Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26
1932-05-12 · 93 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 93 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1932:26, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. V* 7 f- m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av
§§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33,
35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79
riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,
ävensom i ämnet väckta motioner.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en av
Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 19 februari 1932 dagtecknad, proposition,
nr 105, däri Kungl. Maj :t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlagt följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 oell 105—107 regeringsformen, §§ 33,
35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt
2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett
konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.
Å urtima — -----— förekommande ärenden.
§ 81.
Denna regeringsform — ---— ■— riksdagars beslut.
Då riksdagen bos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,
därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag,
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 14 käft. (Nr 26—27.)
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
förrän riksdagen åtskilts låta sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän
kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen
genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av
en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen
ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets
tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, det tillkännagiva
genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar
Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma
genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.
§ 82.
Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen besluta
och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit,
''åge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens
kamrar uppläst, kraft av grundlag.
§ 105.
l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att äska de protokoll,
som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ärenden.
Protokoll i-----uppgivna händelser.
2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska de i statsrådet förda
protokoll i utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll, som i 9 § sägs, må dock
äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen,
huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för
protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att
utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.
§ 106.
Finnér konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet av dessa protokoll, att
någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,
uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt
någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan
överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av
någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §
av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut
vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombudsmannen
inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal
emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på
sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skjddige, döme dem riksrätten efter
allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant
ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.
3
§ 107.
Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrådets
ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag örn allmänna
mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande
icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat,
äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den
finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan,
att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka
anmärkning blivit gjord.
Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riksdagens
utskott, även i annan ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke
av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, örn saken rörer utrikes
ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksdagens överläggningar
därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers
eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas,
ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.
Allt vad — —---ämbetsbefattning tillkommer.
Riksdagsordningen.
§ 33.
1. Så snart-----vice talman.
Närmare bestämmelser-----beslutad stadga.
2. Innan val-----levnadsåren äldst.
3. Där talman-----vice talman.
4. Vid samtidigt-----förfallet upphört.
5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjäning,
som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig,
tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter,
efter samråd med sekreteraren.
§ 35.
1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela
riket till båda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan
Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom.
Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna
genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets
ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet
omedelbart upplöst.
2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen
sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen
förklarar riksdagen vara avslutad.
Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungens beslut örn avslutandet
meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren sam
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
tidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat;
och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.
§ 36.
1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:
ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa
riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu,
utrikesutskottet av sexton, statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet av
tjugu, bankoutskottet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet
av tjugu ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet
inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att
för upptagande av frågor, som prövas böra av särskilt utskott beredas, tillsätta
dylikt utskott, så ock att, därest utskott anmäler behov av förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Vardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att, när utskottsledamöter
avgå eller få förfall, i deras ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som rörer kammaren enskilt
och är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för
avgivande av utlåtande och förslag i fragan ett tillfälligt utskott, bestående
av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.
Tillfälligt utskott må ock tillsättas för ändamål, varom i 44 § 2 mom. förmäles.
4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för
beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.
5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola
utses. Närmare bestämmelser örn valsättet meddelas i särskild av Konungen
och riksdagen samfällt beslutad stadga.
6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val
till utskott deltaga.
Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas
i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.
Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i annat utskott än konstitutions-
och utrikesutskotten invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock
utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser
redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.
§ 37.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, vallagen,
stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan
örn val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka
riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar
däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,
så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hän
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 5
visade grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar
och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, örn statsdepartementen, örn kommandomål, örn förvärvande
och förlust av medborgarrätt, örn rikets vapen och flagga, örn allmänt
kyrkomöte och örn allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts
behandling.
3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll med undantag
av protokoll i utrikes ärenden. Om utskottets rätt och plikt att, efter
granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill
denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning
av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller
av annat utskott fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller
föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat och saken ej rörer utrikes
ärenden, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande,
därom är i regeringsformen stadgat.
4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna
uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom besluta,
sa ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar
proposition.
§ 38.
1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser med främmande
makter och icke skola av annat utskott behandlas.
2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes
ärenden; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes örn vissa protokoll
särskilt föreskrivet.
Huru förfaras skall i anledning av anmärkning, vartill granskning av protokollen
föranleder, så ock örn avgivande av yttrande, när med avseende å utrikes
ärenden av annat utskott eller av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet
eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt
utövat, därom stadgas i regeringsformen.
3. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i
visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter
till tystnadsplikt förbundna.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla
statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den män det icke gäller
jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
eller kostnader för riksdagens lius och riksdagens verk, granska, utreda och
uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet
av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra
iakttagas, så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser avsättas. Utskottet aligger därjämte
att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga
statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,
uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag
till riksstat.
2. Utskottet tillkommer-----ansvar yrka.
§ 40.
1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit fran kamrarna hänvisade
frågor, som angå föreskrifter örn bevillnings utgörande. Utskottet har även
att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,
förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna
samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet
att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må
därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skatter
samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och försäljning
av rusdrycker och maltdrycker.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mal, för vilka utskottet
fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter örn bankens
och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet
av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden
och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som
avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlaningsfonder.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i
anledning av de från kamrarna hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.
t
3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riksdags-
och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens
verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från
kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
7
§ 44.
1. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts
behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den
enligt föreskrifterna i 37—43 §§ skolat handläggas av annat ständigt utskott.
2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37—
43 §§ stadgas tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan hänvisas
till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast
höra, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.
§ 45.
1. Alla utskott---utsedda, sammanträda.
2. Utskotten välja, — —- — nödig finnes.
3. Utskotten böra,---dem ankomma."
4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren
att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent
yttra sig i ärendet.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma,
och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.
En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver,
dock att, där utskott jämlikt 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det
ärendet äger yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter.
Utan hinder av vad nu sagts må ledamot, som under överläggningen i en
fråga redan yttrat sig, för till viss tid begränsat, kort genmäle till efterföljande
talare kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet omedelbart efter
sådan talare.
Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda
på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke
av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har
sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig.
Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av
talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling
överlämnas, skall beslut däröver av kammaren utan föregående överläggning
genast fattas.
§ 54.
Konungens skrivelser---dess yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från
dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen
finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar
uppskov med framställningen lända riket till men.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar
från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i
kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till
infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva
utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller
näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan
utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då
propositionen avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan
inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad
händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen
är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift
flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,
kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit
yttrande.
§ 57.
Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § första stycket regeringsformen
avses, av utskott fråga hos kamrarna väckes, att statsrådet eller någon
dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra
därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot
statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, varom remiss begäres
till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen
skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.
Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut
uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och
angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.
§ 58.
När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde. Vid detta sammanträde bör hänvisning
till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att
kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst
till det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.
Vid remiss till utskott äger varje ledamot i målet avgiva yttrande, vilket
jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.
Är inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i
55 § första stycket sägs, eller uppstår, i annat fall än i första stycket av denna
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
9
paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga
blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid
det nästföljande ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende---överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i
den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för
bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall. Örn denna
besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjorda,
bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör
särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu
är föreskriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras,
och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt
obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må
försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör
voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras
och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition
göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade,
nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nejsedel,
båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för
sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel,
som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad
proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning
skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott
enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning
en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade
sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör
den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta
och fria såväl från ali tvetydighet i anseende till personernas namn som från
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
oriktighet i allseende till deras antal; dock skall i fråga om val till utskott
gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan
personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när
så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna
och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som
angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas,
som mot grundlag eller annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen
avlämnas.
Tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund —--— som helst.
Vid föregående---ovägerligen iakttagas:
Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,
eller konstitutionsutskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrådet.
eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller revisorers
över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden,
icke kunna före femtio år efter protokollets eller handlingens datum till
tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgivas
sådana---icke uppenbara.
I samband med dessa grundlagsändringsförslag har utskottet till behandling
förehaft följande i ämnet väckta motioner:
inom första kammaren
nr 6 av herr Rosén;
nr 307 av herr Hallin;
nr 310 av herr Lindhagen, i vad den avser grundlagsfrågor; samt
inom andra kammaren
nr 102 av herr Alströmer m. fl.;
nr 431 av herr Persson i Falla m. fl.;
nr 444 av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl.;
nr 445 av herr Anderson i Råstock;
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
11
nr 455 av herr Forssell;
nr 456 av herr Nylander m. fl.;
nr 457 av herr Nylander m. fl.;
nr 458 av herr Hage;
nr 459 av herr Kilbom m. fl.;
nr 468 av herrar Tersson i Falla och Anderson i Storegården.
För de i motionerna framställda yrkandena kommer utskottet i det följande
att redogöra i vederbörligt sammanhang.
Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid
densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 19 februari 1932 samt beträffande motiveringarna för de i motionerna
framställda förslagen till dessa motioner.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.
Historik.
I. Inledning.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén,
Engberg, Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Anderson i Norrköping,
Olsson i Mora, Fast, Björck i Kristianstad och Sandwall.
Den svenska riksdagens arbetsformer hava i mångt och mycket en för den
svenska konstitutionen säregen karaktär med gammal hävd. Då 1810 års riksdagsordning
genom representationsreformen år 1866 ersattes med den ännu gällande
riksdagsordningen, ägnades icke någon större uppmärksamhet åt frågan
örn riksdagens arbetsorganisation. Riksdagens arbetsformer lämnades sålunda
i det väsentliga orubbade, endast med erforderlig anpassning efter det nya riksdagsskicket.
Redan kort tid efter tillkomsten av 1866 års riksdagsordning började emellertid
anmärkningar riktas mot riksdagens arbetsorganisation, och tid efter annan
hava sedan förslag väckts örn ändringar i olika hänseenden. Till en början
var det i främsta rummet fråga örn avskaffande eller förändring av de tillfälliga
utskotten. Fram erno t sekelskiftet aktualiserades emellertid även andra
spörsmål, väsentligen framkallade av den ökning i riksdagens arbetsbörda, som
alltmer började göra sig gällande. Åtskilliga grundlagsändringar hava ock
vidtagits, bland vilka främst märkas de åren 1900, 1909 och 1918 genomförda,
åsyftande ett snabbare igångsättande av riksdagens arbete samt innebärande
omregleringar beträffande de ständiga utskotten.
Även efter 1918 års grundlagsändringar hava inom riksdagen framförts förslag
om reformer i olika hänseenden av riksdagens arbetssätt, och vid 1928 års
riksdag hemställde konstitutionsutskottet, att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning rörande erforderliga ändringar
i gällande bestämmelser örn utskottens sammansättning och arbetsuppgifter
ävensom, i samband därmed, rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara
ägnade att främja en sund utveckling av riksdagens arbetsformer. Bland de
problem, som borde tagas under omprövning, nämnde utskottet frågorna örn de
tillfälliga utskottens ställning, örn de ständiga utskottens organisation och fördelningen
av ärendena mellan desamma samt örn budgetens och vissa lagstiftningsfrågors
behandling. Frågan förföll emellertid vid denna riksdag. Icke
heller vid 1929 års riksdag föranledde i ämnet väckta motioner någon riksdagens
åtgärd.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
13
Vid 1930 års riksdag upptogs emellertid ånyo frågan om ändringar i riksdagens
arbetsformer, och i överensstämmelse med konstitutionsutskottets i memorial
(nr 21) gjorda hemställan avlät riksdagen skrivelse (nr 185) till Kungl.
Maj :t i ämnet. Efter en erinran örn att det förefunnes ett utbrett missnöje med
nuvarande anordning av riksdagsarbetet och de för detta arbete gällande formerna,
betonades i skrivelsen, att förutsättningen för ernåendet av ett bättre sakernas
tillstånd vore, att frågan örn riksdagsarbetets lämpliga anordnande överlämnades
åt en av erfarna representanter för de olika utskotten och i övrigt allsidigt
sammansatt kommitté för en förutsättningslös utredning. Denna utväg
syntes vara desto lämpligare, som det kunde tänkas visa sig möjligt att utan
större rubbningar åstadkomma en mera tillfredsställande arbetsorganisation,
därest målsmän för de olika utskotten samtidigt ställdes inför uppgiften att anvisa
det sätt, varpå jämkningar, som kunde av arbetet inom utskotten eller eljest
påkallas, efter deras mening bäst borde åstadkommas. Riksdagen anhöll
på den grund, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning angående de
ändringar i grundlag och andra författningar, som kunde finnas nödiga för ett
mera ändamålsenligt anordnande av lagtima riksdags arbeten. I skrivelsen
framhölls, att riksdagen i främsta rummet fäste avseende vid utskottsarbetets
planmässiga ordnande, men att utredningen dock icke borde begränsas härtill
utan även omfatta andra uppslag, som ägde samband med riksdagsarbetet och
kunde finnas vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och
effektivitet.
Med föranledande av riksdagens skrivelse tillsatte Kungl. Majit år 1930 en
kommitté -—- i det följande endast benämnd kommittén — med uppdrag att verkställa
utredning av frågan örn riksdagens arbetsformer. Till ledamöter förordnades
ledamöterna av riksdagens första kammare G. F. Bissmark, tillika
ordförande, S. H. Kvarnzelius, C. L. A. A. Reuterskiöld, K. V. Rydén och
C. E. Svensson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, A. I. Anderson,
J. A. Engberg, P. S. Hedlund och G. A. Mosesson. Sedan Rydén avlidit,
förordnades ledamoten av riksdagens andra kammare A. Anderson i Råstock att
i hans ställe vara ledamot av kommittén.
Till fullgörande av sitt uppdrag har kommittén år 1931 avgivit betänkande
(Statens offentliga utredningar 1931:26) med förslag till vissa ändringar i
regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.
Kommittén har såsom ett allmänt omdöme uttalat, att det fast organiserade
svenska riksdagsmaskineriet i stort sett fungerat och alltjämt fungerar tillfredsställande.
Brister förefunnes dock i åtskilliga avseenden. Bland mera
påfallande olägenheter vore att nämna anhopningen av ärenden i kamrarna under
riksdagens sista skede samt splittringen i budgetbehandlingen; även de tillfälliga
utskotten utgjorde beträffande flertalet av dem handlagda ärenden en
föga rationell och med betänkliga olägenheter behäftad organisationsform.
Olägenheterna syntes dock kommittén vara av den art, att de kunde i avsevärd
man förminskas eller undanröjas utan en Iran grunden gående omläggning vare
sig av utskottsväsendet eller av riksdagens arbetsformer i övrigt. Utgångs
-
1930 års
riksdags
skrivelse
nr 185.
1930 års
kommitté.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Propositionen.
Motion.
Utskottet.
punkten för kommitténs arbete bade sålunda varit, att största hänsyn borde tagas
till den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig.
Huvudparten av de grundlagsändringar, som kommittén från nu angivna utgångspunkter
föreslagit, avse ärendenas beredning genom utskott, men även
andra frågor hava behandlats, såsom örn begränsning av tiden för propositioners
och motioners avgivande, örn ärendenas behandling i kamrarna m. m.
De av kommittén utarbetade förslagen till grundlagsändringar hava, med
vissa formella jämkningar, i oförändrat skick framlagts för riksdagen i förevarande
kungl, proposition, dock med det undantaget att frågan örn en av kommittén
föreslagen ändring i § 12 riksdagsordningen angående ökat antal fria resor
för riksdagsledamöterna utbrutits, enär denna fråga ansetts böra behandlas gemensamt
med den i samma paragraf berörda frågan örn sänkning av riksdagsmännens
arvoden, varom proposition (nr 195) senare avlåtits till riksdagen.
Departementschefen har såsom allmänt omdöme uttalat, att det varit
kommitténs ögonmärke att utan större rubbningar i bestående förhållanden söka
åvägabringa en lösning av frågan örn en mera tillfredsställande organisation
av riksdagens arbete. De förslag, vari utredningen utmynnat, byggde helt på
huvudgrunderna i gällande system. Huruvida de ifrågasatta ändringarna
skulle kunna giva ett tillfredsställande resultat vore naturligen vanskligt att
nu bedöma. Möjligen skulle mera ingripande åtgärder komma att visa sig
nödvändiga. Med det inbördes beroende, i vilket de olika leden stöde till varandra
i ett så omfattande system, som riksdagens arbetsformer utgöra, vore
dock en djupare gående omläggning en ömtålig fråga, och det gällde att icke
giva till spillo de förtjänster, som den gamla under lång tid prövade organisationen
visat sig i många hänseenden besitta. Riktig syntes därför departementschefen
den väg vara, som kommittén följt, eller att i första hand pröva
vad som kunde vinnas med mindre medel. Erfarenheten finge sedan visa om
man kunde stanna därvid.
I motionen I: 307 av herr Hallin, i anledning av förevarande proposition, har
hemställts, att riksdagen måtte såsom vilande antaga de i propositionen föreslagna
grundlagsändringarna — dock med vissa i motionen angivna jämkningar,
främst avseende de föreslagna bestämmelserna örn utökning av statsutskottets
ledamotsantal samt örn inrättande av ett utrikesutskott.
Den fast uppbyggda svenska riksdagsorganisationen besitter, även örn den
ingalunda är utan bristfälligheter, betydande förtjänster. Såsom ett bevis på
förtjänsterna hos det svenska riksdagsmaskineriet kan anföras den omständigheten,
att denna organisation, visserligen med en del omläggningar och utbyggnader,
visat sig kunna möta den starka ökning av arbetsbördan, som under
de senaste decennierna inträtt och som nådde sin hittillsvarande höjdpunkt
under världskriget och de därefter närmast följande åren. Utskottet vill här
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.
15
nied dock ingalunda bestrida, att brister i åtskilliga avseenden vidlåda riksdagens
arbetsorganisation. Självfallet är det angeläget att söka undanröja eller
åtminstone begränsa desamma. Bristerna synas utskottet, i likhet med vad
kommittén anfört, emellertid icke vara av den art och omfattning, att de icke
kunna i avsevärd mån förminskas eller borttagas, utan att några mera från
grunden gående omstöpningar vidtagas av riksdagens arbetsformer. Utskottet
ansluter sig sålunda till uppfattningen, att man i möjligaste mån bör sträva
efter att uppnå en rationalisering av riksdagens arbete. Utgångspunkten för
utskottets bedömande av de framställda förslagen örn omorganisation av riksdagens
arbetsformer m. m. är därför den, att största möjliga hänsyn bör tagas
till den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig, och som i och för
sig i väsentliga delar är värdefull och därför icke utan nödtvång bör givas
till spillo. Erfarenheten får sedan visa, örn en mera djupgående omläggning
i framtiden kan befinnas erforderlig.
Från dessa allmänna utgångspunkter har utskottet funnit sig böra ingå
i prövning av det av Kungl. Majit för riksdagen framlagda, med kommitténs
utkast i huvudsak överensstämmande förslaget till grundlagsändringar berörande
riksdagens arbetsformer m. m.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.
Historik.
II. Utskottsorganisationen.
1. Begränsning ar tillfälliga utskotts användning.
Närvarande: Herrar Sävström, David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson*,
Sundberg, Vennerström, Mellén, Larsén, Akerberg*, P. Sandström*, Engberg,
Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Lindmark, Olsson i Mora, Fast,
Björck i Kristianstad och Sandwall*.
* Ej närvarande vid justeringen.
I 1810 års regeringsform upptogs bland de ständiga utskotten även ett allmänt
besvärs- och ekonomiutskott, som skulle bereda ärenden på den ekonomiska
lagstiftningens område, inom vilket riksdagen enligt § 89 regeringsformen endast
hade befogenhet att göra framställningar och uttala önskningar, som Konungen
ägde fästa det avseende vid, honom för gott syntes. Genom en år 1815
genomförd grundlagsändring förändrades detta utskotts kompetens icke obetydligt.
Härigenom bereddes möjlighet för att frågor, som icke folie inom
området för något av de ständiga utskottens behörighet, icke desto mindre bleve
gjorda till föremål för beredning i något av dem, i första hand besvärs- och
ekonomiutskottet. Detta utskott kom efter 1815 års grundlagsändring så småningom
att uppfattas som egentligen avsett för alla frågor, som icke otvetydigt
tillhörde annat ständigt utskotts verksamhetsområde, d. v. s. såsom ett till
sin egentliga kompetens endast negativt bestämt utskott. I följd härav utvecklade
det sig till en samlingsplats för de mest skilda framställningar. Denna
olikartade beskaffenhet hos de frågor, som hänvisades till allmänna besvärs-
och ekonomiutskottet, ansågs omöjliggöra sakkunnig behandling av
ärendena, varför också flertalet förslag örn en representationsreform, i den mån
de berörde frågan örn utskottsorganisationen, tillstyrkte detta utskotts avskaffande.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet avskaffades också genom
1866 års riksdagsordning. Denna införde en ny form för ärendenas beredning,
de s. k. tillfälliga utskotten.
Tillfälligt utskott skall enligt den nu gällande riksdagsordningen tillsättas
för beredning av fråga, som ej faller inom ständigt utskotts behandling men
ändå är av beskaffenhet, att utskotts yttrande däröver erfordras. Dylikt utskott
har karaktär av kammarutskott, i följd varav fråga som beretts av dylikt
utskott behandlas successivt i de båda kamrarna, först i den kammaren,
där frågan väckts, och, i händelse av positivt beslut i denna kammare, därefter
i medkammaren. Avsikten med de tillfälliga utskottens inrättande var, att
utskottens sammansättning skulle kunna av kammaren avvägas för varje fråga
med hänsyn till dennas innebörd och att medkammaren icke skulle behöva pröva
ärendet annat än örn det föranlett positivt beslut i förstnämnda kammare. Kamrarna
tillerkändes samtidigt rätt att utan hänvisning till utskott avslå motion
av beskaffenhet att tillhöra tillfälligt utskotts behandling.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
17
De tillfälliga utskotten hava emellertid i praxis blivit ungefär lika permanenta
som de ständiga utskotten. Tillfälliga utskott tillsättas ej särskilt för
viss eller vissa därförinnan väckta frågor utan utses till visst antal redan vid
riksdagens början, i regel två i första kammaren och fem i andra kammaren.
Mellan dessa utskott fördelas frågorna inom vardera kammaren vanligen i grupper
efter ärendenas sakliga natur. Fördelningen är dock icke bestämt fixerad,
och emellanåt ha till samma utskott hänskjutits frågor av mycket olikartad
natur. Sedan de tillfälliga utskotten genom grundlagsändring år 1912 medgivits
rätt att anställa sekreterare, har sådan i regel anlitats; dessförinnan utsågs
för varje mål bland utskottsledamöterna särskild föredragande, som ock
hade att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Ehuru de tillfälliga utskotten
till skillnad från de ständiga utskotten ej kunna ingå i sammansättningar med
andra utskott och någon officiell samverkan mellan tillfälliga utskott i den
ena kammaren och motsvarande utskott i den andra för behandling av frågor,
som väckts i båda kamrarna, sålunda ej kan komma till stånd, äger dock i
praxis samarbete under hand stundom rum. Den i riksdagsordningen § 55 lämnade
möjligheten att utan remiss avslå motion, som kan beredas av tillfälligt
utskott, kommer numera i praktiken ej till användning.
Örn gränsen för de tillfälliga utskottens kompetensområde — beredning av
frågor, vilka icke tillhöra ständigt utskotts eller i dess ställe tillsatt särskilt
utskotts behandling -— rådde från början skiljaktiga meningar. I främsta rummet
stod därvid spörsmålet, huruvida till ständigt eller tillfälligt utskott borde
hänvisas motion i frågor, vilka folie delvis inom ständigt och delvis inom tillfälligt
utskotts kompetensområde, eller motion, avseende skrivelse till Kungl.
Majit i fråga som, därest förslag till antagande av lag eller till beviljande av
anslag förelegat, skolat hänvisas till ständigt utskott. Numera torde i dylika
fall remiss i regel ske till ständigt utskott. Det har dock även på de senaste
åren förekommit åtskilliga undantag från denna regel, liksom överhuvud taget
en vacklande praxis med avseende å gränsdragningen mellan ständiga och tillfälliga
utskott gjort sig märkbar. Utvecklingen har emellertid i stort sett gått
i riktning mot en inskränkning av de tillfälliga utskottens verksamhetsområde
genom remiss i möjligaste mån till det ständiga utskott, under vars behandling
den föreliggande frågan närmast prövats höra.
De tillfälliga utskotten hava alltså fått en annan karaktär än den av lagstiftaren
åsyftade. Nedan kort tid efter de tillfälliga utskottens införande framkommo
ock anmärkningar mot den nya anordningen. Tid efter annan hava
även förslag väckts örn avskaffande av de tillfälliga utskotten eller örn ändringar
i deras ställning och uppgifter, dock utan att hittills hava lett till något
resultat.
I vissa ändringsförslag har man utgått från att formen av tillfälligt utskott
skulle bibehållas, såsom i ett vid 18G9 års riksdag motionsvis framställt yrkande
att de tillfälliga utskotten skulle göras gemensamma för de båda kamrarna.
I samma riktning gick en motion vid 1900 års riksdag, däri föreslogs, att för
beredning av frågor, som ej tillhörde de ordinarie utskottens behandling, skulle
tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående av 18 ledamöter från vardera kam
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. lh haft. (Nr 26—21.)
2
18
KonstitutionsutsTcottets utlåtande Nr
Kommittén.
maren. Konstitutionsutskottet föreslog då en mindre ändring, nämligen att särskilt
utskott skulle kunna tillsättas även för frågor, som eljest skulle hava hänvisats
till tillfälligt utskott. Slutligen må nämnas ett vid 1929 års riksdag
framställt förslag, att sammansatt tillfälligt utskott skulle kunna anordnas för
beredning av fråga, som genom likalydande motioner väckts i båda kamrarna
och hänvisats till tillfälliga utskott.
I andra fall åter har man avsett att ersätta de tillfälliga utskotten med visst
ständigt utskott, ett eller flera. Sålunda föreslogs vid 1880 års riksdag, att de
tillfälliga utskottens uppgift skulle övertagas av ett ständigt ekonomiutskott.
Konstitutionsutskottet förordade en sådan anordning, dock med rätt för kamrarna
att var för sig tillsätta tillfälliga utskott i kamrarnas enskilda angelägenheter.
Ett i stort sett därmed överensstämmande förslag framkom vid
1890 års riksdag och understöddes av konstitutionsutskottet. Och vid behandlingen
av propositionen om grundlagsändringar vid 1908 års riksdag yrkades
motionsvis inrättande av ett ''allmänt’ utskott för behandling av frågor, som
ej kunde hänföras till annat ständigt utskott. Vid andra tillfällen har man
tänkt sig de tillfälliga utskotten böra ersättas av två eller flera för ändamålet
inrättade utskott.
Även de åren 1907 och 1916 för utredning örn erforderliga åtgärder till beredande
av lättnad i riksdagens arbete tillsatta kommittéerna hade frågan örn
de tillfälliga utskottens ställning under övervägande, men de stannade vid att
ej föreslå några ändringar. Samma ställning intog konstitutionsutskottet år
1921 vid behandlingen av en motion med förslag örn de tillfälliga utskottens
avskaffande och örn återgång till systemet i 1810 års riksdagordning. Rörande
framkomna ändringsförslag framhölls vid dessa tillfällen bland annat
olämpligheten av att ersätta de tillfälliga utskotten med ett för ändamålet
inrättat ständigt utskott samt svårigheten att, i händelse de tillfälliga utskottens
arbetsuppgifter sloges ut på flera ständiga utskott, finna en lämplig grund
för fördelningen av de till beskaffenheten synnerligen skiftande ärenden, varom
här vore fråga. Konstitutionsutskottet erinrade därjämte örn de tillfälliga
utskottens betydelse för ett talrikt deltagande av riksdagsledamöterna i utskottsarbetet.
Kommittén har i sitt betänkande erinrat örn att huvudsyftet med de tillfälliga
utskotten redan från början i huvudsak blev förfelat. De tillfälliga utskottens
betydelse hade även under senare år alltmera sjunkit. Enligt kommitténs
mening vore också avsevärda olägenheter förenade med ifrågavarande
organisationsform. En av de viktigaste grunderna till dessa olägenheter vore
att söka i den oklara gränsen i kompetenshänseende mellan ständiga och tillfälliga
utskott, vilket i förening med den längre motionstiden för ärenden till
tillfälliga utskott omöjliggjort enhetlighet beträffande remisserna och medfört,
att en och samma fråga eller likartade frågor kommit att behandlas ena året
av tillfälliga och andra året av ett ständigt utskott, stundom samma år både
av ständigt och av tillfälliga utskott. En annan påtaglig olägenhet med de
tillfälliga utskotten vore den successiva behandlingen av ärendena inom kam
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £6.
19
rama. Bortsett från de egendomligheter beträffande den formella handläggningen,
vartill detta system stundom visat sig kunna leda, föranledde berörda
behandlingssätt onödigt dubbelarbete och tidsutdräkt. Dessa omständigheter
hade jämte de tillfälliga utskottens vana att vid ärendenas behandling tillgripa
en utredningsapparat, vars vidlyftighet ofta ej motsvarades av ärendenas vikt
och betydelse, medfört, att åtskilliga av tillfälliga utskott beredda frågor kunde
avgöras först mot slutet av riksdagen, då anhopningen av ärenden från de
ständiga utskotten vore särskilt stor. Dubbelarbetets och dubbelbehandlingens
olägenheter torde endast i ringa mån hava upphävts genom det samarbete under
hand, som ägde runi mellan tillfälliga utskott beträffande frågor, vilka
väckts i båda kamrarna.
Bland de skäl, som anförts mot de tillfälliga utskottens avskaffande, har
kommittén omnämnt särskilt den betydelse dessa utskott ansetts äga såsom en
god skola för utbildning av yngre riksdagsmän. Sedan sekreterare kommit
att i regel anlitas, syntes dock kommittén denna betydelse hava varit synnerligen
ringa. Även ett övervägande passivt deltagande som suppleant i ett
ständigt utskott torde i regel erbjuda större möjligheter till inträngande i riksdagsarbetet
än ledamotskap i ett tillfälligt utskott.
