Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat m. m.
1932-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat m. m.
Dokumentets text
12
Statsutskottets utlåtande Nr 32.
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1932 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring
åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av
andra och tredje graden på aktiv stat m. m.
(l:a avd.)
Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr
C. G. Hammarskjöld (nr 66), och den andra inom andra kammaren av herr
N. Holmström (nr 165), har hemställts, dels att riksdagen måtte besluta tillfällig
löneförbättring, enligt det av försvarsväsendets lönenämnd den 15 oktober
1931 avgivna förslaget, åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare
av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden
inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende
särskilt ogynnsam ställning, dels att riksdagen måtte hos Kungl. Majit
anhålla örn utredning och förslag beträffande övriga personalgrupper inom armén
och marinen, beträffande vilka liknande synpunkter kunna anföras.
Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande:
»I skrivelse till Kungl. Majit den 6 maj 1931, nr 177, anhöll riksdagen, i
anledning av väckta motioner (I: 70 och lii 107), att Kungl. Majit måtte efter
verkställd utredning för 1932 års riksdag framlägga förslag rörande tillfällig
löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra
och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden
inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende särskilt
ogynnsam ställning.
Försvarsväsendets lönenämnd framlade i skrivelse den 15 oktober 1931 närmare
utredning och förslag i ämnet (se årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln
sid. 27—28). Mot lönenämndens förslag synas några erinringar av
avgörande betydelse icke böra framställas.
Departementschefen, som framhåller, att, ehuru vissa skäl tala för att
ifrågavarande befattningshavare erhålla en förbättrad avlöning, det nuvarande
statsfinansiella läget här liksom annorstädes tvingar till största återhållsamhet
i fråga örn nya utgifter, anser sig under sådana förhållanden icke böra tillstyrka
medelsanvisning för ändamålet å riksstaten för budgetåret 1932/1933.
Med lösningen av denna fråga torde sålunda, enligt departementschefen, böra
Statsutskottets utlåtande Nr 32.
13
anstå till en annan tidpunkt, då även från andra håll inkomna framställningar
av liknande art — från flottans poliskårer i Stockholm och Karlskrona, från
fästningspolispersonalen i Boden, från arméns fabrikers och tyganstalters
tjänstemannaförening samt från försvarsväsendets underbefälsförbund -—■ kunde,
efter slutförd utredning, göras till föremål för statsmakternas bedömande.
Det måste anses synnerligen angeläget att nu och utan ytterligare uppskov
bereda tillfällig löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare
av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande
befordringsförhållanden inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende
särskilt ogynnsam ställning. Någon ökning av förslagsanslaget
till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. vid armén
respektive förslagsanslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. m.
tillhörande marinen torde för detta ändamål icke nödvändigt vara erforderlig.
Det nuvarande statsfinansiella läget manar otvivelaktigt till återhållsamhet
beträffande löneregleringar. Men den av 1931 års riksdag anbefallda tillfälliga
löneförbättringen åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra
och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden
inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende särskilt
ogynnsam ställning, kan icke anses såsom en lönereglering i egentlig mening,
utan den måste betecknas såsom en åtgärd i samband med övergången till 1925
års försvarsordning. -— Helt naturligt omfattar förslaget icke heller flygvapnet,
som organiserades efter år 1925. — Den omständigheten, att det icke anses
lämpligt att nu fatta beslut beträffande löneregleringar, kan sålunda icke lägga
hinder i vägen för lösning omedelbart av här föreliggande fråga i enlighet med
1931 års riksdagsskrivelse. Icke heller står denna fråga i så nära samband med
de framställningar, vilka inkommit från vissa personalgrupper tillhörande armén
och marinen, att densamma behöver uppskjutas, till dess utredning även beträffande
desamma blivit slutförd.»
På sätt motionärerna framhållit, har den föreliggande framställningen varit
föremål för behandling vid 1931 års riksdag. I anledning av den då väckta motionen
i ärendet, varöver yttranden hade inhämtats från försvarsväsendets lönenämnd,
arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen, yttrade statsutskottet,
att utskottet vid övervägandet av de synpunkter, som av motionärerna
och de i ärendet hörda myndigheterna framförts, kommit till den uppfattningen,
att åtgärder för beredandet av en förbättrat avlöning borde vidtagas beträffande
den i motionen avsedda personalen. Emellertid hade, framhöll utskottet,
försvarsväsendets lönenämnd i sitt yttrande anfört, att så lämpligen
kunde ske först sedan vissa ytterligare utredningar verkställts och förslag till
särskilda bestämmelser blivit utarbetade. I anledning härav syntes beslut örn
tillerkännande åt ifrågavarande personal av en förbättrad löneställning icke nu
kunna fattas av riksdagen. Utskottet hade därför, i anslutning till vad lönenämnden
hemställt, ansett sig böra föreslå, att riksdagen måtte i skrivelse till
Utskottets
yttrande.
