Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro över Svinesund.
1932-03-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro över Svinesund.
Dokumentets text
6
Statsutskottets utlåtande nr 87.
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1932 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående en landsvägsbro
över Svinesund.
(4:e avd.)
Uti två likalydande, till statsutskottets förberedande behandling hänvisade
motioner, väckta den ena, nr 41, inom första kammaren av herr A. Sundberg
m. fl. och den andra, nr 78, inom andra kammaren av herr C. Brännberg m. fl.,
har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa örn
upptagande av underhandlingar med vederbörande norska myndigheter örn gemensamt
utförande av en landsvägsbro av sten över Svinesund.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
Den arbetslöshet, som under hösten 1930 uppstod i stenhuggeridistrikten i
Bohuslän, blev genom 1931 års riksdags beslut örn statsbeställning av gatsten
lindrad för någon tid. Dessa beställningar beräknas emellertid vara effektuerade
redan omkring den 1 nästkommande april. Som det är otänkbart, att stenindustrien
därefter kan komma igång förr än sedan en avsevärd tid förflutit
samt det följaktligen med visshet kan förutses att nära nog fullständig arbetslöshet
bland stenarbetarna i nämnda distrikt åter kommer att inträda, torde det
Amra statsmakternas plikt att bereda ytterligare bistånd åt de berörda orterna
och deras innebyggare.
Vid övervägande av den hjälpaktion, som bör ifrågakomma, bör givetvis i
främsta rummet komma i betraktande anordnandet av arbeten i de orter, där
nöden är som störst. Den ort i länet, som starkast berörts av krisen inom stenindustrien
och dessutom är mest skattetyngd, är utan tvivel Vette härad. Rörande
förhållandena i de till detta härad, som har c:a 11 000 innevånare, hörande
socknarna meddelas följande:
Kommunal
Antal
utdebitering
stenarbetare
Skee socken ........
..........22:64
670
Hogdals » ........
.........11:55
172
Lommelands > ........
.........21:00
207
Näsinge ........
.........16:75
307
Tjärnö ........
.........11:00
31
Summa antal stenarbetare 1387.
Till ovan angivna utdebitering kommer en avsevärt hög vägskatt.
Statsutskottets utlåtande nr 87.
7
Beträffande möjligheten att bereda hjälp åt dessa orter lia vi kommit att
tänka på ett företag, som skulle icke blott bereda arbete åt ett stort antal sten-!
arbetare, utan även bliva till en utomordentlig nytta för det allmänna, vida utöver
de många vägföretag, som till lindrande av arbetslösheten bruka igångsättas.
Vi syfta härvid på byggande av en stenbro vid Svinesund till förbättrande
av samfärdseln landsvägsledes mellan Sverige och Norge. Denna samfärdsel,
som pa detta ställe nu sker medelst en mindre färja, är nämligen nu synnerligen
obekväm och otillfredsställande, i synnerhet de tider på året, då färjan tillfölje
islägg icke kan begagnas. Bron skulle byggas för landsvägstrafik, men på sådant
sätt, att den kan tågås i anspråk även för järnvägstrafik för den händelse
sadan någon gång i framtiden skulle komma till stånd. Enligt svensk-norska
meilannksbanekommissionens betänkande av år 1923 (Statens offentliga utomaS
1923; 73) beräknas kostnaden för en järnvägsbro över Svinesund till
2 3U0 000 kronor, därav å Sverige skulle komma ett belopp av 1 510 000 kronor.
• j a .n n,°1Is^;a s^an 0om Svinesund rada i fråga örn arbetslöshet inom stenindustrien
liknande förhållanden som inom Vette härad å svenska sidan. Ett
byggande av den norska delen av stenbron skulle alltså kunna av de norska
myndigheterna med fördel upptagas såsom en lämplig åtgärd till bekämpande
av arbetslösheten inom nämnda orter.
