Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 84
1932-05-26 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1932:34, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 84
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 84.
5
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1932 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
med förslag till grundlagsändringar avseende riksbankens
organisation.
Konstitutionsutskottet Ilar till behandling i ett sammanhang förehaft dels
de likalydande motionerna nr 288 i första kammaren av herr Johan Bernhard
Johansson m. fl. och nr 418 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult
m. fl., dels motionen nr 292 i första kammaren av herr Örne, dels ock de likalydande
motionerna nr 295 i första kammaren av herrar Pettersson och von
Heland och nr 430 i andra kammaren av herr Nilsson i Hörby.
I motionen 1:288 och 11:418 hemställes:
1) att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling ville
antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 72 regeringsformen samt §§ 71 oell 73 i riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 72.
Riksbanken förbliver-----stiftad lag.
Fullmäktige för riksbanken skola vara nio, av vilka tre förordnas av Konungen
för ett år i sänder och fyra väljas av riksdagen för tid och på sätt i
riksdagsordningen sägs. Dessa sju fullmäktige utse tvenne deputerade med
fullmäktigs ställning och ansvar. För varje av Konungen och riksdagen tillsatt
fullmäktig skall suppleant i samma ordning utses. En av de av Konungen
förordnade ordinarie ledamöterna vare fullmäktiges ordförande men må
ej utöva annan befattning inom riksbankens styrelse. Fullmäktig, som av
riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från sin befattning. De av Ko
-
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Si.
ritingen för fullmäktig eller suppleant meddelade förordnanden må återkallas,
när Konungen så prövar skäligt.
Riksbanken allena —--— — till efterrättelse.
Riksdagsordningen.
§ 71.
1. De fyra fullmäktige i riksbanken, vilka enligt 72 § regeringsformen
skola utses av riksdagen, väljas å lagtima riksdag för tiden från valet, till
dess sådant val under andra året därefter försiggått. Två-----åter
stått.
Fullmäktig i riksbanken skall vara väl förtrogen med näringslivets
förhållanden eller med nationalekonomiska oell finansiella frågor.
2. Riksdagen skall —---—- — övriga fullmäktige.
3. Val av — -----kan återväljas.
4. Fullmäktige välje-----utfalla lika.
§ 73.
På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige enligt § 71 av riksdagen
utses, tillsättas jämväl suppleanter, att, vid inträffande förfall för dem, träda
i deras ställe. För varje av riksdagen tillsatt fullmäktig i riksbanken väljes
för samma tjänstgöringstid en suppleant. För fullmäktige i riksgäldskontoret
väljas tre suppleanter för tiden till nästföljande riksdags fullmäktigeval.
För varje -— — —------—- — —- — blivit valda.
2) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
och förslag till 1933 års lagtima riksdag angående de förändringar av övriga
lagar och reglementen rörande riksbankens organisation, som påkallas av ovan
föreslagna grundlagsändringar och dessas syftemål.
I motionen 1:292 hemställes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla, att det täcktes Kungl. Majit låta utarbeta och snarast möjligt
förelägga riksdagen förslag till de ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen
och därmed sammanhängande författningar, som krävas för genomförandet
av ett i motiveringen till motionen närmare utvecklat förslag till
omorganisation av riksbankens ledning och revision.
I motionerna 1:295 och 11:430 hemställes, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn förslag till sådan ändring av § 72 regeringsformen,
att garanti vinnes för nödigt samarbete mellan Kungl. Majit och fullmäktige
i riksbanken i enlighet med vad i motionen närmare anförts, dock
utan att riksbankens ställning såsom ett riksdagens verk därigenom rubbas.
Beträffande motiveringarna för de i motionerna framställda förslagen får
utskottet hänvisa till motionerna.
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande
över ifrågavarande motioner, vilket yttrande såsom bilaga är fogat till detta
betänkande.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 34.
7
Enligt § 72 regeringsformen förbliver riksbanken under riksdagens garanti
samt förvaltas av därtill utsedda fullmäktige, efter av Konungen och riksdagen
gemensamt stiftad lag.
Fullmäktige för riksbanken skola enligt samma grundlagsstadgande vara sju,
av vilka Konungen för tre år i sänder förordnar en jämte suppleant och de
övriga sex jämte tre suppleanter väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen
sägs. De av Konungen för fullmäktig eller suppleant meddelade
förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar skäligt. De sex
fullmäktige, som skola utses av riksdagen, väljas enligt § 71 riksdagsordningen
å lagtima riksdag för tiden från valet till dess sådant val under tredje året
därefter försiggått genom fyrtioåtta valmän, av vilka vardera kammaren inom
sig utser tjugufyra. Två av de utav riksdagen utsedda fullmäktige skola årligen
avgå. På samma gång och på lika sätt, som fullmäktige utses, tillsättas
enligt § 73 riksdagsordningen jämväl suppleanter att vid inträffande förfall
för dem träda i deras ställe.
