Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

1932-05-31 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:123, Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

1

Nr 123.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1932 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet

väckta motioner.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avilina propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budetåret 1932/1933 har Kungl. Majit

i avseende å femte huvudtiteln, innefattande anslagen till socialdepartementet

(punkt 9 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över socialärenden

samma dag), föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition, som

kunde komma att avlåtas i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret

1932/1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 20,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 22 april 1932

dagtecknad proposition, nr 250, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande

behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att till bekämpande av

arbetslösheten för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av

25,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I statsrådsprotokollet har inledningsvis redogjorts för de under senare år an- Tidigare anvisade

anslagen för arbetslöshetens bekämpande och vissa i samband därmed ilag m'' m~

stående frågor.

För år 1921 anvisade 1920 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 1,000,000

kronor för bekämpande av arbetslösheten (riksdagens skrivelse nr 410). Vidare

anvisade 1921 års riksdag för samma år till bekämpande av arbetslösheten

och lindrande av nöd på tilläggsstat dels enligt skrivelse nr 177 ett förslagsanslag,

högst, å 11,000,000 kronor —- varav en summa av 500,000 kronor

beräknades till bestridande av särskilda åtgärder för lindrande av nöd, som i

Bihang lill riksdagens protokoll 1982. G sami. 70 helft. (Nr 123.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 12S.

följd av arbetslöshet drabbat personer, vilka icke enligt då gällande författning

voro kvalificerade att erhålla arbetslöshetsunderstöd — dels ock enligt skrivelse

nr 350 ett reservationsanslag av 23,500,000 kronor. De genom allmänna arbetslöshetsanslag

för år 1921 av riksdagen anvisade medlen utgjorde alltså sammanlagt

35,500,000 kronor. I det närmaste hela detta belopp togs under samma

år jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut i anspråk dels för nödhjälpsarbeten,

dels för särskilda ändamål. Vad beträffar dessa särskilda ändamål, torde

få erinras örn att bland dem även ingick hjälp till utförandet av vissa vägföretag

i fria marknaden. Genom beslut den 2 september 1921 ställde nämligen

Kungl. Majit till statens arbetslöshetskommissions förfogande från förenämnda.

reservationsanslag å 23,500,000 kronor ett belopp av högst 1,000,000

kronor, att mot redovisningsskyldighet användas dels till förskotterande, mot av

kommissionen godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med

statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock

till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden

kunde komma att överskridas.

Dessutom anvisade 1921 års riksdag under titel »Utgifter för kapitalökning,

statens affärsverksamhet» på tilläggsstat för år 1921 ett reservationsanslag av

9,000,000 kronor, att utgå av lånemedel och att enligt Kungl. Maj :ts bestämmande

användas för sådana arbeten vid telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten

(riksdagens skrivelse nr 339 B).

För år 1922 anvisade 1921 års riksdag ett förslagsanslag, högst, å 3,000,000

kronor, till bekämpande av arbetslösheten och lindrande av nöd. För sistnämnda

ändamål beräknades 500,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 350). Vidare

beviljades av 1922 års riksdag på tilläggsstat för samma år för bekämpande av

arbetslösheten reservationsanslag till sammanlagt belopp av 85,000,000 kronor,

därav ett belopp av 10,000,000 kronor finge användas till statsbeställningar och

kristidsarbeten genom kommunikationsverken och ett belopp av 5,000,000 kronor

för beställningar genom andra ämbetsverk (riksdagens skrivelse nr 291).

Dessutom medgav 1922 års riksdag att, då ännu odisponerade delar av de till

uppförande av bostadshus för tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt

statens järnvägar och vattenfallsverk å riksstaten för år 1921 och å tilläggsstaten

för år 1920 anvisade reservationsanslag örn tillhopa 17,500,000 kronor

finge — med undantag av ett belopp av högst 820,000 kronor, som beräknades

åtgå för vissa särskilda ändamål -— enligt Kungl. Maj :ts bestämmande användas

för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks

räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av arbetslösheten.

Ytterligare anvisade 1922 års riksdag för sistnämnda ändamål på tilläggsstat

för år 1922 under titel »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet»

ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens

skrivelse nr 99).

För tiden 1 januari—30 juni 1923 anvisade 1922 års riksdag ett reservationsanslag

å 5,000,000 kronor (riksdagens skrivelse nr 291).

Med hänsyn till befintliga reservationer å tidigare anvisade anslag till ar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

3

betslöshetens bekämpande äskades icke något allmänt arbetslöshetsanslag för

budgetåret 192311924.

Däremot anvisade 1923 års riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning i ämnet, för sådana arbeten för telegrafverkets,

statens järnvägars och statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde

påkallas av arbetslösheten, för sistnämnda budgetperiod ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att 1923 års riksdag, efter Kungl.

Maj:ts förslag, medgav, att för vidtagande av åtgärder till lindrande av nöden

bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare finge av femte huvudtitelns allmänna

besparingsfond tagas i anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Ej heller för budgetåret 192411925 begärde Kungl. Maj:t något allmänt arbetslöshetsanslag.

Vid 1924 års riksdag motionsvis väckta förslag örn anvisande

av ytterligare anslag till arbetslöshetens bekämpande lämnades av riksdagen

utan bifall.

Av sistnämnda års riksdag meddelades i stället, på Kungl. Maj:ts förslag,

vissa beslut, enligt vilka tidigare för arbetslöshetens bekämpande beviljade anslag

skulle få tagas i anspråk för andra ändamål.

Sålunda medgav riksdagen, enligt två särskilda beslut, att de av 1922 års

riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen finge

intill ett belopp av 1,750,000 kronor användas till färdigställande av vissa utav

Norrlands statsarbeten påbörjade arbetsföretag, vilka på grund av arbetslöshetens

nedgång icke fullbordats, och intill ett belopp av 1,350,000 kronor för

färdigställande av vissa utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade, men av

nyssnämnda anledning icke fullbordade företag (riksdagens skrivelser nr 128

och 294).

Vidare medgav 1924 års riksdag, att ej förbrukade delar av de av riksdagen

anvisade anslagen till arbeten för telegrafverkets samt statens järnvägars och

vattenfallsverks räkning för bekämpande av arbetslösheten samt till statsbeställningar

och kristidsarbeten genom nämnda verk finge, efter beslut i varje

särskilt fall av Kungl. Maj:t, användas för färdigställande av sådana arbetsföretag

vid samma verk, som igångsatts med anlitande av sistberörda anslag

men sedermera vid nödhjälpsarbetenas avveckling icke hunnit fullbordas (riksdagens

skrivelse nr 330).

I detta sammanhang må emellertid å andra sidan erinras, att Kungl. Maj :t

genom beslut den 4 april 1924 medgav, att vad som av medel, förskotterade jämlikt

Kungl. Haj:ts förberörda beslut den 2 september 1921 för utförande av med

statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., återbetalats

eller kunde komma att återbetalas, finge av statens arbetslöshetskommission

användas till fullföljande av den verksamhet, som av kommissionen i övrigt

bedreves i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade beslut.

Med hänsyn till alltjämt förefintlig behållning å 1922 års reservationsanslag

för bekämpande av arbetslösheten begärde Kungl. Maj :t icke något anslag till

ändamålet för budgetåret 192511926. Motionsvis väckt förslag örn sådant anslag

avslogs av 1925 års riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

För ettvart av de därefter närmast följande budgetåren beviljades i enlighet

med Kungl. Maj:ts i särskilda propositioner framställda förslag extra reservationsanslag

till bekämpande av arbetslösheten, nämligen för

budgetåret 192611927 av 1926 års riksdag ett anslag å 8,000,000 kronor

(riksdagens skrivelse nr 344),

budgetåret 192?ll928 av 1927 års riksdag ett anslag å 5,000,000 kronor (riksdagens

skrivelse nr 270),

budgetåret 1928/1929 av 1928 års riksdag ett anslag å 3,000,000 kronor

(riksdagens skrivelse nr 370), samt

budgetåret 1929/1930 av 1929 års riksdag ett anslag å 2,800,000 kronor (riksdagens

skrivelse nr 272). Därjämte skulle av behållningen å anslagen till

färdigställande av vissa statsarbeten ett belopp av 500,000 kronor tagas i

anspråk.

För budgetåret 1930/1931 äskade Kungl. Majit i proposition nr 255 av 1930

års riksdag till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag av

2,000,000 kronor, vilket anslag tillika var avsett att användas till bestridande

av vissa utgifter för avveckling av arbetslösheten å Seskarö. I anledning av

propositionen samt i ämnet väckta motioner anvisade 1930 års riksdag för

nämnda budgetår till bekämpande av arbetslösheten ett extra reservationsanslag

av 2,500,000 kronor, varav ett belopp av sammanlagt högst 300,000

kronor skulle få användas till bestridande av utgifter för inköp av Sandviks

sågverk a Seskarö med tillhörig mark, byggnader och inventarier ävensom för

nödiga kompletteringsarbeten för en årstillverkning av 9,000 standards (riksdagens

skrivelse nr 392). På därom av Kungl. Majit i proposition den 6 mars

1931, nr 167, gjord framställning medgav sedermera 1931 års riksdag (skrivelse

nr 124), att för förstärkning av nyssnämnda anslag å 2,500,000 kronor finge

till anslaget från det för budgetåret 1930/1931 anvisade förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter överföras ett belopp av 4,000,000 kronor. Sammanlagt har

alltså för budgetåret 1930/1931 till bekämpande av arbetslösheten anvisats ett

belopp av 6,500,000 kronor.

I proposition nr 201 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen

att för budgetåret 1931/1932 till bekämpande av arbetslösheten anvisa, ett

extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor. I motiveringen till förslaget

framhölls, bland annat, att statens arbetslöshetskommission såväl i

fråga örn reservarbeten som beträffande beredande av kontantunderstöd och

hjälp i andra former borde hava möjlighet att lämna allt det bistånd, som

med hänsyn till tillgängen pa arbetsmöjligheter och andra omständigheter

funnes skäligt.

I skrivelse den 30 maj 1931, nr 301, anmälde riksdagen, att riksdagen,

med bifall till Kungl. Majits ifrågavarande proposition, till bekämpande av

arbetslösheten för budgetaret 1931/1932 anvisat det salunda äskade anslaget.

Genom särskilda beslut ställde därefter Kungl. Maj :t i anledning av denna

riksdagsskrivelse medel fran ifrågavarande anslag till arbetslöshetskommissionens

förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet samt meddelade

i övrigt vissa föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. Därvid för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

5

ordnade Kungl. Majit, bland annat, att av nämnda medel ett belopp av högst

1 miljon kronor skulle användas dels till förskotterande, mot av arbetslöshetsknm

mission en godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande av med

statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m., dels ock

till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade kostnaden

kunde komma att överskridas, varjämte Kungl. Majit föreskrev, att sagda belopp

örn 1 miljon kronor skulle av kommissionen bokföras och redovisas såsom

en särskild fond, benämnd »väglånefonden».

De av 1931 års riksdag anvisade medlen till arbetslöshetens bekämpande visade

sig icke tillräckliga för sitt ändamål. I anledning därav har det för innevarande

budgetår anvisade arbetslöshetsanslaget förstärkts.