Som vi anse ifrågavarande brobyggnad lämplig att igångsättas till Undranj
de av arbetslösheten, men ett sådant igångsättande icke kan ske utan att medverkan
till brons utförande kommer till stånd å norsk sida, få vi härmed föreslå,
Från järnvägsstyrelsen har utskottet erhållit en den 18 februari 1932 dagtecknad
promemoria, vari anförts följande:
Frågan om en järnvägsförbindelse mellan Sverige och Norge, en mellanriksbana
över gransen i norra Bohuslän, avsedd att sammanbinda de bägge ländernas
statsbanenat ar gammal och sammanhör med den s. k. Bohusbanans förhistoria^
bragan har aven senare vant föremål för uppmärksamhet och offentlig
u redning. En härför av svenska och norska regeringar tillsatt kommission avgav
salunda i december 1923 sitt betänkande. Detta betänkande innehåller ett
gemensamt uttalande till forman för den gamla järnvägsplanens förverkligane,
men enighet hade dock ej kunnat ernås bland utredningsmännen beträffa6/®11
viktiga delen av Dagan, nämligen örn den linjesträckning, som den
förordade nya mel anriksbanan borde givas. Fyra av de fem svenska ledamöterna
framförde till kommissionens betänkande i ett särskilt yttrande sin memng,
att en linjesträckning gående över Svinesund borde väljas såsom den
enda lampliga med hänsyn till den projekterade nya järnvägslinjens uppgift
och karakter. Kommissionens flertal hade vid sitt förordade val av linjesträcklung
bortsett fran dea större samfärdselns krav och tagit en bestämmande hänsyn
till vissa norska lokalintressen.
Järnvägsstyrelsen, sorn fick att yttra sig över mellanriksbanekommissionens
betänkande, anförde i sitt utlåtande, avlämnat den 25 november 1925 vilket
ävenledes har vidlagges. i huvudsak dels att tillkomsten av den omhåndlade
mellanriksbaneforbindelsen i helt ovorvagande grad måste anses vara ett norskt
intresse och att de svenska statsmakterna därför torde åtminstone för det dåvarande
sakna anledning tega initiativ till planens förverkligande; dylikt initiativ
borde allt fortfarande stanna i Norge; dels att örn vidare förhandlingar
om planens realiserande möjligen skulle kunna komma att från norskt håll begäras
det da borde som en oeftergivlig förutsättning uppställas förbehållet från
svensk sida, att förhandlingarna endast skulle få gälla den nya mellanriks
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 37.
banans utförande i enlighet nied Svinesundsalternativet, vilket ensamt av föreliggande
alternativ på ett rationellt sätt tillgodosåge de viktigaste av de trafikspörsmål,
som den nya mellanriksbanan vore avsedd att lösa, samtidigt som
detta alternativ för Sveriges vidkommande vore avgjort överlägset övriga alternativ
i järnvägsekonomiskt hänseende.
Några ytterligare förhandlingar i denna sak hava ^efter ifrågavarande tid
emellertid ej ägt rum. Järnvägsstyrelsen saknar också nu liksom år 1925 anledning
att förorda något initiativ från svensk sida till upptagande av sådana.
Nu såsom förut måste det anses vara Norge, som har det helt övervägande intresset
i tillkomsten av den omhandlade nya järnvägsförbindelsen.
Men styrelsen tror sig med bestämdhet veta, att på berört ledande hall inom
den norska statsförvaltningen det icke heller finnes någon tanke på att nu upptaga
och framföra frågan, och denna måste därför för det närvarande betraktas
såsom icke aktuell. .
I den tekniska delen av mellanriksbanekommissionens utredning ingick som
ett alternativ utförandet av den för järnvägsanläggningen ifråga erforderliga
stora bron över Svinesund helt av sten, vartill den i nejden rika _ tillgången pa
lättarbetad granit ju inbjuder. Motionärerna hava nu upptagit tanken, att
Sverige och Norge skulle skrida till utförande av denna brobyggnad oberoende
av frågan, örn en mellanriksbana över gränsen vid Svinesund förr eller senare
kan komma till stånd, och avse motionärerna da, att bron, tills dess att den
eventuellt en gång kan komma att tagas i anspråk för en järnväg, skulle givas
användning för landsvägsändamål. Vad som härvid är det ledande för niotionärerna
är tydligen deras Önskan att avägabringa ett stort och särskilt^ lämpligt
arbetsobjekt att tillgripas för motverkande av den i berörda trakt rådande
starka arbetslösheten bland den av stenindustrien beroende befolkningen.
