20 november 1931 avgjort ärende angående besvär i
fråga om förlikningsavtal rörande en donation till universitetet i Uppsala på
ett mot regeringsformen stridande sätt försummat rikets sannskyldiga nytta.
Utskottet har vid granskning av handlingarna i ärendet inhämtat följande:
Byggmästaren Borbos Erik Hansson har genom testamente den 12 juni
1928 och tilläggstestamente den 22 augusti samma år förordnat genom det
förstnämnda testamentet, förutom legat till vissa angivna personer, att en fond,
benämnd »Erik och Jenny Hanssons minnesfond» uppgående till 300,000 kronor
skulle bildas för ändamål, som senare komme att bestämmas, samt genom
det senare testamentet att berörda fond skulle uppdelas på två fonder, den ena
utgörande 100,000 kronor att förvaltas av Orsa kommun och användas till vissa
välgörande ändamål samt den andra utgörande 200,000 kronor under namn av
»Erik och Jenny Hanssons minnesfond» doneras till Stockholms Högskola i
och för en professur i statskunskap och under villkor, att till dess förste innehavare
genast skulle kallas doktor C. G. Melander samt att denne vid uppnådda
67 år till sin död och därefter hans maka Margit, född Grannas, såsom pension
ägde behålla hälften av lönen. Därest Stockholms Högskola avböjde donationen
skulle den under samma villkor gå till Uppsala universitet.
4
Konstitutionsutskottets memorial Nr 25.
Sedan Borbos Erik Hansson avlidit den 12 mars 1929 Ilar boutredningsmannen,
ovannämnda Melander, den 8 april 1929, § 4, vid Orsa tingslags häradsrätt
å samtliga testamentstagares vägnar bevakat båda ifrågavarande testamenten.
Stockholms högskola har genom beslut den 16 september 1929 förklarat sig
icke önska mottaga de testamenterade medlen på föreskrivna villkor.
Delägarna i dödsboet efter Borbos Erik Hansson hava efter stämning, som
delgivits Uppsala universitet den 11 februari 1930 och makarna Melander den
19 i samma månad, klandrat testamentet och därvid bland annat gjort gällande
att testator icke vid testamentenas upprättande varit vid fullt och sunt förstånd.
Universitets ombud anförde inför häradsrätten, att universitetet i vad hittills
förekommit i saken ej haft anledning att avstå från den donation som uti
ifrågavarande testamenten gjorts för vetenskapligt ändamål.
Den 3 februari 1931 undertecknades mellan Upsala Universitets drätselnämnd,
Östen Undén, å ena sidan, samt Borbos Erik Hanssons arvingar, å andra
sidan, ett avtal av följande lydelse:
»Avtal. Mellan Upsala universitets drätselnämnd och här nedan angivna
delägare i dödsboet efter Borbos Erik Hansson har följande avtal träffats,
vilket för universitetets del blir gällande under förbehåll av universitetskanslerns
godkännande.
Undertecknade dödsbodelägare förbinda sig solidariskt att vid anfordran
utbetala ett belopp av Femtiotusen (50,000) kronor till universitetet att utgöra
en fond till främjande, på sätt universitetet finner för gott, av det statsvetenskapliga
studiet vid universitetet, varjämte vi erlägga den för angivna belopp
utgående gåvoskatten.
Universitetet avstår från alla anspråk på grund av Borbos Erik Hanssons
den 22 augusti 1928 dagtecknade testamente, enligt vilket universitetet skulle
på vissa villkor erhålla ett belopp av 200,000 kronor till en professur i statskunskap.
Undertecknade dödsbodelägare förbinda sig att svara för alla kostnader i
den vid Orsa tingslags häradsrätt pågående rättegången mellan Erik Friare i
Stenberg m. fl., kärande, och Upsala universitet m. fl., svarande, med undantag
av de kostnader universitetet hittills för egen del haft i rättegången. Upsala
den 3 februari 1931.»
Avtalet har underskrivits av samtliga dödsbodelägare med ett undantag,
men de arvingar, som biträtt avtalet, svara för hela det överenskomna beloppets
överlämnande till universitetet.
I anledning av berörda avtal har Melander i skrift den 3 februari 1931 till
. Konungen under påpekande av den orättfärdighet, som skulle begås mot honom
och hans hustru, därest förlikningsavtalet antoges, anhållit att Kungl. Maj :t
måtte förordna att sagda anbud icke antages.
Efter remiss av skriften till universitetskanslern och Större akademiska
konsistoriet, vilken remiss behandlades i samband med frågan örn avtalets
godkännande, beslöt konsistoriet den 14 februari 1931 hos universitetskanslern
tillstyrka, att avtalet måtte av kanslern fastställas samt att Melanders skrift
Konstitutionsutskottets memorial Nr 25.
