Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förstärkning av det för budgetåret 1931! 1932 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
1932-02-02 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förstärkning av det för budgetåret 1931! 1932 under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 2 februari 1932, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående
förstärkning av det för budgetåret 1931! 1932
under femte huvudtiteln anvisade anslaget till bekämpande
av arbetslösheten jämte i ämnet väckta
motioner.
(3:e avd.)
I en till riksdagen avlåten, den 4 januari 1932 dagtecknad proposition
nr 15, vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att besluta
dels att till förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under femte
huvudtiteln anvisade extra reservationsanslaget till bekämpande av arbetslösheten
skall till nämnda anslag från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000 kronor;
dels och att från fonden för statsskuldens amortering skall över den i
riksstaten för budgetåret 1931/1932 under rubrik »I anspråk tagna kapitaltillgångar»
uppförda titeln »Fonden för statsskuldens amortering» till förenämnda
anslag till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett belopp av
15,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I proposition nr 201 till 1931 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen
att för budgetåret 1931/1932 till bekämpande av arbetslösheten anvisa ett
extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor.
I skrivelse den 30 maj 1931, nr 301, anmälde riksdagen, att riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, till bekämpande av
arbetslösheten för budgetåret 1931/1932 anvisat ett extra reservationsanslag
av 10,000,000 kronor.
Genom särskilda beslut har Kungl. Majit därefter i anledning av denna
riksdagsskrivelse ställt medel från ifrågavarande anslag till arbetslöshetskommissionens
förfogande för det med anslaget avsedda ändamålet samt i
övrigt meddelat vissa föreskrifter rörande kommissionens verksamhet. Därvid
hav Kungl. Maj.t bland annat förordnat, att av nämnda medel ett belopp av
Bihang till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 14 haft. (Nr 14.)
234 32
2 Statsutskottets utlåtande Nr 14.
högst 1 miljon kronor skall användas dels till förskotterande, mot av arbetslösketskommissionen
godkänd säkerhet, av erforderliga medel för utförande
av med statsmedel understödda väganläggningar och vägförbättringar m. m.,
dels ock till gäldande av belopp, varmed den för dylikt vägföretag beräknade
kostnaden må komma att överskridas, varjämte Kungl. Majit föreskrivit, att
sagda belopp örn 1 miljon kronor skall av kommissionen bokföras och redovisas
såsom en särskild fond, benämnd »väglånefonden».
Sedan statens arbetslöshetskommission i skrivelse den 9 december 1931
gjort framställning — förutom örn an slagsäskande för budgetåret 1932 1933
— jämväl örn beredande av medel till förstärkning av det för innevarande
budgetperiod anvisade anslaget till bekämpande av arbetslösheten, har
Kungl. Majit genom beslut den 11 december 1931 för uppehållande av
kommissionens verksamhet ställt till dess förfogande fran föislagsanslaget
till oförutsedda utgifter i allmänhet ett belopp av 3,000,000 kronor, beräknat
att täcka kommissionens utgifter, intill dess frågan örn beredande av ytterligare
medel för innevarande budgetår hunne bliva föremål för riksdagens
beslut.
X sin förenämnda skrivelse den 9 december 1931 Ilar ttrbetslöshetsJcovnwiissionen
inledningsvis framhållit, att en tydlig försämring sedan föregående
budgetår inträtt på den svenska arbetsmarknaden. Den återhämtning, som
under normala förhållanden brukade inträda under den blidare årstiden,
hade under den gångna sommaren uteblivit. Yäl hade någon tid förmärkts
en viss tillbakagång i det till arbetslöshetskommissionen rapporterade antalet
hjälpsökande arbetslösa, men den numerära nedgången under tiden maj—juli
1931 hade varit både absolut och relativt taget mindre än under motsvarande
tid åren 1925—1930, och den nedåtgående rörelsen hade redan i augusti
månad vänts i en stegring av arbetslöshetsklientelets antal. Sedan dess hade
läget blivit sämre för varje månad. 1931 års lägsta siffra för hjälpsökande
arbetslösa vore att anteckna för den 31 juli, då 30,520 personer rapporterats
arbetslösa, medan maximisiffran dittills hänförde sig till läget den 31 oktober
med 57,143 anmälda hjälpbehövande arbetslösa. Motsvarande minimi- och
maximisiffror för år 1930 hade varit 5,824 (juli) respektive 31,901 (december).
Hjälpverksamhetens totala utgifter för innevarande budgetår hava av arbetslöshetskommissionen
beräknats till 29,436,267 kronor. Ett sammanförande
av de uppgifter och kalkyler rörande den ekonomiska ställningen för
budgetåret, vilka kommissionen därvid lämnat och för vilka redogörelse återfinnes
å sid. 9—12 i propositionen, giver följande resultat:
Utgifter:
Arbetslöshetskommissionens arbetsplatser,
vältning och revision ..............................