I sistberörda hänseende må erinras, att arbetslöshetskommissionen i skrivelse

den 9 december 1931 gjorde framställning, bland annat, örn anvisande

av ytterligare medel till bekämpande av arbetslösheten under nu löpande

budgetår. Kommissionen anförde därvid, att densamma med hänsyn till den

alltjämt stegrade arbetslösheten måst företaga en utvidgning av den av kommissionen

bedrivna hjälpverksamheten samt att en dylik utvidgning vore nödvändig

jämväl under återstoden av budgetåret. Kommissionen hade sålunda för avsikt

att under vintern successivt utöka de statliga reservarbetena och att parallellt

därmed göra det möjligt för kommunerna att utvidga de statskommunala

reservarbetena. Därjämte räknade kommissionen med en till tiden begränsad

utvidgning av den kontanta understödsverksamheten. Kommissionen utgick

vidare från att den tidigare bedrivna verksamheten för anordnande av utbildningskurser

för arbetslös ungdom borde erhålla vidgad omfattning. Kommissionen

föreslog, att kommissionens medelsreserv skulle för budgetåret upptagas

till 2,000,000 kronor samt att den i det föregående omförmälda väglånefonden

å 1,000,000 kronor skulle förstärkas med ytterligare 1,000,000 kronor. Med

dessa utgångspunkter uppskattade kommissionen medelsbehovet för budgetåret

1931/1932 till sammanlagt 29,436,267 kronor. Då kommissionens medelsbehållning

den 1 juli 1931 uppgått till 1,843,539 kronor samt det av 1931 års

riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisade arbetslöshetsanslaget utgjorde

10,000,000 kronor, hade till kommissionens förfogande för samma tid stått ett

belopp av 11,843,539 kronor. Enligt kommissionen kunde därför för berörda

budgetår beräknas en bristande medelstillgång av (29,436,267 -— 11,843,539)

17,592,728 kronor. På grund härav hemställde arbetslöshetskommissionen, att

såsom anslagsförstärkning för budgetåret 1931/1932 måtte anvisas ett belopp

av i avrundat tal 17,500,000 kronor.

Med anledning av förenämnda framställning ställde Kungl. Maj :t genom beslut

den 11 december 1931 för uppehållande av kommissionens verksamhet till

dess förfogande från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet ett

belopp av 3,000,000 kronor, beräknat att täcka kommissionens utgifter intill dess

frågan örn beredande av ytterligare medel för innevarande budgetår kunde

bliva föremål för riksdagens prövning.

Vidare framlade Kungl. Majit i en den 4 januari 1932 dagtecknad proposition,

nr 15, förslag örn förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 anvisade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

anslaget till bekämpande av arbetslösheten. Vid behandlingen i statsrådet av

frågan örn anslagsförstärkning för ifrågavarande ändamål för berörda budgetår

framhöll departementschefen, bland annat, att en omläggning av det nuvarande

systemet för statliga åtgärder till arbetslöshetens lindrande icke för det

dåvarande syntes böra ifrågasättas, därvid tyngdpunkten av hjälpverksamheten

fortfarande borde förläggas till arbetslinjen, men att den allvarliga situationen

på arbetsmarknaden givetvis utgjorde en maning att inom ramen för nämnda

system söka sig fram på olika vägar i syfte att så effektivt som möjligt bispringa.

de arbetslösa. Departementschefen påpekade, att en utvidgning i skilda

riktningar förekommit eller förutsatts skola äga rum t. ex. genom lämnande av

bidrag till statskommunala arbeten till högre andel av kostnaden än tidigare, genom

en vidgad tillämpning av systemet med kontantunderstöd ävensom genom

det av Kungl. Majit den 23 december 1931 fattade principbeslutet beträffande

kursverksamhet för arbetslösa, vilket åsyftade dels en utvidgning av nämnda

verksamhet dels ock ett systematiskt sammanbindande av verksamheten med

beviljande av understöd åt de i kurserna deltagande. Vidare framhöll departementschefen,

att en dylik utvidgning i tillämpningen av det gällande systemet

för den statliga hjälpverksamheten syntes böra kunna ifrågakomma även i andra

riktningar. Härom anförde departementschefen närmare följande.

Kungl. Majit borde vid dispositionen av anslaget äga viss frihet att i

olika fall välja den väg, som med hänsyn till omständigheterna funnes kunna

medföra den största effekten. Såsom exempel på vad därmed åsyftades

kunde anföras, att domänstyrelsen i skrivelse den 14 december 1931 gjort

framställning örn att ett belopp av intill 1 miljon kronor av arbetslöshetsmedel

måtte få disponeras som bidrag till kostnaderna för utförande i syfte att lindra

arbetslöshet av vissa awerkningsarbeten, för vilka med rådande prisläge ekonomisk

bärighet icke uppnåddes. Visserligen hade arbetslöshetskommissionen i

yttrande över nämnda framställning den 31 december 1931 avstyrkt åtgärder

i den föreslagna riktningen, därvid som skäl anförts principiella erinringar mot

möjliggörande genom tillskott av arbetslöshetsmedel av att avverkningen på

statens skogar upprätthölles utan nödig hänsyn till priserna på världsmarknaderna.

. I och för sig syntes dessa principiella erinringar icke böra frånkännas

berättigande. Men detta borde icke utgöra hinder för att, då alldeles särskilda

omständigheter förelåge, en utvidgning — inom domänstyrelsens verksamhetsområde

eller eljest — av det normala arbetsprogrammet ägde rum, för såvitt

därigenom möjlighet bereddes att på ett på en gång billigt och speciellt verksamt

sätt ingripa mot arbetslösheten. Avgörandet i dylika frågor borde emellertid

förbehållas Kungl. Majit. För den händelse riksdagen icke framställde

erinran mot det anförda, vore avsikten att, i den mån uppslag av antydd innebörd

och betydelse framkomma, i begränsad omfattning förorda deras utnyttjande.

Mot arbetslöshetskommissionens kalkyler beträffande beloppet av den medelsförstärkning,

som för innevarande budgetår påkallades, förklarade sig departementschefen

icke finna skäl till erinran. Då Kungl. Majit genom omförmälda

beslut den 11 december 1931 redan ställt ett belopp av 3,000,000 kronor till

kommissionens förfogande, skulle enligt kommissionens beräkningar ytterligare

hava erfordrats ett belopp av 14,500,000 kronor. Med hänsyn till önskvärdheten

av att möjlighet funnes till bestridande av särskilda kostnader för utfö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

7

rande av åtgärder, tillkomna genom direkt beslut av Kungl. Maj:t, ansåg departementschefen

emellertid, att det erforderliga beloppet borde avrundas uppåt

till 15,000,000 kronor. För beredande av ifrågavarande förstärkning föreslog

departementschefen, efter samråd med chefen för finansdepartementet, att

fonden för statsskuldens amortering skulle tagas i anspråk.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts hemställde Kungl. Maj :t,

att riksdagen måtte besluta, dels att till förstärkning av det för budgetaret

1931/1932 under femte huvudtiteln anvisade extra reservationsanslaget till

bekämpande av arbetslösheten skulle till nämnda anslag från förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000 kronor,

dels ock att från fonden för statsskuldens amortering skulle över den i

riksstaten för budgetåret 1931/1932 under rubrik »I anspråk tagna kapitaltillgångar»

uppförda titeln »Fonden för statsskuldens amortering» till förenämnda

anslag till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000

kronor.

I skrivelse den 10 februari 1932, nr 21, anförde riksdagen i huvudsak följande.

•

1931 års riksdag hade till bekämpande av arbetslösheten i enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag för innevarande budgetår anvisat ett extra reservationsanslag

av 10,000,000 kronor. Detta anslag hade emellertid med hänsyn till det

rådande allmänna läget på arbetsmarknaden och de utvecklingstendenser, som

för vissa yrkesgrupper gjort sig märkbara, visat sig otillräckligt. I likhet med

departementschefen funne riksdagen för den skull oavvisligt, att ytterligare

medel ställdes till förfogande för ändamålet i fråga.. Såväl beträffande reservarbeten

som i fråga örn kontantunderstöd och hjälp i andra former borde möjlighet

förefinnas att skänka allt det bistånd, som med hänsyn till ekonomiska

resurser, tillgången på arbetsmöjligheter och andra omständigheter kunde finnas

skäligt.

Vad anginge planläggandet av hjälpverksamheten för återstoden av innevarande

budgetår hade Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak icke givit riksdagen

anledning till erinran. Tyngdpunkten av denna verksamhet borde alltså, i

enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit, läggas på arbetslinjen, men självfallet

vore, att med hänsyn till rådande förhållanden på arbetsmarknaden jämväl

en utsträckning av den kontanta understödsverksamheten vore av behovet

påkallad.

I fråga örn den bedrivna kursverksamheten för arbetslös ungdom mnebure

det föreliggande förslaget en mera vidsträckt tillämpning och en vidgad organisation

av denna verksamhet. Riksdagen ville såsom sin åsikt framhålla, att

verksamheten syntes böra i organisatoriskt hänseende tillsvidare bedrivas pa

samma sätt som dittills, men med den vidgade omfattning, som det behjärtansvärda

syftet påkallade.

Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden funne ock riksdagen en utvidgning

av hjälpverksamheten även i övrigt vara motiverad. Riksdagen ansåge

sig sålunda kunna medgiva, att visst belopp ställdes till Kungl. Majits förfogande

för att efter prövning av Kungl. Majit användas för främjande av företagsverksamhet,

varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen

skulle kunna beredas. Riksdagen hade ansett ifrågavarande belopp böra bestämmas

till 500,000 kronor.

På sätt motionsvis föreslagits, syntes även lantarbetare, som ofrivilligt bragts

till arbetslöshet, med hänsyn till den förvärrade depression, varav jordbruket

drabbats, böra likställas med övriga arbetare, som åtnjöte arbetslöshetslijälp.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

Vad slutligen beträffade storleken av det av Kungl. Majit äskade förstärkningsanslaget,

hade riksdagen funnit sig böra anvisa det av Kungl. Maj :t föreslagna

beloppet.

Under åberopande av vad sålunda anförts anmälde härefter riksdagen, att

riksdagen beslutat bifalla den av Kungl. Maj :t i propositionen gjorda hemställan.

Genom beslut den 12 februari 1932 har Kungl. Majit givit arbetslöshetskommissionen,

statskontoret, riksräkenskapsverket och fullmäktige för riksgäldskontoret

tillkänna riksdagens ifrågavarande beslut.

Vidare har Kungl. Majit genom ämbetsskrivelse samma dag till statskontoret,

vilken i avskrift tillställts telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen och arbetslöshetskommissionen,

dels förklarat domänstyrelsens omförmälda framställning

den 14 december 1931 icke föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd, dels

ock förklarat sig vilja framdeles, efter därom i varje särskilt fall gjord framställning

från vederbörande myndighet, till prövning upptaga frågan örn anvisande

— i enlighet med förenämnda, av departementschefen och riksdagen angivna

riktlinjer — från det för budgetåret 1931/1932 anvisade reservationsanslaget

till bekämpande av arbetslösheten av medel, till ett sammanlagt belopp

av högst 500,000 kronor, till främjande av arbetsföretag, varigenom i största

möjliga utsträckning arbetstillfällen skulle kunna beredas.