Den av Konungen förordnade ordinarie ledamoten av fullmäktige är enligt
§ 72 regeringsformen fullmäktiges ordförande, men må ej utöva annan befattning
inom riksbankens styrelse. Enligt § 71 riksdagsordningen välja fullmäktige
själva bland sig vice ordförande, och äger den, som bland fullmäktige
för ordet, avgörande röst, därest i frågor, som hos fullmäktige komma
under omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla lika.
Enligt riksdagens i bankoreglementet meddelade föreskrifter skola fullmäktige
inom sig utse tre deputerade, en förste och två andre. Det åligger de deputerade,
att i överensstämmelse med bankoreglementet och den instruktion,
som av fullmäktige fastställes, samt i övrigt efter av fullmäktige bestämd fördelning
av göromålen dem emellan föredraga ärendena inför fullmäktige, tillse
utförandet av fullmäktiges beslut, verkställa köp och försäljning av utländska
växlar med vad därtill hörer, utöva tillsyn över göromålen inom riksbanken
samt handhava den löpande förvaltningen i övrigt.
Fullmäktige i riksbanken kunna enligt § lil regeringsformen i och för sina
befattningar icke emottaga befallningar utan av riksdagen allena, och enligt
dess instruktioner, och ej heller ställas till redo och ansvar, utan efter riksdagens
beslut. Fullmäktig, som av riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall enligt
§ 72 regeringsformen avgå från sin befattning.
Enligt § 31 riksbankslagen må fullmäktige i riksbanken överlägga med ombud,
som Konungen på framställning av fullmäktige eller, där Konungen eljest
så prövat nödigt, förordnat, men är det fullmäktige förbjudet att i ombudets
närvaro fatta beslut.
För granskning av bland annat riksbankens tillstånd, styrelse Och förvaltning
skola å varje lagtima riksdag enligt § 72 riksdagsordningen utses tolv
revisorer, vilka till halva antalet utses av vardera kammaren. Härjämte skall
enligt § 55 bankoreglemente! varje avdelningskontors räkenskaper och förvaltning
årligen granskas genom fyra personer, vilka jämte ett lika antal suppleanter
väljas av en nämnd, bestående av fyrtioåtta valmän, utsedda på samma sätt,
Gällande bestämmelser.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 3b.
Utskottet.
sorn i § 71 riksdagsordningen föreskrives i fråga om den förut berörda nämnd,
som skall välja fullmäktige i riksbanken.
Frågan om organisationen av riksbankens ledning har under de senaste årtiondena
gång efter annan varit föremål för övervägande från Kungl. Maj:ts
och riksdagens sida. Vid 1912 och 1913 års riksdagar framställdes sålunda yrkanden
örn vissa ändringar, och synes anledningen närmast hava varit formerna
för valet av bankofullmäktige och deputerade ävensom av bankens revisorer.
Konstitutionsutskottet vid 1913 års riksdag avstyrkte det motionsvis då framställda
förslaget om inrättandet av en ständig delegation, men uttalade samtidigt
att utskottet ej förnekade önskvärdheten av att formerna för utövningen av
riksdagens befogenheter över riksbanken i ett eller annat avseende gjordes mera
praktiska och tidsenliga. Reformfrågan har vidare gjorts till föremål för behandling
i ett av 1917 års bankkommitté avgivet och den 7 oktober 1919 dagtecknat
utlåtande med förslag till ändringar i bestämmelserna angående riksbankens
organisation. Bankkommitténs förslag avsåg, att valet av fullmäktige
skulle förrättas av bankoutskottet, att antalet fullmäktige skulle ökas
till nio, av vilka Konungen skulle utse en, bankoutskottet sex och de sålunda
valda fullmäktige ytterligare två, vilka skulle såsom deputerade handhava den
verkställande ledningen; bankkommittén föreslog slutligen vissa ändringar i
fråga örn revisionen. Kommitténs förslag, som avgavs till Konungen, har ej
föranlett några förslags framläggande för riksdagen.
De i nu förevarande motioner väckta reformförslagen anknyta i vissa avseenden
till redan tidigare framförd kritik beträffande riksbankens organisation.
I de av herrar J. B. Johansson m. fl. och herrar Magnusson i Tumhult
m. fl. väckta likalydande motionerna I: 288 och II: 418 föreslås jämförelsevis
långt gående förändringar. Enligt deras mening bör fullmäktiges antal ökas
till nio, av vilka Konungen skulle utse tre — varav en ordförande — riksdagen
fyra. och de sålunda valda sju i sin tur utse två, vilka i samma ställning och
under samma ansvar som de övriga fullmäktige skulle handhava den verkställande
ledningen (de »deputerade»); suppleanterna skulle utses till samma antal
som de ordinarie fullmäktige. Successiv förnyelse skulle äga rum i fråga
örn riksdagens representation och vissa kvalifikationsföreskrifter fastställas
för fullmäktiges tillsättande.