Kommittén har uttalat som sin uppfattning, att beredning av de ärenden, som
nu handlades av tillfälliga utskott, genom ständiga, för båda kamrarna gemensamma
utskott skulle i flertalet fall vara att föredraga. I fråga örn sättet
för utförande av en omläggning i denna riktning har kommittén ansett sig icke
kunna biträda tidigare framkomna förslag örn inrättande särskilt för ändamålet
av ett eller ett pär ständiga utskott. I stället har upptagits tanken att fördela
de tillfälliga utskottens ärenden på olika utskott med jämväl andra uppgifter.
Detta syfte har ansetts kunna nås utan omläggning eller utbyggnad
av de ständiga utskottens organisation. Härutinnan framhölls, att, därest
samma motionstid vore gällande för ärenden till de ständiga och de tillfälliga
utskotten, remiss till ständigt utskott av ärenden, som plägade behandlas av tillfälliga
utskott, i många fall vore möjlig redan med stöd av nuvarande bestämmelser
och att beträffande det tämligen ringa antal ärenden, vilka med nuvarande
grundlagsbestämmelser svårligen läte sig hänvisa till ständigt utskott,
som regel torde gälla, att de ur saklig synpunkt naturligt folie in under ett
ständigt utskotts kompetensområde.
Vad beträffar de ständiga utskottens förmåga att ur arbetsbelastningssynpunkt
mottaga de tillfälliga utskottens arbetsmaterial har kommittén, efter
verkställd statistisk utredning, kommit till den uppfattningen, att avgörande
svårigheter härför ej mötte för något utskott. Statsutskottet komme visserligen
enligt nyssnämnda beräkning att mottaga större andel av de tillfälliga utskottens
arbetsuppgifter än övriga ständiga utskott, men denna ökning syntes
ej vara större än att den väl uppvägdes av den rationalisering i beredningen av
de ifrågavarande ärendena, som överförandet skulle medföra, varjämte för
frågan vore att beakta de samtidiga av kommittén föreslagna lättnaderna i
statsutskottets arbetsbörda.
Kommittén har därför förordat en omläggning i den riktningen, att de till
-
20
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Propositio
nen.
Motioner.
fälliga utskottens ärenden kunde överföras till de ständiga utskotten. Emellertid
Ilar kommittén funnit försiktigheten bjuda, att möjligheten att tillgripa
tillfälliga utskott ej helt borttoges. Sålunda borde dylika utskott kunna tillsättas
för behandling av kammares enskilda ärenden. Dessutom syntes önskvärt
att icke avskära möjligheten att tillsätta tillfälligt utskott för behandling
av en eller annan genom motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande
frågor, beträffande vilken det kunde befinnas lämpligt verkställa beredning
genom ett inom kammaren valt utskott, vilket tillsatts särskilt för den avsedda
frågans utredning och i vilket alltså kunde insättas den sakkunskap, som ansåges
önskvärd för vederbörande ärendes belysning. Denna väg borde dock icke
utan alldeles speciella skäl anlitas, där samma eller likartad fråga väckts även
i medkammaren eller alltså där från början vore klart, att båda kamrarna måste
taga befattning med frågan.
I samband härmed har kommittén föreslagit, att även fråga, som vore av
beskaffenhet att kunna hänvisas till tillfälligt utskott, icke skulle kunna företagas
till avgörande i kammare, innan utskott däröver avgivit yttrande, för
så vitt frågan ej rörde kammaren enskilt. —
Genomförandet av kommitténs förslag beträffande de tillfälliga utskottens
begränsning har ansetts kräva viss ändring i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande.
För närvarande gäller, att när proposition eller motion första
gången förekommer i kammaren, den skall, såframt ej kammaren enhälligt genast
förvisar densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då
sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord (§ 58 riksdagsordningen). Härutinnan har
kommittén föreslagit den ändringen att, där fråga är av beskaffenhet att kunna
hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till
det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.
Därest, såsom kommittén förutsatte, remiss till tillfälligt utskott skulle ske
endast i särskilda fall beträffande motioner, som icke tillhörde visst ständigt
utskott, och under förutsättning tillika såsom regel, att samma eller liknande
ärende ej förelåge i medkammaren, har nämligen kommittén ansett påkallat,
att fråga örn tillsättande av tillfälligt utskott uppskjutes intill dess motionsmaterialet
kan på en gång överblickas, d. v. s. intill motionstidens utgång.
Uppskov med remiss har givetvis dock ej ansetts böra ifrågakomma, där formella
förutsättningar för remiss till tillfälligt utskott ej föreligga eller där
det eljest från början är klart, att motion bör remitteras till ständigt utskott.
Kommitténs förslag i förevarande del har av Kungl. Majit med vissa formella
jämkningar framlagts för riksdagen till grundlagsenlig prövning. Föredragande
departementschefen har till statsrådsprotokollet i huvudsak åberopat
de av kommittén anförda synpunkterna.
I motion I: 307 av herr Hallin och I: 310 av herr Lindhagen hava gjorts
allmänna uttalanden örn önskvärdheten att begränsa de tillfälliga utskottens
användningsområde.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
21
Inrättandet genom 1866 års riksdagsordning av de tillfälliga utskotten innebar
ett avsteg från den hos oss hävdvunna utskottsformen med gemensamma,
för vissa särskilda ämnesområden avsedda utskott. Utvecklingen har också
visat, att systemet med tillfälliga kammarutskott icke kunnat vidare utvecklas
i det svenska riksdagsskicket. Huvudsyftet med dessa utskotts tillskapande —
att för sådana, utom de ständiga utskottens behörighetsområde fallande frågor,
som överhuvud taget borde bliva föremål för utskottsbehandling, anordna beredning
av ett för vederbörande frågas innebörd avpassat sakkunnigt utredningsorgan
— blev redan från början i huvudsak förfelat. De tillfälliga utskottens
betydelse har även, såsom kommittén närmare utvecklat, under senare
år alltmera förminskats. Avsevärda olägenheter äro också förbundna med
förevarande organisationsform. Beredningen i för båda kamrarna gemensamma
utskott även av de ärenden, görn nu handläggas av tillfälligt utskott, lärer
i flertalet fall vara att ur alla synpunkter föredraga. Utan att olägenheter i
andra avseenden uppkomma torde också en omläggning kunna genomföras på
den av kommittén och i propositionen anvisade vägen, varigenom en omstöpning
eller ett utbyggande av de ständiga utskottens organisation -—■ till
vilken åtgärd tillräckliga skäl saknas — göres obehövlig. Utan större
svårighet är en uppdelning av de tillfälliga utskottens ärenden på alla
de ständiga utskotten efter frågornas sakliga karaktär möjlig. Avgörande
svårigheter torde icke heller, såsom kommittén även uppvisat, ur arbetsbelastningssynpunkt
möta för de ständiga utskotten att mottaga de tillfälliga
utskottens nuvarande arbetsmaterial. De ständiga utskottens större
erfarenhet, rutin och arbetsresurser i allmänhet skulle helt säkert medföra,
att de ifrågavarande ärendenas beredning i dessa utskott komme att kräva
mindre tid än i tillfälliga utskott. Vad särskilt statsutskottet beträffar, som
kan förväntas komma att emottaga en större andel av de tillfälliga utskottens
arbetsuppgifter än övriga ständiga utskott, örn den i propositionen föreslagna
anordningen genomföres, torde denna ökning likvisst ej bliva större än
att den väl kan uppvägas av den ökade rationalisering i beredningen, som
överförandet skulle medföra. Härjämte bör beaktas, såväl att statsutskottet i
praxis arbetar på ett flertal avdelningar, som att vissa lättnader i statsutskottets
arbetsbörda kunna genomföras. I princip tillstyrker utskottet därför förslaget
om begränsning av de tillfälliga utskottens användning.
Utskottet vill emellertid uttryckligen betona, att utskottet ingalunda åsyftar
de tillfälliga utskottens avskaffande. För att ännu klarare angiva, att
kamrarna icke skola berövas möjlighet att, där så befinnes lämpligt, tillsätta
tillfälliga utskott, föreslår utskottet en jämkning i den i propositionen framlagda
grundlagstexten därhän, att till tillfälligt utskott må hänvisas frågor,
som icke höra under de ständiga utskottens behandling, och icke, såsom i propositionen
föreslagits, blott då »särskilda skäl därtill äro». Förslaget går
alltså endast ut på en begränsning av de tillfälliga utskottens användning i
främsta rummet till — förutom de fall, då en fråga blott rör en kammare
enskilt —• de fall, då beredning kan befinnas lämplig av en eller annan i
Utskottet.
22
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Historik.
motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande frågor genom ett inom
kammaren valt utskott, vilket tillsättes särskilt för den avsedda frågans utredning
och i vilket alltså den sakkunskap kan insättas, som är önskvärd
för vederbörande ärendes belysning. För att ett tillfälligt utskott i dylikt
fall bör ifrågakomma förutsattes dock, att ärendet uppenbarligen ej faller
under visst ständigt utskotts kompetens, och likaledes, att det ej är av
beskaffenhet att böra föranleda ett särskilt utskott. Regeln bör också i allmänhet
vara den, att hänvisning till tillfälligt utskott icke äger rum i de fall,
då samma eller likartade frågor väckts i båda kamrarna. Med utgångspunkt
från dessa uttalanden anser sig utskottet kunna fälla omdömet, att sannolikt
vid varje riksdag kommer att, åtminstone inom andra kammaren, tillsättas
ett eller flera tillfälliga utskott. Huru förhållandet på här förevarande område
skall komma att utveckla sig i praxis, blir dock i hög grad beroende på
kamrarna själva.
Vid ställningstagandet till förevarande fråga har den för utskottet avgörande
synpunkten varit ärendenas behöriga beredning och riksdagsarbetets rationalisering.
Utskottet har härför likvisst icke bortsett från det argument,
som ofta anförts såsom skäl för de tillfälliga utskottens bibehållande i nuvarande
omfattning, nämligen att de giva en god skolning åt nyvalda riksdagsmän.
Detta skäl torde emellertid numera, sedan de tillfälliga utskotten
erhållit rätt att utse sekreterare, en rätt som de i regel också utnyttja, hava
förlorat det mesta av sin bärkraft. Ett även övervägande passivt deltagande
såsom suppleant i ständigt utskott erbjuder i regel vida större möjligheter
till inträngande i ett sammanhängande riksdagsarbete än ledamotskap
i tillfälligt utskott. Frågan örn kamrarnas ledamöters deltagande i utskott
kommer utskottet emellertid att i det följande upptaga till närmare dryftande.
De i samband med begränsningen av de tillfälliga utskottens användning
föreslagna ändringarna i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande tillstyrker
utskottet. Utskottet vill i detta sammanhang endast understryka vikten
av att uppskov med remiss till utskott icke ifrågakommer beträffande motioner,
med avseende å vilka formella förutsättningar för hänvisning till tillfälligt
utskott icke föreligga eller i fråga örn vilka det eljest från början är
klart, att de böra remitteras till ständigt utskott.
2. Utrikesutskott och utrikesnämnd m. ni.
N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén,
Engberg, Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping,
Olsson i Mora, Fast, Björck i Kristianstad och Sandwall.
* Ej närvarande vid justeringen.
Med avseende å riksdagens befattning med utrikesärenden genomfördes betydelsefulla
grundlagsändringar år 1921. De inneburo i första hand en utveckling
av det s. k. hemliga utskottet till en fast institution genom dess ombildning
till en utrikesnämnd för rådplägning, även mellan riksdagarna, med
Konungen örn ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter.
Med omläggningen avsågs att skapa möjlighet för de olika meningsriktnin
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
23
garna inom representationen till ett, låt vara indirekt, inflytande på utrikesärendenas
behandling. Om nämnden stadgas, att rådplägning med densamma
bör i alla utrikesärenden av större vikt äga ram före avgörandet. Ministern
för utrikes ärendena skall i början av varje riksdag och sedermera så ofta omständigheterna
det föranleda lämna nämnden en framställning av de allmänna
utrikespolitiska förhållanden, som kunna erhålla betydelse för riket. Nämndens
16 ledamöter väljas på sätt örn val till utskott är stadgat och utöva sina
befattningar till dess nya val förrättas vid nästa riksdag. Suppleanter utses
till samma antal och i samma ordning, men suppleant må ej inträda såsom ledamot
i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat. Nämndens ledamöter
kunna förbindas till ovillkorlig tystnadsplikt.
De år 1921 genomförda ändringarna inneburo vidare en utvidgning av riksdagens
befogenhet i fråga örn traktater med främmande makter. Härutinnan
infördes dels — i överensstämmelse med den uppfattning, som i praxis redan
tidigare slagit igenom ■—• ett uttryckligt stadgande örn att överenskommelse
med främmande makt i fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena
eller med Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande,
dels ock bestämmelse örn att överenskommelse, som, utan att angå fråga
av nyssnämd art, är av större vikt, jämväl skall med visst undantag underställas
riksdagens godkännande. I samband härmed bestämdes, att frågor örn
överenskommelser med främmande makter i ämnen, vilka ej tillhörde annat utskotts
behandling, skulle beredas av konstitutionsutskottet. År 1921 ändrades
även konstitutionsutskottets rätt att infordra i utrikesärende fört särskilt protokoll
i vad rör allmänt kända och av utskottet uppgivna händelser därhän,
att utskottets begäran skall avse visst uppgivet mål. Samtidigt stadgades
emellertid rätt för Konungen att under vissa förutsättningar vägra utlämna
protokollet, dock endast örn utrikesnämnden dessförinnan erhållit tillfälle att
yttra sig. Slutligen inneburo 1921 års grundlagsändringar införandet av en
form för lämnande av muntliga redogörelser för riksdagen från regeringens
sida. Stadgandet härom ansågs i första hand påkallat med hänsyn till utrikespolitiska
frågor men blev med avsikt icke begränsat till endast sådana frågor.
Enligt föreskrifter i ämnet skola ifrågavarande muntliga meddelanden i vardera
kammaren framföras av en statsrådsledamot.
Efter tillkomsten av den nuvarande ordningen för riksdagens medverkan vid
utrikespolitiska ärendens handläggning hava vissa ändringsförslag framkommit,
vilka gått ut på dels ändrade regler rörande utrikesnämndens sammansättning
och uppgifter m. m., dels ock tillskapandet av ett särskilt ständigt utskott för
beredande av utrikesärenden inom riksdagen.
Beträffande utrikesnämndens ställning framställdes vid 1924 års riksdag
motionsvis åtskilliga förslag. Flertalet av dessa avstyrktes av konstitutionsutskottet,
men i anledning av vissa uppslag •— bland annat örn rätt för suppleant
att deltaga i nämndens sammanträden även vid tillfälligt förfall för ledamot ■—
hemställde utskottet om utredning angående möjliga förbättringar i formerna
för nämndens verksamhet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, och vid
1928 års riksdag avgavs proposition med förslag till ändrade regler för suppleants
inkallande i nämnden. Förslaget föll vid nämnda riksdag, men grund
-
24
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
lagsändring i samma syfte blev av 1930 års riksdag, i anledning av väckt motion,
antagen såsom vilande.
Beträffande frågan om inrättande av ett ständigt utskott för utrikesärendens
beredning må erinras, att förslag i sådan riktning framförts redan före genomförandet
av de berörda grundlagsändringarna i fråga om riksdagens befattning
med utrikesärenden. I motioner vid 1915, 1916 och 1917 års riksdagar föreslogs
sålunda tillskapandet av ett ständigt utskott för dessa ärendens beredning.
Örn det nya utskottets ställning förelågo dock olika meningar. I ett
förslag åsyftades endast ett med de övriga jämställt utskott. I ett annat åter
avsågs, att utrikesutskottet skulle kunna vara verksamt även då riksdagen ej
vore samlad men i övrigt borde intaga en ställning liknande den, som tillkomme
andra riksdagsutskott. Emot sistnämnda anordning framhöll 1917 års konstitutionsutskott,
som tillstyrkte utredning örn närmare samarbete mellan regering
och riksdag rörande utrikespolitiken, angelägenheten av att den förtroendenämnd,
som ifrågasattes för samråd med regeringen — den sedermera inrättade
utrikesnämnden — icke utvecklades till allmän likställighet med de ständiga utskotten
i fråga örn organisation och arbetssätt. Huruvida granskningen av
protokoll i utrikesärenden skulle övertagas av ett utrikesutskott borde bliva
föremål för övervägande, men åtskilligt talade enligt konstitutionsutskottets mening
för lämpligheten av att låta denna granskning alltjämt tillkomma konstitutionsutskottet.
Frågan om inrättande av ett speciellt för utrikesärenden avsett
utskott blev emellertid icke upptagen till behandling av den kommitté, som
tillsattes för utredning av spörsmålet örn närmare samarbete mellan regering
och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. Spörsmålet återkom dock efter
utrikesnämndens införande. Sålunda ifrågasattes i en motion år 1924 utrikesnämndens
ombildning till ett ständigt utskott. Även vid 1929 års riksdag väcktes
förslag i samma riktning. Med avstyrkande av förslaget framhöll konstitutionsutskottet
sistnämnda år bland annat, att en dylik omändring av utrikesnämnden
vore ägnad att göra regeringen mindre benägen till en oförbehållsam
samverkan med riksdagen på utrikespolitikens område än vad genom rådplägningaf
med nämnden vore fallet och sålunda skulle snarare motverka än gagna motionens
huvudsakliga syfte.
Kommittén har funnit starka skäl tala för en sådan omläggning av utskottsorganisationen,
att för utrikesärendenas beredning skapas ett särskilt organ
inom riksdagen. De skäl, som föranlett detta kommitténs ståndpunktstagande,
bottna i den särskilda karaktär och vikt, som de utrikespolitiska frågorna äga.
Det har framhållits av kommittén, att de utrikespolitiska ärendenas betydelse
efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma mån
insikten örn det internationella samarbetets vikt jämväl för de egna förhållandenas
utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes också tala
för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ, vilket kunde ägna
speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, beredde större betingelser för
en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga och grannlaga spörsmål, örn
vilka här vore fråga. Konstitutionsutskottet, som nu utövade den konstitutio
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
25
nella kontrollen i utrikesärenden ock behandlade frågor om överenskommelser
med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt övriga ämnesområde
så omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, att man icke kunde förutsätta,
att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig utses med särskild tanke
på utrikesärendenas speciella krav eller äga tillfälle att i dessa frågor förvärva
tillräcklig erfarenhet och insikt. Örn däremot ett fristående utskott anordnades
för utrikesärendena, skulle ledamöterna i detta utskott — vilket finge en i jämförelse
med övriga ständiga utskott tämligen ringa arbetsbörda —■ kunna utses
med särskild hänsyn till sina förutsättningar för handläggning av dessa ärenden
och de handelspolitiska frågor, som borde beredas av samma utskott, men
däremot utan hänsyn till huruvida de kunde förutsättas vara i tillfälle att deltaga
i det löpande arbetet inom ett vanligt ständigt utskott. Ett dylikt utrikesutskott
skulle därjämte, örn det gjordes mindre än konstitutionsutskottet, utgöra
ett lämpligare organ för behandling av frågor, som vore av natur att kräva särskild
diskretion, och tillkomsten av ett dylikt utskott kunde därför antagas leda
till att riksdagen i ökad omfattning finge inblick även i utrikesärenden av dylik
natur.
Kommittén har därför föreslagit inrättandet av ett särskilt utskott, benämnt
utrikesutskottet, för utrikesärendenas handläggning. Detta utskott borde verkställa
den för närvarande på konstitutionsutskottet ankommande granskningen
av statsrådsprotokollen i utrikesärenden samt dessutom bereda frågor örn traktater
med främmande makter och örn godkännande av internationella konventioner
m. m. Samtliga traktater borde dock icke lämpligen hänföras till det
nya utskottets kompetensområde. Därifrån borde i första hand undantagas
traktater av natur att väsentligen utgöra grundval eller utgångspunkt för vanlig
lagstiftning samt den internationella arbetsorganisationens konventioner.
Dessa slag av överenskommelser borde i fortsättningen liksom hittills handläggas
av lagutskott. Vidare ansåg kommittén, att överenskommelser, som utgjorde
rena tulltraktater utan väsentlig politisk karaktär, liksom hittills i allmänhet
borde behandlas av bevillningsutskottet. Kommittén ansåg därför riktigast
att begränsa utrikesutskottets kompetens i likhet med vad som redan vore fallet
beträffande konstitutionsutskottets befogenhet med avseende å utrikesärendena
till sådana frågor, som icke enligt riksdagsordningens regler skulle behandlas
av annat ständigt utskott.
Utrikesutskottet skulle enligt förslaget bestå av 16 ledamöter eller samma
antal som de minsta nuvarande ständiga utskotten. I avseende å suppleanter
ifrågasatte kommittén, som underströk angelägenheten av att deras antal med
hänsyn till utskottets särskilda karaktär icke gjordes större än vad för utskottets
arbete och rekryteringen till detsamma prövades oundgängligt, en fixering
eller åtminstone maximering av antalet suppleanter men stannade likvisst vid
att förorda samma ordning för deras utseende, som gällde för övriga utskott,
eller att frågan örn deras antal finge bero av kamrarnas avgörande.
Någon ändring i de regler, vilka för närvarande gälla i fråga örn konstitutionsutskottets
rätt att utbekomma protokoll och ministeriella handlingar, har
ej föreslagits för utrikesutskottets vidkommande. Däremot har kommittén för
-
26
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Propositionen
ordat införande av viss tystnadsplikt för dess medlemmar för att på sådant sätt
undanröja det hinder, som eljest måhända i ömtåliga frågor kunde föreligga för
utskottet att erhålla den orientering, vilken för ett ansvarsfullt bedömande av
landets utrikespolitik kunde vara behövlig. Att härutinnan stadga befogenhet
för Konungen att bestämma, när tystnadsplikt måste iakttagas, syntes dock ej
lämpligt med hänsyn särskilt till att protokollen i regeringsärenden kunde giva
utskottet anledning framställa dechargeanmärkning. Däremot ansåg kommittén
avgörande invändningar ej kunna resas mot att låta utskottet självt bedöma
örn och i vilken utsträckning tystnadsplikt vore påkallad. Kommittén har därför
föreslagit ett stadgande av innebörd att, i den mån utrikesutskottet funne
upplysningar, som meddelats i visst ämne, böra med hänsyn till rikets säkerhet
eller andra av förhållandet till främmande makter betingade synnerligen viktiga
skäl hållas hemliga, utskottets medlemmar skulle vara förbundna till tystnadsplikt.
Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida inrättandet av ett utrikesutskott
borde medföra utrikesnämndens slopande. Kommittén har dock icke ansett sig
böra förorda någon åtgärd i sådan riktning. En dylik åtgärd skulle enligt kommitténs
mening förutsätta, att den rådgivande uppgift, som nu tillkomme utrikesnämnden,
överfördes på utrikesutskottet och att anstalter vidtoges för att
möjliggöra utskottets inkallande till rådplägning även mellan riksdagarna. Ett
organ för dylik rådplägning mellan regering och riksdag borde nämligen alltjämt
bibehållas. Det har emellertid synts kommittén vara riktigare, att den
rådgivande uppgiften fortfarande förbehölles ett organ av den art, som utrikesnämnden
utgör. Det syfte, som man med nämndens inrättande velat vinna, motsvarades
bättre av en institution, som icke liksom ett utskott framträdde såsom
en enhet under ledning av en av utskottet vald ordförande utan vars enskilda
medlemmar var för sig avgåve personliga rådslag. Kommittén har därför ansett
sig böra förorda, att utrikesnämnden bibehålies, i varje fall tills vidare i
avvaktan på närmare erfarenhet av den anordning med avseende på de utrikespolitiska
ärendenas handläggning, som av kommittén ifrågasatts.
Beträffande frågan, huruvida i utrikesutskottet borde kunna inväljas personer,
vilka tillika vore ledamöter av utrikesnämnden, har inom kommittén rått
någon tvekan, men har kommittén likvisst kommit till den uppfattningen, att
något hinder för en sådan anordning ej borde uppställas.
Kommitténs förslag i förevarande del har av Kungl. Maj :t med vissa mindre
formella jämkningar framlagts för riksdagen till grundlagsenlig prövning.
Föredragande departementschefen har vid ärendets anmälning i statsrådet i
huvudsak anfört, att emot förslaget att inrätta ett nytt utskott enbart för utrikesärendenas
beredning kunde göras gällande vissa erinringar. I stort sett
skulle utskottet endast övertaga de arbetsuppgifter beträffande utrikesförhållandena,
som nu åvilade konstitutionsutskottet. Granskningen av statsrådsprotokollen
i utrikesärendena torde i allmänhet ej kräva något väsentligare arbete.
Ej heller kunde utskottet antagas i traktatfrågor som regel få något
mera omfattande arbetsmaterial i betraktande av att viktiga dylika ärenden
ofta ankomme på beredning av andra utskott, såsom lag- och bevillningsutskot
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
27
ten. Visserligen beräknades utrikesutskottet genom den föreslagna ändringen
rörande de tillfälliga utskotten komma att få handlägga vissa utrikesfrågor,
vilka hittills behandlats av tillfälliga utskott. Möjligen kunde, därest en uppmjukning
i remissreglerna komme till stånd, även ifrågakomma, att någon
sådan traktatfråga, som nu prövades av bevillningsutskottet, tillfördes utrikesutskottet.
Det vore dock uppenbart, att utrikesutskottet komme att erhålla en
arbetsuppgift, i omfattning väsentligt mindre än övriga ständiga utskotts. För
konstitutionsutskottets vidkommande vore en överflyttning av ärenden åtminstone
ej för närvarande påkallad ur arbetsbelastningssynpunkt. Åtgärden vore
vidare ägnad att i viss mån minska enhetligheten i den konstitutionella kontrollen.
Eln särskild fråga vore förhållandet mellan utskottet och utrikesnämnden.
En viss tvekan kunde uppstå i fråga örn lämpligheten, särskilt med hänsyn
till kontinuiteten i ärendenas behandling, av att å två särskilda organ uppdela
den medverkan i fråga om utrikespolitiken, som tillkomme riksdagen.
Kommittén har emellertid ansett sig ej böra i sitt förslag uppställa något hinder
mot samtidigt ledamotskap i nämnden och utskottet. Det egentliga syftet med
utrikesutskottets inrättande skulle ock väsentligt förfelas, därest icke för utskottets
arbete kunde påräknas den i nämnden förevarande erfarenheten. Visserligen
kunde vissa konsekvenser av ett dylikt gemensamt ledamotskap anses som
mindre tillfredsställande. Örn utskottet och nämnden komme att bestå övervägande
av för dem gemensamma ledamöter, kunde sålunda inträffa, att samma
ledamöter i dechargeväg granskade ärende, i vilket deras råd tidigare inhämtats,
eller att, då utskottet framställt begäran örn tillhandahållande av särskilt
protokoll i utrikesärenden, samma ledamöter i utrikesnämnden finge yttra sig
över en dylik framställning. Men även örn sålunda ur olika synpunkter skäl kunde
anföras mot inrättande av ett särskilt utrikesutskott, kunde dock å andra sidan
omständigheter åberopas, vilka framhävde önskvärdheten av förslagets genomförande.
Kommitténs ståndpunkt hade främst dikterats av det sakliga intresset
att bereda utrikesärendena en i möjligaste mån insiktsfull behandling.
Kommitténs förslag tillmötesginge ett i och för sig berättigat önskemål att stärka
kontinuiteten i utrikesärendenas beredning och därvid så långt möjligt vore
tillgodogöra sig den erfarenhet och kunnighet, som inom detta speciella område
förefunnes inom riksdagen. Till ett utskott utan annat ämnesområde än utrikesärendena
kunde nämligen ledamöter utses övervägande med hänsyn till deras
förutsättningar för handläggning av dylika spörsmål, och man kunde även utgå
ifrån att frågorna vid en dylik begränsning av utskottets uppgift komme att
ägnas en mera ingående prövning än hittills varit möjligt. Vid övervägande
av samtliga på frågan inverkande omständigheter har departementschefen därför
ansett sig böra giva förslaget örn inrättande av ett utrikesutskott sin anslutning.
I motionerna I: 307 av herr Hallin och II: 455 av herr Forssell har yrkats. Motioner,
avslag på förslaget örn inrättande av ett utrikesutskott. I motionen 1: 307 har
bland annat framhållits, att inrättandet av ett dylikt utskott i förslaget icke
vore tillräckligt motiverat. Förslaget vore under alla förhållanden behäftat
med allt för stor oklarhet, vilket icke minst gällde det nya utskottets ställning
28
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
till utrikesnämnden. I motionen II: 455 har till stöd för avslagsyrkandet
bland annat framhållits, att de motiv, som anförts för inrättande av ett särskilt
utrikesutskott, icke vore hållbara. Man torde med fog kunna betvivla, att den
krets av riksdagsmän, som finge tillfälle att göra sig förtrogen med utrikesfrågor,
borde göras så liten och tillsluten som möjligt. Tvärtom kunde det ifrågasättas,
om icke redan utrikesnämndens inrättande haft en mindre gynnsam inverkan
på det utrikespolitiska intresset och därmed också på den utrikespolitiska
insikten bland det övervägande flertalet riksdagsmän. Med de bestämmelser,
som föreslagits i fråga örn det nya utrikesutskottet, vore det antagligt, att utskottet
skulle bliva i stort sett identiskt med utrikesnämnden. Rådgivande och
ansvarsutkrävande funktioner skulle därmed komma att bli koncentrerade inom
samma krets, något som knappast stöde i god överensstämmelse med vanliga
regler för arbetsuppgifternas fördelning. Men även ur andra synpunkter vore
den föreslagna anordningen ägnad att ingiva betänkligheter. Genom inrättandet
av ett utrikesutskott löstes icke spörsmålet örn regeringsansvaret på
utrikespolitikens område. Det funnes sålunda ärenden, som hörde hemma under
andra departement än utrikesdepartementet —• t. ex. handels- eller justitiedepartementet
■— som hade en ömtålig utrikespolitisk innebörd. Det vore därför
fara värt, att ett grundlagsfästande av de föreslagna bestämmelserna angående
utrikesutskottet kunde medföra oförutsedda överraskningar. Förlädes dechargefrågorna
på utrikespolitikens område till ett särskilt utrikesutskott enligt
kravet på en större förtrogenhet hos det granskande utskottets ledamöter
med de utrikespolitiska frågorna, måste man fråga sig, varför icke samma regel
även skulle gälla för granskningsarbetet på andra områden. Innan man toge
ett steg i dylik riktning, borde det noggrant övervägas, huruvida en dylik utveckling
bör främjas. Motionären har på anförda skäl yrkat avslag på förevarande
proposition i vad den rör frågan örn inrättande av ett utrikesutskott.
