Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO
1932-05-19 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1932:30, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
1
Nr 30.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1932 kl. 11 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat en
av Kungl. Majit till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,
nr 196, däri Kungl. Majit under åberopande av ett propositionen bilagt
utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden för samma dag till
riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt nedan intagna förslag
till ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det av Kungl. Maj :t framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till det propositionen bilagda utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden.
I § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen har fastslagits grundsatsen, att envar
äger rätt att erhålla tillgång till eller avskrift av alla offentliga handlingar
ävensom att utan särskilt tillstånd utgiva dem av trycket. Särskilda undantag
från denna regel finnas dock angivna i berörda lagrum. Så stadgas bland annat,
att från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå
desamma grundas, och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de
röra enskildas förhållanden till bank, ävensom från tillsynsmyndigheten över
foudkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet till vederbörande yrkesutövare
avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser
å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra sagda yrkesutövares enskilda affärer
eller andra personers ekonomiska förhållanden, icke må utlämnas, förrän
femton år från brevets eller handlingens datum förflutit.
Denna undantagsbestämmelse saknades i tryckfrihetsförordningen enligt
dess ursprungliga lydelse och infördes först vad beträffar bankinspektionens
handlingar år 1906 och beträffande handlingar berörande tillsynsmyndigheten
över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet år 1921.
bihang till riksdagens protokoll 1982. 6 sami. 17 Käft. (Nr 80—81.)
Historik.
Bank- och
fondinspektionen.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
Frågan om införande av sekretessbestämmelser för bankinspektionens handlingar
förelädes allaredan 1902 års riksdag genom Kungl. Haj:ts proposition
nr 44. Enligt denna proposition skulle sekretessen omfatta alla berörda handlingar,
således även sådana, vari enskildas förhållanden till bank icke berördes.
Det framlagda förslaget antogs av riksdagen såsom vilande, dock med bland
annat den ändringen att sekretessen begränsades till fem år från handlingens
datum. Vid följande års riksdag förkastades emellertid förslaget av andra
kammaren.
Vid 1905 års riksdag fördes emellertid frågan ånyo fram, denna gång genom
enskild motion (andra kammaren nr 198). Det då föreslagna stadgandet innebar,
att från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar,
varå desamma grundades, ävensom svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev icke
skulle få utlämnas, örn enskildas förhållanden däri berördes. Såsom skäl för att
sekretessen endast skulle avse skriftväxling mellan inspektionen och banker
samt de handlingar varå denna grundades anfördes, att i dylik skriftväxling,
vilken ofta avsåge utredning av frågor, som uppstode till följd av en inspektion
eller i anledning av bankernas månadsrapporter och årsredogörelser, måste enskildas
förhållanden ofta vidröras. Sådana skrivelser borde därför icke kunna
dragas under offentligheten och såsom en given följd därav icke heller de handlingar,
å vilka bankinspektionens skrivelse till bank grundades, såsom t. ex. förteckning
över bankens engagemanger eller andra anteckningar, som vid inspektion
gjorts ur bankens böcker. Däremot borde memorial, som avgåvos till chefen
för finansdepartementet av den då under departementschefen lydande bankinspektören,
samt de framställningar, bankinspektören gjorde hos länsstyrelse såsom
lokal tillsynsmyndighet över bank, kunna så avfattas, att enskildas förhållanden
till banken däri icke berördes; sådana memorial och ämbetsbrev krävde
därför intet skydd mot offentligheten. I motsats till vad konstitutionsutskottet
förordat 1902 föreslogs icke någon tidsbegränsning för sekretessens upprätthållande.
Skäl att införa sådan ansågs nämligen ej föreligga, örn sekretessen
begränsades till att omfatta allenast den bankinspektionens korrespondens med
bankerna, som berörde enskildas förhållanden.
Detta förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet med två väsentliga modifikationer.
Utskottet ansåg sålunda, att förbudet mot offentliggörande av de ifrågavarande
skrivelserna och handlingarna skulle gälla endast i den mån enskildas
förhållanden till bank däri berördes. Handling, i vilken enskildas förhållanden
berördes, borde således ej i sin helhet undanhållas offentligheten utan endast till
den del däri upptoges enskildas namn samt detaljuppgifter örn deras förhållanden
till bank. Vidare ansåg utskottet, att sekretessen borde upphöra, sedan
femton år förflutit från handlingens datum, enär efter så lång tids förlopp ett
offentliggörande icke kunde lända till men.
I enlighet med vad konstitutionsutskottet sålunda föreslagit antogs vid 1905
och 1906 års riksdagar ännu gällande bestämmelse rörande sekretess av bankinspektionens
handlingar.
Sedan Kungl. Maj :t år 1909 tillkallat kommitterade att biträda med revision
av tryckfrihetsförordningen, hemställde bankinspektionen i infordrat utlåtande,
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
3
att alla från bankinspektionen till bank avlåtna ämbetsbrev och de handlingar,
varå dessa grundades, samt svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev måtte i sin helhet
bliva hemliga, och detta utan begränsning till tid. .Vidare hemställdes, att
även de mellan bankinspektionen och de allmänna ombuden hos bankerna växlade
skrivelserna borde hänföras till handlingar, som sålunda icke finge utlämnas.
