Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlöningsförmånerna för viss personal vid den av staten övertagna Dala—Hälsinglands järnväg.

1932-02-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:19, Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlöningsförmånerna för viss personal vid den av staten övertagna Dala—Hälsinglands järnväg.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

3

tfr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 9 februari 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående avlöningsförmånerna

för viss personal vid den av staten

övertagna Dala—Hälsinglands järnväg.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av kerr A. Sävström väckt, till statsutskottet

känvisad motion, nr 75, kar kemställts, att riksdagen måtte besluta, att den

personal vid Dala—Hälsinglands järnväg, som vid statens järnvägars övertagande

av järnvägen antogs i statsbanornas tjänst, må i den befattning, de

vid övergången tilldelats, erhålla avlöning enligt de vid statens järnvägar

gällande avlöningsbestämmelserna, ock därvid för placering i löneklass tillgodoräkna

den del av förutvarande tjänstetid, som överstiger tre år från

det vederbörande erhållit stadigvarande anställning vid järnvägen.

I fråga örn de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställning, får

utskottet hänvisa till motionen.

Såsom i motionen erinras, framställde motionären i en vid 1931 års riksdag

väckt motion (II: 155) samma yrkande som det nu förevarande, vilket

yrkande ej bifölls av riksdagen. I sitt avstyrkande utlåtande 1931: 70 anförde

statsutskottet följande:

»I det av 1927 års riksdag godkända avtalet rörande statens övertagande

av Dala—Hälsinglands järnväg föreskrevs, bland annat, att personalen skulle

''åtnöja sig med sådana — med deras innekavande platser såvitt möjligt jämförliga

— befattningar, som kungl, järnvägsstyrelsen anser lämpligt att åt dem

anförtro’. En dylik bestämmelse kan onekligen ur likformighetens synpunkt te

sig mindre tillfredsställande, i all synnerhet som järnvägsdriften å ifrågavarande

järnväg redan förut i omkring tio års tid ombesörjts av statens järnvägar i

egenskap av arrendator; en del av personalen, exempelvis''konduktörer, hava

således, såsom i motionen påpekas, att tjänstgöra vid andra statsbanelinjer

mot lägre avlöning än motsvarande statsbanepersonal, som utför samma

tjänst.

Gentemot detta må dock framhållas den ökade trygghet, som ifrågavarande,

ekonomiskt svagt ställda banföretags införlivande med statsbanenätet innebar

för den vid företaget anställda personalen. Härtill kommer, att överflyttningen

i intet fall medfört lönereduktion men däremot i vissa fall löneförhöjning.

Ifrågavarande personal äger därjämte rätt till löneuppflyttningar

inom erhållen lönegrad, låt vara utan rätt att därvid tillgodoräkna tjänstgöringen

vid den privata banan. Dessa principer hava redan tidigare tilllämpats

beträffande den vid Kävlinge—Sjöbo järnväg anställda personalen

vid denna järnvägs övergång i statens ägo och hava sedan även följts vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottets

yttrande.

motsvarande inplacering av personalen från Kävlinge—Barsebäcks, Hässleholm—Markaryds

ocL Markaryd—Veinge järnvägar. Beträffande såväl Dala—

Hälsinglands som övriga nämnda järnvägar har det nämligen, enligt vad

från järnvägsstyrelsen framhållits, ansetts nödvändigt att redan från början

söka i möjligaste mån förhindra en driftkostnadsökning vid jämförelse

med förhållandena före övertagandet, enär det kunde förutses, att driftresultatet

skulle med tillämpning av statens järnvägars lägre taxa bliva

negativt.

I det stora hela lär berörd personal nu hava det ekonomiskt bättre och

tryggare än örn banan allt fortfarande vore enskild järnväg.»

Under hänvisning till vad utskottet sålunda vid nästlidne års riksdag i

ämnet anfört, hemställer utskottet,

att den av herr Sävström väckta motionen II: 75 ej må av

riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 februari 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVABNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 18.

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.