I motionerna I: 310 av herr Lindhagen och 11:456 av herr Nylander m. fl.
hava motionärerna uttalat sin anslutning till tanken på inrättandet av ett särskilt
utskott för handläggning av utrikesfrågor. I motionen 1:310 har emellertid
framhållits vikten av att utrikesutskottets kompetens i hela dess vidd
utsädes i grundlagen, varför sådan ändring har föreslagits i den i propositionen
framlagda grundlagstexten, att utrikesutskottet skulle få till uppgift att
meddela utlåtanden och avgiva förslag »i anledning av dit hänvisade frågor, som
röra överenskommelser med främmande makter och övriga utrikes ärenden samt
icke skola av annat utskott behandlas». Vidare har i motionen 11:456 hemställts,
att konstitutionsutskottet vid behandlingen av förevarande proposition
ville taga under övervägande att bereda utrikesfrågorna en enhetligare handläggning
i riksdagen därigenom, att även de handelspolitiska frågorna enligt
uttryckliga grundlagsföreskrifter behandlas av utrikesutskottet. Till stöd härför
har i motionen bland annat anförts, att, ehuru inrättandet av ett särskilt
utrikesutskott kunde möjliggöra ett bättre utnyttjande av den speciella sakkunskapen
inom riksdagen på det utrikespolitiska området, en önskvärd enhetlighet
och koncentration av utrikesfrågornas handläggning dock ej vunnes genom
den i propositionen föreslagna anordningen. Hos utrikesutskottet borde
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
29
sammanföras de utrikesfrågor, som i vidsträckt mening hade politisk karaktär.
Det borde därför direkt utsägas i grundlagstexten, att även handelspolitiska
frågor skulle handläggas av utrikesutskottet, varigenom varje tvekan undanröjdes,
huruvida detta utskott eller bevillningsutskottet vore rätt forum
för dessa frågors beredning. En dylik omformulering av grundlagstexten
behövde likvisst icke medföra, att bevillningsutskottet undandroges varje befattning
med handels- och traktatfrågor.
I samband med inrättandet av ett utrikesutskott har i motionen I: 310 framställts
förslag örn upphävande av utrikesnämnden och dess befogenhet eller
denna befogenhets överflyttande på utrikesutskottet. Motionären har till stöd
härför bland annat anfört, att genom införandet i författningen av en normal
handläggning av utrikesärendena i riksdagen upphörde enligt mångas mening
förevändningen för bibehållandet av utrikesnämnden. Man vore föga betjänt
av en institution, som ej finge beredningstid, ej finge fatta beslut och ej finge
stå i kontakt med riksdagsmännen i övrigt. Regeringen syntes också tillkalla
nämnden mera för formens skull. Nyttan av nämndens tillkallande även mellan
riksdagarna torde därför hava varit skäligen ringa. •— Enligt ett i motionen
11:456 framställt förslag skulle nämnden däremot fungera för tiden mellan
riksdagarna men utrikesutskottet under lagtima riksdag övertaga nämndens
uppgifter. Förslaget bygger på uppfattningen, att en dualism förelåge mellan
utrikesnämnden och utrikesutskottet, vilken borde undvikas och hävas. Detta
förhållande hava motionärerna ansett knappast kunna hävas annorledes än genom
att utrikesutskottet även under riksdagen fungerade såsom utrikesnämnd.
Först därigenom torde en nödig enhetlighet uppnås och risken för skadliga
friktioner och motsättningar undgås. Genom det framställda förslaget ansågos
de hittills tillämpade formerna vid den förberedande rådplägningen med
Konungen och regeringsledamöterna icke behöva brytas. I motionen har i samband
härmed föreslagits, att valet av ledamöter i utrikesnämnden skall företagas
vid slutet av varje riksdag, lagtima såväl som urtima. Genom en dylik förändring
ernådde man, att hänsyn vid valet kunde tagas till eventuella ministärförändringar
under riksdagen, varigenom de av skiftet beroende partierna, i
motsats till vad som för närvarande gällde, kunde vidtaga de ändrade dispositioner
i sin representation, som föranleddes av förändringen i regeringsställningen.
I motionen 1:310 framställas dessutom vissa andra förslag berörande utrikesärendena
och deras handläggning i riksdagen. Sålunda föreslås protokollföring
vid utrikesnämndens förhandlingar, örn nämnden skall bibehållas.
Vidare föreslås ett sådant tillägg till § 56 riksdagsordningen, att protokoll
skall föras vid däri omförmälda förhandlingar, d. v. s. vid muntliga meddelanden
från regeringen till riksdagen i fråga, som angår rikets förhållande till
främmande makt eller i annat ämne av större allmänt intresse. Dylika meddelanden
borde enligt motionärens uppfattning icke blott kunna beslutas av
Kungl. Maj :t, utan även någon av riksdagens kamrar eller utrikesutskottet
borde äga påkalla sådant meddelande. Ledamot av kammaren borde härvid
ej blott äga yttra sig över vad som meddelats utan även väcka förslag till uttalande
och påkalla beslut därom. I motionen föreslås vidare i syfte att vidga
30
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
och befästa riksdagens omedelbara befattning med utrikesärendena en sådan
ändring av bestämmelserna i § 12 regeringsformen angående överenskommelser
med främmande makter, att även utrikesutskottet eller någon av riksdagens
kamrar skulle äga påfordra dylik överenskommelses framläggande för riksdagen,
att riksdagen bereddes tillfälle att yttra sig örn överenskommelse redan
före dess ingående och prövningen sålunda ej annat än i oundgängliga fall inskränktes
till ratificering av en redan preliminärt träffad överenskommelse och
att bestämmelsen örn rätt att i visst fall träffa överenskommelse av större vikt
utan riksdagens godkännande måtte utgå.
Efter världskriget och Sveriges inträde i Nationernas förbund har de utrikespolitiska
ärendenas betydelse även för vårt lands vidkommande ökats. Utvecklingen
av det internationella samarbetet på skilda områden har under senare
år varit sådan, att riksdagen allt som oftast ställts och framdeles i än större
utsträckning torde komma att ställas inför utrikespolitiska problem. Frågor,
som röra överenskommelser med främmande makter, behandlas emellertid för
närvarande, beroende på deras sakliga innehåll, av skilda riksdagsutskott och
av konstitutionsutskottet endast, örn de icke tillhöra annat utskotts behandling.
Intet av riksdagens nuvarande ständiga utskott kan emellertid med hänsyn till
sina omfattande arbetsuppgifter av olika slag tänkas ägna utrikesärendena den
tillräckligt insiktsfulla behandling, som är nödvändig vid beredningen av de
grannlaga spörsmål, örn vilka här är fråga. Visserligen öppnar riksdagsordningen
möjlighet för tillsättande av särskilt utskott, när så prövas vara av
nöden även för beredning av viktigare utrikesfrågor, något som ock skedde vid
riksdagens behandling av frågan örn Sveriges anslutning till Nationernas förbund.
Men dels kan en dylik anordning icke alltid eller ens i alla nödiga fall
vidtagas för utrikesfrågors del, dels kan häremot riktas den invändningen, att
härigenom icke, lika litet som genom utrikesfrågornas fördelning på ett flertal
utskott, den nödiga kontinuiteten kan ernås i behandlingen av dessa frågor.
I ett fristående utskott för utrikesärenden kunna ledamöterna utses med särskilt
beaktande av sina förutsättningar för handläggning av dessa ärenden
men däremot utan hänsyn till, huruvida de kunde förutsättas vara i tillfälle
att deltaga i det löpande arbetet inom ett vanligt ständigt utskott.
Med hänsyn till den särskilda karaktär och vikt, som utrikesfrågorna äga,
finner utskottet sålunda i likhet med kommittén och Kungl. Majit, att ett särskilt
organ för dessa ärendens beredning bör inrättas inom riksdagen.
En fullt effektiv organisation av den förberedande handläggningen inom
riksdagen av utrikesärendena kan emellertid icke ernås, örn företrädesvis blott
de utrikesfrågor, som för närvarande i praxis behandlas av konstitutionsutskottet,
skulle överföras till utrikesutskottet. Enligt utskottets uppfattning
bör det tydligt angivas i grundlagstexten, att utrikesutskottet skall
handlägga alla frågor, som röra statsfördrag eller förhållandet till främmande
makter eller mellanfolkligt samarbete i övrigt och icke skola av annat utskott
behandlas eller som äro av övervägande utrikespolitisk eller handelspolitisk innebörd.
Genom en dylik utformning av utskottets kompetensområde angives det
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr #6.
31
klart, att de viktiga handelspolitiska frågorna liksom de rent politiska konventionerna
(förliknings- och skiljedomsfördrag m. fl.) ävensom de frågor, som
utan att röra överenskommelser med främmande makter likväl beröra vårt
lands yttre förhållanden eller dess ställning till Nationernas förbund och dess
politiska verksamhet, skola beredas av utrikesutskottet. Däremot böra sådana
konventioner, som äro av natur att väsentligen utgöra grundval eller utgångspunkt
för inre lagstiftning (t. ex. överenskommelser på den internationella
privaträttens område), samt den internationella arbetsorganisationens s. k.
konventioner, i fortsättningen liksom hittills handläggas av lagutskott.
Enligt propositionen skulle utrikesutskottet även övertaga konstitutionsutskottets
nuvarande uppgifter med granskningen av statsrådsprotokollen över
utrikesärenden. Det torde icke kunna förnekas, att vissa skäl kunna anföras
för överflyttningen av kontrollen i utrikesärenden till utrikesutskottet, såsom
att detta utskott kunde förväntas i vidgad omfattning få tillgång till handlingar,
vilka äro behövliga för en fullt effektiv kontroll. Men å andra sidan hava
inom utskottet allvarliga principiella betänkligheter rests mot den föreslagna
anordningen. Sålunda har anförts, att dechargeförfarandets uppdelning på två
utskott skulle äventyra möjligheten av en konsekvent tillämpning av enhetliga
principer vid protokollsgranskningen. Vidare har det framhållits, att det funnes
inrikespolitiska frågor, såsom vissa justitie- och vissa handelsdepartementsärenden,
vilka ägde utrikespolitisk betydelse, men vilkas granskning
även i fortsättningen skulle åvila konstitutionsutskottet, varigenom en viss
dualism uppkomme. Med hänsyn till dessa erinringar och då det i varje fall
i första hand ansetts vara av vikt, att utrikespolitiska ärendena i allmänhet
med undantag av dechargeärenden, som intoge en särställning, gjordes till föremål
för en i möjligaste mån enhetlig behandling inom riksdagen, har utskottet
funnit, att från det ifrågasatta utrikesutskottets kompetensområde bör undantagas
protokollsgranskningen i utrikesärenden.
Vid ställningstagandet till spörsmålet örn inrättande av ett utrikesutskott
har utskottet tillmätt frågan, örn detta utskotts arbetsuppgifter skulle bliva
ringa i förhållande till andra utskotts, underordnad betydelse. Det kommer
enligt utskottets uppfattning i förevarande fall i första hand icke an på antalet
ärenden för varje riksdag för det ifrågasatta utskottet utan på frågornas
beskaffenhet, säregna karaktär och sammanhang med Sveriges politik i allmänhet.
Sannolikheten talar för att med den utformning av utrikesutskottets
kompetensområde, som utskottet föreslagit, detta utskotts uppgifter under vissa
år och icke minst under de närmast kommande åren ingalunda komma att bliva
särdeles ringa, även om, som utskottet föreslagit, protokollsgranskningen i utrikesärenden
kvarbliver hos konstitutionsutskottet.
Beträffande antalet ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet har utskottet
intet att erinra mot vad av kommittén och i propositionen föreslagits.
Utskottet anser, att, i likhet med vad i propositionen föreslagits, i den mån utrikesutskottet
finner upplysningar, som meddelas i visst ämne, böra hemlighållas
med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande
makt betingade skäl, utskottets medlemmar skola vara förbundna till
32
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Historik.
tystnadsplikt. I syfte att skapa större garantier för bestämmelsens tillämpning
anser utskottet, att ett stadgande bör införas om att ledamot av utskottet
skall avgiva försäkran örn tystnadspliktens iakttagande.
Inrättandet av ett utrikesutskott behöver icke medföra utrikesnämndens slopande.
Utrikesutskottet och utrikesnämnden hava helt olika uppgifter. Det
förra är ett beredande organ inom riksdagen, den senare ett organ för rådgivning
till Kungl. Maj:t. För sist nämnda uppgift bör även i fortsättningen
utrikesnämnden bibehållas. Det syftemål, som man med nämndens inrättande
velat vinna — att med bibehållande i regeringens hand av ledningen av utrikespolitiken
skapa möjlighet för skilda meningsriktningar inom riksdagen
att före viktiga utrikespolitiska frågors avgörande göra sina uppfattningar
hörda — kräver tvivelsutan utrikesnämndens bestånd. Nämnden är icke ett
riksdagsutskott, kan icke fatta beslut och utser icke sin ordförande; dess medlemmar
avgiva var för sig personliga rådslag.
Förslaget i motionen II: 456, att utrikesnämndens medlemmar först skola
väljas vid slutet av varje riksdag, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka.
De i motionen 1:310 väckta förslagen örn protokollsföring i nämnden och
vid meddelanden till riksdagen enligt § 56 riksdagsordningen anser sig utskottet
ej heller kunna biträda. Den förra frågan berör utrikesnämndens organisation,
ett ämne som utskottet i detta sammanhang saknar anledning upptaga
till närmare prövning. Den senare frågan bör lämpligen i fortsättningen
liksom hittills ordnas i praxis allt efter omständigheterna.
Övriga förut omnämnda förslag i motionen 1:310, som utskottet icke redan
tagit ställning till genom vad ovan anförts, beröra frågan örn förhållandet mellan
regeringsmakt och riksdag, ett spörsmål som väsentligen ligger på sidan
örn den föreliggande frågan örn ett rationellt anordnande av riksdagens arbete.
Då dessa i motionen framställda förslag i första hand böra skärskådas ur
andra synpunkter än nyssberörda fråga och näppeligen kunna bedömas isolerade,
torde motionen i dessa delar icke nu böra föranleda någon åtgärd.
3. Gränsdragning mellan olika utskotts kompetens.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström,
greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén, Valfrid Eriksson,
Larsén, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i Trången , Anderson
i Norrköping, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid justeringen.
Ursprungligen fördelades i riksdagsordningen arbetet mellan de ständiga utskotten
i princip efter den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella
natur utan hänsyn till frågornas materiella beskaffenhet och därpå grundade
samhörighet. Sålunda hade konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande
grundlagsstiftningen och att handhava den konstitutionella kontrollen
över Konungens rådgivare; handläggningen av ärenden, som härrörde ur riksdagens
finansmakt, fördelades mellan stats- och bevillningsutskotten; bankoutskottet
skulle utgöra riksbankens överstyrelse, och lagutskottet hade att
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
33
bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen. Denna formella indelningsgrund
var dock sådan, att därigenom samtidigt i avsevärd mån tillgodosågs
behovet av en jämväl materiell avgränsning av utskottens arbetsområden.
Vissa omregleringar, närmast påkallade av utskottens växande arbetsbörda,
hava emellertid senare verkställts. Sålunda inrättades genom grundlagsändringar
år 1909 ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket överflyttades från
statsutskottet alla jordbruksdepartementsärenden och från lagutskottet frågor
örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar eller författningar
rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, örn jakt och fiske,
örn vattenrättsförhållanden, om skatteköp, avvittringar, skiften och jordstyckningar
och därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.
Till konstitutionsutskottet överfördes från lagutskottet frågor rörande
lagstiftning örn statsrådets ansvarighet, örn förvärvande och förlust av
medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte ävensom
rörande kommunallagstiftningen. Bankoutskottet övertog från statsutskottet
handläggningen dels av frågor örn riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning
samt därmed sammanhängande ämnen, dels ock av ärenden rörande pensionsväsendet.
Från lagutskottet övertog bankoutskottet frågor angående lagstiftning
örn såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt.
Genom grundlagsändring år 1918 uppdelades lagutskottet i två utskott, vilka
tillsammans skulle hava att fördela de på lagutskott ankommande ärendena.
I samband därmed återfördes lagstiftningsfrågorna rörande vattenrätt och skifte
m. m. från jordbruksutskottet till lagutskottet.
Med jordbruksutskottets tillkomst infördes en i viss mån ny grundsats beträffande
ärendenas fördelning, i det frågornas materiella natur blev avgörande
för kompetensen hos detta utskott, vilket inom sitt ämnesområde erhöll såväl
statsreglerings- som lagstiftningsbefogenheter. Även vissa andra genom grundlagsändringar
eller utveckling av praxis verkställda omflyttningar och jämkningar
i ärendenas fördelning hava inneburit mer eller mindre omfattande förskjutningar
mellan den formella och reella indelningsgrunden.
Vid olika tillfällen hava framkommit förslag till omreglering av de ständiga
utskotten, i vissa fall syftande till en fullständig omorganisation. Så var
fallet vid 1900 års riksdag, då motionsvis föreslogs en uppdelning av frågorna
efter deras materiella samhörighet å ett större antal utskott. Utskotten skulle
enligt förslaget vara följande: ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett
tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och
ett ekonomiutskott. Även vid 1914 års senare riksdag samt åren 1915 och
1916 framfördes i motion frågan örn en genomgripande omläggning av utskottsorganisationen,
innebärande ärendenas fördelning på ett stort antal ständiga
utskott. Åren 1915 och 1916 väcktes förslag, att samtliga riksdagsledamöter
skulle för deltagande i det beredande arbetet fördelas såsom ledamöter i
15 ständiga utskott; suppleantinstitutionen skulle därmed avskaffas. Förslag
örn en stark ökning av de ständiga utskotten hava ock framkontmit på senaste
tid. En motionär vid 1928 och 1929 års riksdagar ansåg dem böra utökas
till ett antal av 10 eller 11. En annan motionär vid 1929 års riksdag föreslog
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. lif haft. (Nr 26—27.)
3
34
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
en omgruppering av ärendena efter materiella grunder på de nuvarande utskotten
jämte tre nya, benämnda närings-, kultur- och administrativa utskottet.
Även mindre vittsyftande ändringar hava vid olika tillfällen ifrågasatts, såsom
exempelvis inrättande av särskilt kommunalutskott eller särskilt granskningsutskott.
Såsom inledningsvis framhållits åsyftar det av kommittén framlagda förslaget
icke en till grunden gående omläggning av utskottsorganisationen. Ingen
systematisk omläggning av ärendena efter rent materiella grunder har synts
påkallad, utan har kommittén huvudsakligen inskränkt sig till att förorda vissa
jämkningar i fördelningen av ärendena utskotten emellan, då sådana jämkningar
ansetts erforderliga för ett snabbare eller mera effektivt bedrivande av
riksdagens arbete eller eljest synts motiverade av starka sakliga skäl.
Kommittén har föreslagit vissa jämkningar i avseende å statsutskottets
kompetensområde. Härutinnan har kommittén erinrat örn att bankoutskottet
sedan år 1909 handlägger, jämte riksgäldsärenden i egentlig mening, även ärenden
angående de riksdagens verk, för vilka anslag finnas uppförda i riksstaten,
samt örn riksdagens personal och örn dess hus eller alltså angående dispositionen
av de anslag, vilka vid sidan av huvudtitlarna äro uppförda under
den gemensamma rubriken »riksdags- och revisionskostnader m. m.», medan
däremot statsutskottet behandlar själva anslagsärendena eller anslagsberäkningen.
Då detta förhållande stundom medför mindre lämpliga konsekvenser,
har kommittén föreslagit, att till bankoutskottet hänföras de delar av statsverkspropositionen,
vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader samt kostnader
för riksdagens hus och riksdagens verk. Av liknande skäl har kommittén
föreslagit, att till bankoutskottet överföras ärenden angående användningen
av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonderna: allmänna
järnvägslånefonden, bibanelånefonden och allmänna byggnadslånefonden.
Då prövningen av riksgäldskontorets förvaltning av dessa fonder åvilade
bankoutskottet, under det frågor örn ändringar i dispositionen av fonderna —- såsom beträffande omreglering av ett järnvägsföretags statslån eller dylikt —
i regel handlades av statsutskottet, syntes det kommittén ur såväl principiell
som praktisk synpunkt lämpligt att även de senare frågorna övertoges av
bankoutskottet. Härmed åsyftade kommittén dock icke att till bankoutskottets
beredning överföra frågan örn statsförvärv av enskilda järnvägar även örn
i samband med sådant förvärv skulle ske avskrivning eller omreglering av
statslån till vederbörande järnväg eller örn förvärvet formellt till och med
skedde endast mot avskrivning av statslån.
Å andra sidan har kommittén föreslagit även en omflyttning i motsatt riktning.
Då för beredning av frågor örn användning av medel från allmänna indragningsstaten
— företrädesvis ärenden om personliga professurer och dylika
frågor, vilka formellt helt fallit under bankoutskottets kompetens men avsett
ändamål, sakligt sett närmast fallande under statsutskottets behörighet — ha
måst tillsättas sammansatta stats- och bankoutskott, har kommittén till undvikande
av sammansatt utskott förordat, att statsverkspropositionen remitteras
till bankoutskottet icke såsom nu beträffande såväl pensions- som indragnings
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.
35
staten utan blott i fråga om pensionsstaten. Enär de ärenden, som skulle överflyttas
till statsutskottet, hittills såsom regel krävt nämnda utskotts medverkan
i sammansatt utskott, vore denna överflyttning ur arbetsbelastningssynpunkt
utan betydelse för statsutskottets vidkommande.
Utöver dessa ändringar i fråga örn stats- och bankoutskottens kompetensområde
har kommittén icke ansett sig böra förorda någon annan jämkning i
fråga örn övriga ständiga utskotts kompetensområde.
Kommittén har dock i sitt förslag upptagit ett tillägg till stadgandena om
bevillningsutskottets kompetensområde. Därmed åsyftade kommittén likväl ej
någon ändring i den faktiska fördelningen av ärendena. Bevillningsutskottet
handlade i praxis, förutom bevillningsärenden i egentlig mening, även vissa
andra grupper av frågor, i främsta rummet kommunalskattefrågor och nykterhetslagstiftningsärenden.
I vissa fall innefattade sistnämnda grupp direkta bevillningsmoment,
men i övrigt stödde sig utskottets kompetens i fråga örn berörda
ämnen väsentligen på praxis, som hade sin grund i frågornas historiska
anknytning till och i vissa delar likhet med bevillningsärenden. Då det emellertid
syntes mindre tillfredsställande, att ifrågavarande viktiga områden av bevillningsutskottets
verksamhet icke kommit till synes i grundlagsstadgande, har
kommittén föreslagit intagande av en uttrycklig föreskrift i ämnet genom ett
tillägg till § 40 riksdagsordningen.
Med hänsyn till det sätt, på vilket de ständiga utskottens kompetensområde
avgränsats i riksdagsordningen, har kommittén emellertid även föreslagit en
uppmjukning av reglerna för ärendenas hänvisning till utskott. Kommittén
har framhållit, att remissfrågorna kommit att bedömas ur rent formell synpunkt
i en omfattning, som icke alltid medgåve önskvärd hänsyn till frågornas
reala natur och sammanhang. Följden hade stundom blivit en av sakliga skäl
icke påkallad splittring av ett större problemkomplex på olika utskott, något
som bland annat emellanåt föranlett sammansatta utskott och därigenom verkat
hindrande för vederbörande ständiga utskotts arbete. Givet vore, att en
större sakfraga ibland kunde vara av sådan natur, att dess uppdelning på
skilda utskott även sakligt sett vore påkallad för en allsidig prövning. Men
a andra sidan kunde fall förekomma — t. ex. i fråga örn ett ärende, som vore en
ren följdfråga till ett annat — då en sådan splittring vöre obehövlig eller då förhållandena
gjorde en enhetlig behandling i ett och samma utskott av sakliga
skäl önskvärd. Kommittén har ur nu antydda synpunkter funnit den i grundlagen
angivna fördelningen av ärendena mellan de ständiga utskotten icke
böra vara alldeles ovillkorlig utan ansett sig böra i detta avseende tillstyrka
sådan uppmjukning, som möjliggjorde en mera smidig anpassning av remisserna
efter föreliggande förhållanden. Kommittén har i detta syfte förordat ett
stadgande av innebörd, att, utan hinder av riksdagsordningens föreskrifter örn
de ständiga utskottens uppgifter, fråga, som enligt nämnda föreskrifter ankomme
på beredning av visst ständigt utskott, skulle kunna hänvisas till annat
sådant utskott, därest frågan befanns äga nära samband med ämne, som tillhörde
sistnämnda utskotts handläggning. Kommittén har erinrat om, att för
vinnande av det med förslaget avsedda syftet erfordrades, att första kamma
-
36
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Propositionen.
Utskottet.
ren överginge till andra kammarens praxis att alltid bordlägga ej blott propositioner
utan även motioner före remissen till utskott. Förslaget förutsatte
nämligen från kammarpresidiernas sida i högre grad än hittills en prövning
av frågorna ur sakliga lämplighetssynpunkter, vilket nödvändiggjorde samråd
i ökad omfattning mellan talmännen inbördes samt mellan dem och vederbörande
utskottsordförande.
Kommitténs förslag i förevarande del har i propositionen med vissa smärre
formella jämkningar framlagts till riksdagens prövning. Departementschefen
har till statsrådsprotokollet uttalat, att den föreslagna mindre jämkningen i
arbetsfördelningen ur saklig synpunkt syntes väl motiverad. Någon ändring
i arbetsfördelningen mellan övriga ständiga utskott vore ej för närvarande påkallad
i syfte att lätta något av dessa utskotts arbetsbörda. En viss lättnad
i en del utskotts arbetsbörda kunde dock, örn än ej i mera betydande grad, förväntas
av de föreslagna ändringarna i reglerna för remiss till ständigt utskott.
Utskottet finner goda skäl tala för de i propositionen föreslagna mindre
jämkningarna i fråga örn stats- och bankoutskottens kompetensområde. Utskottet
vill i samband härmed understryka kommitténs uttalande, att förslaget
icke åsyftar att till bankoutskottets beredning överföra frågor örn statsförvärv
av enskilda järnvägar. Ett tillägg till bestämmelserna örn bevillningsutskottets
behörighetsområde är sakligt väl motiverat ur synpunkten av att bevillningsutskottets
kompetens i de ärenden, varom här är fråga, saknar stöd i
grundlag och endast utformats i praxis, utan att denna kan anses till sin verkliga
innebörd fullt klar och säker; utskottet har dock funnit en jämkning i den föreslagna
formuleringen beträffande ifrågavarande stadgande önskvärd. Den föreslagna
jämkningen av nu tillämpade stela och rent formella regler rörande remiss
till utskott synes väl motiverad. Utskottet finner sig därför jämväl böra
tillstyrka densamma. Med en sådan ändring torde säkerligen en förenkling och
understundom även större enhetlighet i handläggningen av med varandra sammanhängande
frågor ernås i åtskilliga fall, där enligt nu gällande regler frågorna
måste i viss mån underkastas dubbelbehandling i skilda utskott eller ock föranleda
bildandet av sammansatt utskott. Utskottet vill i samband härmed
understryka kommitténs uttalande, att för vinnande av det med förslaget örn
jämkning i reglerna angående remissförfarande avsedda syftemålet erfordras,
att kamrarna om möjligt alltid bordlägga icke blott propositioner utan även
motioner.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
37
4. Samverkan mellan utskott.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström,
greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén, Valfrid Eriksson,
Larsén, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Rersson i Trången*, Anderson
i Norrköping*, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid justeringen.
I § 47 riksdagsordningen stadgas, att sammansatt utskott skall anlitas, därest
ständigt utskott anser nödigt att till överläggning örn något ärende med annat
ständigt utskott sammanträda.
Den år 1907 för reformering av riksdagens arbetsformer tillsatta kommittén
fäste uppmärksamheten på den inom riksdagen rådande benägenheten att i
stor utsträckning anlita sammansatta utskott samt framhöll, att denna praxis
vore en omständighet, ägnad att försena de ständiga utskottens arbete. Kommittén
anförde, att grundlagsbestämmelsen i förevarande ämne icke borde tolkas
så, att sammansättning av utskott skulle äga rum, så snart en fråga blott
formellt berörde annat ständigt utskotts verksamhetsområde, men att likväl
en i denna riktning gående praxis utbildats inom utskotten. Sammansatt utskott
hade därför kommit till användning i en hel del fall, där detta för själva
sakfrågans bedömande icke vore erforderligt. I betraktande av att anordningen
med sammansatt utskott vore synnerligen ägnad att ingripa störande
och hindrande i vederbörande utskotts ordinarie arbete, vore åtskillig tid att
vinna, örn en inskränkning i användningen av dylika utskott kunde äga rum.