14 Statsutskottets utlåtande Nr 82.
Kungl. Majit anhålla om vidtagandet av åtgärder i den riktning, som i motionerna
angivits.
Den sålunda föreslagna löneförbättringen borde enligt utskottets mening icke
lämnas i form av en påbyggnad å nu gällande löneplaner för försvarsväsendets
personal utan syntes böra erhålla karaktär av en tillfällig löneförbättring att
utgå endast till den personal, som genom de nuvarande befordringsförhållandena
kommit uti en i avlöningshänseende särskilt ogynnsam ställning.
På grund av det anförda hemställde utskottet att riksdagen måtte i anledning
av de dåvarande motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Majit måtte efter verkställd utredning för 1932 års riksdag framlägga
förslag rörande tillfällig löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och
underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande
befordringsförhållanden inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende
särskilt ogynnsam ställning.
Vad utskottet sålunda föreslagit godkändes av riksdagen.
I innevarande års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln sid. 27 och 28)
har departementschefen meddelat, att försvarsväsendets lönenämnd i skrivelse
den 15 oktober 1931 framlagt utredning och förslag i ämnet. Efter att hava
redogjort för innehållet i nämnda skrivelse har departementschefen anfört, att
ehuru han väl funne, att vissa skäl talade för att ifrågavarande befattningshavare
erhölle en förbättrad avlöning, tvingade emellertid det nuvarande statsfinansiella
läget här liksom annorstädes till största återhållsamhet i fråga om
nya utgifter. Departementschefen ansåge sig under sådana förhållanden icke
böra tillstyrka medelsanvisning för ändamålet å riksstaten för budgetåret
1932/1933. Med lösningen av denna fråga syntes sålunda böra anstå till en
annan tidpunkt, då även samtidigt de från andra håll inkomna framställningarna
av liknande art kunde, efter slutförd utredning, göras till föremål för
statsmakternas bedömande.
I detta sammanhang ansåge departementschefen sig böra meddela, att arméns
år 1931 församlade fullmäktige uti skrivelse till Kungl. Majit den 5 december
1931 gjort framställning örn avlåtande till riksdagen av förslag i syfte att bereda
officerare och underofficerare på stat vid armén rätt till förtidsavgång
med bibehållen pensionsrätt vid uppnådd pensionsålder eller ock möjliggöra förtidspensionering
av ifrågavarande beställningshavare. Framställningen vore
för närvarande föremål för utredning av vederbörande myndigheter. Sedan utredningen
blivit slutförd, vore det departementschefens avsikt att underställa
frågan Kungl. Majits prövning.
Jämväl för marinens vidkommande påginge, framhöll departementschefen
slutligen, utredning i ämnet.
Utskottet, som anser sig böra framhålla, att den av 1931 års riksdag ifrågasatta
tillfälliga löneförbättringen åt lior ifrågavarande personal icke är att anse
Statsutskottets utlåtande Nr 32. 15
som en lönereglering i egentlig bemärkelse utan snarare är en åtgärd i samband
med övergången till 1925 års härordning, finnér sig med hänsyn till vad departementschefen
i ärendet anfört icke kunna nu tillstyrka motionerna. Emellertid
torde skäl icke föreligga att låta frågan vila i avvaktan på en framtida lönereglering.
Utskottet vill därför uttala, att utskottet under alla förhållanden förutsätter,
att den i motionerna behandlade fragan, sa snart lämpligen kan ske, upptages
till slutligt avgörande.
Vad motionärerna i övrigt anfört, har utskottet ansett icke böra föranleda till
att från riksdagens sida någon ytterligare framställning i ämnet göres.
Utskottet får hemställa,
att herrar C. G. Hammarskjölds och Holmströms förevarande
motioner (I: 66 och II: 165) icke för närvarande må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 mars 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 31.
Reservation
av herrar Hammarskjöld och Järte, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
bifall till de i ämnet väckta motionerna.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.