Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO

1932-05-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:30, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse

av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en

av Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,

nr 196, däri Kungl. Majit under åberopande av ett propositionen bilagt

utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag till

riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt nedan intagna förslag

till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj :t framlagda

förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till det propositionen bilagda utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden.

I § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen har fastslagits grundsatsen, att envar

äger rätt att erhålla tillgång till eller avskrift av alla offentliga handlingar

ävensom att utan särskilt tillstånd utgiva dem av trycket. Särskilda undantag

från denna regel finnas dock angivna i berörda lagrum. Så stadgas bland annat,

att från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå

desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de

röra enskildas förhållanden till bank, ävensom från tillsynsmyndigheten över

foudkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet till vederbörande yrkesutövare

avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser

å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra sagda yrkesutövares enskilda affärer

eller andra personers ekonomiska förhållanden, icke må utlämnas, förrän

femton år från brevets eller handlingens datum förflutit.

Denna undantagsbestämmelse saknades i tryckfrihetsförordningen enligt

dess ursprungliga lydelse och infördes först vad beträffar bankinspektionens

handlingar år 1906 och beträffande handlingar berörande tillsynsmyndigheten

över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet år 1921.

bihang till riksdagens protokoll 1982. 6 sami. 17 Käft. (Nr 80—81.)

Historik.

Bank- och

fondinspektionen.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

Frågan om införande av sekretessbestämmelser för bankinspektionens handlingar

förelädes allaredan 1902 års riksdag genom Kungl. Haj:ts proposition

nr 44. Enligt denna proposition skulle sekretessen omfatta alla berörda handlingar,

således även sådana, vari enskildas förhållanden till bank icke berördes.

Det framlagda förslaget antogs av riksdagen såsom vilande, dock med bland

annat den ändringen att sekretessen begränsades till fem år från handlingens

datum. Vid följande års riksdag förkastades emellertid förslaget av andra

kammaren.

Vid 1905 års riksdag fördes emellertid frågan ånyo fram, denna gång genom

enskild motion (andra kammaren nr 198). Det då föreslagna stadgandet innebar,

att från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar,

varå desamma grundades, ävensom svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev icke

skulle få utlämnas, örn enskildas förhållanden däri berördes. Såsom skäl för att

sekretessen endast skulle avse skriftväxling mellan inspektionen och banker

samt de handlingar varå denna grundades anfördes, att i dylik skriftväxling,

vilken ofta avsåge utredning av frågor, som uppstode till följd av en inspektion

eller i anledning av bankernas månadsrapporter och årsredogörelser, måste enskildas

förhållanden ofta vidröras. Sådana skrivelser borde därför icke kunna

dragas under offentligheten och såsom en given följd därav icke heller de handlingar,

å vilka bankinspektionens skrivelse till bank grundades, såsom t. ex. förteckning

över bankens engagemanger eller andra anteckningar, som vid inspektion

gjorts ur bankens böcker. Däremot borde memorial, som avgåvos till chefen

för finansdepartementet av den då under departementschefen lydande bankinspektören,

samt de framställningar, bankinspektören gjorde hos länsstyrelse såsom

lokal tillsynsmyndighet över bank, kunna så avfattas, att enskildas förhållanden

till banken däri icke berördes; sådana memorial och ämbetsbrev krävde

därför intet skydd mot offentligheten. I motsats till vad konstitutionsutskottet

förordat 1902 föreslogs icke någon tidsbegränsning för sekretessens upprätthållande.

Skäl att införa sådan ansågs nämligen ej föreligga, örn sekretessen

begränsades till att omfatta allenast den bankinspektionens korrespondens med

bankerna, som berörde enskildas förhållanden.

Detta förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet med två väsentliga modifikationer.

Utskottet ansåg sålunda, att förbudet mot offentliggörande av de ifrågavarande

skrivelserna och handlingarna skulle gälla endast i den mån enskildas

förhållanden till bank däri berördes. Handling, i vilken enskildas förhållanden

berördes, borde således ej i sin helhet undanhållas offentligheten utan endast till

den del däri upptoges enskildas namn samt detaljuppgifter örn deras förhållanden

till bank. Vidare ansåg utskottet, att sekretessen borde upphöra, sedan

femton år förflutit från handlingens datum, enär efter så lång tids förlopp ett

offentliggörande icke kunde lända till men.

I enlighet med vad konstitutionsutskottet sålunda föreslagit antogs vid 1905

och 1906 års riksdagar ännu gällande bestämmelse rörande sekretess av bankinspektionens

handlingar.

Sedan Kungl. Maj :t år 1909 tillkallat kommitterade att biträda med revision

av tryckfrihetsförordningen, hemställde bankinspektionen i infordrat utlåtande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

3

att alla från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar,

varå dessa grundades, samt svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev måtte i sin helhet

bliva hemliga, och detta utan begränsning till tid. .Vidare hemställdes, att

även de mellan bankinspektionen och de allmänna ombuden hos bankerna växlade

skrivelserna borde hänföras till handlingar, som sålunda icke finge utlämnas.

