Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat m. m.

1932-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat m. m.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillfällig löneförbättring

åt vissa löjtnanter, sergeanter och underofficerare av

andra och tredje graden på aktiv stat m. m.

(l:a avd.)

Uti två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av herr

C. G. Hammarskjöld (nr 66), och den andra inom andra kammaren av herr

N. Holmström (nr 165), har hemställts, dels att riksdagen måtte besluta tillfällig

löneförbättring, enligt det av försvarsväsendets lönenämnd den 15 oktober

1931 avgivna förslaget, åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare

av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden

inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende

särskilt ogynnsam ställning, dels att riksdagen måtte hos Kungl. Majit

anhålla örn utredning och förslag beträffande övriga personalgrupper inom armén

och marinen, beträffande vilka liknande synpunkter kunna anföras.

Motionärerna hava till stöd för sin framställning anfört följande:

»I skrivelse till Kungl. Majit den 6 maj 1931, nr 177, anhöll riksdagen, i

anledning av väckta motioner (I: 70 och lii 107), att Kungl. Majit måtte efter

verkställd utredning för 1932 års riksdag framlägga förslag rörande tillfällig

löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra

och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden

inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende särskilt

ogynnsam ställning.

Försvarsväsendets lönenämnd framlade i skrivelse den 15 oktober 1931 närmare

utredning och förslag i ämnet (se årets statsverksproposition, fjärde huvudtiteln

sid. 27—28). Mot lönenämndens förslag synas några erinringar av

avgörande betydelse icke böra framställas.

Departementschefen, som framhåller, att, ehuru vissa skäl tala för att

ifrågavarande befattningshavare erhålla en förbättrad avlöning, det nuvarande

statsfinansiella läget här liksom annorstädes tvingar till största återhållsamhet

i fråga örn nya utgifter, anser sig under sådana förhållanden icke böra tillstyrka

medelsanvisning för ändamålet å riksstaten för budgetåret 1932/1933.

Med lösningen av denna fråga torde sålunda, enligt departementschefen, böra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32.

13

anstå till en annan tidpunkt, då även från andra håll inkomna framställningar

av liknande art — från flottans poliskårer i Stockholm och Karlskrona, från

fästningspolispersonalen i Boden, från arméns fabrikers och tyganstalters

tjänstemannaförening samt från försvarsväsendets underbefälsförbund -—■ kunde,

efter slutförd utredning, göras till föremål för statsmakternas bedömande.

Det måste anses synnerligen angeläget att nu och utan ytterligare uppskov

bereda tillfällig löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare

av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande

befordringsförhållanden inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende

särskilt ogynnsam ställning. Någon ökning av förslagsanslaget

till avlöning till personal vid staber och truppförband m. fl. vid armén

respektive förslagsanslaget till avlöning till personal vid kårer och stater m. m.

tillhörande marinen torde för detta ändamål icke nödvändigt vara erforderlig.

Det nuvarande statsfinansiella läget manar otvivelaktigt till återhållsamhet

beträffande löneregleringar. Men den av 1931 års riksdag anbefallda tillfälliga

löneförbättringen åt sådana löjtnanter, sergeanter och underofficerare av andra

och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande befordringsförhållanden

inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende särskilt

ogynnsam ställning, kan icke anses såsom en lönereglering i egentlig mening,

utan den måste betecknas såsom en åtgärd i samband med övergången till 1925

års försvarsordning. -— Helt naturligt omfattar förslaget icke heller flygvapnet,

som organiserades efter år 1925. — Den omständigheten, att det icke anses

lämpligt att nu fatta beslut beträffande löneregleringar, kan sålunda icke lägga

hinder i vägen för lösning omedelbart av här föreliggande fråga i enlighet med

1931 års riksdagsskrivelse. Icke heller står denna fråga i så nära samband med

de framställningar, vilka inkommit från vissa personalgrupper tillhörande armén

och marinen, att densamma behöver uppskjutas, till dess utredning även beträffande

desamma blivit slutförd.»