Statskommunala arbeten...............................
Arbetslöshetsunderstöd.................................
Kurser....................._......................................
Arbetslöshetsutredningen ...........................
Medelsreserv ................................................
för
.
..... kronor 19,213,883
1,465,255
4,507,129
200,000
50,000
..... » 2,000,000 27,436,267
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
3
Yäglånefonden:
avdelat belopp enligt kungl, brev den 19 juni
1931................................................................ kronor 1,000,000
såsom förstärkning ........................................ » 1,000,000 2,000,000
Summa kronor 29,436,267
Inkomster:
Behållning på föregående budgetårs anslag, innefattande
hos statskontoret innestående medel, som ej disponerats,
• kontant kassabehållning, utestående fordringar hos väg
stvrelser
och andra samt inventariers bokförda värde,
tillhopa......................................................................... kronor 1,843,539
Av 1931 års riksdag för budgetåret 1931/1932 anvisat anslag » 10,000,000
Summa kronor 11,843,539
Brist att täcka för budgetåret 1931/1932.............................. kronor 17,592,728
Summa kronor 29,436,267
I enlighet härmed beräknar kommissionen det såsom anslagsförstärkning
för budgetåret 1931/1932 erforderliga beloppet till i avrundat tal 17,500,000
kronor.
I anslutning till vad arbetslöshetskommissionen yttrat i samband med
beräkningen av medel till kursverksamhet har departementschefen i detta
sammanhang berört frågan örn anordnande i utvidgad omfattning av
utbildningskurser för arbetslös ungdom ävensom vissa därmed sammanhängande
spörsmål.
Därvid har departementschefen till en början erinrat, hurusom han vid
behandling av fragan örn anslag för löpande budgetår till bekämpande av
arbetslösheten (proposition nr 201) anförde, bland annat, att vad som för
det da^ arande kunde åtgöras beträffande ungdomsarbetslösheten syntes vara
dels försök att förmå kommunerna att med bistånd från arbetslöshetskommissionen
i ökad omfattning bedriva kursverksamhet för arbetslös ungdom,
dels ock undersökning av möjligheterna att inom reservarbetenas ram anordna
för ungdom och dess utbildning mera lämjJade arbeten än de sedvanliga.
Sedan riksdagen bifallit omförmälda proposition, anbefallde Kungl. Majit
genom beslut den 19 juni 1931 statens arbetslöshetskommission att dels
själv, i den mån så vore möjligt, vidtaga åtgärder för verkställighet av vad
departementschefen sålunda anfört, dels ock inkomma med förslag till åtgärder
från Kungl. Majlis sida till främjande av berörda ändamål.
Vidare har departementschefen erinrat, att riksdagen dels i skrivelse den 17
april 1931, nr 8 A, punkten 253, i anledning av en i ämnet väckt motion (II: 140)
anhållit, att Kungl. Majit matte låta skyndsamt verkställa utredning rörande utvägarna
att med hänsyn till den förefintliga arbetslösheten bland ungdomen
för densamma underlätta förvärvandet av yrkesutbildning ävensom för riksdagen
framlägga berörda utredning och det förslag, vartill densamma kunde
giva anledning, dels ock i skrivelse den 20 maj 1931, nr 223, anhållit örn
4
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
utredning angående möjligheterna till förbättrad arbetsförmedling för ungdom
över 18 år och å orter, yarest den offentliga arbetsförmedlingen ännu
icke ernått effektiv organisation. Med anledning härav har Kungl. Majit
genom beslut den 12 juni 1931 bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom nämnda departement
biträda med utredning av de i berörda riksdagsskrivelser avsedda frågorna.
Sådana sakkunniga tillkallades den 1 juli 1931.
Nämnda sakkunniga, som antagit benämningen ungdomsarbetslöshetssajcJcunniga,
anförde i en till chefen för ecklesiastikdepartementet ställd, den
17 november 1931 dagtecknad skrivelse, vilken överlämnats till socialdepartementets
handläggning, att de sakkunniga icke varit i tillfälle att avgiva
slutligt förslag till sådana åtgärder, som sakkunniguppdraget åsyftade, men
att de med hänsyn till den relativt omfattande och till synes alltfort växande
arbetslösheten, vilken i allt större utsträckning hotade att drabba jämväl
ungdomen, velat i avbidan på dylikt förslag preliminärt ifrågasätta vissa
åtgärder av mera begränsad räckvidd till motverkande av de skadliga följderna
av ungdomsarbetslösheten, vilka åtgärder skulle utan riksdagens hörande
kunna genomföras under innevarande vinter.