I sitt år 1912 avgivna betänkande förklarade kommitterade, att de
icke funnit sig böra förorda frångående av den princip, som vid tillkomsten av
det nuvarande stadgandet kraftigt hävdats, eller att sekretessen icke borde
sträcka sig utöver enskildas förhållanden till bank. Däremot funno de sakkunniga
det uppenbart, att den skriftväxling, som ägde rum mellan inspektionen
och de allmänna ombuden vid bankerna, borde likställas med de skrifter, som
inspektionen växlade med bankerna själva. Men då sekretessen vöre begränsad
till enskildas förhållanden till bank, syntes detsamma böra gälla örn alla
övriga in- och utgående skrivelser och om de hos bankinspektionen befintliga
handlingar i allmänhet. Sekretessbestämmelserna borde sålunda avse till bankinspektionen
inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda
protokoll och anteckningar försåvitt de rörde enskildas förhållanden till bank.
Förbudet att utlämna handlingar av nyss nämnt slag skulle dock ej vara
ovillkorligt; utlämnande skulle kunna ske, därest inspektionen för fullgörande
av sin uppgift så prövade nödigt.
Därefter avgav år 1927 särskilt tillkallad sakkunnig betänkande och förslag
i fråga örn ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet.
Den sakkunnige intog beträffande förevarande spörsmål i huvudsak samma
ståndpunkt som 1912 års kommitterade.
Beträffande frågan huruvida sekretessbestämmelserna rörande bank- och Sparbanksfondinspektionen
borde äga motsvarande tillämpning i fråga om Konungens insPektioDenbefallningshavande
i egenskap av tillsynsmyndighet över sparbanker framhölls
i 1927 års betänkande bland annat, att -— örn ock ett stadgande angående
ifrågavarande tillsynsmyndighet syntes mindre angeläget -— det dock
principiellt finge anses riktigast att behandla där förekommande handlingar
på samma sätt som bankinspektionens handlingar. I enlighet härmed upptogs
i det i betänkandet framlagda förslaget enahanda bestämmelser i fråga örn
tillsynsmyndighet över sparbanker som beträffande bankinspektionen.
Enligt nu gällande bestämmelser sker tillsynen över sparbankerna dels genom
Konungens befallningshavande och dels genom den år 1929 inrättade sparbanksinspektionen.
Därjämte övervakas de olika sparbankerna i orterna genom av
Konungens befallningshavande för varje sparbank förordnat allmänt ombud.
Efter det sparbanksinspektionen trätt i verksamhet har inspektionen i skrivelse
till Kungl. Majit hemställt örn ändring i tryckfrihetsförordningen, avseende
införandet av bestämmelse, att ämbetsbrev mellan tillsynsmyndigheterna
över sparbankerna eller från tillsynsmyndighet till de allmänna ombuden
och till sparbank så ock de handlingar, varå breven grundades, tillika med
svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev ävensom berättelser och brev från allmänna
ombud till tillsynsmyndighet, samtliga i vad de rörde enskildas förhållan
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
Försäkrings''
inspektionen.
Departe
ments
chefen.
den till sparbank, icke finge utlämnas förrän femton år förflutit från brevets
eller handlingens datum. I skrivelsen har framhållits, att en dylik bestämmelse
skulle i hög grad underlätta sparbanksinspektionens handläggning av dess arbetsuppgifter.
Beträffande åter försäkringsinspektionen upptogs redan i ovannämnda till
1902 års riksdag avlåtna proposition samma sekretessbestämmelser rörande
dess handlingar, som föreslogos beträffande bankinspektionen. Konstitutionsutskottet
avstyrkte emellertid sekretessens utvidgning till försäkringsinspektionen
och anförde härutinnan:
Utskottet hyste rörande denna fråga en annan uppfattning än den, som uttalats
av chefen för justitiedepartementet. Försäkringsanstalter vore nämligen
icke, såsom departementschefen gjort gällande, uti nu ifrågavarande hänseende
fullt jämförliga med bankerna, utan borde i regel vara underkastade största
möjliga publicitet. Då i propositionen för övrigt icke anförts några skäl till
stöd för förslaget samt då i allt fall med den ifrågasatta ändringen i tryckfrihetsförordningen,
i den mån sådan kunde anses erforderlig, utan olägenhet
torde kunna anstå, till dess väntad lagstiftning angående försäkringsanstalterna
komme under omprövning, hade utskottet ansett sig sakna skäl att tillstyrka
bifall till propositionen i denna del.
Riksdagen biföll utskottets utlåtande i denna del.
Härefter har försäkringsinspektionen vid upprepade tillfällen framhållit
vikten av att sekretessbestämmelser infördes beträffande inspektionens handlingar
och därvid bland annat framhållit, att det medförde avsevärda olägenheter,
att alla inspektionens handlingar skulle vara offentliga, samt att dessa
olägenheter bleve större ju mera omfattande inspektionens verksamhet bleve.
I 1912 och 1927 års ovannämnda betänkanden hade även för försäkringsinspektionen
intagits liknande bestämmelser, som föreslagits beträffande bankinspektionen.
