Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro över Svinesund.

1932-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro över Svinesund.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 87.

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1932 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro

över Svinesund.

(4:e avd.)

Uti två likalydande, till statsutskottets förberedande behandling hänvisade

motioner, väckta den ena, nr 41, inom första kammaren av herr A. Sundberg

m. fl. och den andra, nr 78, inom andra kammaren av herr C. Brännberg m. fl.,

har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa örn

upptagande av underhandlingar med vederbörande norska myndigheter örn gemensamt

utförande av en landsvägsbro av sten över Svinesund.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:

Den arbetslöshet, som under hösten 1930 uppstod i stenhuggeridistrikten i

Bohuslän, blev genom 1931 års riksdags beslut örn statsbeställning av gatsten

lindrad för någon tid. Dessa beställningar beräknas emellertid vara effektuerade

redan omkring den 1 nästkommande april. Som det är otänkbart, att stenindustrien

därefter kan komma igång förr än sedan en avsevärd tid förflutit

samt det följaktligen med visshet kan förutses att nära nog fullständig arbetslöshet

bland stenarbetarna i nämnda distrikt åter kommer att inträda, torde det

Amra statsmakternas plikt att bereda ytterligare bistånd åt de berörda orterna

och deras innebyggare.

Vid övervägande av den hjälpaktion, som bör ifrågakomma, bör givetvis i

främsta rummet komma i betraktande anordnandet av arbeten i de orter, där

nöden är som störst. Den ort i länet, som starkast berörts av krisen inom stenindustrien

och dessutom är mest skattetyngd, är utan tvivel Vette härad. Rörande

förhållandena i de till detta härad, som har c:a 11 000 innevånare, hörande

socknarna meddelas följande:

Kommunal

Antal

utdebitering

stenarbetare

Skee socken ........

..........22:64

670

Hogdals » ........

.........11:55

172

Lommelands > ........

.........21:00

207

Näsinge ........

.........16:75

307

Tjärnö ........

.........11:00

31

Summa antal stenarbetare 1387.

Till ovan angivna utdebitering kommer en avsevärt hög vägskatt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

7

Beträffande möjligheten att bereda hjälp åt dessa orter lia vi kommit att

tänka på ett företag, som skulle icke blott bereda arbete åt ett stort antal sten-!

arbetare, utan även bliva till en utomordentlig nytta för det allmänna, vida utöver

de många vägföretag, som till lindrande av arbetslösheten bruka igångsättas.

Vi syfta härvid på byggande av en stenbro vid Svinesund till förbättrande

av samfärdseln landsvägsledes mellan Sverige och Norge. Denna samfärdsel,

som pa detta ställe nu sker medelst en mindre färja, är nämligen nu synnerligen

obekväm och otillfredsställande, i synnerhet de tider på året, då färjan tillfölje

islägg icke kan begagnas. Bron skulle byggas för landsvägstrafik, men på sådant

sätt, att den kan tågås i anspråk även för järnvägstrafik för den händelse

sadan någon gång i framtiden skulle komma till stånd. Enligt svensk-norska

meilannksbanekommissionens betänkande av år 1923 (Statens offentliga utomaS

1923; 73) beräknas kostnaden för en järnvägsbro över Svinesund till

2 3U0 000 kronor, därav å Sverige skulle komma ett belopp av 1 510 000 kronor.

• j a .n n,°1Is^;a s^an 0om Svinesund rada i fråga örn arbetslöshet inom stenindustrien

liknande förhållanden som inom Vette härad å svenska sidan. Ett

byggande av den norska delen av stenbron skulle alltså kunna av de norska

myndigheterna med fördel upptagas såsom en lämplig åtgärd till bekämpande

av arbetslösheten inom nämnda orter.