Då emellertid anledningen till att sammansatta utskott kommit att användas i
större utsträckning, än som ursprungligen syntes hava varit avsett, mindre
vore att söka i grundlagsbestämmelserna än i en inom utskotten utbildad, ofta
formalistisk praxis, hade kommittén likvisst icke ansett sig böra framlägga
något förslag till begränsning av sammansatt utskotts användning.
Den år 1930 tillsatta kommittén för behandling av frågan örn riksdagens arbetsformer
har anfört, att de år 1909 genomförda ändringarna i utskottsorganisationen
visserligen undanröjt en del anledningar till användning av sammansatt
utskott, men att nämnda ändringar likväl på vissa områden tillskapat nya
anledningar till sammansättningar. En av kommittén verkställd undersökning
gåve vid handen, att sammansättningar av utskott alltjämt förekomme i en utsträckning,
som icke kunde undgå att verka störande och försvårande för de
ständiga utskottens arbete. Man kunde vid en genomgång av det undersökta
materialet ej undgå det intrycket, att inbjudningar till sammansatt utskott
många gånger till betydande del förestavats av artighetshänsyn eller av ett
formalistiskt betraktelsesätt. Vid övervägande av frågan örn särskilda åtgärder
i syfte att åstadkomma en minskning i användningen av sammansatta utskott
borde ej, anförde kommittén vidare, förbises, att den föreslagna jämk
-
Historik.
Kommittén.
38
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Motion.
Utskottet.
ningen i ärendesfördelningen mellan stats- och bankoutskotten vore ägnad att
undanröja en under nuvarande förhållanden ofta återkommande anledning till
sammansättningar mellan dessa båda utskott samt att förslaget örn uppmjukning
av riksdagsordningens hittills ovillkorliga remissregler jämväl torde komma
att verka i riktning mot en minskad användning av sammansatta utskott.
Emellertid har kommittén tillika ansett sig böra ifrågasätta vissa bestämmelser
i de reglementariska föreskrifterna med avseende å formerna för tillsättande
av sådana utskott i syfte att åstadkomma ytterligare garantier för begränsad
användning av denna utskottsform. Då den sålunda av kommittén ifrågasatta
anordningen vore av natur att ankomma på riksdagen allena att besluta örn,
bar i propositionen intet förslag framlagts i ämnet.
I motionen 11:457 av herr Nylander m. fl. har hemställts örn införandet
av ett tillägg till § 47 riksdagsordningen på sätt i motiveringen närmare angivits
i syfte att underlätta nödig samverkan mellan de ständiga utskotten i
frågor av natur att falla under olika ständiga utskotts prövning. Till stöd
för förslaget har bland annat anförts, att detsamma utgjorde ett fullföljande
av den tanke, som läge bakom det förut berörda kommittéuttalandet angående
bestämmelser i reglementariska föreskrifterna örn samverkan mellan utskott.
Kommittéförslaget vore emellertid allt för vagt utformat för att grunda en
livligare samverkan mellan utskotten. Motionärerna befarade, att, med den
form de kommitterade föreslagit, samverkan mellan utskotten i dubbelsidiga
ärenden än ytterligare bomme att inskränkas. En mellanform borde finnas
mellan sammansatt utskott och isolerad prövning inom ett utskott av en fråga.
Man borde härför skapa ett remissförfarande mellan vederbörande utskott.
Detta remissförfarande borde tillgripas framför allt, när en fråga endast i
mindre grad berörde ett annat utskotts kompetensområde och då därför sammansatt
utskott kunde anses såsom tillgripande av större våld än nöden krävde.
Det torde böra tillkomma vederbörande utskott att självt få avgöra, vilken
form av samverkan det funne påfordrad. Ett remissförfarande skulle enligt
motionärernas åsikt få stor betydelse särskilt i två fall, nämligen för underlättande
av samverkan mellan de anslagsbeviljande utskotten samt mellan utrikesutskottet
och annat utskott. Då remissförfarande och sammansatt utskott
endast utgjorde olika anordningar för samma ändamål, borde remissförfarandet
b''ka väl som de sammansatta utskotten regleras i grundlagen; närmare detaljer
kunde införas i de reglementariska föreskrifterna.
Otvivelaktigt är att anordningen med sammansatt utskott, som alltjämt förekommer
i en avsevärd omfattning, i många fall ingriper störande och hindrande
i vederbörande utskotts ordinarie arbete. Det torde icke råda något
tvivel örn att genom ökad underhandssamverkan — t. ex. därigenom, att det
utskott, som har ett mindre område av ett föreliggande ärende att behandla,
sätter sig i efterhand och avgiver utlåtande i sin del av spörsmålet först sedan
huvudfrågan prövats av det andra utskottet —■ samt överhuvud genom frihet
från allt för formalistisk inställning till frågor om gemensam beredning åt
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
39
skilligt skulle stå att vinna i ifrågavarande avseende. Den av utskottet tillstyrkta
jämkningen i ärendesfördelningen mellan stats- och bevillningsutskotten
och i remissreglerna torde emellertid komma att verka i riktning mot
en minskad användning av sammansatt utskott. Ehuru utskottet finner det
i motionen väckta förslaget beaktansvärt, anser sig utskottet likvisst icke
böra förorda införandet av någon grundlagsändring på sätt i motionen föreslagits.
Det väsentliga syftemålet med förslaget synes utskottet, i likhet med vad
kommittén ifrågasatt, kunna ernås utan grundlagsändring genom införandet
av bestämmelser i de reglementariska föreskrifterna.
5. Budgetbehandlingen.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, Thulin, David
Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Valfrid Eriksson,
P. Sandström*, Engberg, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i
Trången*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid justeringen.
Handläggningen av ärenden, som härröra ur riksdagens finansmakt, fördelades
ursprungligen mellan stats- och bevillningsutskotten sålunda, att statsutskottet
beredde ärenden rörande statsregleringens uppgörande samt handhade
granskningen av sättet för statsregleringens verkställande, medan bevillningsutskottet
beredde frågor örn beskattning av bevillnings natur. Genom år
1909 vidtagna grundlagsändringar överflyttades från statsutskottet till det
nyinrättade jordbruksutskottet alla jordbruksdepartementsärenden samt till
bankoutskottet ärenden rörande pensions- och indragningsstaten.
I åtskilliga förslag till omorganisation av utskottsväsendet har uppmärksamheten
särskilt inriktats på budgetbehandlingen. Härutinnan må nämnas
en vid 1915 års riksdag väckt motion med begäran örn utredning på vad sätt
större planmässighet och enhetlighet skulle kunna förlänas åt statsregleringsarbetet
och därmed sammanhängande ärendens behandling. Såsom tänkbara
utvägar ifrågasattes, bland annat, att mera betydande utgiftsfrågor efter den
förberedande utredningen endast skulle bliva föremål för provisoriska beslut
och slutligt avgöras först i samband med riksstatens fastställande samt att en
ordnad samverkan mellan de fyra budgetbehandlande utskotten skulle anordnas
genom ett av delegerade från dem bestående budgetutskott. Liknande synpunkter
hava motionsvis framförts åren 1922, 1928 och 1929. Även har föreslagits
att ersätta statsutskottet med ett flertal självständiga utskott, vilkas
förslag skulle underställas en finansdelegation. Denna tanke uttalades av den
s. k. budgetårskommittén, och förslag i samma riktning förekommo i motioner
vid 1928 och 1929 års riksdagar. Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen
framhållit behovet av en ordnad samverkan mellan de budgetbehandlande
utskotten och jämväl framlagt förslag örn mindre omflyttningar av ärenden
mellan sådana utskott. Ytterligare må nämnas, att i motioner vid 1922 års
riksdag ifrågasatts inskränkning i de enskilda riksdagsmännens initiativrätt i
budgetfrågor i syfte att vinna ökad fasthet i budgetbehandlingen.
Historik.
40
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
Rörande sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen bar kommittén
erinrat örn att kritiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena
vöre splittrade på flera olika utskott, dels att planmässiga metoder ej tillämpades
för statsregleringens slutliga behandling och fastställande och särskilt
att formella garantier saknades för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande
utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels
ock att riksdagens ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna
saknade vägledning för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång.
Å andra sidan hava framhållits även omständigheter, ägnade att minska
olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom
statsverkspropositionen redan från början finge en med avseende å såväl inkomster
som utgifter fullständig finansplan, avsedd att bilda och jämväl i stort
sett utgörande den fasta grunden för riksdagens finansarbete, samt, vad särskilt
anginge splittringen av utgiftssidans behandling, att summan av de från
statsutskottet utbrutna huvudtitlarna utgjorde ej fullt tio procent av riksstatens
totalsumma.
Kommittén har anfört, att tanken på en uppdelning av utgiftsfrågornas behandling
i princip på ett utskott för varje huvudtitel vore helt ogenomförbar.
Ett vittgående sönderdelande av dessa frågors beredning skulle kräva en särskild
överbyggnad över utgiftsutskotten för åstadkommande av konsekvens i
utgiftsbehandlingen genom de olika anslagskravens vägande mot varandra.
För att en dylik överinstans skulle bliva effektiv, krävdes emellertid, att den
inginge på realprövning av varje mera betydande ärende. Man vore då i själva
verket tillbaka vid det system, som kommit till uttryck i statsutskottets organisation
ehuru med en utformning, som skulle medföra betydligt större omgång
och tidsutdräkt och som förutsatte väsentliga samt för vårt riksdagsskick främmande
omläggningar av riksdagsordningens regler beträffande utskottsväsendet.
Kommittén har vidare haft uppe till prövning tanken på en utbrytning
från statsutskottet av en eller flera ämnesgrupper och deras överförande till
ett specialutskott, men förklarat en dylik anordning vara betänklig bland annat
ur den enhetliga budgetprövningens synpunkt. Inom kommittén har jämväl
ifrågasatts återförandet till statsutskottet av de anslagsfrågor, som sedan 1909
års grundlagsändring handläggas av jordbruksutskottet. Ehuru fog förelåge
för kraven på större centralisering av utgiftsberedningen, har kommittén likväl
ej velat förorda en återgång i detta hänseende till förhållandena före år 1909.
Kommittén har ock övervägt ett annat tidigare framkommet uppslag att göra
anslagsbesluten till en början provisoriska och att alltså skapa möjlighet till
en förnyad prövning av och jämkning i budgetens utgiftssida, men med hänsyn
till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende som beträffande de praktiska
konsekvenserna har kommittén avstått från att fullfölja denna linje.
Emellertid har kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna
fog och framhållit, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt
med en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande
prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.
Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning har kommittén ansett
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.
41
sig ej kunna förorda tillskapande — med eller utan uppdelning av utgiftsfrågornas
preliminära beredning på ett flertal utskott — av en överinstans
över de budgetbehandlande utskotten. Även bar övervägts ett annat tidigare
framkommet uppslag att göra anslagsbesluten till en början provisoriska och
att alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av och jämkning i budgetens
utgiftssida. Men med hänsyn till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende
som beträffande de praktiska konsekvenserna har kommittén avstått
från att fullfölja denna linje.
Däremot har kommittén funnit sig böra inom ramen för nuvarande utskottsorganisation
ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska
de allmännast påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast
har därvid enligt kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.
En dylik samverkan har synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas
på det sätt, att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen
anförtros åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt
gäller örn sammansatta utskott. Emellertid har framhållits önskvärdheten av att
beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare
regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis
med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.
På denna grund har kommittén ej föreslagit annan grundlagsföreskrift om
ifrågavarande samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad
de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande, skola fullgöras av vederbörande
utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka
handlägga statsregleringsfrågor. Det skulle med en sådan avfattning, framhöll
kommittén, stå stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens
handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling av samtliga
budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å andra sidan ett
samråd med de övriga budgetutskotten i den form de funne lämpligast, vilket
samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten vart för sig avgivna
betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen valdes, skulle vinnas
den fördelen, att i ett betänkande kunde framläggas förslag beträffande
samtliga de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom
statsutskottets utökning med en femte avdelning skapades förutsättningar
för statsregleringens verkställande i nu föreslagen ordning å en tidpunkt,
då riksdagsarbetet i övrigt ännu påginge.
Kommittén har jämväl förordat införandet i de reglementariska föreskrifterna
för riksdagen av vissa bestämmelser för främjande av ökad sammanhållning
av och bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet.
Den kungl, propositionen har i oförändrat skick upptagit kommitténs förslag Propositionen,
till grundlagsbestämmelser i förevarande del.
Föredragande departementschefen har bland annat anfört, att en del anslagsfrågor
onekligen äro av den beskaffenhet, att beslut däri böra bliva omedelbart
bindande, under det att det i andra fall åter otvivelaktigt vore en stor fördel,
42
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Motion.
Utskottet.
om en efterprövning av successivt fattade anslagsbeslut och, i mån anledning
därtill yppades, nedsättning i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag
finge ske i samband med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten
kunde i dess helhet överblickas och hänsyn även kunde tagas till under riksdagens
lopp inträffade omständigheter. Kommittén har emellertid ansett, att syftet
med nu omnämnda anordning skulle till viss grad kunna nås medelst ett kontinuerligt
samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten, vilket föreslås skola
ske genom deputerade, utsedda av utskotten, utan att grundlagsändring vore
erforderlig. Med hänsyn till den av kommittén sålunda intagna ståndpunkten
har departementschefen i frågans nuvarande läge funnit tillräcklig anledning ej
föreligga för ett framställande av förslag örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.
Vad beträffade kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse om samverkan
mellan de budgetbehandlande utskotten i och för budgetens slutliga fastställande,
kunde det möjligen komma att visa sig mest rationellt att ordna detta
samarbete i form av sammansatt utskott. Det syntes dock lämpligt att, såsom
kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd form utan i stället låta
praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.
I motionen 11:431 har herr Persson i Falla m. fl. hemställt örn skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan örn utredning angående de lämpligaste formerna
för riksdagens behandling av finansfrågorna i syfte att stärka regeringens ledning
av finanspolitiken och öka de konstitutionella garantierna för en sund och
sparsam statshushållning. Till stöd härför har i motionen bland annat anförts,
att regeringen hos oss i motsats till i andra länder intager en mindre stark position
gentemot riksdagen och riksdagsmännens tilläggs- och ändringsförslag.
Finanshushållningen hos oss kännetecknades också av ett större och mera detaljerat
riksdagsingripande än annorstädes. Regeringens effektiva medverkan i
budgetfrågor syntes icke ens tryggad genom de av kommittén föreslagna anordningarna
för större enhetlighet i budgetbehandlingen. Ett obegränsat nagelfarande
av regeringens budgetpropositioner måste betraktas såsom ett negerande
av den starka regeringsmakten. Regeringens förslag och omdömen borde i budgetfrågor
tillerkännas ett visst företräde framför enskilda riksdagsmäns initiativ.
Man borde söka rättsligt markera en skillnad mellan de båda förslagstyperna
utan att beskära det enskilda initiativet. Detta kunde enligt motionärernas
uppfattning lämpligen ske genom att begränsa det gemensamma voteringsinstitutet
för enskildas initiativ i anslagsfrågor. Restriktioner skulle endast
ifrågakomma för det fall, att en kammare ställt sig avvisande och kamrarna sålunda
stannat i skiljaktiga beslut. Huvudprincipen för den i motionen skisserade
begränsningen var sålunda, att en motion örn anslagsstegring eller nytt anslagsäskande
icke skulle kunna bifallas av riksdagen med mindre kamrarna var
för sig lämnat sitt bifall.
Vid bedömandet av kritiken mot de nuvarande formerna för budgetarbetets
bedrivande bör icke förbises, att vissa omständigheter äro ägnade att i någon
mån reducera olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen. Riksdagen
får sig sålunda redan från början genom statsverkspropositionen förelagd en
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
43
med avseende på såväl inkomster som utgifter fullständig finansplan för det
kommande budgetåret, vilken är avsedd att bilda och jämväl i stort sett utgör
den fasta grundvalen för riksdagens finansarbete. Uppdelningen av utgiftsärendena
på ett flertal utskott är visserligen ur synpunkten av fasthet
och konsekvens i budgetarbetet i och för sig en olägenhet, men för budgeten
såsom helhet betraktad synes dock olägenheterna härav icke böra överskattas.
Den alldeles övervägande delen av utgiftsärendena kvarligger fortfarande koncentrerad
hos ett utskott, och summan av de huvudtitlar, som utbrutits från
statsutskottet, utgör endast en ringa procent av riksstatens totalsumma. De
utgifts behandlande utskotten torde ej heller vid behandlingen av utgiftsärendena
alldeles bortse från frågan örn utgifternas täckande, ehuru frågan härom
icke ligger inom deras behörighetsområde. Såväl beträffande möjligheterna
härutinnan som i fråga om budgetens slutliga sammanställning och fasthet
lärer ock ett visst samarbete upprätthållas mellan stats- och bevillningsutskotten
örn än ej i officiella former.
Även med beaktande av dessa omständigheter måste utskottet dock medgiva,
att den framställda kritiken icke helt saknat fog och att frågan om möjligheterna
för en förbättring i riksdagens budgetbehandling i riktning mot ökad planmässighet
och överskådlighet är förtjänt av allvarligt övervägande. Utskottet
finner det, i likhet med vad av kommittén och i propositionen föreslagits,
önskvärt att inom ramen för nuvarande utskottsorganisation vidtaga vissa åtgärder
i syfte att undanröja eller förminska de allmännast påtalade olägenheterna
av nuvarande system på förevarande område. Angelägnast men också svårast
synes det vara, att former skapas för en officiell samverkan mellan de
budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. Därför kan
det vara önskvärt att beträffande formerna för här avsedda samarbete icke i
grundlag givas några närmare regler, som skulle kunna lägga hinder i vägen
för en fri och successiv utveckling av praxis med ledning av de erfarenheter,
som komma att göras, örn endast hinder för samarbete undanröjas. Utskottet
tillstyrker därför med en formell jämkning den i propositionen
föreslagna anordningen att endast i grundlagsföreskriftema om stats- och
bevillningsutskottens uppgifter vidtages en ändring av innebörd, att dessa
uppgifter, i vad de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande,
av vederbörande utskott fullgöras antingen i den ordning § 47 riksdagsordningen
stadgar, d. v. s. genom sammansatt utskotts bildande eller utan
hänvisning till sådant utskott men dock efter samråd med de övriga utskott,
som handlägga statsregleringsfrågor. Med en sådan avfattning står det statsoch
bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens handläggning välja
mellan å ena sidan en gemensam behandling genom deputerade från samtliga
budgetutskott odh å andra sidan ett förberedande samråd med de övriga budgetutskotten
i former, som kunna reglementariskt fastställas, varefter stats- och
bevillningsutskottens betänkanden avgivas vart för sig. Väljes den förstnämnda
utvägen, vinnes den fördelen, att i ett enda betänkande framläggas förslag
beträffande samtliga de frågor, som äga samband med den slutliga budgetregleringen.
Detta betänkande skulle alltså omfatta såväl riksstatens inkomst
-
44
Konstitutionsutslcottets utlåtande Nr 26.
sida i dess helhet som även riksstatens utgiftssida, varvid ståndpunkt jämväl
skulle tagas beträffande anslagens täckande genom bevillningar till vissa beräknade
belopp, med lånemedel eller med andra statsinkomster o. s. v. Genom
en dylik anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang överblicka
och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna föreligga för
statregleringens åstadkommande och som icke sällan kunna gälla sakfrågor av
genomgripande betydelse.
Utskottet vill understryka önskvärdheten av att statsregleringens uppgörande
och fastställande i den ordning, som förut antytts, kan äga rum på en
tidpunkt, då riksdagsarbetet ej står inför sin avslutning och alltså icke, såsom
nu vanligen är fallet, bliva en rent formell expeditionsåtgärd, vid vilken
fästes ringa vikt och i vilken blott ett fåtal av riksdagens ledamöter deltager.
Detta förutsätter dock, att utgiftsbesluten hinna slutföras något tidigare än vad
som för närvarande är fallet. Genom de förändringar i fråga örn statsutskottets
organisation, som utskottet tillstyrker, torde förutsättningar härför också
hava skapats.
Samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten varken behöver eller bör
begränsas blott till själva slutakten i budgetbebandlingen. Till denna fråga
får utskottet anledning återkomma i ett följande betänkande.
Utskottet anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av att inkomstfrågor,
som äro av större betydelse för budgeten, såsom frågor örn nya
eller ändrade skatter eller örn finanstullar m. m., i regel icke, på sätt hittills
understundom skett, avgöras under riksdagens tidigare skede utan, därest icke
särskilda skäl framtvinga en annan ordning, uppskjutas, intill dess anslagsbehoven
kunna överblickas och helst företagas till prövning först i samband med
den slutliga statsregleringen, då olika möjligheter kunna i ett sammanhang vägas
mot varandra.
Vad det i motionen II: 431 framställda förslaget beträffar, finner utskottet
visserligen syftemålet med detsamma, att öka garantierna för en sund och
sparsam penninghushållning, beaktansvärt, men utskottet finner icke sannolikt,
att det uppställda målet kan ernås på den i motionen anvisade vägen. Förslaget,
som dessutom åsyftar att stärka regeringens ledning av finanspolitiken,
sträcker sig härigenom utöver den föreliggande frågan örn ett rationellt anordnande
av riksdagsarbetet och bör därför prövas ur andra synpunkter och i
ett vidare sammanhang, än vad som vid föreliggande frågors behandling låter
sig göra. Mot förslaget kunna dessutom oberoende härav vissa erinringar göras
ur konstitutionell synpunkt. Utskottet anser därför riktigast att det i motionen
framställda skrivelseförslaget icke nu föranleder någon riksdagens åtgärd.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Z6.
45
6. Kamrarnas ledamöters deltagande i utskott.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström,, Strömberg, Thulin, David
Bergström, greve Spens, G. Wi Hansson, Sundberg, Vennerström, Valfrid Eriksson,
P. bandström*, Engberg, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i
Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping, Lindmark*, Fast och Björck i Kristianstad.
* Ej närvarande vid justeringen.
Vid 1930 års riksdag väcktes ett förslag om utökning av statsutskottets ledamotsantal
från 24 till 30 för att möjliggöra inrättande av ännu en utskottsavdelning
av samma storlek som de fyra hittillsvarande och på så sätt åstadkomma
en minskning av arbetsmängden för dessa avdelningar. I motionen framhölls,
att i och med tillgodogörandet av den tid, som genom denna reform skulle
komma att inbesparas, riksdagen jämte annat tvivelsutan skulle vinna en avsevärd
minskning i anhopningen av tyngande debattämnen under riksdagens
sista skede. I sitt utlåtande i ämnet framhöll konstitutionsutskottet, att den
av utskottet samma år tillstyrkta utredningen örn riksdagens arbetsformer även
borde omfatta det i motionen berörda spörsmålet och att utskottet därför icke
ville biträda det väckta förslaget.
Kommittén har kommit till den slutsatsen, att statsutskottet, även örn hänsyn
toges till att utskottet arbetar pa fyra avdelningar, är långt mera arbetstyngt
än övriga utskott samt att dess arbetsbörda är av den omfattning, att den i
betänklig grad medverkar till den starka anhopningen av ärenden mot slutet
av riksdagen. Vid sådant förhållande har kommittén funnit anstalter för lättande
av statsutskottets arbetsbörda vara den åtgärd, som i fråga örn utskottsväsendet
i första hand bör ifragasättas till vinnande av en jämnare fördelning
av arbetet. En dylik lättnad vore så mycket mer påkallad, som ett snabbare
slutförande av utgiftsfrågomas beredning utgjorde en väsentlig förutsättning
för astadkommande av en mera tillfredsställande ordning för statsregleringsarbetets
avslutande.
I fråga om sättet för beredande av den såsom önskvärd befunna lättnaden
i statsutskottets arbete har kommittén omnämnt tre utvägar, nämligen uppdelning
av utgiftsfragoma pa ett flertal fristående utskott, utbrytning från statsutskottet
av en eller flera ämnesgrupper och dessas överlämnande till ett eller
flera andra utskott samt slutligen tillförande till statsutskottet av nya arbetskrafter
för att utan mera betydande ändring i utskottets arbetsuppgifter möjliggöra
arbetets fördelning på flera avdelningar. Kommittén har stannat vid
att förorda sistnämnda väg och föreslår härutinnan en ökning av utskottets
medlemsantal från 24 till 30, varigenom en del uppgifter för de mera arbetstyngda
avdelningarna inom utskottet, främst den tredje, skulle kunna överföras
till en ny femte avdelning. En sådan ökning anser kommittén behövlig
redan för beredande av lättnad i utskottets nuvarande arbete.
Kommittén har vidare, i samband med begränsningen av tillfälliga utskotts
användning, övervägt frågan örn en ökning över lag av ledamotsantalet i de
mindre ständiga utskotten, men har likvisst icke ansett sig böra tillstyrka en
Historik.
Kommittén.
46
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Propositionen.
Motioner.
dylik åtgärd. Bortsett från att första kammarens mindre ledamotsantal omöjliggjorde
en sådan åtgärd utan uppgivande av grundsatsen örn kamrarnas likställighet,
åberopades, att en utvidgning av ledamotsantalet för flertalet utskott
ingalunda innebure någon lättnad utan tvärtom ett förtyngande av arbetet med
därav följande tidsutdräkt. Endast beträffande jordbruksutskottet har kommittén,
med hänsyn till ärendenas art och utskottets fördelning på avdelningar,
funnit en ökning av ledamotsantalet vara om icke erforderlig så dock försvarlig
och förordat, att detsamma bestämmes till samma siffra, som gäller för konstitutions-
och bevillningsutskottet, eller 10 ledamöter från vardera kammaren.
I övrigt hänvisade kommittén till kamrarnas möjlighet att, utan grundlagsändring,
öka antalet suppleanter i utskotten samt framhöll, att en sådan ökning
kunde vara av värde för utskottens rekrytering och för de yngre riksdagsmännens
utbildning ägde avgjort företräde framför ledamot- och suppleantskap
i tillfälligt utskott.
I propositionen har i överensstämmelse med vad kommittén förordat föreslagits
en utökning av statsutskottets ledamotsantal från 24 till 30 och av jordbruksutskottets
ledamotsantal från 16 till 20.
I motionerna I: 307 av herr Hallin och II: 445 av herr Anderson i Råstock
har yrkats avslag å förslaget örn utökning av statsutskottets ledamotsantal.
Herr Hallin har till stöd för sitt yrkande bland annat anfört, att tungroddheten
av ett dylikt talrikt utskott särskilt vid dess plenararbete vore uppenbar, varför
han betvivlade, att det uppställda syftemålet skulle vinnas på den föreslagna
vägen. Suppleanterna på statsutskottets avdelningar torde få träda in mera
aktivt. Sannolikt torde också kanslipersonalen i någon mån behöva ökas. —
Herr Anderson i Råstock har i den av honom väckta motionen bland annat anfört,
att den föreslagna anordningen med statsutskottets utökning näppeligen
skulle medföra någon lättnad för utskottet utan i stället vara ägnad att verka
fördröjande på arbetet. Plenarbehandlingarna skulle genom förslagets realiserande
bliva allt för tungrodda. Man borde emellertid jämka arbetsfördelningen
mellan de olika avdelningarna.
I motionen 11:468 av herrar Persson i Falla och Anderson i Storegården
har ifrågasatts en utökning av statsutskottets medlemsantal till 32; avdelningarna
borde dock bibehållas vid sitt nuvarande antal av fyra, vilka samtliga
skulle inrymma fyra i stället för såsom för närvarande tre ledamöter från vardera
kammaren. Till stöd härför har i motionen anförts, att det nuvarande
antalet medlemmar på var och en av statsutskottets avdelningar vore synnerligen
ringa jämfört med andra utskotts. I statsutskottet hade emellertid en
förskjutning alltmera ägt rum från plenum till avdelningarna. Men i den
mån dessa kommit att spela en större roll, växte kravet på deras representativa
styrka. För närvarande kunde dock de båda stora mellanpartierna icke bliva
representerade på samtliga avdelningar med ordinarie ledamöter, ett förhållande
som strede mot utskottsarbetets uppgift att giva en allsidigast möjlig
belysning åt föreliggande frågor. Det vore därför mera angeläget att öka
avdelningarnas storlek än deras antal. I motionen har vidare uttalats önsk
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
47
värdheten av att särskilda stadganden infördes exempelvis i de reglementariska
föreskrifterna, att de utskott, som arbeta på avdelningar, vid konstituerandet
borde taga hänsyn till partiernas naturliga rätt att bli proportionellt representerade
i avdelningarna.
X motionen I: 307 har herr Hallin vidare uttalat, att genom den föreslagna
begränsningen av de tillfälliga utskotten en del av kamrarnas ledamöter komme
att bliva arbetslösa. För att råda någon bot häremot har föreslagits en utökning
av antalet ledamöter från 16 till 20 i alla eller åtminstone i de flesta
av de ordinarie utskotten, som nu hade det lägre antalet ledamöter. Härigenom
skulle även skapas ökade möjligheter för dessa utskott att dela upp sig på avdelningar.
Även örn hänsyn tages till att statsutskottets arbete fördelas på olika avdelningar,
torde det med beaktande av utskottets vittomfattande arbetsuppgifter
och av den tid plenarbehandlingen i vissa fall kan kräva vara otvivelaktigt,
att detta utskott är mera arbetstyngt än de andra utskotten i flertalet
fall äro. Det är visserligen möjligt, att en jämkning av arbetsuppgifter mellan
de olika avdelningarna i utskottet ävensom vissa andra organisatoriska förändringar,
som det ligger inom statsutskottets egen behörighet att företaga,
skulle kunna verka i riktning av en ökad rationalisering av statsutskottets arbete.