Föredragande departementschefen har i ärendet påpekat, att skäl icke föreligger
att låta sparbanksinspektionens handlingar i förevarande avseende vara
underkastade andra bestämmelser än dem, som gälla i fråga örn handlingar hos
bank- och fondinspektionen, samt vidare anfört:
Lagen örn sparbanker innehåller i likhet med lagen örn bankrörelse förbud
mot att i oträngt mål yppa enskilds förhållande till banken och det är då föga
ändamålsenligt, att allmänheten äger rätt att ur handlingar, som förvaras hos
sparbanksinspektionen, taga del av där förefintliga upplysningar rörande dylika
förhållanden, medan dessa kunna antagas ännu vara aktuella. Det synes
också naturligt, örn sparbanksinspektionen med hänsyn härtill finner det betänkligt
att från sparbanker och allmänna ombud infordra skriftliga upplysningar
rörande sådana frågor, som ej ''böra vara tillgängliga för allmänheten.
Att bristen på sekretessbestämmelser därför, såsom framhållits från inspektionens
sida, är ägnad att försvåra dess arbete, synes mig uppenbart. Vad nu
är sagt i fråga örn sparbanksinspektionen torde med hänsyn till den tillsyn
över sparbankerna, som enligt sparbankslagen åvilar länsstyrelserna, äga sin
tillämpning även å dem.
Med avseende å handlingar hos försäkringsinspektionen har från denna myndighets
sida vid flera tillfällen framhållits behovet av bestämmelser örn skydd
mot handlingars offentliggörande, liknande dem för bank- och fondinspektio
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
5
nens handlingar gällande. Därvid har erinrats om den bristande överensstämmelse,
som finnes mellan lagen om försäkringsrörelse och tryckfrihetsförordningen.
Medan förstnämnda lag stadgar förbud att för allmänheten yppa vad
försäkringsinspektionen eller dess ombud vid granskning av försäkringsbolags
böcker, räkenskaper och handlingar eller vid bolagsstämma erfarit angående
enskildas personliga och ekonomiska förhållanden, medgiva tryckfrihetsförordningens
bestämmelser envar rätt att ur försäkringsinspektionens handlingar —
med undantag av uppgifter, som inkommit för statistiskt syfte, beträffande
vilka särskilda sekretessbestämmelser meddelats -— inhämta dylika för allmänheten
ej avsedda upplysningar. Även har framhållits, att bortsett från de olägenheter,
som härav kunde följa för den enskilde, förhållandet vore ägnat att
försvåra inspektionens verksamhet, vilken olägenhet med den fortgående utvecklingen
av försäkringsväsendet och försäkringsinspektionens verksamhet
allt mer framträtt. Att sekretessbestämmelser på förevarande område numera
äro erforderliga lärer icke kunna jävas, och förslag härom har senast framlagts
i det år 1927 avgivna betänkandet. Då sekretessen bör begränsas till enskildas
förhållanden till försäkringsanstalt, torde den av konstitutionsutskottet 1902
framhållna synpunkten, att försäkringsanstalterna böra vara underkastade
största möjliga publicitet, härigenom ej trädas för nära.
Departementschefen har ansett att berörda bestämmelser för sparbanksinspektionen
och försäkringsinspektionen böra upptagas i anslutning till stadgandena
rörande bank- och fondinspektionens handlingar.
Dessa bestämmelser hava i förevarande proposition föreslagits skola undergå
vissa jämkningar i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits i
1912 och 1927 års betänkanden. Departementschefen har därvid åberopat, vad
bankinspektionen vid skilda tillfällen framhållit, därvid bland annat understrukits
vikten av att jämväl skriftväxlingen mellan inspektionen och de allmänna
ombuden komme att inbegripas under sekretessen. Såvitt sparbanksinspektionen
anginge vore motsvarande skriftväxling, enligt vad departementschefen
erfarit, av än större betydelse för fullgörande av dess uppgift och behovet av
skydd för samma skriftväxling följaktligen särskilt trängande. Försäkringsinspektionen
hade för sitt vidkommande påpekat betydelsen av att berättelser
från de av inspektionen utsedda revisorerna icke bleve föremål för offentlighet
samt jämväl i övrigt framhållit angelägenheten av att upplysningar örn enskildas
förhållanden icke finge inhämtas ur försäkringsinspektionens handlingar
överhuvud taget.
Den i § 86 regeringsformen uttalade och i § 2 4:o tryckfrihetsförordningen Utskottets
närmare utvecklade regeln örn allmänna handlingars tillgänglighet för en var yttrande,
med rätt att utgiva dem i tryck är en av grundvalarna för den svenska statsförfattningen.
Den anknyter till en i svensk rätts- och statsåskådning djupt
rotad uppfattning därom, att förvaltningens verksamhet bör i möjligaste mån
utföras i offentlighetens fulla ljus. Det råder icke mer än en mening därom,
att denna offentlighet, varunder hela vår statsförvaltning under mer än ett
århundrade arbetat, kraftigt befordrat vårt samhällslivs sundhet och lugna utveckling.
