Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26

1932-05-12 · 93 sidor, varav 93 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 93 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:26, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1932 kl. V* 7 f- m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av

§§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33,

35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79

riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,

ävensom i ämnet väckta motioner.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en av

Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 19 februari 1932 dagtecknad, proposition,

nr 105, däri Kungl. Maj :t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning

framlagt följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 oell 105—107 regeringsformen, §§ 33,

35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt

2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett

konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning

och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.

Å urtima — -----— förekommande ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform — ---— ■— riksdagars beslut.

Då riksdagen bos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen,

därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag,

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 14 käft. (Nr 26—27.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

förrän riksdagen åtskilts låta sålunda beslutad grundlagsändring genom allmän

kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksdagen

genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av

en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen

ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela statsrådets

tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, det tillkännagiva

genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar

Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma

genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.

§ 82.

Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen besluta

och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit,

''åge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens

kamrar uppläst, kraft av grundlag.

§ 105.

l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att äska de protokoll,

som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ärenden.

Protokoll i-----uppgivna händelser.

2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska de i statsrådet förda

protokoll i utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll, som i 9 § sägs, må dock

äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen,

huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för

protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att

utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.

§ 106.

Finnér konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet av dessa protokoll, att

någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,

uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt

någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan

överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av

någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §

av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut

vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombudsmannen

inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal

emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på

sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skjddige, döme dem riksrätten efter

allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant

ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.

3

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrådets

ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag örn allmänna

mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande

icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat,

äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den

finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan,

att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka

anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riksdagens

utskott, även i annan ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke

av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, örn saken rörer utrikes

ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksdagens överläggningar

därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers

eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas,

ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad — —---ämbetsbefattning tillkommer.

Riksdagsordningen.

§ 33.

1. Så snart-----vice talman.

Närmare bestämmelser-----beslutad stadga.

2. Innan val-----levnadsåren äldst.

3. Där talman-----vice talman.

4. Vid samtidigt-----förfallet upphört.

5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjäning,

som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig,

tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter,

efter samråd med sekreteraren.

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela

riket till båda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan

Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom.

Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna

genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets

ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet

omedelbart upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter

förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen

sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen

förklarar riksdagen vara avslutad.

Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungens beslut örn avslutandet

meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren sam
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

tidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat;

och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.

§ 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, tillsättas:

ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Dessa

riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu,

utrikesutskottet av sexton, statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet av

tjugu, bankoutskottet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jordbruksutskottet

av tjugu ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet

inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att

för upptagande av frågor, som prövas böra av särskilt utskott beredas, tillsätta

dylikt utskott, så ock att, därest utskott anmäler behov av förstärkning

i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att, när utskottsledamöter

avgå eller få förfall, i deras ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som rörer kammaren enskilt

och är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för

avgivande av utlåtande och förslag i fragan ett tillfälligt utskott, bestående

av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas.

Tillfälligt utskott må ock tillsättas för ändamål, varom i 44 § 2 mom. förmäles.

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för

beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola

utses. Närmare bestämmelser örn valsättet meddelas i särskild av Konungen

och riksdagen samfällt beslutad stadga.

6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val

till utskott deltaga.

Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväljas

i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i annat utskott än konstitutions-

och utrikesutskotten invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock

utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser

redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

§ 37.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, vallagen,

stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan

örn val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka

riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändringar

däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa,

så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 5

visade grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar

och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar

örn statsrådets ansvarighet, örn statsdepartementen, örn kommandomål, örn förvärvande

och förlust av medborgarrätt, örn rikets vapen och flagga, örn allmänt

kyrkomöte och örn allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts

behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll med undantag

av protokoll i utrikes ärenden. Om utskottets rätt och plikt att, efter

granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller

av annat utskott fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat och saken ej rörer utrikes

ärenden, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande,

därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna

uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom besluta,

sa ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar

proposition.

§ 38.

1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser med främmande

makter och icke skola av annat utskott behandlas.

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes

ärenden; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes örn vissa protokoll

särskilt föreskrivet.

Huru förfaras skall i anledning av anmärkning, vartill granskning av protokollen

föranleder, så ock örn avgivande av yttrande, när med avseende å utrikes

ärenden av annat utskott eller av riksdagsman fråga väckes, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt

utövat, därom stadgas i regeringsformen.

3. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i

visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets ledamöter

till tystnadsplikt förbundna.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla

statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den män det icke gäller

jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

eller kostnader för riksdagens lius och riksdagens verk, granska, utreda och

uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet

av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra

iakttagas, så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser avsättas. Utskottet aligger därjämte

att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga

statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat.

2. Utskottet tillkommer-----ansvar yrka.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit fran kamrarna hänvisade

frågor, som angå föreskrifter örn bevillnings utgörande. Utskottet har även

att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningarna

samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet

att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må

därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skatter

samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och försäljning

av rusdrycker och maltdrycker.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mal, för vilka utskottet

fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter örn bankens

och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet

av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden

och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som

avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlaningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i

anledning av de från kamrarna hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.

t

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riksdags-

och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riksdagens

verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från

kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

7

§ 44.

1. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt utskotts

behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den

enligt föreskrifterna i 37—43 §§ skolat handläggas av annat ständigt utskott.

2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37—

43 §§ stadgas tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan hänvisas

till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast

höra, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.

§ 45.

1. Alla utskott---utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja, — —- — nödig finnes.

3. Utskotten böra,---dem ankomma."

4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren

att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent

yttra sig i ärendet.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma,

och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver,

dock att, där utskott jämlikt 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det

ärendet äger yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må ledamot, som under överläggningen i en

fråga redan yttrat sig, för till viss tid begränsat, kort genmäle till efterföljande

talare kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet omedelbart efter

sådan talare.

Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda

på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke

av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har

sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig.

Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av

talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling

överlämnas, skall beslut däröver av kammaren utan föregående överläggning

genast fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser---dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från

dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen

finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar

uppskov med framställningen lända riket till men.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar

från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,

vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,

som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i

kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till

infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva

utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller

näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan

utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då

propositionen avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan

inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad

händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen

är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift

flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,

kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit

yttrande.

§ 57.

Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § första stycket regeringsformen

avses, av utskott fråga hos kamrarna väckes, att statsrådet eller någon

dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra

därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot

statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, varom remiss begäres

till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket anledningen

skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas.

Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut

uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och

angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde. Vid detta sammanträde bör hänvisning

till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att

kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst

till det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Vid remiss till utskott äger varje ledamot i målet avgiva yttrande, vilket

jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i

55 § första stycket sägs, eller uppstår, i annat fall än i första stycket av denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

9

paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga

blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid

det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende---överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i

den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för

bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall. Örn denna

besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjorda,

bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar

ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör

särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu

är föreskriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras,

och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid

skall bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt

obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må

försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör

voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras

och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition

göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade,

nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel och en nejsedel,

båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för

sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel,

som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur

rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad

proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning

skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott

enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning

en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Om vid sammanräknandet

av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade

sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör

den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsedlarna,

så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta

och fria såväl från ali tvetydighet i anseende till personernas namn som från

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

oriktighet i allseende till deras antal; dock skall i fråga om val till utskott

gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan

personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när

så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagarna

och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som

angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas,

som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen

avlämnas.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund —--— som helst.

Vid föregående---ovägerligen iakttagas:

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,

eller konstitutionsutskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrådet.

eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller revisorers

över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden,

icke kunna före femtio år efter protokollets eller handlingens datum till

tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgivas

sådana---icke uppenbara.

I samband med dessa grundlagsändringsförslag har utskottet till behandling

förehaft följande i ämnet väckta motioner:

inom första kammaren

nr 6 av herr Rosén;

nr 307 av herr Hallin;

nr 310 av herr Lindhagen, i vad den avser grundlagsfrågor; samt

inom andra kammaren

nr 102 av herr Alströmer m. fl.;

nr 431 av herr Persson i Falla m. fl.;

nr 444 av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl.;

nr 445 av herr Anderson i Råstock;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

11

nr 455 av herr Forssell;

nr 456 av herr Nylander m. fl.;

nr 457 av herr Nylander m. fl.;

nr 458 av herr Hage;

nr 459 av herr Kilbom m. fl.;

nr 468 av herrar Tersson i Falla och Anderson i Storegården.

För de i motionerna framställda yrkandena kommer utskottet i det följande

att redogöra i vederbörligt sammanhang.

Beträffande motiveringen för propositionen får utskottet hänvisa till det vid

densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

den 19 februari 1932 samt beträffande motiveringarna för de i motionerna

framställda förslagen till dessa motioner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.

Historik.

I. Inledning.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén,

Engberg, Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Anderson i Norrköping,

Olsson i Mora, Fast, Björck i Kristianstad och Sandwall.

Den svenska riksdagens arbetsformer hava i mångt och mycket en för den

svenska konstitutionen säregen karaktär med gammal hävd. Då 1810 års riksdagsordning

genom representationsreformen år 1866 ersattes med den ännu gällande

riksdagsordningen, ägnades icke någon större uppmärksamhet åt frågan

örn riksdagens arbetsorganisation. Riksdagens arbetsformer lämnades sålunda

i det väsentliga orubbade, endast med erforderlig anpassning efter det nya riksdagsskicket.

Redan kort tid efter tillkomsten av 1866 års riksdagsordning började emellertid

anmärkningar riktas mot riksdagens arbetsorganisation, och tid efter annan

hava sedan förslag väckts örn ändringar i olika hänseenden. Till en början

var det i främsta rummet fråga örn avskaffande eller förändring av de tillfälliga

utskotten. Fram erno t sekelskiftet aktualiserades emellertid även andra

spörsmål, väsentligen framkallade av den ökning i riksdagens arbetsbörda, som

alltmer började göra sig gällande. Åtskilliga grundlagsändringar hava ock

vidtagits, bland vilka främst märkas de åren 1900, 1909 och 1918 genomförda,

åsyftande ett snabbare igångsättande av riksdagens arbete samt innebärande

omregleringar beträffande de ständiga utskotten.

Även efter 1918 års grundlagsändringar hava inom riksdagen framförts förslag

om reformer i olika hänseenden av riksdagens arbetssätt, och vid 1928 års

riksdag hemställde konstitutionsutskottet, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla om verkställande av utredning rörande erforderliga ändringar

i gällande bestämmelser örn utskottens sammansättning och arbetsuppgifter

ävensom, i samband därmed, rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara

ägnade att främja en sund utveckling av riksdagens arbetsformer. Bland de

problem, som borde tagas under omprövning, nämnde utskottet frågorna örn de

tillfälliga utskottens ställning, örn de ständiga utskottens organisation och fördelningen

av ärendena mellan desamma samt örn budgetens och vissa lagstiftningsfrågors

behandling. Frågan förföll emellertid vid denna riksdag. Icke

heller vid 1929 års riksdag föranledde i ämnet väckta motioner någon riksdagens

åtgärd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

13

Vid 1930 års riksdag upptogs emellertid ånyo frågan om ändringar i riksdagens

arbetsformer, och i överensstämmelse med konstitutionsutskottets i memorial

(nr 21) gjorda hemställan avlät riksdagen skrivelse (nr 185) till Kungl.

Maj :t i ämnet. Efter en erinran örn att det förefunnes ett utbrett missnöje med

nuvarande anordning av riksdagsarbetet och de för detta arbete gällande formerna,

betonades i skrivelsen, att förutsättningen för ernåendet av ett bättre sakernas

tillstånd vore, att frågan örn riksdagsarbetets lämpliga anordnande överlämnades

åt en av erfarna representanter för de olika utskotten och i övrigt allsidigt

sammansatt kommitté för en förutsättningslös utredning. Denna utväg

syntes vara desto lämpligare, som det kunde tänkas visa sig möjligt att utan

större rubbningar åstadkomma en mera tillfredsställande arbetsorganisation,

därest målsmän för de olika utskotten samtidigt ställdes inför uppgiften att anvisa

det sätt, varpå jämkningar, som kunde av arbetet inom utskotten eller eljest

påkallas, efter deras mening bäst borde åstadkommas. Riksdagen anhöll

på den grund, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa utredning angående de

ändringar i grundlag och andra författningar, som kunde finnas nödiga för ett

mera ändamålsenligt anordnande av lagtima riksdags arbeten. I skrivelsen

framhölls, att riksdagen i främsta rummet fäste avseende vid utskottsarbetets

planmässiga ordnande, men att utredningen dock icke borde begränsas härtill

utan även omfatta andra uppslag, som ägde samband med riksdagsarbetet och

kunde finnas vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och

effektivitet.

Med föranledande av riksdagens skrivelse tillsatte Kungl. Majit år 1930 en

kommitté -—- i det följande endast benämnd kommittén — med uppdrag att verkställa

utredning av frågan örn riksdagens arbetsformer. Till ledamöter förordnades

ledamöterna av riksdagens första kammare G. F. Bissmark, tillika

ordförande, S. H. Kvarnzelius, C. L. A. A. Reuterskiöld, K. V. Rydén och

C. E. Svensson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, A. I. Anderson,

J. A. Engberg, P. S. Hedlund och G. A. Mosesson. Sedan Rydén avlidit,

förordnades ledamoten av riksdagens andra kammare A. Anderson i Råstock att

i hans ställe vara ledamot av kommittén.

Till fullgörande av sitt uppdrag har kommittén år 1931 avgivit betänkande

(Statens offentliga utredningar 1931:26) med förslag till vissa ändringar i

regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Kommittén har såsom ett allmänt omdöme uttalat, att det fast organiserade

svenska riksdagsmaskineriet i stort sett fungerat och alltjämt fungerar tillfredsställande.

Brister förefunnes dock i åtskilliga avseenden. Bland mera

påfallande olägenheter vore att nämna anhopningen av ärenden i kamrarna under

riksdagens sista skede samt splittringen i budgetbehandlingen; även de tillfälliga

utskotten utgjorde beträffande flertalet av dem handlagda ärenden en

föga rationell och med betänkliga olägenheter behäftad organisationsform.

Olägenheterna syntes dock kommittén vara av den art, att de kunde i avsevärd

man förminskas eller undanröjas utan en Iran grunden gående omläggning vare

sig av utskottsväsendet eller av riksdagens arbetsformer i övrigt. Utgångs
-

1930 års

riksdags

skrivelse

nr 185.

1930 års

kommitté.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Propositionen.

Motion.

Utskottet.

punkten för kommitténs arbete bade sålunda varit, att största hänsyn borde tagas

till den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig.

Huvudparten av de grundlagsändringar, som kommittén från nu angivna utgångspunkter

föreslagit, avse ärendenas beredning genom utskott, men även

andra frågor hava behandlats, såsom örn begränsning av tiden för propositioners

och motioners avgivande, örn ärendenas behandling i kamrarna m. m.

De av kommittén utarbetade förslagen till grundlagsändringar hava, med

vissa formella jämkningar, i oförändrat skick framlagts för riksdagen i förevarande

kungl, proposition, dock med det undantaget att frågan örn en av kommittén

föreslagen ändring i § 12 riksdagsordningen angående ökat antal fria resor

för riksdagsledamöterna utbrutits, enär denna fråga ansetts böra behandlas gemensamt

med den i samma paragraf berörda frågan örn sänkning av riksdagsmännens

arvoden, varom proposition (nr 195) senare avlåtits till riksdagen.

Departementschefen har såsom allmänt omdöme uttalat, att det varit

kommitténs ögonmärke att utan större rubbningar i bestående förhållanden söka

åvägabringa en lösning av frågan örn en mera tillfredsställande organisation

av riksdagens arbete. De förslag, vari utredningen utmynnat, byggde helt på

huvudgrunderna i gällande system. Huruvida de ifrågasatta ändringarna

skulle kunna giva ett tillfredsställande resultat vore naturligen vanskligt att

nu bedöma. Möjligen skulle mera ingripande åtgärder komma att visa sig

nödvändiga. Med det inbördes beroende, i vilket de olika leden stöde till varandra

i ett så omfattande system, som riksdagens arbetsformer utgöra, vore

dock en djupare gående omläggning en ömtålig fråga, och det gällde att icke

giva till spillo de förtjänster, som den gamla under lång tid prövade organisationen

visat sig i många hänseenden besitta. Riktig syntes därför departementschefen

den väg vara, som kommittén följt, eller att i första hand pröva

vad som kunde vinnas med mindre medel. Erfarenheten finge sedan visa om

man kunde stanna därvid.

I motionen I: 307 av herr Hallin, i anledning av förevarande proposition, har

hemställts, att riksdagen måtte såsom vilande antaga de i propositionen föreslagna

grundlagsändringarna — dock med vissa i motionen angivna jämkningar,

främst avseende de föreslagna bestämmelserna örn utökning av statsutskottets

ledamotsantal samt örn inrättande av ett utrikesutskott.

Den fast uppbyggda svenska riksdagsorganisationen besitter, även örn den

ingalunda är utan bristfälligheter, betydande förtjänster. Såsom ett bevis på

förtjänsterna hos det svenska riksdagsmaskineriet kan anföras den omständigheten,

att denna organisation, visserligen med en del omläggningar och utbyggnader,

visat sig kunna möta den starka ökning av arbetsbördan, som under

de senaste decennierna inträtt och som nådde sin hittillsvarande höjdpunkt

under världskriget och de därefter närmast följande åren. Utskottet vill här
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.

15

nied dock ingalunda bestrida, att brister i åtskilliga avseenden vidlåda riksdagens

arbetsorganisation. Självfallet är det angeläget att söka undanröja eller

åtminstone begränsa desamma. Bristerna synas utskottet, i likhet med vad

kommittén anfört, emellertid icke vara av den art och omfattning, att de icke

kunna i avsevärd mån förminskas eller borttagas, utan att några mera från

grunden gående omstöpningar vidtagas av riksdagens arbetsformer. Utskottet

ansluter sig sålunda till uppfattningen, att man i möjligaste mån bör sträva

efter att uppnå en rationalisering av riksdagens arbete. Utgångspunkten för

utskottets bedömande av de framställda förslagen örn omorganisation av riksdagens

arbetsformer m. m. är därför den, att största möjliga hänsyn bör tagas

till den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig, och som i och för

sig i väsentliga delar är värdefull och därför icke utan nödtvång bör givas

till spillo. Erfarenheten får sedan visa, örn en mera djupgående omläggning

i framtiden kan befinnas erforderlig.

Från dessa allmänna utgångspunkter har utskottet funnit sig böra ingå

i prövning av det av Kungl. Majit för riksdagen framlagda, med kommitténs

utkast i huvudsak överensstämmande förslaget till grundlagsändringar berörande

riksdagens arbetsformer m. m.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.

Historik.

II. Utskottsorganisationen.

1. Begränsning ar tillfälliga utskotts användning.

Närvarande: Herrar Sävström, David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson*,

Sundberg, Vennerström, Mellén, Larsén, Akerberg*, P. Sandström*, Engberg,

Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången, Hallén, Lindmark, Olsson i Mora, Fast,

Björck i Kristianstad och Sandwall*.

* Ej närvarande vid justeringen.

I 1810 års regeringsform upptogs bland de ständiga utskotten även ett allmänt

besvärs- och ekonomiutskott, som skulle bereda ärenden på den ekonomiska

lagstiftningens område, inom vilket riksdagen enligt § 89 regeringsformen endast

hade befogenhet att göra framställningar och uttala önskningar, som Konungen

ägde fästa det avseende vid, honom för gott syntes. Genom en år 1815

genomförd grundlagsändring förändrades detta utskotts kompetens icke obetydligt.

Härigenom bereddes möjlighet för att frågor, som icke folie inom

området för något av de ständiga utskottens behörighet, icke desto mindre bleve

gjorda till föremål för beredning i något av dem, i första hand besvärs- och

ekonomiutskottet. Detta utskott kom efter 1815 års grundlagsändring så småningom

att uppfattas som egentligen avsett för alla frågor, som icke otvetydigt

tillhörde annat ständigt utskotts verksamhetsområde, d. v. s. såsom ett till

sin egentliga kompetens endast negativt bestämt utskott. I följd härav utvecklade

det sig till en samlingsplats för de mest skilda framställningar. Denna

olikartade beskaffenhet hos de frågor, som hänvisades till allmänna besvärs-

och ekonomiutskottet, ansågs omöjliggöra sakkunnig behandling av

ärendena, varför också flertalet förslag örn en representationsreform, i den mån

de berörde frågan örn utskottsorganisationen, tillstyrkte detta utskotts avskaffande.

Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet avskaffades också genom

1866 års riksdagsordning. Denna införde en ny form för ärendenas beredning,

de s. k. tillfälliga utskotten.

Tillfälligt utskott skall enligt den nu gällande riksdagsordningen tillsättas

för beredning av fråga, som ej faller inom ständigt utskotts behandling men

ändå är av beskaffenhet, att utskotts yttrande däröver erfordras. Dylikt utskott

har karaktär av kammarutskott, i följd varav fråga som beretts av dylikt

utskott behandlas successivt i de båda kamrarna, först i den kammaren,

där frågan väckts, och, i händelse av positivt beslut i denna kammare, därefter

i medkammaren. Avsikten med de tillfälliga utskottens inrättande var, att

utskottens sammansättning skulle kunna av kammaren avvägas för varje fråga

med hänsyn till dennas innebörd och att medkammaren icke skulle behöva pröva

ärendet annat än örn det föranlett positivt beslut i förstnämnda kammare. Kamrarna

tillerkändes samtidigt rätt att utan hänvisning till utskott avslå motion

av beskaffenhet att tillhöra tillfälligt utskotts behandling.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

17

De tillfälliga utskotten hava emellertid i praxis blivit ungefär lika permanenta

som de ständiga utskotten. Tillfälliga utskott tillsättas ej särskilt för

viss eller vissa därförinnan väckta frågor utan utses till visst antal redan vid

riksdagens början, i regel två i första kammaren och fem i andra kammaren.

Mellan dessa utskott fördelas frågorna inom vardera kammaren vanligen i grupper

efter ärendenas sakliga natur. Fördelningen är dock icke bestämt fixerad,

och emellanåt ha till samma utskott hänskjutits frågor av mycket olikartad

natur. Sedan de tillfälliga utskotten genom grundlagsändring år 1912 medgivits

rätt att anställa sekreterare, har sådan i regel anlitats; dessförinnan utsågs

för varje mål bland utskottsledamöterna särskild föredragande, som ock

hade att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Ehuru de tillfälliga utskotten

till skillnad från de ständiga utskotten ej kunna ingå i sammansättningar med

andra utskott och någon officiell samverkan mellan tillfälliga utskott i den

ena kammaren och motsvarande utskott i den andra för behandling av frågor,

som väckts i båda kamrarna, sålunda ej kan komma till stånd, äger dock i

praxis samarbete under hand stundom rum. Den i riksdagsordningen § 55 lämnade

möjligheten att utan remiss avslå motion, som kan beredas av tillfälligt

utskott, kommer numera i praktiken ej till användning.

Örn gränsen för de tillfälliga utskottens kompetensområde — beredning av

frågor, vilka icke tillhöra ständigt utskotts eller i dess ställe tillsatt särskilt

utskotts behandling -— rådde från början skiljaktiga meningar. I främsta rummet

stod därvid spörsmålet, huruvida till ständigt eller tillfälligt utskott borde

hänvisas motion i frågor, vilka folie delvis inom ständigt och delvis inom tillfälligt

utskotts kompetensområde, eller motion, avseende skrivelse till Kungl.

Majit i fråga som, därest förslag till antagande av lag eller till beviljande av

anslag förelegat, skolat hänvisas till ständigt utskott. Numera torde i dylika

fall remiss i regel ske till ständigt utskott. Det har dock även på de senaste

åren förekommit åtskilliga undantag från denna regel, liksom överhuvud taget

en vacklande praxis med avseende å gränsdragningen mellan ständiga och tillfälliga

utskott gjort sig märkbar. Utvecklingen har emellertid i stort sett gått

i riktning mot en inskränkning av de tillfälliga utskottens verksamhetsområde

genom remiss i möjligaste mån till det ständiga utskott, under vars behandling

den föreliggande frågan närmast prövats höra.

De tillfälliga utskotten hava alltså fått en annan karaktär än den av lagstiftaren

åsyftade. Nedan kort tid efter de tillfälliga utskottens införande framkommo

ock anmärkningar mot den nya anordningen. Tid efter annan hava

även förslag väckts örn avskaffande av de tillfälliga utskotten eller örn ändringar

i deras ställning och uppgifter, dock utan att hittills hava lett till något

resultat.

I vissa ändringsförslag har man utgått från att formen av tillfälligt utskott

skulle bibehållas, såsom i ett vid 18G9 års riksdag motionsvis framställt yrkande

att de tillfälliga utskotten skulle göras gemensamma för de båda kamrarna.

I samma riktning gick en motion vid 1900 års riksdag, däri föreslogs, att för

beredning av frågor, som ej tillhörde de ordinarie utskottens behandling, skulle

tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående av 18 ledamöter från vardera kam
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. lh haft. (Nr 26—21.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

KonstitutionsutsTcottets utlåtande Nr

Kommittén.

maren. Konstitutionsutskottet föreslog då en mindre ändring, nämligen att särskilt

utskott skulle kunna tillsättas även för frågor, som eljest skulle hava hänvisats

till tillfälligt utskott. Slutligen må nämnas ett vid 1929 års riksdag

framställt förslag, att sammansatt tillfälligt utskott skulle kunna anordnas för

beredning av fråga, som genom likalydande motioner väckts i båda kamrarna

och hänvisats till tillfälliga utskott.

I andra fall åter har man avsett att ersätta de tillfälliga utskotten med visst

ständigt utskott, ett eller flera. Sålunda föreslogs vid 1880 års riksdag, att de

tillfälliga utskottens uppgift skulle övertagas av ett ständigt ekonomiutskott.

Konstitutionsutskottet förordade en sådan anordning, dock med rätt för kamrarna

att var för sig tillsätta tillfälliga utskott i kamrarnas enskilda angelägenheter.

Ett i stort sett därmed överensstämmande förslag framkom vid

1890 års riksdag och understöddes av konstitutionsutskottet. Och vid behandlingen

av propositionen om grundlagsändringar vid 1908 års riksdag yrkades

motionsvis inrättande av ett ''allmänt’ utskott för behandling av frågor, som

ej kunde hänföras till annat ständigt utskott. Vid andra tillfällen har man

tänkt sig de tillfälliga utskotten böra ersättas av två eller flera för ändamålet

inrättade utskott.

Även de åren 1907 och 1916 för utredning örn erforderliga åtgärder till beredande

av lättnad i riksdagens arbete tillsatta kommittéerna hade frågan örn

de tillfälliga utskottens ställning under övervägande, men de stannade vid att

ej föreslå några ändringar. Samma ställning intog konstitutionsutskottet år

1921 vid behandlingen av en motion med förslag örn de tillfälliga utskottens

avskaffande och örn återgång till systemet i 1810 års riksdagordning. Rörande

framkomna ändringsförslag framhölls vid dessa tillfällen bland annat

olämpligheten av att ersätta de tillfälliga utskotten med ett för ändamålet

inrättat ständigt utskott samt svårigheten att, i händelse de tillfälliga utskottens

arbetsuppgifter sloges ut på flera ständiga utskott, finna en lämplig grund

för fördelningen av de till beskaffenheten synnerligen skiftande ärenden, varom

här vore fråga. Konstitutionsutskottet erinrade därjämte örn de tillfälliga

utskottens betydelse för ett talrikt deltagande av riksdagsledamöterna i utskottsarbetet.

Kommittén har i sitt betänkande erinrat örn att huvudsyftet med de tillfälliga

utskotten redan från början i huvudsak blev förfelat. De tillfälliga utskottens

betydelse hade även under senare år alltmera sjunkit. Enligt kommitténs

mening vore också avsevärda olägenheter förenade med ifrågavarande

organisationsform. En av de viktigaste grunderna till dessa olägenheter vore

att söka i den oklara gränsen i kompetenshänseende mellan ständiga och tillfälliga

utskott, vilket i förening med den längre motionstiden för ärenden till

tillfälliga utskott omöjliggjort enhetlighet beträffande remisserna och medfört,

att en och samma fråga eller likartade frågor kommit att behandlas ena året

av tillfälliga och andra året av ett ständigt utskott, stundom samma år både

av ständigt och av tillfälliga utskott. En annan påtaglig olägenhet med de

tillfälliga utskotten vore den successiva behandlingen av ärendena inom kam
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr £6.

19

rama. Bortsett från de egendomligheter beträffande den formella handläggningen,

vartill detta system stundom visat sig kunna leda, föranledde berörda

behandlingssätt onödigt dubbelarbete och tidsutdräkt. Dessa omständigheter

hade jämte de tillfälliga utskottens vana att vid ärendenas behandling tillgripa

en utredningsapparat, vars vidlyftighet ofta ej motsvarades av ärendenas vikt

och betydelse, medfört, att åtskilliga av tillfälliga utskott beredda frågor kunde

avgöras först mot slutet av riksdagen, då anhopningen av ärenden från de

ständiga utskotten vore särskilt stor. Dubbelarbetets och dubbelbehandlingens

olägenheter torde endast i ringa mån hava upphävts genom det samarbete under

hand, som ägde runi mellan tillfälliga utskott beträffande frågor, vilka

väckts i båda kamrarna.

Bland de skäl, som anförts mot de tillfälliga utskottens avskaffande, har

kommittén omnämnt särskilt den betydelse dessa utskott ansetts äga såsom en

god skola för utbildning av yngre riksdagsmän. Sedan sekreterare kommit

att i regel anlitas, syntes dock kommittén denna betydelse hava varit synnerligen

ringa. Även ett övervägande passivt deltagande som suppleant i ett

ständigt utskott torde i regel erbjuda större möjligheter till inträngande i riksdagsarbetet

än ledamotskap i ett tillfälligt utskott.