Därjämte har Kungl. Majit — jämväl genom beslut den 12 februari 1932

-— av anslaget till arbetslöshetens bekämpande ställt till arbetslöshetskommissionens

förfogande ett belopp av en miljon kronor till förstärkande av den förut

omförmälda väglanefonden att användas till med fonden avsedda ändamål samt

bokföras och redovisas på sätt beträffande fonden föreskrivits.

Sammanlagt hava från och med år 1920 till och med budgetåret 1931/1932

till arbetslöshetens bekämpande anvisats omkring 200 miljoner kronor.

Genom ett i februari 1932 utfärdat cirkulär till kommunernas arbetslöshetsorgan

har därefter statens arbetslöshetskommission meddelat vissa anvisningar

angående utbildningskurser för arbetslösa. I detta cirkulär har kommissionen

uppmanat de kommunala arbetslöshetsorganen att ägna frågorna

örn dylika kurser särskild uppmärksamhet och att träffa de anordningar, vilka

av omständigheterna prövades påkallade och lämpliga. Såsom allmän huvudregel

för kommunala åtgärder i förevarande syfte kunde enligt cirkuläret

uppställas, att den personliga sakkunskap och erfarenhet samt de betydande

resurser i fråga örn lärarkrafter, undervisningsmateriel, lokaler m. m„

över vilka det ordinarie undervisningsväsendet förfogade, borde på bästa sätt

tillvaratagas och utnyttjas. Efter erinran örn de möjligheter, vilka enligt

gällande yrkesskolestadga förefinnas att med bidrag av statsmedel anordna

även kortvariga yrkesskolekurser, vilka väl lämpa sig för arbetslösa, framhålles

i cirkuläret, att vid anordnande av dylika kurser statsbidrag icke jämväl

kan utgå ur arbetslöshetsanslaget. Beträffande den speciella kursverksamhet,

till vilken understöd kan lämnas från det statliga anslaget till arbetslöshetens

bekämpande, anföres i cirkuläret bland annat följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Staisutsicottets utlåtande Nr 12$.

9

Det vore givetvis ett önskemål beträffande kursverksamheten för arbetslösa,

att den erhölle en så praktisk inställning som möjligt. Det läge därvid

nära till hands att rikta blicken mot yrkesbetonade kurser. Dar tillgång icke

funnes till av yrkesskola anordnade kurser, syntes man därvid företrädesvis

böra inrikta sig på att genom anordnande av undervisning i trä- och metallslöjd

och dylikt uppöva deltagarnas färdigheter i användningen av vanligen

förekommande verktyg. Där läget på arbetsmarknaden pakallade anordnande

av yrkesbetonade kurser för kvinnliga arbetslösa, syntes kurserna i regel

böra avse husligt arbete eller sömnad..

Även allmänbildande kurser syntes emellertid ofta med fördel kunna anordnas.

I allmänhet syntes i orten finnas lärarkrafter, som vore fullt skickade

att planlägga och leda dylika kurser, vartill komme att kostnaden för undervisningsmateriel

här ställde sig förhållandevis låg. Vid anordnande av allmänbildande

kurser borde eftersträvas att inom ramen av den begränsade utbildningstid,

som kunde komma i fråga, i görligaste mån bibringa eleverna

sådana kunskaper, som i allmänhet kunde vara varje man eller kvinna till

gagn i det praktiska livet. Föreläsningsverksamhet syntes måhända icke böra

helt uteslutas, särskilt i ämnen, som kunde vidga blicken för bygdens näringsliv.

För att statsbidrag ur arbetslöshetsanslaget skulle kunna erhållas krävdes,

att åtskilliga speciella förutsättningar vore uppfyllda. Först och främst

krävdes, att arbetslösheten inom kommunen vore av den art och omfattning,

att hjälpåtgärder överhuvud taget ansåges böra vidtagas och att därvid kurser

befunnes vara ett lämpligt led i hjälpverksamheten. Med avseende å deltagandet

i dylika kurser vore det av vikt att framhålla, att allenast hos de

kommunala arbetslöshetsorganen anmälda arbetslösa, som vid prövning befunnits

vara i behov av det allmännas hjälp, ägde rätt att deltaga i med dylikt

statsbidrag anordnade kurser.

Där så lämpade sig, torde kommissionen komma att föreskriva att åtnjutande

av arbetslöshetsunderstöd beträffande arbetslösa i de yngre åldersklasserna

skulle göras beroende av att dessa arbetslösa bevistade anordnade undervisningskurser.

Kursverksamheten kunde följaktligen komma att erhålla

en med arbetslinjen i viss mån likartad karaktär.

Då kurserna i främsta rummet vore avsedda för oförvållat arbetslösa, följde

därav, att statsbidrag endast kunde ifrågakomma, så länge deltagarna i en

kurs vore att anse som oförvållat arbetslösa. Detta innebure sålunda, att arbetslös

person, vilken deltoge i anordnad kurs, vore skyldig att emottaga anvisat

lämpligt arbete på den öppna marknaden vid risk att eljest omedelbart

avstängas från rätten att deltaga i med statsbidrag anordnad kurs eller att

gå förlustig det arbetslöshetsunderstöd, som kunde hava tillerkänts honom.

Med hänsyn till den ovisshet, som städse rådde beträffande arbetsmarknadens

utveckling, borde kurserna ej givas en längd utöver tre månader. I

många fall borde de göras kortare,

Arbetslöshetshjälp i form av kontant understöd kunde, efter arbetslöshetskommitténs

prövning av behovet och i den mån samtycke därtill utverkats

av arbetslöshetskommissionen, enligt sedvanliga grunder beredas arbetslös,

som deltoge i kurs för arbetslösa.

Där arbetslösa hänvisats till kurs i samband med erhållen arbetslöshetshjälp,

hade kommittén att särskilt noga tillse, att kursarbetet hade karaktären

av verklig arbetsprestation. Antalet undervisningstimmar borde uppgå till

omkring 25 per vecka och i allt fall icke understiga 20 timmar per vecka.

Läxläsning borde kunna ifrågakomma. Örn den arbetslöse icke tillgodogjorde sig

undervisningen, borde understödet indragas och han själv skiljas från kursen.

Där kursdeltagarna saknade hemmets stöd eller där så eljest av förhållan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Gällande

bestäm
melser.

ciena prövades lämpligt, kunde arbetslöshetshjälpen utgå in natura, exempelvis

i form av kost och logi.

Vidare torde böra omnämnas, att arbetslöshetskommissionen genom cirkulär

den 19 februari 1932 till de kommunala arbetslöshetsorganen bragt till nämnda

organs kännedom innevarade års riksdags i det föregående omförmälda uttalande

att lantarbetare, som ofrivilligt bragts till arbetslöshet, borde i fråga

örn arbetslöshetshjälp, vartill bidrag av statsmedel utginge, likställas med

övriga arbetare.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare, så länge anslag till ifrågavarande ändamål

utgår. I denna kungörelse gjordes viss ändring genom kungörelse den 22 juni

1928 (nr 214). Ändringen avsåg väsentligen viss av Kungl. Majit föreslagen

och av riksdagen godkänd jämkning i bestämmelserna rörande bidrag till s. k.

statskommunala arbeten, d. v. s. hjälparbeten, som bedrivas av kommuner med

bidrag av statsmedel från arbetslöshetsanslaget.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna

för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Majit den 10 mars nämnda år fattat beslut,

innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande regler —

i skrivelse den 7 juni 1922, nr 291, nya direktiv för bedrivande av berörda

verksamhet, därvid särskilt spörsmålet örn arbetskonflikts inverkan å den av

staten lämnade arbetslöshetshjälpen behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten proposition,

nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver då

gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna regler för

yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Majit meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av

Kungl. Majits förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan örn

riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt till förnyat

skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid ärendets

behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad statsutskottet i

detta avseende hemställt, gjorde riksdagen i sin förut omförmälda skrivelse

nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut örn anvisande av nytt anslag till

bekämpande av arbetslösheten, vissa uttalanden i fråga örn direktivens tillämpning.

Beträffande dessa uttalanden må hänvisas till den redogörelse, som lämnats

därför i 1927 års proposition i motsvarande fråga (nr 236 sid. 5).

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Majit, att ett

exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens arbetslöshetskommission

till kännedom och efterrättelse.

Enligt nyssnämnda kungörelse kan statsbidrag till av kommun anordnad verksamhet

för understöd åt arbetslösa eller av kommun bedrivet kommunalt arbetsföretag

såsom regel utgå med högst samma belopp, som av kommunen för än
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ]28.

11

damålet ställes till förfogande. Där synnerligen vägande omständigheter påkalla,

att statsbidrag utgår med större andel av kostnaderna, kan emellertid

framställning härom göras hos Kungl. Maj :t. Med hänsyn till den betydande

omfattning, som arbetslösheten på många håll erhållit, och de stora ekonomiska

svårigheter, varmed åtskilliga kommuner hava att kämpa, har Kungl. Maj:t

på senare tid i en mängd fall medgivit statsbidrag till här avsedd kommunal

hjälpverksamhet med större andel än 50 % av den därmed förenade kostnaden.

Till belysande av den utsträckning, i vilken dylika medgivanden lämnats, hava

å sid. 11 och 12 i statsrådsprotokollet återgivits två tablåer, utvisande det antal

kommuner inom olika län, för vilket Kungl. Maj :t för första halvåret 1932 eller

del därav medgivit statsbidrag med mer än 50 % av hela kostnaden.

Sedan i statsrådsprotokollet erinrats, hurusom i årets statsverksproposition Arbetslösomförmälts,

att statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 9 december 1931 s{onen angågjort

framställning örn anvisande av anslag till bekämpande av arbetslösheten ende medelsunder

budgetåret 1932/1933 och därvid preliminärt beräknat det behövliga m m

anslagsbeloppet till 20,000,000 kronor, samt redogörelse lämnats för departementschefens

yttrande i frågan den 4 januari 1932, har departementschefen anmält,

att arbetslöshetskommissionen i en den 15 april 1932 dagtecknad skrivelse

lämnat vissa uppgifter till komplettering av en del i kommissionens förenämnda

skrivelse den 9 december 1931 meddelade siffror och beräkningar.

För de i nämnda skrivelse lämnade uppgifterna, i vad de beröra arbetsmarknadens

utveckling och läge, har departementschefen å sid. 13—29 i statsrådsprotokollet

i ett sammanhang lämnat en redogörelse.

Till belysande av arbetsmarknadens utveckling och arbetslöshetens omfattning

har kommissionen till en början meddelat vissa uppgifter, som återgivas i

tre å sid. 14 i statsrådsprotokollet intagna tabeller, utvisande den första antalet

ansökningar örn arbete på 100 lediga platser vid den offentliga arbetsförmedlingen,

den andra det procentuella antalet arbetslösa bland de till fackföreningarna

anslutna arbetarna och den tredje antalet anmälda hjälpsökande arbetslösa.

Av hela antalet till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa vid

slutet av februari 1932 eller 108,032 voro 35,424 från städerna och 72,608 från

köpingar och landskommuner samt 54.658 familjeförsörjare och 53,374 icke familjeförsörjare.

Samtliga utom 234 utgjordes av män.