Men dylika anordningar skulle sannolikt ej vara tillfyllest för att tillräckligt
lätta statsutskottets arbetstunga. Vid sadant förhållande, och då en mera
väsentlig utbrytning av ärenden från statsutskottet är ägnad att ingiva betänkligheter,
torde man under nu rådande förhållanden för att lätta utskottets arbete
och därmed ernå en minskning av den mot riksdagens slut rådande anhopningen
av ärenden i kamrarna vara hänvisad till att, såsom av kommittén och
i propositionen föreslagits, öka utskottets arbetsmöjligheter genom att tillföra
det ökat antal ledamöter. Denna utökning torde i likhet med vad i propositionen
föreslagits böra ske med det antal ledamöter, som svarar mot en ny femte
avdelning. Huruvida det ökade antalet ledamöter under alla förhållanden bör
fördelas å fem avdelningar eller till förstärkning av de redan bestående avdelningarnas
ledamotsantal är en intern statsutskottsfråga, i vilken statsutskottet
sålunda självt beslutar efter omständigheterna. Visserligen har framhållits,
att vinsten av den föreslagna anordningen skulle motverkas av en ökad
tidsutdräkt i plenarbehandlingen. Men då det mesta och egentliga utredningsarbetet
sker inom avdelningarna och förslagets genomförande skulle medföra
ett påskyndande a-v ärendenas beredning, torde den angivna olägenheten i
fråga örn plenarbehandlingen icke behöva tillmätas allt för stor betydelse.
Spörsmålet på vad sätt riksdagsmännen, främst ledamöterna i den talrikare
andra kammaren, skola kunna i större utsträckning beredas tillfälle att deltaga
i utskottsarbetet har fatt ökad vikt genom den föreslagna begränsningen
av de tillfälliga utskotten. Ehuru man vid utskottsväsendets organiserande i
princip endast bör utgå från hänsynen till vad som är rationellt för riksdagsarbetets
bedrivande, måste det dock medgivas, att det är i hög grad önskvärt,
att i riksdagen förefintlig arbetskraft och erfarenhet i möjligaste mån effek
-
Utskottet.
48
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
tivt utnyttjas och att kamrarnas ledamöter även beredas tillfälle att deltaga
i ärendenas utskottsbehandling i all den utsträckning detta med hänsyn till
ändamålsenlig uppdelning och ett tillfredsställande ordnande av utskottsarbetet
skäligen låter sig göra.
Utskottet anser sig därför böra tillstyrka en utökning icke blott på sätt i
propositionen föreslagits av jordbruksutskottets ledamotsantal utan jämväl av
andra lagutskottets från 16 till 20. Jordbruksutskottet arbetar redan i praxis
på två avdelningar, och andra lagutskottet torde med hänsyn till de sinsemellan
olikartade, större grupper av ärenden, som i regel ankomma på dess beredning,
örn utskottet så skulle finna lämpligt, utan fara för den lagtekniska
enhetligheten, kunna fördela sig på avdelningar. Vad åter första lagutskottet
och bankoutskottet beträffar torde däremot en utökning av deras ledamotsantal
icke för närvarande böra ifrågakomma, då inom det förra ärendena till
sin natur äro såsom lagfrågor mera enhetliga än i andra lagutskottet, och en
fördelning å avdelningar därför säkerligen är utesluten, och då inom det senare
sekretessen i bankfrågor gör en utökning av ledamotsantalet olämplig.
Utskottet vill vidare erinra örn att den ökning av antalet suppleanter, som
för andra kammarens del kan befinnas önskvärd, kan genomföras utan grundlagsändring.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.
49
lil. Övriga frågor.
1. Propositions- och motionstid m. m.
Närvarande: Herrar Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David Bergström,
greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg,
P. J. Gustafsson*, Persson i Trången*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena, Olsson i
Hora, Fast, Alströmer, Björck i Kristianstad*, Brännberg* och Sandwall.
* Ej närvarande vid justeringen.
Ursprungligen saknades bestämmelser örn tid för avlåtande av propositioner.
Den förut omnämnda, år 1916 tillsatta kommittén föreslog för normala fall en
begränsning av propositionstiden vid lagtima riksdag till 60 dagar från riksdagens
öppnande. Vid behandling av kommitténs förslag upptog Kungl. Maj :t
tanken på en begränsning av propositionstiden, men föreslog dess fixerande
till 70 dagar. Denna tidsbegränsning infördes ock genom grundlagsändring år
1918 och är ännu gällande. Proposition må dock avlåtas senare, därest Konungen
finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller
prövar uppskov med framställningen lända riket till men. Frågan örn ytterligare
inskränkning i propositionstiden väcktes vid 1927 års riksdag i en motion,
däri påyrkades en begränsning till 50 dagar från riksdagens början under
hänvisning till att regeringen år 1926 frivilligt iakttagit denna tid. Konstitutionsutskottet
uttalade, med avstyrkande av sådan ändring, en förväntan,
att den år 1926 inledda praxis komme att oberoende av uttryckligt stadgande
tillämpas även i framtiden, och framhöll, att ’ vissa fall, särskilt då ny regering
bildades på hösten, en så stark begränsning av tiden som till 50 dagar kunde
medföra olägenheter.
Genom grundlagsändringar åren 1909 och 1918 hava vidtagits icke obetydliga
begränsningar i motionstiderna. Ursprungligen angavs viss tid för väckande
av motion blott då denna avsåge ämne, som tillhörde ständigt utskotts
behandling. Sådan motion skulle väckas inom 10 dagar från riksdagens
öppnande, såvitt ej motionen avsåge grundlagsfråga eller omedelbarligen
föranleddes av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende
eller annan under riksdagen inträffad händelse. I dessa fall liksom ock i
fråga, som ej tillhörde ständigt utskott, kunde motion väckas så länge riksdagen
vore samlad. De därefter gjorda inskränkningarna avse dels motioner
i grundlagsfrågor, för vilka tidsfristen blivit bestämd till 40 dagar från riksdagens
öppnande, dels motioner i anledning av någon efter riksdagens öppnande
avlåten proposition, vilka må väckas sist å det sammanträde, som infaller
näst efter 10 dagar från propositionens avlämnande, med rätt för kammaren
att under särskilda förhållanden medgiva viss utsträckning av tiden, dels ock
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. lh haft. (Nr 26—27.)
Historik.
4
50
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
motioner i ämnen, tillhörande tillfälligt utskotts behandling, vilka skola väckas
inom 20 dagar efter riksdagens öppnande, vederbörande kammare obetaget
att för särskilt fall medgiva motions väckande även senare. Då år 1909 en
första inskränkning gjordes i tiden för väckande av motion i anledning av proposition,
tillerkändes samtidigt utskotten viss begränsad initiativrätt i syfte
att de skulle vid behandlingen av en proposition kunna föreslå ändringar, som
ginge utanför propositionens ram, även om motion ej blivit väckt.
Ändringar i motionstiderna hava ifrågasatts vid olika tillfällen. Sålunda
framkommo på 1870-talet förslag örn inskränkning av motionstiden i frågor,
hörande under ständigt utskotts behandling, från 10 till 6 dagar från riksdagens
öppnande, och vid 1917 års riksdag yrkades motionsvis, att alla motioner
med undantag av motioner i grundlagsfrågor och sådana, som föranleddes av
proposition, skulle väckas inom 4 dagar från öppnandet. Ett förslag örn utsträckning
återigen av tiden för motioner i ärenden, hörande under ständigt
utskott, förekom vid 1925 års riksdag. Beträffande särskilt motionstiden i
grundlagsfrågor må nämnas ett år 1915 eller före tidsbegränsningens införande
framkommet förslag att fastställa denna tid till 30 dagar från riksdagens
öppnande. Slutligen hava vid några tillfällen motionsvis ifrågasatts, att
en begränsad initiativrätt, liknande den som tillkommer utskotten, skulle tillerkännas
även minoriteter inom utskotten samt enskilda ledamöter av kamrarna.
Kommittén har framhållit, att betydelsen av en snävt begränsad propositionstid
för riksdagsarbetets snabba och jämna fortgång visserligen icke borde överskattas
med beaktande, bland annat, av att flertalet utskott oberoende härav
redan vid riksdagens början erhölle ett betydande material för sin verksamhet.
Men det skulle dock bliva lättare att åstadkomma bättre planläggning och ledning
av riksdagsarbetet, örn utskotten kunde tidigare än vid den nu stadgade
propositionstidens utgång överblicka hela sitt arbetsmaterial. Den nu bestämda
tidsgränsen kunde ock stundom medföra olägenheter till följd av kollision
mellan motionstider i anledning av propositionerna och riksdagens påskferier.
Önskvärd vore därför en ytterligare beskärning av propositionstiden,
men den kunde ej göras alltför kraftig med hänsyn till därav uppkommande
svårigheter för organisationen av propositionsarbetet i Kungl. Majlis kansli
samt de särskilda förhållanden, vilka kunde inträda vid regeringsskiften på
hösten. Kommittén har därför föreslagit en propositionstid av två månader från
riksdagens öppnande — eller ungefärligen samma tid som 1916 års kommitté
ifrågasatt — med rätt för Kungl. Majit att avlämna proposition även därefter
under de förutsättningar, som redan nu gälla.
Kommittén har vidare funnit, att hållbara skäl icke kunde anföras för bibehållande
av särskilda, längre motionstider beträffande grundlagsfrågor och
ämnen, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling.
Vad först grundlagsfrågor anginge, torde det kunna sägas, att särskild
motionstid i dessa ärenden vore av behovet mindre påkallad än beträffande
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
51
flertalet övriga frågor. Då grundlagsändring icke kunde slutligt antagas
förrän vid en senare riksdag efter nya val till andra kammaren, kunde
en inskränkning i motionstiden föranleda uppskov med en grundlagsändring
endast i det fall, att ett tilltänkt förslag därigenom förhindrades framkomma
vid sista riksdagen i valperiod för andra kammaren. Men även för nämnda
riksdag kunde särskild motionstid näppeligen anses påkallad. Med beaktande
av dessa frågors karaktär kunde nämligen med fog krävas, att tillämnade
förslag genomtänktes och utarbetades redan före riksdagens början. Skulle
fråga aktualiseras först genom någon händelse under sista riksdagen i valperiod,
funnes ju dessutom redan möjlighet att oberoende av motionstid väcka
förslag. Ej heller borde vid frågans bedömande förbises konstitutionsutskottets
obegränsade initiativrätt i grundlagsärenden. Den nuvarande långa motionstiden
vore ägnad att för konstitutionsutskottet försvåra planläggning inom rimlig
tid av dess arbete.
Vad härefter anginge ärenden, som tillhörde tillfälligt utskotts behandling,
vore ett borttagande av den särskilda motionstiden en nödvändig förutsättning
redan för genomförande av förslaget örn begränsning av nämnda utskotts användande.
På grund av de vaga gränserna för de tillfälliga utskottens verksamhetsområde
hade ofta, erinrade kommittén, olägenheter framträtt i anledning
av den särskilda motionstiden för ärenden till sådana utskott. En motion,
som, därest den väcktes inom 10 dagar från riksdags öppnande, redan
enligt den på grundval av nuvarande bestämmelser utvecklade praxis skulle
hava hänvisats till ständigt utskott, hade, då den väckts efter nämnda tidpunkt,
ofta remitterats till tillfälligt utskott, emedan vid en sträng tolkning av riksdagsordningens
ordalydelse hänvisning till sådant utskott icke kunnat vägras.
Därigenom hade motionären, som försummat motionstiden för ärenden tillhörande
ständigt utskott, erhållit en utväg att i vissa fall likväl få sina förslag
under omprövning, eventuellt efter någon jämkning i den avfattning, som eljest
skulle hava givits åt yrkandet. Skulle nu en särskild motionstid bibehållas
för ärenden, som enligt kommitténs förslag finge, om särskilda skäl förelåge,
hänvisas till tillfälligt utskott, skulle otvivelaktigt i gränsfall uppkomma motsvarande
olägenheter och svårigheter. Även frånsett nu angivna synpunkter,
saknades hållbara grunder för bibehållande av en längre motionstid i förevarande
ärenden; örn dem gällde liksom beträffande grundlagsfrågorna, att deras
art såsom regel medgåve förslags utarbetande redan före riksdags början.
Kommittén har på nu anförda skäl föreslagit sådan ändring i § 55 riksdagsordningen,
att motionstiden i grundlagsfrågor och i ämnen, vilka kunna hänvisas
till tillfälligt utskott, begränsas på samma sätt som beträffande frågor i
allmänhet, hörande under ständigt utskotts behandling. Några ändringar i övrigt
i nuvarande regler örn tid för motions väckande har kommittén ej funnit
påkallade. Ej heller har kommittén ansett sig böra förorda åtgärder i syfte att
berättiga vare sig minoriteter inom utskott eller enskilda kammarledamöter att
i kamrarna utan stöd av motion göra yrkanden, som gå utom ramen för i propositioner
gjorda framställningar.
52
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr %6.
Propositionen.
Motioner.
I propositionen har kommitténs förslag i förevarande ämne i oförändrat skick
upptagits.
I fråga örn propositionstidens beräkning har herr Hallin i motionen I: 307
uttalat, att man genom att fastställa denna tid till två månader onödigtvis bröte
den eljest rörande fatalier brukliga terminologien, som räknar med dagar.
Herr Alströmer m. fl. har i motionen II: 102, under åberopande av att riksdagsarbetet
mången gång i betydlig grad försenats genom att propositioner
inkommit i stort antal någon av de sista dagarna eller sista dagen av den för
närvarande i grundlagen fastställda tiden, yrkat, att den ordinarie propositionstiden
begränsas till sextio dagar från riksdagens öppnande.
I fråga örn motionstidens längd har i motionerna I: 310 av herr Lindhagen,
II: 444 av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. och II: 458 av herr Hage yrkats
viss utsträckning av den i propositionen föreslagna tiden för motions avlämnande.
I de två sist nämnda motionerna hemställes, att motion må väckas
inom femton dagar från riksdagens öppnande. Till stöd härför har i
motionen II: 458 bland annat anförts, att det ej kunde vara ett demokratiskt
intresse att inskränka motionstiden, då härigenom riksdagsmännens möjlighet
att framlägga väl utarbetade och genomtänkta förslag minskades, utan att det
tvärtom torde ligga i linje med en demokratisk åskådning, att man beredde riksdagsmännen
så lång motionstid, som möjligt och rimligt vore, utan att riksdagsarbetet
bleve fördröjt. I motionen II: 444 har till stöd för det i densamma
framställda förslaget bland annat anförts, att svårighet i allmänhet förelåge
för riksdagsmännen att före ankomsten till riksdagen iordningställa motioner.
Före trontalet saknade riksdagsmännen också kännedom om regeringens framställningar
och planer. Man finge ej förbise riksdagsmännens legitima rätt och
plikt att i enlighet med sin folkrepresentativa uppgift ingiva de lokala eller
allmänna framställningar, som de funne motiverade. Herr Lindhagen har i
motionen I: 310 hemställt, att för motioner, som ej väckts med anledning av
propositioner efter riksdagens öppnande eller i kammares enskilda angelägenheter,
fastställes motionstid: av tio dagar från riksdagens öppnande, då motionen
väckts med anledning av statsverkspropositionen, och femton dagar för
andra motioner med möjlighet tillika för motionär att i senare fallet, när särskilda
skäl därtill föranleda, av sin kammare beviljas utsträckt motionstid,
dock längst till det plenum, som infaller näst efter tjugo dagar från riksdagens
öppnande. Såsom stöd för förslaget har motionären bland annat åberopat, att
det särskilt för riksdagsmän från landsbygden men även från andra städer än
huvudstaden ofta vore förenat med svårigheter att medhinna en någorlunda
vederhäftig framställning i ett ämne på den i propositionen föreslagna motionstiden,
bland annat därför, att de ofta saknade den tillgång till handlingar,
upplysningar och råd, som huvudstaden och erfarenheterna inom riksdagen erbjöde.
Herr Lindhagen har vidare i motionen I: 310 hemställt, att samtliga medlemmar
i ett utskott måtte erhålla enahanda motionsrätt i de till utskottet remitterade
ärendena, som nu anses tillkomma allenast de medlemmar i utskot
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 53
tet, som tillfälligtvis sammanförts till en majoritet. Den beslutande församlingen
hade nämligen anspråk på att kunna få välja på uppslag och synpunkter.
I samband härmed har herr Lindhagen även föreslagit, att i och med
upphörandet av den längre motionstiden i grundlagsfrågor även skulle upphöra
konstitutionsutskottets majoritets prerogativ av en mera vittgående motionsrätt
än som tillkomma andra utskotts majoriteter.
Betydelsen av en snävt begränsad propositionstid bör enligt utskottets mening
icke överskattas för riksdagsarbetets snabba och jämna fortgång. Konstitutions-,
stats-, banko- och jordbruksutskotten hava redan från början arbetsmaterial,
som omedelbart kan upptagas till behandling. Det är endast bevillningsutskottet
samt de båda lagutskotten, som icke under alla förhållanden omedelbart
förfoga över betydande material för sin verksamhet. Det är därför önskvärt,
att regeringen sörjer för att propositioner, som skola handläggas av dessa
senare utskott, i erforderlig omfattning färdigställas redan till riksdagens början.
Det kan emellertid icke heller förnekas, att det vore lättare att åstadkomma
en bättre planläggning och ledning av riksdagsarbetet, örn utskotten
kunde tidigare än vid den nu stadgade propositionstidens utgång överblicka
hela sitt arbetsmaterial. Med hänsyn härtill anser även utskottet någon ytterligare
begränsning av propositionstiden vara önskvärd. Denna begränsning
finner utskottet böra ske på så sätt, att den ordinarie propositionstiden
fastställes till sextio dagar från riksdagens öppnande och icke, såsom i propositionen
föreslagits, till två månader. En beräkning av tiden i månader skulle
nämligen avvika från den eljest i grundlagen i motsvarande ämnen använda
beräkningsgrunden samt dessutom kunna giva anledning till tvist, huruvida
bestämmelserna i lagen örn beräkning av lagstadgad tid äro tillämpliga vid
tidsberäkning enligt grundlagen.
Yad grundlagsfrågor beträffar, synes en längre motionstid i dessa frågor
än i flertalet övriga ämnen ej vara av behovet påkallad. Utskottet finner sig
därför böra tillstyrka, förslaget örn borttagande av nu gällande särbestämmelser
örn motionstid i grundlagsfrågor. I detta sammanhang vill utskottet erinra
örn att konstitutionsutskottet i dessa frågor äger obegränsat initiativ under
hela riksdagen.
Vad härefter angår de ärenden, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling,
får ett borttagande av den särskilda motionstiden i dylika ämnen anses vara en
nödvändig förutsättning för genomförandet av det av utskottet biträdda förslaget
örn begränsning av de tillfälliga utskottens användning. Därest en särskild
motionstid bibehölles i ärenden, som må hänvisas till tillfälligt utskott,
skulle otvivelaktigt i gränsfall olägenheter och svårigheter uppkomma. Men
då dessutom i och för sig hållbara grunder saknas för bibehållandet av en längre
motionstid i förevarande ämnen än i fråga om motioner i allmänhet, tillstyrker
utskottet förslaget örn samma motionstid för ifrågavarande ärenden
som för det stora flertalet övriga frågor.
Utskottet anser emellertid, att vägande skäl kunna anföras för någon utsträckning
av motionstidens längd i allmänhet. Det är sålunda otvivelaktigt, att
Utskottet.
54
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
för det stora flertalet riksdagsmän stora hinder i allmänhet möta att iordningställa
motioner före ankomsten till riksdagen. Före trontalet och statsverkspropositionens
avlämnande sakna också riksdagsmännen närmare kännedom örn
de åtgärder av allmänpolitisk karaktär, som regeringen ämnar vidtaga, varför
arbetet med partimotionernas iordningställande ofta får bedrivas i ett allt för
forcerat tempo. Statsverkspropositionen är också numera av den omfattning,
att det endast med stor svårighet låter sig göra att på kort tid överblicka dess
olika delar före mera omfattande motioners avlämnande i anslagsfrågor. En
från tio till femton dagar utvidgad motionstid kan icke heller, redan på
grund av vad som ovan vid ställningstagandet till frågan örn propositionstidens
längd anfördes i fråga örn flertalet utskotts arbetsmaterial, antagas
komma att verka fördröjande på riksdagsarbetet. Utskottet anser sig därför
böra tillstyrka de väckta förslagen örn en utsträckning av motionstiden för
frågor i allmänhet från tio till femton dagar från riksdagens öppnande.
Yad beträffar förslaget örn lämnande av rätt åt enskilda medlemmar i ett
utskott att utan stöd av motion framställa yrkanden, som gå utanför ramen
för i propositionen gjorda yrkanden, har utskottet med hänsyn till de vittgående
konsekvenser en ändring i enlighet med detsamma skulle kunna medföra
icke kunnat tillstyrka detsamma. Något verkligt behov av ett dylikt medgivande
kan enligt utskottets förmenande, i följd av den vidsträckta initiativrätt,
som överhuvud taget tillkommer den svenska riksdagens medlemmar, icke
heller anses föreligga. Detta hindrar emellertid icke, att frågan, vad som
skall anses falla inom ramen för en proposition, bör avgöras efter ärendets
natur i varje särskilt fall, så att icke nödig frihet att göra yrkanden på grund
av sakskäl, vilka framkomma under överläggning eller eljest, i praxis alltför
strängt beskäres.
Det obegränsade initiativ, som under hela riksdagen tillkommer konstitutionsutskottet,
anser utskottet alltfort böra bestå.
2. Riksdagens påskferier.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David
Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström, Valfrid Eriksson, Larsén,
Ehrnberg, Gustafson i Kasenberg, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora, Fast, Petersson
i Broaryd, Alströmer och Sandwall.
Under åberopande av att riksdagens långa påskferier, vilka i praxis numera
omfatta fjorton å femton dagar, vore till icke oväsentligt hinder för ett lugnt
och jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt bidroge till den starka anhopningen
av ärenden under riksdagens sista veckor har kommittén ifrågasatt en
förkortning av denna ledighet till en tid av 8 dagar. En dylik förkortning ansåge
kommittén kunna genomföras, därest samtidigt en utvidgning skedde av
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
55
riksdagsmännens rätt till fria resor mellan Stockholm och hemorten under riksdagens
lopp. Härutinnan har kommittén föreslagit, att ersättning må utgå
för högst 5 i stället för, såsom nu är stadgat, högst 2 resor fram och åter. För
genomförande av kommitténs förslag skulle grundlagsändring erfordras endast
i sistnämnda hänseende.
Den nu av kommittén berörda frågan örn riksdagsmännens rätt till ökat antal
fria hemresor under pågående riksdag har av Kungl. Maj:t utbrutits och
framlagts för riksdagens prövning i samband med frågan örn sänkning av riksdagsmännens
arvoden. I propositionen (nr 195) i sistberörda ämne har föreslagits
en utökning av rätten till fria resor på sätt av kommittén förordats. Departementschefen
har emellertid betonat, att en förkortning av påskferierna
vore en bestämd förutsättning för förslagets genomförande.
Utskottet har i sitt utlåtande nr 23 tagit ställning till förslaget örn ökat antal
fria hemresor, dock utan att där uttala sig i frågan örn påskferiernas längd.
Utskottet vill icke förneka, att allt för långa påskferier äro till hinder för
ett jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt i sin mån bidraga till anhopningen
av ärenden under riksdagens sista skede. Utskottet erinrar örn att det
synes tillkomma talmanskonferensen att pröva frågan örn förkortning av påskferierna.
3. Yttranderätten vid kamrarnas sammanträden.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Mellén,
Engberg*, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i Trången*,
Anderson i Norrköping, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad*.
* Ej närvarande vid justeringen.
I § 52 riksdagsordningen innehållas bestämmelser angående yttranderätten
vid kamrarnas sammanträden. Inskränkningar i yttranderätten i och för begränsande
av överläggningarna, såsom i fråga örn antalet gånger ledamot äger
yttra sig i ett och samma ärende eller rörande yttrandes längd, finnas ej för
närvarande stadgade. Örn den ordning, vari ordet erhålles, stadgas, att en var
yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver. Denna
regel lider inskränkning endast av den rätt, som enligt ordningsstadgan för
första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren tillkommer statsrådsledamot
att framför vederbörande kammares ledamöter erhålla ordet utan
avseende å den ordning, vari detta begärts.
Något förslag till direkt begränsning av yttranderätten i kamrarna torde
hitintills icke hava framställts. Däremot hava under senare år ifrågasatts åtgärder
för vinnande av koncentration i överläggningarna utan inkräktande på
yttrandefriheten. Härutinnan må nämnas ett vid 1920 års riksdag motionsvis
Proposition
nr 195.
Utskottet.
Historik.
56
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
framställt förslag, att varje anmäld talare, som ej förut yttrat sig under överläggningen,
skulle uppropas före den, som tidigare haft ordet. Konstitutionsutskottet
avstytkte förslaget under erinran, att en dylik regel skulle minska
möjligheten för talare att genom repliker besvara mot deras huvudanföranden
riktade invändningar. Denna replikrätt ansåg utskottet vara av betydelse för
en frågas klara och allsidiga belysning. Vid behandling av utskottets utlåtande
i andra kammaren framhöll en talare, att det skulle vara av synnerligt
värde, örn i vår riksdag liksom i engelska underhuset och andra parlament möjlighet
bereddes att med ett kort beriktigande avbryta ett större anförande. Ett
annat förslag väcktes i en motion vid 1930 års riksdag. Det gick ut på att en
av utskottsmajoriteten inom sig utsedd talare — referent -— skulle tillerkännas
samma rätt att ingripa i kammardebatterna, som nu tillkommer ledamot
av statsrådet. Med avstyrkande av förslaget påpekade konstitutionsutskottet
bland annat, att anordningen med utskottsreferenter syntes komma att medföra
vissa ytterligare anordningar med minoritetsreferenter liksom ock vissa konsekvenser
i avseende å rätt för motionär att i särskild ordning erhålla ordet.
Kommittén bar för sin del funnit tillräckliga skäl saknas för vidtagande av
särskilda åtgärder, motsvarande vad som skett flerstädes i utländska parlament,
för inskränkning i den fria yttranderätt, som vunnit hävd i den svenska
riksdagen, men i förslagen till ändringar i ordningsstadgan för första kammaren
och arbetsordningen för andra kammaren bar upptagits en bestämmelse i
syfte att, utan ingrepp i yttrandefriheten, motverka oskälig förlängning av
överläggningarna. Däremot bär kommittén fullföljt den tidigare framkastade
tanken rörande utskottsreferent och även förordat införande av en särskild replikrätt.
Kommittén bar härvid anfört, att det icke torde kunna bestridas, att debatterna
stundom uttänjas utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig
belysning av föreliggande frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar
förekomma. Den svenska riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser
örn ordningsföljden mellan talare syntes i själva verket i viss mån inbjuda härtill.
En talare, som funnit sitt anförande hava i viss del missuppfattats av en
efterföljande talare, kunde sålunda icke rätta missuppfattningen utan att avvakta
sin tur i talarordningen. Gällde det en överläggning i en större fråga,
dröjde det vanligen flera timmar, innan han ånyo kunde erhålla ordet, och på
grundval av missförståndet kunde då hava utspunnit sig en lång debatt, som
måhända varit belt överflödig, därest saken kunnat genom ett kort genmäle
omedelbart tillrättaläggas. Liknande olägenheter framträdde såsom följd därav,
att möjlighet saknades för en officiell talesman för vederbörande utskott
att utan iakttagande av den vanliga talarordningen ingripa i överläggningen
för meddelande av sakliga upplysningar, för rättande av missförstånd o. s. v.
Ett undanröjande av här antydda missförhållanden skulle enligt kommitténs
mening otvivelaktigt vara ägnat att verka i riktning mot större koncentration
i kammardebatterna. Införande av möjlighet för en talare, som redan yttrat
sig, att med ett kort genmäle omedelbart bemöta en efterföljande talare skulle
utan tvivel ofta medföra, att den förstnämnde talaren efter sitt huvudanförande
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
57
nöjde sig med en eller flera dylika korta repliker i stället för att — såsom nu
icke sällan sker — när lian efter lång väntan åter erhållit ordet, ånyo tämligen
utförligt utveckla sina synpunkter.
Kommittén har i anledning härav föreslagit, dels att utskotten medgivas rätt
att i varje ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren att vid ärendets
behandling i kammaren såsom referent yttra sig å utskottets vägnar med befogenhet
att erhålla ordet oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter,
dels ock att kammarledamot, som redan yttrat sig i en överläggning, må
för ett till tiden begränsat, kort genmäle (replik) till en efterföljande talare
kunna efter talmannens beprövande erhålla ordet omedelbart efter sådan talare.
I fråga örn den inbördes ordningen mellan referent och replikant har kommittén,
då replik med hänsyn till dess syfte bör komma omedelbart efter det
anförande som skall bemötas, utgått ifrån att replikant alltid skall äga företräde.
Av samma skäl borde enligt kommittén replikant hava företräde även
framför statsråd, medan däremot referent skulle få vika för statsråd. Replikrätten
är enligt förslaget icke ovillkorlig. På talmannens beprövande skall
bero, huruvida exempelvis en talare bör tillåtas att upprepade gånger med
brytande av den vanliga ordningsföljden replikera en och samma efterföljande
talare. På talmannen ankommer likaledes att bestämma örn repliks varaktighet.
Maximitid för replik skulle lämpligen kunna beslutas att gälla antingen
generellt för hel riksdag eller ock för varje särskild debatt. Kommittén har
närmast tänkt sig en maximitid av en minut; i varje fall borde replik ej få
upptaga mer än två ä tre minuter.
Vidare gående möjligheter att bryta ordningsföljden mellan talare än den
nu föreslagna har kommittén ansett sig ej böra förorda. Sålunda skulle det
enligt kommittén föra för långt i avvikelser, örn viss förtursrätt skulle tillerkännas
representant för utskottsminoritet eller motionär. Däremot har
ifrågasatts att medgiva rätt till »inpass» eller att avbryta en talare under dennes
anförande med ett tillrop, ett kort beriktigande, en fråga eller dylikt.