I sitt år 1912 avgivna betänkande förklarade kommitterade, att de

icke funnit sig böra förorda frångående av den princip, som vid tillkomsten av

det nuvarande stadgandet kraftigt hävdats, eller att sekretessen icke borde

sträcka sig utöver enskildas förhållanden till bank. Däremot funno de sakkunniga

det uppenbart, att den skriftväxling, som ägde rum mellan inspektionen

och de allmänna ombuden vid bankerna, borde likställas med de skrifter, som

inspektionen växlade med bankerna själva. Men då sekretessen vöre begränsad

till enskildas förhållanden till bank, syntes detsamma böra gälla örn alla

övriga in- och utgående skrivelser och om de hos bankinspektionen befintliga

handlingar i allmänhet. Sekretessbestämmelserna borde sålunda avse till bankinspektionen

inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda

protokoll och anteckningar försåvitt de rörde enskildas förhållanden till bank.

Förbudet att utlämna handlingar av nyss nämnt slag skulle dock ej vara

ovillkorligt; utlämnande skulle kunna ske, därest inspektionen för fullgörande

av sin uppgift så prövade nödigt.

Därefter avgav år 1927 särskilt tillkallad sakkunnig betänkande och förslag

i fråga örn ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet.

Den sakkunnige intog beträffande förevarande spörsmål i huvudsak samma

ståndpunkt som 1912 års kommitterade.

Beträffande frågan huruvida sekretessbestämmelserna rörande bank- och Sparbanksfondinspektionen

borde äga motsvarande tillämpning i fråga om Konungens insPektioDenbefallningshavande

i egenskap av tillsynsmyndighet över sparbanker framhölls

i 1927 års betänkande bland annat, att -— örn ock ett stadgande angående

ifrågavarande tillsynsmyndighet syntes mindre angeläget -— det dock

principiellt finge anses riktigast att behandla där förekommande handlingar

på samma sätt som bankinspektionens handlingar. I enlighet härmed upptogs

i det i betänkandet framlagda förslaget enahanda bestämmelser i fråga örn

tillsynsmyndighet över sparbanker som beträffande bankinspektionen.

Enligt nu gällande bestämmelser sker tillsynen över sparbankerna dels genom

Konungens befallningshavande och dels genom den år 1929 inrättade sparbanksinspektionen.

Därjämte övervakas de olika sparbankerna i orterna genom av

Konungens befallningshavande för varje sparbank förordnat allmänt ombud.

Efter det sparbanksinspektionen trätt i verksamhet har inspektionen i skrivelse

till Kungl. Majit hemställt örn ändring i tryckfrihetsförordningen, avseende

införandet av bestämmelse, att ämbetsbrev mellan tillsynsmyndigheterna

över sparbankerna eller från tillsynsmyndighet till de allmänna ombuden

och till sparbank så ock de handlingar, varå breven grundades, tillika med

svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev ävensom berättelser och brev från allmänna

ombud till tillsynsmyndighet, samtliga i vad de rörde enskildas förhållan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

Försäkrings''

inspektionen.

Departe
ments
chefen.

den till sparbank, icke finge utlämnas förrän femton år förflutit från brevets

eller handlingens datum. I skrivelsen har framhållits, att en dylik bestämmelse

skulle i hög grad underlätta sparbanksinspektionens handläggning av dess arbetsuppgifter.

Beträffande åter försäkringsinspektionen upptogs redan i ovannämnda till

1902 års riksdag avlåtna proposition samma sekretessbestämmelser rörande

dess handlingar, som föreslogos beträffande bankinspektionen. Konstitutionsutskottet

avstyrkte emellertid sekretessens utvidgning till försäkringsinspektionen

och anförde härutinnan:

Utskottet hyste rörande denna fråga en annan uppfattning än den, som uttalats

av chefen för justitiedepartementet. Försäkringsanstalter vore nämligen

icke, såsom departementschefen gjort gällande, uti nu ifrågavarande hänseende

fullt jämförliga med bankerna, utan borde i regel vara underkastade största

möjliga publicitet. Då i propositionen för övrigt icke anförts några skäl till

stöd för förslaget samt då i allt fall med den ifrågasatta ändringen i tryckfrihetsförordningen,

i den mån sådan kunde anses erforderlig, utan olägenhet

torde kunna anstå, till dess väntad lagstiftning angående försäkringsanstalterna

komme under omprövning, hade utskottet ansett sig sakna skäl att tillstyrka

bifall till propositionen i denna del.

Riksdagen biföll utskottets utlåtande i denna del.

Härefter har försäkringsinspektionen vid upprepade tillfällen framhållit

vikten av att sekretessbestämmelser infördes beträffande inspektionens handlingar

och därvid bland annat framhållit, att det medförde avsevärda olägenheter,

att alla inspektionens handlingar skulle vara offentliga, samt att dessa

olägenheter bleve större ju mera omfattande inspektionens verksamhet bleve.

I 1912 och 1927 års ovannämnda betänkanden hade även för försäkringsinspektionen

intagits liknande bestämmelser, som föreslagits beträffande bankinspektionen.