På sätt motionärerna framhållit, har den föreliggande framställningen varit

föremål för behandling vid 1931 års riksdag. I anledning av den då väckta motionen

i ärendet, varöver yttranden hade inhämtats från försvarsväsendets lönenämnd,

arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygstyrelsen, yttrade statsutskottet,

att utskottet vid övervägandet av de synpunkter, som av motionärerna

och de i ärendet hörda myndigheterna framförts, kommit till den uppfattningen,

att åtgärder för beredandet av en förbättrat avlöning borde vidtagas beträffande

den i motionen avsedda personalen. Emellertid hade, framhöll utskottet,

försvarsväsendets lönenämnd i sitt yttrande anfört, att så lämpligen

kunde ske först sedan vissa ytterligare utredningar verkställts och förslag till

särskilda bestämmelser blivit utarbetade. I anledning härav syntes beslut örn

tillerkännande åt ifrågavarande personal av en förbättrad löneställning icke nu

kunna fattas av riksdagen. Utskottet hade därför, i anslutning till vad lönenämnden

hemställt, ansett sig böra föreslå, att riksdagen måtte i skrivelse till

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

14 Statsutskottets utlåtande Nr 82.

Kungl. Majit anhålla om vidtagandet av åtgärder i den riktning, som i motionerna

angivits.

Den sålunda föreslagna löneförbättringen borde enligt utskottets mening icke

lämnas i form av en påbyggnad å nu gällande löneplaner för försvarsväsendets

personal utan syntes böra erhålla karaktär av en tillfällig löneförbättring att

utgå endast till den personal, som genom de nuvarande befordringsförhållandena

kommit uti en i avlöningshänseende särskilt ogynnsam ställning.

På grund av det anförda hemställde utskottet att riksdagen måtte i anledning

av de dåvarande motionerna i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Majit måtte efter verkställd utredning för 1932 års riksdag framlägga

förslag rörande tillfällig löneförbättring åt sådana löjtnanter, sergeanter och

underofficerare av andra och tredje graden på aktiv stat, som på grund av nuvarande

befordringsförhållanden inom armén och marinen kommit uti en i avlöningshänseende

särskilt ogynnsam ställning.

Vad utskottet sålunda föreslagit godkändes av riksdagen.

I innevarande års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln sid. 27 och 28)

har departementschefen meddelat, att försvarsväsendets lönenämnd i skrivelse

den 15 oktober 1931 framlagt utredning och förslag i ämnet. Efter att hava

redogjort för innehållet i nämnda skrivelse har departementschefen anfört, att

ehuru han väl funne, att vissa skäl talade för att ifrågavarande befattningshavare

erhölle en förbättrad avlöning, tvingade emellertid det nuvarande statsfinansiella

läget här liksom annorstädes till största återhållsamhet i fråga om

nya utgifter. Departementschefen ansåge sig under sådana förhållanden icke

böra tillstyrka medelsanvisning för ändamålet å riksstaten för budgetåret

1932/1933. Med lösningen av denna fråga syntes sålunda böra anstå till en

annan tidpunkt, då även samtidigt de från andra håll inkomna framställningarna

av liknande art kunde, efter slutförd utredning, göras till föremål för

statsmakternas bedömande.

I detta sammanhang ansåge departementschefen sig böra meddela, att arméns

år 1931 församlade fullmäktige uti skrivelse till Kungl. Majit den 5 december

1931 gjort framställning örn avlåtande till riksdagen av förslag i syfte att bereda

officerare och underofficerare på stat vid armén rätt till förtidsavgång

med bibehållen pensionsrätt vid uppnådd pensionsålder eller ock möjliggöra förtidspensionering

av ifrågavarande beställningshavare. Framställningen vore

för närvarande föremål för utredning av vederbörande myndigheter. Sedan utredningen

blivit slutförd, vore det departementschefens avsikt att underställa

frågan Kungl. Majits prövning.

Jämväl för marinens vidkommande påginge, framhöll departementschefen

slutligen, utredning i ämnet.

Utskottet, som anser sig böra framhålla, att den av 1931 års riksdag ifrågasatta

tillfälliga löneförbättringen åt lior ifrågavarande personal icke är att anse

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 32. 15

som en lönereglering i egentlig bemärkelse utan snarare är en åtgärd i samband

med övergången till 1925 års härordning, finnér sig med hänsyn till vad departementschefen

i ärendet anfört icke kunna nu tillstyrka motionerna. Emellertid

torde skäl icke föreligga att låta frågan vila i avvaktan på en framtida lönereglering.

Utskottet vill därför uttala, att utskottet under alla förhållanden förutsätter,

att den i motionerna behandlade fragan, sa snart lämpligen kan ske, upptages

till slutligt avgörande.

Vad motionärerna i övrigt anfört, har utskottet ansett icke böra föranleda till

att från riksdagens sida någon ytterligare framställning i ämnet göres.

Utskottet får hemställa,

att herrar C. G. Hammarskjölds och Holmströms förevarande

motioner (I: 66 och II: 165) icke för närvarande må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 31.

Reservation

av herrar Hammarskjöld och Järte, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka

bifall till de i ämnet väckta motionerna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.