De sakkunniga framhålla inledningsvis, att statens arbetslöshetskommissiou
sedan lång tid tillbaka med anlitande av tillgängliga anslag till arbetslöshetens
bekämpande i viss omfattning beviljat kommuner bidrag till anordnande
av utbildningskurser för arbetslösa, speciellt för arbetslös ungdom,
att därvid sådana bidrag utgått till lärarlöner och lön åt kursledare, medan
alla övriga utgifter bekostats av kommunala eller enskilda medel, samt
att arbetslöslietskommissionen därjämte i vissa fall medgivit att, därest
arbetslöshetsunderstöd utbetalades till kursdeltagare, kommunerna finge
erhålla statsbidrag till dessa understöd enligt i kungörelsen den 7 juli
1922 (nr 419) angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp fastställda grunder.
Beträffande innehållet av sakkunnigförslaget torde få hänvisas till sid. 14
i propositionen ävensom handlingarna i ärendet.
Över sakkunnigförslaget avgav statens arbetslöshetsJcommission den 11 december
1931 infordrat yttrande, däri kommissionen i allt väsentligt anslöt
sig till förslaget.
Förslaget anmäldes i statsrådet den 23 december 1931. Departementschefen
uttalade därvid till statsrådsprotokollet, att även enligt hans mening åtgärder
i omförmälda syfte borde vidtagas samt att de av de sakkunniga i ämnet
uppdragna riktlinjerna i huvudsak syntes böra följas. Till klarläggande av
sin ståndpunkt beträffande vissa av de frågor, som berördes i sakkunnigförslaget,
anförde departementschefen vidare bland annat följande:
I likhet med de sakkunniga ansåge departementschefen, att gällande
grunder för anlitande av anslaget till arbetslöshetens bekämpande för bidrag
till utbildningskurser för arbetslösa borde lämnas orubbade.
Däremot syntes det önskvärt, att dylika utbildningskurser, vilka under
de senaste åren varit jämförelsevis sällsynta, framdeles med hänsyn till den
ökade ungdomsarbetslösheten anordnades i avsevärt större utsträckning än
dittills. Därvid borde kurserna i första hand avses för arbetslös ungdom.
Statsutskottets utlåtande ATr 14.
5
Departementschefen räknade då i detta fall till ungdom personer mellan 15
och 25 år.
Då initiativet till kursernas anordnande läge hos kommunerna, borde åtgärder
vidtagas för att hos dem väcka intresset för anordnande av dylika
kurser. Enligt av arbetslöshetskommissionen meddelade direktiv hade dittills
gällt, att statsbidrag till anordnande av utbildningskurs endast kunnat
utgå under förutsättning att antalet arbetslösa inom vederbörande kommun
befunnits vara avsevärt stort och det för den skull erbjudit synnerliga svårigheter
att placera den lediga arbetskraften. I enlighet med vad de sakkunniga
föreslagit syntes det emellertid lämpligt, att man för främjande av
kursverksamheten icke alltför strängt upprättkölle denna förutsättning för
statsbidrag till kursverksamhet samt till arbetslöshetsunderstöd åt kursdeltagare,
utan syntes sådana statsbidrag böra meddelas i väsentligt större
utsträckning än som tidigare varit vanligt. Ett villkor för statsbidrag till
dylikt understöd borde dock alltid vara att, på sätt de sakkunniga förutsatt,
vederbörande kurs anordnats på sådant sätt, att det av deltagarna krävdes
en verklig motprestation, så att understödet åtminstone i någon mån kunde
betraktas såsom vederlag för utfört arbete. Redan av denna anledning
syntes med statsbidrag anordnad kurs, vid vilken arbetslöshetsunderstöd utginge,
icke böra omfatta lägre antal undervisningstimmar i veckan än 20,
och detta antal syntes som regel böra uppgå till minst 25.
I detta sammanhang borde ock framhållas, att departementschefen i likhet
med de sakkunniga vore av den uppfattningen att, då arbetslöshetsunderstöd
till kursdeltagare ifrågakomme, det ofta kunde vara lämpligt att
detta understöd finge utgå såsom naturaförmåner, exempelvis i form av mat
och husrum.
I fråga örn sättet för kursernas anordnande hade de sakkunniga framhållit,
att kurserna val borde komma till stånd på initiativ av de kommunala
arbetslöshetskommittéerna, men att ledningen av själva kurserna borde handhavas
av en särskild kursbestyrelse; vilken dock borde stå i nära förbindelse
med kommittén, ävensom att därjämte borde finnas en kursledare. Även
enligt departementschefens mening kunde det ofta vara lämpligt, att en dylik
bestyrelse tillsattes. Dock syntes det i vissa fall vara tillräckligt med en
kursledare. Under alla förhållanden syntes kurserna böra stå under vederbörande
arbetslöshetskommittés överinseende.