Kommittén har uttalat som sin uppfattning, att beredning av de ärenden, som

nu handlades av tillfälliga utskott, genom ständiga, för båda kamrarna gemensamma

utskott skulle i flertalet fall vara att föredraga. I fråga örn sättet

för utförande av en omläggning i denna riktning har kommittén ansett sig icke

kunna biträda tidigare framkomna förslag örn inrättande särskilt för ändamålet

av ett eller ett pär ständiga utskott. I stället har upptagits tanken att fördela

de tillfälliga utskottens ärenden på olika utskott med jämväl andra uppgifter.

Detta syfte har ansetts kunna nås utan omläggning eller utbyggnad

av de ständiga utskottens organisation. Härutinnan framhölls, att, därest

samma motionstid vore gällande för ärenden till de ständiga och de tillfälliga

utskotten, remiss till ständigt utskott av ärenden, som plägade behandlas av tillfälliga

utskott, i många fall vore möjlig redan med stöd av nuvarande bestämmelser

och att beträffande det tämligen ringa antal ärenden, vilka med nuvarande

grundlagsbestämmelser svårligen läte sig hänvisa till ständigt utskott,

som regel torde gälla, att de ur saklig synpunkt naturligt folie in under ett

ständigt utskotts kompetensområde.

Vad beträffar de ständiga utskottens förmåga att ur arbetsbelastningssynpunkt

mottaga de tillfälliga utskottens arbetsmaterial har kommittén, efter

verkställd statistisk utredning, kommit till den uppfattningen, att avgörande

svårigheter härför ej mötte för något utskott. Statsutskottet komme visserligen

enligt nyssnämnda beräkning att mottaga större andel av de tillfälliga utskottens

arbetsuppgifter än övriga ständiga utskott, men denna ökning syntes

ej vara större än att den väl uppvägdes av den rationalisering i beredningen av

de ifrågavarande ärendena, som överförandet skulle medföra, varjämte för

frågan vore att beakta de samtidiga av kommittén föreslagna lättnaderna i

statsutskottets arbetsbörda.

Kommittén har därför förordat en omläggning i den riktningen, att de till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Propositio
nen.

Motioner.

fälliga utskottens ärenden kunde överföras till de ständiga utskotten. Emellertid

Ilar kommittén funnit försiktigheten bjuda, att möjligheten att tillgripa

tillfälliga utskott ej helt borttoges. Sålunda borde dylika utskott kunna tillsättas

för behandling av kammares enskilda ärenden. Dessutom syntes önskvärt

att icke avskära möjligheten att tillsätta tillfälligt utskott för behandling

av en eller annan genom motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande

frågor, beträffande vilken det kunde befinnas lämpligt verkställa beredning

genom ett inom kammaren valt utskott, vilket tillsatts särskilt för den avsedda

frågans utredning och i vilket alltså kunde insättas den sakkunskap, som ansåges

önskvärd för vederbörande ärendes belysning. Denna väg borde dock icke

utan alldeles speciella skäl anlitas, där samma eller likartad fråga väckts även

i medkammaren eller alltså där från början vore klart, att båda kamrarna måste

taga befattning med frågan.

I samband härmed har kommittén föreslagit, att även fråga, som vore av

beskaffenhet att kunna hänvisas till tillfälligt utskott, icke skulle kunna företagas

till avgörande i kammare, innan utskott däröver avgivit yttrande, för

så vitt frågan ej rörde kammaren enskilt. —

Genomförandet av kommitténs förslag beträffande de tillfälliga utskottens

begränsning har ansetts kräva viss ändring i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande.

För närvarande gäller, att när proposition eller motion första

gången förekommer i kammaren, den skall, såframt ej kammaren enhälligt genast

förvisar densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då

sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord (§ 58 riksdagsordningen). Härutinnan har

kommittén föreslagit den ändringen att, där fråga är av beskaffenhet att kunna

hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till

det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Därest, såsom kommittén förutsatte, remiss till tillfälligt utskott skulle ske

endast i särskilda fall beträffande motioner, som icke tillhörde visst ständigt

utskott, och under förutsättning tillika såsom regel, att samma eller liknande

ärende ej förelåge i medkammaren, har nämligen kommittén ansett påkallat,

att fråga örn tillsättande av tillfälligt utskott uppskjutes intill dess motionsmaterialet

kan på en gång överblickas, d. v. s. intill motionstidens utgång.

Uppskov med remiss har givetvis dock ej ansetts böra ifrågakomma, där formella

förutsättningar för remiss till tillfälligt utskott ej föreligga eller där

det eljest från början är klart, att motion bör remitteras till ständigt utskott.

Kommitténs förslag i förevarande del har av Kungl. Majit med vissa formella

jämkningar framlagts för riksdagen till grundlagsenlig prövning. Föredragande

departementschefen har till statsrådsprotokollet i huvudsak åberopat

de av kommittén anförda synpunkterna.

I motion I: 307 av herr Hallin och I: 310 av herr Lindhagen hava gjorts

allmänna uttalanden örn önskvärdheten att begränsa de tillfälliga utskottens

användningsområde.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

21

Inrättandet genom 1866 års riksdagsordning av de tillfälliga utskotten innebar

ett avsteg från den hos oss hävdvunna utskottsformen med gemensamma,

för vissa särskilda ämnesområden avsedda utskott. Utvecklingen har också

visat, att systemet med tillfälliga kammarutskott icke kunnat vidare utvecklas

i det svenska riksdagsskicket. Huvudsyftet med dessa utskotts tillskapande —

att för sådana, utom de ständiga utskottens behörighetsområde fallande frågor,

som överhuvud taget borde bliva föremål för utskottsbehandling, anordna beredning

av ett för vederbörande frågas innebörd avpassat sakkunnigt utredningsorgan

— blev redan från början i huvudsak förfelat. De tillfälliga utskottens

betydelse har även, såsom kommittén närmare utvecklat, under senare

år alltmera förminskats. Avsevärda olägenheter äro också förbundna med

förevarande organisationsform. Beredningen i för båda kamrarna gemensamma

utskott även av de ärenden, görn nu handläggas av tillfälligt utskott, lärer

i flertalet fall vara att ur alla synpunkter föredraga. Utan att olägenheter i

andra avseenden uppkomma torde också en omläggning kunna genomföras på

den av kommittén och i propositionen anvisade vägen, varigenom en omstöpning

eller ett utbyggande av de ständiga utskottens organisation -—■ till

vilken åtgärd tillräckliga skäl saknas — göres obehövlig. Utan större

svårighet är en uppdelning av de tillfälliga utskottens ärenden på alla

de ständiga utskotten efter frågornas sakliga karaktär möjlig. Avgörande

svårigheter torde icke heller, såsom kommittén även uppvisat, ur arbetsbelastningssynpunkt

möta för de ständiga utskotten att mottaga de tillfälliga

utskottens nuvarande arbetsmaterial. De ständiga utskottens större

erfarenhet, rutin och arbetsresurser i allmänhet skulle helt säkert medföra,

att de ifrågavarande ärendenas beredning i dessa utskott komme att kräva

mindre tid än i tillfälliga utskott. Vad särskilt statsutskottet beträffar, som

kan förväntas komma att emottaga en större andel av de tillfälliga utskottens

arbetsuppgifter än övriga ständiga utskott, örn den i propositionen föreslagna

anordningen genomföres, torde denna ökning likvisst ej bliva större än

att den väl kan uppvägas av den ökade rationalisering i beredningen, som

överförandet skulle medföra. Härjämte bör beaktas, såväl att statsutskottet i

praxis arbetar på ett flertal avdelningar, som att vissa lättnader i statsutskottets

arbetsbörda kunna genomföras. I princip tillstyrker utskottet därför förslaget

om begränsning av de tillfälliga utskottens användning.

Utskottet vill emellertid uttryckligen betona, att utskottet ingalunda åsyftar

de tillfälliga utskottens avskaffande. För att ännu klarare angiva, att

kamrarna icke skola berövas möjlighet att, där så befinnes lämpligt, tillsätta

tillfälliga utskott, föreslår utskottet en jämkning i den i propositionen framlagda

grundlagstexten därhän, att till tillfälligt utskott må hänvisas frågor,

som icke höra under de ständiga utskottens behandling, och icke, såsom i propositionen

föreslagits, blott då »särskilda skäl därtill äro». Förslaget går

alltså endast ut på en begränsning av de tillfälliga utskottens användning i

främsta rummet till — förutom de fall, då en fråga blott rör en kammare

enskilt —• de fall, då beredning kan befinnas lämplig av en eller annan i

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Historik.

motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande frågor genom ett inom

kammaren valt utskott, vilket tillsättes särskilt för den avsedda frågans utredning

och i vilket alltså den sakkunskap kan insättas, som är önskvärd

för vederbörande ärendes belysning. För att ett tillfälligt utskott i dylikt

fall bör ifrågakomma förutsattes dock, att ärendet uppenbarligen ej faller

under visst ständigt utskotts kompetens, och likaledes, att det ej är av

beskaffenhet att böra föranleda ett särskilt utskott. Regeln bör också i allmänhet

vara den, att hänvisning till tillfälligt utskott icke äger rum i de fall,

då samma eller likartade frågor väckts i båda kamrarna. Med utgångspunkt

från dessa uttalanden anser sig utskottet kunna fälla omdömet, att sannolikt

vid varje riksdag kommer att, åtminstone inom andra kammaren, tillsättas

ett eller flera tillfälliga utskott. Huru förhållandet på här förevarande område

skall komma att utveckla sig i praxis, blir dock i hög grad beroende på

kamrarna själva.

Vid ställningstagandet till förevarande fråga har den för utskottet avgörande

synpunkten varit ärendenas behöriga beredning och riksdagsarbetets rationalisering.

Utskottet har härför likvisst icke bortsett från det argument,

som ofta anförts såsom skäl för de tillfälliga utskottens bibehållande i nuvarande

omfattning, nämligen att de giva en god skolning åt nyvalda riksdagsmän.

Detta skäl torde emellertid numera, sedan de tillfälliga utskotten

erhållit rätt att utse sekreterare, en rätt som de i regel också utnyttja, hava

förlorat det mesta av sin bärkraft. Ett även övervägande passivt deltagande

såsom suppleant i ständigt utskott erbjuder i regel vida större möjligheter

till inträngande i ett sammanhängande riksdagsarbete än ledamotskap

i tillfälligt utskott. Frågan örn kamrarnas ledamöters deltagande i utskott

kommer utskottet emellertid att i det följande upptaga till närmare dryftande.

De i samband med begränsningen av de tillfälliga utskottens användning

föreslagna ändringarna i kamrarnas bordläggnings- och remissförfarande tillstyrker

utskottet. Utskottet vill i detta sammanhang endast understryka vikten

av att uppskov med remiss till utskott icke ifrågakommer beträffande motioner,

med avseende å vilka formella förutsättningar för hänvisning till tillfälligt

utskott icke föreligga eller i fråga örn vilka det eljest från början är

klart, att de böra remitteras till ständigt utskott.

2. Utrikesutskott och utrikesnämnd m. ni.

N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén,

Engberg, Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping,

Olsson i Mora, Fast, Björck i Kristianstad och Sandwall.

* Ej närvarande vid justeringen.

Med avseende å riksdagens befattning med utrikesärenden genomfördes betydelsefulla

grundlagsändringar år 1921. De inneburo i första hand en utveckling

av det s. k. hemliga utskottet till en fast institution genom dess ombildning

till en utrikesnämnd för rådplägning, även mellan riksdagarna, med

Konungen örn ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter.

Med omläggningen avsågs att skapa möjlighet för de olika meningsriktnin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

23

garna inom representationen till ett, låt vara indirekt, inflytande på utrikesärendenas

behandling. Om nämnden stadgas, att rådplägning med densamma

bör i alla utrikesärenden av större vikt äga ram före avgörandet. Ministern

för utrikes ärendena skall i början av varje riksdag och sedermera så ofta omständigheterna

det föranleda lämna nämnden en framställning av de allmänna

utrikespolitiska förhållanden, som kunna erhålla betydelse för riket. Nämndens

16 ledamöter väljas på sätt örn val till utskott är stadgat och utöva sina

befattningar till dess nya val förrättas vid nästa riksdag. Suppleanter utses

till samma antal och i samma ordning, men suppleant må ej inträda såsom ledamot

i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat. Nämndens ledamöter

kunna förbindas till ovillkorlig tystnadsplikt.

De år 1921 genomförda ändringarna inneburo vidare en utvidgning av riksdagens

befogenhet i fråga örn traktater med främmande makter. Härutinnan

infördes dels — i överensstämmelse med den uppfattning, som i praxis redan

tidigare slagit igenom ■—• ett uttryckligt stadgande örn att överenskommelse

med främmande makt i fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena

eller med Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande,

dels ock bestämmelse örn att överenskommelse, som, utan att angå fråga

av nyssnämd art, är av större vikt, jämväl skall med visst undantag underställas

riksdagens godkännande. I samband härmed bestämdes, att frågor örn

överenskommelser med främmande makter i ämnen, vilka ej tillhörde annat utskotts

behandling, skulle beredas av konstitutionsutskottet. År 1921 ändrades

även konstitutionsutskottets rätt att infordra i utrikesärende fört särskilt protokoll

i vad rör allmänt kända och av utskottet uppgivna händelser därhän,

att utskottets begäran skall avse visst uppgivet mål. Samtidigt stadgades

emellertid rätt för Konungen att under vissa förutsättningar vägra utlämna

protokollet, dock endast örn utrikesnämnden dessförinnan erhållit tillfälle att

yttra sig. Slutligen inneburo 1921 års grundlagsändringar införandet av en

form för lämnande av muntliga redogörelser för riksdagen från regeringens

sida. Stadgandet härom ansågs i första hand påkallat med hänsyn till utrikespolitiska

frågor men blev med avsikt icke begränsat till endast sådana frågor.

Enligt föreskrifter i ämnet skola ifrågavarande muntliga meddelanden i vardera

kammaren framföras av en statsrådsledamot.

Efter tillkomsten av den nuvarande ordningen för riksdagens medverkan vid

utrikespolitiska ärendens handläggning hava vissa ändringsförslag framkommit,

vilka gått ut på dels ändrade regler rörande utrikesnämndens sammansättning

och uppgifter m. m., dels ock tillskapandet av ett särskilt ständigt utskott för

beredande av utrikesärenden inom riksdagen.

Beträffande utrikesnämndens ställning framställdes vid 1924 års riksdag

motionsvis åtskilliga förslag. Flertalet av dessa avstyrktes av konstitutionsutskottet,

men i anledning av vissa uppslag •— bland annat örn rätt för suppleant

att deltaga i nämndens sammanträden även vid tillfälligt förfall för ledamot ■—

hemställde utskottet om utredning angående möjliga förbättringar i formerna

för nämndens verksamhet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, och vid

1928 års riksdag avgavs proposition med förslag till ändrade regler för suppleants

inkallande i nämnden. Förslaget föll vid nämnda riksdag, men grund
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

lagsändring i samma syfte blev av 1930 års riksdag, i anledning av väckt motion,

antagen såsom vilande.

Beträffande frågan om inrättande av ett ständigt utskott för utrikesärendens

beredning må erinras, att förslag i sådan riktning framförts redan före genomförandet

av de berörda grundlagsändringarna i fråga om riksdagens befattning

med utrikesärenden. I motioner vid 1915, 1916 och 1917 års riksdagar föreslogs

sålunda tillskapandet av ett ständigt utskott för dessa ärendens beredning.

Örn det nya utskottets ställning förelågo dock olika meningar. I ett

förslag åsyftades endast ett med de övriga jämställt utskott. I ett annat åter

avsågs, att utrikesutskottet skulle kunna vara verksamt även då riksdagen ej

vore samlad men i övrigt borde intaga en ställning liknande den, som tillkomme

andra riksdagsutskott. Emot sistnämnda anordning framhöll 1917 års konstitutionsutskott,

som tillstyrkte utredning örn närmare samarbete mellan regering

och riksdag rörande utrikespolitiken, angelägenheten av att den förtroendenämnd,

som ifrågasattes för samråd med regeringen — den sedermera inrättade

utrikesnämnden — icke utvecklades till allmän likställighet med de ständiga utskotten

i fråga örn organisation och arbetssätt. Huruvida granskningen av

protokoll i utrikesärenden skulle övertagas av ett utrikesutskott borde bliva

föremål för övervägande, men åtskilligt talade enligt konstitutionsutskottets mening

för lämpligheten av att låta denna granskning alltjämt tillkomma konstitutionsutskottet.

Frågan om inrättande av ett speciellt för utrikesärenden avsett

utskott blev emellertid icke upptagen till behandling av den kommitté, som

tillsattes för utredning av spörsmålet örn närmare samarbete mellan regering

och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. Spörsmålet återkom dock efter

utrikesnämndens införande. Sålunda ifrågasattes i en motion år 1924 utrikesnämndens

ombildning till ett ständigt utskott. Även vid 1929 års riksdag väcktes

förslag i samma riktning. Med avstyrkande av förslaget framhöll konstitutionsutskottet

sistnämnda år bland annat, att en dylik omändring av utrikesnämnden

vore ägnad att göra regeringen mindre benägen till en oförbehållsam

samverkan med riksdagen på utrikespolitikens område än vad genom rådplägningaf

med nämnden vore fallet och sålunda skulle snarare motverka än gagna motionens

huvudsakliga syfte.

Kommittén har funnit starka skäl tala för en sådan omläggning av utskottsorganisationen,

att för utrikesärendenas beredning skapas ett särskilt organ

inom riksdagen. De skäl, som föranlett detta kommitténs ståndpunktstagande,

bottna i den särskilda karaktär och vikt, som de utrikespolitiska frågorna äga.

Det har framhållits av kommittén, att de utrikespolitiska ärendenas betydelse

efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma mån

insikten örn det internationella samarbetets vikt jämväl för de egna förhållandenas

utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes också tala

för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ, vilket kunde ägna

speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, beredde större betingelser för

en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga och grannlaga spörsmål, örn

vilka här vore fråga. Konstitutionsutskottet, som nu utövade den konstitutio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

25

nella kontrollen i utrikesärenden ock behandlade frågor om överenskommelser

med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt övriga ämnesområde

så omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, att man icke kunde förutsätta,

att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig utses med särskild tanke

på utrikesärendenas speciella krav eller äga tillfälle att i dessa frågor förvärva

tillräcklig erfarenhet och insikt. Örn däremot ett fristående utskott anordnades

för utrikesärendena, skulle ledamöterna i detta utskott — vilket finge en i jämförelse

med övriga ständiga utskott tämligen ringa arbetsbörda —■ kunna utses

med särskild hänsyn till sina förutsättningar för handläggning av dessa ärenden

och de handelspolitiska frågor, som borde beredas av samma utskott, men

däremot utan hänsyn till huruvida de kunde förutsättas vara i tillfälle att deltaga

i det löpande arbetet inom ett vanligt ständigt utskott. Ett dylikt utrikesutskott

skulle därjämte, örn det gjordes mindre än konstitutionsutskottet, utgöra

ett lämpligare organ för behandling av frågor, som vore av natur att kräva särskild

diskretion, och tillkomsten av ett dylikt utskott kunde därför antagas leda

till att riksdagen i ökad omfattning finge inblick även i utrikesärenden av dylik

natur.

Kommittén har därför föreslagit inrättandet av ett särskilt utskott, benämnt

utrikesutskottet, för utrikesärendenas handläggning. Detta utskott borde verkställa

den för närvarande på konstitutionsutskottet ankommande granskningen

av statsrådsprotokollen i utrikesärenden samt dessutom bereda frågor örn traktater

med främmande makter och örn godkännande av internationella konventioner

m. m. Samtliga traktater borde dock icke lämpligen hänföras till det

nya utskottets kompetensområde. Därifrån borde i första hand undantagas

traktater av natur att väsentligen utgöra grundval eller utgångspunkt för vanlig

lagstiftning samt den internationella arbetsorganisationens konventioner.

Dessa slag av överenskommelser borde i fortsättningen liksom hittills handläggas

av lagutskott. Vidare ansåg kommittén, att överenskommelser, som utgjorde

rena tulltraktater utan väsentlig politisk karaktär, liksom hittills i allmänhet

borde behandlas av bevillningsutskottet. Kommittén ansåg därför riktigast

att begränsa utrikesutskottets kompetens i likhet med vad som redan vore fallet

beträffande konstitutionsutskottets befogenhet med avseende å utrikesärendena

till sådana frågor, som icke enligt riksdagsordningens regler skulle behandlas

av annat ständigt utskott.

Utrikesutskottet skulle enligt förslaget bestå av 16 ledamöter eller samma

antal som de minsta nuvarande ständiga utskotten. I avseende å suppleanter

ifrågasatte kommittén, som underströk angelägenheten av att deras antal med

hänsyn till utskottets särskilda karaktär icke gjordes större än vad för utskottets

arbete och rekryteringen till detsamma prövades oundgängligt, en fixering

eller åtminstone maximering av antalet suppleanter men stannade likvisst vid

att förorda samma ordning för deras utseende, som gällde för övriga utskott,

eller att frågan örn deras antal finge bero av kamrarnas avgörande.

Någon ändring i de regler, vilka för närvarande gälla i fråga örn konstitutionsutskottets

rätt att utbekomma protokoll och ministeriella handlingar, har

ej föreslagits för utrikesutskottets vidkommande. Däremot har kommittén för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Propositionen

ordat införande av viss tystnadsplikt för dess medlemmar för att på sådant sätt

undanröja det hinder, som eljest måhända i ömtåliga frågor kunde föreligga för

utskottet att erhålla den orientering, vilken för ett ansvarsfullt bedömande av

landets utrikespolitik kunde vara behövlig. Att härutinnan stadga befogenhet

för Konungen att bestämma, när tystnadsplikt måste iakttagas, syntes dock ej

lämpligt med hänsyn särskilt till att protokollen i regeringsärenden kunde giva

utskottet anledning framställa dechargeanmärkning. Däremot ansåg kommittén

avgörande invändningar ej kunna resas mot att låta utskottet självt bedöma

örn och i vilken utsträckning tystnadsplikt vore påkallad. Kommittén har därför

föreslagit ett stadgande av innebörd att, i den mån utrikesutskottet funne

upplysningar, som meddelats i visst ämne, böra med hänsyn till rikets säkerhet

eller andra av förhållandet till främmande makter betingade synnerligen viktiga

skäl hållas hemliga, utskottets medlemmar skulle vara förbundna till tystnadsplikt.

Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida inrättandet av ett utrikesutskott

borde medföra utrikesnämndens slopande. Kommittén har dock icke ansett sig

böra förorda någon åtgärd i sådan riktning. En dylik åtgärd skulle enligt kommitténs

mening förutsätta, att den rådgivande uppgift, som nu tillkomme utrikesnämnden,

överfördes på utrikesutskottet och att anstalter vidtoges för att

möjliggöra utskottets inkallande till rådplägning även mellan riksdagarna. Ett

organ för dylik rådplägning mellan regering och riksdag borde nämligen alltjämt

bibehållas. Det har emellertid synts kommittén vara riktigare, att den

rådgivande uppgiften fortfarande förbehölles ett organ av den art, som utrikesnämnden

utgör. Det syfte, som man med nämndens inrättande velat vinna, motsvarades

bättre av en institution, som icke liksom ett utskott framträdde såsom

en enhet under ledning av en av utskottet vald ordförande utan vars enskilda

medlemmar var för sig avgåve personliga rådslag. Kommittén har därför ansett

sig böra förorda, att utrikesnämnden bibehålies, i varje fall tills vidare i

avvaktan på närmare erfarenhet av den anordning med avseende på de utrikespolitiska

ärendenas handläggning, som av kommittén ifrågasatts.

Beträffande frågan, huruvida i utrikesutskottet borde kunna inväljas personer,

vilka tillika vore ledamöter av utrikesnämnden, har inom kommittén rått

någon tvekan, men har kommittén likvisst kommit till den uppfattningen, att

något hinder för en sådan anordning ej borde uppställas.

Kommitténs förslag i förevarande del har av Kungl. Maj :t med vissa mindre

formella jämkningar framlagts för riksdagen till grundlagsenlig prövning.

Föredragande departementschefen har vid ärendets anmälning i statsrådet i

huvudsak anfört, att emot förslaget att inrätta ett nytt utskott enbart för utrikesärendenas

beredning kunde göras gällande vissa erinringar. I stort sett

skulle utskottet endast övertaga de arbetsuppgifter beträffande utrikesförhållandena,

som nu åvilade konstitutionsutskottet. Granskningen av statsrådsprotokollen

i utrikesärendena torde i allmänhet ej kräva något väsentligare arbete.

Ej heller kunde utskottet antagas i traktatfrågor som regel få något

mera omfattande arbetsmaterial i betraktande av att viktiga dylika ärenden

ofta ankomme på beredning av andra utskott, såsom lag- och bevillningsutskot
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

27

ten. Visserligen beräknades utrikesutskottet genom den föreslagna ändringen

rörande de tillfälliga utskotten komma att få handlägga vissa utrikesfrågor,

vilka hittills behandlats av tillfälliga utskott. Möjligen kunde, därest en uppmjukning

i remissreglerna komme till stånd, även ifrågakomma, att någon

sådan traktatfråga, som nu prövades av bevillningsutskottet, tillfördes utrikesutskottet.

Det vore dock uppenbart, att utrikesutskottet komme att erhålla en

arbetsuppgift, i omfattning väsentligt mindre än övriga ständiga utskotts. För

konstitutionsutskottets vidkommande vore en överflyttning av ärenden åtminstone

ej för närvarande påkallad ur arbetsbelastningssynpunkt. Åtgärden vore

vidare ägnad att i viss mån minska enhetligheten i den konstitutionella kontrollen.

Eln särskild fråga vore förhållandet mellan utskottet och utrikesnämnden.

En viss tvekan kunde uppstå i fråga örn lämpligheten, särskilt med hänsyn

till kontinuiteten i ärendenas behandling, av att å två särskilda organ uppdela

den medverkan i fråga om utrikespolitiken, som tillkomme riksdagen.

Kommittén har emellertid ansett sig ej böra i sitt förslag uppställa något hinder

mot samtidigt ledamotskap i nämnden och utskottet. Det egentliga syftet med

utrikesutskottets inrättande skulle ock väsentligt förfelas, därest icke för utskottets

arbete kunde påräknas den i nämnden förevarande erfarenheten. Visserligen

kunde vissa konsekvenser av ett dylikt gemensamt ledamotskap anses som

mindre tillfredsställande. Örn utskottet och nämnden komme att bestå övervägande

av för dem gemensamma ledamöter, kunde sålunda inträffa, att samma

ledamöter i dechargeväg granskade ärende, i vilket deras råd tidigare inhämtats,

eller att, då utskottet framställt begäran örn tillhandahållande av särskilt

protokoll i utrikesärenden, samma ledamöter i utrikesnämnden finge yttra sig

över en dylik framställning. Men även örn sålunda ur olika synpunkter skäl kunde

anföras mot inrättande av ett särskilt utrikesutskott, kunde dock å andra sidan

omständigheter åberopas, vilka framhävde önskvärdheten av förslagets genomförande.

Kommitténs ståndpunkt hade främst dikterats av det sakliga intresset

att bereda utrikesärendena en i möjligaste mån insiktsfull behandling.

Kommitténs förslag tillmötesginge ett i och för sig berättigat önskemål att stärka

kontinuiteten i utrikesärendenas beredning och därvid så långt möjligt vore

tillgodogöra sig den erfarenhet och kunnighet, som inom detta speciella område

förefunnes inom riksdagen. Till ett utskott utan annat ämnesområde än utrikesärendena

kunde nämligen ledamöter utses övervägande med hänsyn till deras

förutsättningar för handläggning av dylika spörsmål, och man kunde även utgå

ifrån att frågorna vid en dylik begränsning av utskottets uppgift komme att

ägnas en mera ingående prövning än hittills varit möjligt. Vid övervägande

av samtliga på frågan inverkande omständigheter har departementschefen därför

ansett sig böra giva förslaget örn inrättande av ett utrikesutskott sin anslutning.

I motionerna I: 307 av herr Hallin och II: 455 av herr Forssell har yrkats. Motioner,

avslag på förslaget örn inrättande av ett utrikesutskott. I motionen 1: 307 har

bland annat framhållits, att inrättandet av ett dylikt utskott i förslaget icke

vore tillräckligt motiverat. Förslaget vore under alla förhållanden behäftat

med allt för stor oklarhet, vilket icke minst gällde det nya utskottets ställning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

till utrikesnämnden. I motionen II: 455 har till stöd för avslagsyrkandet

bland annat framhållits, att de motiv, som anförts för inrättande av ett särskilt

utrikesutskott, icke vore hållbara. Man torde med fog kunna betvivla, att den

krets av riksdagsmän, som finge tillfälle att göra sig förtrogen med utrikesfrågor,

borde göras så liten och tillsluten som möjligt. Tvärtom kunde det ifrågasättas,

om icke redan utrikesnämndens inrättande haft en mindre gynnsam inverkan

på det utrikespolitiska intresset och därmed också på den utrikespolitiska

insikten bland det övervägande flertalet riksdagsmän. Med de bestämmelser,

som föreslagits i fråga örn det nya utrikesutskottet, vore det antagligt, att utskottet

skulle bliva i stort sett identiskt med utrikesnämnden. Rådgivande och

ansvarsutkrävande funktioner skulle därmed komma att bli koncentrerade inom

samma krets, något som knappast stöde i god överensstämmelse med vanliga

regler för arbetsuppgifternas fördelning. Men även ur andra synpunkter vore

den föreslagna anordningen ägnad att ingiva betänkligheter. Genom inrättandet

av ett utrikesutskott löstes icke spörsmålet örn regeringsansvaret på

utrikespolitikens område. Det funnes sålunda ärenden, som hörde hemma under

andra departement än utrikesdepartementet —• t. ex. handels- eller justitiedepartementet

■— som hade en ömtålig utrikespolitisk innebörd. Det vore därför

fara värt, att ett grundlagsfästande av de föreslagna bestämmelserna angående

utrikesutskottet kunde medföra oförutsedda överraskningar. Förlädes dechargefrågorna

på utrikespolitikens område till ett särskilt utrikesutskott enligt

kravet på en större förtrogenhet hos det granskande utskottets ledamöter

med de utrikespolitiska frågorna, måste man fråga sig, varför icke samma regel

även skulle gälla för granskningsarbetet på andra områden. Innan man toge

ett steg i dylik riktning, borde det noggrant övervägas, huruvida en dylik utveckling

bör främjas. Motionären har på anförda skäl yrkat avslag på förevarande

proposition i vad den rör frågan örn inrättande av ett utrikesutskott.