I den av herr Örne väckta motionen I: 292 ifrågasättes en i grunden ändrad
organisation. Enligt hans mening borde överinseendet över riksbanken utövas
av ett av riksdagen valt riksbanksråd på tolv personer, utsedda på visst i motionen
närmare angivet sätt. Riksbanksrådet uppgifter skulle bestå i att
utse fyra ledamöter, »fullmäktige», i riksbanksstyrelsen — den femte skulle
utses av Kungl. Maj:t — att följa fullmäktiges arbete och bankens verksamhet
i övrigt samt att yttra sig i de av fullmäktige till rådet hänskjutna frågor.
Riksbanksrådet skulle övertaga bankoutskottets nuvarande befattning
med riksbankens förvaltning samt bestämma om fullmäktiges funktioner inom
banken, arvoden och villkor i övrigt. Därjämte föreslår herr Örne ändrade
bestämmelser om revisionen. I de av herrar Pettersson och von Heland samt
herr Nilsson i Hörby väckta likalydande motionerna I: 295 och II: 430 tages
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 84.
9
sikte på att genom grundlagsbestämmelse garanti skulle vinnas för nödigt samarbete
mellan Kungl. Maj:t och riksdagen.
Såsom torde framgå av den lämnade redogörelsen avse de föreliggande reformförslagen
väsentligen dels ett stärkande av Kungl. Maj :ts inflytande på
riksbankens ledning antingen genom inrymmandet av rätt för Kungl. Maj:t
att utse flera fullmäktige än för närvarande eller genom grundlagsfästande av
samarbetet mellan Kungl. Maj :t och riksbanken, dels en ändrad ordning för utseendet
av och i fråga örn antalet av fullmäktige, dels en ändrad ordning för
utseendet av riksbankens verkställande ledning — de »deputerade» —■ dels ock
uppställande av särskilda kvalifikationsbestämmelser för valen av fullmäktige.
De gång efter annan och senast vid innevarande riksdag framförda förslagen
beträffande en omorganisation av riksbanksledningen vittna örn, att den
nuvarande anordningen anses lämna rum för anmärkningar i olika avseenden.
Lämpligheten och ändamålsenligheten av en viss organisationsform kan alltid
bliva föremål för delade meningar. Har därtill en dylik organisationsform
sin grund i äldre förhållanden, är det naturligt att tankar framställas örn önskvärdheten
av en närmare anpassning efter en ny tids krav. Den omständigheten,
att tidigare framlagda förslag icke lett till något positivt resultat, torde
främst finna sin förklaring däri att dessa förslag sträckt sig längre än riksdagens
majoritet med hänsyn till riksdagens grundlagsenliga ställning till
riksbanken ansett sig kunna medgiva, ävensom däri att förslagen visat sig vara
förenade nied olägenheter, som måste ingiva betänkligheter. En jämförelse
med de fördelar, som förslagen kunnat erbjuda, minskar ingalunda betänkligheterna.
Sist anförda omständighet bör emellertid enligt utskottets mening icke utesluta,
att dessa förslag kunna tagas under förnyat övervägande. Den nuvarande
tidpunkten för ett dylikt övervägande synes emellertid icke vara lämplig.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden torde en avvaktande hållning vara
att förorda, åtminstone till dess man bättre kan överblicka förhållandena och
har möjlighet att draga lärdom av de erfarenheter, som för närvarande kunna
vinnas.
På grund av vad i motionerna framkommit har konstitutionsutskottet funnit
sig böra i korthet angiva vissa principiella synpunkter beträffande riksbankens
konstitutionella ställning.
De former, i vilka ledningen för Sveriges riksbank tillsättes och kontrolleras,
hava framvuxit ur historiska förhållanden, som knappast haft sin motsvarighet
i något annat land. Det kanske mest utmärkande särdraget i den svenska
organisationsformen är riksbankens karaktär av ett riksdagens eget verk.
Denna riksbankens ställning har, såsom erfarenheten givit vid handen, icke
gjort den mindre ägnad att motstå allvarliga påfrestningar än motsvarande
institutioner i andra länder. Riksbankens ställning såsom ett riksdagens verk
utgör en i största möjliga mån betryggande borgen för att den fritt får utöva
sin funktion, utan att obehöriga inflytelser göra sig gällande. Riksbankens
organisation bör efter utskottets tanke även allt framgent bygga på grund
-
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SJ/..
satsen, att bankens styrelse icke blir en ekonomisk intresserepresentation. Lika
litet bör Kungl. Majits inflytande över eller inom riksbanken få gå utöver de
gränser, som nu äro i detta hänseende uppdragna.