Yad anginge kursernas innehåll vore det, såsom de sakkunniga framhållit,
givetvis ett önskemål, att de erhölle en såvitt möjligt praktisk inställning,
direkt åsyftande att göra kursdeltagarna bättre rustade att möta arbetsmarknadens
krav. Emellertid vore här att märka, å ena sidan att mera
speciella yrkeskurser endast undantagsvis syntes vara att förorda och å den
andra att även teoretiska kurser av allmänbildande natur kunde hava sitt
berättigande. I den omfattning sådant vore möjligt borde kurserna anordnas
i nära samverkan med i orten förefintliga yrkesskolor.
Det borde noga iakttagas, att i den mån arbete å den öppna arbetsmarknaden
erbjöde sig, deltagandet i utbildningskurs icke finge utgöra anledning
att icke antaga dylikt arbete.
Därest kursverksamheten för arbetslösa, såsom departementschefen förutsatte,
under den närmaste tiden avsevärt utvidgades, syntes det på sätt de sakkunniga
uttalat bliva lämpligt, att en särskild konsulent snarast möjligt anställdes
hos arbetslöshetskommissionen för ifrågavarande verksamhet. Denne konsulent,
som borde äga förtrogenhet både med allmänna undervisningsfrågor och
medarbetslöshetsspörsmål, borde hava till huvudsaklig uppgift att jämte det hos
arbetslöshetskommissionen anställda sociala ombudet biträda kommissionen
vid handläggning av ärenden rörande statsbidrag till utbildningskurser för
6
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
arbetslösa ävensom att tillhandagå kommunerna med råd och anvisningar vid
uppgörande av planer för dylika kurser m. m. Konsulenten — som borde
vara helt sysselsatt av sitt ifrågavarande arbete — syntes få anställas av
arbetslöshetskommissionen och liksom övriga tjänstemän hos kommissionen
avlönas av anslaget till arbetslöshetens bekämpande.
På hemställan av departementschefen beslöt Kungl. Maj:t dels föreskriva,
att utdrag av statsrådsprotokollet i berörda ärende skulle tillställas statens
arbetslöshetskommission till kännedom och för vidtagande av de åtgärder,
vilka kommissionen i anledning av protokollets innehåll funne erforderliga,
dels ock bemyndiga arbetslöshetskommissionen att i och för omförmälda
kursverksamhet anställa en särskild konsulent.
I nu förevarande ärende har departementschefen anfört i huvudsak följande:
»Den
redogörelse, som arbetslöshetskommissionen i sin skrivelse den 9
december 1931 lämnat beträffande läget å arbetsmarknaden under den då
förflutna delen av innevarande budgetår — vilken redogörelse jag med hänsyn
till arbetslöshetsfrågans genomgripande betydelse ansett mig böra redan i
förevarande sammanhang återgiva med den utförlighet, som här skett —
giver vid handen, att arbetslöshetsläget avsevärt försämrats. Sålunda har
den under sommarmånaderna eljest regelmässigt inträdande minskningen
i antalet hjälpsökande arbetslösa, i jämförelse med förhållandena linder
den föregående vintersäsongen, under sommaren 1931 i det närmaste uteblivit,
och från och med hösten har därefter antalet hjälpsökande ökats i
en omfattning, som icke förekommit sedan 1921—1923 års deflationskris.
Medan antalet till arbetslöshetskommissionen anmälda arbetslösa vid utgången
av september och oktober månader år 1930 utgjorde omkring 8,600
respektive 14,600, voro motsvarande siffror för den 30 september och den
31 oktober 1931 40,377 respektive cirka 57,100. Enligt vad jag inhämtat,
fortgick ökningen av antalet hjälpsökande under november 1931 i stegrat
tempo, så att siffran vid utgången av sistnämnda månad uppgick till icke
mindre än omkring 77,200. Motsvarande siffra för november 1930 utgjorde
omkring 24,800.
Med hänsyn till det rådande allmänna läget och de utvecklingstendenser,
som, på sätt av arbetslöshetskommissionens redogörelse framgår, för vissa
yrkesgrupper göra sig märkbara, torde man — förutom den säsongmässiga
minskning av arbetstillgången, som alltid framträder under vintermånaderna
— för den allra närmaste tiden nödgas räkna med en ytterligare skärpning av
arbetslösheten och däremot svarande ökning av hjälpbehovet.
Ehuru den uppskattning av medelsbehovet till arbetslöshetens bekämpande
för budgetåret 1931/1932, som framlades i propositionen nr 201 år
1931 och som godkändes av riksdagen, grundades på antagande örn en
konjunkturnedgång av avsevärd omfattning, räknade man därvid dock icke
med en så kraftig stegring av hjälpbehovet, som nu inträtt eller, på sätt nyss
antagits, för den närmaste tiden torde vara att emotse. En icke oväsentlig
ökning i medelstillgången för bekämpande av arbetslösheten i förhållande
Statsutskottets utlåtande Nr 14. 7
till de i nämnda proposition innefattade kalkylerna har visserligen inträtt
genom riksdagens i anledning av väckta motioner fattade beslut örn anvisande
av 3,500,000 kronor till förlag för statliga beställningar hos stenindustrien.