I motionerna I: 310 av herr Lindhagen och 11:456 av herr Nylander m. fl.

hava motionärerna uttalat sin anslutning till tanken på inrättandet av ett särskilt

utskott för handläggning av utrikesfrågor. I motionen 1:310 har emellertid

framhållits vikten av att utrikesutskottets kompetens i hela dess vidd

utsädes i grundlagen, varför sådan ändring har föreslagits i den i propositionen

framlagda grundlagstexten, att utrikesutskottet skulle få till uppgift att

meddela utlåtanden och avgiva förslag »i anledning av dit hänvisade frågor, som

röra överenskommelser med främmande makter och övriga utrikes ärenden samt

icke skola av annat utskott behandlas». Vidare har i motionen 11:456 hemställts,

att konstitutionsutskottet vid behandlingen av förevarande proposition

ville taga under övervägande att bereda utrikesfrågorna en enhetligare handläggning

i riksdagen därigenom, att även de handelspolitiska frågorna enligt

uttryckliga grundlagsföreskrifter behandlas av utrikesutskottet. Till stöd härför

har i motionen bland annat anförts, att, ehuru inrättandet av ett särskilt

utrikesutskott kunde möjliggöra ett bättre utnyttjande av den speciella sakkunskapen

inom riksdagen på det utrikespolitiska området, en önskvärd enhetlighet

och koncentration av utrikesfrågornas handläggning dock ej vunnes genom

den i propositionen föreslagna anordningen. Hos utrikesutskottet borde

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

29

sammanföras de utrikesfrågor, som i vidsträckt mening hade politisk karaktär.

Det borde därför direkt utsägas i grundlagstexten, att även handelspolitiska

frågor skulle handläggas av utrikesutskottet, varigenom varje tvekan undanröjdes,

huruvida detta utskott eller bevillningsutskottet vore rätt forum

för dessa frågors beredning. En dylik omformulering av grundlagstexten

behövde likvisst icke medföra, att bevillningsutskottet undandroges varje befattning

med handels- och traktatfrågor.

I samband med inrättandet av ett utrikesutskott har i motionen I: 310 framställts

förslag örn upphävande av utrikesnämnden och dess befogenhet eller

denna befogenhets överflyttande på utrikesutskottet. Motionären har till stöd

härför bland annat anfört, att genom införandet i författningen av en normal

handläggning av utrikesärendena i riksdagen upphörde enligt mångas mening

förevändningen för bibehållandet av utrikesnämnden. Man vore föga betjänt

av en institution, som ej finge beredningstid, ej finge fatta beslut och ej finge

stå i kontakt med riksdagsmännen i övrigt. Regeringen syntes också tillkalla

nämnden mera för formens skull. Nyttan av nämndens tillkallande även mellan

riksdagarna torde därför hava varit skäligen ringa. •— Enligt ett i motionen

11:456 framställt förslag skulle nämnden däremot fungera för tiden mellan

riksdagarna men utrikesutskottet under lagtima riksdag övertaga nämndens

uppgifter. Förslaget bygger på uppfattningen, att en dualism förelåge mellan

utrikesnämnden och utrikesutskottet, vilken borde undvikas och hävas. Detta

förhållande hava motionärerna ansett knappast kunna hävas annorledes än genom

att utrikesutskottet även under riksdagen fungerade såsom utrikesnämnd.

Först därigenom torde en nödig enhetlighet uppnås och risken för skadliga

friktioner och motsättningar undgås. Genom det framställda förslaget ansågos

de hittills tillämpade formerna vid den förberedande rådplägningen med

Konungen och regeringsledamöterna icke behöva brytas. I motionen har i samband

härmed föreslagits, att valet av ledamöter i utrikesnämnden skall företagas

vid slutet av varje riksdag, lagtima såväl som urtima. Genom en dylik förändring

ernådde man, att hänsyn vid valet kunde tagas till eventuella ministärförändringar

under riksdagen, varigenom de av skiftet beroende partierna, i

motsats till vad som för närvarande gällde, kunde vidtaga de ändrade dispositioner

i sin representation, som föranleddes av förändringen i regeringsställningen.

I motionen 1:310 framställas dessutom vissa andra förslag berörande utrikesärendena

och deras handläggning i riksdagen. Sålunda föreslås protokollföring

vid utrikesnämndens förhandlingar, örn nämnden skall bibehållas.

Vidare föreslås ett sådant tillägg till § 56 riksdagsordningen, att protokoll

skall föras vid däri omförmälda förhandlingar, d. v. s. vid muntliga meddelanden

från regeringen till riksdagen i fråga, som angår rikets förhållande till

främmande makt eller i annat ämne av större allmänt intresse. Dylika meddelanden

borde enligt motionärens uppfattning icke blott kunna beslutas av

Kungl. Maj :t, utan även någon av riksdagens kamrar eller utrikesutskottet

borde äga påkalla sådant meddelande. Ledamot av kammaren borde härvid

ej blott äga yttra sig över vad som meddelats utan även väcka förslag till uttalande

och påkalla beslut därom. I motionen föreslås vidare i syfte att vidga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

och befästa riksdagens omedelbara befattning med utrikesärendena en sådan

ändring av bestämmelserna i § 12 regeringsformen angående överenskommelser

med främmande makter, att även utrikesutskottet eller någon av riksdagens

kamrar skulle äga påfordra dylik överenskommelses framläggande för riksdagen,

att riksdagen bereddes tillfälle att yttra sig örn överenskommelse redan

före dess ingående och prövningen sålunda ej annat än i oundgängliga fall inskränktes

till ratificering av en redan preliminärt träffad överenskommelse och

att bestämmelsen örn rätt att i visst fall träffa överenskommelse av större vikt

utan riksdagens godkännande måtte utgå.

Efter världskriget och Sveriges inträde i Nationernas förbund har de utrikespolitiska

ärendenas betydelse även för vårt lands vidkommande ökats. Utvecklingen

av det internationella samarbetet på skilda områden har under senare

år varit sådan, att riksdagen allt som oftast ställts och framdeles i än större

utsträckning torde komma att ställas inför utrikespolitiska problem. Frågor,

som röra överenskommelser med främmande makter, behandlas emellertid för

närvarande, beroende på deras sakliga innehåll, av skilda riksdagsutskott och

av konstitutionsutskottet endast, örn de icke tillhöra annat utskotts behandling.

Intet av riksdagens nuvarande ständiga utskott kan emellertid med hänsyn till

sina omfattande arbetsuppgifter av olika slag tänkas ägna utrikesärendena den

tillräckligt insiktsfulla behandling, som är nödvändig vid beredningen av de

grannlaga spörsmål, örn vilka här är fråga. Visserligen öppnar riksdagsordningen

möjlighet för tillsättande av särskilt utskott, när så prövas vara av

nöden även för beredning av viktigare utrikesfrågor, något som ock skedde vid

riksdagens behandling av frågan örn Sveriges anslutning till Nationernas förbund.

Men dels kan en dylik anordning icke alltid eller ens i alla nödiga fall

vidtagas för utrikesfrågors del, dels kan häremot riktas den invändningen, att

härigenom icke, lika litet som genom utrikesfrågornas fördelning på ett flertal

utskott, den nödiga kontinuiteten kan ernås i behandlingen av dessa frågor.

I ett fristående utskott för utrikesärenden kunna ledamöterna utses med särskilt

beaktande av sina förutsättningar för handläggning av dessa ärenden

men däremot utan hänsyn till, huruvida de kunde förutsättas vara i tillfälle

att deltaga i det löpande arbetet inom ett vanligt ständigt utskott.

Med hänsyn till den särskilda karaktär och vikt, som utrikesfrågorna äga,

finner utskottet sålunda i likhet med kommittén och Kungl. Majit, att ett särskilt

organ för dessa ärendens beredning bör inrättas inom riksdagen.

En fullt effektiv organisation av den förberedande handläggningen inom

riksdagen av utrikesärendena kan emellertid icke ernås, örn företrädesvis blott

de utrikesfrågor, som för närvarande i praxis behandlas av konstitutionsutskottet,

skulle överföras till utrikesutskottet. Enligt utskottets uppfattning

bör det tydligt angivas i grundlagstexten, att utrikesutskottet skall

handlägga alla frågor, som röra statsfördrag eller förhållandet till främmande

makter eller mellanfolkligt samarbete i övrigt och icke skola av annat utskott

behandlas eller som äro av övervägande utrikespolitisk eller handelspolitisk innebörd.

Genom en dylik utformning av utskottets kompetensområde angives det

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr #6.

31

klart, att de viktiga handelspolitiska frågorna liksom de rent politiska konventionerna

(förliknings- och skiljedomsfördrag m. fl.) ävensom de frågor, som

utan att röra överenskommelser med främmande makter likväl beröra vårt

lands yttre förhållanden eller dess ställning till Nationernas förbund och dess

politiska verksamhet, skola beredas av utrikesutskottet. Däremot böra sådana

konventioner, som äro av natur att väsentligen utgöra grundval eller utgångspunkt

för inre lagstiftning (t. ex. överenskommelser på den internationella

privaträttens område), samt den internationella arbetsorganisationens s. k.

konventioner, i fortsättningen liksom hittills handläggas av lagutskott.

Enligt propositionen skulle utrikesutskottet även övertaga konstitutionsutskottets

nuvarande uppgifter med granskningen av statsrådsprotokollen över

utrikesärenden. Det torde icke kunna förnekas, att vissa skäl kunna anföras

för överflyttningen av kontrollen i utrikesärenden till utrikesutskottet, såsom

att detta utskott kunde förväntas i vidgad omfattning få tillgång till handlingar,

vilka äro behövliga för en fullt effektiv kontroll. Men å andra sidan hava

inom utskottet allvarliga principiella betänkligheter rests mot den föreslagna

anordningen. Sålunda har anförts, att dechargeförfarandets uppdelning på två

utskott skulle äventyra möjligheten av en konsekvent tillämpning av enhetliga

principer vid protokollsgranskningen. Vidare har det framhållits, att det funnes

inrikespolitiska frågor, såsom vissa justitie- och vissa handelsdepartementsärenden,

vilka ägde utrikespolitisk betydelse, men vilkas granskning

även i fortsättningen skulle åvila konstitutionsutskottet, varigenom en viss

dualism uppkomme. Med hänsyn till dessa erinringar och då det i varje fall

i första hand ansetts vara av vikt, att utrikespolitiska ärendena i allmänhet

med undantag av dechargeärenden, som intoge en särställning, gjordes till föremål

för en i möjligaste mån enhetlig behandling inom riksdagen, har utskottet

funnit, att från det ifrågasatta utrikesutskottets kompetensområde bör undantagas

protokollsgranskningen i utrikesärenden.

Vid ställningstagandet till spörsmålet örn inrättande av ett utrikesutskott

har utskottet tillmätt frågan, örn detta utskotts arbetsuppgifter skulle bliva

ringa i förhållande till andra utskotts, underordnad betydelse. Det kommer

enligt utskottets uppfattning i förevarande fall i första hand icke an på antalet

ärenden för varje riksdag för det ifrågasatta utskottet utan på frågornas

beskaffenhet, säregna karaktär och sammanhang med Sveriges politik i allmänhet.

Sannolikheten talar för att med den utformning av utrikesutskottets

kompetensområde, som utskottet föreslagit, detta utskotts uppgifter under vissa

år och icke minst under de närmast kommande åren ingalunda komma att bliva

särdeles ringa, även om, som utskottet föreslagit, protokollsgranskningen i utrikesärenden

kvarbliver hos konstitutionsutskottet.

Beträffande antalet ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet har utskottet

intet att erinra mot vad av kommittén och i propositionen föreslagits.

Utskottet anser, att, i likhet med vad i propositionen föreslagits, i den mån utrikesutskottet

finner upplysningar, som meddelas i visst ämne, böra hemlighållas

med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande

makt betingade skäl, utskottets medlemmar skola vara förbundna till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Historik.

tystnadsplikt. I syfte att skapa större garantier för bestämmelsens tillämpning

anser utskottet, att ett stadgande bör införas om att ledamot av utskottet

skall avgiva försäkran örn tystnadspliktens iakttagande.

Inrättandet av ett utrikesutskott behöver icke medföra utrikesnämndens slopande.

Utrikesutskottet och utrikesnämnden hava helt olika uppgifter. Det

förra är ett beredande organ inom riksdagen, den senare ett organ för rådgivning

till Kungl. Maj:t. För sist nämnda uppgift bör även i fortsättningen

utrikesnämnden bibehållas. Det syftemål, som man med nämndens inrättande

velat vinna — att med bibehållande i regeringens hand av ledningen av utrikespolitiken

skapa möjlighet för skilda meningsriktningar inom riksdagen

att före viktiga utrikespolitiska frågors avgörande göra sina uppfattningar

hörda — kräver tvivelsutan utrikesnämndens bestånd. Nämnden är icke ett

riksdagsutskott, kan icke fatta beslut och utser icke sin ordförande; dess medlemmar

avgiva var för sig personliga rådslag.

Förslaget i motionen II: 456, att utrikesnämndens medlemmar först skola

väljas vid slutet av varje riksdag, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka.

De i motionen 1:310 väckta förslagen örn protokollsföring i nämnden och

vid meddelanden till riksdagen enligt § 56 riksdagsordningen anser sig utskottet

ej heller kunna biträda. Den förra frågan berör utrikesnämndens organisation,

ett ämne som utskottet i detta sammanhang saknar anledning upptaga

till närmare prövning. Den senare frågan bör lämpligen i fortsättningen

liksom hittills ordnas i praxis allt efter omständigheterna.

Övriga förut omnämnda förslag i motionen 1:310, som utskottet icke redan

tagit ställning till genom vad ovan anförts, beröra frågan örn förhållandet mellan

regeringsmakt och riksdag, ett spörsmål som väsentligen ligger på sidan

örn den föreliggande frågan örn ett rationellt anordnande av riksdagens arbete.

Då dessa i motionen framställda förslag i första hand böra skärskådas ur

andra synpunkter än nyssberörda fråga och näppeligen kunna bedömas isolerade,

torde motionen i dessa delar icke nu böra föranleda någon åtgärd.

3. Gränsdragning mellan olika utskotts kompetens.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström,

greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén, Valfrid Eriksson,

Larsén, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i Trången , Anderson

i Norrköping, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Ursprungligen fördelades i riksdagsordningen arbetet mellan de ständiga utskotten

i princip efter den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella

natur utan hänsyn till frågornas materiella beskaffenhet och därpå grundade

samhörighet. Sålunda hade konstitutionsutskottet att bereda frågor rörande

grundlagsstiftningen och att handhava den konstitutionella kontrollen

över Konungens rådgivare; handläggningen av ärenden, som härrörde ur riksdagens

finansmakt, fördelades mellan stats- och bevillningsutskotten; bankoutskottet

skulle utgöra riksbankens överstyrelse, och lagutskottet hade att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

33

bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen. Denna formella indelningsgrund

var dock sådan, att därigenom samtidigt i avsevärd mån tillgodosågs

behovet av en jämväl materiell avgränsning av utskottens arbetsområden.

Vissa omregleringar, närmast påkallade av utskottens växande arbetsbörda,

hava emellertid senare verkställts. Sålunda inrättades genom grundlagsändringar

år 1909 ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket överflyttades från

statsutskottet alla jordbruksdepartementsärenden och från lagutskottet frågor

örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar eller författningar

rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, örn jakt och fiske,

örn vattenrättsförhållanden, om skatteköp, avvittringar, skiften och jordstyckningar

och därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende.

Till konstitutionsutskottet överfördes från lagutskottet frågor rörande

lagstiftning örn statsrådets ansvarighet, örn förvärvande och förlust av

medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och om allmänt kyrkomöte ävensom

rörande kommunallagstiftningen. Bankoutskottet övertog från statsutskottet

handläggningen dels av frågor örn riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning

samt därmed sammanhängande ämnen, dels ock av ärenden rörande pensionsväsendet.

Från lagutskottet övertog bankoutskottet frågor angående lagstiftning

örn såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt.

Genom grundlagsändring år 1918 uppdelades lagutskottet i två utskott, vilka

tillsammans skulle hava att fördela de på lagutskott ankommande ärendena.

I samband därmed återfördes lagstiftningsfrågorna rörande vattenrätt och skifte

m. m. från jordbruksutskottet till lagutskottet.

Med jordbruksutskottets tillkomst infördes en i viss mån ny grundsats beträffande

ärendenas fördelning, i det frågornas materiella natur blev avgörande

för kompetensen hos detta utskott, vilket inom sitt ämnesområde erhöll såväl

statsreglerings- som lagstiftningsbefogenheter. Även vissa andra genom grundlagsändringar

eller utveckling av praxis verkställda omflyttningar och jämkningar

i ärendenas fördelning hava inneburit mer eller mindre omfattande förskjutningar

mellan den formella och reella indelningsgrunden.

Vid olika tillfällen hava framkommit förslag till omreglering av de ständiga

utskotten, i vissa fall syftande till en fullständig omorganisation. Så var

fallet vid 1900 års riksdag, då motionsvis föreslogs en uppdelning av frågorna

efter deras materiella samhörighet å ett större antal utskott. Utskotten skulle

enligt förslaget vara följande: ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett

tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och

ett ekonomiutskott. Även vid 1914 års senare riksdag samt åren 1915 och

1916 framfördes i motion frågan örn en genomgripande omläggning av utskottsorganisationen,

innebärande ärendenas fördelning på ett stort antal ständiga

utskott. Åren 1915 och 1916 väcktes förslag, att samtliga riksdagsledamöter

skulle för deltagande i det beredande arbetet fördelas såsom ledamöter i

15 ständiga utskott; suppleantinstitutionen skulle därmed avskaffas. Förslag

örn en stark ökning av de ständiga utskotten hava ock framkontmit på senaste

tid. En motionär vid 1928 och 1929 års riksdagar ansåg dem böra utökas

till ett antal av 10 eller 11. En annan motionär vid 1929 års riksdag föreslog

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. lif haft. (Nr 26—27.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

en omgruppering av ärendena efter materiella grunder på de nuvarande utskotten

jämte tre nya, benämnda närings-, kultur- och administrativa utskottet.

Även mindre vittsyftande ändringar hava vid olika tillfällen ifrågasatts, såsom

exempelvis inrättande av särskilt kommunalutskott eller särskilt granskningsutskott.

Såsom inledningsvis framhållits åsyftar det av kommittén framlagda förslaget

icke en till grunden gående omläggning av utskottsorganisationen. Ingen

systematisk omläggning av ärendena efter rent materiella grunder har synts

påkallad, utan har kommittén huvudsakligen inskränkt sig till att förorda vissa

jämkningar i fördelningen av ärendena utskotten emellan, då sådana jämkningar

ansetts erforderliga för ett snabbare eller mera effektivt bedrivande av

riksdagens arbete eller eljest synts motiverade av starka sakliga skäl.

Kommittén har föreslagit vissa jämkningar i avseende å statsutskottets

kompetensområde. Härutinnan har kommittén erinrat örn att bankoutskottet

sedan år 1909 handlägger, jämte riksgäldsärenden i egentlig mening, även ärenden

angående de riksdagens verk, för vilka anslag finnas uppförda i riksstaten,

samt örn riksdagens personal och örn dess hus eller alltså angående dispositionen

av de anslag, vilka vid sidan av huvudtitlarna äro uppförda under

den gemensamma rubriken »riksdags- och revisionskostnader m. m.», medan

däremot statsutskottet behandlar själva anslagsärendena eller anslagsberäkningen.

Då detta förhållande stundom medför mindre lämpliga konsekvenser,

har kommittén föreslagit, att till bankoutskottet hänföras de delar av statsverkspropositionen,

vilka omfatta riksdags- och revisionskostnader samt kostnader

för riksdagens hus och riksdagens verk. Av liknande skäl har kommittén

föreslagit, att till bankoutskottet överföras ärenden angående användningen

av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlåningsfonderna: allmänna

järnvägslånefonden, bibanelånefonden och allmänna byggnadslånefonden.

Då prövningen av riksgäldskontorets förvaltning av dessa fonder åvilade

bankoutskottet, under det frågor örn ändringar i dispositionen av fonderna —- såsom beträffande omreglering av ett järnvägsföretags statslån eller dylikt —

i regel handlades av statsutskottet, syntes det kommittén ur såväl principiell

som praktisk synpunkt lämpligt att även de senare frågorna övertoges av

bankoutskottet. Härmed åsyftade kommittén dock icke att till bankoutskottets

beredning överföra frågan örn statsförvärv av enskilda järnvägar även örn

i samband med sådant förvärv skulle ske avskrivning eller omreglering av

statslån till vederbörande järnväg eller örn förvärvet formellt till och med

skedde endast mot avskrivning av statslån.

Å andra sidan har kommittén föreslagit även en omflyttning i motsatt riktning.

Då för beredning av frågor örn användning av medel från allmänna indragningsstaten

— företrädesvis ärenden om personliga professurer och dylika

frågor, vilka formellt helt fallit under bankoutskottets kompetens men avsett

ändamål, sakligt sett närmast fallande under statsutskottets behörighet — ha

måst tillsättas sammansatta stats- och bankoutskott, har kommittén till undvikande

av sammansatt utskott förordat, att statsverkspropositionen remitteras

till bankoutskottet icke såsom nu beträffande såväl pensions- som indragnings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S6.

35

staten utan blott i fråga om pensionsstaten. Enär de ärenden, som skulle överflyttas

till statsutskottet, hittills såsom regel krävt nämnda utskotts medverkan

i sammansatt utskott, vore denna överflyttning ur arbetsbelastningssynpunkt

utan betydelse för statsutskottets vidkommande.

Utöver dessa ändringar i fråga örn stats- och bankoutskottens kompetensområde

har kommittén icke ansett sig böra förorda någon annan jämkning i

fråga örn övriga ständiga utskotts kompetensområde.

Kommittén har dock i sitt förslag upptagit ett tillägg till stadgandena om

bevillningsutskottets kompetensområde. Därmed åsyftade kommittén likväl ej

någon ändring i den faktiska fördelningen av ärendena. Bevillningsutskottet

handlade i praxis, förutom bevillningsärenden i egentlig mening, även vissa

andra grupper av frågor, i främsta rummet kommunalskattefrågor och nykterhetslagstiftningsärenden.

I vissa fall innefattade sistnämnda grupp direkta bevillningsmoment,

men i övrigt stödde sig utskottets kompetens i fråga örn berörda

ämnen väsentligen på praxis, som hade sin grund i frågornas historiska

anknytning till och i vissa delar likhet med bevillningsärenden. Då det emellertid

syntes mindre tillfredsställande, att ifrågavarande viktiga områden av bevillningsutskottets

verksamhet icke kommit till synes i grundlagsstadgande, har

kommittén föreslagit intagande av en uttrycklig föreskrift i ämnet genom ett

tillägg till § 40 riksdagsordningen.

Med hänsyn till det sätt, på vilket de ständiga utskottens kompetensområde

avgränsats i riksdagsordningen, har kommittén emellertid även föreslagit en

uppmjukning av reglerna för ärendenas hänvisning till utskott. Kommittén

har framhållit, att remissfrågorna kommit att bedömas ur rent formell synpunkt

i en omfattning, som icke alltid medgåve önskvärd hänsyn till frågornas

reala natur och sammanhang. Följden hade stundom blivit en av sakliga skäl

icke påkallad splittring av ett större problemkomplex på olika utskott, något

som bland annat emellanåt föranlett sammansatta utskott och därigenom verkat

hindrande för vederbörande ständiga utskotts arbete. Givet vore, att en

större sakfraga ibland kunde vara av sådan natur, att dess uppdelning på

skilda utskott även sakligt sett vore påkallad för en allsidig prövning. Men

a andra sidan kunde fall förekomma — t. ex. i fråga örn ett ärende, som vore en

ren följdfråga till ett annat — då en sådan splittring vöre obehövlig eller då förhållandena

gjorde en enhetlig behandling i ett och samma utskott av sakliga

skäl önskvärd. Kommittén har ur nu antydda synpunkter funnit den i grundlagen

angivna fördelningen av ärendena mellan de ständiga utskotten icke

böra vara alldeles ovillkorlig utan ansett sig böra i detta avseende tillstyrka

sådan uppmjukning, som möjliggjorde en mera smidig anpassning av remisserna

efter föreliggande förhållanden. Kommittén har i detta syfte förordat ett

stadgande av innebörd, att, utan hinder av riksdagsordningens föreskrifter örn

de ständiga utskottens uppgifter, fråga, som enligt nämnda föreskrifter ankomme

på beredning av visst ständigt utskott, skulle kunna hänvisas till annat

sådant utskott, därest frågan befanns äga nära samband med ämne, som tillhörde

sistnämnda utskotts handläggning. Kommittén har erinrat om, att för

vinnande av det med förslaget avsedda syftet erfordrades, att första kamma
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Propositionen.

Utskottet.

ren överginge till andra kammarens praxis att alltid bordlägga ej blott propositioner

utan även motioner före remissen till utskott. Förslaget förutsatte

nämligen från kammarpresidiernas sida i högre grad än hittills en prövning

av frågorna ur sakliga lämplighetssynpunkter, vilket nödvändiggjorde samråd

i ökad omfattning mellan talmännen inbördes samt mellan dem och vederbörande

utskottsordförande.

Kommitténs förslag i förevarande del har i propositionen med vissa smärre

formella jämkningar framlagts till riksdagens prövning. Departementschefen

har till statsrådsprotokollet uttalat, att den föreslagna mindre jämkningen i

arbetsfördelningen ur saklig synpunkt syntes väl motiverad. Någon ändring

i arbetsfördelningen mellan övriga ständiga utskott vore ej för närvarande påkallad

i syfte att lätta något av dessa utskotts arbetsbörda. En viss lättnad

i en del utskotts arbetsbörda kunde dock, örn än ej i mera betydande grad, förväntas

av de föreslagna ändringarna i reglerna för remiss till ständigt utskott.

Utskottet finner goda skäl tala för de i propositionen föreslagna mindre

jämkningarna i fråga örn stats- och bankoutskottens kompetensområde. Utskottet

vill i samband härmed understryka kommitténs uttalande, att förslaget

icke åsyftar att till bankoutskottets beredning överföra frågor örn statsförvärv

av enskilda järnvägar. Ett tillägg till bestämmelserna örn bevillningsutskottets

behörighetsområde är sakligt väl motiverat ur synpunkten av att bevillningsutskottets

kompetens i de ärenden, varom här är fråga, saknar stöd i

grundlag och endast utformats i praxis, utan att denna kan anses till sin verkliga

innebörd fullt klar och säker; utskottet har dock funnit en jämkning i den föreslagna

formuleringen beträffande ifrågavarande stadgande önskvärd. Den föreslagna

jämkningen av nu tillämpade stela och rent formella regler rörande remiss

till utskott synes väl motiverad. Utskottet finner sig därför jämväl böra

tillstyrka densamma. Med en sådan ändring torde säkerligen en förenkling och

understundom även större enhetlighet i handläggningen av med varandra sammanhängande

frågor ernås i åtskilliga fall, där enligt nu gällande regler frågorna

måste i viss mån underkastas dubbelbehandling i skilda utskott eller ock föranleda

bildandet av sammansatt utskott. Utskottet vill i samband härmed

understryka kommitténs uttalande, att för vinnande av det med förslaget örn

jämkning i reglerna angående remissförfarande avsedda syftemålet erfordras,

att kamrarna om möjligt alltid bordlägga icke blott propositioner utan även

motioner.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

37

4. Samverkan mellan utskott.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström,

greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Mellén, Valfrid Eriksson,

Larsén, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Rersson i Trången*, Anderson

i Norrköping*, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

I § 47 riksdagsordningen stadgas, att sammansatt utskott skall anlitas, därest

ständigt utskott anser nödigt att till överläggning örn något ärende med annat

ständigt utskott sammanträda.

Den år 1907 för reformering av riksdagens arbetsformer tillsatta kommittén

fäste uppmärksamheten på den inom riksdagen rådande benägenheten att i

stor utsträckning anlita sammansatta utskott samt framhöll, att denna praxis

vore en omständighet, ägnad att försena de ständiga utskottens arbete. Kommittén

anförde, att grundlagsbestämmelsen i förevarande ämne icke borde tolkas

så, att sammansättning av utskott skulle äga rum, så snart en fråga blott

formellt berörde annat ständigt utskotts verksamhetsområde, men att likväl

en i denna riktning gående praxis utbildats inom utskotten. Sammansatt utskott

hade därför kommit till användning i en hel del fall, där detta för själva

sakfrågans bedömande icke vore erforderligt. I betraktande av att anordningen

med sammansatt utskott vore synnerligen ägnad att ingripa störande

och hindrande i vederbörande utskotts ordinarie arbete, vore åtskillig tid att

vinna, örn en inskränkning i användningen av dylika utskott kunde äga rum.

Då emellertid anledningen till att sammansatta utskott kommit att användas i

större utsträckning, än som ursprungligen syntes hava varit avsett, mindre

vore att söka i grundlagsbestämmelserna än i en inom utskotten utbildad, ofta

formalistisk praxis, hade kommittén likvisst icke ansett sig böra framlägga

något förslag till begränsning av sammansatt utskotts användning.

