Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ett samarbete mellan den organiserade arbetarrörelsen och Nationernas förbund för fredens bevarande.

1932-03-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1932:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ett samarbete mellan den organiserade arbetarrörelsen och Nationernas förbund för fredens bevarande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtunde Nr ti.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 2 mars 1932 kl. 3 e. lii.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående ett samarbete mellan den organiserade arbetarrörelsen

och Nationernas förbund för fredens bevarande.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 218

i första kammaren av herrar Fredrik Ström och Branting och nr 323 i

andra kammaren av herr Månsson i Furuvik har hemställts, att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att det täcktes Kungl.

Majit att, efter närmare utformande av ett förslag enligt i motionerna angivna

grunder till samarbete mellan den organiserade arbetarrörelsen och

Nationernas förbund för skärpning av de i förbundsakten stadgade ekonomiska

sanktionernas effektivitet, frambära detta förslag för Nationernas förbunds

råd eller eventuellt inför nedrustningskonferensen i Genéve.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Nationernas förbunds akt innehåller i sin 16 artikel bestämmelser örn

sanktionsåtgärder gentemot förbundsmedlem, som tillgriper krig i strid med

aktens bestämmelser örn fredlig handläggning av mellanfolklig tvist. Dessa

sanktioner äro dels av ekonomisk, dels av militär art. Under det att de

.senare från svensk sida icke ansetts vara obligatoriska, äro däremot de förra

enligt aktens uttryckliga stadgande obligatoriska. I fråga örn de ekonomiska

sanktionerna gäller, att förbundsmedlemmarna äro förpliktade 1) att avbryta

alla kommersiella eller finansiella förbindelser med den stat, som bryter

mot akten, 2) att förbjuda varje slags förbindelse mellan statens egna innebyggare

och innebyggare i den stat, som bryter mot akten, samt 3) att förhindra

alla slags finansiella, kommersiella eller personliga förbindelser mellan

den fredsbrytande statens innebyggare och innebyggare i alla andra stater,

vare sig dessa tillhöra förbundet eller icke.

Under de första åren av Nationernas förbunds tillvaro synas strävandena

att icke vidare utveckla aktens sanktionssystem närmast hava avgått med

seger inom förbundet. Utvecklingen slog emellertid redan efter några år örn,

sä att de krafter, som önskade en förstärkning av garantierna för förbunds
Bihang

till riksdagens protokoll lillia. 5 sami. -t höft. (Nr 8—0.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

aktens efterlevnad, togo överhand, vilket bland annat kom till uttryck i försöken

att skapa allmänna säkerhetsavtal. Sedan dessa efter hand avförts

från dagordningen, hava nämnda strävanden på skilda håll lett till avslutandet

av regionala säkerhetsavtal, medan förhandlingarna inom förbundet

huvudsakligen inriktats på att åstadkomma en utveckling av åtgärderna för

krigs förhindrande i motsats till åtgärderna i anledning av utbrutet krig.

I instruktionerna för de svenska delegerade vid den nu pågående nedrustningskonferensen

har emellertid bl. a. framhållits, att det vore att förutse,

att vid konferensen komme att väckas förslag, åsyftande ett förstärkande

av den allmänna säkerheten genom ett utbyggande av sanktionssystemet

genom närmare bestämmelser rörande sanktionsförpliktelserna enligt förbundsakten

eller genom tillskapandet av en internationell ordningsmakt.

Förslag i denna riktning hava ock redan väckts vid nedrustningskonferensen.

Från svensk sida har man vid skilda tillfällen ställt sig tveksam eller

avvisande inför strävandena att utvidga förbundsaktens sanktionssystem.

Denna hållning har haft sin grund däri, att man haft en känsla av att

förbundet icke vuxit sig tillräckligt starkt. Man har hyst farhågor för att

ett mera utvecklat sanktionssystem skulle för Sverige innebära en större

lara för indragning i konflikter än motsvarande ökning i den egna säkerheten.