Ur nu anförda synpunkter måste en utvidgning av sekretessbestämmelserna
i fråga örn handlingar för ämbetsverk, som ha till uppgift att utöva kontroll
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
över vissa områden av det ekonomiska livet, vara ägnade att, icke minst under
nuvarande förhållanden, framkalla betänksamhet. Såväl bankinspektionen som
sparbanksinspektionen hava, särskilt på grund av den utveckling, samhällsförhållandena
tagit under de senaste åren, en viktig uppgift att fylla, och det
måste anses vara särskilt betydelsefullt för inspektionernas behöriga fullgörande
av de dem åliggande skyldigheterna, att den offentliga kritiken kan erhålla
material för bedömandet av ämbetsverkens åtgöranden genom tillgång
till de hos inspektionerna förefintliga handlingarna. En utvidgning av sekretessbestämmelserna
har befarats minska förutsättningarna för denna kritik,
önskvärdheten av att bankinspektörens verksamhet så långt är möjligt utövas
i den offentliga kritikens ljus har vid olika tillfällen framhållits i riksdagen
och senast vid 1924 års riksdag i en motion nr 219 i andra kammaren, där det
erinrades örn de stora skador, som uppstått därigenom, att till följd av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser »bankinspektionens verksamhet blivit
helt undandragen allmänhetens och pressens övervakande blickar».
Med hänsyn härtill måste de nu föreslagna inskränkningarna i regeln örn allmänna
handlingars offentlighet från grundlagstiftarens sida mötas med tvekan,
och särskilda skäl måste kunna anföras för införandet av dylika inskränkningar.
Därtill kommer, att 1921 års riksdag i en skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte, i enlighet med vissa, av riksdagen angivna riktlinjer,
föranstalta örn en snar revision av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser.
Den i anledning härav föranstaltade utredningen har, ehuru förslag
till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet utarbetats
av sakkunnig och förelegat sedan början av 1927, ännu icke föranlett till
framläggande av förslag till riksdagen i ämnet. Denna omständighet är
ägnad att öka den tveksamhet, utskottet redan på förut angivna grunder
måste hysa mot en ifrågasatt inskränkning i grundsatsen örn allmänna handlingars
offentlighet. Under det utredning pågår beträffande förändringar på
ett visst lagstiftningsområde, pläga icke, utan tvingande skäl, nya stadganden
införas på sagda område. Ur nu anförda synpunkter avstyrkte konstitutionsutskottet
vid 1921 års riksdag ett av Kungl. Majit framlagt förslag till viss
utsträckning av undantagen från regeln örn allmänna handlingars offentlighet
(handlingar och protokoll i äktenskapsmål, mål örn faderskap och underhållsskyldighet
till barn utom äktenskap, mål örn vårdnaden av barn samt mål örn
äktenskaplig börd, som vid underrätten handlagts inom stängda dörrar, samt
vidare de vid statens järnvägar, tullverket och postverket förda anteckningar
och journaler samt övriga handlingar angående vad där befordras och behandlas,
i vad mån de angå enskildas affärsförhållanden). Utskottet anförde som
skäl för sin ståndpunkt, att, innan den behövliga revisionen av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen
ägt rum, några nya stadganden icke borde införas i denna
paragraf, utan att verkligt tvingande skäl härför kunde förebringas; i annat
fall skulle de brister i fråga örn klarhet och följdriktighet, som vidlådde nämnda
bestämmelser, komma att ytterligare ökas. Enligt utskottets mening före
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.
7
läge ej några tvingande motiv för det av Kungl. Majit föreslagna tillägget.
Riksdagen biföll utskottets avstyrkande hemställan.
Vid 1924 och 1925 års riksdagar antogs emellertid ett nytt undantag från
grundsatsen örn allmänna handlingars offentlighet. I proposition till 1924 års
riksdag föreslog Kungl. Majit, att handlingar, inkomna till myndighet, vilken
hade att verkställa undersökning rörande monopolistiska företag och sammanslutningar,
ävensom från sådan myndighet utgångna skrivelser eller där förda
protokoll och anteckningar, icke finge utlämnas i andra fall än allmän lag eller
författning stadgade. Konstitutionsutskottet tillstyrkte Kungl. Majits förslag
under framhållande att, örn upplysningar rörande enskildas affärsförhållanden,
som ställdes till det allmännas förfogande, saklöst kunde prisgivas åt
offentligheten, oberäknelig skada därav skulle kunna följa ej blott för den enskilde
näringsidkaren utan i vissa fall även för landets ekonomiska liv, i den
mån det vore beroende av en oförsvagad konkurrenskraft i förhållande till utlandet.
Utskottets tillstyrkande hemställan, att Kungl. Majits förslag skulle
antagas såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling, godkändes av
1924 års riksdag; vid 1925 års riksdag blev grundlagsändringen definitivt antagen.
Såsom torde inhämtas av vad ovan anförts örn riksdagens behandling av
förslag till ändringar av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen, som förevarit sedan
antagandet av 1921 års riksdagsskrivelse örn revision av sekretessbestämmelserna,
har riksdagen allenast ansett sig kunna biträda sådana förslag, beträffande
vilka det blivit klart ådagalagt, att tvingande skäl för undantagsbestämmelsen
kunde anföras. Enligt konstitutionsutskottets mening lärer den nämnda
riksdagsskrivelsen ej få anses utesluta möjligheten, att sådana ändringar företagas
i § 2 4 io tryckfrihetsförordningen, som äro högst nödiga eller nyttiga och
möjliga att verkställa.