Den år 1930 tillsatta kommittén för behandling av frågan örn riksdagens arbetsformer

har anfört, att de år 1909 genomförda ändringarna i utskottsorganisationen

visserligen undanröjt en del anledningar till användning av sammansatt

utskott, men att nämnda ändringar likväl på vissa områden tillskapat nya

anledningar till sammansättningar. En av kommittén verkställd undersökning

gåve vid handen, att sammansättningar av utskott alltjämt förekomme i en utsträckning,

som icke kunde undgå att verka störande och försvårande för de

ständiga utskottens arbete. Man kunde vid en genomgång av det undersökta

materialet ej undgå det intrycket, att inbjudningar till sammansatt utskott

många gånger till betydande del förestavats av artighetshänsyn eller av ett

formalistiskt betraktelsesätt. Vid övervägande av frågan örn särskilda åtgärder

i syfte att åstadkomma en minskning i användningen av sammansatta utskott

borde ej, anförde kommittén vidare, förbises, att den föreslagna jämk
-

Historik.

Kommittén.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Motion.

Utskottet.

ningen i ärendesfördelningen mellan stats- och bankoutskotten vore ägnad att

undanröja en under nuvarande förhållanden ofta återkommande anledning till

sammansättningar mellan dessa båda utskott samt att förslaget örn uppmjukning

av riksdagsordningens hittills ovillkorliga remissregler jämväl torde komma

att verka i riktning mot en minskad användning av sammansatta utskott.

Emellertid har kommittén tillika ansett sig böra ifrågasätta vissa bestämmelser

i de reglementariska föreskrifterna med avseende å formerna för tillsättande

av sådana utskott i syfte att åstadkomma ytterligare garantier för begränsad

användning av denna utskottsform. Då den sålunda av kommittén ifrågasatta

anordningen vore av natur att ankomma på riksdagen allena att besluta örn,

bar i propositionen intet förslag framlagts i ämnet.

I motionen 11:457 av herr Nylander m. fl. har hemställts örn införandet

av ett tillägg till § 47 riksdagsordningen på sätt i motiveringen närmare angivits

i syfte att underlätta nödig samverkan mellan de ständiga utskotten i

frågor av natur att falla under olika ständiga utskotts prövning. Till stöd

för förslaget har bland annat anförts, att detsamma utgjorde ett fullföljande

av den tanke, som läge bakom det förut berörda kommittéuttalandet angående

bestämmelser i reglementariska föreskrifterna örn samverkan mellan utskott.

Kommittéförslaget vore emellertid allt för vagt utformat för att grunda en

livligare samverkan mellan utskotten. Motionärerna befarade, att, med den

form de kommitterade föreslagit, samverkan mellan utskotten i dubbelsidiga

ärenden än ytterligare bomme att inskränkas. En mellanform borde finnas

mellan sammansatt utskott och isolerad prövning inom ett utskott av en fråga.

Man borde härför skapa ett remissförfarande mellan vederbörande utskott.

Detta remissförfarande borde tillgripas framför allt, när en fråga endast i

mindre grad berörde ett annat utskotts kompetensområde och då därför sammansatt

utskott kunde anses såsom tillgripande av större våld än nöden krävde.

Det torde böra tillkomma vederbörande utskott att självt få avgöra, vilken

form av samverkan det funne påfordrad. Ett remissförfarande skulle enligt

motionärernas åsikt få stor betydelse särskilt i två fall, nämligen för underlättande

av samverkan mellan de anslagsbeviljande utskotten samt mellan utrikesutskottet

och annat utskott. Då remissförfarande och sammansatt utskott

endast utgjorde olika anordningar för samma ändamål, borde remissförfarandet

b''ka väl som de sammansatta utskotten regleras i grundlagen; närmare detaljer

kunde införas i de reglementariska föreskrifterna.

Otvivelaktigt är att anordningen med sammansatt utskott, som alltjämt förekommer

i en avsevärd omfattning, i många fall ingriper störande och hindrande

i vederbörande utskotts ordinarie arbete. Det torde icke råda något

tvivel örn att genom ökad underhandssamverkan — t. ex. därigenom, att det

utskott, som har ett mindre område av ett föreliggande ärende att behandla,

sätter sig i efterhand och avgiver utlåtande i sin del av spörsmålet först sedan

huvudfrågan prövats av det andra utskottet —■ samt överhuvud genom frihet

från allt för formalistisk inställning till frågor om gemensam beredning åt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

39

skilligt skulle stå att vinna i ifrågavarande avseende. Den av utskottet tillstyrkta

jämkningen i ärendesfördelningen mellan stats- och bevillningsutskotten

och i remissreglerna torde emellertid komma att verka i riktning mot

en minskad användning av sammansatt utskott. Ehuru utskottet finner det

i motionen väckta förslaget beaktansvärt, anser sig utskottet likvisst icke

böra förorda införandet av någon grundlagsändring på sätt i motionen föreslagits.

Det väsentliga syftemålet med förslaget synes utskottet, i likhet med vad

kommittén ifrågasatt, kunna ernås utan grundlagsändring genom införandet

av bestämmelser i de reglementariska föreskrifterna.

5. Budgetbehandlingen.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, Thulin, David

Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström, Valfrid Eriksson,

P. Sandström*, Engberg, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i

Trången*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Handläggningen av ärenden, som härröra ur riksdagens finansmakt, fördelades

ursprungligen mellan stats- och bevillningsutskotten sålunda, att statsutskottet

beredde ärenden rörande statsregleringens uppgörande samt handhade

granskningen av sättet för statsregleringens verkställande, medan bevillningsutskottet

beredde frågor örn beskattning av bevillnings natur. Genom år

1909 vidtagna grundlagsändringar överflyttades från statsutskottet till det

nyinrättade jordbruksutskottet alla jordbruksdepartementsärenden samt till

bankoutskottet ärenden rörande pensions- och indragningsstaten.

I åtskilliga förslag till omorganisation av utskottsväsendet har uppmärksamheten

särskilt inriktats på budgetbehandlingen. Härutinnan må nämnas

en vid 1915 års riksdag väckt motion med begäran örn utredning på vad sätt

större planmässighet och enhetlighet skulle kunna förlänas åt statsregleringsarbetet

och därmed sammanhängande ärendens behandling. Såsom tänkbara

utvägar ifrågasattes, bland annat, att mera betydande utgiftsfrågor efter den

förberedande utredningen endast skulle bliva föremål för provisoriska beslut

och slutligt avgöras först i samband med riksstatens fastställande samt att en

ordnad samverkan mellan de fyra budgetbehandlande utskotten skulle anordnas

genom ett av delegerade från dem bestående budgetutskott. Liknande synpunkter

hava motionsvis framförts åren 1922, 1928 och 1929. Även har föreslagits

att ersätta statsutskottet med ett flertal självständiga utskott, vilkas

förslag skulle underställas en finansdelegation. Denna tanke uttalades av den

s. k. budgetårskommittén, och förslag i samma riktning förekommo i motioner

vid 1928 och 1929 års riksdagar. Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen

framhållit behovet av en ordnad samverkan mellan de budgetbehandlande

utskotten och jämväl framlagt förslag örn mindre omflyttningar av ärenden

mellan sådana utskott. Ytterligare må nämnas, att i motioner vid 1922 års

riksdag ifrågasatts inskränkning i de enskilda riksdagsmännens initiativrätt i

budgetfrågor i syfte att vinna ökad fasthet i budgetbehandlingen.

Historik.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

Rörande sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen bar kommittén

erinrat örn att kritiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena

vöre splittrade på flera olika utskott, dels att planmässiga metoder ej tillämpades

för statsregleringens slutliga behandling och fastställande och särskilt

att formella garantier saknades för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande

utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels

ock att riksdagens ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna

saknade vägledning för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång.

Å andra sidan hava framhållits även omständigheter, ägnade att minska

olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom

statsverkspropositionen redan från början finge en med avseende å såväl inkomster

som utgifter fullständig finansplan, avsedd att bilda och jämväl i stort

sett utgörande den fasta grunden för riksdagens finansarbete, samt, vad särskilt

anginge splittringen av utgiftssidans behandling, att summan av de från

statsutskottet utbrutna huvudtitlarna utgjorde ej fullt tio procent av riksstatens

totalsumma.

Kommittén har anfört, att tanken på en uppdelning av utgiftsfrågornas behandling

i princip på ett utskott för varje huvudtitel vore helt ogenomförbar.

Ett vittgående sönderdelande av dessa frågors beredning skulle kräva en särskild

överbyggnad över utgiftsutskotten för åstadkommande av konsekvens i

utgiftsbehandlingen genom de olika anslagskravens vägande mot varandra.

För att en dylik överinstans skulle bliva effektiv, krävdes emellertid, att den

inginge på realprövning av varje mera betydande ärende. Man vore då i själva

verket tillbaka vid det system, som kommit till uttryck i statsutskottets organisation

ehuru med en utformning, som skulle medföra betydligt större omgång

och tidsutdräkt och som förutsatte väsentliga samt för vårt riksdagsskick främmande

omläggningar av riksdagsordningens regler beträffande utskottsväsendet.

Kommittén har vidare haft uppe till prövning tanken på en utbrytning

från statsutskottet av en eller flera ämnesgrupper och deras överförande till

ett specialutskott, men förklarat en dylik anordning vara betänklig bland annat

ur den enhetliga budgetprövningens synpunkt. Inom kommittén har jämväl

ifrågasatts återförandet till statsutskottet av de anslagsfrågor, som sedan 1909

års grundlagsändring handläggas av jordbruksutskottet. Ehuru fog förelåge

för kraven på större centralisering av utgiftsberedningen, har kommittén likväl

ej velat förorda en återgång i detta hänseende till förhållandena före år 1909.

Kommittén har ock övervägt ett annat tidigare framkommet uppslag att göra

anslagsbesluten till en början provisoriska och att alltså skapa möjlighet till

en förnyad prövning av och jämkning i budgetens utgiftssida, men med hänsyn

till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende som beträffande de praktiska

konsekvenserna har kommittén avstått från att fullfölja denna linje.

Emellertid har kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna

fog och framhållit, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara behövligt

med en form, som skapade större garantier för en tillfredsställande

prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande.

Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning har kommittén ansett

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.

41

sig ej kunna förorda tillskapande — med eller utan uppdelning av utgiftsfrågornas

preliminära beredning på ett flertal utskott — av en överinstans

över de budgetbehandlande utskotten. Även bar övervägts ett annat tidigare

framkommet uppslag att göra anslagsbesluten till en början provisoriska och

att alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av och jämkning i budgetens

utgiftssida. Men med hänsyn till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende

som beträffande de praktiska konsekvenserna har kommittén avstått

från att fullfölja denna linje.

Däremot har kommittén funnit sig böra inom ramen för nuvarande utskottsorganisation

ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska

de allmännast påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angelägnast

har därvid enligt kommittén framstått att möjliggöra en officiell samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande.

En dylik samverkan har synts kommittén lämpligast kunna åvägabringas

på det sätt, att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregleringen

anförtros åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt

gäller örn sammansatta utskott. Emellertid har framhållits önskvärdheten av att

beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare

regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis

med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.

På denna grund har kommittén ej föreslagit annan grundlagsföreskrift om

ifrågavarande samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad

de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande, skola fullgöras av vederbörande

utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka

handlägga statsregleringsfrågor. Det skulle med en sådan avfattning, framhöll

kommittén, stå stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens

handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling av samtliga

budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å andra sidan ett

samråd med de övriga budgetutskotten i den form de funne lämpligast, vilket

samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten vart för sig avgivna

betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen valdes, skulle vinnas

den fördelen, att i ett betänkande kunde framläggas förslag beträffande

samtliga de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Genom

statsutskottets utökning med en femte avdelning skapades förutsättningar

för statsregleringens verkställande i nu föreslagen ordning å en tidpunkt,

då riksdagsarbetet i övrigt ännu påginge.

Kommittén har jämväl förordat införandet i de reglementariska föreskrifterna

för riksdagen av vissa bestämmelser för främjande av ökad sammanhållning

av och bättre överblick över budgetarbetet i allmänhet.

Den kungl, propositionen har i oförändrat skick upptagit kommitténs förslag Propositionen,

till grundlagsbestämmelser i förevarande del.

Föredragande departementschefen har bland annat anfört, att en del anslagsfrågor

onekligen äro av den beskaffenhet, att beslut däri böra bliva omedelbart

bindande, under det att det i andra fall åter otvivelaktigt vore en stor fördel,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Motion.

Utskottet.

om en efterprövning av successivt fattade anslagsbeslut och, i mån anledning

därtill yppades, nedsättning i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag

finge ske i samband med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten

kunde i dess helhet överblickas och hänsyn även kunde tagas till under riksdagens

lopp inträffade omständigheter. Kommittén har emellertid ansett, att syftet

med nu omnämnda anordning skulle till viss grad kunna nås medelst ett kontinuerligt

samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten, vilket föreslås skola

ske genom deputerade, utsedda av utskotten, utan att grundlagsändring vore

erforderlig. Med hänsyn till den av kommittén sålunda intagna ståndpunkten

har departementschefen i frågans nuvarande läge funnit tillräcklig anledning ej

föreligga för ett framställande av förslag örn annan ordning vid beslut i anslagsfrågor.

Vad beträffade kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse om samverkan

mellan de budgetbehandlande utskotten i och för budgetens slutliga fastställande,

kunde det möjligen komma att visa sig mest rationellt att ordna detta

samarbete i form av sammansatt utskott. Det syntes dock lämpligt att, såsom

kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd form utan i stället låta

praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.

I motionen 11:431 har herr Persson i Falla m. fl. hemställt örn skrivelse

till Kungl. Maj :t med anhållan örn utredning angående de lämpligaste formerna

för riksdagens behandling av finansfrågorna i syfte att stärka regeringens ledning

av finanspolitiken och öka de konstitutionella garantierna för en sund och

sparsam statshushållning. Till stöd härför har i motionen bland annat anförts,

att regeringen hos oss i motsats till i andra länder intager en mindre stark position

gentemot riksdagen och riksdagsmännens tilläggs- och ändringsförslag.

Finanshushållningen hos oss kännetecknades också av ett större och mera detaljerat

riksdagsingripande än annorstädes. Regeringens effektiva medverkan i

budgetfrågor syntes icke ens tryggad genom de av kommittén föreslagna anordningarna

för större enhetlighet i budgetbehandlingen. Ett obegränsat nagelfarande

av regeringens budgetpropositioner måste betraktas såsom ett negerande

av den starka regeringsmakten. Regeringens förslag och omdömen borde i budgetfrågor

tillerkännas ett visst företräde framför enskilda riksdagsmäns initiativ.

Man borde söka rättsligt markera en skillnad mellan de båda förslagstyperna

utan att beskära det enskilda initiativet. Detta kunde enligt motionärernas

uppfattning lämpligen ske genom att begränsa det gemensamma voteringsinstitutet

för enskildas initiativ i anslagsfrågor. Restriktioner skulle endast

ifrågakomma för det fall, att en kammare ställt sig avvisande och kamrarna sålunda

stannat i skiljaktiga beslut. Huvudprincipen för den i motionen skisserade

begränsningen var sålunda, att en motion örn anslagsstegring eller nytt anslagsäskande

icke skulle kunna bifallas av riksdagen med mindre kamrarna var

för sig lämnat sitt bifall.

Vid bedömandet av kritiken mot de nuvarande formerna för budgetarbetets

bedrivande bör icke förbises, att vissa omständigheter äro ägnade att i någon

mån reducera olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen. Riksdagen

får sig sålunda redan från början genom statsverkspropositionen förelagd en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

43

med avseende på såväl inkomster som utgifter fullständig finansplan för det

kommande budgetåret, vilken är avsedd att bilda och jämväl i stort sett utgör

den fasta grundvalen för riksdagens finansarbete. Uppdelningen av utgiftsärendena

på ett flertal utskott är visserligen ur synpunkten av fasthet

och konsekvens i budgetarbetet i och för sig en olägenhet, men för budgeten

såsom helhet betraktad synes dock olägenheterna härav icke böra överskattas.

Den alldeles övervägande delen av utgiftsärendena kvarligger fortfarande koncentrerad

hos ett utskott, och summan av de huvudtitlar, som utbrutits från

statsutskottet, utgör endast en ringa procent av riksstatens totalsumma. De

utgifts behandlande utskotten torde ej heller vid behandlingen av utgiftsärendena

alldeles bortse från frågan örn utgifternas täckande, ehuru frågan härom

icke ligger inom deras behörighetsområde. Såväl beträffande möjligheterna

härutinnan som i fråga om budgetens slutliga sammanställning och fasthet

lärer ock ett visst samarbete upprätthållas mellan stats- och bevillningsutskotten

örn än ej i officiella former.

Även med beaktande av dessa omständigheter måste utskottet dock medgiva,

att den framställda kritiken icke helt saknat fog och att frågan om möjligheterna

för en förbättring i riksdagens budgetbehandling i riktning mot ökad planmässighet

och överskådlighet är förtjänt av allvarligt övervägande. Utskottet

finner det, i likhet med vad av kommittén och i propositionen föreslagits,

önskvärt att inom ramen för nuvarande utskottsorganisation vidtaga vissa åtgärder

i syfte att undanröja eller förminska de allmännast påtalade olägenheterna

av nuvarande system på förevarande område. Angelägnast men också svårast

synes det vara, att former skapas för en officiell samverkan mellan de

budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga fastställande. Därför kan

det vara önskvärt att beträffande formerna för här avsedda samarbete icke i

grundlag givas några närmare regler, som skulle kunna lägga hinder i vägen

för en fri och successiv utveckling av praxis med ledning av de erfarenheter,

som komma att göras, örn endast hinder för samarbete undanröjas. Utskottet

tillstyrker därför med en formell jämkning den i propositionen

föreslagna anordningen att endast i grundlagsföreskriftema om stats- och

bevillningsutskottens uppgifter vidtages en ändring av innebörd, att dessa

uppgifter, i vad de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande,

av vederbörande utskott fullgöras antingen i den ordning § 47 riksdagsordningen

stadgar, d. v. s. genom sammansatt utskotts bildande eller utan

hänvisning till sådant utskott men dock efter samråd med de övriga utskott,

som handlägga statsregleringsfrågor. Med en sådan avfattning står det statsoch

bevillningsutskotten fritt att för statsregleringens handläggning välja

mellan å ena sidan en gemensam behandling genom deputerade från samtliga

budgetutskott odh å andra sidan ett förberedande samråd med de övriga budgetutskotten

i former, som kunna reglementariskt fastställas, varefter stats- och

bevillningsutskottens betänkanden avgivas vart för sig. Väljes den förstnämnda

utvägen, vinnes den fördelen, att i ett enda betänkande framläggas förslag

beträffande samtliga de frågor, som äga samband med den slutliga budgetregleringen.

Detta betänkande skulle alltså omfatta såväl riksstatens inkomst
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutslcottets utlåtande Nr 26.

sida i dess helhet som även riksstatens utgiftssida, varvid ståndpunkt jämväl

skulle tagas beträffande anslagens täckande genom bevillningar till vissa beräknade

belopp, med lånemedel eller med andra statsinkomster o. s. v. Genom

en dylik anordning skulle kamrarna bliva i tillfälle att i ett sammanhang överblicka

och på en gång pröva samtliga de utvägar, vilka kunna föreligga för

statregleringens åstadkommande och som icke sällan kunna gälla sakfrågor av

genomgripande betydelse.

Utskottet vill understryka önskvärdheten av att statsregleringens uppgörande

och fastställande i den ordning, som förut antytts, kan äga rum på en

tidpunkt, då riksdagsarbetet ej står inför sin avslutning och alltså icke, såsom

nu vanligen är fallet, bliva en rent formell expeditionsåtgärd, vid vilken

fästes ringa vikt och i vilken blott ett fåtal av riksdagens ledamöter deltager.

Detta förutsätter dock, att utgiftsbesluten hinna slutföras något tidigare än vad

som för närvarande är fallet. Genom de förändringar i fråga örn statsutskottets

organisation, som utskottet tillstyrker, torde förutsättningar härför också

hava skapats.

Samarbetet mellan de budgetbehandlande utskotten varken behöver eller bör

begränsas blott till själva slutakten i budgetbebandlingen. Till denna fråga

får utskottet anledning återkomma i ett följande betänkande.

Utskottet anser sig i detta sammanhang böra framhålla vikten av att inkomstfrågor,

som äro av större betydelse för budgeten, såsom frågor örn nya

eller ändrade skatter eller örn finanstullar m. m., i regel icke, på sätt hittills

understundom skett, avgöras under riksdagens tidigare skede utan, därest icke

särskilda skäl framtvinga en annan ordning, uppskjutas, intill dess anslagsbehoven

kunna överblickas och helst företagas till prövning först i samband med

den slutliga statsregleringen, då olika möjligheter kunna i ett sammanhang vägas

mot varandra.

Vad det i motionen II: 431 framställda förslaget beträffar, finner utskottet

visserligen syftemålet med detsamma, att öka garantierna för en sund och

sparsam penninghushållning, beaktansvärt, men utskottet finner icke sannolikt,

att det uppställda målet kan ernås på den i motionen anvisade vägen. Förslaget,

som dessutom åsyftar att stärka regeringens ledning av finanspolitiken,

sträcker sig härigenom utöver den föreliggande frågan örn ett rationellt anordnande

av riksdagsarbetet och bör därför prövas ur andra synpunkter och i

ett vidare sammanhang, än vad som vid föreliggande frågors behandling låter

sig göra. Mot förslaget kunna dessutom oberoende härav vissa erinringar göras

ur konstitutionell synpunkt. Utskottet anser därför riktigast att det i motionen

framställda skrivelseförslaget icke nu föranleder någon riksdagens åtgärd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Z6.

45

6. Kamrarnas ledamöters deltagande i utskott.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström,, Strömberg, Thulin, David

Bergström, greve Spens, G. Wi Hansson, Sundberg, Vennerström, Valfrid Eriksson,

P. bandström*, Engberg, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i

Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping, Lindmark*, Fast och Björck i Kristianstad.

* Ej närvarande vid justeringen.

Vid 1930 års riksdag väcktes ett förslag om utökning av statsutskottets ledamotsantal

från 24 till 30 för att möjliggöra inrättande av ännu en utskottsavdelning

av samma storlek som de fyra hittillsvarande och på så sätt åstadkomma

en minskning av arbetsmängden för dessa avdelningar. I motionen framhölls,

att i och med tillgodogörandet av den tid, som genom denna reform skulle

komma att inbesparas, riksdagen jämte annat tvivelsutan skulle vinna en avsevärd

minskning i anhopningen av tyngande debattämnen under riksdagens

sista skede. I sitt utlåtande i ämnet framhöll konstitutionsutskottet, att den

av utskottet samma år tillstyrkta utredningen örn riksdagens arbetsformer även

borde omfatta det i motionen berörda spörsmålet och att utskottet därför icke

ville biträda det väckta förslaget.

Kommittén har kommit till den slutsatsen, att statsutskottet, även örn hänsyn

toges till att utskottet arbetar pa fyra avdelningar, är långt mera arbetstyngt

än övriga utskott samt att dess arbetsbörda är av den omfattning, att den i

betänklig grad medverkar till den starka anhopningen av ärenden mot slutet

av riksdagen. Vid sådant förhållande har kommittén funnit anstalter för lättande

av statsutskottets arbetsbörda vara den åtgärd, som i fråga örn utskottsväsendet

i första hand bör ifragasättas till vinnande av en jämnare fördelning

av arbetet. En dylik lättnad vore så mycket mer påkallad, som ett snabbare

slutförande av utgiftsfrågomas beredning utgjorde en väsentlig förutsättning

för astadkommande av en mera tillfredsställande ordning för statsregleringsarbetets

avslutande.

I fråga om sättet för beredande av den såsom önskvärd befunna lättnaden

i statsutskottets arbete har kommittén omnämnt tre utvägar, nämligen uppdelning

av utgiftsfragoma pa ett flertal fristående utskott, utbrytning från statsutskottet

av en eller flera ämnesgrupper och dessas överlämnande till ett eller

flera andra utskott samt slutligen tillförande till statsutskottet av nya arbetskrafter

för att utan mera betydande ändring i utskottets arbetsuppgifter möjliggöra

arbetets fördelning på flera avdelningar. Kommittén har stannat vid

att förorda sistnämnda väg och föreslår härutinnan en ökning av utskottets

medlemsantal från 24 till 30, varigenom en del uppgifter för de mera arbetstyngda

avdelningarna inom utskottet, främst den tredje, skulle kunna överföras

till en ny femte avdelning. En sådan ökning anser kommittén behövlig

redan för beredande av lättnad i utskottets nuvarande arbete.

Kommittén har vidare, i samband med begränsningen av tillfälliga utskotts

användning, övervägt frågan örn en ökning över lag av ledamotsantalet i de

mindre ständiga utskotten, men har likvisst icke ansett sig böra tillstyrka en

Historik.

Kommittén.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Propositionen.

Motioner.

dylik åtgärd. Bortsett från att första kammarens mindre ledamotsantal omöjliggjorde

en sådan åtgärd utan uppgivande av grundsatsen örn kamrarnas likställighet,

åberopades, att en utvidgning av ledamotsantalet för flertalet utskott

ingalunda innebure någon lättnad utan tvärtom ett förtyngande av arbetet med

därav följande tidsutdräkt. Endast beträffande jordbruksutskottet har kommittén,

med hänsyn till ärendenas art och utskottets fördelning på avdelningar,

funnit en ökning av ledamotsantalet vara om icke erforderlig så dock försvarlig

och förordat, att detsamma bestämmes till samma siffra, som gäller för konstitutions-

och bevillningsutskottet, eller 10 ledamöter från vardera kammaren.

I övrigt hänvisade kommittén till kamrarnas möjlighet att, utan grundlagsändring,

öka antalet suppleanter i utskotten samt framhöll, att en sådan ökning

kunde vara av värde för utskottens rekrytering och för de yngre riksdagsmännens

utbildning ägde avgjort företräde framför ledamot- och suppleantskap

i tillfälligt utskott.

I propositionen har i överensstämmelse med vad kommittén förordat föreslagits

en utökning av statsutskottets ledamotsantal från 24 till 30 och av jordbruksutskottets

ledamotsantal från 16 till 20.

I motionerna I: 307 av herr Hallin och II: 445 av herr Anderson i Råstock

har yrkats avslag å förslaget örn utökning av statsutskottets ledamotsantal.

Herr Hallin har till stöd för sitt yrkande bland annat anfört, att tungroddheten

av ett dylikt talrikt utskott särskilt vid dess plenararbete vore uppenbar, varför

han betvivlade, att det uppställda syftemålet skulle vinnas på den föreslagna

vägen. Suppleanterna på statsutskottets avdelningar torde få träda in mera

aktivt. Sannolikt torde också kanslipersonalen i någon mån behöva ökas. —

Herr Anderson i Råstock har i den av honom väckta motionen bland annat anfört,

att den föreslagna anordningen med statsutskottets utökning näppeligen

skulle medföra någon lättnad för utskottet utan i stället vara ägnad att verka

fördröjande på arbetet. Plenarbehandlingarna skulle genom förslagets realiserande

bliva allt för tungrodda. Man borde emellertid jämka arbetsfördelningen

mellan de olika avdelningarna.

I motionen 11:468 av herrar Persson i Falla och Anderson i Storegården

har ifrågasatts en utökning av statsutskottets medlemsantal till 32; avdelningarna

borde dock bibehållas vid sitt nuvarande antal av fyra, vilka samtliga

skulle inrymma fyra i stället för såsom för närvarande tre ledamöter från vardera

kammaren. Till stöd härför har i motionen anförts, att det nuvarande

antalet medlemmar på var och en av statsutskottets avdelningar vore synnerligen

ringa jämfört med andra utskotts. I statsutskottet hade emellertid en

förskjutning alltmera ägt rum från plenum till avdelningarna. Men i den

mån dessa kommit att spela en större roll, växte kravet på deras representativa

styrka. För närvarande kunde dock de båda stora mellanpartierna icke bliva

representerade på samtliga avdelningar med ordinarie ledamöter, ett förhållande

som strede mot utskottsarbetets uppgift att giva en allsidigast möjlig

belysning åt föreliggande frågor. Det vore därför mera angeläget att öka

avdelningarnas storlek än deras antal. I motionen har vidare uttalats önsk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

47

värdheten av att särskilda stadganden infördes exempelvis i de reglementariska

föreskrifterna, att de utskott, som arbeta på avdelningar, vid konstituerandet

borde taga hänsyn till partiernas naturliga rätt att bli proportionellt representerade

i avdelningarna.

X motionen I: 307 har herr Hallin vidare uttalat, att genom den föreslagna

begränsningen av de tillfälliga utskotten en del av kamrarnas ledamöter komme

att bliva arbetslösa. För att råda någon bot häremot har föreslagits en utökning

av antalet ledamöter från 16 till 20 i alla eller åtminstone i de flesta

av de ordinarie utskotten, som nu hade det lägre antalet ledamöter. Härigenom

skulle även skapas ökade möjligheter för dessa utskott att dela upp sig på avdelningar.

Även örn hänsyn tages till att statsutskottets arbete fördelas på olika avdelningar,

torde det med beaktande av utskottets vittomfattande arbetsuppgifter

och av den tid plenarbehandlingen i vissa fall kan kräva vara otvivelaktigt,

att detta utskott är mera arbetstyngt än de andra utskotten i flertalet

fall äro. Det är visserligen möjligt, att en jämkning av arbetsuppgifter mellan

de olika avdelningarna i utskottet ävensom vissa andra organisatoriska förändringar,

som det ligger inom statsutskottets egen behörighet att företaga,

skulle kunna verka i riktning av en ökad rationalisering av statsutskottets arbete.

