Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen.

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner örn ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 13 maj 1932 kl. 9 1. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner örn

ändrad lydelse av § 60 riksdagsordningen.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr

287 i lörsta kammaren av herr Thulin och nr 417 i andra kammaren av

herr Björck i Kristianstad har hemställts

dels, »att riksdagen måtte besluta antaga som vilande nedanstående

tillägg och ändringar i riksdagsordningen § 60:

1. När ärende---slutad.

2. Därefter bör--— uppriva. Då voteras skall, hör voteringspropo
sition

genast författas och justeras, varvid iakttages att mot varje positivt

förslag ställes som kontraproposition rent avslag; efter voteringspropositionens

justering skall strax omröstningen verkställas; men ej må

proposition göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning

därom tillåtas. Skulle mer än ett förslag vid omröstningen vinna majoritet,

företages ny omröstning mellan de två, som nått högsta röstetalet.

Omröstningen sker öppet, Befinnes--— ur rösturnan.

3. Fråga--— förstöras;»

dels ock att utskottet måtte företaga den justering av lagtexten, som

kan befinnas nödig.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

De bestämmelser, som äro meddelade i 60 § 2 mom. riksdagsordningen

beträffande fattande av beslut i riksdagens kamrar, avse dels framställande

av propositioner på olika under överläggningen gjorda yrkanden,

vilka av kamrarnas ledamöter med ja, respektive nej besvaras (aeklamationsförfarandet),

dels, därest talmannens uppfattning- örn utgången av

acklamationsförfarandet av någon ledamot bestrides, omröstning bland

kammarens ledamöter enligt närmare angivna regler (voler ingsför far andel).

Uppenbart är att tillviigagångssiittet vid acklamations förfarandet blir

i hög grad bestämmande för de yrkanden, som komma att sättas emot

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 5 sinni. 75 höft. (Nr 2S.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

varandra vid ett följande voteringsförfarande. Det torde icke vara ovanligt,

att under en överläggning gjorda yrkanden, även om dessa beröra

olika delar av ett ämne, jämsides med varandra ställas till avgörande genom

talmannens propositioner och icke behandlas var för sig. Härigenom

kunna, örn votering begäres, yrkanden komma att ställas mot varandra,

vilka icke utesluta varandra, såsom de egentligen böra göra vid ett

kontrapropositionsförfarande.

Till stöd för det nu i allmänhet tillämpade acklamationsförfarandet åberopas

bestämmelserna i andra, tredje och fjärde punkterna i § 60 mom. 2

riksdagsordningen. De lyda, som följer:

»Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition

lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar

i saken blivit under överläggningen gjorda, bör den följande propositionen

i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som

ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition

å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven.»

Ifrågavarande bestämmelser gå tillbaka på stadgandena i § 49 mom. o

och § 54 i 1810 års riksdagsordning. I de båda första momenten av § 49,

vilka anknöto till § 56 regeringsformen i dess ursprungliga lydelse, lämnades

föreskrifter örn ärendenas behandling i stånden (bordläggning, då

ärendet första gången förekom, remiss till utskott, bordläggning av utskottsutlåtande

ävensom sakens företagande till avgörande, då den tredje

gången förekom). Därefter bestämdes i 3 morn.:

»Vid prövningen i ståndens plena av utskotts avgivna förslag, skall

detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan förändring.

Göres därvid anmärkning till förändring och finner ståndet ärendet

tillfyllest utrett, må ståndet, sedan bestämt förslag till sådan ändring

blivit uppgjort, örn dess antagande eller förkastande, antingen genast eller,

därest någon ledamot det äskar, i annat plenum besluta. Är anmärkningen

av den beskaffenhet, att den anses fordra närmare utredning, erhålle

utskottet av samma anmärkning del, för att förslaget därefter ytterligare

granska och jämka. När ett sålunda berett förslag till stånden återkommer,

varde det behandlat på samma sätt, som här ovan örn utskotts första

förslag stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må äga rum.»