Likväl är det tydligt, att en högst betydande medelsförstärkning
erfordras för att möjliggöra fullföljande av den statliga verksamheten
för arbetslöshetens bekämpande i den omfattning, som påkallas av den nuvarande
och väntade situationen. Såsom jag vid tidigare behandling av
frågan örn anslag till förevarande ändamål upprepade gånger framhållit, är
det av synnerlig vikt, att i en tid av stor och stigande arbetslöshet den av
arbetslöshetskommissionen enligt gällande direktiv bedrivna verksamheten
såväl beträffande reservarbeten som i fråga örn kontantunderstöd och hjälp
i andra former kan fortgå i en ur olika synpunkter önskvärd och lämplig omfattning
utan att hindras av otillräcklighet i anslaget. Jag vill också i detta
sammanhang erinra örn vad jag förra året yttrade örn önskvärdheten av en
ökning av procenttalet av dem, som erhålla bistånd från arbetslöshetskommissionen
eller på annat sätt. Behovet av en dylik utvidgning har ytterligare
stegrats därigenom, att en så betydande arbetslöshet nu varit rådande
under en period av avsevärd längd.
Förstärkt medelstillgång kräves emellertid icke blott för att möjliggöra
en av läget påkallad ökning av antalet hjälpta utan jämväl i anledning
därav, att Kungl. Majit under år 1931 med hänsyn till en del kommuners
— i främsta rummet kommuner i Norrland och inom stenindustridistrikt —
genom arbetslöshetsförhållandena försämrade ekonomiska läge ansett sig
böra i ökad omfattning medgiva höjning av statsbidragens storlek såväl till
statskommunala arbeten som till kontantunderstöd utöver den andel av
totalkostnaden, som i gällande författning angives såsom den normala. För
den närmaste framtiden torde ett fortsättande på denna väg bliva erforderligt,
vilket alltså för staten medför en större kostnad per i dessa former
understödd arbetslös än tidigare.
Yad arbetslöshetskommissionen anfört angående planläggandet av den
utvidgade hjälpverksamheten för återstoden av innevarande budgetår har
icke givit mig anledning till erinran. Lika med kommissionen anser jag,
att tyngdpunkten av verksamheten fortfarande bör förläggas till arbetslinjen.
Enligt min mening bör alltså främst en utvidgning av såväl de statliga som
de statskommunala reservarbetena äga rum i den utsträckning, som befinnes
av tekniska skäl möjlig och med hänsyn till omständigheterna i övrigt
lämplig. Att emellertid en betydande utökning måste ske jämväl av den
hjälp, som vid sidan av reservarbetena lämnas i form av kontantunderstöd,
finner jag uppenbart. I en tid av starkt stegrad arbetslöshet har nämligen
den sistnämnda hjälpformen en viktig funktion att fylla såsom komplement
till arbetslinjen, vilken bland annat av organisatoriska grunder icke
kan lika snabbt och smidigt anpassas efter de skiftande förhållandena. En
avsevärd utvidgning i användningen av hjälpverksamhet genom kontantunderstöd
har för övrigt under den senaste tidon redan kommit till stånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8''
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
I samtliga nu berörda avseenden ansluter sig kommissionens plan till de
principer, som hittills tillämpats beträffande statens åtgöranden till arbetslöshetens
bekämpande.
Jämväl beträffande kursverksamhet för arbetslös ungdom har arbetslöslietskommissionen
i sin framställning räknat med en utvidgning. Av den föregående
redogörelsen har framgått, att ungdomsarbetslöshetssakkunniga efter
noggranna undersökningar kommit till det resultatet, att vad som för närvarande
lämpligen kan åtgöras i detta hänseende rymmes inom ramen för nu
gällande bestämmelser. Yad som efter nämnda sakkunnigas mening omedelbart
erfordras är framför allt en mera vidsträckt tillämpning och en mera genomförd
organisation av den kursverksamhet för arbetslös ungdom, som sedan länge
i mindre skala bedrivits genom arbetslöshetskommissionens förmedling. I
det föregående har också redogjorts för de åtgärder, som i anledning av de
sakkunnigas förslag på min hemställan vidtagits av Kungl. Majit i syfte att
främja en dylik utveckling. Det'' är min livliga förhoppning, att nu skall
följa en kraftig utveckling av nämnda kursverksamhet till gagn för den arbetslösa
ungdomen såväl omedelbart som för framtiden. Sedan någon erfarenhet
vunnits örn arbetslöshetskommissionens och kommmunernas åtgöranden
härutinnan, torde jag längre fram, i samband med behandling av frågan örn
anslagsäskande för arbetslöshetens bekämpande för nästa budgetår, få anledning
återkomma till denna gren av hjälpverksamheten, som enligt min
mening bör tillmätas den största betydelse
Ehuru, såsom av det anförda torde framgå, omläggning av nuvarande
system för statliga åtgärder till arbetslöshetens lindrande enligt min mening
icke i detta nu bör ifrågasättas, innebär givetvis den allvarliga situationen
på arbetsmarknaden en maning att inom ramen för detta system söka sig
fram på olika vägar i syfte att så effektivt som möjligt bispringa de arbetslösa.