Men dylika anordningar skulle sannolikt ej vara tillfyllest för att tillräckligt

lätta statsutskottets arbetstunga. Vid sadant förhållande, och då en mera

väsentlig utbrytning av ärenden från statsutskottet är ägnad att ingiva betänkligheter,

torde man under nu rådande förhållanden för att lätta utskottets arbete

och därmed ernå en minskning av den mot riksdagens slut rådande anhopningen

av ärenden i kamrarna vara hänvisad till att, såsom av kommittén och

i propositionen föreslagits, öka utskottets arbetsmöjligheter genom att tillföra

det ökat antal ledamöter. Denna utökning torde i likhet med vad i propositionen

föreslagits böra ske med det antal ledamöter, som svarar mot en ny femte

avdelning. Huruvida det ökade antalet ledamöter under alla förhållanden bör

fördelas å fem avdelningar eller till förstärkning av de redan bestående avdelningarnas

ledamotsantal är en intern statsutskottsfråga, i vilken statsutskottet

sålunda självt beslutar efter omständigheterna. Visserligen har framhållits,

att vinsten av den föreslagna anordningen skulle motverkas av en ökad

tidsutdräkt i plenarbehandlingen. Men då det mesta och egentliga utredningsarbetet

sker inom avdelningarna och förslagets genomförande skulle medföra

ett påskyndande a-v ärendenas beredning, torde den angivna olägenheten i

fråga örn plenarbehandlingen icke behöva tillmätas allt för stor betydelse.

Spörsmålet på vad sätt riksdagsmännen, främst ledamöterna i den talrikare

andra kammaren, skola kunna i större utsträckning beredas tillfälle att deltaga

i utskottsarbetet har fatt ökad vikt genom den föreslagna begränsningen

av de tillfälliga utskotten. Ehuru man vid utskottsväsendets organiserande i

princip endast bör utgå från hänsynen till vad som är rationellt för riksdagsarbetets

bedrivande, måste det dock medgivas, att det är i hög grad önskvärt,

att i riksdagen förefintlig arbetskraft och erfarenhet i möjligaste mån effek
-

Utskottet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

tivt utnyttjas och att kamrarnas ledamöter även beredas tillfälle att deltaga

i ärendenas utskottsbehandling i all den utsträckning detta med hänsyn till

ändamålsenlig uppdelning och ett tillfredsställande ordnande av utskottsarbetet

skäligen låter sig göra.

Utskottet anser sig därför böra tillstyrka en utökning icke blott på sätt i

propositionen föreslagits av jordbruksutskottets ledamotsantal utan jämväl av

andra lagutskottets från 16 till 20. Jordbruksutskottet arbetar redan i praxis

på två avdelningar, och andra lagutskottet torde med hänsyn till de sinsemellan

olikartade, större grupper av ärenden, som i regel ankomma på dess beredning,

örn utskottet så skulle finna lämpligt, utan fara för den lagtekniska

enhetligheten, kunna fördela sig på avdelningar. Vad åter första lagutskottet

och bankoutskottet beträffar torde däremot en utökning av deras ledamotsantal

icke för närvarande böra ifrågakomma, då inom det förra ärendena till

sin natur äro såsom lagfrågor mera enhetliga än i andra lagutskottet, och en

fördelning å avdelningar därför säkerligen är utesluten, och då inom det senare

sekretessen i bankfrågor gör en utökning av ledamotsantalet olämplig.

Utskottet vill vidare erinra örn att den ökning av antalet suppleanter, som

för andra kammarens del kan befinnas önskvärd, kan genomföras utan grundlagsändring.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86.

49

lil. Övriga frågor.

1. Propositions- och motionstid m. m.

Närvarande: Herrar Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David Bergström,

greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg,

P. J. Gustafsson*, Persson i Trången*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena, Olsson i

Hora, Fast, Alströmer, Björck i Kristianstad*, Brännberg* och Sandwall.

* Ej närvarande vid justeringen.

Ursprungligen saknades bestämmelser örn tid för avlåtande av propositioner.

Den förut omnämnda, år 1916 tillsatta kommittén föreslog för normala fall en

begränsning av propositionstiden vid lagtima riksdag till 60 dagar från riksdagens

öppnande. Vid behandling av kommitténs förslag upptog Kungl. Maj :t

tanken på en begränsning av propositionstiden, men föreslog dess fixerande

till 70 dagar. Denna tidsbegränsning infördes ock genom grundlagsändring år

1918 och är ännu gällande. Proposition må dock avlåtas senare, därest Konungen

finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller

prövar uppskov med framställningen lända riket till men. Frågan örn ytterligare

inskränkning i propositionstiden väcktes vid 1927 års riksdag i en motion,

däri påyrkades en begränsning till 50 dagar från riksdagens början under

hänvisning till att regeringen år 1926 frivilligt iakttagit denna tid. Konstitutionsutskottet

uttalade, med avstyrkande av sådan ändring, en förväntan,

att den år 1926 inledda praxis komme att oberoende av uttryckligt stadgande

tillämpas även i framtiden, och framhöll, att ’ vissa fall, särskilt då ny regering

bildades på hösten, en så stark begränsning av tiden som till 50 dagar kunde

medföra olägenheter.

Genom grundlagsändringar åren 1909 och 1918 hava vidtagits icke obetydliga

begränsningar i motionstiderna. Ursprungligen angavs viss tid för väckande

av motion blott då denna avsåge ämne, som tillhörde ständigt utskotts

behandling. Sådan motion skulle väckas inom 10 dagar från riksdagens

öppnande, såvitt ej motionen avsåge grundlagsfråga eller omedelbarligen

föranleddes av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende

eller annan under riksdagen inträffad händelse. I dessa fall liksom ock i

fråga, som ej tillhörde ständigt utskott, kunde motion väckas så länge riksdagen

vore samlad. De därefter gjorda inskränkningarna avse dels motioner

i grundlagsfrågor, för vilka tidsfristen blivit bestämd till 40 dagar från riksdagens

öppnande, dels motioner i anledning av någon efter riksdagens öppnande

avlåten proposition, vilka må väckas sist å det sammanträde, som infaller

näst efter 10 dagar från propositionens avlämnande, med rätt för kammaren

att under särskilda förhållanden medgiva viss utsträckning av tiden, dels ock

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. lh haft. (Nr 26—27.)

Historik.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

motioner i ämnen, tillhörande tillfälligt utskotts behandling, vilka skola väckas

inom 20 dagar efter riksdagens öppnande, vederbörande kammare obetaget

att för särskilt fall medgiva motions väckande även senare. Då år 1909 en

första inskränkning gjordes i tiden för väckande av motion i anledning av proposition,

tillerkändes samtidigt utskotten viss begränsad initiativrätt i syfte

att de skulle vid behandlingen av en proposition kunna föreslå ändringar, som

ginge utanför propositionens ram, även om motion ej blivit väckt.

Ändringar i motionstiderna hava ifrågasatts vid olika tillfällen. Sålunda

framkommo på 1870-talet förslag örn inskränkning av motionstiden i frågor,

hörande under ständigt utskotts behandling, från 10 till 6 dagar från riksdagens

öppnande, och vid 1917 års riksdag yrkades motionsvis, att alla motioner

med undantag av motioner i grundlagsfrågor och sådana, som föranleddes av

proposition, skulle väckas inom 4 dagar från öppnandet. Ett förslag örn utsträckning

återigen av tiden för motioner i ärenden, hörande under ständigt

utskott, förekom vid 1925 års riksdag. Beträffande särskilt motionstiden i

grundlagsfrågor må nämnas ett år 1915 eller före tidsbegränsningens införande

framkommet förslag att fastställa denna tid till 30 dagar från riksdagens

öppnande. Slutligen hava vid några tillfällen motionsvis ifrågasatts, att

en begränsad initiativrätt, liknande den som tillkommer utskotten, skulle tillerkännas

även minoriteter inom utskotten samt enskilda ledamöter av kamrarna.

Kommittén har framhållit, att betydelsen av en snävt begränsad propositionstid

för riksdagsarbetets snabba och jämna fortgång visserligen icke borde överskattas

med beaktande, bland annat, av att flertalet utskott oberoende härav

redan vid riksdagens början erhölle ett betydande material för sin verksamhet.

Men det skulle dock bliva lättare att åstadkomma bättre planläggning och ledning

av riksdagsarbetet, örn utskotten kunde tidigare än vid den nu stadgade

propositionstidens utgång överblicka hela sitt arbetsmaterial. Den nu bestämda

tidsgränsen kunde ock stundom medföra olägenheter till följd av kollision

mellan motionstider i anledning av propositionerna och riksdagens påskferier.

Önskvärd vore därför en ytterligare beskärning av propositionstiden,

men den kunde ej göras alltför kraftig med hänsyn till därav uppkommande

svårigheter för organisationen av propositionsarbetet i Kungl. Majlis kansli

samt de särskilda förhållanden, vilka kunde inträda vid regeringsskiften på

hösten. Kommittén har därför föreslagit en propositionstid av två månader från

riksdagens öppnande — eller ungefärligen samma tid som 1916 års kommitté

ifrågasatt — med rätt för Kungl. Majit att avlämna proposition även därefter

under de förutsättningar, som redan nu gälla.

Kommittén har vidare funnit, att hållbara skäl icke kunde anföras för bibehållande

av särskilda, längre motionstider beträffande grundlagsfrågor och

ämnen, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling.

Vad först grundlagsfrågor anginge, torde det kunna sägas, att särskild

motionstid i dessa ärenden vore av behovet mindre påkallad än beträffande

s. 51 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

51

flertalet övriga frågor. Då grundlagsändring icke kunde slutligt antagas

förrän vid en senare riksdag efter nya val till andra kammaren, kunde

en inskränkning i motionstiden föranleda uppskov med en grundlagsändring

endast i det fall, att ett tilltänkt förslag därigenom förhindrades framkomma

vid sista riksdagen i valperiod för andra kammaren. Men även för nämnda

riksdag kunde särskild motionstid näppeligen anses påkallad. Med beaktande

av dessa frågors karaktär kunde nämligen med fog krävas, att tillämnade

förslag genomtänktes och utarbetades redan före riksdagens början. Skulle

fråga aktualiseras först genom någon händelse under sista riksdagen i valperiod,

funnes ju dessutom redan möjlighet att oberoende av motionstid väcka

förslag. Ej heller borde vid frågans bedömande förbises konstitutionsutskottets

obegränsade initiativrätt i grundlagsärenden. Den nuvarande långa motionstiden

vore ägnad att för konstitutionsutskottet försvåra planläggning inom rimlig

tid av dess arbete.

Vad härefter anginge ärenden, som tillhörde tillfälligt utskotts behandling,

vore ett borttagande av den särskilda motionstiden en nödvändig förutsättning

redan för genomförande av förslaget örn begränsning av nämnda utskotts användande.

På grund av de vaga gränserna för de tillfälliga utskottens verksamhetsområde

hade ofta, erinrade kommittén, olägenheter framträtt i anledning

av den särskilda motionstiden för ärenden till sådana utskott. En motion,

som, därest den väcktes inom 10 dagar från riksdags öppnande, redan

enligt den på grundval av nuvarande bestämmelser utvecklade praxis skulle

hava hänvisats till ständigt utskott, hade, då den väckts efter nämnda tidpunkt,

ofta remitterats till tillfälligt utskott, emedan vid en sträng tolkning av riksdagsordningens

ordalydelse hänvisning till sådant utskott icke kunnat vägras.

Därigenom hade motionären, som försummat motionstiden för ärenden tillhörande

ständigt utskott, erhållit en utväg att i vissa fall likväl få sina förslag

under omprövning, eventuellt efter någon jämkning i den avfattning, som eljest

skulle hava givits åt yrkandet. Skulle nu en särskild motionstid bibehållas

för ärenden, som enligt kommitténs förslag finge, om särskilda skäl förelåge,

hänvisas till tillfälligt utskott, skulle otvivelaktigt i gränsfall uppkomma motsvarande

olägenheter och svårigheter. Även frånsett nu angivna synpunkter,

saknades hållbara grunder för bibehållande av en längre motionstid i förevarande

ärenden; örn dem gällde liksom beträffande grundlagsfrågorna, att deras

art såsom regel medgåve förslags utarbetande redan före riksdags början.

Kommittén har på nu anförda skäl föreslagit sådan ändring i § 55 riksdagsordningen,

att motionstiden i grundlagsfrågor och i ämnen, vilka kunna hänvisas

till tillfälligt utskott, begränsas på samma sätt som beträffande frågor i

allmänhet, hörande under ständigt utskotts behandling. Några ändringar i övrigt

i nuvarande regler örn tid för motions väckande har kommittén ej funnit

påkallade. Ej heller har kommittén ansett sig böra förorda åtgärder i syfte att

berättiga vare sig minoriteter inom utskott eller enskilda kammarledamöter att

i kamrarna utan stöd av motion göra yrkanden, som gå utom ramen för i propositioner

gjorda framställningar.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr %6.

Propositionen.

Motioner.

I propositionen har kommitténs förslag i förevarande ämne i oförändrat skick

upptagits.

I fråga örn propositionstidens beräkning har herr Hallin i motionen I: 307

uttalat, att man genom att fastställa denna tid till två månader onödigtvis bröte

den eljest rörande fatalier brukliga terminologien, som räknar med dagar.

Herr Alströmer m. fl. har i motionen II: 102, under åberopande av att riksdagsarbetet

mången gång i betydlig grad försenats genom att propositioner

inkommit i stort antal någon av de sista dagarna eller sista dagen av den för

närvarande i grundlagen fastställda tiden, yrkat, att den ordinarie propositionstiden

begränsas till sextio dagar från riksdagens öppnande.

I fråga örn motionstidens längd har i motionerna I: 310 av herr Lindhagen,

II: 444 av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. och II: 458 av herr Hage yrkats

viss utsträckning av den i propositionen föreslagna tiden för motions avlämnande.

I de två sist nämnda motionerna hemställes, att motion må väckas

inom femton dagar från riksdagens öppnande. Till stöd härför har i

motionen II: 458 bland annat anförts, att det ej kunde vara ett demokratiskt

intresse att inskränka motionstiden, då härigenom riksdagsmännens möjlighet

att framlägga väl utarbetade och genomtänkta förslag minskades, utan att det

tvärtom torde ligga i linje med en demokratisk åskådning, att man beredde riksdagsmännen

så lång motionstid, som möjligt och rimligt vore, utan att riksdagsarbetet

bleve fördröjt. I motionen II: 444 har till stöd för det i densamma

framställda förslaget bland annat anförts, att svårighet i allmänhet förelåge

för riksdagsmännen att före ankomsten till riksdagen iordningställa motioner.

Före trontalet saknade riksdagsmännen också kännedom om regeringens framställningar

och planer. Man finge ej förbise riksdagsmännens legitima rätt och

plikt att i enlighet med sin folkrepresentativa uppgift ingiva de lokala eller

allmänna framställningar, som de funne motiverade. Herr Lindhagen har i

motionen I: 310 hemställt, att för motioner, som ej väckts med anledning av

propositioner efter riksdagens öppnande eller i kammares enskilda angelägenheter,

fastställes motionstid: av tio dagar från riksdagens öppnande, då motionen

väckts med anledning av statsverkspropositionen, och femton dagar för

andra motioner med möjlighet tillika för motionär att i senare fallet, när särskilda

skäl därtill föranleda, av sin kammare beviljas utsträckt motionstid,

dock längst till det plenum, som infaller näst efter tjugo dagar från riksdagens

öppnande. Såsom stöd för förslaget har motionären bland annat åberopat, att

det särskilt för riksdagsmän från landsbygden men även från andra städer än

huvudstaden ofta vore förenat med svårigheter att medhinna en någorlunda

vederhäftig framställning i ett ämne på den i propositionen föreslagna motionstiden,

bland annat därför, att de ofta saknade den tillgång till handlingar,

upplysningar och råd, som huvudstaden och erfarenheterna inom riksdagen erbjöde.

Herr Lindhagen har vidare i motionen I: 310 hemställt, att samtliga medlemmar

i ett utskott måtte erhålla enahanda motionsrätt i de till utskottet remitterade

ärendena, som nu anses tillkomma allenast de medlemmar i utskot
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. 53

tet, som tillfälligtvis sammanförts till en majoritet. Den beslutande församlingen

hade nämligen anspråk på att kunna få välja på uppslag och synpunkter.

I samband härmed har herr Lindhagen även föreslagit, att i och med

upphörandet av den längre motionstiden i grundlagsfrågor även skulle upphöra

konstitutionsutskottets majoritets prerogativ av en mera vittgående motionsrätt

än som tillkomma andra utskotts majoriteter.

Betydelsen av en snävt begränsad propositionstid bör enligt utskottets mening

icke överskattas för riksdagsarbetets snabba och jämna fortgång. Konstitutions-,

stats-, banko- och jordbruksutskotten hava redan från början arbetsmaterial,

som omedelbart kan upptagas till behandling. Det är endast bevillningsutskottet

samt de båda lagutskotten, som icke under alla förhållanden omedelbart

förfoga över betydande material för sin verksamhet. Det är därför önskvärt,

att regeringen sörjer för att propositioner, som skola handläggas av dessa

senare utskott, i erforderlig omfattning färdigställas redan till riksdagens början.

Det kan emellertid icke heller förnekas, att det vore lättare att åstadkomma

en bättre planläggning och ledning av riksdagsarbetet, örn utskotten

kunde tidigare än vid den nu stadgade propositionstidens utgång överblicka

hela sitt arbetsmaterial. Med hänsyn härtill anser även utskottet någon ytterligare

begränsning av propositionstiden vara önskvärd. Denna begränsning

finner utskottet böra ske på så sätt, att den ordinarie propositionstiden

fastställes till sextio dagar från riksdagens öppnande och icke, såsom i propositionen

föreslagits, till två månader. En beräkning av tiden i månader skulle

nämligen avvika från den eljest i grundlagen i motsvarande ämnen använda

beräkningsgrunden samt dessutom kunna giva anledning till tvist, huruvida

bestämmelserna i lagen örn beräkning av lagstadgad tid äro tillämpliga vid

tidsberäkning enligt grundlagen.

Yad grundlagsfrågor beträffar, synes en längre motionstid i dessa frågor

än i flertalet övriga ämnen ej vara av behovet påkallad. Utskottet finner sig

därför böra tillstyrka, förslaget örn borttagande av nu gällande särbestämmelser

örn motionstid i grundlagsfrågor. I detta sammanhang vill utskottet erinra

örn att konstitutionsutskottet i dessa frågor äger obegränsat initiativ under

hela riksdagen.

Vad härefter angår de ärenden, som tillhöra tillfälligt utskotts behandling,

får ett borttagande av den särskilda motionstiden i dylika ämnen anses vara en

nödvändig förutsättning för genomförandet av det av utskottet biträdda förslaget

örn begränsning av de tillfälliga utskottens användning. Därest en särskild

motionstid bibehölles i ärenden, som må hänvisas till tillfälligt utskott,

skulle otvivelaktigt i gränsfall olägenheter och svårigheter uppkomma. Men

då dessutom i och för sig hållbara grunder saknas för bibehållandet av en längre

motionstid i förevarande ämnen än i fråga om motioner i allmänhet, tillstyrker

utskottet förslaget örn samma motionstid för ifrågavarande ärenden

som för det stora flertalet övriga frågor.

Utskottet anser emellertid, att vägande skäl kunna anföras för någon utsträckning

av motionstidens längd i allmänhet. Det är sålunda otvivelaktigt, att

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

för det stora flertalet riksdagsmän stora hinder i allmänhet möta att iordningställa

motioner före ankomsten till riksdagen. Före trontalet och statsverkspropositionens

avlämnande sakna också riksdagsmännen närmare kännedom örn

de åtgärder av allmänpolitisk karaktär, som regeringen ämnar vidtaga, varför

arbetet med partimotionernas iordningställande ofta får bedrivas i ett allt för

forcerat tempo. Statsverkspropositionen är också numera av den omfattning,

att det endast med stor svårighet låter sig göra att på kort tid överblicka dess

olika delar före mera omfattande motioners avlämnande i anslagsfrågor. En

från tio till femton dagar utvidgad motionstid kan icke heller, redan på

grund av vad som ovan vid ställningstagandet till frågan örn propositionstidens

längd anfördes i fråga örn flertalet utskotts arbetsmaterial, antagas

komma att verka fördröjande på riksdagsarbetet. Utskottet anser sig därför

böra tillstyrka de väckta förslagen örn en utsträckning av motionstiden för

frågor i allmänhet från tio till femton dagar från riksdagens öppnande.

Yad beträffar förslaget örn lämnande av rätt åt enskilda medlemmar i ett

utskott att utan stöd av motion framställa yrkanden, som gå utanför ramen

för i propositionen gjorda yrkanden, har utskottet med hänsyn till de vittgående

konsekvenser en ändring i enlighet med detsamma skulle kunna medföra

icke kunnat tillstyrka detsamma. Något verkligt behov av ett dylikt medgivande

kan enligt utskottets förmenande, i följd av den vidsträckta initiativrätt,

som överhuvud taget tillkommer den svenska riksdagens medlemmar, icke

heller anses föreligga. Detta hindrar emellertid icke, att frågan, vad som

skall anses falla inom ramen för en proposition, bör avgöras efter ärendets

natur i varje särskilt fall, så att icke nödig frihet att göra yrkanden på grund

av sakskäl, vilka framkomma under överläggning eller eljest, i praxis alltför

strängt beskäres.

Det obegränsade initiativ, som under hela riksdagen tillkommer konstitutionsutskottet,

anser utskottet alltfort böra bestå.

2. Riksdagens påskferier.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David

Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström, Valfrid Eriksson, Larsén,

Ehrnberg, Gustafson i Kasenberg, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora, Fast, Petersson

i Broaryd, Alströmer och Sandwall.

Under åberopande av att riksdagens långa påskferier, vilka i praxis numera

omfatta fjorton å femton dagar, vore till icke oväsentligt hinder för ett lugnt

och jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt bidroge till den starka anhopningen

av ärenden under riksdagens sista veckor har kommittén ifrågasatt en

förkortning av denna ledighet till en tid av 8 dagar. En dylik förkortning ansåge

kommittén kunna genomföras, därest samtidigt en utvidgning skedde av

s. 55 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

55

riksdagsmännens rätt till fria resor mellan Stockholm och hemorten under riksdagens

lopp. Härutinnan har kommittén föreslagit, att ersättning må utgå

för högst 5 i stället för, såsom nu är stadgat, högst 2 resor fram och åter. För

genomförande av kommitténs förslag skulle grundlagsändring erfordras endast

i sistnämnda hänseende.

Den nu av kommittén berörda frågan örn riksdagsmännens rätt till ökat antal

fria hemresor under pågående riksdag har av Kungl. Maj:t utbrutits och

framlagts för riksdagens prövning i samband med frågan örn sänkning av riksdagsmännens

arvoden. I propositionen (nr 195) i sistberörda ämne har föreslagits

en utökning av rätten till fria resor på sätt av kommittén förordats. Departementschefen

har emellertid betonat, att en förkortning av påskferierna

vore en bestämd förutsättning för förslagets genomförande.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 23 tagit ställning till förslaget örn ökat antal

fria hemresor, dock utan att där uttala sig i frågan örn påskferiernas längd.

Utskottet vill icke förneka, att allt för långa påskferier äro till hinder för

ett jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt i sin mån bidraga till anhopningen

av ärenden under riksdagens sista skede. Utskottet erinrar örn att det

synes tillkomma talmanskonferensen att pröva frågan örn förkortning av påskferierna.

3. Yttranderätten vid kamrarnas sammanträden.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Mellén,

Engberg*, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken*, Persson i Trången*,

Anderson i Norrköping, Lindmark*, Fast, Norling* och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

I § 52 riksdagsordningen innehållas bestämmelser angående yttranderätten

vid kamrarnas sammanträden. Inskränkningar i yttranderätten i och för begränsande

av överläggningarna, såsom i fråga örn antalet gånger ledamot äger

yttra sig i ett och samma ärende eller rörande yttrandes längd, finnas ej för

närvarande stadgade. Örn den ordning, vari ordet erhålles, stadgas, att en var

yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver. Denna

regel lider inskränkning endast av den rätt, som enligt ordningsstadgan för

första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren tillkommer statsrådsledamot

att framför vederbörande kammares ledamöter erhålla ordet utan

avseende å den ordning, vari detta begärts.

Något förslag till direkt begränsning av yttranderätten i kamrarna torde

hitintills icke hava framställts. Däremot hava under senare år ifrågasatts åtgärder

för vinnande av koncentration i överläggningarna utan inkräktande på

yttrandefriheten. Härutinnan må nämnas ett vid 1920 års riksdag motionsvis

Proposition

nr 195.

Utskottet.

Historik.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

framställt förslag, att varje anmäld talare, som ej förut yttrat sig under överläggningen,

skulle uppropas före den, som tidigare haft ordet. Konstitutionsutskottet

avstytkte förslaget under erinran, att en dylik regel skulle minska

möjligheten för talare att genom repliker besvara mot deras huvudanföranden

riktade invändningar. Denna replikrätt ansåg utskottet vara av betydelse för

en frågas klara och allsidiga belysning. Vid behandling av utskottets utlåtande

i andra kammaren framhöll en talare, att det skulle vara av synnerligt

värde, örn i vår riksdag liksom i engelska underhuset och andra parlament möjlighet

bereddes att med ett kort beriktigande avbryta ett större anförande. Ett

annat förslag väcktes i en motion vid 1930 års riksdag. Det gick ut på att en

av utskottsmajoriteten inom sig utsedd talare — referent -— skulle tillerkännas

samma rätt att ingripa i kammardebatterna, som nu tillkommer ledamot

av statsrådet. Med avstyrkande av förslaget påpekade konstitutionsutskottet

bland annat, att anordningen med utskottsreferenter syntes komma att medföra

vissa ytterligare anordningar med minoritetsreferenter liksom ock vissa konsekvenser

i avseende å rätt för motionär att i särskild ordning erhålla ordet.

Kommittén bar för sin del funnit tillräckliga skäl saknas för vidtagande av

särskilda åtgärder, motsvarande vad som skett flerstädes i utländska parlament,

för inskränkning i den fria yttranderätt, som vunnit hävd i den svenska

riksdagen, men i förslagen till ändringar i ordningsstadgan för första kammaren

och arbetsordningen för andra kammaren bar upptagits en bestämmelse i

syfte att, utan ingrepp i yttrandefriheten, motverka oskälig förlängning av

överläggningarna. Däremot bär kommittén fullföljt den tidigare framkastade

tanken rörande utskottsreferent och även förordat införande av en särskild replikrätt.

Kommittén bar härvid anfört, att det icke torde kunna bestridas, att debatterna

stundom uttänjas utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig

belysning av föreliggande frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar

förekomma. Den svenska riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser

örn ordningsföljden mellan talare syntes i själva verket i viss mån inbjuda härtill.

En talare, som funnit sitt anförande hava i viss del missuppfattats av en

efterföljande talare, kunde sålunda icke rätta missuppfattningen utan att avvakta

sin tur i talarordningen. Gällde det en överläggning i en större fråga,

dröjde det vanligen flera timmar, innan han ånyo kunde erhålla ordet, och på

grundval av missförståndet kunde då hava utspunnit sig en lång debatt, som

måhända varit belt överflödig, därest saken kunnat genom ett kort genmäle

omedelbart tillrättaläggas. Liknande olägenheter framträdde såsom följd därav,

att möjlighet saknades för en officiell talesman för vederbörande utskott

att utan iakttagande av den vanliga talarordningen ingripa i överläggningen

för meddelande av sakliga upplysningar, för rättande av missförstånd o. s. v.

Ett undanröjande av här antydda missförhållanden skulle enligt kommitténs

mening otvivelaktigt vara ägnat att verka i riktning mot större koncentration

i kammardebatterna. Införande av möjlighet för en talare, som redan yttrat

sig, att med ett kort genmäle omedelbart bemöta en efterföljande talare skulle

utan tvivel ofta medföra, att den förstnämnde talaren efter sitt huvudanförande

s. 57 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

57

nöjde sig med en eller flera dylika korta repliker i stället för att — såsom nu

icke sällan sker — när lian efter lång väntan åter erhållit ordet, ånyo tämligen

utförligt utveckla sina synpunkter.

Kommittén har i anledning härav föreslagit, dels att utskotten medgivas rätt

att i varje ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren att vid ärendets

behandling i kammaren såsom referent yttra sig å utskottets vägnar med befogenhet

att erhålla ordet oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter,

dels ock att kammarledamot, som redan yttrat sig i en överläggning, må

för ett till tiden begränsat, kort genmäle (replik) till en efterföljande talare

kunna efter talmannens beprövande erhålla ordet omedelbart efter sådan talare.

I fråga örn den inbördes ordningen mellan referent och replikant har kommittén,

då replik med hänsyn till dess syfte bör komma omedelbart efter det

anförande som skall bemötas, utgått ifrån att replikant alltid skall äga företräde.

Av samma skäl borde enligt kommittén replikant hava företräde även

framför statsråd, medan däremot referent skulle få vika för statsråd. Replikrätten

är enligt förslaget icke ovillkorlig. På talmannens beprövande skall

bero, huruvida exempelvis en talare bör tillåtas att upprepade gånger med

brytande av den vanliga ordningsföljden replikera en och samma efterföljande

talare. På talmannen ankommer likaledes att bestämma örn repliks varaktighet.

Maximitid för replik skulle lämpligen kunna beslutas att gälla antingen

generellt för hel riksdag eller ock för varje särskild debatt. Kommittén har

närmast tänkt sig en maximitid av en minut; i varje fall borde replik ej få

upptaga mer än två ä tre minuter.

Vidare gående möjligheter att bryta ordningsföljden mellan talare än den

nu föreslagna har kommittén ansett sig ej böra förorda. Sålunda skulle det

enligt kommittén föra för långt i avvikelser, örn viss förtursrätt skulle tillerkännas

representant för utskottsminoritet eller motionär. Däremot har

ifrågasatts att medgiva rätt till »inpass» eller att avbryta en talare under dennes

anförande med ett tillrop, ett kort beriktigande, en fråga eller dylikt.