Som vi anse ifrågavarande brobyggnad lämplig att igångsättas till Undranj

de av arbetslösheten, men ett sådant igångsättande icke kan ske utan att medverkan

till brons utförande kommer till stånd å norsk sida, få vi härmed föreslå,

Från järnvägsstyrelsen har utskottet erhållit en den 18 februari 1932 dagtecknad

promemoria, vari anförts följande:

Frågan om en järnvägsförbindelse mellan Sverige och Norge, en mellanriksbana

över gransen i norra Bohuslän, avsedd att sammanbinda de bägge ländernas

statsbanenat ar gammal och sammanhör med den s. k. Bohusbanans förhistoria^

bragan har aven senare vant föremål för uppmärksamhet och offentlig

u redning. En härför av svenska och norska regeringar tillsatt kommission avgav

salunda i december 1923 sitt betänkande. Detta betänkande innehåller ett

gemensamt uttalande till forman för den gamla järnvägsplanens förverkligane,

men enighet hade dock ej kunnat ernås bland utredningsmännen beträffa6/®11

viktiga delen av Dagan, nämligen örn den linjesträckning, som den

förordade nya mel anriksbanan borde givas. Fyra av de fem svenska ledamöterna

framförde till kommissionens betänkande i ett särskilt yttrande sin memng,

att en linjesträckning gående över Svinesund borde väljas såsom den

enda lampliga med hänsyn till den projekterade nya järnvägslinjens uppgift

och karakter. Kommissionens flertal hade vid sitt förordade val av linjesträcklung

bortsett fran dea större samfärdselns krav och tagit en bestämmande hänsyn

till vissa norska lokalintressen.

Järnvägsstyrelsen, sorn fick att yttra sig över mellanriksbanekommissionens

betänkande, anförde i sitt utlåtande, avlämnat den 25 november 1925 vilket

ävenledes har vidlagges. i huvudsak dels att tillkomsten av den omhåndlade

mellanriksbaneforbindelsen i helt ovorvagande grad måste anses vara ett norskt

intresse och att de svenska statsmakterna därför torde åtminstone för det dåvarande

sakna anledning tega initiativ till planens förverkligande; dylikt initiativ

borde allt fortfarande stanna i Norge; dels att örn vidare förhandlingar

om planens realiserande möjligen skulle kunna komma att från norskt håll begäras

det da borde som en oeftergivlig förutsättning uppställas förbehållet från

svensk sida, att förhandlingarna endast skulle få gälla den nya mellanriks
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 37.

banans utförande i enlighet nied Svinesundsalternativet, vilket ensamt av föreliggande

alternativ på ett rationellt sätt tillgodosåge de viktigaste av de trafikspörsmål,

som den nya mellanriksbanan vore avsedd att lösa, samtidigt som

detta alternativ för Sveriges vidkommande vore avgjort överlägset övriga alternativ

i järnvägsekonomiskt hänseende.

Några ytterligare förhandlingar i denna sak hava ^efter ifrågavarande tid

emellertid ej ägt rum. Järnvägsstyrelsen saknar också nu liksom år 1925 anledning

att förorda något initiativ från svensk sida till upptagande av sådana.

Nu såsom förut måste det anses vara Norge, som har det helt övervägande intresset

i tillkomsten av den omhandlade nya järnvägsförbindelsen.

Men styrelsen tror sig med bestämdhet veta, att på berört ledande hall inom

den norska statsförvaltningen det icke heller finnes någon tanke på att nu upptaga

och framföra frågan, och denna måste därför för det närvarande betraktas

såsom icke aktuell. .

I den tekniska delen av mellanriksbanekommissionens utredning ingick som

ett alternativ utförandet av den för järnvägsanläggningen ifråga erforderliga

stora bron över Svinesund helt av sten, vartill den i nejden rika _ tillgången pa

lättarbetad granit ju inbjuder. Motionärerna hava nu upptagit tanken, att

Sverige och Norge skulle skrida till utförande av denna brobyggnad oberoende

av frågan, örn en mellanriksbana över gränsen vid Svinesund förr eller senare

kan komma till stånd, och avse motionärerna da, att bron, tills dess att den

eventuellt en gång kan komma att tagas i anspråk för en järnväg, skulle givas

användning för landsvägsändamål. Vad som härvid är det ledande för niotionärerna

är tydligen deras Önskan att avägabringa ett stort och särskilt^ lämpligt

arbetsobjekt att tillgripas för motverkande av den i berörda trakt rådande

starka arbetslösheten bland den av stenindustrien beroende befolkningen.