En viss obenägenhet från svensk sida att ikläda sig förpliktelser,

vilkas innebörd och verkan man icke helt kunde överblicka, har vid sådant

förhållande gjort sig gällande. Från svensk sida har man också städse

inom förbundet förfäktat den uppfattningen, att en allmän — till sina resultat

likformigt verkande — överenskommelse, innebärande den största

möjliga reducering av rustningarna i världen, i och för sig vore ägnad att

stärka säkerheten och att sålunda ett utbyggande av sanktionssystemet icke

vöre en nödvändig förutsättning för allmänna nedrustningsåtgärder.

De mellanfolkliga förhållandena hava på senaste tid icke undergått någon

sådan omvandling, att de synas böra föranleda ett väsentligen förändrat

ståndpunktslagandc till nyss berörda frågor från Sveriges sida eller än mindre

ett svenskt initiativ, ledande till faktisk skärpning av förbundsaktens

sanktionssystem och därmed av riskerna för vårt lands indragning i krigiska

förvecklingar. Vid dylikt förhållande anser sig utskottet sakna anledning

att till närmare prövning upptaga frågan örn lämpligheten av den fonn för

utvidgning av sanktionssystemet, som i motionerna åsyftas. Utskottet inskränker

sig till att framhålla, att en direkt samverkan mellan enskilda

organisationer inom staterna å ena sidan och Nationernas förbund å den

andra skulle innebära ett tillsidosättande av vederbörande länders ansvariga

regeringar, vilka i dessa frågor måste förutsättas handla i samförstånd med

samma länders folkrepresentationer, och därmed också ett upprivande av

de grundvalar, på vilka statsmakten inom de moderna staterna är organiserad

och verksam, samt dessutom förutsätta en genomgripande omorganisation

av förbundet självt. Befogenheten att gentemot en fredsbrytande stat tillgripa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

3

ekonomiska sanktionsåtgärder, vilka i och för sig alltid äro ägnade att utsätta

staten för risk att inblandas i en väpnad konflikt, kan redan härför

näppeligen av statens högsta organ, regering och riksdag, vare sig helt eller

delvis överlåtas åt enskilda sammanslutningar inom staten.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1932.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Sävström, Strömberg, David Bergström, greve

Spens, Sundberg, Vennerström, Sandegård*, Ehrnberg, O. Fredrik Ström, Halvarsson*,

Magnusson i Tumhult, Engberg, Persson i Trången*, Karlsson i Vadstena*,

Holmström*, Olsson i Mora*, Fast, Björck i Kristianstad och Sandwall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Vennerström och Engberg, som ansett, att utskottets yttrande

bort hava följande lydelse:

Motionärerna ta sikte på tre ting: 1) behovet av konkret svensk lagstiftning

i anslutning till förbundspaktens föreskrifter örn ekonomiska sanktioner;

2) behovet av samverkan mellan regeringen och befolkningen för

effektuerande av de strafflagsbestämmelser och administrativa förfoganden,

som kunde komma att fotas på en dylik svensk lagstiftning; 3) behovet

av samverkan mellan den organiserade arbetarrörelsen och Nationernas

förbund.

Beträffande det första önskemålet synes det vara välbetänkt att vänta

och se, innan svensk lagstiftning ifrågasättes. Det, som enligt utskottets

mening behöves, är icke så mycket en dylik lagstiftning som fastmer en

förnyad omprövning från N. F :s egen sida av tillrådligheten att överhuvud

bibehålla ett sanktionssystem, vars tillämpning tydligen skulle i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

vissa situationer kunna ställa N. F. på ett belastningsprov, överstigande

dess förmåga.

Det andra önskemålet synes visserligen utskottet i och för sig beaktansvärt.

Men då alla hållpunkter saknas för ett bedömande av den ifrågasatta

samverkans beskaffenhet och praktiska utgestaltning, anser sig icke

utskottet kunna förorda en framställning till Kungl. Majit på denna punkt.

Vidkommande slutligen det tredje önskemålet håller utskottet före, att

initiativet till dess förverkligande lämpligen bör utgå från de internationella

arbetarorganisationerna själva.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

2) av herr O. Fredrik Ström;

3) av herr Fast.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.