Emellertid har kommittén, som erinrar örn att dylika inpass torde redan nu

hava stimdom ägt rum utan erinran från talmännens sida, ansett det även

framdeles böra bero på talmännens avgörande, huruvida och i vad man inpass

må tillåtas.

I propositionen har kommitténs förslag i förevarande del upptagits. Propositionen.

I motionen 1:310 har herr Lindhagen yrkat avslag å förslaget angående Motion,

utskottsreferenter.

Det lärer icke kunna bestridas, att debatterna i riksdagen understundom ut- Utskottet,

tänjas utöver vad som påkallas för en ingående och allsidig belysning av föreliggande

frågor samt att onödig vidlyftighet och upprepningar förekomma.

Riksdagsordningens tämligen stela bestämmelser örn ordningsföljden mellan

talare synas i själva verket i viss mån inbjuda härtill. Sålunda kan en talare,

som funnit sitt anförande i viss del hava missuppfattats av en efterföljande talare,

understundom icke bliva i tillfälle att rätta missförståndet, förrän hans

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

tur i talarordningen kommer, något som i större frågor vanligen dröjer flera

timmar. Ett undanröjande av här antydda missförhållande har ansetts vara

ägnat att verka i riktning mot större koncentration i kammardebatterna samt

förläna deni mera liv och intresse. Utskottet tillstyrker alltså förslaget örn

införande av en begränsad replikrätt med brytande av den vanliga talarordningen,

dock med en viss jämkning i fråga örn formuleringen. Närmare föreskrifter

örn replikrättens begränsning i fråga örn tiden (t. ex. en eller två

minuter) m. m. torde böra meddelas i kamrarnas arbetsordningar.

Däremot anser sig utskottet böra avstyrka förslaget örn införande av rätt

för utskotten att i varje ärende inom sig utse en ledamot av vardera kammaren

att vid ärendets behandling i kammaren såsom referent yttra sig å utskottets

vägnar med avvikande från den vanliga ordningsföljden mellan talare. Ett

medgivande av förtursrätt åt utskottsreferent skulle innebära en ensidig förmån

för den meningsriktning, som företrädes av en utskottsmajoritet. Såsom

en konsekvens av ett dylikt medgivande skulle kunna uppställas krav på en

motsvarande rätt för en eller måhända flera minoritetsreferenter och eventuellt

även på viss förtursrätt för motionärer, något som emellertid uppenbarligen

skulle föra för långt i fråga örn brytande av den vanliga ordningsföljden mellan

talarna. Det kan även ur annan synpunkt ifrågasättas, örn det vore lämpligt

att införa den föreslagna anordningen med utskottsreferenter, då, såsom

ock bestyrkes av erfarenheten, ett utskotts utlåtande ofta är resultatet av en

kompromiss mellan ganska divergerande meningsriktningar, i vilket fall en

officiell talesman, som objektivt angiver utskottets ståndpunkt i sak, svårligen

är tillfinnandes. I praxis löser sig också frågan örn talesmän för utskottsmajoriteten

i ett ärende i allmänhet enkelt genom överenskommelse mellan medlemmarna

inom utskottet. På anförda skäl finner sig utskottet böra avstyrka det

i propositionen framlagda förslaget angående särskilda utskottsreferenter.

4, Disciplinära åtgärder.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Vennerström*, Valfrid Eriksson*,

Ehrnberg, Persson i Trången*, Hallén*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena, Fast,

Alströmer, Björck i Kristianstad* och Lundén*.

* Ej närvarande vid justeringen.

I § 52 riksdagsordningen innehållas bestämmelser om disciplinära åtgärder

mot talare, som gör sig skyldig till missbruk av yttrandefriheten. Där stadgas,

att, örn någon använt personligen förolämpande uttryck, kammaren äger

pröva, huruvida denne må av talmannen erhålla tjänlig föreställning och varning

eller örn saken bör överlämnas till laga domstols behandling eller ock alldeles

förfalla.

Detta stadgande har synts kommittén otillfredsställande, då det icke lägger

någon disciplinär makt i talmannens hand. Bestämmelser, liknande de i flertalet

utländska parlament förekommande, har kommittén visserligen funnit ej

s. 59 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

59

påkallade hos oss, meri likvisst ansett riksdagens värdighet dock kräva, att

garantier bereddes för arbetets behöriga bedrivande därigenom, att åt talmännen

gives en möjlighet att utan sammanträdes ajournering värja kamrarna

mot grova missbruk av yttrandefriheten. I nu nämnt syfte föreslår kommittén

ett stadgande av innehåll, att, örn talare använder personligen förolämpande

uttryck eller eljest uppträder på ett mot god ordning stridande sätt och icke

låter sig rätta av talmannens föreställning, talmannen äger fråntaga honom

ordet med påföljd, att han icke vidare må yttra sig under det pågående sammanträdet.

Från rätt att deltaga i omröstningar skulle den felande däremot

ej avstängas. Nuvarande påföljdsbestämmelser bibehållas i huvudsak enligt

förslaget och äro avsedda att kunna tillämpas efter det talmannen gjort bruk

av sin självständiga befogenhet.

I propositionen har kommitténs förslag i förevarande del framlagts till riks-Propositionen

dagens prövning.

I motionen II: 459 av herr Kilbom m. fl. har hemställts örn avslag å propo- Motion,

sitionen i förevarande del. Förslaget innebure enligt motionärernas uppfattning

en högst avsevärd skärpning av nu gällande bestämmelser. Några allvarliga

och ofta återkommande olägenheter, vilka endast de kunde motivera en

grundlagsändring, hade ej påvisats. Talmännen skulle vidare genom den föreslagna

anordningen få ett vapen, som de under åberopande av god ordning

kunde använda mot politiska motståndare. Den föreslagna bestämmelsen inbjöde

också till godtycke, då begreppet god ordning vore högst tänjbart.

Nu gällande i § 52 riksdagsordningen innehållna bestämmelser örn påföljd Utskottet,

för missbruk av yttrandefriheten lägga icke någon disciplinär makt i talmannens

hand. Riksdagens värdighet och bevarandet av talmannens auktoritet

kräva emellertid, att garantier skapas för att talmannen erhåller möjlighet

att även utan ett sammanträdes ajournering värja kammaren mot grova missbruk

av yttrandefriheten. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna

grundlagsändring, dock med den jämkning, att kammaren, då förslag

framställts örn ytterligare åtgärder, först vid sammanträdet näst efter det,

då en talare förgått sig, må besluta över framställt förslag örn sådan åtgärd

mot vederbörande i anledning av vad som förelupit.

5. Plenum plenorum m. ni.

N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, Vennerström* *, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg,

Persson i Trången*, Hallén*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Karlsson i

Vadstena, Olsson i Mora, Fast, Alströmer och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

•

Vissa ceremonier å rikssalen, med i viss utsträckning saklig innebörd, förekomma

vid riksdags öppnande (riksdagsordningen § 34), vid dess avslutande

eller dess upplösande i samband med nya val i hela riket till båda kamrarna

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

eller endera (riksdagsordningen § 36), då riksdagen bifallit proposition om

stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag (riksdagsordningen

§ 79) och då Konungen till ett av riksdagen antaget, inom densamma väckt

grundlagsförslag meddelar sitt samtycke eller de orsaker, för vilka beslutet

ej godkänts (regeringsformen § 81 andra stycket).

Kommittén. I fråga om formerna för riksdagens avslutande har kommittén erinrat, att, då

avslutandet ägde rum först åtskilliga dagar efter det egentliga riksdagsarbetets

slut och vid den tidpunkten flertalet av riksdagens ledamöter redan lämnat huvudstaden,

ceremonien på rikssalen, som föreginges av procession från riksdagshuset,

plägade bevistas endast av ett fåtal riksdagsmän. Att Konungen

själv förklarat riksdagen avslutad hade icke på länge förekommit. Då förutsättningar

för en riksdagens värdighet motsvarande procession och ceremoni

på rikssalen under dessa omständigheter knappast torde föreligga, syntes ceremoniens

obligatoriska karaktär böra borttagas. Detsamma kunde lämpligen

ske även i avseende å formen för riksdags upplösande i samband med nyval.

Icke heller vid dylika tillfällen plägade Konungen numera själv komma tillstädes

på rikssalen. För dessa fall har kommittén föreslagit, att Konungens

beslut må kunna tillkännagivas riksdagen genom öppet brev, som i vardera

kammaren samtidigt uppläses av en därtill av Konungen förordnad statsrådsledamot,

varefter riksdagen anses omedelbart avslutad eller upplöst. I båda fallen

har i förslaget den nu gällande formen bibehållits såsom alternativt förfaringssätt

att användas, då Konungen personligen vill möta riksdagen.

Med avseende å behandlingen av grundlagsärenden har kommittén ansett ceremonien

på rikssalen, som i dessa fall inkräktade på riksdagens arbetstid, böra

helt avskaffas. I stället har kommittén föreslagit, att riksdagens beslut i dylika

frågor — i likhet med övriga riksdagsbeslut vilka tillkännagivas Konungen

-— meddelas genom skrivelse. Därefter skulle i fall, då grundlagsändring

genom Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut kommer till stånd

— vare sig det gäller ett av Konungen framlagt eller ett inom riksdagen väckt

förslag — den beslutade ändringen genom kungörelse utfärdas, innan riksdagen

åtskilts, och meddelande härom lämnas riksdagen genom öppet brev på sätt nyss

nämnts örn beslut rörande riksdagens avslutande och upplösning. Uppläsandet

av det öppna brevet vore avsett att, i stället för ceremonien på rikssalen,

utgöra den akt, varigenom grundlagsändringen erhölle gällande kraft. Lämnar

åter Konungen ej sitt samtycke till ett inom riksdagen väckt och av densamma

antaget grundlagsförslag, skulle enligt förslaget de orsaker, för vilka

riksdagens beslut ej godkänts, genom skrivelse meddelas riksdagen, innan

densamma åtskildes.

Propositionen. I propositionen har kommittéförslaget i förevarande ämne upptagits.

Motioner. I motionen I: 307 har herr Hallin yrkat avslag å de föreslagna ändringarna

i fråga örn formerna för riksdagens avslutande eller upplösning.

Herr Rosén har i motionen I: 6 yrkat sådan ändring av § 34 riksdagsordningen,

att bestämmelsen örn att Konungen vid lagtima riksdags öppnande skall

låta meddela riksdagen berättelse örn vad i rikets styrelse sig tilldragit sedan

nästföregående lagtima riksdags sammanträde måtte utgå. Motionären har

s. 61 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

61

anfört, att meddelandena icke numera omfatta liela riksstyrelseberättelsen,

utan att grundlagsbudet i fråga anses uppfyllt, örn ett antal korta notiser

ur berättelsen föredragas. Då emellertid berättelsen i tryck utdelas till riksdagsmännen

och då uppläsandet i rikssalen av strödda uppgifter ur densamma

saknade praktisk betydelse, syntes bestämmelsen i fråga till fördel för öppningshögtidligheten

kunna utgå.

De i propositionen föreslagna ändrade reglerna i fråga örn formerna för Utskottet,

sammanträde i rikssalen finner utskottet hava fog för sig.

Beträffande det i motionen 1:6 framställda förslaget förutsätter utskottet,

såsom ock torde framgå av motiveringen, att syftemålet med detsamma icke

varit att avskaffa berättelsen över vad sig i rikets styrelse tilldragit utan endast

att förenkla sammanträdet a rikssalen. I samband med omreglering av

formerna för rikssalssammanträde, finner utskottet det även önskvärt, att i

förevarande hänseende den förenklingen vidtages, att berättelsen över vad sig i

rikets styrelse tilldragit i likhet med statsverkspropositionen vid riksdagens

öppnande överlämnas till kamrarnas talmän utan att ens delvis uppläsas.

I samband med behandlingen av förevarande spörsmål har utskottet jämväl

övervägt frågan örn icke bestämmelserna örn riksdagsbeslutet, som skall uppläsas

vid riksdagens avslutande, lämpligen kunde utgå ur grundlagen. Med

riksdagsbeslutet avses ett i paragrafer successivt uppsatt sammandrag av alla

vid riksdagen fattade beslut i form av ett öppet brev från riksdagen. Detta

riksdagsbeslut är avsett att underskrivas efter hand av alla riksdagsmän, innan

riksdagen åtskiljes, något som dock stundom av färre eller flera riksdagsmän

underlåtes. Beslutet publicerades tidigare i Svensk författningssamling,

men detta bär numera upphört, vilket understryker, att detta s. k. riksdagsbeslut

icke längre äger den betydelse det under äldre förhållanden må

hava ägt. Utskottet anser sig därför böra föreslå uteslutandet ur §§ 36 och

80 riksdagsordningen av bestämmelserna örn riksdagsbeslutet. Härigenom torde

bland annat den ekonomiska fördelen kunna vinnas, att sekreteraretjänsten

i riksdagens kansli möjligen kan indragas. Även örn den av utskottet förordade

grundlagsändringen genomföres, kunna kanslideputerade, på sätt de

finna lämpligt, låta upprätta sammanfattningar angående riksdagens beslut

och verksamhet.

6. Statsråds och förutvarande statsråds deltagande i utskott.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, K. J. Ekman, Thulin, David

Bergström, greve Spens, Vennerström*, Valfrid Eriksson, Larsén, Ehrnberg, Persson

i Trången*, Hallén*, Anderson i Norrköping*, Lindmark*, Karlsson i Vadstena,

Olsson i Mora, Fast, Alströmer och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Enligt § 44 riksdagsordningen få statsråd icke deltaga i utskott eller val av

utskott och ej heller den, av vilka riksdagen kan fordra reda eller ansvar, inväljas

i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Kommittén.

Propositionen.

Motion.

Kommittén Ilar erinrat örn att av bestämmelserna i § 44 riksdagsordningen

följer, att förutvarande statsråd ej kan placeras i konstitutions- eller statsutskott

vid riksdag, då granskning av hans ämbetsåtgärder kan förekomma, samt

att under motsvarande förhållanden fullmäktig eller förutvarande fullmäktig

i riksbanken eller riksgäldskontoret ej kan inväljas i bankoutskottet. Detta

valbarhetshinder har kommittén funnit sakligt fullt motiverat för konstitutions-

och bankoutskottens vidkommande. Beträffande åter hindret för inval i

statsutskottet vore detta utskotts granskningsuppgift med avseende å statsregleringens

realiserande icke i jämförelse med utskottets övriga arbete av sådan

betydelse, att det kunde anses påkallat att av hänsyn till denna uppgift avskära

möjligheten att för utskottets verksamhet erhålla en erfaren arbetskraft endast

därför att han under året förut varit ledamot av statsrådet. Kommittén

har på denna grund föreslagit sådan modifiering av det angivna allmänna förbudet,

att regeln i fråga ej skall utgöra hinder att i statsutskottet invälja förutvarande

ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet

deltaga i behandling av ärende, som avsåge redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

Kungl. Majit har i propositionen anslutit sig till kommitténs förslag, dock

med en i huvudsak formell jämkning i fråga örn texten.

Föredragande departementschefen har i denna del anfört, att i fråga örn förutvarande

statsrådsledamots valbarhet till utskott och rätt att deltaga i därinom

förekommande ärenden statsutskottet visserligen såtillvida konstitutionellt torde

intaga en särställning i förhållande till utskotten i allmänhet, att för dess

del uttryckligen stadgats skyldighet att hos kamrarna göra anmälan örn anmärkning,

till vilken den verkställda kontrollen över budgetens tillämpning och

granskningen av budgetredovisningen givit anledning, men att även andra utskotts

verksamhet kunna föranleda, att fråga örn anmärkning på grund av

statsråds ämbetsåtgärd andrages hos kamrarna. Den ifrågasatta avvikelsen från

den i nuvarande § 44 riksdagsordningen uttalade regeln torde därför lämpligen

böra angivas negativt såsom avseende valbarhet till andra utskott än konstitutions-

och utrikesutskotten.

I motionen 11:456 av herr Nylander m. fl. har föreslagits införandet i riksdagsordningen

av bestämmelser, reglerande vederbörande regeringsledamöters

närvaro i utrikesutskottet. Till stöd härför har bland annat anförts, att utrikespolitiken

intoge en sådan särställning, att vederbörande statsråd — icke

blott utrikesministern utan även t. ex. handels- eller försvarsministern -— borde

på ett annat sätt än i andra utskott beredas tillfälle att samverka och samråda

med riksdagens förtroendemän. Visserligen kunde förbindelsen mellan regering

och utskottet komma att utvecklas oberoende av grundlagsbud i mera

fria former, men den förut grundlagsfästa principen örn ett förtroendefullt

samarbete mellan regering och riksdag i utrikesfrågor borde i konsekvensens

namn uttryckas däri, att vederbörande statsråd ägde rätt närvara vid utrikesutskottets

sammanträden liksom utskottet följdriktigt borde äga rätt att begära

sådan närvaro. För den skull behövde statsrådet icke alltid bevista överläggningarna

i utskottet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

63

Utskottet finner i likhet med vad kommittén anfört, att statsutskottets Utskottet,

granskningsuppgift med avseende på statsregleringens realiserande icke är i

jämförelse med detta utskotts övriga arbete av sådan beskaffenhet, att det kan

anses påkallat att av hänsyn till denna utskottets uppgift avskära möjligheten

att för utskottets verksamhet tillgodogöra en erfaren arbetskraft endast därför,

att han under året förut varit ledamot av statsrådet. Utskottet tillstyrker

alltså en grundlagsändring av i propositionen angivet syfte. Mot den föreslagna

formuleringen anser utskottet dock vissa principiella betänkligheter

kunna resas, varför utskottet företagit en allmän omformulering av den ifrågasatta

bestämmelsen.

Förslag örn rätt för statsråd att deltaga i utskotts förhandlingar hava senast

vä-ckts vid 1928 och 1930 års riksdagar, men då avstyrkts av konstitutionsutskottet

och avslagits av riksdagen. Ehuru utskottet icke vill förneka, att det

föreslagna utrikesutskottet i viss mån torde komma att intaga en särställning

i förhållande till övriga riksdagsutskott, utgör dock frågan örn statsråds rätt

att deltaga i detta utskotts förhandlingar en del av ett större frågekomplex,

som ligger vid sidan av det ämne, vilket för närvarande utgör föremål för utskottets

prövning. Den ifrågasatta anordningens lämplighet och konsekvenser

böra därför företrädesvis skärskådas ur synpunkter, som ligga vid sidan av

dem, som böra vara vägledande för utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande

frågan örn riksdagens arbetsformer, varför utskottet icke velat tillstyrka

genomförandet av en reform av det slag, som i förevarande motion

föreslås.

7. Konstitutionsutskottets decliargeförfarande.

N ärvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, David

Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Valfrid Eriksson, Ehrnberg, Engberg*,

Gustafson i Kasenberg, Persson i Trången*, Hallén, Anderson i Norrköping*, Lindmark,

Olsson i Mora, Fast och Björck i Kristianstad*.

* Ej närvarande vid justeringen.

I motionen 11:455 har herr Forssell föreslagit, att bestämmelsen i § 105 re- Motioner,

geringsformen om att det åligger konstitutionsutskottet att äska statsrådsprotokollen

måtte ändras därhän, att utskottet skulle »äga rätt» att begära dessa

protokoll. I motionen har vidare yrkats införandet av en bestämmelse i nuvarande

§ 38 riksdagsordningen angående tystnadsplikt i vissa fall av motsvarande

lydelse som den, vilken föreslagits i propositionen i fråga örn utrikesutskottet.

Till stöd härför har i motionen bland annat anförts, att frågan örn

konstitutionsutskottets dechargeförfarande äger ett visst samband med frågan

örn riksdagsarbetets effektivitet. Motionären ifrågasätter, örn hela den granskningsapparat,

som fungerar i och genom konstitutionsutskottet, med hänsyn till

den tid och kraft den tager i anspråk, verkligen fyller sitt ändamål. I utskottet

framställda anmärkningsyrkanden framställdes alldeles oberoende av all

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottet.

protokollsgranskning. Medlemmarna av utskottet hava på annat sätt fått kännedom

om regeringsbesluten. För att lätta konstitutionsutskottets arbetsbörda

föreslås därför genomförandet av den ändringen i § 105 regeringsformen, att utskottet

skall äga äska statsrådsprotokollen. Decharge borde vinnas oberoende

av örn konstitutionsutskottet verkligen granskat eller ej, varom bestämmelser

borde införas i § 107 regeringsformen. I fråga örn den ifrågasatta tystnadsplikten

för vissa fall har motionären vidare anfört, att det endast kunde vara

till nytta, att den tystnadsplikt, som föreslagits i fråga om utrikesutskottet,

även inskreves i bestämmelserna i § 38 riksdagsordningen i fråga örn konstitutionsutskottet,

eftersom enligt motionärens förslag konstitutionsutskottet alltjämt

skulle hos sig behålla den befattning med utrikesärenden, som det hittills

haft.

Herr Lindhagen har även i motionen I: 310 berört vissa spörsmål sammanhängande

med dechargeförfarandet, nämligen att utrikesutskottet skulle äga

påkalla tillgång till protokoll över omedelbara förhandlingar med riksdagen

enligt § 56 riksdagsordningen och, för den händelse utrikesnämnden bibehölles,

även till protokoll över dess förhandlingar. — Med hänsyn till att granskningen

av statsrådsprotokollen i utrikesärenden enligt vad utskottet redan föreslagit

även i fortsättningen skall stanna hos konstitutionsutskottet har utskottet ansett

sig böra i detta sammanhang upptaga förevarande förslag till prövning.

Utskottet anser sig icke kunna biträda det framställda förslaget örn upphävande

av konstitutionsutskottets plikt att infordra statsrådsprotokollen. Sättet

för fullgörandet av granskningen av de protokoll, som kommit utskottet

till handa, är en utskottets egen inre angelägenhet, vilken med hänsyn till

det sätt, på vilket det förberedande dechargearbetet numera är organiserat inom

utskottet, icke tager mera avsevärd tid i anspråk. Efter förberedande läsning

av statsrådsprotokollen genomgås dels handlingarna i därunder infordrade ärenden,

dels ock regelbundet varje år inom ett eller flera departements protokoll

samtliga ärenden, som röra någon viss inom utskottet uppmärksammad grupp

av frågor. Utskottet skulle därför, även om plikten att infordra statsrådsprotokollen

upphävdes, knappast kunna underlåta att infordra dem i och för

granskning av praxis på förvaltningens område m. m. Härtill kommer emellertid,

att redan den omständigheten, att alla statsrådsprotokoll enligt grundlagen

skola begäras av konstitutionsutskottet, innebär en i flera hänseenden betydelsefull

garanti för ärendenas beredning och föredragning i konselj. Ett

upphävande av plikten för utskottet att granska statsrådsprotokollen skulle

även kunna verka såsom ett första steg till upphävande av den konstitutionella

kontrollen. Med hänsyn till nu anförda skäl avstyrker utskottet i förevarande

del förslaget i motionen II: 455.

Vad däremot angår det i samma motion framställda yrkandet örn införandet

av bestämmelse örn tystnadsplikt i vissa fall för konstitutionsutskottets medlemmar

vid fullgörandet av dechargearbetet, finner utskottet detsamma väl grundat.

Införandet av ett stadgande örn tystnadsplikt i vissa fall, motsvarande

det, som utskottet tillstyrkt i fråga om utrikesutskottet, skulle i sin mån bi
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

65

draga till att konstitutionsutskottet vid granskning av utrikespolitiska och andra

frågor kunde påräkna att få del av mera fullständiga upplysningar än dem

utskottet nu erhåller. Utskottet tillstyrker alltså införandet av bestämmelse

i angiven riktning.

Vad de av herr Lindhagen i motionen I: 310 framställda yrkandena beträffar,

har utskottet redan i annat sammanhang avstyrkt införandet av de grundlagsbestämmelser,

som äro en förutsättning för förslagens genomförande, och

finner sig därför böra avstyrka även förevarande förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte

i anledning av propositionen samt motionerna 1:6, 307 och

310 och II: 102, 444, 455, 456 och 458 såsom vilande för vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 53, 81 och 82 regeringsformen, §§ 33—41, 44, 52,

54, 55, 58, 60, 75, 78, 79 och 80 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, ett statsutskott,

ett bevillningsutskott, ett bankoutskott,

två lagutskott samt ett jordbruksutskott

med den sammansättning

och de uppgifter, som i riksdagsordningen

bestämmas.

Å urtima -—- — — förekommande

ärenden.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas

beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott,

ett statsutskott, ett bevillningsutskott,

ett bankoutskott, två lagutskott

samt ett jordbruksutskott med

den sammansättning och de uppgifter,

som i riksdagsordningen bestämmas.

Å urtima — — — förekommande

ärenden.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 5 sami. i4 haft. (Nr 26—27.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

§ 81.

Denna regeringsform---riks
dagars

beslut.

Riksdagens beslut i grundlagsfråga,

väckt av Konungen, skall hos Honom

anmälas, på sätt riksdagsordningen

föreskriver. Antager riksdagen ett

inom densamma väckt grundlagsförslag,

skall beslutet därom Konungen

underställas. Konungen inhämte då,

förrän riksdagen åtskilts, hela statsrådets

tankar i ämnet och meddele riksdagen,

på rikssalen, Sitt samtycke eller

de orsaker, för vilka Han beslutet

ej godkänner.

§ 82.

Yad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit

och Konungen gillat, eller Konungen

föreslagit och riksdagen antagit,

äge kraft av grundlag.

Utskottets förslag:

§ 81.

Denna regeringsform---riks
dagars

beslut.

Då riksdagen hos Konungen anmält

sitt beslut i grundlagsfråga, skall

Konungen, därest beslutet innefattar

bifall till ett av Hemom framlagt förslag,

förrän riksdagen åtskilts, låta sålunda

beslutad grundlagsändring genom

allmän kungörelse utfärda; och

skall Konungens beslut härom meddelas

riksdagen genom öppet brev, som

i vardera kammaren samtidigt uppläses

av en statsrådets ledamot, den Konungen

därtill förordnat. Antager riksdagen

ett inom densamma väckt grundlagsförslag,

inhämte Konungen hela

statsrådets tankar i ämnet och läte,

där Han till förslaget samtycker, det

tillkännagiva genom kungörelse och

öppet brev inom tid och på sätt nyss

sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke,

meddele Han, förrän riksdagen

åtskilts, densamma genom skrivelse

de orsaker, för vilka Han riksdagens

beslut ej godkänner.

§ 82.

Vad till ändring av grundlagarna,

uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit

och Konungen gillat, eller Konungen

föreslagit och riksdagen antagit,

äge, sedan öppet brev, varom i

nästföregående paragraf förmäles, blivit

i riksdagens kamrar uppläst, kraft

av grundlag.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

67

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

Riksdagsordningen.

§ 33.

1. Så snart--— vice talman.

Närmare bestämmelser —--be
slutad

stadga.

2. Innan val---levnadsåren

äldst.

3. Där talman---vice tal
man.

4. Vid samtidigt--— förfal
let

upphört.

§ 35.

Vardera kammaren äger utse och

förordna sin sekreterare. Den betjäning,

som vardera kammaren i övrigt

för sig under riksdagen anser nödig,

tillsättes av talmannen och några utav

kammaren därtill utsedda ledamöter,

efter samråd med sekreteraren.

§ 34.

Konungen låter offentligen kungöra

den av Honom för riksdags öppnande

bestämda tid, som må utsättas till första

eller andra söckendagen efter riksdags

början. På den tid skola riksdagsmännen,

sedan gudstjänst med

dem hållen är, sammankomma på rikssalen,

där Konungen eller, då Han så

för gott finner, statsministern eller annan

statsrådsledamot förer ordet. Vid

detta tillfälle låter Konungen meddela

lagtima riksdag berättelse om vad i

rikets styrelse sedan nästföregående

lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit,

ävensom till riksdagen i två

exemplar, därav ett tillställes vardera

kammaren, överlämna propositionen

§ 33.

1. Så snart---vice talman.

Närmare bestämmelser---be
slutad

stadga.

2. Innan val---levnadsåren

äldst.

3. Där talman---vice tal
man.

4. Vid samtidigt---förfallet

upphört.

5. Vardera kammaren äger utse

och förordna sin sekreterare. Den

betjäning, som vardera kammaren i

övrigt för sig under riksdagen anser

nödig, tillsättes av talmannen och

några utav kammaren därtill utsedda

ledamöter, efter samråd med sekreteraren.

§ 34.

Konungen låter offentligen kungöra

den av Honom för riksdags öppnande

bestämda tid, som må utsättas till första

eller andra söckendagen efter riksdags

början. På den tid skola riksdagsmännen,

sedan gudstjänst med

dem hållen är, sammankomma på

rikssalen, där Konungen eller, då Han

så för gott finner, statsministern eller

annan statsrådsledamot förer ordet.

Vid detta tillfälle låter Konungen till

lagtima riksdag i två exemplar, därav

ett tillställes vardera kammaren, överlämna

propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov, innefattande

även förslag rörande sättet

att genom bevillningar fylla vad sta
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

angående statsverkets tillstånd och behov,

innefattande även förslag rörande

sättet att genom bevillningar fylla

vad staten utöver de ordinarie inkomsterna

erfordrar; men örn riksdagen

urtima är, kungöres för densamma anledningen

till dess sammankallande

och avlämnas de förslag och framställningar,

vilka skola bliva föremål för

kamrarnas överläggningar; Konungen

dock obetaget att sedermera även andra

förslag framställa.

Då Konungen, —---undersåtliga

vördnad.

§ 36.

Vill Konungen, med upplösande av

riksdag, förordna örn nya val i hela

riket till båda kamrarna eller den ena

av dem, skall Konungens beslut därom,

sedan Han låtit till rikssalen kalla

riksdagen, densamma därstädes meddelas.

Då riksdag skall avslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och efter

förrättad gudstjänst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra genom talmännen

sina välönskningar. Därefter

uppläses riksdagsbeslutet, varuppå

Konungen, själv eller genom statsministern

eller annan statsrådsledamot,

förklarar riksdagen vara avslutad.

Utskottets förslag:

ten utöver de ordinarie inkomsterna

erfordrar, ävensom berättelse örn vad

i rikets styrelse sedan nästföregående

lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit;

men örn riksdagen urtima är,

kungöres för densamma anledningen

till dess sammankallande och avlämnas

de förslag och framställningar,

vilka skola bliva föremål för kamrarnas

överläggningar; Konungen dock

obetaget att sedermera även andra förslag

framställa.

Då Konungen---undersåtliga

vördnad.

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande

av riksdag, förordna örn nya val i

hela riket till båda kamrarna eller

den ena av dem, meddelar Konungen,

sedan Han låtit till rikssalen kalla

riksdagen, densamma därstädes sitt

beslut härom. Beslutet må ock, där

Konungm så prövar lämpligt, givas

riksdagen tillkänna genom öppet brev,

som i vardera kammaren samtidigt uppläses

av en statsrådets ledamot, den

Konungen därtill förordnat; och vare

riksdagen efter uppläsandet omedelbart

upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna

sig, på Konungens kallelse och

efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen

på rikssalen och framföra

genom talmännen sina välönskningar,

varuppå Konungen förklarar riksdagen

vara avslutad.

Vill Konungen ej själv avsluta riksdag,

skall Konungens beslut örn avslutandet

meddelas riksdagen genom öppet

s. 69 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

69

Nuvarande lydelse:

Ärendenas beredning.

§ 37.

1. A varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett

statsutskott, ett bevillningsutskott, ett

bankoutskott, två lagutskott samt ett

jordbruksutskott. Dessa riksdagens

ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet

av tjugu, statsutskottet

av tjugufyra, bevillningsutskottet

av tjugu, bankoutskottet av sexton,

vartdera lagutskottet av sexton samt

jordbruksutskottet av sexton ledamöter,

vilka vardera kammaren till halva

antalet inom sig väljer; ankommande

på kamrarnas sammanstämmande beslut

att, när sådant finnes vara av nöden,

tillsätta särskilt utskott för upptagande

av frågor, som tillhöra ständigt

utskotts behandling, så ock att

därest utskott anmäler behov av förstärkning

i ledamöternas antal, sådant

bevilja.

2. Vardera kammaren — — —

ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som icke tillhör förenämnda

utskotts behandling, men är

av beskaffenhet att utskotts yttrande

däröver erfordras, skall för avgivande

av utlåtande och förslag i frågan ett

tillfälligt utskott, bestående av så

många ledamöter, som kammaren nödigt

aktar, inom kammaren tillsättas.

Utskottets förslag:

brev, som i vardera kammaren samtidigt

uppläses av en statsrådets ledamot,

den Konungen därtill förordnat; och

vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart

avslutad.

Ärendenas beredning.

§ 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola,

inom sex dagar efter dess öppnande,

tillsättas: ett konstitutionsutskott, ett

utrikesutskott, ett statsutskott, ett

bevillningsutskott, ett bankoutskott,

två lagutskott samt ett jordbruksutskott.

Dessa riksdagens ständiga utskott

skola bestå: konstitutionsutskottet

av tjugu, utrikesutskottet av sexton,

statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet

av tjugu, bankoutskottet av

sexton, ett lagutskott av sexton och

ett lagutskott av tjuga samt jordbruksutskottet

av tjugu ledamöter, vilka

vardera kammaren till halva antalet

inom sig väljer; ankommande på kamrarnas

sammanstämmande beslut att

för upptagande av frågor, som prövas

böra av särskilt utskott beredas, tillsätta

dylikt utskott, så ock att, därest

utskott anmäler behov av förstärkning

i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren — — —

ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som rörer kammaren

enskilt och är av beskaffenhet att

utskotts yttrande däröver erfordras,

skall för avgivande av utlåtande och

förslag i frågan ett tillfälligt utskott,

bestående av så många ledamöter, som

kammaren nödigt aktar, inom kammaren

tillsättas.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

4. Å urtima — — — förekommande

ärenden.

5. Valen till — — — beslutad

stadga.

§ 44.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd

eller regeringsråd i utskott eller val

till utskott deltaga; ej heller någon,

av vilken riksdagen kan fordra redo

och ansvar, inväljas i utskott, där

redovisning för hans egna ämbetsåtgärder

kan förekomma.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

---och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

antingen angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

örn statsrådets ansvarighet, örn

statsdepartementen, om kommandomål,

örn förvärvande och förlust av

medborgarrätt, örn rikets vapen och

flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn

allmän folkomröstning i ämnen, som

ej tillhöra annat utskotts behandling,

eller ock röra överenskommelser med

främmande makter i sådana ämnen.

3. Utskottet åligger —--re
geringsformen

stadgat.

Utskottets förslag:

Tillfälligt utskott må ock tilläättas

för ändamål, varom i § 44 mom. 2 förmäles.

4. Å urtima — — ;— förekommande

ärenden.

5. Valen till — — — beslutad

stadga.

6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd

eller regeringsråd i utskott eller

val till utskott deltaga.

Ej heller må någon, av vilken riksdagen

kan fordra redo och ansvar,

inväljas i utskott, där redovisning för

hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma.

Vad nu stadgats skall likväl

ej utgöra hinder att i statsutskottet invälja

förutvarande ledamot av statsrådet,

dock utan rätt för denne att

inom utskottet deltaga i behandling av

ärende, varom i § 39 mom. 2 förmäles.

§ 37.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

---och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som

antingen angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

örn statsrådets ansvarighet, örn

statsdepartementen, örn kommandomål,

örn förvärvande och förlust av

medborgarrätt, örn rikets vapen och

flagga, örn allmänt kyrkomöte och örn

allmän folkomröstning i ämnen, som

ej tillhöra annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger--— re
geringsformen

stadgat.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

71

Nuvarande lydelse:

4. Utskottet tillkommer----

vägrar proposition.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper

Utskottets förslag:

I den mån utskottet vid granskningen

av statsrådets protokoll och handlingar

finner däri berörda förhåltmden,

med hänsyn till rikets säkerhet

eller andra av förhållandet till

främmande makt betingade, synnerligen

viktiga skäl, böra hemliga hållas,

vare utskottets ledamöter till tystnadsplikt

förbundna. Ledamot eller suppleant

skall första gången han är närvarande

vid sammanträde med utskottet

avgiva försäkran örn tystnadspliktens

iakttagande.

4. Utskottet tillkommer -—--

vägrar proposition.

§ 38.

1. Utrikesutskottet skall meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som röra

överenskommelser med eller förhållandet

till främmande makter eller mellanfolkligt

samarbete i övrigt och icke

skola av annat utskott behandlas eller

semi äro av övervägande utrikespolitisk

eller handelspolitisk innebörd.

2. I den mån utskottet, med hänsyn

till rikets säkerhet eller andra av förhållandet

till främmande makt betingade,

synnerligen viktiga skäl, finner

i visst ämne meddelade upplysningar

böra hemliga hållas, vare utskottets

ledamöter till tystnadsplikt förbundna.

Ledamot eller suppleant skall första

gången han är närvarande vid sammanträde

med utskottet avgiva försäkran

örn tystnadspliktens iakttagande.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå

del av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov till riksdagen

avlåtna proposition och äga tillgång

till alla statsverkets räkenskaper

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

och handlingar, åligger att, i den

mån det icke gäller jordbruksärenden

eller pensions- och indragningsstatema,

granska, utreda och uppgiva statsverkets

tillstånd och förvaltning samt

föreslå vad till fyllandet av dess behov

erfordras, varvid nödiga indragningar

och besparingar böra iakttagas,

så ock att föreslå beloppet av de

summor, vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser

avsättas, och att uppgiva huru mycket

bör genom bevillningar utgöras, ävensom

att uppgöra förslag till riksstat.

2. Utskottet tillkommer —---

ansvar yrka.

§ 40.

Bevillningsutskottet åligger att bereda

alla dit från kamrarna hänvisade

frågor, som angå förändring uti föreskrifterna

om bevillnings utgörande,

att förslagsvis beräkna inkomsterna

av de särskilda bevillningarna, och att,

sedan statsverkets behov blivit utredda

och bestämda, opåmint föreslå

sättet för hevillningens ökande, örn det

erfordras, eller dess minskande, om sådant

kan äga rum, och i sammanhang

därmed till riksdagen avgiva förslag

till bevillningsstadgar. Utskottet må

därjämte uti bevillningsfrågor föreslå

vad det anser billigt och nyttigt.

och handlingar, åligger att, i den mån

det icke gäller jordbruksärenden, pensionsstaten

eller riksdags- och revisionsko

stnader eller kostnader för

riksdagens hus och riksdagens verk,

granska, utreda och uppgiva statsverkets

tillstånd och förvaltning samt

föreslå vad till fyllandet av dess behov

erfordras, varvid nödiga indragningar

och besparingar böra iakttagas,

så ock att föreslå beloppet av de summor,

vilka, jämlikt 63 § regeringsformen,

skola för särskilda händelser avsättas.

Utskottet åligger därjämte att,

antingen i den ordning § 47 stadgar

gemensamt med eller eljest efter samråd

med de övriga utskott, vilka handlägga

statsreglering sfrågor, förslagsvis

beräkna statsverkets ordinarie inkomster,

uppgiva huru mycket bör genom

bevillningar utgöras samt uppgöra förslag

till riksstat.

2. Utskottet tillkommer — —• —

ansvar yrka.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att

bereda alla dit från kamrarna hänvisade

frågor, som angå föreskrifter

örn bevillnings utgörande. Utskottet

har även att, antingen i den ordning

§47 stadgar gemensamt med eller eljest

efter samråd med de övriga utskott,

vilka handlägga statsreglering sfrågor,

förslagsvis beräkna inkomsterna av de

särskilda bevillningarna samt, sedan

statsverkets behov blivit utredda och

bestämda, föreslå sättet att genom bevillning

åvägabringa jämvikt i statsregleringen.

Utskottet må därjämte

uti bevillningsfrågor föreslå vad det

anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela

utlåtanden och avgiva förslag i

s. 73 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

73

Nuvarande lydelse:

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål, för vilka

utskottet fått sig sådan makt av riksdagen

uppdragen, giva föreskrifter örn

bankens och riksgäldskontorets förvaltning

ävensom att föreslå vad till

fyllandet av riksgäldsverkets behov

erfordras.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna hänvisade

frågor örn stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av lagar

och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar

samt om rikets mynt.

3. Utskottet skall jämväl undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition

vad angår pensions- och indragningsstaterna

och med anledning därav

liksom ock med avseende å de från

kamrarna dit hänvisade frågor rörande

pensionsväsendet avgiva utlåtanden och

förslag.

Utskottets förslag:

anledning av de från kamrarna dit

hänvisade frågor om stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

lagar och författningar rörande kommunala

skatter samt, jämväl i andra

fall än i mom. 1 avses, rörande alkoholhaltiga

varor.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka

och utreda riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse och tillstånd

samt att föreslå och i mål, för vilka

utskottet fått sig sådan makt av riksdagen

uppdragen, giva föreskrifter örn

bankens och riksgäldskontorets förvaltning

ävensom att föreslå vad till

fyllandet av riksgäldsverkets behov

erfordras. Utskottet skall ock meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av de från kamrarna dit hänvisade

frågor, som avse användningen

av de under riksgäldskontorets förvaltning

stående utlånings fonder.

2. Utskottet tillkommer ock att

meddela utlåtanden och avgiva förslag

i anledning av de från kamrarna hänvisade

frågor örn stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av lagar

och författningar rörande såväl riksbanken

som andra bankinrättningar

samt örn rikets mynt ävensom angående

pensionsväsendet.

3. Utskottet skall jämväl undfå del

av Konungens angående statsverkets

tillstånd och behov avlåtna proposition,

vad angår pensionsväsendet samt

riksdags- och revisionskostnader ävensom

kostnader för riksdagens hus och

riksdagens verk, och med anledning

därav liksom ock med avseende å övriga

från kamrarna dit hänvisade frågor

i dessa ämnen avgiva utlåtanden

och förslag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

KonstituUonsutsJcottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla

frågor, som under överläggning komma,

och örn lagligheten av allt, som

inom kammaren sig tilldrager. En var

yttrar sig i den ordning, han därtill

sig anmält och uppropad bliver, och

må ej någon vara berättigad att tala

utom protokollet. Ingen må tillåta

sig personligen förolämpande uttryck;

sker det, äger kammaren gröva, huruvida

den ledamot, som sålunda sig förgått,

må av talmannen erhålla tjänlig

föreställning och varning, eller om saken

bör till laga domstols behandling

överlämnas eller ock alldeles förfalla.

Utskottets förslag:

§ 44.

1. Finnes fråga äga nära samband

med ämne, som tillhör visst ständigt

utskotts behandling, må frågan kunna

till nämnda utskott hänvisas, ändå att

den enligt föreskrifterna i §§ 37—43

skolat handläggas av annat ständigt

utskott.

2. Därest i någondera kammaren

fråga väckes, som icke enligt vad i

§§ 37—43 stadgas tillhör visst ständigt

utskotts behandling, må frågan

hänvisas till det ständiga utskott, under

vars behandling densamma grönäs

närmast höra, eller till ett tillfälligt

utskott.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger

varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla

frågor, som under överläggning komma,

och om lagligheten av allt, som

inom kammaren sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning,

han därtill sig anmält och uppropad

bliver. Dock må ledamot, som under

överläggningen i en fråga redan yttrat

sig, gå sätt kammaren särskilt föreskriver,

kunna för kort genmäle till

en efterföljande talare erhålla ordet

omedelbart efter denne.

Ej må någon vara berättigad att

tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen

förolämpande uttryck eller eljest uggträda

gå ett mot god ordning stridande

sätt. Sker det, och låter den felande

sig icke av talmannens föreställning

rätta, äger talmannen fråntaga honom

ordet. Har sådant ägt rum, må den

felande för det sammanträdet icke vidare

yttra sig. Väckes förslag, att

den ledamot, som sålunda sig förgått,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

75

Nuvarande lydelse:

Utskottets förslag:

§ 54.

Konungens skrivelser —---dess

yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima

riksdag avlämnas inom sjuttio dagar

från dess öppnande, och må proposition

ej senare avlåtas, utan så är,

att Konungen finner någon under

riksdagen inträffad händelse därtill

föranleda eller prövar uppskov med

framställningen lända riket till men.

därjämte må av talmannen erhålla

varning eller att saken bör till laga

domstols behandling överlämnas, skall

beslut däröver av kammaren vid nästa

sammanträde utan föregående överläggning

fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser — — — dess

yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima

riksdag avlämnas inom sextio dagar

från dess öppnande, och må proposition

ej senare avlåtas, utan så är,

att Konungen finner någon under

riksdagen inträffad händelse därtill

föranleda eller prövar uppskov med

framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt

utskotts behandling, må av riksdagsman

i den kammare, han tillhör, göras

inom tio dagar från riksdags öppnande,

dock att motion i grundlagsfråga

må väckas inom fyrtio dagar från

öppnandet och motion, som föranledes

av kungl, proposition, vilken efter

öppnandet till riksdagen avlåtits, sist

vid det sammanträde, som infaller näst

efter tio dagar från propositionens av
-

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den

kammare, han tillhör, göras inom femton

dagar från riksdags öppnande.

Dock må motion, som föranledes av

kungl, proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlåtits, väckas

sist vid det sammanträde, som infaller

näst efter tio dagar från propositionens

avlämnande i kammare. I sistnämnda

fall åge likväl kammare, därest den

med hänsyn till infallande helg eller

Anm. till § 55. Vid. 1930 års riksdag har såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antagits följande förslag till ändrad lydelse av § 55 riksdagsordningen, vilket, därest ovanstående förslag

antages såsom vilande, kommer att bliva alternativ till detta:

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt ntskotts behandling, må av riksdagsman i den kammare, han

tillhör, göras inom tio dagar från riksdags öppnande, dock att motion i grundlagsfråga må väckas

inom fyrtio dagar från öppnandet och motion, som föranledes av kungl, proposition, vilken efter öppnandet

till riksdagen avlåtits, sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens

avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till

infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av

motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens

avlämnande, och må fråga härom ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då

propositionen avläts.

Motion i — — — — — — — — — — — — — — — — — må väckas.

I frågor, — — — — — — — —- — — — — — — — — — är samlad.

Motion bör — — — — — — — — — — — — — — — — sammanföras.

Konungens propositioner, — — — — — — — — — — — — genast avgöras.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

lämnande i kammare. I sistnämnda

fall åge likväl kammare, därest den

med hänsyn till infallande helg eller

ärendets synnerliga omfattning finner

sådant nödigt, medgiva utsträckning

av motionstiden, dock längst till det

sammanträde, som infaller näst efter

tjugu dagar från propositionens avlämnande,

och må fråga härom ej

väckas senare än vid sammanträdet

näst efter det, då propositionen avläts.

Motion i ämne, som tillhör tillfälligt

utskotts behandling, må väckas inom

tjugu dagar efter riksdags öppnande,

kammare obetaget att för särskilt fall

medgiva, att sådan motion även senare

må väckas.

I frågor, som röra någondera kammaren

enskilt, samt i frågor, som av

redan inom någondera kammaren fattat

beslut eller annan under riksdagen

inträffad händelse omedelbarligen föranledas,

må motion framställas, så

länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till

protokollet avlämnas. Ej må i en

skrift flera mål av olika beskaffenhet

sammanföras.

Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, som tillhöra ständigt

utskotts behandling, kunna icke

till avgörande i kammare företagas,

innan utskott däröver avgivit yttrande.

Angår motion annat ämne, och

rörer det ej kammaren enskilt, kan

motionen ej utan remiss till utskott bifallas.

Frågor, som röra någondera

kammaren enskilt, må genast avgöras.

§ 58.

När proposition eller motion första

gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt

Utskottets förslag:

ärendets synnerliga omfattning finner

sådant nödigt, medgiva utsträckning

av motionstiden, dock längst till det

sammanträde, som infaller näst efter

tjugu dagar från propositionens avlämnande.

Fråga örn sådan utsträckning

må ej väckas senare än vid andra

sammanträdet efter det, då propositionen

avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren

enskilt, samt i frågor, som av

redan inom någondera kammaren fattat

beslut eller annan under riksdagen

inträffad händelse omedelbarligen föranledas,

må motion framställas, så

länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till

protokollet avlämnas. Ej må i en skrift

flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock

motioner i ämnen, som ej röra kammare

enskilt, kunna icke till avgörande

i kammare företagas, innan utskott

däröver avgivit yttrande.

§ 58.

När proposition eller motion första

gången i kammare förekommer, skall

den, så framt ej kammaren enhälligt

s. 77 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

77

Nuvarande lydelse:

Utskottets förslag:

densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde,

då sådan hänvisning hör ske,

därest frågan ej nedlägges eller, örn

den rörer kammaren enskilt, eljest

bliver avgjord. Färje ledamot äger i

målet avgiva yttrande, vilket jämväl

till utskottet överlämnas; men ej må

därav remissen till utskottet uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga örn

sådan utsträckning av motionstid, som

i 55 § första stycket sägs, eller uppstår

fråga till vilket utskott ett mål

bör hänvisas, skall sådan fråga blott

för det sammanträde, då den väckt

blivit, kunna läggas på bordet, men

vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende —• •—- — överläggningen

slutad.

densamma genast till utskott förvisar,

ligga på bordet till nästa sammanträde.

Vid detta sammanträde bör hänvisning

till utskott ske, därest frågan

ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren

enskilt, eljest bliver avgjord;

dock att, där fråga är av beskaffenhet

att kunna hänvisas till tillfälligt utskott,

med beslut örn hänvisning må

anstå längst till det sammanträde, som

inträffar näst efter motionstidens utgång.

Vid remiss till utskott äger varje

ledamot i målet avgiva yttrande, vilket

jämväl till utskottet överlämnas;

men ej må därav remissen uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga örn

sådan utsträckning av motionstid, som

i 55 § första stycket sägs, eller uppstår,

i annat fall än i första stycket

av denna paragraf avses, fråga till

vilket utskott ett mål bör hänvisas,

skall sådan fråga blott för det sammanträde,

då den väckt blivit, kunna

läggas på bordet, men vid det nästföljande

ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende -— --överlägg
ningen

slutad.

Amri. till § 60. Vid 1930 års riksdag Ilar såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling

antagits följande förslag till ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen, vilket, därest ovanstående förslag

antages såsom vilande, kommer att bliva alternativ till detta:

§ 60.

1. När ärende — — — — — — — — — — överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i den ordning, här nedan

i detta morn. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition

lyda på bifall. Om denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera

delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen

framställas i enahanda ordning, som nn är föreskriven. — Propositionen skall alltid endast med ja

eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, varvid skall

bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; en var i övrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva.

— Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas,

justeras och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, om

votering skall äga rmn, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet.

Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd rösturna en ja-sedel

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

2. Därefter bör, utom i de fall,

mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, bär nedan i

detta mom. stadgas. Kan fråga bliva

föremål för bifall eller avslag, bör talmans

första proposition lyda på bifall.

Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar

i saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande

propositionen i enlighet med dem

uppställas. Innefattar ett förslag flera

delar, som ej lämpligen kunna i ett

sammanhang avgöras, bör särskild

proposition å vardera delen framställas

i enahanda ordning, som nu är föreskriven.

— Proposition skall alltid

endast med ja eller nej besvaras, och

talmannen tillkännagive sin uppfattning

av det svar, som lämnats, varvid

skall bero, såvida ej votering begäres,

vilken då ej må vägras; envar

i övrigt obetaget att låta sin särskilda

mening i protokollet antecknas. Ingen

må försöka att beslutet genom ny

överläggning uppriva. — Då voteras

skall, bör voteringsproposition jämte

tydlig kontraproposition genast författas,

justeras och anslås, samt omröstningen

strax därefter verkställas;

men ej må proposition göras, örn votering

skall äga rum, ej heller någon

omröstning därom tillåtas. Omröstningen

skall ske öppet. Befinnas de

avgivna rösterna lika delade, nedlägge

Utskottets förslag:

2. Därefter bör, utom i de fall,

mom. 3 upptager, proposition framställas

i den ordning, här nedan i

detta mom. stadgas.

Kan fråga bliva föremål för bifall

eller avslag, bör talmans första proposition

lyda på bifall. Om denna

besvaras med nej, och anmärkningar i

saken blivit under överläggningen

gjorda, bör den följande propositionen

i enlighet med dem uppställas. Innefattar

ett förslag flera delar, som ej

lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras,

bör särskild proposition å vardera

delen framställas i enahanda ordning,

som nu är föreskriven.

Proposition skall alltid endast med

ja eller nej besvaras, och talmannen

tillkännagive sin uppfattning av det

svar, som lämnats, varvid skall bero,

såvida ej votering begäres, vilken då

ej må vägras; envar i övrigt obetaget

att låta sin särskilda mening i protokollet

antecknas. Ingen må försöka

att beslutet genom ny överläggning

uppriva.

Då voteras skall, bör voteringsproposition

jämte tydlig kontraproposition

genast författas, justeras och

upplåsas, samt omröstningen strax

därefter verkställas; men ej må proposition

göras, örn votering skall äga

rum, ej heller någon omröstning därom

tillåtas. Omröstningen skall ske öp
-

och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna

och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter

på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan. .

3 Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i tredje

punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmärs, skall antid avgöras genom votering. I ty fall

galle angående voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående morn. sågs; dock

bör justerad proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning skall

alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande av

lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning

före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet

av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och

avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten genast förstoras.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

79

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

talmannen i en därtill avsedd rösturna

en ja-sedel och en nej-sedel, båda

lika till storlek och utseende, tryckta

och omärkta samt var för sig slutna

och hoprullade, och avgöres då omröstningens

utgång genom den sedel,

som en av kammarens ledamöter på

anmodan av talmannen upptager ur

rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten

av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i tredje punkten av 52 §

i denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty

fall gälle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i

nästföregående mom. sägs; och bör,

sedan nämnda propositioner anslagits,

omröstning genast äga rum. Sådan

omröstning skall alltid ske med tryckta

och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande

av lika röstetal för ja och nej, i mål,

där blott enkel pluralitet erfordras,

talmannen vid varje omröstning före

sedlarnas uppräkning en bland dem

uttaga och genast förseglad avlägga.

Örn vid sammanräknandet av de övriga

sedlarna rösterna befinnas lika

delade, skall den förseglade sedeln

öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet

redan vunnen, bör den avlagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar,

och iakttages därvid, att namnsedlarna,

så framt de skola bliva gällande,

böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från all tvetydighet

i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende

pet. Befinnas de avgivna rösterna lika

delade, nedlägge talmannen i en därtill

avsedd rösturna en ja-sedel och en nejsedel,

båda lika till storlek och utseende,

tryckta och omärkta samt var

för sig slutna och hoprullade, och avgöres

då omröstningens utgång genom

den sedel, som en av kammarens ledamöter

på anmodan av talmannen upptager

ur rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten

av 110 § regeringsformen eller i 32 §

2 mom. eller i sista stycket av 52 § i

denna riksdagsordning förmäles, skall

alltid avgöras genom votering. I ty

fall galle angående voteringsproposition

jämte kontraproposition vad i

nästföregående mom. sägs; dock bör

justerad proposition anslås och därefter

omröstning genast äga rum. Sådan

omröstning skall alltid ske med tryckta

och omärkta, enkla, slutna och hoprullade

sedlar, och bör, till undvikande

av lika röstetal för ja och nej, i mål,

där blott enkel pluralitet erfordras,

talmannen vid varje omröstning före

sedlarnas uppräkning en bland dem

uttaga och genast förseglad avlägga.

Om vid sammanräknandet av de övriga

sedlarna rösterna befinnas lika

delade, skall den förseglade sedeln

öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet

redan vunnen, bör den avlagda

sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar,

och iakttages därvid, att namnsedlarna,

så framt de skola bliva gällande,

böra vara enkla, hoprullade,

omärkta och fria såväl från all tvetydighet

i anseende till personernas

namn som från oriktighet i anseende

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Nuvarande lydelse:

till deras antal; dock skall i fråga om

val till utskott gälla, vad uti den i

37 § 5 mom. omförmälda stadga finnes

föreskrivet. Mellan personer, som

vid val undfått lika antal röster, skiljes

genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som

för riks dags göromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses

nödiga till iakttagande jämte grundlagarna

och den i 37 § 5 mom. omförmälda

stadga, äger riksdagen eller i

ämne, som angår kammare enskilt, denna

kammare att fastställa. Ej må något

däri införas, som mot grundlag eller

annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen,

vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen avlåtna

förslag, genom skrivelser till Konungen

avlämnas. Å Konungms propositioner

i frågor örn stiftande, ändring,

förklaring eller upphävande av

grundlag skola riksdagens svar, därest

heslutet innefattar bifall till Konungens

förslag, på rikssalen å dag, som Konungen

utsätter, överlämnas.

§ 80.

I mål — -—• — ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet av

andra för bägge kamrarna gemensamma

skrivelser, ävensom av riksdagsbeslutet,

besörjes genom ett särskilt

riksdagens kansli under inseende av

två inom första och två inom andra

kammaren därtill utsedda ledamöter,

vilka jämväl, tillika med kamrarnas

talmän och vice talmän, tillkommer

Utskottets förslag:

till deras antal; dock skall i fråga örn

val till utskott gälla, vad uti den i

§ 36 morn,. 5 omförmälda stadga finnes

föreskrivet. Mellan personer, som

vid val undfått lika antal röster, skiljes

genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som

för riksdagsgöromålen och ordningen

hos kamrarna och utskotten anses nödiga

till iakttagande jämte grundlagarna

och den i §36 morn. 5 omförmälda

stadga, äger riksdagen eller, i ämne,

som angår kammare enskilt, denna

kammare att fastställa. Ej må något

däri införas, som mot grundlag eller

annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen,

vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom

svaren på Hans till riksdagen avlåtna

förslag, genom skrivelser till

Konungen avlämnas.

§ 80.

I mål---ärendet berett.

Uppsättandet och expedierandet av

andra för bägge kamrarna gemensamma

skrivelser besörjes genom ett särskilt

riksdagens kansli under inseende

av två inom första och två inom

andra kammaren därtill utsedda ledamöter,

vilka jämväl, tillika med kamrarnas

talmän och vice talmän, tillkommer

att utse och förordna de tjän
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

81

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

att utse och förordna de tjänstemän,

som riksdagen anser för detta kansli

erforderliga.

Ej må expedition över något riksdagens

beslut utgå förr än den blivit

inför kamrarna justerad. Riksdagsbeslutet

skall av riksdagens ledamöter

underskrivas. Övriga från riksdagen

utgående expeditioner undertecknas

endast av talmännen.

stemän, som riksdagen anser för detta

kansli erforderliga.

Ej må expedition över något riksdagens

beslut utgå förr än den blivit

inför kamrarna justerad. Från riksdagen

utgående expeditioner undertecknas

av talmännen.

Tryckfrihetsförordningen.

§2. § 2.

4:o. I grund — — — som helst.

Vid föregående---ovägerligen

iakttagas :

Att protokoll, hållna bos Konungen

i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och

handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,

eller konstitutionsutskottets,

rörande statsrådet, eller banko-

och riksgäldsverkens, eller bankooch

statsutskottens, eller revisorers över

banko- och riksgäldsverken, rörande

samma verks hemliga ärenden, icke

kunna före femtio år efter protokollets

eller handlingens datum till tryckning

fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd,

utbekommas. Utgivas sådana —

--icke uppenbara.

4:o. I grund — — — som helst.

Vid föregående — ---ovägerligen

iakttagas:

Att protokoll, hållna hos Konungen

i ministeriella ärenden och kommandomål,

eller statsrådets protokoll och

handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens,

eller konstitutionsutskottets,

rörande statsrådet, eller utrikesutskottets,

rörande upplysningar,

som prövats böra hemliga hållas, eller

banko- och riksgäldsverkens, eller banko-

och statsutskottens, eller revisorers

över banko- och riksgäldsverken, rörande

samma verks hemliga ärenden, icke

kunna före femtio år efter protokollets

eller handlingens datum till tryckning

fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd,

utbekommas. Utgivas sådana —

—- — icke uppenbara.

2) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån de icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet här ovan hemställt,

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. lh haft. (Nr 26—27.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, K. J. Ekman, Thulin,

David Bergström, greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Mellén, Larsén,

Gustafson i Kasenberg, Hallén, Lindmark, Karlsson i Vadstena, Olsson i Mora,

Fast, Petersson i Broaryd och Alströmer.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

83

Reservationer:

A) Vid avd. I avseende inledning:

a) av herr Reuterskiöld, som anfört:

Då jag anser önskligt, att de förslag till förbättringar i den svenska riksdagens

arbetsformer, som genom betänkandet nu föreläggas riksdagen till avgörande,

och som i sina väsentliga delar äro, efter min uppfattning, av synnerligt

stor betydelse med hänsyn till en vidare utveckling genom praxis, har jag

ej velat för min del försvåra förslagens genomförande genom avvikande yrkanden.

Men jag har dock ansett mig böra reservationsvis angiva vissa punkter,

beträffande vilka jag hyser tvekan, huruvida de äro alldeles lyckliga.

Sålunda finner jag statsutskottets utökning till 30 ledamöter, utan att jordbruksutskottet

samtidigt erhåller till sig överförda alla jord- och vatten- samt

skogslagstiftningsfrågor med avstående till statsutskottet av jordbrukets huvudtitel,

icke behövlig eller lämplig, även örn den icke är direkt skadlig. Likaså

kan jag ej finna annat än att det nya utrikesutskottet bort erhålla även dechargefrågoma

rörande utrikesdepartementet; skälen häremot äro icke bärande,

även örn de kunna synas vid första påseendet övertygande. Beträffande utskottets

uttalanden angående utrikesnämnden har jag ansett mig icke kunna

biträda dem i den kategoriska form, de erhållit, då de varken äro uttryck för

en objektivt nödvändig ståndpunkt eller ens på något som helst sätt kunna

binda kommande riksdagars konstitutionsutskott. Ej heller kan efter min

mening avfattningen av stadgandet örn bevillningsutskottets uppgifter i fråga

örn lagstiftningen, så vitt angår alkoholhaltiga varor, anses lycklig, även örn

den är i viss mån bättre än i det ursprungliga förslaget; jag vidhåller min uppfattning,

att här bort införas all monopollagstiftning genom Konung och riksdag.

Slutligen vidhåller jag vad jag beträffande anordningarna för budgetbehandlingen

till kommittébetänkandet anfört, men finner, att vad här ytterligare

erfordras, det kan komma, sedan praxis börjat utvecklas på grund, som

nu kan läggas.

b) av herrar David Bergström, Olsson i Mora och Fast, vilka yttrat:

Såsom en svaghet i den utredning beträffande riksdagens arbetsformer, som

verkställts av 1930/31 års kommitté, framstår kommitténs intetsägande, å en

knapp sida levererade utlåtande i det icke oviktiga ämnet örn eventuell uppdelning

av riksdagens årliga sammanträdestid på två sessioner och vad därmed

kunde äga sammanhang.

Att konstitutionsutskottet, liksom Kungl. Maj :t, icke tilltrott sig att på basis

av en dylik otillfredsställande utredning framlägga något utarbetat förslag i nu

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

berörda hänseende, är begripligt. Då denna fråga sålunda kommer att ligga

kvar olöst och i sagda ofärdiga skick får tagas i arv av framtiden, har det dock

synts oss på sin plats att, örn också endast i reservationens form, en uttrycklig

påminnelse om detta mycket viktiga problem och om dess fortsatta tillvaro

såsom ett sådant inrymmes i konstitutionsutskottets utlåtande.

B) Vid avd. II avseende utskottsorgauisationen:

Vid punkten 1 angående begränsning av tillfälliga utskotts användning:

av herrar David Bergström, Gustafson i Kasenberg, Olsson i Mora och Fast,

vilka ansett utskottets utlåtande i denna punkt böra hava följande lydelse:

De tillfälliga utskotten ha i praxis blivit lika permanenta som de ständiga

utskotten. De ha också enligt utskottets mening rätt väl fyllt sina uppgifter.

Frågan örn de tillfälliga utskottens avskaffande eller begränsning av deras

arbetsuppgifter har vid upprepade tillfällen bringats under riksdagens prövning,

men förslag i sådan riktning hava hittills av riksdagen avslagits. Den

minskning av de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter, som under de senaste

åren ägt rum, är väsentligen beroende av förändrad praxis från talmännens

sida, varigenom flera motioner, som tidigare skulle ha hänvisats till beredning

av tillfälligt utskott, kommit att gå till ständigt utskott, ett förhållande som

när som helst kan genom förändrad praxis upphöra. Att såsom i propositionen

föreslås, tillfälligt utskott skall utses endast vid beredning av fråga, som

berör kammare enskilt, eller för beredning av en eller annan motion i övrigt,

finner utskottet allt annat än tillfredsställande. Ett bifall till propositionen

i denna punkt torde i realiteten innebära de tillfälliga utskottens avskaffande.

De tillfälliga utskotten ha skapat möjlighet för yngre riksdagsmän att

från början aktivt deltaga i utskottsarbete, vilken möjlighet annars skulle

hava flera år försenats. Det olika antalet ledamöter i första och andra kammaren

möjliggör endast en mindre utökning av antalet ledamöter i de ständiga

utskotten, och en utökning av antalet suppleanter i de ständiga utskotten erbjuder

i regel endast ett passivt deltagande i utskottsarbetet, medan ledamotskap

i tillfälligt utskott möjliggör ett aktivt inträngande i riksdagsarbetet.

Genom tillsättandet av sekreterare jämväl i de tillfälliga utskotten har visserligen

betydelsen av arbetet inom dessa utskott ur skolningssynpunkt förminskats,

men inga hinder borde föreligga för en återgång till tidigare förhållanden,

då sekreteraregöromålen uppdelades på utskottsledamöterna. Därest

det skulle befinnas ändamålsenligt att begränsa de tillfälliga utskottens antal,

kan detta ske utan några grundlagsändringar, enär varje kammare för

sig bestämmer, huru många tillfälliga utskoti som skola tillsättas.

De olägenheter, som anses följa genom att en fråga, som väckts i båda kamrarna

och vilken hänvisats till beredning av tillfälligt utskott, skulle beredas

av tvenne utskott, kunna övervinnas genom samarbete under hand mellan de

båda utskotten.

Därest de tillfälliga utskotten avskaffas, måste alla i motionsväg väckta

frågor behandlas av båda kamrarna, medan nu av de motioner, som endast

s. 85 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

85

väckts i ena kammaren och hänvisats till tillfälligt utskott, allenast de, som

biträtts av denna kammare, komma under medkammarens prövning. Ett bifall

till propositionen komme sålunda att något öka riksdagsarbetet. Därest de tillfälliga

utskotten avskaffades och tidigare dit hänvisade frågor skulle behandlas

av ständigt utskott, kommer statsutskottet säkerligen att få till sig hänvisat

det största antalet dylika frågor. Då statsutskottet är det utskott, som är mest

arbetstyngt, måste en sådan åtgärd innebära motsatsen till rationalisering av

riksdagsarbetet. De ständiga utskottens arbetsbörda medgiver näppeligen en

ingående prövning av de frågor, som nu beredas av tillfälligt utskott.

Vi ha icke kunnat biträda Kungl. Maj:ts proposition i de delar, som beröra

de tillfälliga utskottens ställning, varför vi hemställa,

att såväl förevarande proposition som utskottets förslag i

vad de angå begränsning av de tillfälliga utskottens användning

måtte av riksdagen avslås.

Vid punkten 2 angående utrikesutskott och utrikesnämnd m. m.:

a) av herrar Strömberg, K. J. Ekman, greve Spens, Sundberg och Gustafson

i Kasenberg, som anfört:

Konstitutionsutskottet föreslår i sitt nu föreliggande utlåtande, att »utrikesutskottet

skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade

frågor, som röra överenskommelser med eller förhållandet till främmande

makter eller mellanfolkligt samarbete i övrigt och icke skola av annat

utskott behandlas eller som äro av övervägande utrikespolitisk eller handelspolitisk

innebörd».

Detta stadgande är till sin innebörd synnerligen oklart. Frågor, som »röra

överenskommelser med eller förhållandet till främmande makter eller mellanfolkligt

samarbete i övrigt och icke skola av annat utskott behandlas», synas

icke kunna vara några andra frågor än de, som hittills gått till konstitutionsutskottet,

möjligen med tillägg av en eller annan fråga, som någon gång hänvisats

till tillfälligt utskott. Dessa frågor äro icke av annan beskaffenhet,

än att de mycket väl kunna stanna kvar hos konstitutionsutskottet, som hittills

på ett tillfredsställande sätt handlagt dylika frågor.

Förutom dessa frågor skulle till det nya utrikesutskottet hänvisas frågor,

som äro av »övervägande utrikespolitisk innebörd». Vilka äro dessa frågor?

Säkerligen kan icke en enda sådan fråga uppvisas, vilken icke helt och fullt

faller in under de redan tidigare i paragrafen omnämnda frågorna om »överenskommelser

med eller förhållandet till främmande makter eller mellanfolkligt

samarbete i övrigt». Vid tillämpningen torde visa sig, att till utrikesutskottet

icke komma att hänvisas andra sådana frågor, än de som tidigare plägat gå

till konstitutionsutskottet.

Slutligen nämnas i den föreslagna lagtexten såsom tillhörande utrikesutskottet

frågor, som äro av »handelspolitisk innebörd». Räknas frågor om tullar

och tulltraktater dit? De torde svårligen kunna frånkännas »handelspolitisk»

innebörd; men det kan likväl ifrågasättas, huruvida utrikesutskottet skulle

vara mera skickat att behandla dylika frågor än bevillningsutskottet. Ena
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

handa är förhållandet nied andra frågor rörande varuutbytet med främmande

länder, vilka förut behandlats av olika utskott, allt efter frågornas olika natur.

Den sakkunskap och erfarenhet, som för behandlingen av sådana frågor är den

viktigaste och mest angelägna, torde knappast vara att påräkna inom det blivande

utrikesutskottet.

Granskningen giver vid handen, att utrikesutskottet knappast torde komma

att syssla med andra frågor än dem, som för närvarande tillhöra konstitutionsutskottet,

jämte de nyss omförmälda »handelspolitiska frågorna». För de

förra frågornas behandling är utrikesutskottet icke behövligt; och för de senare

frågornas handläggning torde utskottet i de flesta fall komma att sakna

nödig kompetens.

På grund av vad sålunda anförts yrka vi:

att förslaget örn ändring av § 53 regeringsformen, avseende

inrättandet av ett utrikesutskott, måtte av riksdagen avslås;

att förslaget örn ändring av § 37 riksdagsordningen ( i utskottets

förslag upptagen såsom § 36), så vitt avser tillsättande

av ett utrikesutskott och antalet ledamöter i ett sådant

utskott, måtte av riksdagen avslås och att följaktligen i utskottets

förslag till § 36 mom. 1 orden »ett utrikesutskott»

samt »utrikesutskottet av sexton» måtte utgå;

att förslaget örn ändring av § 38 riksdagsordningen (motsvarande

§§ 37 och 38 i utskottets förslag), så vitt angår det

föreslagna utrikesutskottet, måtte av riksdagen lämnas utan

bifall och följaktligen dels utskottets förslag till § 37 mom. 2

avslås, och dels utskottets förslag till § 38 mom. 1 och 2 avslås;

samt

att förslaget örn ändring av § 2 mom. 4:o tryckfrihetsförordningen,

så vitt avser det föreslagna utrikesutskottets protokoll

och handlingar, måtte av riksdagen avslås.

b) av herr Mellén, som anfört:

När konstitutionsutskottet tillstyrkt det framställda förslaget att, samtidigt

med inrättandet av ett särskilt riksdagsutskott för utrikesäreniden, lämna utrikesnämnden

i orubbat bo, utgör detta icke någon rationell lösning utan en

kompromiss. Utskottet har i likhet med kommittén funnit det böra bero på

framtida erfarenheter, örn utrikesutskottet och utrikesnämnden i någon form

böra koordineras. En uppenbar dualism kommer att föreligga mellan utrikesnämnden

och det föreslagna utrikesutskottet, vilken bör undvikas och hävas.

Detta lärer knappast kunna ske annorlunda än genom att utrikesutskottet under

riksdagen även fungerar såsom utrikesnämnd. Först därigenom kan nödig

enhetlighet i utrikesf rågö mas behandling ernås och risker för skadliga friktioner

och motsättningar undgås. Men härigenom behöva ingalunda de hittills

tillämpade formerna vid den förberedande rådplägningen med Konungen

och regeringen brytas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Konstihitionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

87

Bör sålunda utrikesutskottet fungera i utrikesnämmdens stad och ställe under

riksdagen, återstår frågan om formerna för rådplägningen mellan riksdagarna.

Härvid kan man tänka sig, antingen att utrikesutskottet får förlängt

mandat för denna uppgift till nästa riksdags början, eller att en särskild

delegation med den nuvarande utrikesnämnden® namn tillsättes för samma

tid och för samma ändamål. Det senare alternativet synes vara att föredraga.

Sker valet av utrikesnämnd vid slutet av riksdagen, kan hänsyn även tagas

till eventuell ministärförändring under riksdagen, varigenom de av skiftet

beroende partierna i motsats till väd för närvarande gäller kunna vidtaga de

ändrade dispositioner i sin representation, som föranledas* av förändringen i

regeringsställningen.

Under åberopande av dessa av herr Nylander m. fl. i motion II: 456 framburna

skäl har jag inom utskottet yrkat, att utskottet i anledning av motionen

ville föreslå riksdagen sådana grundlagsändringar, att till utrikesutskottet

under lagtima riksdag överföras de uppgifter, som för närvarande åvila utrikesnämnden,

att utrikesnämnden endast fungerar för tiden mellan riksdagarna

och att valet till densamma företages vid slutet av varje riksdag, lagtima såväl

som urtima.

c) av herr Lindmark, som tillkännagivit att han, örn han deltagit i behandlingen

av ärendet under punkt 2, skulle hava röstat emot förslag örn inrättande

av utrikesutskott.

Vid punkten 6 angående kamrarnas ledamöters deltagande i utskott:

a) av herrar Sävström, Strömberg, greve Spens, Sundberg och Fast, som anfört:
Konstitutionsutskottet

har till stöd för sitt tillstyrkande av förslaget om utökning

av antalet ledamöter i statsutskottet från 24 till 30 bland annat anfört,

att statsutskottet vore mera arbetstyngt än övriga riksdagsutskott i allmänhet

och att denna omständighet bidroge till den mot riksdagens slut rådande anhopningen

av ärenden i kamrarna. Statsutskottets arbetsmöjligheter borde därför

ökas genom att utskottet tillfördes ytterligare det antal ledamöter, som

svarade mot en ny femte avdelning. Huruvida detta ökade antal ledamöter

under alla förhållanden borde fördelas å fem avdelningar eller användas till

förstärkning av de redan bestående avdelningarnas ledamotsantal vore dock

enligt konstitutionsutskottets mening en intern statsutskottsfråga, i vilken statsutskottet

sålunda självt ägde besluta efter omständigheterna.

Det förhållandet, att statsutskottet ofta mot riksdagens slut avlämnar ett

flertal utlåtanden i viktigare frågor, kan man enligt vår uppfattning icke råda

bot för genom den av konstitutionsutskottet tillstyrkta anordningen att utöka

statsutskottets ledamotsantal. Anhopningen av statsutskottets utlåtanden mot

riksdagens slut beror till största delen på att en stor mängd kungl, propositioner

avlämnas först vid propositionstidens utgång. Minskas propositionstiden,

såsom konstitutionsutskottet nu föreslagit, från 70 till 60 dagar från riksdagens

öppnande, kommer detta säkerligen att bidraga till att statsutskottets

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

utlåtanden kunna få en något tidigare behandling i kamrarna. För övrigt torde

det sena framläggandet av åtskilliga utlåtanden från statsutskottet i flera fall

vara beroende på sådana omständigheter som att de organisations- och lagärenden,

vilka beredas inom andra utskott än statsutskottet, ofta äro förknippade

med anslagskrav, vilka icke kunna av statsutskottet prövas förr, än själva

huvudfrågorna blivit avgjorda. Statsutskottet kan enligt vår uppfattning icke

heller anses vara mera arbetstyngt än vissa av riksdagens övriga ständiga utskott,

örn man tager hänsyn till att det egentliga utredningsarbetet inom statsutskottet

utföres å avdelningarna. Det kan redan på denna grund ifrågasättas,

örn en utökning av statsutskottets ledamotsantal är erforderlig. Härtill kommer

emellertid, att konstitutionsutskottet icke ansett sig kunna eller böra uttala, att

det förstärkta ledamotsantalet under alla förhållanden skulle användas till bildandet

av en ny femte avdelning, utan att det borde bero på statsutskottet

självt att allt efter omständigheterna besluta, örn det borde användas på dylikt

sätt eller till förstärkning av de redan bestående fyra avdelningarnas ledamotsantal.

Men härigenom har utskottet undanryckt den enda hållbara grunden

för förslaget örn en utökning av statsutskottet. I det förberedande arbetet å

statsutskottets avdelningar deltaga nämligen även suppleanterna, varför någon

utökning av utskottets ledamotsantal för förstärkning av avdelningarna ej är

behövlig. Genom utökning av statsutskottets ledamotsantal på sätt som föreslagits

skulle också, och detta är ingalunda det minst vägande skälet mot den

föreslagna anordningen, en ökad tidsutdräkt uppkomma vid plenarbehandlingama

i utskottet, varigenom den tänkta vinsten av förslagets genomförande

skulle i synnerlig grad förminskas. De lättnader i statsutskottets arbetstunga,

som må finnas påkallade, torde kunna i allt väsentligt åstadkommas genom

en jämkning av arbetsmaterialet mellan de olika avdelningarna i utskottet ävensom

genom vissa andra organisatoriska förändringar, som det ligger inom utskottets

behörighet att självt företaga.

Slutligen må erinras, att första kammarens ledamotsantal icke synes medgiva

den föreslagna ökningen av antalet ledamöter i tre av riksdagens nuvarande

ordinarie utskott.

På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå såväl Kungl. Maj:ts som utskottets

förslag örn utökning av statsutskottets ledamotsantal från

24 till 30.

b) av herrar Strömberg, greve Spens, Sundberg och Vennerström, som anfört:
Konstitutionsutskottet

har i motsats till kommittén och Kungl. Majit tillstyrkt

en utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20. Som

motiv härför har anförts önskemålet att utskottet, örn sådant finnes lämpligt,

skulle kunna fördela sig på två avdelningar för behandling av de olikartade

grupper av ärenden, som i regel ankomma på utskottets beredning.

Emellertid torde, beträffande andra lagutskottet, föreligga nära nog samma

s. 89 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

89

behov av lagteknisk enhetlig granskning, som ansetts stå hindrande i vägen för

uppdelning av första lagutskottet på avdelningar. En fördelning av andra lagutskottet

på avdelningar låter sig därför svårligen genomföras, och skulle, om

den genomfördes, givetvis föranleda en långvarig plenarbehandling.

Det är visserligen förhållandet att en stor arbetsbörda i regel vilar å andra

lagutskottet under riksdagens senare del. Detta beror emellertid i huvudsak på

att utskottet under den förra delen av riksdagen icke har tillräckligt arbetsmaterial

för att under hela riksdagen fullt effektivt bedriva sitt arbete. Denna olägenhet

synes avsevärt bliva avhjälpt genom den av utskottet tillstyrkta begränsningen

av propositionstiden och den likaledes av utskottet förordade förtursrätten

för tryckning av motioner, som tillhöra lagutskottens behandling,

för så vitt dessa väckas vid riksdagens början.

Vidare talar mot den föreslagna ledamotsökningen, att första kammarens

ledamotsantal knappast medgiver sådan ökning.

Såsom ett skäl mot utökningen av ledamotsantalet i blott det ena av lagutskotten

bör även anföras, att vid gemensamma sammanträden med bägge utskotten

enligt § 42 mom. 3 riksdagsordningen utskottet med det större medlemsantalet

skulle få större inflytande än det andra vid beslutens fattande.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte avslå konstitutionsutskottets förslag örn

utökning av andra lagutskottets ledamotsantal från 16 till 20.

C) Tid ard. III angående övriga frågor:

Vid punkten 1 angående propositions- och motionstid m. m.:

a) av herrar Sävström och Fast, som anfört:

Utskottet har funnit sig böra förorda en utsträckning av tiden för väckande

av motioner i allmänhet från tio till femton dagar räknat från riksdagens öppnande.

Till stöd härför har utskottet bland annat anfört, att det vore otvivelaktigt,

att för det stora flertalet riksdagsmän i allmänhet mötte stora svårigheter

att iordningställa motionerna före ankomsten till riksdagen, samt att riksdagsmännen

också före trontalet och statsverkspropositionens avlämnande saknade

närmare kännedom örn de åtgärder av allmän politisk karaktär, som regeringen

ämnade vidtaga, varför arbetet med motionernas iordningställande ofta finge

bedrivas i ett allt för forcerat tempo. En något utvidgad motionstid kunde icke

heller antagas komma att verka fördröjande å riksdagsarbetet.

Vi anse i likhet med utskottet någon utvidgning av motionstiden vara behövlig.

Men enligt vår uppfattning kunna vägande invändningar resas mot den

av utskottet föreslagna utsträckningen av motionstiden med hälften av dess nuvarade

längd. Det stora flertalet motioner torde icke avlämnas förr än vid tiden

för motionstidens utgång, varför’en utvidgning av motionstiden med fem dagar

torde få anses medföra en motsvarande förlängning av riksdagstiden, eftersom

motionernas tryckning tager en ganska avsevärd tid. Med beaktande härav och

då cn utvidgning av motionstiden med två dagar torde vara tillfyllest, anse vi

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

tiden för avgivande av motioner i allmänhet endast böra fastställas till tolv

dagar från riksdagens början och hemställa därför,

«

att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 55

riksdagsordningen:

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tolv dagar

från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,

vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde

som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare.

I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande

helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva

utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst

efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan utsträckning

må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen

avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan

inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad

händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen

är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera

mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,

kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit

yttrande.

b) av herr greve Spens, som anfört:

Utskottet har, i motsats till kommittén och Kungl. Majit, föreslagit en utvidgning

av tiden för avlämnande av motioner i allmänhet från tio till femton

dagar. Hållbara skäl för en utsträckning av denna tid med hälften av dess

nuvarande längd hava icke förebragts. Tendensen har under de senaste decennierna

tvärtemot vad utskottet sålunda föreslagit varit att begränsa såväl motions-

och propositionstid för att därigenom möjliggöra ett snabbare igångsättande

av riksdagsarbetet. Då tryckningen av den mångfald motioner, som avlämnas

vid slutet av motionstiden, tager en ganska avsevärd tid i anspråk, är

det sannolikt att den av utskottet föreslagna utvidgningen av motionstiden med

fem dagar skulle medföra lika många dagars fördröjning av riksdagsarbetet.

Det förefaller inkonsekvent att man, samtidigt som man tillstyrker en begränsning

av tiden för väckande av förslag från regeringen, förordar en utsträckning

av tiden för väckande av förslag från enskilda riksdagsmäns sida.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte, med avslag på konstitutionsutskottets

förslag att utvidga motionstiden från tio till femton dagar för

s. 91 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

91

motioner i allmänhet, såsom vilande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse av § 55

riksdagsordningen:

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar

från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition,

vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde,

som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare.

I sistnämnda fall åge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande

helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva

utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller

näst efter tjugu dagar från propositionens avlämnande. Fråga örn sådan

utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då propositionen

avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av redan

inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad

händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riksdagen

är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift

flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som ej röra kammare enskilt,

kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver

avgivit yttrande.

Vid punkten 4 angående disciplinära åtgärder:

av herrar Sävström, David Bergström, Karlssom i Vadstena och Fast, som

anfört:

Utskottet har med vissa jämkningar tillstyrkt kommitténs och Kungl. Maj :ts

förslag örn införande av särskilda bestämmelser angående disciplinära åtgärder

gentemot talare, som missbrukat yttrandefriheten. Härom har utskottet anfört,

att riksdagens värdighet och bevarandet av talmannens auktoritet krävde,

att garantier skapades för att talmannen erhölle möjlighet att utan ett sammanträdes

ajournering värja kammaren mot grova missbruk av yttrandefriheten.

Den av utskottet föreslagna grundlagsändringen angående disciplinära åtgärder

anse vi oss böra avstyrka. Några allvarliga och ofta återkommande

olägenheter med de nu i riksdagsordningen innehållna bestämmelserna om påföljd

för missbruk av yttrandefriheten hava ej påvisats. Begreppet god ordning

är också högst tänjbart. Den disciplinära makt, som utskottet vill lägga

i talmannens hand i och för bevarandet av dennes auktoritet, kan därför komma

att verka i rakt motsatt riktning. Vi hemställa därför,

att riksdagen måtte, med avslag på förslaget angående införandet

av nya bestämmelser örn disciplinära åtgärder, såsom

vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse av § 52 riksdagsordningen:

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 86. Reservationer.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till protokollet

fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och örn

lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver.

Dock må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, på sätt

kammaren särskilt föreskriver, kunna för kort genmäle till en efterföljande

talare erhålla ordet omedelbart efter denne.

Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck; sker det, äger kammaren

pröva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må av talmannen

erhålla tjänlig föreställning och varning, eller örn saken bör till laga domstols

behandling överlämnas eller ock alldeles förfalla.

Vid punkten 5 angående plenum plenorum m. m.:

av herr K. J. Ekman, som anfört:

Då jag anser, att den personliga bekräftelse av riksdagens ställning till de

frågor, som varit föremål för överläggning, vilken ligger uti ett samlat, av

riksdagens ledamöter underskrivet riksdagsbeslut, alltjämt bör bibehållas, hemställer

jag,

a) att riksdagen med avslag på förslaget, örn ändring av

§ 36 riksdagsordningen (motsvarande § 35 i utskottets förslag),

så vitt angår stadgandet örn riksdagsbeslut, måtte såsom vilande

för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse av nämnda paragraf i riksdagsordningen

:

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela

riket till båda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan Han

låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom. Beslutet

må ock, där Konungen så prövar lämpligt,, givas riksdagen tillkänna

genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets

ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet

omedelbart upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter

förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom talmännen

sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen

förklarar riksdagen vara avslutad.

Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Körningens beslut örn avslutandet

meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt

uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare

riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.

b) att förslaget örn ändring av § 80 riksdagsordningen, avseende

vissa bestämmelser örn riksdagsbeslutet, måtte av riksdagen

avslås.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 26. Reservationer.

93

Vid punkten 6 angående statsråds och förutvarande statsråds deltagande i

utskott:

a) av herr K. J. Ekman, sorn, med instämmande av herrar Lindmark, Olsson

1 Mora och Fast, anfört:

I § 44 riksdagsordningen stadgas, att ej må någon, av vilken riksdagen kan

fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder

kan förekomma. Ett förutvarande statsråd kan i följd härav icke året

efter statsrådsbefattningens utövande inväljas i statsutskottet. Utskottet föreslår

härutinnan den förändring, att vad sålunda stadgats likväl ej skall utgöra hinder

att i statsutskottet invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan

rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, varom i 39 §

2 mom. förmäles, d. v. s. ärende rörande kontrollen över budgetens tillämpning

och granskningen av budgetredovisningen.

Nämnda § 39 mom. 2 riksdagsordningen innehåller, bland annat, att det tillkommer

statsutskottet att efterse och granska, huruvida gjorda eller förordnade

utbetalningar av statsmedlen icke överstigit beloppet av de huvudtitlar, vilka av

riksdagen uti uppgjord statsreglering blivit fastställda, och huruvida utbetalningarna

äro grundade på behörigen upprättade stater eller Konungens med vederbörlig

kontrasignation utfärdade anordningar samt styrkta med behöriga

kvittenser av dem, som medlen emottagit. Skulle mot riksdagens beslut de till

någon huvudtitel anslagna summor befinnas dragna till andra ändamål än dem,

som under samma huvudtitel höra, eller något av riksdagen fastställt anslag

befinnas överskridet, skall utskottet hos kamrarna göra anmälan emot den ämbetsman,

som en sådan anordning kontrasignerat, varefter förf ares enligt 106

och 107 §§ i regeringsformen.

Den statsutskottet sålunda åliggande kontrollen över verkställigheten av de

för senast avslutade budgetår beviljade anslagen och därmed sammanhängande

åtgärder torde icke alltid kunna så helt isoleras från ställningstagandet till

de vid den granskande riksdagen föreliggande fortsatta eller nytillkomna anslagskraven

i olika ämnen, att icke de av en föregående regering vidtagna åtgärderna

i samma eller liknande ämnen emellanåt kunna komma att utöva ett mer

eller mindre bestämmande inflytande på utskottets behandling av dessa ämnen.

Det kan då icke vara lämpligt, att förutvarande statsråd, vilka deltagit i omförmälda

åtgärder, vare sig dessa föranlett uttrycklig anmärkning eller ej,

deltaga i de av sagda åtgärder mer eller mindre beroende besluten i de föreliggande

anslagsfrågorna.

Med anledning härav yrkas,

att utskottets förslag till § 36 inom. 6 riksdagsordningen

(avseende ändring i nuvarande § 44) måtte av riksdagen avslås.

b) av herr David Bergström, som yrkat avslag å såväl Kungl. Maj:ts som

utskottets förslag till lydelse av § 36 mom. 6 riksdagsordningen och ansett

detta moment böra till innehåll och form i allo överensstämma med nuvarande

§ 44 riksdagsordningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.