5
icke måtte föranleda någon Kungl. Majits åtgärd, varefter drätselnämnden
anhöll örn kanslerns fastställande av avtalet.
Över beslutet anförde Melander besvär bos universitetskanslern.
Genom beslut den 20 augusti 1931 godkände kanslern avtalet.
Över kanslersämbetets beslut besvärade sig Melander bos Kungl. Maj:t med
anhållan tillika, att, därest besvären icke bifölles, beslutet örn stadfästelse av
den ingångna förlikningen måtte godtagas endast under förutsättning, att arvingarna
ingingo en tilläggsförlikning med Melander och hans hustru av innehåll
att även de skulle bekomma 50,000 kronor.
Genom beslut den 20 november 1931 har Kungl. Maj:t på hemställan av
föredragande statsrådet och t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet Holmbäck
lämnat besvären och den i sammanhang därmed gjorda ansökningen utan
bifall.
I ovanberörda anmälningsskrift har herr Norling, sedan han påpekat att avlidne
Borbos Erik Hanssons arvingar i Orsa klandrat nämnda testamenten, vidare
anfört:
»Sedan ifrågavarande rättegång pågått ett år och börjat luta till förlust
för arvingarna, inledde universitetet helt oförmodat och utan kommunikation
med sina medsvarandeparter (alltså i strid mot 20 kap. 3 § rättegångsbalken)
underhandlingar med Orsa örn förlikning. Ett förslag kom till stånd, innefattande
väsentligen, att universitetet skulle avstå från 150,000 av donationssumman
och därmed slopa den tilltänkta lärostolen.
Så snart Melander fått kännedom härom hemställde han, att universitetet
måtte i förlikningsförslaget inrymma även en kontant ersättning till honom
motsvarande den universitetet betingade sig. Detta var ju rimligt redan därför,
att testator ej endast velat stifta en minnesfond till vetenskapens främjande
utan även avsett att därigenom åstadkomma ett ekonomiskt stöd åt sina ifrågavarande
gamla vänner.
Rector magnificus avslog nämnda hemställan. Melander anförde besvär
över förlikningsförslaget hos kanslern. Denne avslog besvären och fastställde
förslaget — som det förljudes efter utomordentligt stor tvekan. Saken bragtes
så inför Kungl. Majit, som genom beslut den 20 sistlidne november likaledes
avslog.
I sina påminnelser hos Kungl. Majit hade Melander anhållit om medicinalstyrelsens
hörande angående testators sinnesbeskaffenhet. Detta dels därför,
att man på grund av bl. a. ett för testamentet ytterst gynnsamt intyg av
en specialist på området — docenten och sedermera medicine professorn Nils
Antoni.— måste anse stora utsikter föreligga för att arvingarnas talan skulle
bli ogillad, och att följaktligen förlikningen borde av Kungl. Majit kullkastas,
dels också därför, att universitetets drätselnämnd ända in i det sista
hållit på sitt ursprungliga motiv för förlikningsförslaget, nämligen att processens
utgång vöre oviss. Upplysning i denna punkt var för Kungl. Majit
nödig. Och jämlikt 10 § regeringsformen var alltså Kungl. Majit pliktig
att härom infordra jdtrande från vederbörande ämbetsverk, i detta fall medicinalstyrelsen.
Så skedde ej.
Som Melander under ärendets gång fullgjort den avsägelse av kallelseförmånen
till den ifrågasatta lärostolen, som han redan januari 1930 ställt i
utsikt, så innebär förlikningen en förlust för det allmänna av 150,000 kronor.
Men därutöver även av ett belopp å 50,000 kronor, vilket såsom tilläggsdonation
erbjudits, genom meddelande till föredraganden i ecklesiastikdepartementet
ävensom tillförordnade departementschefen, statsrådet Holmbäck.
6
Konstitutionsutskottets memorial Nr 25.
Deri sistnämnde har likaledes delgivits en från högst kompetent och i saken
insatt person inhämtad upplysning örn medicinalstyrelsens sannolika utlåtande,
vilken gav vid handen, att förlikningen var oklok för Uppsala.»
Efter övervägande av vad rörande detta ärende förekommit, har utskottet
funnit den av herr Norling anmälda anmärkningsanledningen icke till någon
utskottets anmälan föranleda,
vilket utskottet får för riksdagen tillkännagiva.
Stockholm den 12 maj 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
AUD. SÄVSTRÖM.
N ärvarande: Herrar Sävström, David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson,
Sundberg, Vennerström*, Mellén, Larsén, Ehrnberg, Per Andersson*, Persson i
Trången*, Pehrsson i Göteborg*, Hallén, Anderson i Norrköping, Andersson i Igelboda*,
Olsson i Mora, Fast och Alströmer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
321425
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.