Ehuru således riksbankens ställning bäst synes främjas därigenom, att den
intager en oberoende ställning under riksdagens kontroll, bör detta icke få
hindra, att i mera betydelsefulla frågor en samverkan må äga rum såväl med
regeringen som med näringslivets representanter. Liksom en intim kontakt
mellan riksbanksledningen och dessa senare kunnat upprätthållas utan några
särskilda organisatoriska bestämmelser härom, torde även ett samråd mellan
regeringen och riksbanksledningen i viktigare frågor, som beröra landets finansiella
eller ekonomiska förhållanden, kunna äga rum utan några grundlagsbestämmelser
i ämnet. Bestämmelser angående samråd finnas redan nu i den
av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt stiftade riksbankslagen (31 §) och
kunna kompletteras genom bankoreglementet. Den närmare prövningen av
denna senare fråga tillhör dock icke konstitutionsutskottet. Redan i följd av
nu gällande bestämmelser i riksbankslagen äro fullmäktige i riksbanken ansvariga
inför riksdagen såväl för underlätet samråd med regeringen som för arten
och omfattningen av förefintligt samråd, och på detta område är även regeringen
redan nu underställd konstitutionellt ansvar.
I fråga om tillämpningen av nuvarande bestämmelser om samråd mellan
regering och riksbanksledning anser utskottet angeläget att framhålla önskvärdheten
av att detta samråd äger rum under sådana former, att det möjliggör
kontroll från riksdagens sida. Beträffande bankofullmäktiges åtgöranden
saknar utskottet anledning att uttala sig. Yad angår regeringen vill utskottet
erinra, att konstitutionella principer kräva, att till statsrådsprotokollet lämnas
redogörelse för vad Konungens ombud företagit vid förhandlingarna med
bankofullmäktige. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit utan särskild
framställning från riksdagen i förevarande avseende meddelar för tillgodoseende
av ovanberörda konstitutionella krav erforderliga föreskrifter.
Riksbankens verksamhet har numera utvecklat sig därhän, att förste deputeraden
faktiskt, ehuru ej formellt, intager ställningen av riksbankens chef. I
denna egenskap måste han ofta befinna sig på utländska resor i följd av bankens
vidsträckta utländska förbindelser och kan även av oförutsedda mellankommande
händelser bliva hindrad att i full utsträckning handlägga löpande
uppgifter inom riksbanken. Med hänsyn härtill bör inom riksbanksledningen
jämte riksbankschefen finnas en med bankens hela skötsel förtrogen och banktekniskt
högt utbildad fackman, som äger förutsättning såväl att kunna lämna
riksbankens chef fortlöpande sakkunnigt bistånd vid förekommande olika frågors
handläggning som att helt eller delvis kunna ersätta honom, då hinder
möter för honom att själv utöva befattningen som förste deputerad. Riksbankens
nuvarande organisationsform skapar emellertid ej tillräckliga garantier
härför. Denna brist bör enligt utskottets mening avhjälpas. Härför hava
olika sätt varit under utskottets övervägande.
Å ena sidan har det framhållits, att de närmare, organisatoriska bestämmel
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3Jf.
11
serna angående riksbankens ledning varken finnas angivna i grundlagen eller
riksbankslagen utan innehållas i det av riksdagen allena beroende bankoreglementet
med komplettering i en likaledes av riksdagen ensam fastställd avlöningsstat.
Riksdagen skulle därför på egen hand kunna genomföra sådana
organisatoriska förändringar, som öppnade möjlighet för fullmäktige i riksbanken
att även utom fullmäktiges egen krets utse riksbankens chefer (de
»deputerade») — vilkas uppgift enligt bankoreglementet är att efter av fullmäktige
fastställd arbetsfördelning vara föredragande hos fullmäktige, tillse
utförandet av fullmäktiges beslut samt handhava den löpande förvaltningen.
Med nu gällande grundlags- och lagbestämmelsers avfattning kunde dock den
eller de chefer, som eventuellt utsåges utom fullmäktiges egen krets, icke tillerkännas
medbeslutanderätt inom fullmäktige och ej heller bliva inför riksdagen
direkt ansvariga.
Å andra sidan har den uppfattningen gjorts gällande inom utskottet, att
grundlagsföreskriften örn riksbankens förvaltning av fullmäktige, vilka med
undantag för ordföranden utses av riksdagen, stöde direkt hindrande i vägen för
den nyss nämnda anordningens vidtagande eller att grundlagen i varje fall
vilade på förutsättningen, att riksbankens deputerade utsåges inom de av riksdagen
valda fullmäktiges egen krets. En grundlagsändring vore därför erforderlig.
Med hänsyn till dessa olika uppfattningar örn sättet för ernående av det
åsyftade resultatet har utskottet ansett sig böra föreslå ett tillägg till § 72
regeringsformen och i följd därav utarbetat förslag till ändrad lydelse av sagda
paragraf. Det åsyftade tillägget anknyter till nu rådande faktiska förhållanden
och angiver förste deputeradens ställning såsom chef för riksbanken.