Utskottet övergår härefter till att undersöka, huruvida sagda förutsättningar
förefinnas beträffande det nu framlagda förslaget till ändring av tryckf
rihetsf örordningen.
De undantag från regeln om allmänna handlingars offentlighet, som funnos
angivna i tryckfrihetsförordningen enligt dess ursprungliga lydelse, voro blott
ett mindre antal. De nuvarande, jämförelsevis talrika undantagen hava sedermera
småningom influtit. Av dessa förskriva sig de flesta från de senaste
trettiofem åren. Dessa undantag äro icke uttryck för en ändrad uppfattning
i fråga om offentlighetsprincipen, utan äro en följd av den utveckling,
samhällslivet undergått efter förordningens tillkomst, och de alltjämt nya former,
denna utveckling ikläder sig. I detta sammanhang anser sig konstitutionsutskottet
böra erinra örn den uppfattning, som beträffande offentlighetsprincipen
hystes av de särskilda sakkunniga, som den 20 december 1912 avlämnade
förslaget till ny tryckfrihetsförordning. De sakkunniga framhöllo, att man
måste beakta, att, örn offentlighetsprincipen skulle hänsynslöst tillämpas på
förhållanden, vilka från början icke kunnat tagas i beräkning, detta uppenbart
skulle dels lända det allmänna till men, som icke stöde i rimlig proportion
till fördelen av oinskränkt offentlighet, dels ock i vissa fall innebära kränk
-
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.
ning av berättigade enskilda intressen. I sitt yttrande över 1912 års sakkunnigebetänkande
uttalade sig Publicistklubben i samma riktning. Klubben
framhöll, att utvecklingen uppenbart lett till det stadium, där sekretessen förpassats
till undantagsklass och offentligheten erkänts som regel över hela
fältet; efter denna omvärdering vore det nödvändigt, att uppmärksamheten
inriktades på, att man tillika toge vara på de värden, som uppenbart skulle
förspillas, i den händelse offentlighetskravet dreves längre än som befunnes
skäligt med hänsyn till ärendenas natur.
De undantag från principen om allmänna handlingars offentlighet, som
under de senaste årtiondena införts särskilt på grund av att statens verksamhet
utvidgats till områden, som förut varit mera hänvisade till det enskilda
livet, hava, med hänsyn till motiven för deras införande, karakteriserats i
1921 års riksdags skrivelse om revision av sekretessbestämmelserna. Anledningarna
till undantagen syntes nämligen riksdagen hava varit två. Dels
hade det i vissa fall befunnits nödigt att, där staten hade att utöva viss
affärsdrivande verksamhet, staten icke skulle gentemot enskilda affärsintressenter
nödgas komma i ofördelaktig ställning genom att vara förbunden till
att rörande sin affärsverksamhet offentliggöra vad varje enskild affärsman
ägde ovillkorlig rätt att hålla hemligt beträffande sin. Dels hade man ansett
erforderligt att medgiva skydd mot offentliggörande i ett flertal fall,
då en enskild person av olika anledningar varit nödsakad att anlita medverkan
av statsmyndigheter i angelägenheter av sådan natur, att han rörande
rent privata förhållanden haft att meddela uppgifter, vilkas offentliggörande
vare sig överhuvud taget eller före viss tidpunkt måst anses för honom menliga
eller då staten i sådana angelägenheter haft anledning att av olika skäl
från den enskilde infordra uppgifter av dylik natur. Som exempel på dylika
fall erinrade riksdagen, bland annat, örn bestämmelserna till skydd för offentliggörande
av vissa handlingar rörande enskildas förhållanden till bank.
I motsats till vad som på åtskilliga håll göres gällande och som särskilt
angavs som ett motiv i den ovannämnda motionen vid 1924 års riksdag, avse
de nu gällande sekretessbestämmelserna icke på långt när alla av bankinspektionens
handlingar. Undantagna från offentlighetsregeln äro endast de bankinspektionens
ämbetsbrev, som äro avlåtna till bank, och allenast dylika ämbetsbrev,
i vad de röra enskildas förhållande till bank; jämställda med ifrågavarande
ämbetsbrev äro de handlingar, varå breven grundas och svarsskrivelser
å dessa brev, dock endast i vad de röra enskildas förhållanden till
bank. De här ifrågavarande undantagen från offentlighetsregeln äro uppenbarligen
betingade av att enskilda personers affärsförhållanden icke utan
vidare få prisgivas åt offentligheten, när staten ur det allmännas synpunkter
finner sig nödsakad att införa en viss kontroll och tillsyn över bankverksamheten.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget innebär för bankinspektionens del
en utsträckning av sekretessbestämmelsen till samtliga handlingar, i vad de röra
enskildas förhållanden till bank. Det i tryckfrihetsförordningen angivna undantaget
skulle alltså icke längre vara begränsat enbart till ämbetsbrev, som
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
9
avlåtits till bank, de handlingar, varå desamma grunda sig, och svarsskrivelser
å sådana ämbetsbrev.