Redan har anförts, att en sådan utvidgning i skilda riktningar förekommit
eller förutsatts skola äga rum, t. ex. genom lämnande av bidrag
till statskommunala arbeten till högre andel av kostnaden än tidigare, genom
en vidgad tillämpning av systemet med kontantunderstöd och genom utvidgning
av kursverksamheten för arbetslösa samt ett systematiskt sammanbindande
av denna verksamhet med beviljande av understöd åt de i kurserna
deltagande. En dylik utvidgning i tillämpningen av det gällande
systemet för den statliga hjälpverksamheten synes emellertid böra kunna
ifrågakomma även i andra riktningar. Kungl. Majit bör alltså enligt min
mening vid dispositionen av anslaget äga viss frihet att i olika fall välja
den väg, som med hänsyn till omständigheterna finnes kunna medföra
den största effekten. Såsom exempel på vad jag härmed åsyftar må anföras,
att domänstyrelsen i skrivelse den 14 december 1931 gjort framställning
örn att ett belopp av intill 1 miljon kronor av arbetslöshetsmedel
måtte få disponeras som bidrag till kostnaderna för utförande i syfte att
lindra arbetslöshet av vissa avverkningsarbeten, för vilka med rådande prisläge
ekonomisk bärighet icke uppnås. Visserligen har arbetslöshetskommissionen
i yttrande över nämnda framställning den 31 december 1931 avstyrkt
åtgärder i den föreslagna riktningen, därvid som skäl anförts princi
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
9
piella erinringar mot möjliggörande genom tillskott av arbetslöshetsmedel
av att avverkningen på statens skogar upprättliölles utan nödig hänsyn till
priserna på världsmarknaderna. I och för sig torde dessa principiella erinringar
icke böra frånkännas berättigande. Men detta bör enligt min mening
icke utgöra hinder för att, då alldeles särskilda omständigheter föreligga, en
utvidgning — inom domänstyrelsens verksamhetsområde eller eljest — av
det normala arbetsprogrammet äger rum, för såvitt därigenom möjlighet
beredes att på ett på en gång billigt och speciellt verksamt sätt ingripa
mot arbetslösheten. Avgörandet i dylika frågor bör emellertid förbehållas
Kungl. Majit. För den händelse riksdagen icke framställer erinran mot vad
jag nu anfört har jag sålunda för avsikt att, i den mån uppslag av här antydd
innebörd och betydelse framkomma, i begränsad omfattning förorda
deras utnyttjande.
Mot arbetslöshetskommissionens kalkyler beträffande beloppet av den
medelsförstärkning, som för innevarande budgetår påkallas, finner jag icke
skäl till erinran. Sådant läget är bör man, enligt min mening, icke beräkna
medelsbehovet för de poster, som direkt avse åtgärder till förmån för de
arbetslösa, till lägre belopp än enligt kommissionens förslag, även örn man
samtidigt måste medgiva, att med ett tilläggsanslag av ifrågavarande storleksordning
gränsen för det ekonomiskt möjliga är uppnådd. Så långt som
här angivits bör man emellertid enligt den prövning, jag ägnat förhållandena,
söka att gå. Enligt vad jag under hand inhämtat var antalet den 30
sistlidne november i statliga reservarbeten sysselsatta arbetslösa 8,556, alltså
icke oväsentligt större än enligt arbetslöshetskommissionens i det föregående
(sid. 9) återgivna kalkyler. Det av kommissionen föreslagna beloppet
innefattar ju också en avsevärd utökning av den hittillsvarande medelsreserven.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att jag givetvis icke betraktar
arbetslöshetskommissionens kalkyler såsom i någon mån bindande i fråga
örn fördelningen av kostnaderna på olika hjälpformer; i detta avseende måste
självfallet föreligga full rörelsefrihet för avvägning av verksamheten med
hänsyn till skiftande omständigheter.
Arbetslöshetskommissionens hemställan går ut på en medelsförstärkning
av 17,500,000 kronor. Härav har Kungl. Majit, såsom förut omnämnts, den
11 december 1931 anvisat 3,000,000 kronor. Ytterligare skulle alltså nu
erfordras ett belopp av 14,500,000 kronor. Med hänsyn till vad nyss anförts
rörande önskvärdheten av att möjlighet finnes till bestridande av särskilda
kostnader för utförande av åtgärder, tillkomna genom direkt beslut av Kungl.