Beträffande behovet av en landsvägsförbindelse, fjdld på detta vis, vill styrelsen

framhålla, att trafiken på platsen ju icke kan vara så stark, att den rimligtvis

skulle i och för sig motivera en så stor^ och dyrbar broanläggning som

den, varom det är fråga. Men härifrån kan mahända bortses, itali stora summor

ändock skola under de närmaste åren behöva utges för astadkommande av

försörjning åt den av arbetslöshet drabbade befolkningen, och man då nog ej

kan beräkna att alltid för de utlagda arbetshjälpsmedlen få färdigställa byggnads-

eller andra objekt av realvärde, motsvarande de för dem havda med

extraordinära omständigheter och arbetsbehov förknippade kostnaderna.

Järnvägsstyrelsen kan alltså icke hava något emot att en vidare undersökning

sker angående möjligheten att i samverkan med norska staten ^bringa den

ursprungligen för järnväg planerade bron över Svinesund till stånd såsom lämpligt

arbetslöshetsobjekt, varvid bron då givetvis skulle åtminstone för Sveriges

del bekostas, icke med något statens järnvägar belastande anslag, utan med anslug

uv arbetslöshetens bekämpande och varvid bron da,, örn än apterad för

landsvägstrafik, borde utföras så, att den framdeles vid eventuellt uppträdande

behov skulle kunna användas för en sammanbindningsbana, förutsättande detta

alltså ej endast uppfyllande av de för järnvägbelastningen upptagande nödiga

kraven på konstruktionernas bärighet m. m., utan ock att bron förläggas i den

på sin tid planerade sammanbindningsbanans tracé.

Järnvägsstyrelsen vill emellertid även fästa uppmärksamheten pa att, om

en sålunda för landsvägstrafik anordnad bro över Svinesund framdeles skulle

komma att tagas i anspråk för en sammanbindningsbana, landsvägstrafiken då

måste bortflyttas från densamma. Den beräknade tågtätheten på en eventuell

sammanbindningsbana är nämligen alltför stor för att medgiva brons användning

gemensamt för järnvägs- och landsvägstrafik. Dessutom, utan att våga

ingå på några bedömanden av denna trafikstorlek och betydelse, vill det även

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 87.

9

synas styrelsen, som skulle ett sådant återflyttande av landsvägstrafiken till

en, sannolikt väl då också nyskapad och förbättrad färjeled över gränsfjorden,

kunna ske utan större olägenhet. En järnväg, som bör kunna tillgodose det

mesta av de mera lokala trafikbehoven i berörda orter, kommer ju samtidigt till

stånd, och för den mera långväga landsvägstrafiken lär väl då också finnas

god landsväg på östra sidan om gränsfjorden.

Den av motionärerna uppgivna ungefärliga kostnaden för en stenbro över

Svinesund utförd i läge, av mått och av konstruktion, som kan godkännas också

för järnvägsbehov, äro hämtade ur mellanriksbanekommissionens utredningar

och förslag. En revidering av dessa har här verkställts, va.rvid befunnits,

att anläggningssumman bör höjas från den av motionärerna uppgivna till

2 500 000 kronor. Det må dock anmärkas, att i nämnda kostnad icke inkluderas

landsvägarnas å ömse sidor av Svinesund framförande till brofästena och

ej heller brons förseende med faTbana för landsvägstrafik. Dessa kostnader är

styrelsen ej i tillfälle att nu kunna beräkna och meddela, men torde de ej vara

väsentliga i jämförelse med det stora kostnadsbeloppet för själva bron och lära

alltså^ ej heller behöva anses tillmätas någon större betydelse för det bedömande

av frågan i stort, varom väl nu endast kan vara fråga.

Till slut får styrelsen framhålla, att vid eventuella förhandlingar angående

brons utförande till en början för landsvägsändamål och som arbetshjälpsobjekt

det torde böra bestämmas, med vilka anparter Sveriges och Norges statsbanor

skola på vederbörliga håll medels järnvägsbyggnadsanslag tillösa sig broanläggningen,

för den händelse svenska och norska staterna en gång komma att

ena sig om mellanriksbanans utförande och bron ifråga då tages i anspråk för

järnvägsändamål.