Emellertid har kommittén, som erinrar örn att dylika inpass torde redan nu
hava stimdom ägt rum utan erinran från talmännens sida, ansett det även
framdeles böra bero på talmännens avgörande, huruvida och i vad man inpass
må tillåtas.
I propositionen har kommitténs förslag i förevarande del upptagits. Propositionen.
I motionen 1:310 har herr Lindhagen yrkat avslag å förslaget angående Motion,
utskottsreferenter.
Det lärer icke kunna bestridas, att debatterna i riksdagen understundom ut- Utskottet,
tänjas utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig belysning av föreliggande
frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar förekomma.
Riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser örn ordningsföljden mellan
talare synas i själva verket i viss mån inbjuda härtill. Sålunda kan en talare,
som funnit sitt anförande i viss del hava missuppfattats av en efterföljande talare,
understundom icke bliva i tillfälle att rätta missförståndet, förrän hans
58
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
tur i talarordningen kommer, något som i större frågor vanligen dröjer flera
timmar. Ett undanröjande av här antydda missförhållande har ansetts vara
ägnat att verka i riktning mot större koncentration i kammardebatterna samt
förläna deni mera liv och intresse. Utskottet tillstyrker alltså förslaget örn
införande av en begränsad replikrätt med brytande av den vanliga talarordningen,
dock med en viss jämkning i fråga örn formuleringen. Närmare föreskrifter
örn replikrättens begränsning i fråga örn tiden (t. ex. en eller två
minuter) m. m. torde böra meddelas i kamrarnas arbetsordningar.
Däremot anser sig utskottet böra avstyrka förslaget örn införande av rätt
för utskotten att i varje ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren
att vid ärendets behandling i kammaren såsom referent yttra sig å utskottets
vägnar med avvikande från den vanliga ordningsföljden mellan talare. Ett
medgivande av förtursrätt åt utskottsreferent skulle innebära en ensidig förmån
för den meningsriktning, som företrädes av en utskottsmajoritet. Såsom
en konsekvens av ett dylikt medgivande skulle kunna uppställas krav på en
motsvarande rätt för en eller måhända flera minoritetsreferenter och eventuellt
även på viss förtursrätt för motionärer, något som emellertid uppenbarligen
skulle föra för långt i fråga örn brytande av den vanliga ordningsföljden mellan
talarna. Det kan även ur annan synpunkt ifrågasättas, örn det vore lämpligt
att införa den föreslagna anordningen med utskottsreferenter, då, såsom
ock bestyrkes av erfarenheten, ett utskotts utlåtande ofta är resultatet av en
kompromiss mellan ganska divergerande meningsriktningar, i vilket fall en
officiell talesman, som objektivt angiver utskottets ståndpunkt i sak, svårligen
är tillfinnandes. I praxis löser sig också frågan örn talesmän för utskottsmajoriteten
i ett ärende i allmänhet enkelt genom överenskommelse mellan medlemmarna
inom utskottet. På anförda skäl finner sig utskottet böra avstyrka det
i propositionen framlagda förslaget angående särskilda utskottsreferenter.
4, Disciplinära åtgärder.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström*, Valfrid Eriksson*,
Ehrnberg, Persson i Trången*, Hallén*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena, Fast,
Alströmer, Björck i Kristianstad* och Lundén*.
* Ej närvarande vid justeringen.
I § 52 riksdagsordningen innehållas bestämmelser om disciplinära åtgärder
mot talare, som gör sig skyldig till missbruk av yttrandefriheten. Där stadgas,
att, örn någon använt personligen förolämpande uttryck, kammaren äger
pröva, huruvida denne må av talmannen erhålla tjänlig föreställning och varning
eller örn saken bör överlämnas till laga domstols behandling eller ock alldeles
förfalla.
Detta stadgande har synts kommittén otillfredsställande, då det icke lägger
någon disciplinär makt i talmannens hand. Bestämmelser, liknande de i flertalet
utländska parlament förekommande, har kommittén visserligen funnit ej
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
59
påkallade hos oss, meri likvisst ansett riksdagens värdighet dock kräva, att
garantier bereddes för arbetets behöriga bedrivande därigenom, att åt talmännen
gives en möjlighet att utan sammanträdes ajournering värja kamrarna
mot grova missbruk av yttrandefriheten. I nu nämnt syfte föreslår kommittén
ett stadgande av innehåll, att, örn talare använder personligen förolämpande
uttryck eller eljest uppträder på ett mot god ordning stridande sätt och icke
låter sig rätta av talmannens föreställning, talmannen äger fråntaga honom
ordet med påföljd, att han icke vidare må yttra sig under det pågående sammanträdet.
Från rätt att deltaga i omröstningar skulle den felande däremot
ej avstängas. Nuvarande påföljdsbestämmelser bibehållas i huvudsak enligt
förslaget och äro avsedda att kunna tillämpas efter det talmannen gjort bruk
av sin självständiga befogenhet.
I propositionen har kommitténs förslag i förevarande del framlagts till riks-Propositionen
dagens prövning.
I motionen II: 459 av herr Kilbom m. fl. har hemställts örn avslag å propo- Motion,
sitionen i förevarande del. Förslaget innebure enligt motionärernas uppfattning
en högst avsevärd skärpning av nu gällande bestämmelser. Några allvarliga
och ofta återkommande olägenheter, vilka endast de kunde motivera en
grundlagsändring, hade ej påvisats. Talmännen skulle vidare genom den föreslagna
anordningen få ett vapen, som de under åberopande av god ordning
kunde använda mot politiska motståndare. Den föreslagna bestämmelsen inbjöde
också till godtycke, då begreppet god ordning vore högst tänjbart.
Nu gällande i § 52 riksdagsordningen innehållna bestämmelser örn påföljd Utskottet,
för missbruk av yttrandefriheten lägga icke någon disciplinär makt i talmannens
hand. Riksdagens värdighet och bevarandet av talmannens auktoritet
kräva emellertid, att garantier skapas för att talmannen erhåller möjlighet
att även utan ett sammanträdes ajournering värja kammaren mot grova missbruk
av yttrandefriheten. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
grundlagsändring, dock med den jämkning, att kammaren, då förslag
framställts örn ytterligare åtgärder, först vid sammanträdet näst efter det,
då en talare förgått sig, må besluta över framställt förslag örn sådan åtgärd
mot vederbörande i anledning av vad som förelupit.
5. Plenum plenorum m. ni.
N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, Vennerström* *, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg,
Persson i Trången*, Hallén*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Karlsson i
Vadstena, Olsson i Mora, Fast, Alströmer och Björck i Kristianstad*.
* Ej närvarande vid justeringen.
•
Vissa ceremonier å rikssalen, med i viss utsträckning saklig innebörd, förekomma
vid riksdags öppnande (riksdagsordningen § 34), vid dess avslutande
eller dess upplösande i samband med nya val i hela riket till båda kamrarna
60
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
eller endera (riksdagsordningen § 36), då riksdagen bifallit proposition om
stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag (riksdagsordningen
§ 79) och då Konungen till ett av riksdagen antaget, inom densamma väckt
grundlagsförslag meddelar sitt samtycke eller de orsaker, för vilka beslutet
ej godkänts (regeringsformen § 81 andra stycket).
Kommittén. I fråga om formerna för riksdagens avslutande har kommittén erinrat, att, då
avslutandet ägde rum först åtskilliga dagar efter det egentliga riksdagsarbetets
slut och vid den tidpunkten flertalet av riksdagens ledamöter redan lämnat huvudstaden,
ceremonien på rikssalen, som föreginges av procession från riksdagshuset,
plägade bevistas endast av ett fåtal riksdagsmän. Att Konungen
själv förklarat riksdagen avslutad hade icke på länge förekommit. Då förutsättningar
för en riksdagens värdighet motsvarande procession och ceremoni
på rikssalen under dessa omständigheter knappast torde föreligga, syntes ceremoniens
obligatoriska karaktär böra borttagas. Detsamma kunde lämpligen
ske även i avseende å formen för riksdags upplösande i samband med nyval.
Icke heller vid dylika tillfällen plägade Konungen numera själv komma tillstädes
på rikssalen. För dessa fall har kommittén föreslagit, att Konungens
beslut må kunna tillkännagivas riksdagen genom öppet brev, som i vardera
kammaren samtidigt uppläses av en därtill av Konungen förordnad statsrådsledamot,
varefter riksdagen anses omedelbart avslutad eller upplöst. I båda fallen
har i förslaget den nu gällande formen bibehållits såsom alternativt förfaringssätt
att användas, då Konungen personligen vill möta riksdagen.
Med avseende å behandlingen av grundlagsärenden har kommittén ansett ceremonien
på rikssalen, som i dessa fall inkräktade på riksdagens arbetstid, böra
helt avskaffas. I stället har kommittén föreslagit, att riksdagens beslut i dylika
frågor — i likhet med övriga riksdagsbeslut vilka tillkännagivas Konungen
-— meddelas genom skrivelse. Därefter skulle i fall, då grundlagsändring
genom Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut kommer till stånd
— vare sig det gäller ett av Konungen framlagt eller ett inom riksdagen väckt
förslag — den beslutade ändringen genom kungörelse utfärdas, innan riksdagen
åtskilts, och meddelande härom lämnas riksdagen genom öppet brev på sätt nyss
nämnts örn beslut rörande riksdagens avslutande och upplösning. Uppläsandet
av det öppna brevet vore avsett att, i stället för ceremonien på rikssalen,
utgöra den akt, varigenom grundlagsändringen erhölle gällande kraft. Lämnar
åter Konungen ej sitt samtycke till ett inom riksdagen väckt och av densamma
antaget grundlagsförslag, skulle enligt förslaget de orsaker, för vilka
riksdagens beslut ej godkänts, genom skrivelse meddelas riksdagen, innan
densamma åtskildes.
Propositionen. I propositionen har kommittéförslaget i förevarande ämne upptagits.
Motioner. I motionen I: 307 har herr Hallin yrkat avslag å de föreslagna ändringarna
i fråga örn formerna för riksdagens avslutande eller upplösning.
Herr Rosén har i motionen I: 6 yrkat sådan ändring av § 34 riksdagsordningen,
att bestämmelsen örn att Konungen vid lagtima riksdags öppnande skall
låta meddela riksdagen berättelse örn vad i rikets styrelse sig tilldragit sedan
nästföregående lagtima riksdags sammanträde måtte utgå. Motionären har
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
61
anfört, att meddelandena icke numera omfatta liela riksstyrelseberättelsen,
utan att grundlagsbudet i fråga anses uppfyllt, örn ett antal korta notiser
ur berättelsen föredragas. Då emellertid berättelsen i tryck utdelas till riksdagsmännen
och då uppläsandet i rikssalen av strödda uppgifter ur densamma
saknade praktisk betydelse, syntes bestämmelsen i fråga till fördel för öppningshögtidligheten
kunna utgå.
De i propositionen föreslagna ändrade reglerna i fråga örn formerna för Utskottet,
sammanträde i rikssalen finner utskottet hava fog för sig.
Beträffande det i motionen 1:6 framställda förslaget förutsätter utskottet,
såsom ock torde framgå av motiveringen, att syftemålet med detsamma icke
varit att avskaffa berättelsen över vad sig i rikets styrelse tilldragit utan endast
att förenkla sammanträdet a rikssalen. I samband med omreglering av
formerna för rikssalssammanträde, finner utskottet det även önskvärt, att i
förevarande hänseende den förenklingen vidtages, att berättelsen över vad sig i
rikets styrelse tilldragit i likhet med statsverkspropositionen vid riksdagens
öppnande överlämnas till kamrarnas talmän utan att ens delvis uppläsas.
I samband med behandlingen av förevarande spörsmål har utskottet jämväl
övervägt frågan örn icke bestämmelserna örn riksdagsbeslutet, som skall uppläsas
vid riksdagens avslutande, lämpligen kunde utgå ur grundlagen. Med
riksdagsbeslutet avses ett i paragrafer successivt uppsatt sammandrag av alla
vid riksdagen fattade beslut i form av ett öppet brev från riksdagen. Detta
riksdagsbeslut är avsett att underskrivas efter hand av alla riksdagsmän, innan
riksdagen åtskiljes, något som dock stundom av färre eller flera riksdagsmän
underlåtes. Beslutet publicerades tidigare i Svensk författningssamling,
men detta bär numera upphört, vilket understryker, att detta s. k. riksdagsbeslut
icke längre äger den betydelse det under äldre förhållanden må
hava ägt. Utskottet anser sig därför böra föreslå uteslutandet ur §§ 36 och
80 riksdagsordningen av bestämmelserna örn riksdagsbeslutet. Härigenom torde
bland annat den ekonomiska fördelen kunna vinnas, att sekreteraretjänsten
i riksdagens kansli möjligen kan indragas. Även örn den av utskottet förordade
grundlagsändringen genomföres, kunna kanslideputerade, på sätt de
finna lämpligt, låta upprätta sammanfattningar angående riksdagens beslut
och verksamhet.
6. Statsråds och förutvarande statsråds deltagande i utskott.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David
Bergström, greve Spens, Vennerström*, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg, Persson
i Trången*, Hallén*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena,
Olsson i Mora, Fast, Alströmer och Björck i Kristianstad*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Enligt § 44 riksdagsordningen få statsråd icke deltaga i utskott eller val av
utskott och ej heller den, av vilka riksdagen kan fordra reda eller ansvar, inväljas
i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.
62
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Kommittén.
Propositionen.
Motion.
Kommittén Ilar erinrat örn att av bestämmelserna i § 44 riksdagsordningen
följer, att förutvarande statsråd ej kan placeras i konstitutions- eller statsutskott
vid riksdag, då granskning av hans ämbetsåtgärder kan förekomma, samt
att under motsvarande förhållanden fullmäktig eller förutvarande fullmäktig
i riksbanken eller riksgäldskontoret ej kan inväljas i bankoutskottet. Detta
valbarhetshinder har kommittén funnit sakligt fullt motiverat för konstitutions-
och bankoutskottens vidkommande. Beträffande åter hindret för inval i
statsutskottet vore detta utskotts granskningsuppgift med avseende å statsregleringens
realiserande icke i jämförelse med utskottets övriga arbete av sådan
betydelse, att det kunde anses påkallat att av hänsyn till denna uppgift avskära
möjligheten att för utskottets verksamhet erhålla en erfaren arbetskraft endast
därför att han under året förut varit ledamot av statsrådet. Kommittén
har på denna grund föreslagit sådan modifiering av det angivna allmänna förbudet,
att regeln i fråga ej skall utgöra hinder att i statsutskottet invälja förutvarande
ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet
deltaga i behandling av ärende, som avsåge redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.
Kungl. Majit har i propositionen anslutit sig till kommitténs förslag, dock
med en i huvudsak formell jämkning i fråga örn texten.
Föredragande departementschefen har i denna del anfört, att i fråga örn förutvarande
statsrådsledamots valbarhet till utskott och rätt att deltaga i därinom
förekommande ärenden statsutskottet visserligen såtillvida konstitutionellt torde
intaga en särställning i förhållande till utskotten i allmänhet, att för dess
del uttryckligen stadgats skyldighet att hos kamrarna göra anmälan örn anmärkning,
till vilken den verkställda kontrollen över budgetens tillämpning och
granskningen av budgetredovisningen givit anledning, men att även andra utskotts
verksamhet kunna föranleda, att fråga örn anmärkning på grund av
statsråds ämbetsåtgärd andrages hos kamrarna. Den ifrågasatta avvikelsen från
den i nuvarande § 44 riksdagsordningen uttalade regeln torde därför lämpligen
böra angivas negativt såsom avseende valbarhet till andra utskott än konstitutions-
och utrikesutskotten.
I motionen 11:456 av herr Nylander m. fl. har föreslagits införandet i riksdagsordningen
av bestämmelser, reglerande vederbörande regeringsledamöters
närvaro i utrikesutskottet. Till stöd härför har bland annat anförts, att utrikespolitiken
intoge en sådan särställning, att vederbörande statsråd — icke
blott utrikesministern utan även t. ex. handels- eller försvarsministern -— borde
på ett annat sätt än i andra utskott beredas tillfälle att samverka och samråda
med riksdagens förtroendemän. Visserligen kunde förbindelsen mellan regering
och utskottet komma att utvecklas oberoende av grundlagsbud i mera
fria former, men den förut grundlagsfästa principen örn ett förtroendefullt
samarbete mellan regering och riksdag i utrikesfrågor borde i konsekvensens
namn uttryckas däri, att vederbörande statsråd ägde rätt närvara vid utrikesutskottets
sammanträden liksom utskottet följdriktigt borde äga rätt att begära
sådan närvaro. För den skull behövde statsrådet icke alltid bevista överläggningarna
i utskottet.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
63
Utskottet finner i likhet med vad kommittén anfört, att statsutskottets Utskottet,
granskningsuppgift med avseende på statsregleringens realiserande icke är i
jämförelse med detta utskotts övriga arbete av sådan beskaffenhet, att det kan
anses påkallat att av hänsyn till denna utskottets uppgift avskära möjligheten
att för utskottets verksamhet tillgodogöra en erfaren arbetskraft endast därför,
att han under året förut varit ledamot av statsrådet. Utskottet tillstyrker
alltså en grundlagsändring av i propositionen angivet syfte. Mot den föreslagna
formuleringen anser utskottet dock vissa principiella betänkligheter
kunna resas, varför utskottet företagit en allmän omformulering av den ifrågasatta
bestämmelsen.
Förslag örn rätt för statsråd att deltaga i utskotts förhandlingar hava senast
vä-ckts vid 1928 och 1930 års riksdagar, men då avstyrkts av konstitutionsutskottet
och avslagits av riksdagen. Ehuru utskottet icke vill förneka, att det
föreslagna utrikesutskottet i viss mån torde komma att intaga en särställning
i förhållande till övriga riksdagsutskott, utgör dock frågan örn statsråds rätt
att deltaga i detta utskotts förhandlingar en del av ett större frågekomplex,
som ligger vid sidan av det ämne, vilket för närvarande utgör föremål för utskottets
prövning. Den ifrågasatta anordningens lämplighet och konsekvenser
böra därför företrädesvis skärskådas ur synpunkter, som ligga vid sidan av
dem, som böra vara vägledande för utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande
frågan örn riksdagens arbetsformer, varför utskottet icke velat tillstyrka
genomförandet av en reform av det slag, som i förevarande motion
föreslås.
7. Konstitutionsutskottets decliargeförfarande.
N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, David
Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Valfrid Eriksson, Ehrnberg, Engberg*,
Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping*, Lindmark,
Olsson i Mora, Fast och Björck i Kristianstad*.
* Ej närvarande vid justeringen.
I motionen 11:455 har herr Forssell föreslagit, att bestämmelsen i § 105 re- Motioner,
geringsformen om att det åligger konstitutionsutskottet att äska statsrådsprotokollen
måtte ändras därhän, att utskottet skulle »äga rätt» att begära dessa
protokoll. I motionen har vidare yrkats införandet av en bestämmelse i nuvarande
§ 38 riksdagsordningen angående tystnadsplikt i vissa fall av motsvarande
lydelse som den, vilken föreslagits i propositionen i fråga örn utrikesutskottet.
Till stöd härför har i motionen bland annat anförts, att frågan örn
konstitutionsutskottets dechargeförfarande äger ett visst samband med frågan
örn riksdagsarbetets effektivitet. Motionären ifrågasätter, örn hela den granskningsapparat,
som fungerar i och genom konstitutionsutskottet, med hänsyn till
den tid och kraft den tager i anspråk, verkligen fyller sitt ändamål. I utskottet
framställda anmärkningsyrkanden framställdes alldeles oberoende av all
64
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Utskottet.
protokollsgranskning. Medlemmarna av utskottet hava på annat sätt fått kännedom
om regeringsbesluten. För att lätta konstitutionsutskottets arbetsbörda
föreslås därför genomförandet av den ändringen i § 105 regeringsformen, att utskottet
skall äga äska statsrådsprotokollen. Decharge borde vinnas oberoende
av örn konstitutionsutskottet verkligen granskat eller ej, varom bestämmelser
borde införas i § 107 regeringsformen. I fråga örn den ifrågasatta tystnadsplikten
för vissa fall har motionären vidare anfört, att det endast kunde vara
till nytta, att den tystnadsplikt, som föreslagits i fråga om utrikesutskottet,
även inskreves i bestämmelserna i § 38 riksdagsordningen i fråga örn konstitutionsutskottet,
eftersom enligt motionärens förslag konstitutionsutskottet alltjämt
skulle hos sig behålla den befattning med utrikesärenden, som det hittills
haft.
Herr Lindhagen har även i motionen I: 310 berört vissa spörsmål sammanhängande
med dechargeförfarandet, nämligen att utrikesutskottet skulle äga
påkalla tillgång till protokoll över omedelbara förhandlingar med riksdagen
enligt § 56 riksdagsordningen och, för den händelse utrikesnämnden bibehölles,
även till protokoll över dess förhandlingar. — Med hänsyn till att granskningen
av statsrådsprotokollen i utrikesärenden enligt vad utskottet redan föreslagit
även i fortsättningen skall stanna hos konstitutionsutskottet har utskottet ansett
sig böra i detta sammanhang upptaga förevarande förslag till prövning.
Utskottet anser sig icke kunna biträda det framställda förslaget örn upphävande
av konstitutionsutskottets plikt att infordra statsrådsprotokollen. Sättet
för fullgörandet av granskningen av de protokoll, som kommit utskottet
till handa, är en utskottets egen inre angelägenhet, vilken med hänsyn till
det sätt, på vilket det förberedande dechargearbetet numera är organiserat inom
utskottet, icke tager mera avsevärd tid i anspråk. Efter förberedande läsning
av statsrådsprotokollen genomgås dels handlingarna i därunder infordrade ärenden,
dels ock regelbundet varje år inom ett eller flera departements protokoll
samtliga ärenden, som röra någon viss inom utskottet uppmärksammad grupp
av frågor. Utskottet skulle därför, även om plikten att infordra statsrådsprotokollen
upphävdes, knappast kunna underlåta att infordra dem i och för
granskning av praxis på förvaltningens område m. m. Härtill kommer emellertid,
att redan den omständigheten, att alla statsrådsprotokoll enligt grundlagen
skola begäras av konstitutionsutskottet, innebär en i flera hänseenden betydelsefull
garanti för ärendenas beredning och föredragning i konselj. Ett
upphävande av plikten för utskottet att granska statsrådsprotokollen skulle
även kunna verka såsom ett första steg till upphävande av den konstitutionella
kontrollen. Med hänsyn till nu anförda skäl avstyrker utskottet i förevarande
del förslaget i motionen II: 455.
Vad däremot angår det i samma motion framställda yrkandet örn införandet
av bestämmelse örn tystnadsplikt i vissa fall för konstitutionsutskottets medlemmar
vid fullgörandet av dechargearbetet, finner utskottet detsamma väl grundat.
Införandet av ett stadgande örn tystnadsplikt i vissa fall, motsvarande
det, som utskottet tillstyrkt i fråga om utrikesutskottet, skulle i sin mån bi
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
65
draga till att konstitutionsutskottet vid granskning av utrikespolitiska och andra
frågor kunde påräkna att få del av mera fullständiga upplysningar än dem
utskottet nu erhåller. Utskottet tillstyrker alltså införandet av bestämmelse
i angiven riktning.
Vad de av herr Lindhagen i motionen I: 310 framställda yrkandena beträffar,
har utskottet redan i annat sammanhang avstyrkt införandet av de grundlagsbestämmelser,
som äro en förutsättning för förslagens genomförande, och
finner sig därför böra avstyrka även förevarande förslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte
i anledning av propositionen samt motionerna 1:6, 307 och
310 och II: 102, 444, 455, 456 och 458 såsom vilande för vidare
grundlagsenlig behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 53, 81 och 82 regeringsformen, §§ 33—41, 44, 52,
54, 55, 58, 60, 75, 78, 79 och 80 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
Regeringsformen.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,
ett bevillningsutskott, ett bankoutskott,
två lagutskott samt ett jordbruksutskott
med den sammansättning
och de uppgifter, som i riksdagsordningen
bestämmas.
Å urtima -—- — — förekommande
ärenden.
§ 53.
Lagtima riksdag skall för ärendenas
beredning tillsätta dessa utskott:
ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott,
ett statsutskott, ett bevillningsutskott,
ett bankoutskott, två lagutskott
samt ett jordbruksutskott med
den sammansättning och de uppgifter,
som i riksdagsordningen bestämmas.
Å urtima — — — förekommande
ärenden.
Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. i4 haft. (Nr 26—27.)
5
66
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
§ 81.
Denna regeringsform---riks
dagars
beslut.
Riksdagens beslut i grundlagsfråga,
väckt av Konungen, skall hos Honom
anmälas, på sätt riksdagsordningen
föreskriver. Antager riksdagen ett
inom densamma väckt grundlagsförslag,
skall beslutet därom Konungen
underställas. Konungen inhämte då,
förrän riksdagen åtskilts, hela statsrådets
tankar i ämnet och meddele riksdagen,
på rikssalen, Sitt samtycke eller
de orsaker, för vilka Han beslutet
ej godkänner.
§ 82.
Yad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit
och Konungen gillat, eller Konungen
föreslagit och riksdagen antagit,
äge kraft av grundlag.
Utskottets förslag:
§ 81.
Denna regeringsform---riks
dagars
beslut.
Då riksdagen hos Konungen anmält
sitt beslut i grundlagsfråga, skall
Konungen, därest beslutet innefattar
bifall till ett av Hemom framlagt förslag,
förrän riksdagen åtskilts, låta sålunda
beslutad grundlagsändring genom
allmän kungörelse utfärda; och
skall Konungens beslut härom meddelas
riksdagen genom öppet brev, som
i vardera kammaren samtidigt uppläses
av en statsrådets ledamot, den Konungen
därtill förordnat. Antager riksdagen
ett inom densamma väckt grundlagsförslag,
inhämte Konungen hela
statsrådets tankar i ämnet och läte,
där Han till förslaget samtycker, det
tillkännagiva genom kungörelse och
öppet brev inom tid och på sätt nyss
sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,
meddele Han, förrän riksdagen
åtskilts, densamma genom skrivelse
de orsaker, för vilka Han riksdagens
beslut ej godkänner.
§ 82.
Vad till ändring av grundlagarna,
uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit
och Konungen gillat, eller Konungen
föreslagit och riksdagen antagit,
äge, sedan öppet brev, varom i
nästföregående paragraf förmäles, blivit
i riksdagens kamrar uppläst, kraft
av grundlag.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
67
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
Riksdagsordningen.
§ 33.
1. Så snart--— vice talman.
Närmare bestämmelser —--be
slutad
stadga.
2. Innan val---levnadsåren
äldst.
3. Där talman---vice tal
man.
4. Vid samtidigt--— förfal
let
upphört.
§ 35.
Vardera kammaren äger utse och
förordna sin sekreterare. Den betjäning,
som vardera kammaren i övrigt
för sig under riksdagen anser nödig,
tillsättes av talmannen och några utav
kammaren därtill utsedda ledamöter,
efter samråd med sekreteraren.
§ 34.
Konungen låter offentligen kungöra
den av Honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som må utsättas till första
eller andra söckendagen efter riksdags
början. På den tid skola riksdagsmännen,
sedan gudstjänst med
dem hållen är, sammankomma på rikssalen,
där Konungen eller, då Han så
för gott finner, statsministern eller annan
statsrådsledamot förer ordet. Vid
detta tillfälle låter Konungen meddela
lagtima riksdag berättelse om vad i
rikets styrelse sedan nästföregående
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit,
ävensom till riksdagen i två
exemplar, därav ett tillställes vardera
kammaren, överlämna propositionen
§ 33.
1. Så snart---vice talman.
Närmare bestämmelser---be
slutad
stadga.
2. Innan val---levnadsåren
äldst.
3. Där talman---vice tal
man.
4. Vid samtidigt---förfallet
upphört.
5. Vardera kammaren äger utse
och förordna sin sekreterare. Den
betjäning, som vardera kammaren i
övrigt för sig under riksdagen anser
nödig, tillsättes av talmannen och
några utav kammaren därtill utsedda
ledamöter, efter samråd med sekreteraren.
§ 34.
Konungen låter offentligen kungöra
den av Honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som må utsättas till första
eller andra söckendagen efter riksdags
början. På den tid skola riksdagsmännen,
sedan gudstjänst med
dem hållen är, sammankomma på
rikssalen, där Konungen eller, då Han
så för gott finner, statsministern eller
annan statsrådsledamot förer ordet.
Vid detta tillfälle låter Konungen till
lagtima riksdag i två exemplar, därav
ett tillställes vardera kammaren, överlämna
propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov, innefattande
även förslag rörande sättet
att genom bevillningar fylla vad sta
-
68
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
angående statsverkets tillstånd och behov,
innefattande även förslag rörande
sättet att genom bevillningar fylla
vad staten utöver de ordinarie inkomsterna
erfordrar; men örn riksdagen
urtima är, kungöres för densamma anledningen
till dess sammankallande
och avlämnas de förslag och framställningar,
vilka skola bliva föremål för
kamrarnas överläggningar; Konungen
dock obetaget att sedermera även andra
förslag framställa.
Då Konungen, —---undersåtliga
vördnad.
§ 36.
Vill Konungen, med upplösande av
riksdag, förordna örn nya val i hela
riket till båda kamrarna eller den ena
av dem, skall Konungens beslut därom,
sedan Han låtit till rikssalen kalla
riksdagen, densamma därstädes meddelas.
Då riksdag skall avslutas, infinna
sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjänst, riksdagsmännen
på rikssalen och framföra genom talmännen
sina välönskningar. Därefter
uppläses riksdagsbeslutet, varuppå
Konungen, själv eller genom statsministern
eller annan statsrådsledamot,
förklarar riksdagen vara avslutad.