Vidare har kommissionen å sid. 15 lämnat i en tabell sammanförda uppgifter

rörande antalet hjälpta personer samt huru dessa fördela sig pä de olika hjälpfor

mer na.

Ytterligare har kommissionen å sid. 16 meddelat en tabell rörande de anmälda

arbetslösas procentuella fördelning på yrkesgrupper vid olika tidpunkter.

I anslutning till de sålunda lämnade statistiska uppgifterna har kommissionen

i skrivelsen den 9 december 1931 anfört följande.

I stort sett hade arbetslösheten intill år 1931 varit koncentrerad till samma

grupper av arbetare, som under åren närmast före 1930 varit drabbade av

arbetsbrist. Genom de förskjutningar, som efter hand inträtt, kunde arbets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

marknaden dock sägas ha i viss mån skiftat karaktär eller åtminstone fått vissa

drag mera utpräglade än förut. Under en följd av år hade kommissionen

ansett sig kunna hävda, att arbetslöshetsfrågan företrädesvis varit ett grovarbetarproblem.

Därutinnan hade numera en förändring inträtt. Under loppet

av år 1931 hade arbetslösheten nämligen börjat dels att ytterligare stegras för

industriarbetargrupper, som redan under längre eller kortare tid haft känning

av sina respektive företags trångmål, dels att mera märkbart breda ut sig

även till förut jämförelsevis oberörda arbetsområden.

Att grovarbetarna alltjämt intoge en förbärskande ställning inom arbetslöshetsstocken

och arbetslöshetsklientelet framginge visserligen redan därav, att

deras antal omfattade cirka en tredjedel av samtliga anmälda arbetslösa. I

absoluta tal vore ökningen från oktober 1930 till oktober 1931 synnerligen

kraftig, nämligen från 5,622 år 1930 till 18,043 år 1931, men icke desto mindre

motsvarades denna numerära stegring av en procentuell tillbakagång inom det

samlade hjälpklientelet, nämligen från 38.5 % den 31 oktober 1930 till 31.5 %

samma dag 1931.

Beträffande förhållandet inom de särskilda yrkesgrupperna anförde kommissionen

i sin skrivelse den 9 december 1931 följande.

Det tryckta läget inom jordbruket finge visserligen icke samma statistiska

belysning i rapporterna till kommissionen som beträffande näringslivet i övrigt

vore fallet. Situationens allvar gjorde sig dock på andra sätt märkbart. Under

den föregående stora krisen på arbetsmarknaden tjänstgjorde det vid världskrigets

slut ännu ekonomiskt bärkraftiga jordbruket såsom den stora reservoar,

vilken söge till sig en icke obetydlig del av industriens övertaliga arbetare.

Nu däremot bade jordbruksnäringen att kämpa med egna svårigheter, som

medfört bristande arbetstillgång för flera grupper av yrkesvana jordbruksarbetare,

varigenom det följaktligen än mindre blivit möjligt att till denna

näring överföra arbetslösa industriarbetare.

Försämringen på arbetsmarknaden hade under året framträtt med särskild

styrka inom skogsbruket och dess förädlingsindustrier, där arbetslösheten erhållit

en omfattning av sedan deflationskrisen 1921—1923 ej uppnådda dimensioner.

Yad särskilt anginge skogsbruket bade siffran för hjälpsökande från

cirka 1,600 vid början av år 1931 månad för månad — undantagandes juni

och juli — gott i höjden för att i oktober nå upp till nära 8,100; i oktober

1930 hade den redovisade siffran för arbetslösa skogsarbetare varit endast 214.

Utvecklingen oktober 1930—oktober 1931 hade lett till att skogsarbetarnas relativa

antal i förhållande till bela antalet hjälpsökande ökats från 1.5 % till 14.2 %.

Då skogsdrivningarna av allt att döma komme att avsevärt inskränkas under

vintern 1931—1932 förefölle det troligt, att ställningen på denna del av arbetsmarknaden

skulle bliva än mer nedslående, ehuru å andra sidan en åtminstone

temporär lättnad syntes vara att emotse under drivningarnas högsäsong,

d. v. s. månaderna januari—mars. De ändrade förhållandena på skogsbrukets

arbetsmarknad hade emellertid föranlett kommissionen att — redan före tillkomsten

av det uttalande i frågan, som gjordes av 1931 års riksdag — genom

beviljandet av dispenser från gällande avstängningsbestämmelser likställa

skogs- och flottningsarbetare med övriga arbetslösa i fråga om möjlighet att

komma i åtnjutande av statlig arbetslöshetsbjälp.

Inom trävaruindustrien hade sågverken sedan flera år tillbaka besvärats av

en tryckande depression med åtföljande arbetslöshet. Denna hade bland sågverksarbetarna

i Norrland varit i det närmaste konstant hela året. För hela

landet hade antalet hjälpsökande under januari 1931 varit 5,500; den 31 oktober

registrerades siffran 6,800. Jämfört med ställningen i oktober 1930 vore däremot

en rätt stor ökning att notera, nämligen från 2,600 (oktober 1930) till,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

13

såsom nyss omnämndes, 6,800 (oktober 1931). Den matta köplusten vid 1931

års skogsauktioner syntes också tyda på, att företagarna inom trävaruindustrien

vore inställda på fortsatt begränsning av produktionen.

Inom papper smasseindustrien hade tillverkningen begränsats och ett stort

antal företag periodvis inställt sin fabrikation. I viss utsträckning bade arbetarna

dock under tiden kunnat beredas sysselsättning med diverse förekommande

reparationsarbeten m. m., vilket jämte det förhållandet, att driftsinskränkningarna

varit av tillfällig karaktär, torde vara förklaringen till att

de rapporterade arbetslöshetssiffrorna för pappersmasse- och pappersindustrierna

icke varit särskilt höga under år 1931; för januari var siffran 900, under

sommarmånaderna rapporterades cirka 600 arbetslösa och den 31 oktober

anmäldes 1,200 personer arbetslösa inom dessa industrier.

Redan under hösten 1930 förebådade vissa företeelser _.en skärpning av lågkonjunkturen

inom jord-, sten- och glasindustrierna. Ännu i oktober 1930

hade dock antalet hjälpsökande arbetslösa inom dessa industrier blott uppgått

till inemot 4 % av hela antalet hjälpsökande. Situationen förvärrades emellertid

snabbt, och redan i början på år 1931 var arbetslösheten betydande. Sedan

dess hade den stigit oavbrutet med undantag för juni 1931. Kulmen nåddes

i augusti 1931, då nära 6,800 personer rapporterades såsom hjälpbehövande,

av vilka flertalet vore stenindustriarbetare. Därefter hade siffran visserligen

nedgått, så att hela antalet per den 31 oktober uppgått till cirka 5,400. Förklaringen

därtill läge delvis däri, att statliga beställningar av gatsten igångsatts

under oktober månad 1931, varigenom över 3,000 personer beretts utkomst.

Då siffran hjälpsökande för angivna yrkesgrupper inalles endast sjunkit med

ungefär 1,400, syntes emellertid ingen förbättring på arbetsmarknaden för

stenindustrien ha inträtt. Trots stenbeställningarna nödgades kommissionen

alltjämt bispringa en stor del av stenindustriens arbetslösa med arbete eller

kontanta understöd.

I detta sammanhang finge ej förbises, att även glasindustrien under 1931

drabbats av ökade svårigheter, som lett till en ganska betydande arbetslöshet,

enkannerligen för småglasbrukens arbetare.

Beträffande arbetstillgången inom gruv- och järnindustrien borde framhållas,

att de kommuner, inom vilka dessa industrier vore belägna, hörde till den

grupp av samhällen, som stått i en praktiskt taget aldrig avbruten förbindelse

med arbetslöshetskommissionen ända sedan den förra stora lågkonjunkturen

1921—1923. Den minskade efterfrågan på dessa industriers alster hade

under år 1931 föranlett stark återhållsamhet av produktionen vad anginge såväl

gruvor som järnbrukshantering, vilket jämväl återspeglades i siffrorna beträffande

de hjälpsökande. Dessa siffror hade hela år 1931 befunnit sig i en tillväxt,

som endast svagt brutits under juni och juli. Vid årets början hade

cirka 2,300 personer varit inregistrerade såsom hjälpbehövande inom dessa industrier;

den 31 oktober hade siffran nästan fördubblats (cirka 4,500).

De senaste årens goda konjunkturer för den mekaniska verkstadsindustrien

hade successivt försämrats. De hjälpsökandes antal inom denna industri hade

i oktober 1930 uppgått till 1,361. Vid årsskiftet 1930/1931 hade siffran stigit

till 3,064 och den 31 oktober 1931 till 4,488. Dessutom borde hållas i minnet,

att korttidsarbete tillämpats inom denna industri i stor utsträckning.

Rent siffermässigt sett komme härefter arbetslösheten inom husbyggnadsverksamheten

i betraktande. Mot bakgrund av läget i oktober 1930 hade

ställningen blivit sämre. Antalet hjälpsökande hade nämligen på ett år stigit

från 848 till 2,156, och tecken saknades icke, som tydde på att stegrad arbetslöshet

inom denna näringsgren hörde till de faktorer, med vilka man i fortsättningen

kunde bliva nödsakad att räkna. I samband därmed torde rörande

annan byggnadsverksamhet, såsom exempelvis de offentliga vägarbetena, böra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

erinras om de högst avsevärda belopp, som från statens, kommunernas och

vägstyrelsernas sida anvisats till olika slag av vägföretag, varigenom en betydande

arbetstillgång framskapats.

Inom övriga industrier hade arbetsmarknaden under den gångna delen av året

ganska väl motstått trycket av de dåliga konjunkturerna. För en del sådana,

såsom exempelvis närings- och njutningsmedelsindustrierna, kunde någon arbetslöshet

av betydelse icke ens anses vara för handen. Anmärkningsvärt vore

vidare, att arbetsmarknaden för kvinnor överhuvud taget knappast berörts av

lågkonjunkturen, vilket även framginge av de låga rapportsiffrorna för gruppen

»husligt arbete».

Handeln och samfärdseln hade av naturliga skäl haft starka känningar av

krisen och torde komma att drabbas av ytterligare svårigheter under någon tid

framåt. En stegring av arbetslösheten inom ifrågavarande näringsgrenar vore

därför sannolikt att emotse under vintern.

Antalet hos arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösa inom sjöfart och

fiske hade visserligen icke varit stort under år 1931 — maximum 705 i februari

och minimum 245 i juli — men uppenbarligen bomme en ökning av arbetslösheten

på förevarande arbetsområden att inträffa till följd av den alltmer

skärpta depressionen inom sjöfartsnäringen.

I sin skrivelse den 15 april 1932 har kommissionen i sistberörda avseende

anfört följande.

Grov- och diversearbetarna utgjorde alltjämt huvudkontingenten inom arbetslöshetskommissionens

klientel. Tillväxten av deras antal hade följt i det

närmaste parallellt med ökningen av den totala arbetslöshetssiffran. De utgjorde

sålunda vid pass en tredjedel av alla rapporterade arbetslösa. Sammanräknades

grov- och diversearbetarna med jordbrukets och skogshanteringens

arbetslösa, vilket ur vissa synpunkter syntes vara berättigat, kunde i det närmaste

hälften av alla arbetslösa numera anses utgöras av arbetare utan särskild

yrkesutbildning mot c:a 44 % i januari 1931.