Föredragande departementschefen har i ärendet påpekat, att skäl icke föreligger

att låta sparbanksinspektionens handlingar i förevarande avseende vara

underkastade andra bestämmelser än dem, som gälla i fråga örn handlingar hos

bank- och fondinspektionen, samt vidare anfört:

Lagen örn sparbanker innehåller i likhet med lagen örn bankrörelse förbud

mot att i oträngt mål yppa enskilds förhållande till banken och det är då föga

ändamålsenligt, att allmänheten äger rätt att ur handlingar, som förvaras hos

sparbanksinspektionen, taga del av där förefintliga upplysningar rörande dylika

förhållanden, medan dessa kunna antagas ännu vara aktuella. Det synes

också naturligt, örn sparbanksinspektionen med hänsyn härtill finner det betänkligt

att från sparbanker och allmänna ombud infordra skriftliga upplysningar

rörande sådana frågor, som ej ''böra vara tillgängliga för allmänheten.

Att bristen på sekretessbestämmelser därför, såsom framhållits från inspektionens

sida, är ägnad att försvåra dess arbete, synes mig uppenbart. Vad nu

är sagt i fråga örn sparbanksinspektionen torde med hänsyn till den tillsyn

över sparbankerna, som enligt sparbankslagen åvilar länsstyrelserna, äga sin

tillämpning även å dem.

Med avseende å handlingar hos försäkringsinspektionen har från denna myndighets

sida vid flera tillfällen framhållits behovet av bestämmelser örn skydd

mot handlingars offentliggörande, liknande dem för bank- och fondinspektio
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

5

nens handlingar gällande. Därvid har erinrats om den bristande överensstämmelse,

som finnes mellan lagen om försäkringsrörelse och tryckfrihetsförordningen.

Medan förstnämnda lag stadgar förbud att för allmänheten yppa vad

försäkringsinspektionen eller dess ombud vid granskning av försäkringsbolags

böcker, räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma erfarit angående

enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, medgiva tryckfrihetsförordningens

bestämmelser envar rätt att ur försäkringsinspektionens handlingar —

med undantag av uppgifter, som inkommit för statistiskt syfte, beträffande

vilka särskilda sekretessbestämmelser meddelats -— inhämta dylika för allmänheten

ej avsedda upplysningar. Även har framhållits, att bortsett från de olägenheter,

som härav kunde följa för den enskilde, förhållandet vore ägnat att

försvåra inspektionens verksamhet, vilken olägenhet med den fortgående utvecklingen

av försäkringsväsendet och försäkringsinspektionens verksamhet

allt mer framträtt. Att sekretessbestämmelser på förevarande område numera

äro erforderliga lärer icke kunna jävas, och förslag härom har senast framlagts

i det år 1927 avgivna betänkandet. Då sekretessen bör begränsas till enskildas

förhållanden till försäkringsanstalt, torde den av konstitutionsutskottet 1902

framhållna synpunkten, att försäkringsanstalterna böra vara underkastade

största möjliga publicitet, härigenom ej trädas för nära.

Departementschefen har ansett att berörda bestämmelser för sparbanksinspektionen

och försäkringsinspektionen böra upptagas i anslutning till stadgandena

rörande bank- och fondinspektionens handlingar.

Dessa bestämmelser hava i förevarande proposition föreslagits skola undergå

vissa jämkningar i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i

1912 och 1927 års betänkanden. Departementschefen har därvid åberopat, vad

bankinspektionen vid skilda tillfällen framhållit, därvid bland annat understrukits

vikten av att jämväl skriftväxlingen mellan inspektionen och de allmänna

ombuden komme att inbegripas under sekretessen. Såvitt sparbanksinspektionen

anginge vore motsvarande skriftväxling, enligt vad departementschefen

erfarit, av än större betydelse för fullgörande av dess uppgift och behovet av

skydd för samma skriftväxling följaktligen särskilt trängande. Försäkringsinspektionen

hade för sitt vidkommande påpekat betydelsen av att berättelser

från de av inspektionen utsedda revisorerna icke bleve föremål för offentlighet

samt jämväl i övrigt framhållit angelägenheten av att upplysningar örn enskildas

förhållanden icke finge inhämtas ur försäkringsinspektionens handlingar

överhuvud taget.

Den i § 86 regeringsformen uttalade och i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen Utskottets

närmare utvecklade regeln örn allmänna handlingars tillgänglighet för en var yttrande,

med rätt att utgiva dem i tryck är en av grundvalarna för den svenska statsförfattningen.

Den anknyter till en i svensk rätts- och statsåskådning djupt

rotad uppfattning därom, att förvaltningens verksamhet bör i möjligaste mån

utföras i offentlighetens fulla ljus. Det råder icke mer än en mening därom,

att denna offentlighet, varunder hela vår statsförvaltning under mer än ett

århundrade arbetat, kraftigt befordrat vårt samhällslivs sundhet och lugna utveckling.