Grundlagsfästandet härav hindrar icke bibehållandet även framdeles, örn så
anses önskvärt, av gällande regler i bankoreglementet i fråga örn de två andra
deputeradena och sättet för deras utseende. Genom det föreslagna tillägget
till § 72 regeringsformen åsyftas vidare en reglering av frågan örn suppleant
för förste deputeraden samt örn hans ställning till fullmäktige och hans ansvar
inför riksdagen. Att denne suppleant, som bör kunna utses även utom fullmäktiges
egen krets, bör kunna genom bankoreglementet åläggas att, också då
förste deputeraden icke har förfall, närvara vid fullmäktiges sammanträden
och oavbrutet följa bankledningens verksamhet, behöver här blott omnämnas.
Inom utskottet har ifrågasatts, att även förste deputeraden skulle kunna utses
utom fullmäktiges krets, och i sådant fall vara skyldig att i egenskap av föredragande
till protokollet uttala sin mening under ansvar inför riksdagen utan
att dock äga rösträtt, men har utskottet ansett betänkligheter möta mot en sådan
anordning.
Skulle berörda förslag till grundlagsändring bliva vilande, lärer denna omständighet
icke kunna stå hindrande i vägen för riksdagen att redan nu genom
ändring i bankoreglementet bereda möjlighet för fullmäktige att utse särskild
suppleant för förste deputeraden utom fullmäktiges egen krets, ehuru denne
icke härigenom, utan endast genom grundlagsändring, kan tilläggas fullmäktigs
ställning och ansvar.
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr SJf.
Den nu ifrågasatta ändringen av § 72 regeringsformen torde emellertid även
böra medföra en ändring av § 73 riksdagsordningen på det sätt, att där införes
en hänvisning till förstnämnda paragraf beträffande valet av suppleant för
förste deputeraden samt angående tiden för valets giltighet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:
1) att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 72 regeringsformen och § 73 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
§ 72.
Riksbanken förbliver under riksdagens garanti samt förvaltas av därtill förordnade
fullmäktige, efter av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag.
Pullmäktige för riksbanken skola vara sju, av vilka Konungen för tre år
i sänder förordnar en jämte en suppleant och de övriga sex jämte tre suppleanter
väljas av riksdagen för tid och på sätt i riksdagsordningen sägs. Den av
Konungen förordnade ordinarie ledamoten vare, fullmäktiges ordförande, men
må ej utöva annan befattning inom riksbankens styrelse. Fullmäktig, som av
riksdagen vägrats ansvarsfrihet, skall avgå från sin befattning. De av Konungen
för fullmäktig eller suppleant meddelade förordnanden må återkallas,
när Konungen så prövar skäligt.
Fullmäktige utse inom sig en förste
deputerad att vara chef för riksbanken
samt inom eller utom sig en suppleant
för honom att med fullmäktige
rätt och ansvar vid inträffande förfall
truda i hans ställe.
Riksbanken allena äger rätt att utgiva sedlar, som för mynt i riket må erkännas.
Dessa sedlar skola, vid anfordran, inlösas av banken med guld efter
deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant med hänsyn till krig,
krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må för viss tid
medgivas av Konungen och riksdagen samfällt eller, örn riksdagen ej är samlad,
av Konungen på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd
jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret. Dylikt av konungen mellan
riksdagarna lämnat medgivande skall, därest detsamma icke varder av nästföljande
riksdag inom tjugu dagar från riksdagens början gillat, efter utgången
av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3å.
13
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
Riksdagsordningen.
§ 73.
På samma gång och på lika sätt,
som fullmäktige enligt § 71 av riksdagen
utses, tillsättas jämväl suppleanter,
att, vid inträffande förfall för dem,
träda i deras ställe, nämligen för de
av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken
tre och för fullmäktige i riksgäldskontoret
likaledes tre. För fullmäktig
i riksbanken, som utsetts till
förste deputerad, utses suppleant på
sätt i § 72 regeringsformen föreskrives
och för tid, sam fullmäktige i riksbanken
äga bestämma.
För varje enligt § 72 utsedd revisor väljes en suppleant att vid förfall för
honom inträda. Vid förfall för både revisor och hans suppleant bestämmes
övriga suppleanters tjänstgöring av den ordning, i vilken de blivit valda.
2)
a) att motionerna 1:288 och 11:418, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan under 1)
hemställt, icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;
b) att motionen 1:292, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan under 1) hemställt, icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda;
c) att motionerna I: 295 och II: 430, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet ovan under 1) hemställt,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 maj 1932.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
På samma gång och på lika sätt,
som fullmäktige enligt § 71 av riksdagen
utses, tillsättas jämväl suppleanter,
att, vid inträffande förfall för
dem, träda i deras ställe, nämligen för
de av riksdagen valda fullmäktige i
riksbanken tre och för fullmäktige i
riksgäldskontoret likaledes tre.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, Thulin, David Bergström,
greve Spens, G. W. Hansson, Sundberg, Vennerström*, Mellén, Valfrid
Driksson, Magnusson i Tumhult, Engberg*, Gustafson i Kasenberg, Jansson i Edsbäcken,
Persson i Trången, Anderson i Norrköping, Fast, Norling* och Björck* i
Kristianstad.