I § 54 i ISIG års riksdagsordning voro följande föreskrifter i ämnet meddelade:
»Då

proposition till fattande av ett definitivt beslut över en Konungens

f ramsta lian, eller ett betänkande, eller en av enskild riksdagsman väckt

fråga är med ja oell nej besvarad, och anmärkningar i saken under diskurserna

gjorda, bär propositionen inrättas i enlighet med dem; och skulle

målet, under diskurserna, skiljas uti flera delar, varöver särskilda anmärkningar

göras, då skall, enär sådant äskas, proposition över vardera

delen särskilt anställas. På lika sätt förhålles, om första proposition på

någon Konungens framställan eller ett betänkande eller annat mål, som

flera delar innefattar, blivit med ja och nej besvarad.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

3

Såsom torde framgå av det sist åberopade stadgandet i 1810 års riksdagsordning

skulle, örn målet, d. v. s. den till behandling föreliggande

frågan, visade sig under överläggningen sönderfalla i flera delar, varöver

särskilda anmärkningar — ett uttryck, som i detta sammanhang motsvarar

yrkanden — gjorts, proposition ställas på vardera delen särskilt,

när sådant äskades. Det i 1810 års riksdagsordning angivna förfarandet

föreskrev således att, örn flere yrkanden, respektive ändringsförslag framställdes,

som hänförde sig till olika delar i det föredragna ärendet, ärendet

skulle uppdelas och avgörande skulle träffas var för sig beträffande

varje del av ärendet.

Bestämmelserna i § 60 i nu gällande riksdagsordning återgiva, ehuru

i sammanträngd form och i några fall med användande av, i andra fall

med ändring av de ålderdomliga uttryckssätten, de förut åberopade stadgandena

i 1810 års riksdagsordning. Det finnes ingen anledning att antaga,

att grundlagsstiftaren velat i detta ämne göra någon förändring i

vad efter äldre bestämmelser och föregående praxis förut bestått utan blott

åsyftat att däråt giva ett efter de förändrade förhållandena i övrigt förändrat

uttryck.

Förfarandet vid fattande av beslut i riksdagens kamrar under senare tid

synes emellertid ej alltid innebära en följdriktig tillämpning av grundlagsbudet

i § 60 riksdagsordningen, sådan dess innebörd med hänsyn till

äldre bestämmelser måste anses vara. Dels hava stundom formella och

sakliga yrkanden avgjorts i ett sammanhang, dels hava olika sakliga

yrkanden, som beröra olika delar av en till behandling föreliggande

fråga, ställts emot varandra, utan att de på något sätt stått i motsatsförhållande

till varandra.

Ofta torde förekomma, att ett under överläggningen framställt yrkande

örn återremiss upptages till avgörande i omedelbart sammanhang med

yrkanden, som avse sakliga ändringar i ett till behandling föreliggande

förslag. I och nied att ett återremissyrkande är framställt, får det mål,

varom förhandlas, anses hava skilts i flera delar, nämligen en formell

del, innefattande spörsmålet huruvida återremiss skall beviljas eller avslås

och således ärendet omedelbart företagas, och en saklig del, nämligen

spörsmålet, örn vilket av de föreliggande sakliga förslagen skall bifallas.

Med hänsyn härtill bör, enligt innebörden av § 60 riksdagsordningen, i

första liand avgöras, örn ärendet skall återremitteras, och först därefter,

örn återremissyrkandet avslagits, beslut i saken omedelbart fattas.

Vad därefter beträffar spörsmålet om behandling av sakliga yrkanden,

torde ej sällan förekomma, att yrkanden, vilka icke utesluta varandra

utan avse ändringar i olika delar av ett utskottsutlåtande eller särskilt

föredragen punkt av dylikt utlåtande, ställas mot varandra.

Några exempel på ett dylikt tillvägagångssätt torde här till frågans

belysning böra lämnas.