Utskottet behjärtar visserligen vad som motionsvis anförts örn det svåra läget i

de bohuslänska stenhuggeridistrikten, men vill erinra örn de vittomfattande

hjälpåtgärder, som med tanke härpå redan vidtagits, däribland —• förutom statsbeställningarna

av sten — ett igångsättande av ett större farledsföretag, den

s. k. Sotenkanalen, vilken beräknats draga en total anläggningskostnad av

cirka 3''7 miljoner kronor.

De svenska och norska statsbanenätens sammanknytning över riksgränsen

vid norra Bohuslän — vari ifrågavarande brobyggnad över Svinesund ingår

som ett viktigt led ■—• har till övervägande grad betraktats som ett norskt intresse

och, enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst, synes frågan för närvarande

varken inom de svenska eller norska statsbaneförvaltningarna betraktas som

aktuell.

Starka tvivel måste också hysas, huruvida någon mot kostnaderna rimligen

svarande lättnad i arbetslösheten kan vinnas med denna kapitalkrävande och

tekniskt vidlyftiga broanläggning. På grund av sjötrafiken genom Svinesund

in till Idefjorden och Halden måste bron anläggas på segelfri höjd. Enligt

vad mellanriksbanekommissionen förutsatt, skulle en mindre höjd än 50

meter ej kunna förekomma. Byggd av sten med 8 fasta spann, varav 5 å 24,

2 å 33 och ett å 100 meter, har bron beräknats kosta cirka 2 5 miljoner kronor.

Då alltså någon järnvägsbro över Svinesund ej för närvarande är behövlig

och ej heller landsvägstrafiken synes motivera igångsättande av étt, så stort

och dyrbart broföretag, får utskottet avstyrka motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 6 sami. 28 Käft. (Nr 35—87.)

Utskottets

yttrande.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 87.

att de av herrar Sundberg m. fl. och Brännberg nr. fl. väckta

motionerna I: 41 och II: 78 ej må av riksdagen bifallas.

i

Stockholm den 11 mars 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 35.

Reservation

av herrar Widell, Johanssom, i Fredrikslund, Walles, Bergström, Anderson i

Råstock, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Norsell och Andersson i Prästbol,

vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Ifrågavarande broförbindelses betydelse för samfärdseln med Norge har redan

tidigare klarlagts av mellanriksbanekommissionen. I kommissionens år

1923 avgivna betänkande framhölls Bohusläns avsides och partiellt isolerade läge;

den högst olikartade utvecklingen av näringslivet i provinserna på ömse

sidor av riksgränsen gåve ock betingelser till livligt ekonomiskt utbyte, blott

kommunikationerna kunde ordnas. Dessa synpunkter framfördes visserligen

närmast med tanke på en ny mellanriksbana, men lära också i alltjämt växande

grad hava avseende på lands vägskommunikationer na. Ett ersättande av den

nuvarande otidsenliga färjförbindelsen vid Svinesund med en landsvägsbro vore

tvivelsutan av betydelse för utvecklingen av vårt vägnät mot Norge. Vid bedömandet

av kostnaderna för broanläggningen bör uppmärksammas, att en väsentlig

del av dessa skulle falla på de norska intressenterna.

I likhet med motionärerna har utskottet alltså funnit förevarande samfärdselspörsmål

förtjänt av närmare utredning, och utskottet tillstyrker att framställning

härom göres hos Kungl. Majit. Utförd av sten synes brobyggnaden

erbjuda lämpliga arbetstillfällen för en del stenhuggare, som tidigare haft sysselsättning

i de närbelägna stenbrotten, men som nu stå utan arbete. Såsom

känt är och jämväl i motionerna framhållits, är arbetslösheten synnerligen

svårartad bland dessa arbetare. Av vikt är därför att utredningarna om brobyggnaden

påskyndas.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av de av herrar Sundberg m. fl.

och Brännberg m. fl. väckta motionerna I: 41 och II: 78, måtte

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning

v rörande möjligheterna för en anläggning under samverkan

med vederbörande norska myndigheter av en landsvägsbro av

sten över Svinesund.»

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320861

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.