Majit, torde det nu erforderliga beloppet böra avrundas uppåt till 15,000,000
kronor.
På sätt chefen för finansdepartementet tidigare i dag i samband med
framläggande av finansplanen för nästkommande budgetår anfört, torde
för beredande av ifrågavarande förstärkning fonden för statsskuldens amortering
böra tagas i anspråk.» — — — — — — — — — — — — — — —
10
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
Utskottets
yttrande.
I sammanhang med Kungl. Marits förevarande proposition har utskottet
till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr J. Pålsson väckt motion, nr 140,
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att av innevarande budgetårs
anslag till arbetslöshetens bekämpande ett belopp av 2,000,000 kronor skall
tillhandahållas landsbygdskommunerna för att giva arbete åt arbetslösa
grovarbetare enligt den närmare utformning, som vederbörande utskott kan
befinnas villigt förorda med anledning av motionens motivering;
dels en inom andra kammaren av herr P. M. Olsson i Blädinge väckt motion,
nr 156, däri hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring i nu gällande
bestämmelser för den statliga arbetslöshetshjälpen, att även lantarbetarna
må komma i åtnjutande därav;
dels ock slutligen en inom andra kammaren av herr O. Öhnan m. fl. väckt
motion, nr 185, vari hemställts,
att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 15, måtte bevilja ett förslagsanslag å 70,000,000 kronor att disponeras
under innevarande budgetår till anordnande av statliga och kommunala
arbeten för arbetslösa;
att riksdagen måtte som villkor för anslagets användande föreskriva, att
arbetslöshetskommissionen avskaffas samt att hjälpverksamheten för de
arbetslösa organiseras så, att ledningen därav lägges direkt under socialdepartementet
och under detsamma sorterande organ; samt
att de genom staten eller kommunerna anordnade arbetena för de arbetslösa
betalas med avtalsenliga löner, samt att riksdagen vid beviljande av
ovannämnda anslag måtte fastställa sådana direktiv, att alla arbetslösa i
möjligaste mån beredas arbete och att, därest i något fall arbete ej kan
beredas de arbetslösa, dessa beviljas rätt till kontant understöd.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Beträffande de övriga motioner, som beröra det ämne, varom här är fråga,
och som remitterats till statsutskottet, kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande.
Såsom ovan erinrats, anvisade sistlidet års riksdag till bekämpande av
arbetslösheten i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag för innevarande budgetår
ett extra reservationsanslag av 10,000,000 kronor. Detta anslag har emellertid
med hänsyn till det rådande allmänna läget på arbetsmarknaden och
de utvecklingstendenser, som för vissa yrkesgrupper gjort sig märkbara,
visat sig otillräckligt. I likhet med departementschefen finner utskottet för
den skull oavvisligt, att ytterligare medel ställas till förfogande för ändamålet
i fråga. Såväl beträffande reservarbeten som i fråga örn kontantunderstöd
och hjälp i andra former bör möjlighet förefinnas att skänka allt
det bistånd, som med hänsyn till ekonomiska resurser, tillgången på arbetsmöjligheter
och andra omständigheter kan finnas skäligt.
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
11
Yad angår planläggandet av hjälpverksamheten för återstoden av innevarande
budgetår, har Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak icke givit utskottet
anledning till erinran. Tyngdpunkten av denna verksamhet bör alltså, i
enlighet med vad Kungl. Majit föreslagit, läggas på arbetslinjen, men självfallet
är, att med hänsyn till rådande förhållanden på arbetsmarknaden
jämväl en utsträckning av den kontanta understödsverksamheten är av behovet
påkallad.
I fråga örn den nu bedrivna kursverksamheten för arbetslös ungdom
innebär det föreliggande förslaget en mera vidsträckt tillämpning och en
vidgad organisation av denna verksamhet. Utskottet vill såsom sin åsikt
framhålla, att verksamheten synes böra i organisatoriskt hänseende tillsvidare
bedrivas på samma sätt som hittills, men med den vidgade omfattning, som
det behjärtansvärda syftet påkallar.
Med hänsyn till situationen på arbetsmarknaden finner ock utskottet en
utvidgning av hjälpverksamheten även i övrigt vara motiverad. Utskottet
anser sig sålunda kunna tillstyrka, att visst belopp ställes till Kungl. Majda
förfogande för att efter prövning av Kungl. Majit användas för främjande
av företagsverksamhet, varigenom i största möjliga utsträckning ökade arbetstillfällen
må kunna beredas. Utskottet får för sin del förorda, att ifrågavarande
belopp fixeras till 500,000 kronor.