Ej närvarande vid ntlåtandets justering.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Zh.
Reservationer:
1) av herr Reuterskiöld, som beträffande utskottets motivering ansett att
stycket å sid. 6, som börjar med orden »I fråga om», och slutar med »erforderliga
föreskrifter» bort erhålla följande lydelse:
»Bättre än en omreglering eller förändrad gränsdragning avseende regeringens
och riksbanksfullmäktiges inbördes samråd synes det nämligen utskottet
vara att bibehålla nuvarande bestämmelser men tillse, att deras tillämpning
sker på ett sätt, som möjliggör effektiv kontroll och därmed ansvarets utkrävande.
Beträffande riksbanksfullmäktige har utskottet i detta avseende icke
att framställa något förslag, utan vill endast erinra, att, så vitt utskottet kunnat
finna, gällande föreskrifter tillämpas på ett ur kontrollsynpunkt tillfredsställande
sätt. Vad åter angår regeringen, vill utskottet erinra, att i statsrådsprotokollen
skall grundlagsenligt omförmälas allt, som avser ett bemyndigande
till den eller dem, vilka utses till ombud att å Kungl. Maj:ts vägnar förhandla
med riksbanken på sätt § 31 riksbankslagen anger. Men härutöver kräva
konstitutionella principer lika mycket, att till statsrådsprotokollet och alltså
officiellt inför Kungl. Majit lämnas redogörelse för vad Konungens ombud
företagit vid förhandlingarna. Örn så hade skett förlidet år, hade aldrig någon
tvekan kunnat uppstå örn Kungl. Maj:ts ställning till riksbankens allmänna
politik under samma år och till de frågor, vari samråd med bankofullmäktige
då ägt rum. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit, utan särskild framställning
från riksdagen, kommer att i förevarande avseende meddela de föreskrifter, som
må anses erforderliga, även beträffande statsrådsprotokollens behöriga avfattande.
»
2) av herrar Magnusson i Tumhult, Gustafson i Kasenberg, Anderson i Norrköping
och Björck i Kristianstad, som anfört:
Vi kunna icke finna, att den av utskottets majoritet föreslagna ändringen av
§ 72 regeringsformen innebär en tillfredsställande lösning av riksbankens organisationsproblem,
som det senaste årets händelser aktualiserat, men som redan
tidigare varit föremål för uppmärksamhet. De i motionerna I: 288 och lii 418
föreslagna organisationsändringarna synas oss dock gå längre än vad som
med hänsyn till föreliggande erfarenheter och behov kan anses vara pakallat.
Den nära samverkan mellan regering och riksbanksledning, som under alla förhållanden
är önskvärd och i kritiska situationer absolut nödvändig, torde kunna
åstadkommas och tryggas utan grundlagsändringar, som giva Kungl. Majit
ett väsentligt vidgat inflytande över riksbankens ledning och förvaltning.
Däremot anse vi det vara en angelägenhet av största vikt och en huvuduppgift
för reformsträvandena beträffande riksbankens organisation att utseendet
av förste deputeraden, riksbankens chef, överlämnas at fullmäktige, vilka böra
inom eller utom sin krets utse såväl en förste deputerad att vara chef för riksbanken
som också en suppleant för honom. Bada skola, örn de väljas utanför
fullmäktige, vid utövandet av sin uppgift iklädas fullmäktig® rätt och
ansvar.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr Så.
15
Dessutom anse vi att de av 1917 års bankkommitté föreslagna kvalifikationsföreskrifter
för fullmäktige böra införas i grundlagen såsom ett tillägg till § 71
riksdagsordningen.
På grund av vad sålunda anförts hemställa vi,
a) att riksdagen måtte såsom vilande för vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 72 regeringsformen och § 71 riksdagsordningen.
Regeringsformen.
§ 72.
Riksbanken förbliver — — -—• — •—- stiftad lag.
Riksdagen väljer för tid och på sätt i riksdagsordningen sägs sex fullmäktige
i riksbanken jämte tre suppleanter för dem. Konungen förordnar för en tid av
tre år en fullmäktig jämte suppleant för honom. De av Konungen för fullmäktig
och suppleant meddelade förordnanden må återkallas, när Konungen så prövar
skäligt.
Fullmäktige utse inom eller utom sig en förste deputerad att vara chef för
riksbanken med fullmäktigs rätt och ansvar samt en suppleant för honom att
vid inträffande förfall träda i hans ställe med fullmäktigs rätt och ansvar.