Från bankinspektionens sida har framhållits, att effektiviteten i bankinspektionens
tillsynsverksamhet skulle ökas, örn inspektionens samtliga handlingar,
i vad de rörde enskildas förhållande till bank, bleve belagda med sekretess. Till
bankinspektionen inkomma nämligen åtskilliga uppgifter, som röra enskildas
förhållande till bank, utan att dessa grunda sig på något ämbetsbrev från bankinspektionen.
Vidare föras hos bankinspektionen anteckningar över inspektionerna,
vilka icke kunna göras så fullständiga som önskvärt är på grund av
nuvarande bestämmelser. Uppläggandet å inspektionen av engagemangförteckningar
ävensom förvarande därstädes av utdrag ur bankers böcker torde
med hänsyn till de nuvarande bestämmelsernas avfattning icke vara möjligt.
Även örn, såsom inom utskottet framhållits, det är särskilt angeläget, att
den bankinspektionen åliggande kontrollverksamheten utföres genom personliga
besök av inspektionstjänstemännen vid vederbörande banker, är det uppenbart,
att en fortlöpande tillsyn av den vikt och betydelse, som bankinspektionens,
kräver förande av omfattande skriftliga anteckningar, därest kontinuiteten
i denna tillsynsverksamhet skall kunna upprätthållas. Det synes vara
orimligt att fordra, att bankinspektionens tjänstemän allenast skola få lita till
sitt minne i fråga örn vad som förekommit vid inspektionerna på grund av att
det saknas grundlagsbestämmelse om dessa anteckningars läggande under sekretess,
i den mån de beröra enskildas förhållande till bank. Enligt konstitutionsutskottets
mening är därför den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen
allenast en konsekvens av den nu gällande föreskriften i tryckfrihetsförordningen,
vilken, enligt vad erfarenheten visat, är för snäv i fråga örn beskrivningen
på de handlingar, som skola vara belagda med sekretess.
Vad därefter beträffar tillsynsmyndighet över sparbanker synas samma
skäl kunna anföras för införande av sekretessbestämmelse i avseende på sådan
myndighets handlingar, i vad de angå enskildas förhållande till sparbanker,
som här ovan anförts i fråga om dylika handlingar hos bankinspektionen.
Vad slutligen angår försäkringsinspektionen anser utskottet i likhet med
departementschefen, att samma sekretessbestämmelser, som, enligt vad ovan
sagts, böra gälla för bankinspektionens handlingar, även böra äga tillämpning
i fråga örn försäkringsinspektionens handlingar. Lagen om försäkringsrörelse
stadgar förbud vid straffpåföljd att för allmänhet yppa, vad försäkringsinspektionen
eller dess ombud vid granskning av försäkringsbolags rörelse erfarit
angående enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Då bör även
tryckfrihetsförordningen lämna de enskilda samma skydd. Försäkringsbolagen
äro skyldiga att till inspektionen ingiva förteckning å deras agenter ävensom
uppgifter örn varje förändring härutinnan. Enär antagande och entledigande
av agenter ofta äger rum på skäl, som icke böra bringas till offentlighetens
kännedom, är det uppenbart, att dessa förteckningar och anmälningar,
örn de skola kunna innehålla erforderliga uppgifter, måste undantagas offentligheten.
Vidare är att märka, att försäkringsinspektionen har att inhämta
uppgifter angående försäkringsbolagens rörelse, såsom exempelvis beträffande
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.
bolags återförsäkringskontrakt, vilka, om de komme till allmänhetens eller konkurrenternas
kännedom, skulle kunna allvarligen skada vederbörande bolags
affärsintressen. Därest icke ifrågavarande kontrakt bliva undantagna från
offentligheten, anser sig försäkringsinspektionen förhindrad att skaffa sig
skriftliga uppgifter därom och anser sig ej heller kunna föra anteckningar beträffande
desamma.
Såsom framgår av vad ovan anförts är den av Kungl. Maj :t föreslagna utsträckningen
av tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser i princip en
konsekvens av tidigare intagna och av riksdagen gång efter annan godkända
ståndpunkter örn beläggandet med sekretess av vissa handlingar, som beröra
enskilda personers affärsförhållanden.
Konstitutionsutskottet anser sig till sist böra framhålla angelägenheten av
att Kungl. Majit, i överensstämmelse med 1921 års riksdags skrivelse, för riksdagen
snarast möjligt framlägger förslag till revision av tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition ville såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund---som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Att protokoll,---icke uppenbara.
Att ej---femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner---skriften konfiskeras.
Att, där---skriften konfiskeras.
Att, då---sexton skillingar.
Att, i--— femtio riksdaler.
Det skall —--sexton skillingar.
Att protokoll---sexton skillingar.
Att ingen---sexton skillingar.
Att läkares---sexton skillingar.
Att handlingar---sexton skillingar.
Att till--— sexton skillingar.
Att utdrag---femtio riksdaler.
Att till---trehundra riksdaler.
Att uppgifter---femtio riksdaler.