Krisen inom jordbruket hade ännu icke mildrats utan snarare än mera skärpts.

De till kommissionen rapporterades antal inom näringen utgjorde i januari

1932 4,699 och i februari 5,832 mot 2,036 arbetslösa den 31 oktober 1931. Med

påfallande tydlighet framträdde försämringen vid en jämförelse mellan arbetslöshetssiffrorna

under januari månad under vart och ett av åren 1929—1932.

Antalet anmälda arbetslösa inom jordbruket under denna månad hade nämligen

utgjort år 1929 561, år 1930 427, år 1931 1,436 samt år 1932, såsom

nämnt, 4,699.

I än högre grad hade de i skogshushållningen anställda drabbats av lågkonjunkturen.

Mot ett redovisat antal arbetslösa skogsarbetare i oktober 1931 av

8,098 svarade i december samma år 11,852 och i januari 1932 10,142. Visserligen

kunde en svag nedgång i numerären konstateras även för februari,

men i betraktande av att skogsarbetarna icke ens under yrkets högsäsong på

vintern kunnat förskaffa sig sysselsättning — som jämförelse kunde anföras

att inalles endast 256 skogsarbetare varit rapporterade arbetslösa vintern 1929

-—- och då konjunkturerna för de industrier, vilka förädlade trä, alltjämt vore

vikande, syntes snarast en ytterligare försämring i skogsarbetarnas läge vara

att emotse under den närmaste framtiden.

Inom industri och hantverk vore arbetslösheten fortfarande störst bland trävaruindustriens

arbetare, ett förhållande som varit rådande under en följd av

år. Ökningen från sistlidna höst till i februari 1932 vore avsevärd. Däremot

uppvisade trämasse- och pappersindustrien åtminstone hittills ingen oroande arbetslöshetssiffra.

Stagnationen inom den mekaniska verkstadsindustrien återspeglades med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 1ZS.

15

växande styrka i uppgifterna över antalet arbetslösa metall-, maskin- och verkstadsarbetare.

Då en förbättring av situationen inom denna industri plägade

vara nära förknippad med en allmän återhämtning inom näringslivet i övrigt,

enkannerligen jordbruket och byggnadsverksamheten, syntes böra räknas med

fortsatt arbetslöshet av betydande omfattning även inom denna grupp av industriarbetare.

Inom jord-, sten- och glasindustrien hade förhållandena gått mot ytterligare

försämring. En del glasbruk hade nedlagt driften, och inom stendustrien hade

icke förmärkts någon ljusning. Trots den mycket betydande statliga hjälp,

varav stenindustriens hårt prövade arbetarstam kommit i åtnjutande genom

arbetslöshetskommissionen, statsbeställning av gatsten samt beredskapsarbetens

förläggande till några av stenindustriens arbetslöshetscentra, syntes staten utöver

bistånd medelst föreslagen, fortsatt statsbeställning av gatsten, icke kunna

undgå att såsom dittills även under kommande budgetår genom reservarbeten

och kontanta understöd stödja flera av de mest utsatta stenhuggaren! - munerna och deras arbetslösa.

Den på sistone kraftigt ökade arbetslösheten bland byggnadsverksamhetens

arbetare syntes angiva, att det här icke endast gällde en säsongbetonad skärpning

av läget utan att även byggnadsindustrien nu fått känning av den allmänna

depressionen.

Bland gruvindustriens arbetare rådde fortfarande en rätt omfattande arbetslöshet,

som till sin huvudsakliga del drabbade personer, vilka under åratal varit

för sin existens beroende av statlig hjälp, och som fördenskull än mindre

kunde tänkas reda sig utan bistånd från staten, så länge de dåliga tiderna

varade.

Även inom handel och samfärdsel gåve sig krisens verkningar påtagligt till

känna, och detsamma gällde i lika hög grad för de i sjöfarten anställda. Uppenbarligen

syntes även här ett starkt hjälpbehov komma att i fortsättningen

göra sig gällande.

Arbetslöshetssiffrorna beträffande de industrier, som företrädesvis producerade

varor för avsättning inom landet, företedde däremot endast måttlig stegring

från sistlidna höst räknat, och dessa yrkens arbetslösa representerade endast

en ringa bråkdel av den samlade arbetslösheten i landet.

I skrivelsen den 15 april 1932 har kommissionen vidare efter i ämnet verkställd

undersökning i en tabell sammanfört uppgifter rörande de hjälpta personernas

samt de olika hjälp formernas fördelning å olika yrken. Uppgifterna,

som hänföra sig till förhållandena vid utgången av februari 1932, äro enligt

vad kommissionen meddelat, icke alldeles fullständiga, enär vissa kommuner

underlåtit att insända begärda uppgifter samt vissa inkomna uppgifter befunnits

felaktiga. Tabellen återfinnes å sid. 21 i statsrådsprotokollet.

I anslutning till denna tabell har kommissionen gjort vissa å sid. 22— 25 i

statsrådsprotokollet återgivna uttalanden.

Till närmare belysning av reservarbetenas värde för de i arbetena anställda,

ävensom till upplysning örn relationen mellan arbetsförtjänster och administrationskostnader

har kommissionen vidare hänvisat till i en å sid. 26 i statsrådsprotokollet

intagen tablå.

Beträffande utvecklingen å arbetsmarknaden under de senast förflutna månaderna

har kommissionen i sin skrivelse den 15 april 1932 anfört följande.

I skrivelsen den 9 december 1931 hade kommissionen framhållit, att perspektivet

för den närmaste tidens utveckling på arbetsmarknaden tedde sig be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

kymmersamt. Riktigheten av denna uppfattning hade sedermera bestyrkts och

kunde även siffermässigt avläsas i de av kommissionen ingivna tabellariska

sammanställningarna. För första gången sedan vintern 1922 hade nu antalet

till kommissionen rapporterade hjälpsökande arbetslösa överskridit siffran

100,000, men medan en klart påtaglig nedgång i arbetslösheten för tio år sedan

inträtt, sedan kulminationspunkten passerats i januari 1922, hade någon otvetydig

maximisiffra i arbetslöshetens utveckling ännu ej uppnåtts utan hade

siffrorna under den hittills gångna delen av detta år stegrats för varje månad,

örn också den svaga ökningen under mars, av de preliminärt uträknade siffrorna

att döma, syntes i det närmaste peka mot status quo och möjligheten av

vikande arbetslöshet med den varmare årstidens inträde. Tydligt vore emellertid,

att den oavlåtliga tillväxten av arbetslöshetssiffrorna sammanhängde

med att lågkonjunkturens verkningar börjat göra sig kännbara i snart sagt alla

delar av landet, vilket jämväl kommit till uttryck i en stark ökning av antalet

kommuner, som numera medelst månatlig rapportering trätt i förbindelse med

kommissionen. Med arbetslöshetens ökning hade också anspråken på statens

mellankomst blivit större, vilket påverkat alla områden av hjälpverksamheten.

Medan kommissionen sålunda i sin senaste framställning i budgetfrågan utgått

från att högst 12,000 arbetslösa skulle komma att erhålla placering i de statliga

reservarbetena under vintern—våren 1932, därvid maximisiffrorna tänkts

bliva uppnådda under vårmånaderna, hade arbetarantalet redan under högvintern

överskridit siffran 14,000 och beräknades ytterligare gå i höjden under

vårens och försommarens lopp. På samma sätt förhölle det sig med de statshommunala

arbetena. Medan i december 1931 det högsta antalet i dessa arbeten

på en gång anställda för budgetåret 1931/1932 uppskattats till 3,500, vilken

siffra beräknats för månaden mars, hade i verkligheten ..redan under februari

månad antalet anställda här utgjort omkring 4,000. Än svårare hade

det visat sig vara att hålla den kontanta understödsvensamheten inom gränserna

för uppgjorda beräkningar. Medan antalet med statsbidrag understödda

i december 1931 för månaderna januari, februari och mars 1932 uppskattats

till respektive 10,000, 12,000 och 15,000, hade det faktiska antalet understödstagare

innevarande år utgjort under januari 16,740 och under februari 21,481

och kunde motsvarande antal för mars månad preliminärt uppskattas till

24,200. Ökningen i antalet understödstagare sammanhängde delvis därmed

att den mestadels med understödsverksamhet kombinerade kursverksamheten

fått ett betydligt livligare uppsving i kommunerna än som tidigare antagits

bliva fallet. Under årets första kvartal hade pågått inalles 256 kurser på 73

olika platser i landet med tillsammans 4,700 deltagare. Statsbidrag hade beviljats

till dessa kurser med sammanlagt 170,47.8 kronor. Slutligen förtjänade

påpekas, att våglånefemden under senaste tiden tagits livligt i anspråk.

Rörande sättet för bedrivande av hjälpverksamheten under nästa budgetår

har kommissionen anfört, att verksamheten syntes böra i huvudsak anordnas

enligt samma grunder som hittills. Enligt kommissionen borde arbetslinjen och

därvid i främsta rummet de statliga reservarbetena inom ramen av det ekonomiskt

möjliga och tekniskt lämpliga ytterligare utvidgas, under det en beskärning

av understödsverksamheten borde äga rum.

Kommissionen har i detta sammanhang framhållit, att kommissionen med

hänsyn till statsmakternas direktiv rörande löneläget vid reservarbetena haft

att beakta den förskjutning i nedåtgående riktning, som för närvarande påginge

beträffande den allmänna lönenivån. Kommissionen hade därför gått i författning

örn att undersöka gällande grovarbetarlöner på den öppna arbetsmark
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

17

naden och komme att verkställa de justeringar av lönenivån vid reservarbetena,

vartill undersökningens resultat gåve anledning.

Rörande övriga former av hjälpverksamheten har kommissionen uttalat sig

på följande sätt.

Liksom statens reservarbeten syntes även de stat skommunala re seri) arbet ena

komma att öka i betydelse och omfattning under instundande budgetår. Ett

påtagligen stegrat intresse för denna hjälpform hade under den gångna vintern

kommit till synes bland kommunerna, icke minst landskommunerna.

Yad därefter anginge den kontanta understödsverksamheten hade, såsom

nämnts, en betydande utvidgning av densamma befunnits påkallad under den

gångna vintern. Kommissionen hade emellertid i görligaste mån eftersträvat

att upprätthålla en viss lämplig avvägning mellan understöd och reservarbeten

samt sistlidne höst jämväl i cirkulär till de kommunala arbetslöshetsorganen

sökt förmå dem att — genom anordnande i mån av behov av reservarbete •—•

lämna sin medverkan till dessa strävanden. I avsikt att främja nödig kontroll

över understödsutdelningen hade kommissionen också uppmanat kommunerna

att, där så befunnes lämpligt och möjligt, kombinera åtnjutandet av

understöd med skyldighet för understödstagaren att utföra sådan motprestation,

varom gällande understödsförfattning innehölle vissa vägledande bestämmelser.