Beträffande behovet av en landsvägsförbindelse, fjdld på detta vis, vill styrelsen
framhålla, att trafiken på platsen ju icke kan vara så stark, att den rimligtvis
skulle i och för sig motivera en så stor^ och dyrbar broanläggning som
den, varom det är fråga. Men härifrån kan mahända bortses, itali stora summor
ändock skola under de närmaste åren behöva utges för astadkommande av
försörjning åt den av arbetslöshet drabbade befolkningen, och man då nog ej
kan beräkna att alltid för de utlagda arbetshjälpsmedlen få färdigställa byggnads-
eller andra objekt av realvärde, motsvarande de för dem havda med
extraordinära omständigheter och arbetsbehov förknippade kostnaderna.
Järnvägsstyrelsen kan alltså icke hava något emot att en vidare undersökning
sker angående möjligheten att i samverkan med norska staten ^bringa den
ursprungligen för järnväg planerade bron över Svinesund till stånd såsom lämpligt
arbetslöshetsobjekt, varvid bron då givetvis skulle åtminstone för Sveriges
del bekostas, icke med något statens järnvägar belastande anslag, utan med anslug
uv arbetslöshetens bekämpande och varvid bron da,, örn än apterad för
landsvägstrafik, borde utföras så, att den framdeles vid eventuellt uppträdande
behov skulle kunna användas för en sammanbindningsbana, förutsättande detta
alltså ej endast uppfyllande av de för järnvägbelastningen upptagande nödiga
kraven på konstruktionernas bärighet m. m., utan ock att bron förläggas i den
på sin tid planerade sammanbindningsbanans tracé.
Järnvägsstyrelsen vill emellertid även fästa uppmärksamheten pa att, om
en sålunda för landsvägstrafik anordnad bro över Svinesund framdeles skulle
komma att tagas i anspråk för en sammanbindningsbana, landsvägstrafiken då
måste bortflyttas från densamma. Den beräknade tågtätheten på en eventuell
sammanbindningsbana är nämligen alltför stor för att medgiva brons användning
gemensamt för järnvägs- och landsvägstrafik. Dessutom, utan att våga
ingå på några bedömanden av denna trafikstorlek och betydelse, vill det även
Statsutskottets utlåtande nr 87.
9
synas styrelsen, som skulle ett sådant återflyttande av landsvägstrafiken till
en, sannolikt väl då också nyskapad och förbättrad färjeled över gränsfjorden,
kunna ske utan större olägenhet. En järnväg, som bör kunna tillgodose det
mesta av de mera lokala trafikbehoven i berörda orter, kommer ju samtidigt till
stånd, och för den mera långväga landsvägstrafiken lär väl då också finnas
god landsväg på östra sidan om gränsfjorden.
Den av motionärerna uppgivna ungefärliga kostnaden för en stenbro över
Svinesund utförd i läge, av mått och av konstruktion, som kan godkännas också
för järnvägsbehov, äro hämtade ur mellanriksbanekommissionens utredningar
och förslag. En revidering av dessa har här verkställts, va.rvid befunnits,
att anläggningssumman bör höjas från den av motionärerna uppgivna till
2 500 000 kronor. Det må dock anmärkas, att i nämnda kostnad icke inkluderas
landsvägarnas å ömse sidor av Svinesund framförande till brofästena och
ej heller brons förseende med faTbana för landsvägstrafik. Dessa kostnader är
styrelsen ej i tillfälle att nu kunna beräkna och meddela, men torde de ej vara
väsentliga i jämförelse med det stora kostnadsbeloppet för själva bron och lära
alltså^ ej heller behöva anses tillmätas någon större betydelse för det bedömande
av frågan i stort, varom väl nu endast kan vara fråga.
Till slut får styrelsen framhålla, att vid eventuella förhandlingar angående
brons utförande till en början för landsvägsändamål och som arbetshjälpsobjekt
det torde böra bestämmas, med vilka anparter Sveriges och Norges statsbanor
skola på vederbörliga håll medels järnvägsbyggnadsanslag tillösa sig broanläggningen,
för den händelse svenska och norska staterna en gång komma att
ena sig om mellanriksbanans utförande och bron ifråga då tages i anspråk för
järnvägsändamål.