Riksbanken allena----—- — till efterrättelse.
Riksdagsordningen.
§ 71.
1. De sex fullmäktige •—- — -—----—---—---—- —
—- -— •—- — — — för honom återstått. Fullmäktig i riksbanken skall vara
förtrogen med näringslivets förhållanden eller med ekonomiska och finansiella
frågor.
2. Riksdagen skall — —- ---övriga fullmäktige.
3. Val av----—- — kan återväljas.
4. Fullmäktige välje —------utfalla lika.
b) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
om utredning och förslag till 1933 års lagtima riksdag angående
de förändringar av övriga lagar och reglementen rörande
riksbankens organisation, som påkallas av ovan föreslagna
grundlagsändringar och dessas syftemål;
3) av herr greve Spens, som tillstyrkt bifall till det förslag till ändrad lydelse
av § 72 regeringsformen, vilket finnes upptaget i den av herr Magnusson i
Tumhult m. fl. avgivna reservationen;
4) av herrar Reuterskiöld, Mellén, Valfrid Eriksson, Jansson i Edsbäcken
och Persson, i Trången, vilka yrkat bifall till det förslag till ändrad lydelse av
§71 riksdagsordningen, som finnes upptaget i den av herr Magnusson i Tumhult
m. fl. avgivna reservationen.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S-4.
Bilaga.
Till riksdagens konstitutionsutskott.
I skrivelse den 8 innevarande mars har konstitutionsutskottet anhållit, att
fullmäktige i riksbanken ville avgiva yttrande över de inom riksdagen väckta,
vid skrivelsen fogade motionerna 1:288 och 11:418, 1:292 samt 1:295 och
11:430 angående ändringar av för riksbanken gällande stadganden; och få
fullmäktige i anledning därav anföra följande.
Motionärerna, som till stöd för sin hemställan främst åberopa de senaste
månadernas erfarenheter, åsyfta i huvudsak dels att på olika sätt bereda
Kungl. Majit större inflytande vid riksbankens förvaltning, dels ock att tillföra
riksbanken ökad tillgång på ekonomisk sakkunskap.
Sedan riksbanken genom 1897 års lag erhållit monopol på sedelutgivningsrätten
och därigenom förutsättningarna skapats för bankens utveckling till
en centralbank, hava vid olika tillfällen förslag framkommit angående mer
eller mindre omfattande förändringar av bankens organisation. Såsom i de
remitterade motionerna framhålles, utgå motionärernas förslag till väsentlig
del från problemställningar, vilkas diskussion redan tidigare givit upphov till
ändringsförslag i olika avseenden. Det är också naturligt, att man i kritiska
tider föranledes att överväga, huruvida de iråkade svårigheterna kunnat undvikas,
därest utvecklingen skett under en annan organisationsform än den rådande.
Den omständigheten, att de tidigare framkomna förslagen örn ändringar
i organisationen ej lett till någon mera betydelsefull åtgärd i sådant
hänseende, torde få anses tyda på, att de föreslagna, mera genomgripande
förändringarna i vissa avseenden funnits medföra olägenheter, som avhållit
från deras förverkligande. Men det är givetvis möjligt, att nya erfarenheter
kunna hava framhävt önskvärdheten av vissa tidigare föreslagna organisationsförändringar
liksom att dessa kunna befinnas vara bättre anpassade för
nuvarande förhållanden än för förutvarande. I varje fall äro de problem, som
av motionärerna ånyo framförts, av den stora betydelse att fullmäktige vilja
tillstyrka, att desamma ånyo upptagas till en allsidig utredning. Enligt fullmäktiges
mening torde emellertid utsikterna för en god lösning av de uppställda
problemen bliva större, örn en dylik utredning finge anstå, till dess
den nuvarande exceptionella situationen förbättrats och på grund av vunna
erfarenheter en bättre överblick kunnat erhållas över behovet av förändringar
i riksbankens organisation.
Utan att taga definitiv ståndpunkt till de olika förslagen vilja fullmäktige
här framhålla vissa allmänna synpunkter, vilka torde böra beaktas vid en
eventuell utredning.
I fråga örn sättet för utseende av riksbankens styrelse synes böra särskilt
beaktas, att en sådan ordning införes, som är ägnad att förläna bankstyrelsen
största möjliga sakkunskap och auktoritet. Varje förslag, som avser att bereda
riksbankens ledning ökad tillgång på ekonomiskt erfarna personer, väl
förtrogna med näringslivets förhållanden och med ekonomiska frågor i allmänhet,
bör tagas under noggrann prövning. Därvid bör man dock enligt
fullmäktiges mening undvika en anordning, varigenom riksbankens styrelse
blir en ekonomisk intresserepresentation. Skulle, styrelseledamöterna känna sig
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 84.