Anordningar av detta slag hade för övrigt _ redan under den

gångna vintern på flera håll vidtagits. Vidare hade i åtskilliga fall kommunernas

uppmärksamhet blivit fäst på fördelarna av att de kontanta understöden

helt eller delvis evalverades i förmåner in natura. Inkomna rapporter ådagalade,

att åtskilliga kommuner redan dessförinnan på eget initiativ ansett sig

böra bringa ett sådant system i tillämpning. Dessutom hade kommissionen

nyligen i ett allmänt cirkulär erinrat de kommunala arbetslöshetsorganen örn

att gällande föreskrifter rörande sättet för hänvisning av arbetslösa till reservarbeten

borde noga följas, så att intet eftersattes i fråga örn ingående prövning

av arbetsvillig!^ och hjälpbehov hos de arbetslösa.

Vidkommande slutligen kursverksamheten hade densamma tvivelsutan fyllt

ett verkligt behov, och anledning funnes antaga, att verksamhetens upprätthållande

efter nu uppdragna linjer och med beaktande av de under den senast

gångna vintern gjorda erfarenheter skulle visa sig av värde även under nästa

budgetår.

I fråga örn medelsbehovet för budgetåret 193211933 har arbetslöshetskommissionen

i sin skrivelse den 15 april 1932 uttalat sig sålunda.

Att bedöma framtidsutsikterna på arbetsmarknaden vore för närvarande

vanskligare än på länge. Då inga säkra tecken på en begynnande allmän omsvängning

i konjunkturerna, knappast ens en säsongmässig ljusning, ännu kunnat

med bestämdhet förmärkas, syntes man icke för den närmaste framtiden

kunna räkna med någon genomgående förbättring av arbetsmarknadsläget. I

avsaknad av säkra hållpunkter för ett bedömande av konjunkturutvecklingens

tendens och arbetsmarknadens därav beroende gestaltning vore det kommissionen

nu, lika litet som tillförne, möjligt att förete någon tablå över hjälpverksamhetens

sannolika kostnader under nästkommande budgetår. Till grund för

en beräkning av medelsåtgången under nästa budgetår syntes därför för närvarande

endast kunna läggas de kostnader, som hjälpverksamheten under den

dittills tilländalupna delen av innevarande budgetår åsamkat staten. Med utgångspunkt

från en sådan beräkningsgrund syntes erfordras, att i riksstat^

för nästa budgetår upptoges ett anslag för ifrågavarande ändamål av 25 miljoner

kronor eller 5 miljoner kronor mera än kommissionen beräknat i sin skrivelse

Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 70 käft. (Nr 123.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Departe
ments
chefen.

den 9 december 1931. Att under för handen varande omständigheter särskilt

fastställa storleken av erforderlig medelsreserv vore för närvarande icke möjligt,

vadan det angivna beloppet syntes få anses tillsvidare innesluta jämväl

sådan reserv.

Enligt kommissionens mening vore det icke påkallat, att något ytterligare

belopp tillfördes kommissionens väglånefond, därest årets riksdag komme att

lämna utan erinran en av Kungl. Majit i utsikt ställd anordning med förskotterande

av automobilskattemedel till vägstyrelser och andra för att möjliggöra

igångsättande av vissa även ur hjälpverksamhetens synpunkt önskvärda

vägarbeten.

. Hå arbetslöshetskommissionen räknade med att de anslag, som hittills anvisats

till arbetslöshetens bekämpande, komme att vara helt förbrukade vid utgången

av ^löpande budgetår, och då hjälpverksamhetens kostnader för nästa

budgetår, såvitt för närvarande kunde bedömas, ej syntes komma att understiga

25 miljoner kronor, måste hela sistnämnda belopp nyanvisas. Skulle emellertid

förhållandenas, utveckling medföra, att nu beräknat anslag icke bleve för ändamålet

tillräckligt, syntes kommissionen vid lämplig tidpunkt under loppet av

nästa budgetår få hos Kungl. Maj :t göra de framställningar och förslag,

vartill den till äventyrs förändrade situationen kunde giva anledning.

Under hänvisning till det anförda har arbetslöshetskommissionen hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka anvisande för budgetåret

1932/1933 av ett anslag till bekämpande av arbetslösheten av 25 miljoner

kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Arbetslösheten inom riket har under den gångna delen av året i samband med

kända förhållanden av olika slag tagit en omfattning, varmed man ännu vid

årsskiftet knappast ansag sig behöva räkna. Inom de flesta yrkesgrenar har

arbetstillgången minskats, och knappast på något område ser man sig i stånd

att mera bestämt peka pa en begynnande ljusning. Den vanliga nedgången i

arbetslöshetens omfattning efter vinterns slut har detta år ännu icke kunnat

skönjas, låt vara att detta delvis kan bero på tillfälliga orsaker.

Inför den mörka bild, som det nuvarande läget sålunda erbjuder, är det emellertid

två omständigheter, som synas mig böra fasthållas. Den ena är att, hur

oroväckande stor arbetslösheten än för närvarande är, den ändock icke på långt

när har samma omfattning som under krisåren 1921 och 1922, då antalet anmälda

arbetslösa, när det var som störst, utgjorde omkring 165,000 mot för närvarande

ej fullt 110,000. Vidare kan erinras, att den nuvarande arbetslöshetskrisen

berör så gott som hela världen och att vårt land ingalunda är särskilt illa

lottat. Av en redogörelse, som återfinnes i en genom internationella arbetsbyrån

i Genéve utgiven, i dagarna utkommen publikation, framgår, att medan antalet

arbetslösa enligt fackföreningarnas siffror i Sverige uppgår till omkring 24 % av

arbetarantalet, utgör det procentuella antalet arbetslösa i de länder, där jämförelse

kunnat göras, följande, nämligen för Tyskland 33 %, för Storbritannien och

norra Irland 22 %, för Belgien 43.3 %, för Danmark 31.1 %, för Holland 33.6 %, för

Schweiz 25 %, för Tjeckoslovakien 11.3 %, för Australien 28 %, för Canada 22 %

och för Förenta Staterna 23.1 %, allt av antalet arbetare. Av de här nämnda

länderna är det alltså endast Tjeckoslovakien, som befinner sig i nämnvärt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

19

gynnsammare läge i förevarande avseende än Sverige. I Frankrike har enligt

samma publikation antalet arbetssökande från mars 1931 till mars 1932 ökats

från 60,000 till 340,000, och i Italien har motsvarande antal under samma tid

stigit från 790,000 till 1,175,000.

Redan då jag preliminärt anmälde frågan örn förevarande anslag till årets

statsverksproposition anförde jag, att slutligt avgörande angående storleken

av anslagsbeloppet för nästa budgetår uppenbarligen icke kunde då träffas.

Jag anslöt mig därvid till arbetslöshetskommissionens uppfattning, att uppskattningen

av medelsbehovet denna gång ställde sig svårare än tidigare, detta

med hänsyn till den särskilt denna gång föreliggande vanskligheten att bedöma

arbetsmarknadens framtida gestaltning. Kommissionen har ju också numera

sett sig nödsakad att uppskatta medelsbehovet för nästa budgetår till ett belopp,

som med icke mindre än 5 miljoner kronor överstiger det av kommissionen preliminärt

beräknade och i statsverkspropositionen upptagna beloppet 20,000,000

kronor. Vid denna uppskattning har kommissionen, under betonande av omöjligheten

att förutse utvecklingen på arbetsmarknaden under nästa budgetår

och under inskärpande av att någon tendens till förbättring ännu icke kunnat

spåras, ansett sig böra till grund för beräkningen av medelsbehovet lägga

medelsåtgången under den hittills gångna delen av innevarande budgetår.

Även enligt min uppfattning är detta den grund, på vilken i nuvarande läge

en anslagsberäkning bör byggas. Tyvärr synes man för närvarande knappast

hava rätt att räkna med att läget, örn man betraktar perioden såsom en helhet,

under nästa budgetår skall bliva bättre än under den nu löpande perioden. Tillräcklig

anledning torde dock ej finnas att i nuvarande statsfinansiella läge belasta

budgeten med större utgifter för ändamålet, än som kunna antagas bliva

oundgängligen erforderliga. Såsom: arbetslöshetskommissionen antytt lärer

det, i fall den nu ifrågasatta medelsanvisningen skulle bliva otillräcklig, få

såsom i motsvarande fall skett under innevarande budgetår bero på prövning

vid en senare tidpunkt vad som då bör och kan åtgöras.

Med denna utgångspunkt och då jag dels delar arbetslöshetskommissionens

uppfattning att de för dess nuvarande verksamhet till förfogande stående medlen

— med bortseende från väglånefonden och från beräknad medelsreserv å

2.000. 000 kronor —- kunna antagas vara förbrukade med utgången av innevarande

budgetår, vilket innebär, att kostnaderna för verksamheten under budgetåret

beräknas uppgå till omkring 25 miljoner kronor (jämför prop. 15/1932

sid. 11 och 12), och dels såsom redan i statsverkspropositionen angivits utgår

från att nuvarande grunder för arbetslöshetshjälpen skola under nästa budgetår

lämnas väsentligen oförändrade, har jag anslutit mig till kommissionens

uppfattning, att anslagsbeloppet för nästa budgetår bör bestämmas till

25.000. 000 kronor.

Efter att sålunda hava angivit min ståndpunkt till själva den föreliggande

huvudfrågan anhåller jag att få göra några kompletterande uttalanden rörande

vissa punkter av det föreliggande ämnet.

I fjolårets proposition i ämnet anförde jag, att en ökning av arbetslöshetens

omfattning och varaktighet borde föranleda en höjning av det procentuella an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 12S.

talet hjälpta i förhållande till hela antalet hjälpsökande. Trots den väldiga

ansvällningen av sistnämnda antal har också en sådan höjning skett, i det att

nämnda procenttal, som enligt senaste siffror utgör mellan 56 och 57, nu är

väsentligt högre än någon gång tidigare under de senare åren. Detta resultat

har visserligen kunnat uppnås endast genom en kraftig utökning av verksamheten

med kontantunderstöd, något som dock med hänsyn till förhållandena synes

mig berättigat, i den mån kontanthjälpen icke kommer att utsträckas över allt

för lång tidrymd för en och samma individ.

Den omständigheten, att ett stort antal kommuner — särskilt i sådana trakter,

där långvarig och omfattande arbetslöshet varit rådande — fått sin ekonomi

försvagad, har också föranlett Kungl. Maj:t att i betydande omfattning

medge en höjning av det regelmässigt utgående statsbidraget till statskommunala

arbeten och kontantunderstöd; jag hänvisar i detta hänseende till den förut

lämnade redogörelsen. I detta sammanhang bör emellertid icke förbises den

fara, som enligt vad utvecklingen visat föreligger därutinnan, att, örn tillsynen

icke är tillräckligt effektiv, ersättning kan komma att utgå på samma gång

av arbetslöshetsmedel och från fattigvården, något som tydligen medför allvarliga

olägenheter icke endast av ekonomisk natur. Enligt vad jag förvissat

mig örn, har emellertid arbetslöshetskommissionen sin uppmärksamhet riktad på

angelägenheten av en effektiv kontroll i detta hänseende.