Utskottet behjärtar visserligen vad som motionsvis anförts örn det svåra läget i
de bohuslänska stenhuggeridistrikten, men vill erinra örn de vittomfattande
hjälpåtgärder, som med tanke härpå redan vidtagits, däribland —• förutom statsbeställningarna
av sten — ett igångsättande av ett större farledsföretag, den
s. k. Sotenkanalen, vilken beräknats draga en total anläggningskostnad av
cirka 3''7 miljoner kronor.
De svenska och norska statsbanenätens sammanknytning över riksgränsen
vid norra Bohuslän — vari ifrågavarande brobyggnad över Svinesund ingår
som ett viktigt led ■—• har till övervägande grad betraktats som ett norskt intresse
och, enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst, synes frågan för närvarande
varken inom de svenska eller norska statsbaneförvaltningarna betraktas som
aktuell.
Starka tvivel måste också hysas, huruvida någon mot kostnaderna rimligen
svarande lättnad i arbetslösheten kan vinnas med denna kapitalkrävande och
tekniskt vidlyftiga broanläggning. På grund av sjötrafiken genom Svinesund
in till Idefjorden och Halden måste bron anläggas på segelfri höjd. Enligt
vad mellanriksbanekommissionen förutsatt, skulle en mindre höjd än 50
meter ej kunna förekomma. Byggd av sten med 8 fasta spann, varav 5 å 24,
2 å 33 och ett å 100 meter, har bron beräknats kosta cirka 2 5 miljoner kronor.
Då alltså någon järnvägsbro över Svinesund ej för närvarande är behövlig
och ej heller landsvägstrafiken synes motivera igångsättande av étt, så stort
och dyrbart broföretag, får utskottet avstyrka motionerna.
Utskottet hemställer alltså,
Bihang till riksdagens protokoll 1988. 6 sami. 28 Käft. (Nr 35—87.)
Utskottets
yttrande.
2
10
Statsutskottets utlåtande nr 87.
att de av herrar Sundberg m. fl. och Brännberg nr. fl. väckta
motionerna I: 41 och II: 78 ej må av riksdagen bifallas.
i
Stockholm den 11 mars 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 35.
Reservation
av herrar Widell, Johanssom, i Fredrikslund, Walles, Bergström, Anderson i
Råstock, Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Norsell och Andersson i Prästbol,
vilka ansett att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Ifrågavarande broförbindelses betydelse för samfärdseln med Norge har redan
tidigare klarlagts av mellanriksbanekommissionen. I kommissionens år
1923 avgivna betänkande framhölls Bohusläns avsides och partiellt isolerade läge;
den högst olikartade utvecklingen av näringslivet i provinserna på ömse
sidor av riksgränsen gåve ock betingelser till livligt ekonomiskt utbyte, blott
kommunikationerna kunde ordnas. Dessa synpunkter framfördes visserligen
närmast med tanke på en ny mellanriksbana, men lära också i alltjämt växande
grad hava avseende på lands vägskommunikationer na. Ett ersättande av den
nuvarande otidsenliga färjförbindelsen vid Svinesund med en landsvägsbro vore
tvivelsutan av betydelse för utvecklingen av vårt vägnät mot Norge. Vid bedömandet
av kostnaderna för broanläggningen bör uppmärksammas, att en väsentlig
del av dessa skulle falla på de norska intressenterna.
I likhet med motionärerna har utskottet alltså funnit förevarande samfärdselspörsmål
förtjänt av närmare utredning, och utskottet tillstyrker att framställning
härom göres hos Kungl. Majit. Utförd av sten synes brobyggnaden
erbjuda lämpliga arbetstillfällen för en del stenhuggare, som tidigare haft sysselsättning
i de närbelägna stenbrotten, men som nu stå utan arbete. Såsom
känt är och jämväl i motionerna framhållits, är arbetslösheten synnerligen
svårartad bland dessa arbetare. Av vikt är därför att utredningarna om brobyggnaden
påskyndas.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av de av herrar Sundberg m. fl.
och Brännberg m. fl. väckta motionerna I: 41 och II: 78, måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om skyndsam utredning
v rörande möjligheterna för en anläggning under samverkan
med vederbörande norska myndigheter av en landsvägsbro av
sten över Svinesund.»
Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
320861
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.