17
såsom representanter för ekonomiska särintressen, komme det sannolikt att
möta stora svårigheter för riksbanken såsom företrädare för det allmänna att
hävda en fri och oberoende ställning. Vid en intresserepresentation torde även
kunna befaras, att man finge räkna med sådana meningsskiljaktigheter inom
bankens styrelse, som kunde leda till ett försvagande av dess handlingskraft
och auktoritet.
. En Jämförelsevis lång mandattid är en viktig förutsättning för att fullmäktige
skola kunna hävda denna sin obundenhet gentemot olika särintressen ävensom
för. bevarande av kontinuiteten inom fullmäktige. En förkortning av
mandattiden synes därför icke lämplig, för vare sig de av Konungen förordnade
eller de av riksdagen utsedda fullmäktige.
Det torde icke tillkomma fullmäktige att yttra sig om den konstitutionella
fördelningen av statsmakternas inflytande över riksbanken.
Vad beträffar frågan om inrättandet av ett led mellan riksdagen och fullmäktige
i form av ett bankrad, fa fullmäktige åberopa de betänkligheter, som
fullmäktiges majoritet ar 1921 framförde i ett yttrande över en riksdagsmotion
i ämnet. Däri anfördes, att skapandet av en dylik institution skulle kunna
medföra, dels att fullmäktiges handlingsfrihet inskränktes, vilket särskilt
under kristider kunde medföra allvarliga olägenheter, dels ock att ansvaret
för riksbankens ledning, som odelat pavilade fullmäktige, komme att uppdelas
mellan fullmäktige och bankrådet. En dylik uppdelning skulle kräva, att
en noga bestämd gräns uppdroges mellan fullmäktiges ansvar och bankrådets
ansvar, vilket skulle möta stora svårigheter.
. Trots .de uppenbara svårigheterna att komma till en tillfredsställande lösning
vilja fullmäktige dock ej motsätta sig en utredning örn inrättande av ett
bankråd.
Därvid torde även böra tagas under övervägande, huruvida det icke kunde
vara fördelaktigare att inrätta ett ekonomiskt råd med en mera fristående
ställning, vilket skulle vara endast rådgivande och från vilket yttrande kunde
infordras över aktuella ekonomiska frågor.
I motionerna 1:288 och 11:430 framhalles, att en revision av grundlagsstadgandena
rörande riksbanken i första hand torde böra taga sikte på en utjämning
av den rådande dualismen mellan regering och riksbanksledning, och
i motionen II: 430 hemställes om vidtagande av sådana lagstiftningsåtgärder,
att garanti vinnes för nödigt samarbete emellan Kungl. Maj:t och fullmäktige’
dock utan att riksbankens ställning såsom ett riksdagens verk därigenom
rubbas.
. I anledning härav må framhållas, att fullmäktige städse fäst den största vikt
vid uppehållandet av kontakt med regeringens representanter. Detta har alldeles
särskilt varit fallet sedan början av sistlidna september månad. Samarbetet
med regeringen har försiggått under de former, som vid varje tillfälle ansetts
mest ändamålsenliga. Såsom beröres i motionen II: 430, synes dock vara
lämpligt att låta en eventuell utredning omfatta frågan, huruvida bestämmelserna
i 31 § riksbankslagen böra ändras i sådan riktning, att de möjliggöra samråd
mellan representanter för regeringen och fullmäktige, utan att Kungl. Maj:t
därför förordnar särskilt ombud.
Samarbetet med regeringen bör enligt fullmäktiges mening icke vara av den
beskaffenhet, att därigenom intrång göres på fullmäktiges bestämmanderätt i
fråga om de diskontopolitiska och andra medel, som böra tillgripas vid fullföljandet
av riksbankens valutavårdande verksamhet.. Det allmännas intresse synes
bäst befrämjas därigenom, att fullmäktige i sistberörda hänseende äga full
handlingsfrihet.
I. detta sammanhang anse sig fullmäktige böra framhålla, att fullmäktige
alltid sökt uppehålla en intim kontakt med såväl finansvärldens och närings
Bihang
till riksdagens protokoll 1932. 5 sami. 19 haft. (Nr 38_34.) 2
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 34.
livets representanter som företrädare för den nationalekonomiska vetenskapen,
överhuvud taget har riksbanken alltmera sökt förskaffa sig sakkunnig och
fortlöpande information i aktuella ekonomiska spörsmål. I sådant syfte hava
jämväl bankens utländska förbindelser avsevärt utvidgats.
Slutligen få fullmäktige understryka önskvärdheten av att en eventuell utredning
jämväl kommer att omfatta dels möjligheten att bereda fullmäktige
större handlingsfrihet i fråga örn riksbankens inre organisation än vad nu gällande
bestämmelser medgiva, dels ock frågan örn en omläggning av riksbankens
revisionsväsen.
Stockholm den 31 mars 1932.
Å fullmäktiges vägnar:
ADOLF af JOCHNICK.
Carl Törnebladh.
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
321585
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.