Vid 1020 års riksdag förelåg till avgörande i andra kammaren jord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

bruksutskottets utlåtande nr 47 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående grunder för bestämmelser i fråga örn användande av sax för

fångande av djur. Under överläggningen (protokoll nr 39, sid. 60—74)

yrkades dels 1) bifall till utskottets utlåtande, dels 2) att användande av

tandad sax för fångst av järv oell varg skulle förbjudas dels 3) att användandet

av sax vid fågelfångst skulle förbjudas, dels ock 4) rent avslag,

vilket senare yrkande emellertid ej kom under votering. Samtliga

återstående yrkanden upptogos till avgörande i ett sammanhang, i följd

varav, sedan talmannen förklarat propositionen på bifall till utskottsförslaget

vara nied övervägande ja besvarad, vid de begärda voteringarna

de under 2) och 3) härovan angivna yrkandena kommo att stå emot varandra,

ehuru de icke i något avseende uteslöto varandra.

Vid 1932 års riksdag förelåg till avgörande i första kammaren vissa

förslag i fråga om tobaksskatten. Därvid yrkades (första kammarens

protokoll nr 12, sid. 31—54) dels 1) bifall till utskottets förslag oförändrat,

dels 2) bifall till utskottets förslag med den ändring, att styckeskatten

för cigarretter skulle vara 1.2 i stället för 0.2 öre, dels 3) bifall till utskottets

förslag med den ändring, att licensavgiften skulle sänkas från 8

till 7.5 öre. Ifrågavarande yrkanden upptogos till avgörande i ett sammanhang,

i följd varav, sedan talmannen förklarat sig anse utskottsförslaget

bifallet och votering begärts, de under 2) och 3) härovan angivna

yrkandena kommo att stå emot varandra vid kontrapropositions voteringen,

ehuru de icke i något avseende uteslöto varandra.

Särskilt vid fattande av beslut örn motiveringar, då yrkanden gjorts

örn ändring av desamma i olika delar, kan det förekomma att yrkanden

ställas mot varandra, som, med hänsyn till att de beröra olika spörsmål,

icke utesluta varandra utan kunna alla antagas eller alla förkastas. Ett

exempel härpå föreligger från innevarande års riksdag, då frågan örn revision

av tjänstebrevsrätten företogs till avgörande i första kammaren

(protokoll nr 18, sid. 67—97). Det hade därvid, bland annat, yrkats, dels

bifall till en ändring i motiveringen å sid. 65 i utskottets utlåtande, dels

bifall till en ändring å sid. 64 i samma utlåtande berörande från varandra

fristående spörsmål. Ifrågavarande förslag upptogos till avgörande i ett

sammanhang.

De önskemål, motionärerna framställt rörande omröstningssättet inom

svenska riksdagen, torde i viss omfattning kunna tillgodoses, därest § 60

riksdagsordningen tillämpas efter sina grunder och en uppdelning således,

i enlighet med vad ovan anförts, redan vid acklamationsförfarandet göres

av olika yrkanden. Grundlagen har genom stadgandet, att ett förslag, som

innefattar »flere delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras»,

skall uppdelas, så att »särskild proposition i vardera delen» framställes

i eljest vanlig ordning, angivit, att en uppdelning av ett förslag

under sagda förutsättning bör äga rum. Detta stadgande tillämpas

även i praxis, så vitt det gäller olika punkter i eller delar av själva det

huvudförslag, som för kamrarna genom ett utskottsbetänkande framlagts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

5

Meli konstitutionsutskottet kan ej finna annat än att stadgandet lika

mycket både avser och bör gälla övriga i en fråga framställda förslag.

Örn exempelvis vid någon punkt i ett utskottsbetänkande eller någon paragraf

i ett lagförslag yrkande framställes örn visst ändringsförslag, böra

oell kunna visserligen i regel de olika yrkandena ställas mot varandra.

Men det är härvid dock möjligt att två eller flera ändringsförslag framställas,

vilka icke utesluta varandra, utan kunna samtliga vid sidan av

varandra bifallas. Ärendet har sålunda kommit att »innefatta flera delar».

Förty kan och bör här särskild proposition göras å vartdera ändringsförslaget

för sig ställt mot huvudförslaget. Först därefter ställes huvudförslaget,

i den form det genom denna omröstning ellef dessa omröstningar

erhållit, mot övriga fristående ändringsförslag. Det ligger i sakens

natur, att alldeles samma förfarande bör följas, därest ett eller flera ändringsförslag

framställas beträffande ett huvudändringsförslag utan att

de inbördes utesluta varandra.