11
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
0
Att för---trehundra riksdaler.
Att följande handlingar, nämligen:
till tillsynsmyndighet över banker, sparbanker och försäkringsanstalter inkomna
handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och
anteckningar, samtliga i vad de röra enskildas förhållanden till bank, sparbank
eller försäkringsanstalt,
till tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet
inkomna handlingar, därifrån utgångna skrivelser samt där förda protokoll och
anteckningar, samtliga i vad de röra vederbörande yrkesutövares enskilda affärer
eller andra personers ekonomiska förhållanden,
icke må utlämnas, förrän femton år förflutit från handlingens datum, därest
icke vederbörande tillsynsmyndighet för fullgörande av sin uppgift så prövar
nödigt. Den häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik handling,
vilken obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.
Att ansökning — — — femtio riksdaler.
Att i---skriften konfiskeras.
Att av---skriften konfiskeras.
Att handlingar---skriften konfiskeras.
Att sådant,---själva huvudsaken.
I övrigt,--— stadgat är.
Stockholm den 19 maj 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Thulin, David Bergström, greve
Spens, O. IT. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Valfrid Eriksson, Ehrnberg, Åkerberg,
Jansson i Edsbäcken, Persson i Trången, Lindmark*, Karlsson i Vadstena,
Fäst, Alströmer, Björck i Kristianstad, Brännberg* och Sandwall*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Reuterskiöld, Smidberg och Fast, som ansett utskottets yttrande
böra lyda på följande sätt:
Utskottet finner övertygande skäl vara anförda för den nyinrättade sparbanksinspektionens;
likställande med bankinspektionen och likaså för införandet
av den restriktiva bestämmelse Kungl. Majit föreslagit beträffande till
-
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SO.
synsmyndighets rätt att, till fullgörande av sin kontrollskyldighet, i vissa
fall bryta eljest stadgad sekretess.
Däremot anser utskottet inga avgörande skäl vara anförda för en utsträckning
av sekretessreglerna även till Konungens Befallningshavande såsom lokal
tillsynsmyndighet över sparbankerna, vilken hittills icke varit inbegripen
under sagda regler, oaktat den varit enda tillsynsmyndighet över dessa. Konungens
Befallningshavandesi ställning som tillsynsmyndighet har icke genom
den nyare lagstiftningen ökats i betydelse, utom snarare tvärtom i och
med den centrala sparbanksinspoktionens inrättande, och dess inspektionsverksamhet
torde då ej heller behöva större sekretess än tidigare.
Beträffande härefter försäkringsinspektionens inordnande under här ifrågavarande
sekretessregler, finner sig utskottet böra vidhålla den avvisande ståndpunkt,
som riksdagen tidigare intagit till denna fråga. Inga nya skäl synas
utskottet vara anförda för sekretess i hithörande ämnen, varför utskottet i
denna del avstyrker Kungl. Maj:ts proposition.
Propositionen avser emellertid även något annat och mera, då däri föreslås,
att omfattningen av de handlingar beträffande bank-, sparbanks- och fondinspektionen,
som skola vara underkastade sekretess, skulle väsentligt vidgas.
Med hänsyn härtill vill utskottet anföra följande.
Den svenska tryckfrihetsförordningens offentlighetsprincip avser alla handlingar
rörande »allmänna ärenden», varmed avses alla ärenden, vilka handläggas
av offentlig myndighet såsom sådan, alldeles oavsett grunden för och
syftet med dessa ärendens handläggning genom myndighet. Offentlighetens
egen grund och eget syfte är allmänhetskontroll över själva handläggningen;
en var anses här representera allmänheten utan hänsyn därtill att han möjligen
själv kan hava helt andra syften, då han begär att få taga del av handlingar
hos myndigheten. Offentlighetsprincipen har emellertid fått vika i
sådana fall, då detta allmänna kontrollintresse erkänts komma i strid med
något annat intresse, som lagen själv funnit äga större betydelse och vikt.
Som ett sådant högre intresse har tryckfrihetsförordningen betraktat enskildas
intresse av skydd mot offentliggörande av deras ekonomiska förhållanden.
Det är på grund härav, som redan nu tryckfrihetsförordningen föreskriver
sekretess beträffande vissa bank- och fondinspektionens brev och handlingar
eller delar av dessa. Men tryckfrihetsförordningen har härvid noga beaktat,
att det allmänna kontrollintresset över myndigheten (bär bank- och fondinspektionen)
icke skall kunna helt åsidosättas och för den skull begränsat
sekretessen till sådana handlingar, som, med utgångspunkt i en viss uppfattning
angående sättet för och innebörden av inspektionens utförande, kunna
antagas väsentligen hänföra sig till enskildas förhållanden, varemot övriga
handlingar, även örn de beröra enskilda, icke inbegripits under sekretessreglerna.
Kungl. Maj:ts förslag betyder nu, att sekretessen praktiskt taget skulle utsträckas
till alla inspektionens handlingar. Detta kan innebära antingen att
antydda utgångspunkt i en viss uppfattning av inspektionens avsedda verk
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.
13
samhet ändras, eller att en omvärdering sker av förhållandet mellan allmänintresset
och de enskildas intressen.