Ur nu anförda synpunkter måste en utvidgning av sekretessbestämmelserna

i fråga örn handlingar för ämbetsverk, som ha till uppgift att utöva kontroll

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

över vissa områden av det ekonomiska livet, vara ägnade att, icke minst under

nuvarande förhållanden, framkalla betänksamhet. Såväl bankinspektionen som

sparbanksinspektionen hava, särskilt på grund av den utveckling, samhällsförhållandena

tagit under de senaste åren, en viktig uppgift att fylla, och det

måste anses vara särskilt betydelsefullt för inspektionernas behöriga fullgörande

av de dem åliggande skyldigheterna, att den offentliga kritiken kan erhålla

material för bedömandet av ämbetsverkens åtgöranden genom tillgång

till de hos inspektionerna förefintliga handlingarna. En utvidgning av sekretessbestämmelserna

har befarats minska förutsättningarna för denna kritik,

önskvärdheten av att bankinspektörens verksamhet så långt är möjligt utövas

i den offentliga kritikens ljus har vid olika tillfällen framhållits i riksdagen

och senast vid 1924 års riksdag i en motion nr 219 i andra kammaren, där det

erinrades örn de stora skador, som uppstått därigenom, att till följd av tryckfrihetsförordningens

sekretessbestämmelser »bankinspektionens verksamhet blivit

helt undandragen allmänhetens och pressens övervakande blickar».

Med hänsyn härtill måste de nu föreslagna inskränkningarna i regeln örn allmänna

handlingars offentlighet från grundlagstiftarens sida mötas med tvekan,

och särskilda skäl måste kunna anföras för införandet av dylika inskränkningar.

Därtill kommer, att 1921 års riksdag i en skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte, i enlighet med vissa, av riksdagen angivna riktlinjer,

föranstalta örn en snar revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser.

Den i anledning härav föranstaltade utredningen har, ehuru förslag

till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet utarbetats

av sakkunnig och förelegat sedan början av 1927, ännu icke föranlett till

framläggande av förslag till riksdagen i ämnet. Denna omständighet är

ägnad att öka den tveksamhet, utskottet redan på förut angivna grunder

måste hysa mot en ifrågasatt inskränkning i grundsatsen örn allmänna handlingars

offentlighet. Under det utredning pågår beträffande förändringar på

ett visst lagstiftningsområde, pläga icke, utan tvingande skäl, nya stadganden

införas på sagda område. Ur nu anförda synpunkter avstyrkte konstitutionsutskottet

vid 1921 års riksdag ett av Kungl. Majit framlagt förslag till viss

utsträckning av undantagen från regeln örn allmänna handlingars offentlighet

(handlingar och protokoll i äktenskapsmål, mål örn faderskap och underhållsskyldighet

till barn utom äktenskap, mål örn vårdnaden av barn samt mål örn

äktenskaplig börd, som vid underrätten handlagts inom stängda dörrar, samt

vidare de vid statens järnvägar, tullverket och postverket förda anteckningar

och journaler samt övriga handlingar angående vad där befordras och behandlas,

i vad mån de angå enskildas affärsförhållanden). Utskottet anförde som

skäl för sin ståndpunkt, att, innan den behövliga revisionen av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen

ägt rum, några nya stadganden icke borde införas i denna

paragraf, utan att verkligt tvingande skäl härför kunde förebringas; i annat

fall skulle de brister i fråga örn klarhet och följdriktighet, som vidlådde nämnda

bestämmelser, komma att ytterligare ökas. Enligt utskottets mening före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.

7

läge ej några tvingande motiv för det av Kungl. Majit föreslagna tillägget.

Riksdagen biföll utskottets avstyrkande hemställan.

Vid 1924 och 1925 års riksdagar antogs emellertid ett nytt undantag från

grundsatsen örn allmänna handlingars offentlighet. I proposition till 1924 års

riksdag föreslog Kungl. Majit, att handlingar, inkomna till myndighet, vilken

hade att verkställa undersökning rörande monopolistiska företag och sammanslutningar,

ävensom från sådan myndighet utgångna skrivelser eller där förda

protokoll och anteckningar, icke finge utlämnas i andra fall än allmän lag eller

författning stadgade. Konstitutionsutskottet tillstyrkte Kungl. Majits förslag

under framhållande att, örn upplysningar rörande enskildas affärsförhållanden,

som ställdes till det allmännas förfogande, saklöst kunde prisgivas åt

offentligheten, oberäknelig skada därav skulle kunna följa ej blott för den enskilde

näringsidkaren utan i vissa fall även för landets ekonomiska liv, i den

mån det vore beroende av en oförsvagad konkurrenskraft i förhållande till utlandet.

Utskottets tillstyrkande hemställan, att Kungl. Majits förslag skulle

antagas såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling, godkändes av

1924 års riksdag; vid 1925 års riksdag blev grundlagsändringen definitivt antagen.

Såsom torde inhämtas av vad ovan anförts örn riksdagens behandling av

förslag till ändringar av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, som förevarit sedan

antagandet av 1921 års riksdagsskrivelse örn revision av sekretessbestämmelserna,

har riksdagen allenast ansett sig kunna biträda sådana förslag, beträffande

vilka det blivit klart ådagalagt, att tvingande skäl för undantagsbestämmelsen

kunde anföras. Enligt konstitutionsutskottets mening lärer den nämnda

riksdagsskrivelsen ej få anses utesluta möjligheten, att sådana ändringar företagas

i § 2 4 io tryckfrihetsförordningen, som äro högst nödiga eller nyttiga och

möjliga att verkställa.

Utskottet övergår härefter till att undersöka, huruvida sagda förutsättningar

förefinnas beträffande det nu framlagda förslaget till ändring av tryckf

rihetsf örordningen.

De undantag från regeln om allmänna handlingars offentlighet, som funnos

angivna i tryckfrihetsförordningen enligt dess ursprungliga lydelse, voro blott

ett mindre antal. De nuvarande, jämförelsevis talrika undantagen hava sedermera

småningom influtit. Av dessa förskriva sig de flesta från de senaste

trettiofem åren. Dessa undantag äro icke uttryck för en ändrad uppfattning

i fråga om offentlighetsprincipen, utan äro en följd av den utveckling,

samhällslivet undergått efter förordningens tillkomst, och de alltjämt nya former,

denna utveckling ikläder sig. I detta sammanhang anser sig konstitutionsutskottet

böra erinra örn den uppfattning, som beträffande offentlighetsprincipen

hystes av de särskilda sakkunniga, som den 20 december 1912 avlämnade

förslaget till ny tryckfrihetsförordning. De sakkunniga framhöllo, att man

måste beakta, att, örn offentlighetsprincipen skulle hänsynslöst tillämpas på

förhållanden, vilka från början icke kunnat tagas i beräkning, detta uppenbart

skulle dels lända det allmänna till men, som icke stöde i rimlig proportion

till fördelen av oinskränkt offentlighet, dels ock i vissa fall innebära kränk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.

ning av berättigade enskilda intressen. I sitt yttrande över 1912 års sakkunnigebetänkande

uttalade sig Publicistklubben i samma riktning. Klubben

framhöll, att utvecklingen uppenbart lett till det stadium, där sekretessen förpassats

till undantagsklass och offentligheten erkänts som regel över hela

fältet; efter denna omvärdering vore det nödvändigt, att uppmärksamheten

inriktades på, att man tillika toge vara på de värden, som uppenbart skulle

förspillas, i den händelse offentlighetskravet dreves längre än som befunnes

skäligt med hänsyn till ärendenas natur.

De undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet, som

under de senaste årtiondena införts särskilt på grund av att statens verksamhet

utvidgats till områden, som förut varit mera hänvisade till det enskilda

livet, hava, med hänsyn till motiven för deras införande, karakteriserats i

1921 års riksdags skrivelse om revision av sekretessbestämmelserna. Anledningarna

till undantagen syntes nämligen riksdagen hava varit två. Dels

hade det i vissa fall befunnits nödigt att, där staten hade att utöva viss

affärsdrivande verksamhet, staten icke skulle gentemot enskilda affärsintressenter

nödgas komma i ofördelaktig ställning genom att vara förbunden till

att rörande sin affärsverksamhet offentliggöra vad varje enskild affärsman

ägde ovillkorlig rätt att hålla hemligt beträffande sin. Dels hade man ansett

erforderligt att medgiva skydd mot offentliggörande i ett flertal fall,

då en enskild person av olika anledningar varit nödsakad att anlita medverkan

av statsmyndigheter i angelägenheter av sådan natur, att han rörande

rent privata förhållanden haft att meddela uppgifter, vilkas offentliggörande

vare sig överhuvud taget eller före viss tidpunkt måst anses för honom menliga

eller då staten i sådana angelägenheter haft anledning att av olika skäl

från den enskilde infordra uppgifter av dylik natur. Som exempel på dylika

fall erinrade riksdagen, bland annat, örn bestämmelserna till skydd för offentliggörande

av vissa handlingar rörande enskildas förhållanden till bank.

I motsats till vad som på åtskilliga håll göres gällande och som särskilt

angavs som ett motiv i den ovannämnda motionen vid 1924 års riksdag, avse

de nu gällande sekretessbestämmelserna icke på långt när alla av bankinspektionens

handlingar. Undantagna från offentlighetsregeln äro endast de bankinspektionens

ämbetsbrev, som äro avlåtna till bank, och allenast dylika ämbetsbrev,

i vad de röra enskildas förhållande till bank; jämställda med ifrågavarande

ämbetsbrev äro de handlingar, varå breven grundas och svarsskrivelser

å dessa brev, dock endast i vad de röra enskildas förhållanden till

bank. De här ifrågavarande undantagen från offentlighetsregeln äro uppenbarligen

betingade av att enskilda personers affärsförhållanden icke utan

vidare få prisgivas åt offentligheten, när staten ur det allmännas synpunkter

finner sig nödsakad att införa en viss kontroll och tillsyn över bankverksamheten.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebär för bankinspektionens del

en utsträckning av sekretessbestämmelsen till samtliga handlingar, i vad de röra

enskildas förhållanden till bank. Det i tryckfrihetsförordningen angivna undantaget

skulle alltså icke längre vara begränsat enbart till ämbetsbrev, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

9

avlåtits till bank, de handlingar, varå desamma grunda sig, och svarsskrivelser

å sådana ämbetsbrev.

Från bankinspektionens sida har framhållits, att effektiviteten i bankinspektionens

tillsynsverksamhet skulle ökas, örn inspektionens samtliga handlingar,

i vad de rörde enskildas förhållande till bank, bleve belagda med sekretess. Till

bankinspektionen inkomma nämligen åtskilliga uppgifter, som röra enskildas

förhållande till bank, utan att dessa grunda sig på något ämbetsbrev från bankinspektionen.

Vidare föras hos bankinspektionen anteckningar över inspektionerna,

vilka icke kunna göras så fullständiga som önskvärt är på grund av

nuvarande bestämmelser. Uppläggandet å inspektionen av engagemangförteckningar

ävensom förvarande därstädes av utdrag ur bankers böcker torde

med hänsyn till de nuvarande bestämmelsernas avfattning icke vara möjligt.

Även örn, såsom inom utskottet framhållits, det är särskilt angeläget, att

den bankinspektionen åliggande kontrollverksamheten utföres genom personliga

besök av inspektionstjänstemännen vid vederbörande banker, är det uppenbart,

att en fortlöpande tillsyn av den vikt och betydelse, som bankinspektionens,

kräver förande av omfattande skriftliga anteckningar, därest kontinuiteten

i denna tillsynsverksamhet skall kunna upprätthållas. Det synes vara

orimligt att fordra, att bankinspektionens tjänstemän allenast skola få lita till

sitt minne i fråga örn vad som förekommit vid inspektionerna på grund av att

det saknas grundlagsbestämmelse om dessa anteckningars läggande under sekretess,

i den mån de beröra enskildas förhållande till bank. Enligt konstitutionsutskottets

mening är därför den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen

allenast en konsekvens av den nu gällande föreskriften i tryckfrihetsförordningen,

vilken, enligt vad erfarenheten visat, är för snäv i fråga örn beskrivningen

på de handlingar, som skola vara belagda med sekretess.

Vad därefter beträffar tillsynsmyndighet över sparbanker synas samma

skäl kunna anföras för införande av sekretessbestämmelse i avseende på sådan

myndighets handlingar, i vad de angå enskildas förhållande till sparbanker,

som här ovan anförts i fråga om dylika handlingar hos bankinspektionen.

Vad slutligen angår försäkringsinspektionen anser utskottet i likhet med

departementschefen, att samma sekretessbestämmelser, som, enligt vad ovan

sagts, böra gälla för bankinspektionens handlingar, även böra äga tillämpning

i fråga örn försäkringsinspektionens handlingar. Lagen om försäkringsrörelse

stadgar förbud vid straffpåföljd att för allmänhet yppa, vad försäkringsinspektionen

eller dess ombud vid granskning av försäkringsbolags rörelse erfarit

angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Då bör även

tryckfrihetsförordningen lämna de enskilda samma skydd. Försäkringsbolagen

äro skyldiga att till inspektionen ingiva förteckning å deras agenter ävensom

uppgifter örn varje förändring härutinnan. Enär antagande och entledigande

av agenter ofta äger rum på skäl, som icke böra bringas till offentlighetens

kännedom, är det uppenbart, att dessa förteckningar och anmälningar,

örn de skola kunna innehålla erforderliga uppgifter, måste undantagas offentligheten.

Vidare är att märka, att försäkringsinspektionen har att inhämta

uppgifter angående försäkringsbolagens rörelse, såsom exempelvis beträffande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

bolags återförsäkringskontrakt, vilka, om de komme till allmänhetens eller konkurrenternas

kännedom, skulle kunna allvarligen skada vederbörande bolags

affärsintressen. Därest icke ifrågavarande kontrakt bliva undantagna från

offentligheten, anser sig försäkringsinspektionen förhindrad att skaffa sig

skriftliga uppgifter därom och anser sig ej heller kunna föra anteckningar beträffande

desamma.

Såsom framgår av vad ovan anförts är den av Kungl. Maj :t föreslagna utsträckningen

av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser i princip en

konsekvens av tidigare intagna och av riksdagen gång efter annan godkända

ståndpunkter örn beläggandet med sekretess av vissa handlingar, som beröra

enskilda personers affärsförhållanden.

Konstitutionsutskottet anser sig till sist böra framhålla angelägenheten av

att Kungl. Majit, i överensstämmelse med 1921 års riksdags skrivelse, för riksdagen

snarast möjligt framlägger förslag till revision av tryckfrihetsförordningens

sekretessbestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition ville såsom vilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund---som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:

Att protokoll,---icke uppenbara.

Att ej---femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner---skriften konfiskeras.

Att, där---skriften konfiskeras.

Att, då---sexton skillingar.

Att, i--— femtio riksdaler.

Det skall —--sexton skillingar.

Att protokoll---sexton skillingar.

Att ingen---sexton skillingar.

Att läkares---sexton skillingar.

Att handlingar---sexton skillingar.

Att till--— sexton skillingar.

Att utdrag---femtio riksdaler.

Att till---trehundra riksdaler.

Att uppgifter---femtio riksdaler.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

0

Att för---trehundra riksdaler.

Att följande handlingar, nämligen:

till tillsynsmyndighet över banker, sparbanker och försäkringsanstalter inkomna

handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och

anteckningar, samtliga i vad de röra enskildas förhållanden till bank, sparbank

eller försäkringsanstalt,

till tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet

inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och

anteckningar, samtliga i vad de röra vederbörande yrkesutövares enskilda affärer

eller andra personers ekonomiska förhållanden,

icke må utlämnas, förrän femton år förflutit från handlingens datum, därest

icke vederbörande tillsynsmyndighet för fullgörande av sin uppgift så prövar

nödigt. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling,

vilken obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.

Att ansökning — — — femtio riksdaler.

Att i---skriften konfiskeras.

Att av---skriften konfiskeras.

Att handlingar---skriften konfiskeras.

Att sådant,---själva huvudsaken.

I övrigt,--— stadgat är.

Stockholm den 19 maj 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Thulin, David Bergström, greve

Spens, O. IT. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Valfrid Eriksson, Ehrnberg, Åkerberg,

Jansson i Edsbäcken, Persson i Trången, Lindmark*, Karlsson i Vadstena,

Fäst, Alströmer, Björck i Kristianstad, Brännberg* och Sandwall*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Reuterskiöld, Smidberg och Fast, som ansett utskottets yttrande

böra lyda på följande sätt:

Utskottet finner övertygande skäl vara anförda för den nyinrättade sparbanksinspektionens;

likställande med bankinspektionen och likaså för införandet

av den restriktiva bestämmelse Kungl. Majit föreslagit beträffande till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.

synsmyndighets rätt att, till fullgörande av sin kontrollskyldighet, i vissa

fall bryta eljest stadgad sekretess.

Däremot anser utskottet inga avgörande skäl vara anförda för en utsträckning

av sekretessreglerna även till Konungens Befallningshavande såsom lokal

tillsynsmyndighet över sparbankerna, vilken hittills icke varit inbegripen

under sagda regler, oaktat den varit enda tillsynsmyndighet över dessa. Konungens

Befallningshavandesi ställning som tillsynsmyndighet har icke genom

den nyare lagstiftningen ökats i betydelse, utom snarare tvärtom i och

med den centrala sparbanksinspoktionens inrättande, och dess inspektionsverksamhet

torde då ej heller behöva större sekretess än tidigare.

Beträffande härefter försäkringsinspektionens inordnande under här ifrågavarande

sekretessregler, finner sig utskottet böra vidhålla den avvisande ståndpunkt,

som riksdagen tidigare intagit till denna fråga. Inga nya skäl synas

utskottet vara anförda för sekretess i hithörande ämnen, varför utskottet i

denna del avstyrker Kungl. Maj:ts proposition.

Propositionen avser emellertid även något annat och mera, då däri föreslås,

att omfattningen av de handlingar beträffande bank-, sparbanks- och fondinspektionen,

som skola vara underkastade sekretess, skulle väsentligt vidgas.

Med hänsyn härtill vill utskottet anföra följande.

Den svenska tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip avser alla handlingar

rörande »allmänna ärenden», varmed avses alla ärenden, vilka handläggas

av offentlig myndighet såsom sådan, alldeles oavsett grunden för och

syftet med dessa ärendens handläggning genom myndighet. Offentlighetens

egen grund och eget syfte är allmänhetskontroll över själva handläggningen;

en var anses här representera allmänheten utan hänsyn därtill att han möjligen

själv kan hava helt andra syften, då han begär att få taga del av handlingar

hos myndigheten. Offentlighetsprincipen har emellertid fått vika i

sådana fall, då detta allmänna kontrollintresse erkänts komma i strid med

något annat intresse, som lagen själv funnit äga större betydelse och vikt.

Som ett sådant högre intresse har tryckfrihetsförordningen betraktat enskildas

intresse av skydd mot offentliggörande av deras ekonomiska förhållanden.

Det är på grund härav, som redan nu tryckfrihetsförordningen föreskriver

sekretess beträffande vissa bank- och fondinspektionens brev och handlingar

eller delar av dessa. Men tryckfrihetsförordningen har härvid noga beaktat,

att det allmänna kontrollintresset över myndigheten (bär bank- och fondinspektionen)

icke skall kunna helt åsidosättas och för den skull begränsat

sekretessen till sådana handlingar, som, med utgångspunkt i en viss uppfattning

angående sättet för och innebörden av inspektionens utförande, kunna

antagas väsentligen hänföra sig till enskildas förhållanden, varemot övriga

handlingar, även örn de beröra enskilda, icke inbegripits under sekretessreglerna.

Kungl. Maj:ts förslag betyder nu, att sekretessen praktiskt taget skulle utsträckas

till alla inspektionens handlingar. Detta kan innebära antingen att

antydda utgångspunkt i en viss uppfattning av inspektionens avsedda verk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.

13

samhet ändras, eller att en omvärdering sker av förhållandet mellan allmänintresset

och de enskildas intressen.

Utskottet kan icke i någotdera fallet finna ändringens behövlighet eller

lämplighet styrkt. Skulle utgångspunkten ändras, innebär detta, att inspektionens

tyngdpunkt förflyttas från det personliga och muntliga förfarandet

vid besök å platsen till ett skriftligt, på studiet av ämbetsakter, register och

andra expeditionshandlingar grundat ämbetsmannaförfarande, men utskottet

har icke kunnat finna, att någon sådan förändring av utgångspunkten blivit

genom ändrade författningar rörande inspektionen ens ifrågasatt, utan här

föreligger intet annat än vederbörande inspektioners egna ansträngningar att

införa sin verksamhet på dylika linjer. Så länge dessa ansträngningar icke

åstadkommit nya, av Kungl. Majit och riksdagen godtagna riktlinjer för

inspektionen, saknas anledning att ändra tryckfrihetsförordningen med hänsyn

till nu antydda förhållanden.

Ej heller finner utskottet att några skäl anförts för en omvärdering av nu

stadgat förhållande mellan allmänt och enskilt intresse i fråga örn inspektionshandlingars

offentlighet eller sekretess. Utskottet anser det fortfarande

vara angeläget, att icke heller bank- och fondinspektionens verksamhet undandrages

offentlighetskontrollen, såsom i stort sett skulle eller kunde ske,

örn Kungl. Majits förslag bifölles. Det är visserligen riktigt, att ett sådant

undandragande icke bleve i lagen föreskrivet, men det bleve dock lagt i inspektionens

egen hand att avgöra, örn och när de enligt nu gällande lag offentliga

handlingarna skulle helt eller delvis underkastas sekretess, och en dylik maktbefogenhet

borde, ehuru icke alldeles främmande för lagen, principiellt utövas

endast under konstitutionellt ansvar. Inspektionsmyndigheten har emellertid

redan en självständig makt att pröva sekretessfrågor, men väl att märka

endast beträffande vissa, noggrant angivna handlingar, icke beträffande alla

hos myndigheten förefintliga handlingar, såsom fallet skulle bli vid bifall

till propositionen.

Konstitutionsutskottet anser sig till sist böra framhålla, att tryckfrihetsförordningens

sekretessbestämmelser såväl formellt som reellt äro i behov av en

revision. Den katalog över undantag från offentlighetsregeln, som nu förekommer

i tryckfrihetsförordningen, är både otymplig och bristfällig, och de däri

upptagna sekretessbestämmelserna sakna önskvärd enhetlighet och fast principiell

grund. Riksdagen har också 1921 i skrivelse till Kungl. Majit hemställt

om en revision av dessa bestämmelser. Det förslag, som i anledning

härav upprättats och förelegat färdigt redan i början av år 1927, har icke föranlett

framläggande av förslag till riksdagen i ämnet. Utskottet förutsätter

emellertid, att Kungl. Majit alltjämt har frågan örn en sådan revision under

övervägande och finner på grund härav icke anledning för närvarande hemställa

örn någon åtgärd från Kungl. Majits sida i denna fråga.

Utskottet finner sig därför böra hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Majits proposition

nr 196 icke kunnat oförändrad bifallas, ville såsom vilande

till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.

Förslag

till

ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.

§ 2.

4:o. I grund — ■—- — som helst.

Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen

iakttagas:

Att protokoll, ---— icke uppenbara.

Att ej — — — femtio riksdaler.

Att mobiliseringsplaner — ---skriften konfiskeras.

Att, där---skriften konfiskeras.

Att, då---sexton skillingar.

Att, i---femtio riksdaler.

Det skall---sexton skillingar.

Att protokoll---sexton skillingar.

Att ingen — — — sexton skillingar.

Att läkares---sexton skillingar.

Att handlingar---sexton skillingar.

Att till---sexton skillingar.

Att utdrag--— femtio riksdaler.

Att till---trehundra riksdaler.

Att uppgifter---femtio riksdaler.

Att för — — — trehundra riksdaler.

Att följande brev och handlingar, nämligen:

från bankinspektionen eller sparbanksinspektionen till bank

eller sparbank eller allmänna ombud för inspektionen i orterna

avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas,

och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad

de röra enskildas förhållanden till bank eller sparbank,

från tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och

fondbörsverksamhet till vederbörande yrkesutövare avlåtna

ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser

å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra sagda

yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska

förhållanden,

icke må utlämnas, förrän femton år från brevets eller handlingens

datum förflutit, därest icke vederbörande tillsynsmyndighet

för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt. Den

häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik

handling, vilken obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.

Att ansökning---femtio riksdaler.

Att i---skriften konfiskeras.

Att av---skriften konfiskeras.

Att handlingar —--skriften konfiskeras.

Att sådant---själva huvudsaken.

I övrigt---stadgat är.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.