Motionsvis har, såsom nämnts, föreslagits, att visst belopp av de medel,
som nu äskas för bekämpande av arbetslösheten, skulle tillhandahållas landsbygdskommunerna
för beredande av arbete åt arbetslösa grovarbetare. Att,
på sätt sålunda ifrågasatts, avskilja ett belopp för arbetslöshetens motverkande
inom en viss grupp av arbetslösa har utskottet funnit sig icke
kunna tillstyrka. Däremot torde, på sätt ock motionsvis föreslagits, lantarbetare,
som ofrivilligt bragts till arbetslöshet, med hänsyn till den förvärrade
depression, varav jordbruket drabbats, böra likställas med övriga
arbetare, som nu åtnjuta arbetslöshetshjälp.
Yad slutligen beträffar storleken av det av Kungl. Majit äskade förstärkningsanslaget,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka anvisandet av det av
Kungl. Majit föreslagna beloppet.
Av vad sålunda anförts följer, att utskottet ej kunnat biträda de i motionen
nr 185 inom andra kammaren framställda yrkandena.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
Ilo) att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förevarande
proposition besluta
a) att till förstärkning av det för budgetåret 1931/1932 under
femte huvudtiteln anvisade extra reservationsanslaget till bekämpande
av arbetslösheten skall till nämnda anslag från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter i allmänhet överföras ett
belopp av 15,000,000 kronor;
b) att från fonden för statsskuldens amortering skall över
den i riksstaten för budgetåret 1931/1932 under rubrik »I an
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
språk tagna kapitaltillgångar» uppförda titeln »Fonden för
statsskuldens amortering» till förenämnda anslag till oförutsedda
utgifter i allmänhet överföras ett belopp av 15,000,000
kronor;
lim) att herr Pålssons motion, 1:140, icke må vinna riksdagens
bifall;
liim) att herr Olssons i Blädinge motion, II: 156, må anses
besvarad genom vad utskottet anfört; samt
IVm) att herr Öhmans m. fl. motion, 11:185, i vad den ej
må anses besvarad genom vad utskottet anfört, icke må förföranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 februari 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Widell, Olof Olsson, Bergqvist,
Nilsson i Gränebo, Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Asplund, Walles, P, A.
Bergström, Carlsson i Gävle och Nylander samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Nilsson i
Bonarp, Bengtsson i Norup, Törnkvist i Karlskrona, Strindlund, Hahngren, Olofsson
i Digernäs, Persson i Fritorp, Andersson i Höör, Järte och Andersson i Prästbol.
Reservation
av herrar Widell, Bergqvist, Svensson i Kompersmåla, Nylander, Nilsson i
Bonarp, Holmgren, Persson i Fritorp och Järte, vilka ansett utskottets motivering
bort hava följande lydelse:
»Såsom ovan — — — — — — finnas skäligt.
Vad angår-----— — — behovet påkallad.
I fråga--------syftet påkallar.
Vad vidare angår det i propositionen begärda bemyndigandet för Kungl.
Maj:t att i begränsad omfattning disponera en del av ifrågavarande anslag
för att, jämsides med den av arbetslöshetskommissionen bedrivna verksamheten,
bereda ökade arbetstillfällen, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka
detta förslag. De principiella erinringar mot detsamma, som framförts av
arbetslöshetskommissionen, äro enligt utskottets mening av den vikt, att
förslaget måste väcka starka betänkligheter. Det enda praktiska exempel,
som i propositionen anföres på denna nya lijälpmetod, nämligen att bereda
domänstyrelsen möjlighet att igångsätta vissa avverkningsarbeten, för vilka
ekonomisk bärighet endast skulle kunna ernås genom tillskott från arbets
-
Statsutskottets utlåtande Nr 14.
13
löshetsanslaget, talar också ur ekonomisk synpunkt mot förslaget. Skogshanteringen
i vårt land arbetar för närvarande under så tryckta villkor, att
domänverket icke borde sättas i tillfälle att med hjälp av skattemedel öka
sina skogsavverkningar, vilket skulle föranleda fortsatt prissänkning och
därigenom ytterligare försämra ställningen för landets enskilda skogsägare
och deras arbetare. Då utskottet hyser den övertygelsen, att den av arbetslöshetskommissionen
bedrivna verksamheten bäst är i stånd att utan omgång
gagna de arbetslösa, och då hjälpbehovet tyvärr är så omfattande, att kommissionens
medelsförbrukning under den närmaste framtiden icke låter sig
med säkerhet beräkna, vill utskottet emellertid icke ifrågasätta någon nedsättning
av den äskade anslagssumman på 15 miljoner kronor, utan förordar
beviljande av detta belopp.
Motionsvis har----åtnjuta arbetslöslietslijälp.
Av vad sålunda anförts följer, att utskottet ej kunnat biträda de i motionen
nr 185 inom andra kammaren framställda yrkandena.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1932:21 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående förstärkning av det för budgetåret 19öl/1932 under femte huvudtiteln anvisade anslage s. 3 i texten