Utskottet kan icke i någotdera fallet finna ändringens behövlighet eller
lämplighet styrkt. Skulle utgångspunkten ändras, innebär detta, att inspektionens
tyngdpunkt förflyttas från det personliga och muntliga förfarandet
vid besök å platsen till ett skriftligt, på studiet av ämbetsakter, register och
andra expeditionshandlingar grundat ämbetsmannaförfarande, men utskottet
har icke kunnat finna, att någon sådan förändring av utgångspunkten blivit
genom ändrade författningar rörande inspektionen ens ifrågasatt, utan här
föreligger intet annat än vederbörande inspektioners egna ansträngningar att
införa sin verksamhet på dylika linjer. Så länge dessa ansträngningar icke
åstadkommit nya, av Kungl. Majit och riksdagen godtagna riktlinjer för
inspektionen, saknas anledning att ändra tryckfrihetsförordningen med hänsyn
till nu antydda förhållanden.
Ej heller finner utskottet att några skäl anförts för en omvärdering av nu
stadgat förhållande mellan allmänt och enskilt intresse i fråga örn inspektionshandlingars
offentlighet eller sekretess. Utskottet anser det fortfarande
vara angeläget, att icke heller bank- och fondinspektionens verksamhet undandrages
offentlighetskontrollen, såsom i stort sett skulle eller kunde ske,
örn Kungl. Majits förslag bifölles. Det är visserligen riktigt, att ett sådant
undandragande icke bleve i lagen föreskrivet, men det bleve dock lagt i inspektionens
egen hand att avgöra, örn och när de enligt nu gällande lag offentliga
handlingarna skulle helt eller delvis underkastas sekretess, och en dylik maktbefogenhet
borde, ehuru icke alldeles främmande för lagen, principiellt utövas
endast under konstitutionellt ansvar. Inspektionsmyndigheten har emellertid
redan en självständig makt att pröva sekretessfrågor, men väl att märka
endast beträffande vissa, noggrant angivna handlingar, icke beträffande alla
hos myndigheten förefintliga handlingar, såsom fallet skulle bli vid bifall
till propositionen.
Konstitutionsutskottet anser sig till sist böra framhålla, att tryckfrihetsförordningens
sekretessbestämmelser såväl formellt som reellt äro i behov av en
revision. Den katalog över undantag från offentlighetsregeln, som nu förekommer
i tryckfrihetsförordningen, är både otymplig och bristfällig, och de däri
upptagna sekretessbestämmelserna sakna önskvärd enhetlighet och fast principiell
grund. Riksdagen har också 1921 i skrivelse till Kungl. Majit hemställt
om en revision av dessa bestämmelser. Det förslag, som i anledning
härav upprättats och förelegat färdigt redan i början av år 1927, har icke föranlett
framläggande av förslag till riksdagen i ämnet. Utskottet förutsätter
emellertid, att Kungl. Majit alltjämt har frågan örn en sådan revision under
övervägande och finner på grund härav icke anledning för närvarande hemställa
örn någon åtgärd från Kungl. Majits sida i denna fråga.
Utskottet finner sig därför böra hemställa,
att riksdagen, med förklarande att Kungl. Majits proposition
nr 196 icke kunnat oförändrad bifallas, ville såsom vilande
till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 80.
Förslag
till
ändrad lydelse av § 2 4:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund — ■—- — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen
iakttagas:
Att protokoll, ---— icke uppenbara.
Att ej — — — femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — ---skriften konfiskeras.
Att, där---skriften konfiskeras.
Att, då---sexton skillingar.
Att, i---femtio riksdaler.
Det skall---sexton skillingar.
Att protokoll---sexton skillingar.
Att ingen — — — sexton skillingar.
Att läkares---sexton skillingar.
Att handlingar---sexton skillingar.
Att till---sexton skillingar.
Att utdrag--— femtio riksdaler.
Att till---trehundra riksdaler.
Att uppgifter---femtio riksdaler.
Att för — — — trehundra riksdaler.
Att följande brev och handlingar, nämligen:
från bankinspektionen eller sparbanksinspektionen till bank
eller sparbank eller allmänna ombud för inspektionen i orterna
avlåtna ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas,
och svarsskrivelser å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad
de röra enskildas förhållanden till bank eller sparbank,
från tillsynsmyndigheten över fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet till vederbörande yrkesutövare avlåtna
ämbetsbrev, de handlingar, varå desamma grundas, och svarsskrivelser
å sådana ämbetsbrev, samtliga i vad de röra sagda
yrkesutövares enskilda affärer eller andra personers ekonomiska
förhållanden,
icke må utlämnas, förrän femton år från brevets eller handlingens
datum förflutit, därest icke vederbörande tillsynsmyndighet
för fullgörande av sin uppgift så prövar nödigt. Den
häremot bryter, så ock den, som i tryck offentliggör dylik
handling, vilken obehörigen utlämnats, bote femtio riksdaler.
Att ansökning---femtio riksdaler.
Att i---skriften konfiskeras.
Att av---skriften konfiskeras.
Att handlingar —--skriften konfiskeras.
Att sådant---själva huvudsaken.
I övrigt---stadgat är.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.