Enligt utskottets mening bör en alltför långt driven mekanisering vid

framställandet av proposition på yrkanden undvikas; åtskilliga av de

med det nuvarande omröstningsförfarandet förenade olägenheterna torde,

såsom ovan anförts, med en sakligt följdriktig tillämpning av bestämmelserna

kunna undvikas.

Motionärerna hava ansett, att de olägenheter, som vid vissa tillfällen

visat sig vara förenade med det i Sverige brukliga sättet för fattande av

beslut, skulle kunna undanröjas genom en ändring av § 60 riksdagsordningen.

Härvid åsyfta de, att en bestämmelse skulle antagas av innehåll,

att mot varje positivt förslag skulle såsom kontraproposition ställas

rent avslag, ävensom att, örn vid omröstning mer än ett förslag skulle

vinna majoritet, ny omröstning skulle företagas mellan de två, som nått

högsta röstetalet. Enär det berättigade i de av motionärerna gjorda erinringarna

i avsevärd utsträckning bör kunna tillgodoses genom ett tilllämpande

av de av utskottet härovan anförda synpunkterna och då —

såsom av det föregående lärer framgå — ej heller det av motionärerna

föreslagna förfarandet torde kunna förebygga vissa olägenheter vid votering,

har utskottet funnit sig ej böra tillstyrka någon grundlagsändring

i den av motionärerna angivna riktningen. Skulle framdeles särskilda

tillämpningsbestämmelser finnas önskliga, torde de utan svårighet kunna

införas i Reglementariska föreskrifter för riksdagen.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 287 och II: 417 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 19152.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, K. J. Ekman, Thulin, David Bergström, greve

Spens, G. IV. Hansson, Sundberg, Mellén*, Larsén, Engberg*, Jansson i ledsbacken*,

Persson i Trången*, Pehrsson i Göteborg*, Hallén, Fast, Alströmer, Björck i

Kristianstad* och Brännberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Thulin;

2) av herrar Strömberg, Mellén och Björck i Kristianstad, som ansett

att utskottets utlåtande hort hava följande lydelse:

»Mot den nuvarande ordningen för beslut och votering i kamrarna sådan

den genom praxis blivit vedertaget bruk har en befogad kritik framförts.

Under diskussionen har man på intet håll kunnat gendriva kritiken

än mindre giva stöd för den uppfattningen, att den nuvarande ordningen

skulle vara fullt tillfredsställande. Det medgives tvärtom, att en

omläggning i ordningen för propositions framställande och för voterings

verkställande är av erfarenheten påkallad. Meningarna dela sig emellertid

om sättet för denna omläggnings genomförande. Inom utskottet har

den uppfattningen framförts, att det skulle vara tillräckligt med en förändring

i praxis utan lagändringar eller regelbindande lagbestämmelser.

Då den nuvarande ordningen har gammal hävd såsom vilande på långvarig

tradition, torde utsikterna till en tillfredsställande omläggning enbart

genom ändring i nu tillämpad praxis utan lagbestämmelser vara

mycket små. Då därtill inetöden för tillkomsten av besluten i kamrarna

är av mycket stor vikt och måste betecknas som den mest betydelsefulla

delen av kamrarnas arbetsformer, så bör denna fråga icke avfärdas endast

genom en hänvisning till möjligheten av ändring i praxis, genomförd

av talmännen eller talmanskonferensen. En fråga av denna grundläggande

betydelse för kamrarnas beslut förtjänar bli föremål för riksdagens

särskilda uppmärksamhet. En utredning bör verkställas. Denna

bör särskilt inrikta sig på att anskaffa upplysningar örn de metoder, som

i andra folkrepresentationer komma till användning. Det kan sedan bli

möjligt för riksdagen att med ledning av vunna praktiska erfarenheter

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 28.

bilda sig en uppfattning om hur de påtalade bristerna i den nuvarande

ordningen kunna avhjälpas.

Utskottet får därför föreslå, att riksdagen måtte i anledning av motionerna

nr 287 i första och 417 i andra kammaren besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit måtte anordna en utredning

om ordningen för beslut och votering i kamrarna samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.