Vad angår kursverksamheten för arbetslös ungdom, synes mig densamma

efter de senast vidtagna åtgärderna hava kommit i en riktig utveckling, och

jag förutsätter, att denna verksamhet bör fortgå under oförändrade former

jämväl under nästa budgetår. Därigenom kommer hjälp att beredas de yngre

arbetslösa på ett betydligt mera ändamålsenligt sätt än tidigare. Av den i det

föregående omnämnda undersökning, som arbetslöshetskommissionen verkställt

rörande arbetslöshetshjälpens fördelning på olika arbetargrupper, har det framgått,

att även lant-, skogs- och flottningsarbetare till avsevärt antal kommit i

åtnjutande av sådan hjälp. I anslutning till tidigare uttalanden från riksdagens

sida förutsätter jag, att dessa arbetargruppers hjälpbehov skall, i den

man förhållandena så påkalla, jämväl i fortsättningen vederbörligen beaktas.

Ävenledes utgår jag från att det belopp av 500,000 kronor, som enligt beslut

av 1932 års riksdag står till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter prövning

av Kungl. Majit användas för främjande av företagsverksamhet, varigenom i

största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen må kunna beredas, skall kunna

för enahanda ändamål användas även under nästa budgetår.

Som förut erinrats har den till arbetslöshetskommissionens förfogande stående

så kallade väglånefonden, från vilken i form av lån förskott lämnas å

statsbidrag till vägbyggnadsföretag, genom beslut innevarande år höjts från

1,000,000 till 2,000,000 kronor. Arbetslöshetskommissionen har nu icke föreslagit

någon ytterligare utökning av fonden. Därvid har emellertid kommissionen

utgått från att riksdagen skall lämna utan erinran vad chefen för kommunikationsdepartementet

i proposition (nr 211) till årets riksdag anfört därom

att han vore beredd att förorda, att Kungl. Majit efter vederbörliga förberedelser

verkställde en fördelning förskottsvis av automobilskattemedel i och för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

21

igångsättande av nya vägbyggnadsarbeten, vilka vöre av beskaffenhet att

kunna tilldelas bidrag av automobilskatteinedel och vilkas omedelbara påbörjande

funnes påkallat för lindrande av arbetslöshet. Då jag anslutit mig till

kommissionens uppfattning på denna punkt, har även jag utgått från nämnda

förutsättning. Skulle den av chefen för kommunikationsdepartementet ifrågasatta

anordningen icke komma till stånd, lärer det bliva erforderligt att på en

eller annan väg söka åstadkomma en utökning av väglånefonden.

Vid behandlingen av förevarande ärende har jag tagit under övervägande

ett flertal till Kungl. Maj :t eller chefen för socialdepartementet ställda framställningar,

i vilka påyrkas förändringar i olika hänseenden av nu gällande

regler för statens åtgärder till bekämpande eller lindrande av arbetslösheten.

Bland dessa framställningar må här nämnas sådana från landstingens norrlandskommitté,

från Norrbottens socialdemokratiska partidistrikt, från Sundbybergs

stad samt från landsorganisationen i Sverige genom landssekretariatet.

I den mån dessa framställningar syfta till införande av arbetslöshetsförsäkring

torde de få bliva föremål för bedömande i senare sammanhang. Här

vill jag endast med hänsyn till vad som i framställningar från norrlandshåll

anförts rörande de speciella svårigheter, som arbetslöshetskrisen medfört för

Norrland, erinra örn vissa av de åtgärder, som under senaste tiden vidtagits i

sådana hänseenden, som avses i framställningarna. Sålunda har årets riksdag

höjt anslaget till ödebygdsvägar i bland annat Norrbottens län med 100,000

kronor till 1,000,000 kronor. Vad angår bidragen till vägföretag, kan Kungl.

Majit, då särskilda skäl föreligga och fråga ej är örn nyanläggning av landsväg

eller vanlig bygdeväg, medgiva förhöjd bidragsprocent. Vid prövningen av

dylika frågor beaktas jämväl arbetslöshetssynpunkten. I årets statsverksproposition

har emellertid under sjätte huvudtiteln föreslagits, att till nyanläggning

av landsvägar och vanliga bygdevägar, som utföras till arbetslöshetens lindrande,

ett fyllnadsbidrag skall kunna lämnas av länens automobilskattefonder,

varigenom dessa slag av arbeten skulle för dylika fall jämställas med andra

vägföretag. Med hänsyn till önskemålet örn ökad snabbhet vid upprättande av

planer till vägföretag och vid granskning av dylika planer har ytterligare i

sjätte huvudtiteln av årets statsverksproposition givits uttryck för den uppfattningen,

att vägingenjörerna i de norrländska länen skulle för vissa dem åvilande

göromål beträffande byggande av ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan

kunna få anlita särskilda biträden. Häremot har riksdagen ej uttalat

någon erinran. Dessutom har riksdagen godkänt Kungl. Maj :ts av enahanda

anledning framställda förslag att tillfälliga vägingenjörsassistenter skulle få

anställas i ett antal län, där behov av förstärkning förelåge, med början redan

med våren 1932. Beträffande i en av framställningarna berört spörsmål om

medel för anordnande av Haparanda uthamn må nämnas, att riksdagen för nästa

budgetår anvisat av Kungl. Maj :t för ändamålet äskat belopp å 200,000 kronor.

Ävenledes har riksdagen för nästa budgetår för fortsättande av inlandsbanebygget

anvisat anslag av 4,000,000 kronor.

I det föregående har jag såsom min ståndpunkt angivit, att anslaget till

bekämpande av arbetslösheten bör för nästa budgetår bestämmas till 25,000,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Motioner.

kronor — eller 5,000,000 kronor mer än som preliminärt beräknats i statsverkspropositionen

— att utgå enligt i huvudsak samma grunder som gälla

för närvarande. Enligt vad jag inhämtat av chefen för finansdepartementet

kommer denne att senare under riksdagens lopp framlägga förslag rörande sättet

för anskaffande av medel till täckande av den sålunda beräknade merkostnaden.

»

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen:

dels två likalydande motioner, väckta, den ena, nr 109, inom första kammaren

av herr G. Möller m. fl. och den andra, nr 195, inom andra kammaren

av herr P. A. Hansson i Stockholm m. fl., vari hemställts, bland annat, att

riksdagen måtte för budgetåret 1932/1933 till motverkande av arbetslösheten

anvisa ett extra reservationsanslag av 20 miljoner kronor att användas huvudsakligen

till kontantunderstöd och i överensstämmelse med i motionerna angivna

grunder;

dels en inom första kammaren av herrar I. Holmgren och J. Bergman väckt

motion, nr 91, däri hemställts, att riksdagen vid bifall till motionen

nr 90 i första kammaren örn extra tobaksskatt och tullförhöjning å

kaffe måtte besluta, att inflytande medel skola ställas till Kungl. Maj:ts

disposition för finansiering av åtgärder till arbetslöshetens bekämpande;

dels en inom första kammaren av herr J. Pålsson väckt motion, nr 141, vari

föreslagits, att riksdagen ville besluta, att kommun, som på egen bekostnad

bereder arbetstillfällen för arbetslösa inom kommunen, icke får besluta, att

högre timlön eller ackordslön härför utbetalas än 20 % under den i orten gällande

normala grovarbetarelönen;

dels en inom andra kammaren av herr O. Osberg väckt motion, nr 18, däri

hemställts, att riksdagen måtte besluta, att de kommuner, vars sammanlagda

skatteutskylder överstiga 12 kronor per skattekrona, skola befrias från utgift

till bekämpande av arbetslösheten;

dels en inom andra kammaren av samme motionär väckt motion, nr 104,

vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att

Kungl. Maj :t måtte skyndsamt låta utreda planläggning av nyttiga arbeten på

lång sikt, för statens räkning, i syfte att bereda arbetslösa anställning;

dels en inom andra kammaren av herr B. Mogård väckt motion, nr 42, vari

hemställts, att riksdagen ville vidtaga sådan ändring i de för statens arbetslöshetshjälp

gällande direktiven, att ökade möjligheter till kontantunderstöd lämnas

i motionen berörda grupper,

samt att utredning verkställes i syfte att bereda lämpliga reservarbeten åt

arbetslösa, som förut sysselsatts inom de merkantila yrkena och som sakna

fysiska förutsättningar för hårt kroppsarbete;

dels ock slutligen en inom andra kammaren av herr Verner Karlsson m. fl.

väckt motion, nr 542, däri hemställts,

att riksdagen till bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1932/1933

måtte anvisa ett extra reservationsanslag av kronor 140,000,000 att användas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

23

till anordnande av statliga och kommunala arbeten för de arbetslösa- samt till

kontantunderstöd för de arbetslösa, vilka icke kunna beredas arbete;

att riksdagen måtte upphäva de nu gällande direktiven för arbetslöshetsverksamheten

och föreskriva, att arbetslöshetskommissionen avskaffas samt att

hjälpverksamheten för de arbetslösa organiseras så, att ledningen därav lägges

direkt under socialdepartementet och under detsamma sorterande organ;

att de genom staten och kommunerna för de arbetslösa anordnade arbetena

betalas med avtalsenliga löner samt att riksdagen, vid beviljande av ovan påyrkade

anslag, måtte fastställa sådana direktiv, att alla arbetslösa i möjligaste

mån beredes arbete och att, därest i något fall arbete ej kan beredas de arbetslösa,

dessa beviljas tillräckligt kontant understöd.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Såsom de i propositionen lämnade uppgifterna giva vid handen och allmänt

känt är, har arbetslösheten under de gångna månaderna av innevarande år tagit

en omfattning, som måste betraktas såsom synnerligen oroväckande. Med

den varmare årstidens inbrott bör dock någon ljusning kunna förväntas inträda,

som bör kunna medgiva en begränsning av den understödsverksamhet, varom

nu är fråga.

Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet för arbetslösa

under nästkommande budgetår utövas efter i huvudsak samma linjer

som hittills. Härtill får utskottet giva sin anslutning. Motionsvis (II: 104)

har, såsom nämnts, hemställts örn utredning angående planläggning av nyttiga

arbeten på lång sikt i syfte att bereda arbetslösa anställning. Med anledning

härav vill utskottet hava uttalat, att utskottet, med hänsyn till det försvårade

budgetära läget, förutsätter, att största möjliga omsorg iakttages vid valet av

lämpliga objekt för reservarbetens utförande.

Såsom av statsrådsprotokollet framgår, har arbetslöshetskommissionen i sin

skrivelse till Kungl. Majit den 15 april 1932 anmält, att kommissionen, med

hänsyn till statsmakternas direktiv rörande löneläget vid reservarbetena, beaktat

den förskjutning i nedåtgående riktning, som för närvarande pågår beträffande

den allmänna lönenivån samt att kommissionen därför gått i författning

om att undersöka gällande grovarbetarlöner på den öppna arbetsmarknaden

och att den komme att verkställa de justeringar av lönenivån vid reservarbetena,

vartill undersökningens resultat gåve anledning. Utskottet vill med avseende

härå framhålla angelägenheten av att därvid tillbörlig hänsyn tages

till löneförhållandena inom jord- och skogsbruk.

I övrigt vill utskottet framhålla, att verksamheten bör, så långt ske kan,

inriktas på att inom ramen av tillgängliga anslag bereda arbete åt största möjliga

antal arbetslösa.