Utskottets förslag:
ten utöver de ordinarie inkomsterna
erfordrar, ävensom berättelse örn vad
i rikets styrelse sedan nästföregående
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit;
men örn riksdagen urtima är,
kungöres för densamma anledningen
till dess sammankallande och avlämnas
de förslag och framställningar,
vilka skola bliva föremål för kamrarnas
överläggningar; Konungen dock
obetaget att sedermera även andra förslag
framställa.
Då Konungen---undersåtliga
vördnad.
§ 35.
1. Vill Konungen, med upplösande
av riksdag, förordna örn nya val i
hela riket till båda kamrarna eller
den ena av dem, meddelar Konungen,
sedan Han låtit till rikssalen kalla
riksdagen, densamma därstädes sitt
beslut härom. Beslutet må ock, där
Konungm så prövar lämpligt, givas
riksdagen tillkänna genom öppet brev,
som i vardera kammaren samtidigt uppläses
av en statsrådets ledamot, den
Konungen därtill förordnat; och vare
riksdagen efter uppläsandet omedelbart
upplöst.
2. Då riksdag skall avslutas, infinna
sig, på Konungens kallelse och
efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen
på rikssalen och framföra
genom talmännen sina välönskningar,
varuppå Konungen förklarar riksdagen
vara avslutad.
Vill Konungen ej själv avsluta riksdag,
skall Konungens beslut örn avslutandet
meddelas riksdagen genom öppet
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
69
Nuvarande lydelse:
Ärendenas beredning.
§ 37.
1. A varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett
statsutskott, ett bevillningsutskott, ett
bankoutskott, två lagutskott samt ett
jordbruksutskott. Dessa riksdagens
ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, statsutskottet
av tjugufyra, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet av sexton,
vartdera lagutskottet av sexton samt
jordbruksutskottet av sexton ledamöter,
vilka vardera kammaren till halva
antalet inom sig väljer; ankommande
på kamrarnas sammanstämmande beslut
att, när sådant finnes vara av nöden,
tillsätta särskilt utskott för upptagande
av frågor, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, så ock att
därest utskott anmäler behov av förstärkning
i ledamöternas antal, sådant
bevilja.
2. Vardera kammaren — — —
ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som icke tillhör förenämnda
utskotts behandling, men är
av beskaffenhet att utskotts yttrande
däröver erfordras, skall för avgivande
av utlåtande och förslag i frågan ett
tillfälligt utskott, bestående av så
många ledamöter, som kammaren nödigt
aktar, inom kammaren tillsättas.
Utskottets förslag:
brev, som i vardera kammaren samtidigt
uppläses av en statsrådets ledamot,
den Konungen därtill förordnat; och
vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart
avslutad.
Ärendenas beredning.
§ 36.
1. Å varje lagtima riksdag skola,
inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett
utrikesutskott, ett statsutskott, ett
bevillningsutskott, ett bankoutskott,
två lagutskott samt ett jordbruksutskott.
Dessa riksdagens ständiga utskott
skola bestå: konstitutionsutskottet
av tjugu, utrikesutskottet av sexton,
statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet
av tjugu, bankoutskottet av
sexton, ett lagutskott av sexton och
ett lagutskott av tjuga samt jordbruksutskottet
av tjugu ledamöter, vilka
vardera kammaren till halva antalet
inom sig väljer; ankommande på kamrarnas
sammanstämmande beslut att
för upptagande av frågor, som prövas
böra av särskilt utskott beredas, tillsätta
dylikt utskott, så ock att, därest
utskott anmäler behov av förstärkning
i ledamöternas antal, sådant bevilja.
2. Vardera kammaren — — —
ställe inträda.
3. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som rörer kammaren
enskilt och är av beskaffenhet att
utskotts yttrande däröver erfordras,
skall för avgivande av utlåtande och
förslag i frågan ett tillfälligt utskott,
bestående av så många ledamöter, som
kammaren nödigt aktar, inom kammaren
tillsättas.
70
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
4. Å urtima — — — förekommande
ärenden.
5. Valen till — — — beslutad
stadga.
§ 44.
Ej må statsrådsledamot, justitieråd
eller regeringsråd i utskott eller val
till utskott deltaga; ej heller någon,
av vilken riksdagen kan fordra redo
och ansvar, inväljas i utskott, där
redovisning för hans egna ämbetsåtgärder
kan förekomma.
§ 38.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
---och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som
antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, örn
statsdepartementen, om kommandomål,
örn förvärvande och förlust av
medborgarrätt, örn rikets vapen och
flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn
allmän folkomröstning i ämnen, som
ej tillhöra annat utskotts behandling,
eller ock röra överenskommelser med
främmande makter i sådana ämnen.
3. Utskottet åligger —--re
geringsformen
stadgat.
Utskottets förslag:
Tillfälligt utskott må ock tilläättas
för ändamål, varom i § 44 mom. 2 förmäles.
4. Å urtima — — ;— förekommande
ärenden.
5. Valen till — — — beslutad
stadga.
6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd
eller regeringsråd i utskott eller
val till utskott deltaga.
Ej heller må någon, av vilken riksdagen
kan fordra redo och ansvar,
inväljas i utskott, där redovisning för
hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.
Vad nu stadgats skall likväl
ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja
förutvarande ledamot av statsrådet,
dock utan rätt för denne att
inom utskottet deltaga i behandling av
ärende, varom i § 39 mom. 2 förmäles.
§ 37.
1. Konstitutionsutskottet tillkommer
---och föreskrifter.
2. Utskottet skall vidare meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som
antingen angå stiftande, ändring, förklaring
eller upphävande av kommunallagarna
samt av lagar och författningar
örn statsrådets ansvarighet, örn
statsdepartementen, örn kommandomål,
örn förvärvande och förlust av
medborgarrätt, örn rikets vapen och
flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn
allmän folkomröstning i ämnen, som
ej tillhöra annat utskotts behandling.
3. Utskottet åligger--— re
geringsformen
stadgat.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
71
Nuvarande lydelse:
4. Utskottet tillkommer----
vägrar proposition.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper
Utskottets förslag:
I den mån utskottet vid granskningen
av statsrådets protokoll och handlingar
finner däri berörda förhåltmden,
med hänsyn till rikets säkerhet
eller andra av förhållandet till
främmande makt betingade, synnerligen
viktiga skäl, böra hemliga hållas,
vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt
förbundna. Ledamot eller suppleant
skall första gången han är närvarande
vid sammanträde med utskottet
avgiva försäkran örn tystnadspliktens
iakttagande.
4. Utskottet tillkommer -—--
vägrar proposition.
§ 38.
1. Utrikesutskottet skall meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av dit hänvisade frågor, som röra
överenskommelser med eller förhållandet
till främmande makter eller mellanfolkligt
samarbete i övrigt och icke
skola av annat utskott behandlas eller
semi äro av övervägande utrikespolitisk
eller handelspolitisk innebörd.
2. I den mån utskottet, med hänsyn
till rikets säkerhet eller andra av förhållandet
till främmande makt betingade,
synnerligen viktiga skäl, finner
i visst ämne meddelade upplysningar
böra hemliga hållas, vare utskottets
ledamöter till tystnadsplikt förbundna.
Ledamot eller suppleant skall första
gången han är närvarande vid sammanträde
med utskottet avgiva försäkran
örn tystnadspliktens iakttagande.
§ 39.
1. Statsutskottet, som skall undfå
del av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov till riksdagen
avlåtna proposition och äga tillgång
till alla statsverkets räkenskaper
72
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
och handlingar, åligger att, i den
mån det icke gäller jordbruksärenden
eller pensions- och indragningsstatema,
granska, utreda och uppgiva statsverkets
tillstånd och förvaltning samt
föreslå vad till fyllandet av dess behov
erfordras, varvid nödiga indragningar
och besparingar böra iakttagas,
så ock att föreslå beloppet av de
summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser
avsättas, och att uppgiva huru mycket
bör genom bevillningar utgöras, ävensom
att uppgöra förslag till riksstat.
2. Utskottet tillkommer —---
ansvar yrka.
§ 40.
Bevillningsutskottet åligger att bereda
alla dit från kamrarna hänvisade
frågor, som angå förändring uti föreskrifterna
om bevillnings utgörande,
att förslagsvis beräkna inkomsterna
av de särskilda bevillningarna, och att,
sedan statsverkets behov blivit utredda
och bestämda, opåmint föreslå
sättet för hevillningens ökande, örn det
erfordras, eller dess minskande, om sådant
kan äga rum, och i sammanhang
därmed till riksdagen avgiva förslag
till bevillningsstadgar. Utskottet må
därjämte uti bevillningsfrågor föreslå
vad det anser billigt och nyttigt.
och handlingar, åligger att, i den mån
det icke gäller jordbruksärenden, pensionsstaten
eller riksdags- och revisionsko
stnader eller kostnader för
riksdagens hus och riksdagens verk,
granska, utreda och uppgiva statsverkets
tillstånd och förvaltning samt
föreslå vad till fyllandet av dess behov
erfordras, varvid nödiga indragningar
och besparingar böra iakttagas,
så ock att föreslå beloppet av de summor,
vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,
skola för särskilda händelser avsättas.
Utskottet åligger därjämte att,
antingen i den ordning § 47 stadgar
gemensamt med eller eljest efter samråd
med de övriga utskott, vilka handlägga
statsreglering sfrågor, förslagsvis
beräkna statsverkets ordinarie inkomster,
uppgiva huru mycket bör genom
bevillningar utgöras samt uppgöra förslag
till riksstat.
2. Utskottet tillkommer — —• —
ansvar yrka.
§ 40.
1. Bevillningsutskottet åligger att
bereda alla dit från kamrarna hänvisade
frågor, som angå föreskrifter
örn bevillnings utgörande. Utskottet
har även att, antingen i den ordning
§47 stadgar gemensamt med eller eljest
efter samråd med de övriga utskott,
vilka handlägga statsreglering sfrågor,
förslagsvis beräkna inkomsterna av de
särskilda bevillningarna samt, sedan
statsverkets behov blivit utredda och
bestämda, föreslå sättet att genom bevillning
åvägabringa jämvikt i statsregleringen.
Utskottet må därjämte
uti bevillningsfrågor föreslå vad det
anser billigt och nyttigt.
2. Utskottet tillkommer ock att meddela
utlåtanden och avgiva förslag i
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
73
Nuvarande lydelse:
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och tillstånd
samt att föreslå och i mål, för vilka
utskottet fått sig sådan makt av riksdagen
uppdragen, giva föreskrifter örn
bankens och riksgäldskontorets förvaltning
ävensom att föreslå vad till
fyllandet av riksgäldsverkets behov
erfordras.
2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna hänvisade
frågor örn stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av lagar
och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar
samt om rikets mynt.
3. Utskottet skall jämväl undfå del
av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition
vad angår pensions- och indragningsstaterna
och med anledning därav
liksom ock med avseende å de från
kamrarna dit hänvisade frågor rörande
pensionsväsendet avgiva utlåtanden och
förslag.
Utskottets förslag:
anledning av de från kamrarna dit
hänvisade frågor om stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
lagar och författningar rörande kommunala
skatter samt, jämväl i andra
fall än i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga
varor.
§ 41.
1. Bankoutskottet tillhör att undersöka
och utreda riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och tillstånd
samt att föreslå och i mål, för vilka
utskottet fått sig sådan makt av riksdagen
uppdragen, giva föreskrifter örn
bankens och riksgäldskontorets förvaltning
ävensom att föreslå vad till
fyllandet av riksgäldsverkets behov
erfordras. Utskottet skall ock meddela
utlåtanden och avgiva förslag i anledning
av de från kamrarna dit hänvisade
frågor, som avse användningen
av de under riksgäldskontorets förvaltning
stående utlånings fonder.
2. Utskottet tillkommer ock att
meddela utlåtanden och avgiva förslag
i anledning av de från kamrarna hänvisade
frågor örn stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av lagar
och författningar rörande såväl riksbanken
som andra bankinrättningar
samt örn rikets mynt ävensom angående
pensionsväsendet.
3. Utskottet skall jämväl undfå del
av Konungens angående statsverkets
tillstånd och behov avlåtna proposition,
vad angår pensionsväsendet samt
riksdags- och revisionskostnader ävensom
kostnader för riksdagens hus och
riksdagens verk, och med anledning
därav liksom ock med avseende å övriga
från kamrarna dit hänvisade frågor
i dessa ämnen avgiva utlåtanden
och förslag.
74
KonstituUonsutsJcottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under överläggning komma,
och örn lagligheten av allt, som
inom kammaren sig tilldrager. En var
yttrar sig i den ordning, han därtill
sig anmält och uppropad bliver, och
må ej någon vara berättigad att tala
utom protokollet. Ingen må tillåta
sig personligen förolämpande uttryck;
sker det, äger kammaren gröva, huruvida
den ledamot, som sålunda sig förgått,
må av talmannen erhålla tjänlig
föreställning och varning, eller om saken
bör till laga domstols behandling
överlämnas eller ock alldeles förfalla.
Utskottets förslag:
§ 44.
1. Finnes fråga äga nära samband
med ämne, som tillhör visst ständigt
utskotts behandling, må frågan kunna
till nämnda utskott hänvisas, ändå att
den enligt föreskrifterna i §§ 37—43
skolat handläggas av annat ständigt
utskott.
2. Därest i någondera kammaren
fråga väckes, som icke enligt vad i
§§ 37—43 stadgas tillhör visst ständigt
utskotts behandling, må frågan
hänvisas till det ständiga utskott, under
vars behandling densamma grönäs
närmast höra, eller till ett tillfälligt
utskott.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger
varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla
frågor, som under överläggning komma,
och om lagligheten av allt, som
inom kammaren sig tilldrager.
En var yttrar sig i den ordning,
han därtill sig anmält och uppropad
bliver. Dock må ledamot, som under
överläggningen i en fråga redan yttrat
sig, gå sätt kammaren särskilt föreskriver,
kunna för kort genmäle till
en efterföljande talare erhålla ordet
omedelbart efter denne.
Ej må någon vara berättigad att
tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen
förolämpande uttryck eller eljest uggträda
gå ett mot god ordning stridande
sätt. Sker det, och låter den felande
sig icke av talmannens föreställning
rätta, äger talmannen fråntaga honom
ordet. Har sådant ägt rum, må den
felande för det sammanträdet icke vidare
yttra sig. Väckes förslag, att
den ledamot, som sålunda sig förgått,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
75
Nuvarande lydelse:
Utskottets förslag:
§ 54.
Konungens skrivelser —---dess
yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom sjuttio dagar
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är,
att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill
föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.
därjämte må av talmannen erhålla
varning eller att saken bör till laga
domstols behandling överlämnas, skall
beslut däröver av kammaren vid nästa
sammanträde utan föregående överläggning
fattas.
§ 54.
Konungens skrivelser — — — dess
yttrande.
Propositionerna böra vid lagtima
riksdag avlämnas inom sextio dagar
från dess öppnande, och må proposition
ej senare avlåtas, utan så är,
att Konungen finner någon under
riksdagen inträffad händelse därtill
föranleda eller prövar uppskov med
framställningen lända riket till men.
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt
utskotts behandling, må av riksdagsman
i den kammare, han tillhör, göras
inom tio dagar från riksdags öppnande,
dock att motion i grundlagsfråga
må väckas inom fyrtio dagar från
öppnandet och motion, som föranledes
av kungl, proposition, vilken efter
öppnandet till riksdagen avlåtits, sist
vid det sammanträde, som infaller näst
efter tio dagar från propositionens av
-
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den
kammare, han tillhör, göras inom femton
dagar från riksdags öppnande.
Dock må motion, som föranledes av
kungl, proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlåtits, väckas
sist vid det sammanträde, som infaller
näst efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I sistnämnda
fall åge likväl kammare, därest den
med hänsyn till infallande helg eller
Anm. till § 55. Vid. 1930 års riksdag har såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagits följande förslag till ändrad lydelse av § 55 riksdagsordningen, vilket, därest ovanstående förslag
antages såsom vilande, kommer att bliva alternativ till detta:
§ 55.
Motion i ämne, som tillhör ständigt ntskotts behandling, må av riksdagsman i den kammare, han
tillhör, göras inom tio dagar från riksdags öppnande, dock att motion i grundlagsfråga må väckas
inom fyrtio dagar från öppnandet och motion, som föranledes av kungl, proposition, vilken efter öppnandet
till riksdagen avlåtits, sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens
avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till
infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av
motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens
avlämnande, och må fråga härom ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då
propositionen avläts.
Motion i — — — — — — — — — — — — — — — — — må väckas.
I frågor, — — — — — — — —- — — — — — — — — — är samlad.
Motion bör — — — — — — — — — — — — — — — — sammanföras.
Konungens propositioner, — — — — — — — — — — — — genast avgöras.
76
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
lämnande i kammare. I sistnämnda
fall åge likväl kammare, därest den
med hänsyn till infallande helg eller
ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning
av motionstiden, dock längst till det
sammanträde, som infaller näst efter
tjugu dagar från propositionens avlämnande,
och må fråga härom ej
väckas senare än vid sammanträdet
näst efter det, då propositionen avläts.
Motion i ämne, som tillhör tillfälligt
utskotts behandling, må väckas inom
tjugu dagar efter riksdags öppnande,
kammare obetaget att för särskilt fall
medgiva, att sådan motion även senare
må väckas.
I frågor, som röra någondera kammaren
enskilt, samt i frågor, som av
redan inom någondera kammaren fattat
beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas,
må motion framställas, så
länge riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till
protokollet avlämnas. Ej må i en
skrift flera mål av olika beskaffenhet
sammanföras.
Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, som tillhöra ständigt
utskotts behandling, kunna icke
till avgörande i kammare företagas,
innan utskott däröver avgivit yttrande.
Angår motion annat ämne, och
rörer det ej kammaren enskilt, kan
motionen ej utan remiss till utskott bifallas.
Frågor, som röra någondera
kammaren enskilt, må genast avgöras.
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt
Utskottets förslag:
ärendets synnerliga omfattning finner
sådant nödigt, medgiva utsträckning
av motionstiden, dock längst till det
sammanträde, som infaller näst efter
tjugu dagar från propositionens avlämnande.
Fråga örn sådan utsträckning
må ej väckas senare än vid andra
sammanträdet efter det, då propositionen
avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren
enskilt, samt i frågor, som av
redan inom någondera kammaren fattat
beslut eller annan under riksdagen
inträffad händelse omedelbarligen föranledas,
må motion framställas, så
länge riksdagen är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till
protokollet avlämnas. Ej må i en skrift
flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, så ock
motioner i ämnen, som ej röra kammare
enskilt, kunna icke till avgörande
i kammare företagas, innan utskott
däröver avgivit yttrande.
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer, skall
den, så framt ej kammaren enhälligt
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
77
Nuvarande lydelse:
Utskottets förslag:
densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde,
då sådan hänvisning hör ske,
därest frågan ej nedlägges eller, örn
den rörer kammaren enskilt, eljest
bliver avgjord. Färje ledamot äger i
målet avgiva yttrande, vilket jämväl
till utskottet överlämnas; men ej må
därav remissen till utskottet uppehållas.
Är inom kammare väckt fråga örn
sådan utsträckning av motionstid, som
i 55 § första stycket sägs, eller uppstår
fråga till vilket utskott ett mål
bör hänvisas, skall sådan fråga blott
för det sammanträde, då den väckt
blivit, kunna läggas på bordet, men
vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende —• •—- — överläggningen
slutad.
densamma genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa sammanträde.
Vid detta sammanträde bör hänvisning
till utskott ske, därest frågan
ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren
enskilt, eljest bliver avgjord;
dock att, där fråga är av beskaffenhet
att kunna hänvisas till tillfälligt utskott,
med beslut örn hänvisning må
anstå längst till det sammanträde, som
inträffar näst efter motionstidens utgång.
Vid remiss till utskott äger varje
ledamot i målet avgiva yttrande, vilket
jämväl till utskottet överlämnas;
men ej må därav remissen uppehållas.
Är inom kammare väckt fråga örn
sådan utsträckning av motionstid, som
i 55 § första stycket sägs, eller uppstår,
i annat fall än i första stycket
av denna paragraf avses, fråga till
vilket utskott ett mål bör hänvisas,
skall sådan fråga blott för det sammanträde,
då den väckt blivit, kunna
läggas på bordet, men vid det nästföljande
ovillkorligen avgöras.
§ 60.
1. När ärende -— --överlägg
ningen
slutad.
Amri. till § 60. Vid 1930 års riksdag Ilar såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagits följande förslag till ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen, vilket, därest ovanstående förslag
antages såsom vilande, kommer att bliva alternativ till detta:
§ 60.
1. När ärende — — — — — — — — — — överläggningen slutad.
2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i den ordning, här nedan
i detta morn. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition
lyda på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera
delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen
framställas i enahanda ordning, som nn är föreskriven. — Propositionen skall alltid endast med ja
eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall
bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; en var i övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva.
— Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, om
votering skall äga rmn, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet.
Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel
78
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
2. Därefter bör, utom i de fall,
mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, bär nedan i
detta mom. stadgas. Kan fråga bliva
föremål för bifall eller avslag, bör talmans
första proposition lyda på bifall.
Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar
i saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande
propositionen i enlighet med dem
uppställas. Innefattar ett förslag flera
delar, som ej lämpligen kunna i ett
sammanhang avgöras, bör särskild
proposition å vardera delen framställas
i enahanda ordning, som nu är föreskriven.
— Proposition skall alltid
endast med ja eller nej besvaras, och
talmannen tillkännagive sin uppfattning
av det svar, som lämnats, varvid
skall bero, såvida ej votering begäres,
vilken då ej må vägras; envar
i övrigt obetaget att låta sin särskilda
mening i protokollet antecknas. Ingen
må försöka att beslutet genom ny
överläggning uppriva. — Då voteras
skall, bör voteringsproposition jämte
tydlig kontraproposition genast författas,
justeras och anslås, samt omröstningen
strax därefter verkställas;
men ej må proposition göras, örn votering
skall äga rum, ej heller någon
omröstning därom tillåtas. Omröstningen
skall ske öppet. Befinnas de
avgivna rösterna lika delade, nedlägge
Utskottets förslag:
2. Därefter bör, utom i de fall,
mom. 3 upptager, proposition framställas
i den ordning, här nedan i
detta mom. stadgas.
Kan fråga bliva föremål för bifall
eller avslag, bör talmans första proposition
lyda på bifall. Om denna
besvaras med nej, och anmärkningar i
saken blivit under överläggningen
gjorda, bör den följande propositionen
i enlighet med dem uppställas. Innefattar
ett förslag flera delar, som ej
lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras,
bör särskild proposition å vardera
delen framställas i enahanda ordning,
som nu är föreskriven.
Proposition skall alltid endast med
ja eller nej besvaras, och talmannen
tillkännagive sin uppfattning av det
svar, som lämnats, varvid skall bero,
såvida ej votering begäres, vilken då
ej må vägras; envar i övrigt obetaget
att låta sin särskilda mening i protokollet
antecknas. Ingen må försöka
att beslutet genom ny överläggning
uppriva.
Då voteras skall, bör voteringsproposition
jämte tydlig kontraproposition
genast författas, justeras och
upplåsas, samt omröstningen strax
därefter verkställas; men ej må proposition
göras, örn votering skall äga
rum, ej heller någon omröstning därom
tillåtas. Omröstningen skall ske öp
-
och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter
på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan. .
3 Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i tredje
punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmärs, skall antid avgöras genom votering. I ty fall
galle angående voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående morn. sågs; dock
bör justerad proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning skall
alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande av
lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning
före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet
av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och
avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten genast förstoras.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
79
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
talmannen i en därtill avsedd rösturna
en ja-sedel och en nej-sedel, båda
lika till storlek och utseende, tryckta
och omärkta samt var för sig slutna
och hoprullade, och avgöres då omröstningens
utgång genom den sedel,
som en av kammarens ledamöter på
anmodan av talmannen upptager ur
rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten
av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i tredje punkten av 52 §
i denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty
fall gälle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i
nästföregående mom. sägs; och bör,
sedan nämnda propositioner anslagits,
omröstning genast äga rum. Sådan
omröstning skall alltid ske med tryckta
och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande
av lika röstetal för ja och nej, i mål,
där blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning före
sedlarnas uppräkning en bland dem
uttaga och genast förseglad avlägga.
Örn vid sammanräknandet av de övriga
sedlarna rösterna befinnas lika
delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet
redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende
pet. Befinnas de avgivna rösterna lika
delade, nedlägge talmannen i en därtill
avsedd rösturna en ja-sedel och en nejsedel,
båda lika till storlek och utseende,
tryckta och omärkta samt var
för sig slutna och hoprullade, och avgöres
då omröstningens utgång genom
den sedel, som en av kammarens ledamöter
på anmodan av talmannen upptager
ur rösturnan.
3. Fråga, varom i första punkten
av 110 § regeringsformen eller i 32 §
2 mom. eller i sista stycket av 52 § i
denna riksdagsordning förmäles, skall
alltid avgöras genom votering. I ty
fall galle angående voteringsproposition
jämte kontraproposition vad i
nästföregående mom. sägs; dock bör
justerad proposition anslås och därefter
omröstning genast äga rum. Sådan
omröstning skall alltid ske med tryckta
och omärkta, enkla, slutna och hoprullade
sedlar, och bör, till undvikande
av lika röstetal för ja och nej, i mål,
där blott enkel pluralitet erfordras,
talmannen vid varje omröstning före
sedlarnas uppräkning en bland dem
uttaga och genast förseglad avlägga.
Om vid sammanräknandet av de övriga
sedlarna rösterna befinnas lika
delade, skall den förseglade sedeln
öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet
redan vunnen, bör den avlagda
sedeln ouppbruten genast förstöras.
§ 75.
Alla val skola ske med slutna sedlar,
och iakttages därvid, att namnsedlarna,
så framt de skola bliva gällande,
böra vara enkla, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas
namn som från oriktighet i anseende
80
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Nuvarande lydelse:
till deras antal; dock skall i fråga om
val till utskott gälla, vad uti den i
37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes
föreskrivet. Mellan personer, som
vid val undfått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som
för riks dags göromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses
nödiga till iakttagande jämte grundlagarna
och den i 37 § 5 mom. omförmälda
stadga, äger riksdagen eller i
ämne, som angår kammare enskilt, denna
kammare att fastställa. Ej må något
däri införas, som mot grundlag eller
annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen,
vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen avlåtna
förslag, genom skrivelser till Konungen
avlämnas. Å Konungms propositioner
i frågor örn stiftande, ändring,
förklaring eller upphävande av
grundlag skola riksdagens svar, därest
heslutet innefattar bifall till Konungens
förslag, på rikssalen å dag, som Konungen
utsätter, överlämnas.
§ 80.
I mål — -—• — ärendet berett.
Uppsättandet och expedierandet av
andra för bägge kamrarna gemensamma
skrivelser, ävensom av riksdagsbeslutet,
besörjes genom ett särskilt
riksdagens kansli under inseende av
två inom första och två inom andra
kammaren därtill utsedda ledamöter,
vilka jämväl, tillika med kamrarnas
talmän och vice talmän, tillkommer
Utskottets förslag:
till deras antal; dock skall i fråga örn
val till utskott gälla, vad uti den i
§ 36 morn,. 5 omförmälda stadga finnes
föreskrivet. Mellan personer, som
vid val undfått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så erfordras.
§ 78.
De reglementariska föreskrifter, som
för riksdagsgöromålen och ordningen
hos kamrarna och utskotten anses nödiga
till iakttagande jämte grundlagarna
och den i §36 morn. 5 omförmälda
stadga, äger riksdagen eller, i ämne,
som angår kammare enskilt, denna
kammare att fastställa. Ej må något
däri införas, som mot grundlag eller
annan gällande lag strider.
§ 79.
De framställningar till Konungen,
vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom
svaren på Hans till riksdagen avlåtna
förslag, genom skrivelser till
Konungen avlämnas.
§ 80.
I mål---ärendet berett.
Uppsättandet och expedierandet av
andra för bägge kamrarna gemensamma
skrivelser besörjes genom ett särskilt
riksdagens kansli under inseende
av två inom första och två inom
andra kammaren därtill utsedda ledamöter,
vilka jämväl, tillika med kamrarnas
talmän och vice talmän, tillkommer
att utse och förordna de tjän
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
81
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
att utse och förordna de tjänstemän,
som riksdagen anser för detta kansli
erforderliga.
Ej må expedition över något riksdagens
beslut utgå förr än den blivit
inför kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet
skall av riksdagens ledamöter
underskrivas. Övriga från riksdagen
utgående expeditioner undertecknas
endast av talmännen.
stemän, som riksdagen anser för detta
kansli erforderliga.
Ej må expedition över något riksdagens
beslut utgå förr än den blivit
inför kamrarna justerad. Från riksdagen
utgående expeditioner undertecknas
av talmännen.
Tryckfrihetsförordningen.
§2. § 2.
4:o. I grund — — — som helst.
Vid föregående---ovägerligen
iakttagas :
Att protokoll, hållna bos Konungen
i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och
handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,
eller konstitutionsutskottets,
rörande statsrådet, eller banko-
och riksgäldsverkens, eller bankooch
statsutskottens, eller revisorers över
banko- och riksgäldsverken, rörande
samma verks hemliga ärenden, icke
kunna före femtio år efter protokollets
eller handlingens datum till tryckning
fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd,
utbekommas. Utgivas sådana —
--icke uppenbara.
4:o. I grund — — — som helst.
Vid föregående — ---ovägerligen
iakttagas:
Att protokoll, hållna hos Konungen
i ministeriella ärenden och kommandomål,
eller statsrådets protokoll och
handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,
eller konstitutionsutskottets,
rörande statsrådet, eller utrikesutskottets,
rörande upplysningar,
som prövats böra hemliga hållas, eller
banko- och riksgäldsverkens, eller banko-
och statsutskottens, eller revisorers
över banko- och riksgäldsverken, rörande
samma verks hemliga ärenden, icke
kunna före femtio år efter protokollets
eller handlingens datum till tryckning
fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd,
utbekommas. Utgivas sådana —
—- — icke uppenbara.
2) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 maj 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. lh haft. (Nr 26—27.)
6
82
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,
David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Mellén, Larsén,
Gustafson i Kasenberg, Hallén, Lindmark, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora,
Fast, Petersson i Broaryd och Alströmer.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
83
Reservationer:
A) Vid avd. I avseende inledning:
a) av herr Reuterskiöld, som anfört:
Då jag anser önskligt, att de förslag till förbättringar i den svenska riksdagens
arbetsformer, som genom betänkandet nu föreläggas riksdagen till avgörande,
och som i sina väsentliga delar äro, efter min uppfattning, av synnerligt
stor betydelse med hänsyn till en vidare utveckling genom praxis, har jag
ej velat för min del försvåra förslagens genomförande genom avvikande yrkanden.
Men jag har dock ansett mig böra reservationsvis angiva vissa punkter,
beträffande vilka jag hyser tvekan, huruvida de äro alldeles lyckliga.
Sålunda finner jag statsutskottets utökning till 30 ledamöter, utan att jordbruksutskottet
samtidigt erhåller till sig överförda alla jord- och vatten- samt
skogslagstiftningsfrågor med avstående till statsutskottet av jordbrukets huvudtitel,
icke behövlig eller lämplig, även örn den icke är direkt skadlig. Likaså
kan jag ej finna annat än att det nya utrikesutskottet bort erhålla även dechargefrågoma
rörande utrikesdepartementet; skälen häremot äro icke bärande,
även örn de kunna synas vid första påseendet övertygande. Beträffande utskottets
uttalanden angående utrikesnämnden har jag ansett mig icke kunna
biträda dem i den kategoriska form, de erhållit, då de varken äro uttryck för
en objektivt nödvändig ståndpunkt eller ens på något som helst sätt kunna
binda kommande riksdagars konstitutionsutskott. Ej heller kan efter min
mening avfattningen av stadgandet örn bevillningsutskottets uppgifter i fråga
örn lagstiftningen, så vitt angår alkoholhaltiga varor, anses lycklig, även örn
den är i viss mån bättre än i det ursprungliga förslaget; jag vidhåller min uppfattning,
att här bort införas all monopollagstiftning genom Konung och riksdag.
Slutligen vidhåller jag vad jag beträffande anordningarna för budgetbehandlingen
till kommittébetänkandet anfört, men finner, att vad här ytterligare
erfordras, det kan komma, sedan praxis börjat utvecklas på grund, som
nu kan läggas.
b) av herrar David Bergström, Olsson i Mora och Fast, vilka yttrat:
Såsom en svaghet i den utredning beträffande riksdagens arbetsformer, som
verkställts av 1930/31 års kommitté, framstår kommitténs intetsägande, å en
knapp sida levererade utlåtande i det icke oviktiga ämnet örn eventuell uppdelning
av riksdagens årliga sammanträdestid på två sessioner och vad därmed
kunde äga sammanhang.
Att konstitutionsutskottet, liksom Kungl. Maj :t, icke tilltrott sig att på basis
av en dylik otillfredsställande utredning framlägga något utarbetat förslag i nu
84
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
berörda hänseende, är begripligt. Då denna fråga sålunda kommer att ligga
kvar olöst och i sagda ofärdiga skick får tagas i arv av framtiden, har det dock
synts oss på sin plats att, örn också endast i reservationens form, en uttrycklig
påminnelse om detta mycket viktiga problem och om dess fortsatta tillvaro
såsom ett sådant inrymmes i konstitutionsutskottets utlåtande.
B) Vid avd. II avseende utskottsorgauisationen:
Vid punkten 1 angående begränsning av tillfälliga utskotts användning:
av herrar David Bergström, Gustafson i Kasenberg, Olsson i Mora och Fast,
vilka ansett utskottets utlåtande i denna punkt böra hava följande lydelse:
De tillfälliga utskotten ha i praxis blivit lika permanenta som de ständiga
utskotten. De ha också enligt utskottets mening rätt väl fyllt sina uppgifter.
Frågan örn de tillfälliga utskottens avskaffande eller begränsning av deras
arbetsuppgifter har vid upprepade tillfällen bringats under riksdagens prövning,
men förslag i sådan riktning hava hittills av riksdagen avslagits. Den
minskning av de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter, som under de senaste
åren ägt rum, är väsentligen beroende av förändrad praxis från talmännens
sida, varigenom flera motioner, som tidigare skulle ha hänvisats till beredning
av tillfälligt utskott, kommit att gå till ständigt utskott, ett förhållande som
när som helst kan genom förändrad praxis upphöra. Att såsom i propositionen
föreslås, tillfälligt utskott skall utses endast vid beredning av fråga, som
berör kammare enskilt, eller för beredning av en eller annan motion i övrigt,
finner utskottet allt annat än tillfredsställande. Ett bifall till propositionen
i denna punkt torde i realiteten innebära de tillfälliga utskottens avskaffande.
De tillfälliga utskotten ha skapat möjlighet för yngre riksdagsmän att
från början aktivt deltaga i utskottsarbete, vilken möjlighet annars skulle
hava flera år försenats. Det olika antalet ledamöter i första och andra kammaren
möjliggör endast en mindre utökning av antalet ledamöter i de ständiga
utskotten, och en utökning av antalet suppleanter i de ständiga utskotten erbjuder
i regel endast ett passivt deltagande i utskottsarbetet, medan ledamotskap
i tillfälligt utskott möjliggör ett aktivt inträngande i riksdagsarbetet.
Genom tillsättandet av sekreterare jämväl i de tillfälliga utskotten har visserligen
betydelsen av arbetet inom dessa utskott ur skolningssynpunkt förminskats,
men inga hinder borde föreligga för en återgång till tidigare förhållanden,
då sekreteraregöromålen uppdelades på utskottsledamöterna. Därest
det skulle befinnas ändamålsenligt att begränsa de tillfälliga utskottens antal,
kan detta ske utan några grundlagsändringar, enär varje kammare för
sig bestämmer, huru många tillfälliga utskoti som skola tillsättas.
De olägenheter, som anses följa genom att en fråga, som väckts i båda kamrarna
och vilken hänvisats till beredning av tillfälligt utskott, skulle beredas
av tvenne utskott, kunna övervinnas genom samarbete under hand mellan de
båda utskotten.
Därest de tillfälliga utskotten avskaffas, måste alla i motionsväg väckta
frågor behandlas av båda kamrarna, medan nu av de motioner, som endast
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
85
väckts i ena kammaren och hänvisats till tillfälligt utskott, allenast de, som
biträtts av denna kammare, komma under medkammarens prövning. Ett bifall
till propositionen komme sålunda att något öka riksdagsarbetet. Därest de tillfälliga
utskotten avskaffades och tidigare dit hänvisade frågor skulle behandlas
av ständigt utskott, kommer statsutskottet säkerligen att få till sig hänvisat
det största antalet dylika frågor. Då statsutskottet är det utskott, som är mest
arbetstyngt, måste en sådan åtgärd innebära motsatsen till rationalisering av
riksdagsarbetet. De ständiga utskottens arbetsbörda medgiver näppeligen en
ingående prövning av de frågor, som nu beredas av tillfälligt utskott.
Vi ha icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts proposition i de delar, som beröra
de tillfälliga utskottens ställning, varför vi hemställa,
att såväl förevarande proposition som utskottets förslag i
vad de angå begränsning av de tillfälliga utskottens användning
måtte av riksdagen avslås.
Vid punkten 2 angående utrikesutskott och utrikesnämnd m. m.:
a) av herrar Strömberg, K. J. Ekman, greve Spens, Sundberg och Gustafson
i Kasenberg, som anfört:
Konstitutionsutskottet föreslår i sitt nu föreliggande utlåtande, att »utrikesutskottet
skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade
frågor, som röra överenskommelser med eller förhållandet till främmande
makter eller mellanfolkligt samarbete i övrigt och icke skola av annat
utskott behandlas eller som äro av övervägande utrikespolitisk eller handelspolitisk
innebörd».
Detta stadgande är till sin innebörd synnerligen oklart. Frågor, som »röra
överenskommelser med eller förhållandet till främmande makter eller mellanfolkligt
samarbete i övrigt och icke skola av annat utskott behandlas», synas
icke kunna vara några andra frågor än de, som hittills gått till konstitutionsutskottet,
möjligen med tillägg av en eller annan fråga, som någon gång hänvisats
till tillfälligt utskott. Dessa frågor äro icke av annan beskaffenhet,
än att de mycket väl kunna stanna kvar hos konstitutionsutskottet, som hittills
på ett tillfredsställande sätt handlagt dylika frågor.
Förutom dessa frågor skulle till det nya utrikesutskottet hänvisas frågor,
som äro av »övervägande utrikespolitisk innebörd». Vilka äro dessa frågor?
Säkerligen kan icke en enda sådan fråga uppvisas, vilken icke helt och fullt
faller in under de redan tidigare i paragrafen omnämnda frågorna om »överenskommelser
med eller förhållandet till främmande makter eller mellanfolkligt
samarbete i övrigt». Vid tillämpningen torde visa sig, att till utrikesutskottet
icke komma att hänvisas andra sådana frågor, än de som tidigare plägat gå
till konstitutionsutskottet.
Slutligen nämnas i den föreslagna lagtexten såsom tillhörande utrikesutskottet
frågor, som äro av »handelspolitisk innebörd». Räknas frågor om tullar
och tulltraktater dit? De torde svårligen kunna frånkännas »handelspolitisk»
innebörd; men det kan likväl ifrågasättas, huruvida utrikesutskottet skulle
vara mera skickat att behandla dylika frågor än bevillningsutskottet. Ena
-
86
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
handa är förhållandet nied andra frågor rörande varuutbytet med främmande
länder, vilka förut behandlats av olika utskott, allt efter frågornas olika natur.
Den sakkunskap och erfarenhet, som för behandlingen av sådana frågor är den
viktigaste och mest angelägna, torde knappast vara att påräkna inom det blivande
utrikesutskottet.
Granskningen giver vid handen, att utrikesutskottet knappast torde komma
att syssla med andra frågor än dem, som för närvarande tillhöra konstitutionsutskottet,
jämte de nyss omförmälda »handelspolitiska frågorna». För de
förra frågornas behandling är utrikesutskottet icke behövligt; och för de senare
frågornas handläggning torde utskottet i de flesta fall komma att sakna
nödig kompetens.
På grund av vad sålunda anförts yrka vi:
att förslaget örn ändring av § 53 regeringsformen, avseende
inrättandet av ett utrikesutskott, måtte av riksdagen avslås;
att förslaget örn ändring av § 37 riksdagsordningen ( i utskottets
förslag upptagen såsom § 36), så vitt avser tillsättande
av ett utrikesutskott och antalet ledamöter i ett sådant
utskott, måtte av riksdagen avslås och att följaktligen i utskottets
förslag till § 36 mom. 1 orden »ett utrikesutskott»
samt »utrikesutskottet av sexton» måtte utgå;
att förslaget örn ändring av § 38 riksdagsordningen (motsvarande
§§ 37 och 38 i utskottets förslag), så vitt angår det
föreslagna utrikesutskottet, måtte av riksdagen lämnas utan
bifall och följaktligen dels utskottets förslag till § 37 mom. 2
avslås, och dels utskottets förslag till § 38 mom. 1 och 2 avslås;
samt
att förslaget örn ändring av § 2 mom. 4:o tryckfrihetsförordningen,
så vitt avser det föreslagna utrikesutskottets protokoll
och handlingar, måtte av riksdagen avslås.
b) av herr Mellén, som anfört:
När konstitutionsutskottet tillstyrkt det framställda förslaget att, samtidigt
med inrättandet av ett särskilt riksdagsutskott för utrikesäreniden, lämna utrikesnämnden
i orubbat bo, utgör detta icke någon rationell lösning utan en
kompromiss. Utskottet har i likhet med kommittén funnit det böra bero på
framtida erfarenheter, örn utrikesutskottet och utrikesnämnden i någon form
böra koordineras. En uppenbar dualism kommer att föreligga mellan utrikesnämnden
och det föreslagna utrikesutskottet, vilken bör undvikas och hävas.
Detta lärer knappast kunna ske annorlunda än genom att utrikesutskottet under
riksdagen även fungerar såsom utrikesnämnd. Först därigenom kan nödig
enhetlighet i utrikesf rågö mas behandling ernås och risker för skadliga friktioner
och motsättningar undgås. Men härigenom behöva ingalunda de hittills
tillämpade formerna vid den förberedande rådplägningen med Konungen
och regeringen brytas.
Konstihitionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
87
Bör sålunda utrikesutskottet fungera i utrikesnämmdens stad och ställe under
riksdagen, återstår frågan om formerna för rådplägningen mellan riksdagarna.
Härvid kan man tänka sig, antingen att utrikesutskottet får förlängt
mandat för denna uppgift till nästa riksdags början, eller att en särskild
delegation med den nuvarande utrikesnämnden® namn tillsättes för samma
tid och för samma ändamål. Det senare alternativet synes vara att föredraga.
Sker valet av utrikesnämnd vid slutet av riksdagen, kan hänsyn även tagas
till eventuell ministärförändring under riksdagen, varigenom de av skiftet
beroende partierna i motsats till väd för närvarande gäller kunna vidtaga de
ändrade dispositioner i sin representation, som föranledas* av förändringen i
regeringsställningen.
Under åberopande av dessa av herr Nylander m. fl. i motion II: 456 framburna
skäl har jag inom utskottet yrkat, att utskottet i anledning av motionen
ville föreslå riksdagen sådana grundlagsändringar, att till utrikesutskottet
under lagtima riksdag överföras de uppgifter, som för närvarande åvila utrikesnämnden,
att utrikesnämnden endast fungerar för tiden mellan riksdagarna
och att valet till densamma företages vid slutet av varje riksdag, lagtima såväl
som urtima.
c) av herr Lindmark, som tillkännagivit att han, örn han deltagit i behandlingen
av ärendet under punkt 2, skulle hava röstat emot förslag örn inrättande
av utrikesutskott.
Vid punkten 6 angående kamrarnas ledamöters deltagande i utskott:
a) av herrar Sävström, Strömberg, greve Spens, Sundberg och Fast, som anfört:
Konstitutionsutskottet
har till stöd för sitt tillstyrkande av förslaget om utökning
av antalet ledamöter i statsutskottet från 24 till 30 bland annat anfört,
att statsutskottet vore mera arbetstyngt än övriga riksdagsutskott i allmänhet
och att denna omständighet bidroge till den mot riksdagens slut rådande anhopningen
av ärenden i kamrarna. Statsutskottets arbetsmöjligheter borde därför
ökas genom att utskottet tillfördes ytterligare det antal ledamöter, som
svarade mot en ny femte avdelning. Huruvida detta ökade antal ledamöter
under alla förhållanden borde fördelas å fem avdelningar eller användas till
förstärkning av de redan bestående avdelningarnas ledamotsantal vore dock
enligt konstitutionsutskottets mening en intern statsutskottsfråga, i vilken statsutskottet
sålunda självt ägde besluta efter omständigheterna.
Det förhållandet, att statsutskottet ofta mot riksdagens slut avlämnar ett
flertal utlåtanden i viktigare frågor, kan man enligt vår uppfattning icke råda
bot för genom den av konstitutionsutskottet tillstyrkta anordningen att utöka
statsutskottets ledamotsantal. Anhopningen av statsutskottets utlåtanden mot
riksdagens slut beror till största delen på att en stor mängd kungl, propositioner
avlämnas först vid propositionstidens utgång. Minskas propositionstiden,
såsom konstitutionsutskottet nu föreslagit, från 70 till 60 dagar från riksdagens
öppnande, kommer detta säkerligen att bidraga till att statsutskottets
88
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
utlåtanden kunna få en något tidigare behandling i kamrarna. För övrigt torde
det sena framläggandet av åtskilliga utlåtanden från statsutskottet i flera fall
vara beroende på sådana omständigheter som att de organisations- och lagärenden,
vilka beredas inom andra utskott än statsutskottet, ofta äro förknippade
med anslagskrav, vilka icke kunna av statsutskottet prövas förr, än själva
huvudfrågorna blivit avgjorda. Statsutskottet kan enligt vår uppfattning icke
heller anses vara mera arbetstyngt än vissa av riksdagens övriga ständiga utskott,
örn man tager hänsyn till att det egentliga utredningsarbetet inom statsutskottet
utföres å avdelningarna. Det kan redan på denna grund ifrågasättas,
örn en utökning av statsutskottets ledamotsantal är erforderlig. Härtill kommer
emellertid, att konstitutionsutskottet icke ansett sig kunna eller böra uttala, att
det förstärkta ledamotsantalet under alla förhållanden skulle användas till bildandet
av en ny femte avdelning, utan att det borde bero på statsutskottet
självt att allt efter omständigheterna besluta, örn det borde användas på dylikt
sätt eller till förstärkning av de redan bestående fyra avdelningarnas ledamotsantal.
Men härigenom har utskottet undanryckt den enda hållbara grunden
för förslaget örn en utökning av statsutskottet. I det förberedande arbetet å
statsutskottets avdelningar deltaga nämligen även suppleanterna, varför någon
utökning av utskottets ledamotsantal för förstärkning av avdelningarna ej är
behövlig. Genom utökning av statsutskottets ledamotsantal på sätt som föreslagits
skulle också, och detta är ingalunda det minst vägande skälet mot den
föreslagna anordningen, en ökad tidsutdräkt uppkomma vid plenarbehandlingama
i utskottet, varigenom den tänkta vinsten av förslagets genomförande
skulle i synnerlig grad förminskas. De lättnader i statsutskottets arbetstunga,
som må finnas påkallade, torde kunna i allt väsentligt åstadkommas genom
en jämkning av arbetsmaterialet mellan de olika avdelningarna i utskottet ävensom
genom vissa andra organisatoriska förändringar, som det ligger inom utskottets
behörighet att självt företaga.
Slutligen må erinras, att första kammarens ledamotsantal icke synes medgiva
den föreslagna ökningen av antalet ledamöter i tre av riksdagens nuvarande
ordinarie utskott.
På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,
att riksdagen måtte avslå såväl Kungl. Maj:ts som utskottets
förslag örn utökning av statsutskottets ledamotsantal från
24 till 30.
b) av herrar Strömberg, greve Spens, Sundberg och Vennerström, som anfört:
Konstitutionsutskottet
har i motsats till kommittén och Kungl. Majit tillstyrkt
en utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20. Som
motiv härför har anförts önskemålet att utskottet, örn sådant finnes lämpligt,
skulle kunna fördela sig på två avdelningar för behandling av de olikartade
grupper av ärenden, som i regel ankomma på utskottets beredning.
Emellertid torde, beträffande andra lagutskottet, föreligga nära nog samma
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
89
behov av lagteknisk enhetlig granskning, som ansetts stå hindrande i vägen för
uppdelning av första lagutskottet på avdelningar. En fördelning av andra lagutskottet
på avdelningar låter sig därför svårligen genomföras, och skulle, om
den genomfördes, givetvis föranleda en långvarig plenarbehandling.
Det är visserligen förhållandet att en stor arbetsbörda i regel vilar å andra
lagutskottet under riksdagens senare del. Detta beror emellertid i huvudsak på
att utskottet under den förra delen av riksdagen icke har tillräckligt arbetsmaterial
för att under hela riksdagen fullt effektivt bedriva sitt arbete. Denna olägenhet
synes avsevärt bliva avhjälpt genom den av utskottet tillstyrkta begränsningen
av propositionstiden och den likaledes av utskottet förordade förtursrätten
för tryckning av motioner, som tillhöra lagutskottens behandling,
för så vitt dessa väckas vid riksdagens början.
Vidare talar mot den föreslagna ledamotsökningen, att första kammarens
ledamotsantal knappast medgiver sådan ökning.
Såsom ett skäl mot utökningen av ledamotsantalet i blott det ena av lagutskotten
bör även anföras, att vid gemensamma sammanträden med bägge utskotten
enligt § 42 mom. 3 riksdagsordningen utskottet med det större medlemsantalet
skulle få större inflytande än det andra vid beslutens fattande.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att riksdagen måtte avslå konstitutionsutskottets förslag örn
utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20.
C) Tid ard. III angående övriga frågor:
Vid punkten 1 angående propositions- och motionstid m. m.:
a) av herrar Sävström och Fast, som anfört:
Utskottet har funnit sig böra förorda en utsträckning av tiden för väckande
av motioner i allmänhet från tio till femton dagar räknat från riksdagens öppnande.
Till stöd härför har utskottet bland annat anfört, att det vore otvivelaktigt,
att för det stora flertalet riksdagsmän i allmänhet mötte stora svårigheter
att iordningställa motionerna före ankomsten till riksdagen, samt att riksdagsmännen
också före trontalet och statsverkspropositionens avlämnande saknade
närmare kännedom örn de åtgärder av allmän politisk karaktär, som regeringen
ämnade vidtaga, varför arbetet med motionernas iordningställande ofta finge
bedrivas i ett allt för forcerat tempo. En något utvidgad motionstid kunde icke
heller antagas komma att verka fördröjande å riksdagsarbetet.
Vi anse i likhet med utskottet någon utvidgning av motionstiden vara behövlig.
Men enligt vår uppfattning kunna vägande invändningar resas mot den
av utskottet föreslagna utsträckningen av motionstiden med hälften av dess nuvarade
längd. Det stora flertalet motioner torde icke avlämnas förr än vid tiden
för motionstidens utgång, varför’en utvidgning av motionstiden med fem dagar
torde få anses medföra en motsvarande förlängning av riksdagstiden, eftersom
motionernas tryckning tager en ganska avsevärd tid. Med beaktande härav och
då cn utvidgning av motionstiden med två dagar torde vara tillfyllest, anse vi
90
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
tiden för avgivande av motioner i allmänhet endast böra fastställas till tolv
dagar från riksdagens början och hemställa därför,
«
att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 55
riksdagsordningen:
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tolv dagar
från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde
som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare.
I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande
helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva
utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst
efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan utsträckning
må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen
avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan
inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad
händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen
är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera
mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,
kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit
yttrande.
b) av herr greve Spens, som anfört:
Utskottet har, i motsats till kommittén och Kungl. Majit, föreslagit en utvidgning
av tiden för avlämnande av motioner i allmänhet från tio till femton
dagar. Hållbara skäl för en utsträckning av denna tid med hälften av dess
nuvarande längd hava icke förebragts. Tendensen har under de senaste decennierna
tvärtemot vad utskottet sålunda föreslagit varit att begränsa såväl motions-
och propositionstid för att därigenom möjliggöra ett snabbare igångsättande
av riksdagsarbetet. Då tryckningen av den mångfald motioner, som avlämnas
vid slutet av motionstiden, tager en ganska avsevärd tid i anspråk, är
det sannolikt att den av utskottet föreslagna utvidgningen av motionstiden med
fem dagar skulle medföra lika många dagars fördröjning av riksdagsarbetet.
Det förefaller inkonsekvent att man, samtidigt som man tillstyrker en begränsning
av tiden för väckande av förslag från regeringen, förordar en utsträckning
av tiden för väckande av förslag från enskilda riksdagsmäns sida.
På grund av vad sålunda anförts hemställes,
att riksdagen måtte, med avslag på konstitutionsutskottets
förslag att utvidga motionstiden från tio till femton dagar för
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
91
motioner i allmänhet, såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 55
riksdagsordningen:
§ 55.
Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar
från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,
vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,
som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare.
I sistnämnda fall åge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande
helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva
utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller
näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan
utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen
avläts.
I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan
inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad
händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen
är samlad.
Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift
flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.
Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,
kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver
avgivit yttrande.
Vid punkten 4 angående disciplinära åtgärder:
av herrar Sävström, David Bergström, Karlssom i Vadstena och Fast, som
anfört:
Utskottet har med vissa jämkningar tillstyrkt kommitténs och Kungl. Maj :ts
förslag örn införande av särskilda bestämmelser angående disciplinära åtgärder
gentemot talare, som missbrukat yttrandefriheten. Härom har utskottet anfört,
att riksdagens värdighet och bevarandet av talmannens auktoritet krävde,
att garantier skapades för att talmannen erhölle möjlighet att utan ett sammanträdes
ajournering värja kammaren mot grova missbruk av yttrandefriheten.
Den av utskottet föreslagna grundlagsändringen angående disciplinära åtgärder
anse vi oss böra avstyrka. Några allvarliga och ofta återkommande
olägenheter med de nu i riksdagsordningen innehållna bestämmelserna om påföljd
för missbruk av yttrandefriheten hava ej påvisats. Begreppet god ordning
är också högst tänjbart. Den disciplinära makt, som utskottet vill lägga
i talmannens hand i och för bevarandet av dennes auktoritet, kan därför komma
att verka i rakt motsatt riktning. Vi hemställa därför,
att riksdagen måtte, med avslag på förslaget angående införandet
av nya bestämmelser örn disciplinära åtgärder, såsom
vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag till ändrad lydelse av § 52 riksdagsordningen:
92
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86. Reservationer.
§ 52.
Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet
fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och örn
lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.
En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver.
Dock må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, på sätt
kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort genmäle till en efterföljande
talare erhålla ordet omedelbart efter denne.
Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.
Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker det, äger kammaren
pröva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må av talmannen
erhålla tjänlig föreställning och varning, eller örn saken bör till laga domstols
behandling överlämnas eller ock alldeles förfalla.
Vid punkten 5 angående plenum plenorum m. m.:
av herr K. J. Ekman, som anfört:
Då jag anser, att den personliga bekräftelse av riksdagens ställning till de
frågor, som varit föremål för överläggning, vilken ligger uti ett samlat, av
riksdagens ledamöter underskrivet riksdagsbeslut, alltjämt bör bibehållas, hemställer
jag,
a) att riksdagen med avslag på förslaget, örn ändring av
§ 36 riksdagsordningen (motsvarande § 35 i utskottets förslag),
så vitt angår stadgandet örn riksdagsbeslut, måtte såsom vilande
för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag till ändrad lydelse av nämnda paragraf i riksdagsordningen
:
§ 35.
1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela
riket till båda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan Han
låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom. Beslutet
må ock, där Konungen så prövar lämpligt,, givas riksdagen tillkänna
genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets
ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet
omedelbart upplöst.
2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter
förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen
sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen
förklarar riksdagen vara avslutad.
Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Körningens beslut örn avslutandet
meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt
uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare
riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.
b) att förslaget örn ändring av § 80 riksdagsordningen, avseende
vissa bestämmelser örn riksdagsbeslutet, måtte av riksdagen
avslås.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.
93
Vid punkten 6 angående statsråds och förutvarande statsråds deltagande i
utskott:
a) av herr K. J. Ekman, sorn, med instämmande av herrar Lindmark, Olsson
1 Mora och Fast, anfört:
I § 44 riksdagsordningen stadgas, att ej må någon, av vilken riksdagen kan
fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder
kan förekomma. Ett förutvarande statsråd kan i följd härav icke året
efter statsrådsbefattningens utövande inväljas i statsutskottet. Utskottet föreslår
härutinnan den förändring, att vad sålunda stadgats likväl ej skall utgöra hinder
att i statsutskottet invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan
rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, varom i 39 §
2 mom. förmäles, d. v. s. ärende rörande kontrollen över budgetens tillämpning
och granskningen av budgetredovisningen.
Nämnda § 39 mom. 2 riksdagsordningen innehåller, bland annat, att det tillkommer
statsutskottet att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade
utbetalningar av statsmedlen icke överstigit beloppet av de huvudtitlar, vilka av
riksdagen uti uppgjord statsreglering blivit fastställda, och huruvida utbetalningarna
äro grundade på behörigen upprättade stater eller Konungens med vederbörlig
kontrasignation utfärdade anordningar samt styrkta med behöriga
kvittenser av dem, som medlen emottagit. Skulle mot riksdagens beslut de till
någon huvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem,
som under samma huvudtitel höra, eller något av riksdagen fastställt anslag
befinnas överskridet, skall utskottet hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman,
som en sådan anordning kontrasignerat, varefter förf ares enligt 106
och 107 §§ i regeringsformen.
Den statsutskottet sålunda åliggande kontrollen över verkställigheten av de
för senast avslutade budgetår beviljade anslagen och därmed sammanhängande
åtgärder torde icke alltid kunna så helt isoleras från ställningstagandet till
de vid den granskande riksdagen föreliggande fortsatta eller nytillkomna anslagskraven
i olika ämnen, att icke de av en föregående regering vidtagna åtgärderna
i samma eller liknande ämnen emellanåt kunna komma att utöva ett mer
eller mindre bestämmande inflytande på utskottets behandling av dessa ämnen.
Det kan då icke vara lämpligt, att förutvarande statsråd, vilka deltagit i omförmälda
åtgärder, vare sig dessa föranlett uttrycklig anmärkning eller ej,
deltaga i de av sagda åtgärder mer eller mindre beroende besluten i de föreliggande
anslagsfrågorna.
Med anledning härav yrkas,
att utskottets förslag till § 36 inom. 6 riksdagsordningen
(avseende ändring i nuvarande § 44) måtte av riksdagen avslås.
b) av herr David Bergström, som yrkat avslag å såväl Kungl. Maj:ts som
utskottets förslag till lydelse av § 36 mom. 6 riksdagsordningen och ansett
detta moment böra till innehåll och form i allo överensstämma med nuvarande
§ 44 riksdagsordningen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.