Vad beträffar storleken av det anslag, som äskats för nästkommande budgetår

för nu berörda ändamål, har utskottet funnit sig böra tillstyrka anvisandet

av det av Kungl. Majit ifrågasatta beloppet å 25,000,000 kronor. Det i

motionen 1:91 av herrar Holmgren och Bergman framförda yrkandet torde

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd med hänsyn till den utgång, den

av dem i sagda motion åberopade motionen 1:90 erhållit inom riksdagen.

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsuislcoltets utlåtande Nr 123.

Av vad sålunda anförts framgår, att utskottet icke kunnat ansluta sig till

de synpunkter, som framförts i de av herrar Möller m. fl. och P. A. Hansson

m. fl. väckta motionerna 1:109 och II: 195, liksom ej heller till de yrkanden,

som framställts i den av herr Karlsson i Grängesberg m. fl. väckta motionen,

11:542.

Yad härefter angår den av herr Pålsson väckta motionen, 1:141, får utskottet

framhålla, att ett bifall till motionen skulle komma att innebära ett sådant

intrång på den kommunala självstyrelsen, att utskottet redan av principiellaskäl

måste avstyrka densamma.

Även den av herr Osberg väckta motionen, 11:18, som till sin innebörd är

att hänföra till den under utredning befintliga frågan örn skatteutjämning, får

utskottet avstyrka med erinran örn, att, enligt vad statsrådsprotokollet utvisar,

Kungl. Maj :t med hänsyn till den omfattning, arbetslösheten på mångå håll

erhållit, och de stora svårigheter, varmed åtskilliga kommuner haft att kämpa,

beviljat statsbidrag ända upp till 90 procent av kostnaderna för ifrågavarande

hjälpverksamhet.

Vad slutligen beträffar den av herr Mogård väckta motionen, II: 42, vill utskottet

framhålla, att, enligt vad erfarenheten visat, de i motionen framförda

önskemålen kunna tillgodoses med nu gällande direktiv.

På grund av vad sålunda anförts och då utskottet i övrigt icke haft något

att erinra mot Kungl. Majlis förslag, får utskottet hemställa,

I:o) att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition och med avslag å herrar Möllers m. fl. och

P. A. Hanssons m. fl. samt Karlssons i Grängesberg m. fl.

ovanberörda motioner, 1:109, II: 195 och 542, i vad de skilja

sig från Kungl. Maj:ts förslag, till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 25,000,000 kronor.

II: o) att herrar Holmgrens och Bergmans motion I: 91 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd;

III:o) att herr Pålssons motion 1:141 icke må vinna riksdagens

bifall;

IV:o) att herr Osbergs motion II: 18 ej heller må av riksdagen

bifallas;

V:o) att herr Osbergs motion 11:104 må anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört; samt

VI :o) att herr Mogårds motion II: 42 likaledes må anses besvarad

genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 31 maj 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

25

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,

Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, Walles, P. A. Bergström, Carlsson

i Gävle, Thelin, Pauli och Nylander, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Ekstock, Jansson i Falun, Bengtsson

i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Olsson i Blädinge, Wigforss, Olofsson

i Digernäs, Andersson i Höör, Lindskog, Järte och Persson i Falla.

Reservationer:

1) av herrar Bergqvist, Nlissera i Gränebo, Svensson i Kompersmåla, Thelin,

Nylander, Strindlund, Olsson i Blädinge, Olofsson i Digernäs, Lindskog, Järte

och Tersson i Falla, vilka ansett att utskottets motivering bort hava följande

lydelse:

»Såsom de-----nu är fråga.

Enligt den-----reservarbetens utförande.

Såsom av-----jord- och skogsbruk. Såsom konjunkturerna ge
-

stalta sig, äventyrar man eljest, att de enskilda företagarna vid sin lönesättning

mångenstädes icke kunna upptaga tävlan med de löner, som utbetalas vid

reservarbetena. Detta kan leda till svåra olägenheter vid arbetslöshetens bekämpande

i form av dels minskning av arbetstillfällena i öppna marknaden och

dels benägenheten för kvarstannande vid reservarbetena.

I övrigt-----antal arbetslösa. Vid arbetslöshetskommissionens

samarbete med kommunerna bör större hänsyn tagas till ändamålsenligheten

och omfattningen av dessas egna åtgärder för arbetslöshetens bekämpande i förhållande

till deras egna ekonomiska resurser.

Utskottet vill vidare hava uttalat önskvärdheten av att plats beredes inom

kommissionen jämväl för representant för jord- och skogsbrukets intressen.

Vad beträffar -------hemställa.»

2) av herrar Oscar Olsson, Asplund, Walles, P. A. Bergström, Pauli, Anderson

i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona, Wigforss och

Andersson i Höör, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava

följande lydelse:

»Såsom de i propositionen lämnade uppgifterna giva vid handen och allmänt

är känt, har arbetslösheten under senare tid tagit en omfattning, som måste

betraktas såsom synnerligen oroväckande. Arbetstillgången har minskats inom

flertalet yrkesgrenar, och knappt på något område synes man kunna peka

på någon nämnvärd ljusning. Större krav än på länge måste därför ställas på

det allmännas åtgärder till minskande av arbetslöshetens menliga följder, vilka

eljest skulle kunna tillfoga samhället allvarlig skada.

Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 70 höft. (Nr 123-'')

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Enligt den föreliggande propositionen skulle statens hjälpverksamhet på

ifrågavarande område under nästkommande budgetår utövas efter i huvudsak

samma former som hittills.

I överensstämmelse med vad i motionerna 1:109 och 11:195 framhållits,

anser utskottet däremot för sin del, att den nu rådande exceptionella arbetslösheten

oawisligen kräver, att arbetslöshetskommissionens verksamhet, så länge

densamma fortgår, bedrives efter långt mera humana regler än hittills skett.

Utskottet, som för sin del hyser den uppfattningen, att kommissionens verksamhet

bör snarast möjligt avvecklas, vill särskilt framhålla angelägenheten av

att hjälpverksamheten så anordnas, att densamma kommer att omfatta alla oförvitliga,

utan eget förvållande arbetslösa och att i sådant syfte den kontanta

understödsverksamheten bedrives i all den utsträckning, förhållandena påkalla.

Vad sistnämnda verksamhet beträffar, måste, bland annat, det förhållandet

tagas i betraktande, att då, enligt vad påvisas kan, de av arbetslösheten hårdast

drabbade kommunerna i sin beskattning nått fram till eller över den ekonomiska

bristningsgränsen staten icke bör undandraga sig att i långt större omfattning

än hittills skett medverka till lämnande av kontantunderstöd dels genom att låta

det statliga bidraget komma ett större antal arbetslösa till godo och dels genom

att i större omfattning höja statens procentuella andel i det sammanlagda statliga

och kommunala understödsbeloppet. På sätt i förberörda motioner framhållits,

kan ju ock en statens understödspolitik av detta slag hänföras till en

kommunal skatteutjämning, framtvingad av ojämnheten i den kommunala

skattebelastningen de olika kommunerna emellan. Det synes utskottet angeläget,

att arbetslöshetshjälpen fördelas mellan staten och kommunerna på sådant

sätt, att de senares bördor icke bliva mera betungande än avsikten från

början var med den statliga hjälpverksamhetens inrättande.

I detta sammanhang vill utskottet ock framhålla angelägenheten av att, då

förhållandena på arbetsmarknaden aktualiserat en genomgripande revision av

nu ifrågavarande hjälpverksamhet, nödhjälpslönerna fastställas med fullt beaktande

av regeln, att de arbetslösa »kunna bereda sig uppehälle på den fastställda

nödhjälpslönen». Alla arbeten till arbetslöshetens bekämpande, vilka,

så långt möjligt är, böra planläggas på lång sikt, (motionen II: 104) böra enligt

utskottets mening, så snart omständigheterna det medgiva, förläggas till

öppna marknaden, och avstängning från arbetslöshetshjälp bör endast drabba

den, som deltager i strejk eller är föremål för lockout. Utskottet vill likaledes såsom

sin mening hava uttalat, att arbetsplats, vid vilken arbetskonflikt pågår, ej

bör räknas till den öppna marknadens arbetstillfällen och att sålunda arbetslös

icke må anses skyldig att taga anställning å sådan arbetsplats vid äventyr

att arbetslöshetshjälpen eljest indrages.

Vad beträffar storleken av det anslag, som för nästkommande budgetår bör

beviljas för nu berörda ändamål, har utskottet funnit sig böra stanna för att,

jämte erforderligt anslag för beredskapsarbeten, det av Kungl. Maj:t ifrågasatta

beloppet å 25,000,000 kronor anvisas för ändamålet ifråga. Det i motionen

I: 91 av herrar Holmgren och Bergman framförda yrkandet torde icke

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 128.

27

böra föranleda någon riksdagens åtgärd nied hänsyn till den utgång den av deni

i sagda motion åberopade motionen I: 90 erhållit inom riksdagen.

Att, på sätt föreslagits, det belopp av 500,000 kronor, som enligt beslut av

årets riksdag står till Kungl. Maj:ts förfogande för att efter prövning av

Kungl. Maj :t användas till främjande av företagsverksamhet, må för enahanda

ändamål användas jämväl under nästa budgetar, har ej givit utskottet anledning

till erinran.

Såsom ovan framhållits, hyser utskottet den uppfattningen, att arbetslöshetskommissionens

verksamhet bör snarast möjligt avvecklas. Utskottet förväntar

för den skull, att utredning härutinnan skyndsammast igangsättes och

att förslag till eventuellt nytt organ för verksamhetens bedrivande förelägges

riksdagen.

Med hänsyn till den ståndpunkt, utskottet salunda intagit till förevarande

spörsmål, har utskottet givetvis icke kunnat biträda det i motionen I: 141 framställda

yrkandet, att kommun, som på egen bekostnad bereder arbetstillfällen

för arbetslösa inom kommunen, icke må besluta, att högre timlön eller ackordslön

må utbetalas än 20 procent under den i orten gällande normala grovarbetarelönen.

Med erinran örn, att, enligt vad statsrådsprotokollet utvisar, Kungl.

Maj :t med hänsyn till den betydande omfattning, arbetslösheten på många håll

erhållit, och de stora svårigheter, varmed åtskilliga kommuner haft att kämpa,

beviljat statsbidrag med ända upp till 90 procent av kostnaderna för ifrågavarande

hjälpverksamhet och då, enligt vad ovan anförts, utskottet förordat

en höjning av statens procentuella andel i det sammanlagda statliga och kommunala

understödsbeloppet, har utskottet ej heller kunnat förorda det i motionen

II: 18 framförda förslaget om befrielse för vissa kommuner från utgifter

till arbetslöshetens bekämpande.

Motionen II: 142 torde få anses besvarad med vad utskottet ovan anfört.

Under hänvisning till vad sålunda anförts, far utskottet alitsa hemställa,

I:o) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande

proposition och herrar Möllers m. fl. och P. A. Hanssons

m. fl. ovanberörda motioner, I: 109 och II: 195, till bekämpande

av arbetslösheten enligt de riktlinjer, utskottet förordat,

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 25,000,000 kronor;

II:o) =-----

liim) =-----

IV m) =-----

V:o)=------

VI :o) =-----

Vilm) att herr Karlssons i Grängesberg m. fl. motion,

II: 542, i vad den ej må anses besvarad genom vad utskottet

anfört, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte vissa i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten