Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet väckta motioner.
1932-03-05 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1932:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
1
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1932 kl. 3 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till
avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:e avd.)
I en till riksdagen den 8 mars 1932 avlåten, till statsutskottet hänvisad
proposition, nr 173, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen,
dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Luossavaara''—
Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikakitiebolaget Grängesberg—Oxelösund
träffa avtal i enlighet med ett vid propositionen fogat förslag;
dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
Förutom örn bemyndigande för Kungl, Majit att å statens vägnar träffa
ovannämnda avtal, har departementschefen hemställt, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen, dels bland utgifter för kapitalökning under rubriken
»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier i Luossavaara
—Kiirunavaara Aktiebolag för budgetåret 1932/1933 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av 30,000,000 kronor; dels ock vid bifall
till sistnämnda förslag höja den i statsverkspropositionen upptagna
inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.
Ovannämnda förslag till avtal är av följande lydelse!
Förslag till avtal.
I ändamål att dels förse Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, nedan
benämnt LKAB, med erforderligt kapital dels förekomma, att genom tilllämpning
av vissa bestämmelser i det avtal, som den 29 juni 1927 träffats
mellan bland annat LKAB samt dess intressenter svenska staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, nedan kallat TGO, kapital dragés
ur LKAB till men för dess verksamhet, har mellan staten samt LKAB
och TGO träffats följande avtal.
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. G sami. 30 häp. <Nr 50.J
I
2 Statsutskottets utlåtande Nr 50.
§ 1.
LKAB skall tillföras nytt eget kapital till belopp av 60 miljoner kronor
medelst utgivande av nya aktier å nominellt 30 miljoner kronor att inbetalas
med dubbla paribeloppet, varigenom bolagets aktiekapital och reservfond
komma att ökas med vardera 30 miljoner kronor. De nya aktierna
skola till lika antal utgöra preferensaktier och stamaktier. De skola
lyda på ettusen kronor och i alla avseenden vara likställda med motsvarande
äldre aktier. Preferensaktierna tecknas av staten och stamaktierna
av TGO. Teckning av aktierna samt inbetalning av desamma skall
ske på tidpunkter, varom överenskommelse träffas melian statsrådet och
chefen för finansdepartementet samt LKAB:s styrelse; och skall i avseende
å inbetalningen iakttagas, att densamma skall för varje gång ske
med lika belopp för preferens- och stamaktier.
I överensstämmelse med vad som gäller beträffande TGO tillhöriga
äldre stamaktier skola även de nya stamaktierna utgöra pant till säkerhet
för TGO:s samtliga förbindelser enligt 1927 års avtal med undantag
av det i dess § 19 gjorda åtagande och skola för detta ändamål,
ävensom för att trygga statens rätt till inlösen av desamma, nedsättas
såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank på sätt, som i § 30 mom. 3 av
1927 års avtal föreskrives. Utan inskränkning i den staten sålunda tillkommande
rätt till säkerhet i de nya stamaktierna förklarar staten sig
icke hava något att erinra däremot, att desamma pantsättas att i andra
hand utgöra säkerhet jämväl för obligationslån eller annan kredit, som
TGO må komma att upptaga i och för aktiernas gäldande.
§ 2.
Därest balansräkning, som blivit å LKAB:s bolagsstämma vederbörligen
fastställd och som därjämte i vad angår slutresultatet godkänts av
minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i bolagets
styrelse, utvisar förlust, som antingen uppkommit under det bokslutsår,
balansräkningen avser, eller ock under något eller några föregående
bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,
som under samma år må hava blivit bolaget påfört, skall, i den mån bolaget
så önskar, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommande
royalty och i andra hand statens järnvägar enligt § 14 i samma
avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande förlustens
storlek, förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.
I avseende å likvidering av sådan innestående skuld, som nyss sagts,
skall gälla
a) vad angår frakttilläggen jämte upplupen ränta därå efter 5 procent
per år, att så snart vederbörligen fastställd och i ovan angiven ordning
godkänd balansräkning utvisar, att bolagets rörelse under det år, balansräkningen
avser, gått med vinst, betalning skall erläggas med belopp mot
-
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
3
svarande minst hälften av sagda vinst, i den män vinsten icke algar att
täcka tilläventyrs från något eller några föregående år balanserad förlust,
vilken uppstått utöver det belopp av royalty och frakttillägg, som under
samma år må hava blivit bolaget påfört, samt att återstoden jämte ränta
skall gäldas senast vid utgången av löpande, i § 14 av 1927 års avtal omförmäld
femårsperiod, och
b) vad angår royaltyn, att, under enahanda förutsättning, som under
a) omförmäles, betalning skall, utan tillägg av ränta, erläggas med belopp,
som motsvarar vinsten, i vad den överskjuter från föregående år
eventuellt balanserad förlust av angiven beskaffenhet, efter avdrag av
vad som må enligt a) hava erlagts till gäldande av innestående skuld för
frakttillägg,
med rätt för bolaget att, därest det så finner lämpligt, verkställa betalning
tidigare än sålunda stadgats.
Skulle TGO tillkommande utdelning å dess aktier i LKAB lyftas, medan
sådan skuld för frakttillägg, som här avses, ännu innestår ogulden,
skall TGO häfta i borgen såsom för egen skuld för den sålunda innestående
skulden intill ett belopp, som motsvarar den lyftade utdelningen.
Innan all från föregående år innestående royalty blivit till staten erlagd,
må icke för något år TGO tillkommande vinstutdelning lyftas; och
må ej heller ränta beräknas å sålunda innestående utdelningsbelopp.
§ 3.
TGO avstår från den royalty, som enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommer
bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.
§ 4.
Genom å ordinarie bolagsstämma fattat beslut må till omfattning och
för ändamål, som godkännas av röstande, vilka företräda mer än hälften
av preferensaktiekapitalet, fondering av bolagets vinstmedel äga rum utöver
föreskriven avsättning till reservfond. För att beslut örn i anspråktagande
av sålunda fonderade medel skall vara giltigt erfordras, att det
biträdes av preferensaktieägare på sätt nyss blivit sagt.
§ 5.
Beträffande fördelningen av LKAB:s nettovinst för tiden från och
med den 1 oktober 1947 skall iakttagas, att, före tillämpning av bestämmelserna
i § 5 mom. b) av 1927 års avtal, skall mellan preferens- och
stamaktieägarna lika fördelas ett belopp intill 5 procent av dels skillnaden
mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s aktiekapital
och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen utvisad förlust
enligt vederbörligt bokslut per den 1 oktober 1947 samt, å andra sidan.
motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning
4
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande kapi
taltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum, och dels utöver reservfonden
fonderade vinstmedel i den mån dylika vinstmedel alltjämt kvarstå
från tiden före den 1 oktober 1947. Skulle för något eller några hök
slutsår under tiden efter sistnämnda dag hela den utdelade nettovinsten
icke hava uppgått till 5 procent av sålunda beräknade belopp, skall jämväl
ett mot underskottet svarande belopp under efterföljande år lika fördelas
mellan preferens- och stamaktieägarna innan nyss angivna bestämmelser
bliva tillämpade.
§ 6.
I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal kommer
till stånd, skall vid uppskattning av den till grund för beräknandet av
lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas,
att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda
avtal omförmälda tioårsperiod skola ökas med ett belopp motsvarande
5 procent ränta såväl å innestående royalty och utöver reservfonden fonderade
vinstmedel som å skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda
beloppet av LKAB:s aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt
av balansräkningen utvisad förlust vid bokslutsårets ingång samt,
å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd
beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande
kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum,
att royalty, som för något är av tioårsperioden tillkommit staten, skall
tilläggas medelnettovinsten, oavsett örn royaltyn till staten utbetalats eller
fått hos LKAB innestå, samt
att nettovinsten för ett visst år icke skall anses ökad genom att sådana
vinstmedel, som enligt § 4 här ovan ett tidigare år fonderats utöver föreskriven
avsättning till reservfond, tagits i anspråk för bestridande av
någon bolagets kostnad eller utdelning och ej heller anses minskad därigenom
att dylik fondering sker.
Vidare skall vid inlösen TGO utöver den sålunda beräknade lösesumman
tillgodoföras ersättning motsvarande
dels hälften av LKAB:s fonderade vinstmedel utom reservfonden och
dels hälften av här ovan omförmälda skillnad i beloppet av aktiekapital,
reservfond och eventuellt uppkommen förlust vid tiden för inlösen.
$7.
Staten och TGO utfästa sig att, såfort sådant lagligen kan ske, genomföra
de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.
De i § 7 förutsatta ändringarna i bolagsordningen återgivas här nedan:
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
5
Bolagsordningen
för
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag.
§ 4.
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvähundrafyr- -åkttekapitio
miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.
Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier med lika
många av vardera serien.
I avseende å fördelningen av den vinst, som enligt bolagsstämmas be- Rätt till utslut
skall utdelas, gälla följande bestämmelser: e e
a) För tiden från och med den 1 oktober 1931 till och med den 30 september
1947 skall för varje särskilt bokslutsår vinsten lika fördelas på
antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under året fraktats
å järbvägen Svartön—Riksgränsen. Preferensaktierna tilldelas ett belopp
per ton, som med sjuttiofem öre understiger halva vinsten per ton.
Återstoden av vinsten tilldelas stamaktierna.
b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall för varje särskilt
bokslutsår först lika fördelas mellan preferens- och stamaktier ett belopp
intill 5 procent av dels skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda
beloppet av bolagets aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt
av balansräkningen utvisad förlust enligt vederbörligt bokslut per den
1 oktober 1947 samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma
enligt verkställd beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig,
därest under år 1932 verkställt kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke
ägt Tirni, och dels utöver reservfonden fonderade vinstmedel i den mån dylika
vinstmedel alltjämt kvarstå från tiden före den 1 oktober 1947.
Skulle för något eller några bokslutsår under tiden efter nyss angivna
dag hela den utdelade vinsten icke hava uppgått till 5 procent av sålunda
beräknade belopp, skall jämväl ett mot underskottet svarande belopp under
efterföljande år lika fördelas mellan preferens- och stamaktierna.
Sedan så skett, fördelas återstående vinst på antalet ton malm på sätt i
mom. a) sägs, varefter vinsten per ton, i vad den belöper på en under
bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton malm, ävenledes
delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper på
överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna
och en tredjedel till stamaktierna.
För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt att deltaga
i val av styrelse och revisorer, ävensom att i övrigt utöva rösträtt
och fatta beslut å bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10. 14. 17 och
18 andra stycket nedan stadgas.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 50.
§ 18 (andra stycket).
Beslut a bolagsstämma rörande arvode eller tantiéine samt örn iondering
av vinstmedel utöver föreskriven avsättning till reservfond ävensom
örn i anspråktagande av sålunda fonderade medel vare ej giltigt med
mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
1 samband med förevarande proposition har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
dels två motioner, väekta den ena inom första kammaren, nr 848, av
herr C. 1. Asplund m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 493,
ay herr E. Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 173, med förslag till avtal med
LKAB och TGO och med hänsyn till bestämmelserna i avtalets 2 och
3 §§, hos Kungl. Maj:! anhålla örn utredning, huruvida och i varf mån
vederbörande gruvsamhällen, kommuner och landsting, till vilka LKAB
bär att erlägga skatt för inkomst av bolagets gruvrörelse, må kunna erhålla
ersättning för genom dessa särskilda bestämmelser örn royalty
m.^ m. minskade skatteintäkter av hela den under sådana former till
LKAB:s aktieägare utbetalda verkliga vinst, som skulle vara beskattningsbar
i vederbörande kommuner, därest den utginge under samma
former som vanlig utdelning;
dels ock två motioner, den ena inom första kammaren, nr 344, av herrar
C. /. Asplund och P. Sandström, och den andra inom andra kammaren,
nr 492, av herr E. Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte med
bifall till och i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 173, med förslag
till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag m. fl., hos
Kungl. Majit anhålla, att i samband med detta avtal måtte träffas överenskommelse
med nämnda bolag, att bland arbeten, vilka bolaget utöver
jad som motsvarar malmexporten från Narvik och Svartön förbundit
sig att utföra för en kostnadssumma av minst sex miljoner kronor
till motarbetande av ökad arbetslöshet bland bolagets arbetare i Kiruna.
almberget och a Svartön, matte komma till utförande brytning oell, i
fall av behov, anrikning samt uppläggande för statens räkning, exempelvis
i Luleå hamn, av lämpliga kvantiteter fosforren järnmalm och slig,
eventuellt även apatit, att, i enlighet med bestämmelserna i 1927 års
malmavtal § 17 eller på andra grunder, tillhandahållas svenska förädlingsföretag,
som därtill anmäla sig.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Rörande tillkomsten av förevarande avtalsförslag oell häröver avgivna
yttranden m. m. har departementschefen lämnat följande redogörelse:
»Den ekonomiska kris, av vilken världen för närvarande hemsökes och
vilken gjort sig alltmer kännbar även i vårt land, har i hög grad verkat
hämmande på vår järnmalmsexport. Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolags
malmskeppningar, vilka motsvara omkring 3/4 av rikets hela järnmalmsexport
och vilka under år 1929 uppgingo till 8,215,517.9 ton, hava sålunda
nedgått under år 1930 till 6,702,716.3 ton samt under år 1931 till
2,896,499.8 ton, varav under första halvåret 1,720,762.3 ton och under andra
halvåret 1,175,737.5 ton. Anledningen till denna nedgång i malmexporten är
att söka däri, att bolagets kunder måst alltmera inskränka sin rörelse. Särskilt
de största avnämarna, järnverken i Ruhr-distriktet, hava sett sina avsättningsmöjligheter
i hög grad förminskade, varav vållats stora anhopningar
i deras malmlager. Såväl till följd härav som pa finansiella
grunder hava de icke sett sig i stånd att mottaga mera
än jämförelsevis begränsade malmkvantiteter, och efter det den
finansiella krisen i Tyskland under sommaren 1931 ytterligare tillspetsats,
hava svårigheterna att uppehålla malmexporten på detta
land i hög grad blivit ökade. Läget har hittills kontinuerligt försämrats,
och någon lättnad kan alltjämt icke skönjas. Dessa omständigheter hava
nödvändiggjort för Luossavaarabolaget att alltmera inskränka malmbrytningen.
Dels är möjligheten att upplagra den brutna malmen
vid gruvfälten eller i exporthamnarna starkt begränsad, och dels
har bolaget givetvis måst beakta vikten av att icke i allt för hög grad öka
sin skuldsättning. Å andra sidan har bolaget av hänsyn till arbetarpersonalen
icke velat i högre grad, än vad förhållandena vid varje särskild tidpunkt
ansetts påkalla, begränsa driften och därmed åstadkomma ökad arbetslöshet.
Redan under hösten 1930, då begränsningen av avsättningsmöjligheterna
började göra sig mera kännbar, inskränktes driften vid de
lappländska malmfälten till fem dagar i veckan. Då under vintern 1930—
1931 någon lättnad i läget icke inträtt, begränsades driften från och med den
1 april 1931 ytterligare till fyra dagar i veckan, varjämte bolaget under
början av nämnda år i ändamål att icke för hastigt öka lagren i exporthamnarna
och därmed omöjliggöra vidare brytning, i händelse exporten
skulle temporärt avstanna, avdelade en betydande del av arbetarpersonalen
för sådana förberedande arbeten, såsom gråbergsbrytning, ortdrivning
m. m., vilka icke påkallades av malmbrytningens dåvarande omfattning.
Sedan under sommaren och hösten 1931 den finansiella krisen :
Tyskland, på sätt nyss nämndes, tillspetsats, såg sig bolaget nödtvunget
att vidtaga ytterligare åtgärder ej blott för arbetstidens begränsning utan
även för nedbringandet av arbetarantalet, därvid man dock ansåg, att
arbetarna borde lämnas skälig respittid. Från och med den 1 januari
innevarande år utgör arbetstiden i Kiruna tre dagar och i Malmberget
fyra dagar i veckan. Enligt vad från bolaget meddelats, kommer en
8
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
ytterligare nedsättning av arbetstiden i Malmberget att äga rum.
Därjämte har arbetarantalet vid gruvfälten och i hamnarna dels på grund
av avgång av olika anledningar, dels ock på grund av uppsägningar till en
början av dem, vilka haft allenast mera tillfälligt arbete, såsom byggnadsarbete,
och senare även av andra anställda, vilka på grund av mindre ömmande
förhållanden ansetts i första hand böra komma i fråga, hittills nedbragts
räknat från den 1 oktober 1930 med sammanlagt omkring 1,000
man. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds malmbrytning liksom dess malmskeppning inskränkts
i motsvarande omfattning.
Oaktat de sålunda vidtagna åtgärderna hava emellertid Luossavaarabolagets
malmlager, vilka kunna beräknas för vanliga förhållanden böra per
den 1 oktober uppgå till inemot 1.5 miljon ton, ökats per den 1 oktober 1930
till cirka 2 miljoner ton och per den 1 oktober 1931 till cirka 3.5 miljoner
ton samt utgjorde den 1 februari innevarande år omkring 4.5 miljoner ton.
De återstående lagringsmöjligheterna å nuvarande lagerplatser i hamnarna
torde kunna beräknas till cirka 0.9 miljon ton. Härvid är att märka, att
skeppningen från Svartön pågår endast omkring 6 månader örn året samt
att alltså upplagringen därstädes ökas starkare under vintermånaderna.
Samtidigt som malmlagren sålunda ökats, har givetvis även det i rörelsen
nedlagda kapitalet ökats. I detta sammanhang anser jag mig böra
bringa i erinran, att, då intressenterna i bolaget år 1927, på sätt jag i det
följande kommer att något närmare beröra, träffade avtal, varigenom
bolagets verksamhet skulle avsevärt utvidgas, det härför erforderliga kapitalet
anskaffades icke genom ökning av aktiekapitalet eller genom annat
därmed jämförligt tillskott från delägarna utan enbart genom upplåning.
Bolagets skulder, som den 1 oktober 1927 utgjorde 52,145,253 kro
nor 14 öre, ökade sålunda i anledning av utvidgningen av bolagets rörelse
till ett belopp av 105,715,758 kronor 24 öre den 1 oktober 1930. Ehuru
bolaget, så snart krisen började göra sig mera kännbar, inställde alla de
nya utvidgningar, som över huvud taget lämpligen kunde inhiberas, bär
emellertid bolagets skuldsättning starkt ökats. Härtill har delvis medverkat,
att bolaget måst fullfölja redan gjorda beställningar och avsluta
redan påbörjade arbeten samt utbetala i nyssnämnda kontrakt stipulerad
royalty. Framför allt är emellertid orsaken att söka däri, att bolaget,
ej minst av hänsyn till sin arbetarpersonal, så långt som möjligt hållit
driften i gång. Skuldsättningen uppgår för närvarande till omkring
159,500,000 kronor, varav 101,300,000 kronor utgöra ohligationslån och lån
från pensionsförsäkringsfonden samt omkring 58,200,000 kronor utgöra
svävande skuld. Omnämnas bör, att Grängesbergsbolaget iklätt sig borgen
för Luossavaarabolagets såväl obligationslån som övriga skulder, samt
att Grängesbergsbolaget såväl härigenom som genom direkt kreditgivning
till Luossavaarabolaget hittills ensamt fått svara för sistnämnda bolags
kapitalförsörjning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
y
Hedan, innan ännu Luossavaarabolagets senaste bokslut förelag färdigt,
meddelade mig statens representanter i bolagets styrelse, att åtgärder
torde bliva erforderliga för att dels ordna bolagets kredit samt dels, såvitt
möjligt, förhindra en än svårare arbetslöshet vid gruvfälten.
Sedermera har bolagets styrelse uti skrivelse den 22 januari innevarande
år till mig inkommit med framställning, att tillfälle måtte beredas
bolaget att träda i förhandling med mig örn ett lämpligt ordnande
av bolagets kapitalt Örsö ilning och samtidigt örn lösandet av vissa andra
frågor, som ägde samband med bolagets finansiella läge och med den rådande
krisens genomgripande inverkan på bolagets hela verksamhet.
Innan jag redogör för resultatet av de överläggningar, som i anledning
av denna framställning ägt rum mellan mig och bolagets verkställande
direktör, torde jag böra i korthet erinra örn huvudgrunderna för
det inbördes rättsförhållandet mellan intressenterna i Luossavaarabolaget.
Aktiekapitalet i bolaget är 80 miljoner kronor, varav hälften
i stam- och hälften i preferensaktier. De förra tillhöra Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund och de senare svenska staten.
Något preferensaktiekapital har emellertid icke av staten inbetalats, utan
aktierna överlämnades utan någon statens kontanta insats i anledning
av ett mellan staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan,
ingånget, den 7 mars och den 29 juni 1907 dagtecknat kontrakt.
I nämnda avtal tillerkändes Luossavaarabolaget rätt att bryta och
utan exporttull utföra vissa kvantiteter järnmalm från de bolaget
tillhöriga gruvfälten i Kiruna och Malmberget, varjämte staten återkallade
en av staten anhängiggjord rättegång rörande rätt till vissa utmål.
I utbyte erhöll staten, såsom nyss nämndes, preferensaktier till belopp
av 40 miljoner kronor samt garanterades viss inkomst å järnvägssträckan
Riksgränsen—Luleå. Å statens aktier skulle för de närmast följande
25 åren belöpa allenast en mindre, till visst belopp för varje bruten
ton malm begränsad utdelning, under det att vinsten i övrigt skulle
i sin helhet tillfalla Grängesbergsbolaget. Däremot ägde staten efter 25
års förlopp rättighet att efter värdering enligt angivna grunder tillösa
sig stamaktierna. Örn dylik inlösen ej ägde rum, skulle vinsten sedermera
delas lika mellan kontrahenterna. Bolagets ledning skulle ligga
hos stamaktieägarna; däremot gåvos i kontraktet vissa bestämmelser syftande
till att förhindra, att stamaktieägarna genom olämplig skötsel av
bolaget eller på annat sätt gjorde inlösningsrätten illusorisk. Tid efter
annan träffades särskilda tilläggsavtal, enligt vilka Luossavaarabolaget
mot olika hrytningsavgifter eller andra åtaganden tillerkändes en utvidgad
brytningsrätt, varjämte under år 3922 jämväl skedde en förskjutning av den
tidpunkt, då inlösen tidigast fick äga rum. Slutligen avslöts den 29 juni
1927 ett nytt avtal mellan svenska staten, å ena, samt nu nämnda med
flera bolag, å andra sidan. Beträffande den närmare innebörden av så
-
10
St<itsutskottels utlåtande Nr 50.
väl sistnämnda som de tidigare avtalen torde det tillåtas mig hänvisa tili
propositionen nr 241 vid 1927 års riksdag. Här torde allenast för sammanhangets
skull höra bringas i erinran, att kontrahenterna överenskommo
örn en väsentligt ökad malmbrytning samt att staten omedelbart
tillerkändes en i princip lika rätt med Grängesbergsbolaget till andel i
Luossavaarabolagets vinst, under det att den första tidpunkt, då inlösen
fick äga rum, i stället undansköts. Statens inkomster såsom delägare i
bolaget skulle för tiden till och med den 30 september 1947 bestå i dels
en till en krona 50 öre för varje bortfraktad ton malm beräknad royalty
och dels rätt till hälften av den vinst, som för varje år återstode, sedan
stamaktieägarna fått uppbära en mot royaltyn svarande del av den utdelningsbara
nettovinsten. För tiden från och med den 1 oktober 1947
skulle någon royalty icke utgå, utan nettovinsten per ton i vad den belöpte
på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet intill 3.75 miljoner
ton malm delas lika mellan preferens- och stamaktier och i vad den
belöpte på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till
preferensaktierna (staten) och en tredjedel till stamaktierna (Grängesbergsbolaget).
För att Grängesbergsbolaget, innan den genom 1927 års
avtal beräknade ökade malmbrytningen hunnit komma till stånd, icke
skulle behöva se sin årsvinst direkt förminskad, därigenom att staten
omedelbart inträdde som hälftendelägare, tillerkändes Grängesbergsbolaget
för tiden till och med den 30 september 1932 en särskild royalty. Med
hänsyn därtill, att den å preferensaktierna belöpande hälften av denna
särskilda royalty skulle sedermera direkt återbetalas till staten, fick
denna royalty allenast karaktären av ett räntefritt lån till Grängesbergsbolaget.
Beträffande riksgränsbanan utfäste sig Luossavaarabolaget
bland annat att, i den mån de i 1907 års avtal angivna fraktsatserna
för varje bortfraktad ton malm icke försloge därtill, svara för driftkostnader,
förräntning av anläggningskostnader och avsättning till förnyelsefond
m. m. enligt grunder, som garanterade statens järnvägar en
högre minimiinkomst å järnvägen än enligt 1907 års avtal. Därvid
medgavs dock bolaget rätt att å frakttilläggen avräkna de överskott, som
för statens järnvägar kunde hava linder annat år i samma femårsperiod,
den första perioden räknad från och med år 1927, uppkommit å de
fasta fraktsatserna utöver driftkostnader, förräntning och avsättning till
förnyelsefond. I händelse bolagets utskeppning till följd av krig eller
blockad under något år nedgått under viss angiven kvantitet, skulle bolagets
skyldighet att utgiva frakttillägg minskas enligt vissa närmare
angivna grunder.
Verkställande direktören i Luossavaarabolaget har nu vid de med honom
förda förhandlingarna dels föreslagit, att staten och Grängesbergsbolaget
såsom intressenter i Luossavaarabolaget skulle ordna frågan örn det
sistnämnda bolagets nuvarande behov av kapital, dels ock hemställt, att
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
11
vissa jämkningar mätte vidtagas i 1927 års avtal: och har verkställande
direktören i sistnämnda hänseende framhållit bland annat följande: Vid tiden
för ingåendet av nämnda avtal hade man räknat med utvecklingsmöjligheter,
som icke kunnat förverkligas till följd av den nuvarande krisen.
På grund härav hade avtalet blivit ogynnsamt för Grängesbergsbolaget.
Ehuru man vid avtalets ingående förutsatt, att de båda kontrahenterna
skulle, bortsett från den tillfälliga royaltyn till Grängesbergsbolaget, bliva
i stort sett lika berättigade i avseende å avkastningen från bolaget,
hade sålunda kontraktets bestämmelser örn royalty för svenska staten
medfört, att statens intäkter från Luossavaarabolaget kommit att överstiga
Grängesbergsbolagets vinstutdelning. För verksamhetsåret 1 oktober
1927—30 september 1928 hade nämligen staten erhållit i royalty
4,675,856 kronor 25 öre, under det att Grängesbergsbolaget icke erhållit
någon som helst vinstutdelning å sina aktier, och för verksamhetsåret
1930/1931 hade staten erhållit i royalty 7,660,528 kronor 35 öre, under det
att Grängesbergsbolaget i utdelning erhållit endast 3,580,439 kronor 2 öre.
Örn man bortsåge från nyssnämnda tillfälliga royalty, som allenast hade
karaktären av ett räntefritt lån, hade staten alltså under de fyra senaste
åren från Luossavaarabolaget uppburit 8,755,945 kronor mera än vad
Grängesbergsbolaget under samma tid bekommit i vinstutdelning å sina
stamaktier. Än vidare syntes den i § 14 av 1927 års avtal intagna bestämmelsen
örn skyldighet för Luossavaarabolaget att till statens järnvägar
gälda vissa frakttillägg bliva för bolaget alltför betungande. Sålunda
kunde man räkna med att enbart för innevarande år bolaget bomme att
utöver de fastställda fraktsatserna förpliktas erlägga en tilläggsfrakt av
9—10 miljoner kronor. Ehuru bolaget enligt nämnda paragraf i kontraktet
hade möjlighet att, örn bortfraktningen av malm så starkt ökades, att
de stipulerade fraktsatserna gåve statens järnvägar ett överskott utöver
beräknade driftkostnader, avskrivningar, förräntning m. m., få räkna sig
detta överskott tillgodo å redan guldna frakttillägg under löpande 5-årsperiod,
kunde det dock enligt verkställande direktörens förmenande knappast
anses sannolikt, att bolaget icke skulle få i sista band vidkännas betydande
belopp av frakttillägg för löpande 5-årsperiod. De nuvarande
hindren för bolagets export borde jämställas med krig eller blockad och
bolaget alltså i analogi med vad som gällde för sist omnämnda eventualiteter
befrias från skyldighet att svara för frakttillägg under nu rådande
kris.
Lika med bolagets styrelse har jag funnit det ofrånkomligt att ordna
frågan örn tillgodoseendet av bolagets nuvarande kapitalbehov. Bolagets
aktiekapital, 80 miljoner kronor, varav för övrigt, såsom nyss nämndes,
den på statens aktier belöpande hälften aldrig blivit kontant inbe
talad, var redan i och för sig alltför ringa för en rörelse av den omfattning,
som för Luossavaarabolagets vidkommande blev följden av 1927
års avtal. Att de i anledning av nämnda avtal vidtagna betydande ut
-
12
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
vidgningarna av bolagets anläggningar överhuvud kunde företagas,
utan att intressenterna behövde investera nytt kapital i bolaget, är att
tillskriva bolagets dåvarande goda finansiella ställning. Något kapitaltillskott
hade sannolikt ej heller senare blivit erforderligt, därest utvecklingen
gått i den riktning, som man då hade anledning att vänta. Under
den nu rådande krisen har emellertid bolagets skuldsättning, pa sätt nyss
nämndes, avsevärt ökats, och det är uppenbart, att bolagets ränteomkostnader
nu nått en höjd, som under nuvarande förhållanden, då bolagets
avsättningsmöjligheter alltmera begränsats, kan menligt inverka på bolagets
likviditet och kredit. Det synes mig därför nödvändigt, att de båda
intressenterna i Luossavaarabolaget tillskjuta det kapital, som erfordras
för att avlyfta bolagets nuvarande, svävande skuldsättning.
Likaledes anser jag, att i 1927 års avtal böra göras sådana jämkningar,
som påkallas till förhindrande därav, att kapital till men för bolagets
verksamhet och dess sunda utveckling dragés ur bolaget eller att bolaget
för fullgörandet av något dess åtagande gent emot sina intressenter tvingas
att verkställa en upplåning, som kan vara skadlig för dess kredit eller
likviditet. För sådant ändamål synes det mig lämpligt, att bolaget för
år, då dess verksamhet gått med förlust, i viss omfattning beviljas anstånd
med erläggande av royalty eller frakttillägg, allt på villkor och under förutsättningar,
till vilka jag senare skall återkomma. Ävenledes böra möjligheter
beredas att verkställa behövliga fonderingar inom Luossavaarabolaget.
Däremot anser jag mig icke kunna förorda, att nu upptages frågan örn
sådana jämkningar i 1927 års avtal, som icke sammanhänga med tillgodoseendet
av nu antydda syftemål, utan vilkas ändamål blott vore att bereda
en av stamaktieägarna nu påyrkad och av dem såsom skälig ansedd
jämkning av statens och Grängesbergsbolagets inbördes förhållande såsom
intressenter i Luossavaarabolaget. Väl är det sant, att örn den nuvarande
krisens verkningar skulle visa sig bliva långvariga eller örn man eljest
skulle hava att för framtiden räkna med sådana förhållanden i avseende
å vår malmexport, som alldeles kullkastade de beräkningar, vilka lågo
till grund för 1927 års avtal, en revision av detta kan bliva påkallad. Sålunda
kan det icke vara till gagn vare sig för staten såsom delägare i
Luossavaarabolaget eller för den del av vårt näringsliv, som detta bolag
representerar, att vår malmförsäljning skulle förhindras eller lamslås
genom bestämmelser, som icke kunna bäras av rörelsen. Emellertid kan frågan
härom icke anses vara för det närvarande aktuell. Omständigheterna
giva ännu icke vid handen annat, än att svårigheterna för vår järnmalmsexport
äro av övergående natur, och intet har heller framkommit,
som visar, att dessa svårigheter påkalla jämkningar i 1927 års avtal utöver
vad av mig nyss angivits.
Förhandlingarna mellan verkställande direktören och mig hava därefter
förts med det av mig sålunda angivna begränsade syftemålet, och har
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
13
därvid, i samråd med statens representanter i bolagets styrelse, utarbetats
ett preliminärt förslag till avtal.
över avtalsförslaget hava utlåtanden infordrats frän statskontoret och
fullmäktige i riksgäldskontoret ävensom beträffande de i § 2 av förslaget
upptagna bestämmelserna, i vad desamma avse ändring i 1927 års malmavtals
föreskrifter rörande gäldandet av frakttillägg till statens järnvägar,
från järnvägsstyrelsen samt i avseende å förslaget till ändringar i bolagsordningen
för Luossavaarabolaget från patent- och registreringsverket.
Såsom svar å remissen har statskontoret uttalat, att det uppgjorda avtalsförslaget
syntes statskontoret vara ägnat att, samtidigt som det beredde
Luossavaarabolaget möjlighet att fortsätta driften och förhindra ökad
arbetslöshet bland gruvarbetarna i övre Norrland, på ett såvitt statskontoret
kunde finna i huvudsak tillfredsställande sätt tillvarataga statens
ekonomiska intressen. Statskontoret, som givetvis icke nu kunde ingå på
bedömande av den framtida ekonomiska betydelsen för statsverket av detaljbestämmelserna
i avtalsförslaget, funne sig med hänsyn till vad som
anförts rörande Luossavaarabolagets nuvarande ställning böra tillstyrka
avtalsförslaget.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava meddelat, att, därest riksdagen
beslutar ifrågavarande aktieteckning, fullmäktige givetvis äro beredda
att ställa för ändamålet erforderliga medel till förfogande.»
Departementschefen har vidare yttrat, att lian, samtidigt som genom det
nu upprättade avtalsförslaget Luossavaarabolagets kapitalbehov skulle
tillgodoses, även sökt så långt sig göra läte trygga vidtagandet av åtgärder
till motarbetande av arbetslösheten. Från bolaget hade i detta
hänseende gjorts en utfästelse, som innefattades i en den 5 mars 1932 dagtecknad
skrivelse från bolaget.
Bolagets möjligheter att verkställa upplagringar vore — fortsätter departementschefen
— såsom redan framhållits till största delen utnyttjade,
och även möjligheterna att verkställa gråbergsbrytning och andra förskottsarbeten
vore ingalunda obegränsade. Emellertid hade han beräk
nät, att för tiden intill den 1 oktober 1933 ett belopp av sex miljoner kro
nor utöver kostnaden för en mot skeppningen svarande malmbrytning
med tillhörande förberedande arbeten skulle användas i den mån så erfordras
till motarbetande av ytterligare arbetslöshet vid bolagets arbetsplatser
inom landet. Därvid hade departementschefen ej förbisett, att
förhållandena kunde komma att så gestalta sig, att det oaktat ytterligare
driftsinskränkningar kunde bliva nödvändiga även inom en jämförelsevis
nära framtid.
Den åberopade skrivelsen är av följande lydelse:
14 Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Sedan mellan Eder för svenska staten, å ena sidan, och verkställande
direktören för undertecknade Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här
nedan benämnt LKAB, å andra sidan, förhandlingar ägt rum rörande
frågan om tillgodoseendet av bolagets kapitalbehov, vilka förhandlingar
lött till upprättandet av ett förslag till avtal mellan staten, LKAB och
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får LKAB härmed i överensstämmelse
med vad vid nämnda förhandlingar av Eder betingats —
under förutsättning av att nämnda förslag till avtal blir av parterna definitivt
antaget och med reservation för eventuellt inträffande hinder
utanför bolagets kontroll — förbinda sig att, för tiden från och med den
i januari 1932 till och med den 30 september 1933 räknat, dels upprätthålla
brytningen vid bolagets gruvfält i minst den omfattning, som motsvarar
malmslieppningen från Narvik och Svartön, ävensom utföra de
mot en sådan brytning svarande förberedande arbeten av olika slag såsom
gråbergsbrytning, ortdrivning m. m., dels därutöver utföra förberedande
arbeten eller malmbrytning jämte upplagring samt andra arbeten,
som därmed kunna äga samband, för ett sammanlagt belopp av minst
sex miljoner kronor, allt dock endast i den mån så kan erfordras till motarbetande
av ökad arbetslöshet bland bolagets arbetare i Kiruna, Malmberget
och å Svartön. I nyssnämnda belopp av 6 miljoner kronor skola
ej inräknas andra omkostnader än sådana, som omedelbart föranledas
av respektive arbeten och som nedläggas inom landet, och må i kostnaderna
för malmbrytning ej heller medräknas järnvägsvakt för malmen
från gruvfälten till hamnarna.
Stockholm den 5 mars 1932.
LUOSSAVAARA—Kl IRENA VAARA AKTIEBOLAG.
Walter Philipson1. M. Waldenström.
Departementschefen har framhållit, att i skrivelsen avsedda hinder utanför
bolagets kontroll innefattade bland annat strejk och av vederbörande
arbetsgivarorganisation påbjuden lockout.
Utshotteti I förevarande proposition begäres riksdagens medverkan för att astadyttrande.
komma en som nödvändig ansedd reglering av Luossavaarabolagets nuvarande
skuldförhållanden samt desslikes att trygga bolagets kapitalbehov
tillsvidare och i förhoppning om efterhand åter inträdande bättre
konjunkturer på malmmarknaden.
Med hänsyn till bolagets iråkade läge — beträffande vars närmare orsaker
utskottet får hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen
— har utskottet ansett sig höra tillstyrka Kungl. Majrts förevarande
förslag örn tillskott med lika stora belopp från staten och Grängesbergsbolaget
av ytterligare kapital till Luossavaar abolaget. Utskottet
har ej heller velat motsätta sig de i propositionen begärda eftergifterna
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
15
i fråga om staten tillkommande royalty oell frakttillägg enligt 1927 års
avtal. Såsom av propositionen inhämtas, avses härmed bland annat att
säkerställa ett fortsatt upprätthållande av gruvdriften, örn ock i begränsad
omfattning.
Enligt vad utskottet inhämtat, har beslut nyligen fattats örn en genomgående
reduktion med 8 procent av lönerna till den anställda förvaltningspersonalen.
Jämväl i övrigt lärer bolagsledningen finna angeläget
beakta alla föreliggande möjligheter till begränsningar i fråga om förvaltningskostnader
och andra driftsutgifter av olilia slag.
Vad angår de motionsvis gjorda yrkandena örn utredning rörande retroaktiv
ersättning för vissa uteblivna skatteintäkter från Luossavaarabolaget
vill utskottet endast erinra, att vissa tidigare i liknande syfte
väckta motioner avslagits av riksdagen, bland annat med hänsyn till
frågans skattetekniska natur. Under åberopande härav får utskottet avstyrka
de. nu framställda yrkandena.
I två väckta motioner hava framställts yrkanden örn avtal med Luossavaarabolaget
örn uppläggning för statens räkning av fosforren malm
m. m., avsedd för svensk malmförädling. Utan att underskatta önskvärdheten
av att Lapplandsmalmen må kunna i ökad utsträckning komma
till användning för inhemsk järntillverkning, anser sig utskottet i
nuvarande läge ej kunna tillstyrka motionerna.
Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och
med avstyrkande av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet, I) II) III)
I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
i ämnet, måtte
a) bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar
med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund träffa avtal
i enlighet med ett i statsrådsprotokollet över finansärenden
den 8 mars 1932 angivet förslag;
b) bland utgifter för kapitalökning under rubriken
»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier i
Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag för budgetåret
1932/1933 anvisa ett reservationsanslag, att utgå
av lånemedel, av 30,000,000 kronor;
II) att de av herrar Asplund m. fl. och Hage m. fl.
väckta motionerna I: 343 och II: 493 ej må av riksdagen
bifallas; samt
III) att ej heller de av herrar Asplund m. fl. och
Hage m. fl. väckta motionerna 1:344 och TI: 492 må
av riksdagen bifallas.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
Beträffande Kungl. Majlis förslag om höjning av inkomsttiteln »Övriga
lånemedel» kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.
Stockholm den 8 april 1932.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kuarnzelius, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Rosén, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström,
Nylander och Björck samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona,
Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog,
Danielsson, Järte, Norsell och Svensson i Grönvik.
Reservationer:
1) av herrar Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla.
Johansson i Fredrikslund, Nylander, Olsson i Blädinge, Holmgren, Lindskog,
Järte och Svensson i Grönvik;
2) av herrar Asplund och Bergström, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»I förevarande proposition---driftutgifter av olika slag.
I motionerna I: 343 och II: 493 har hemställts örn utredning, huruvida
och i vad mån de gruvsamhällen, kommuner och landsting, till vilka
LKAB har att erlägga skatt för inkomst av bolagets gruvrörelse, må
kunna erhålla ersättning för den genom i avtalsförslagets 2 och 3 §§
intagna särskilda bestämmelser örn utbetalning av royalty med mera uppkommande
minskning i de framtida skatteintäkterna av den delvis under
sådana former till aktieägarna utbetalda verkliga vinst, som skulle
vara beskattningsbar i de olika kommunerna, därest den helt utginge
som vanlig utdelning. Utan att ingå på hithörande skattetekniska spörsmål
eller taga ställning till frågan, huruvida någon ersättning för eventuella
framtida skatteförluster av antydda slag kan komma att av billig
-
Statsutskottets utlåtande Nr 50.
17
hetsskäl beviljas, vill utskottet dock icke motsätta sig, att en undersökning
verkställes, därest Kungl. Majit linner skäl därtill föreligga.
I motionerna I: 344 och II: 492 hava framställts yrkanden, att Kungl.
Majit måtte i samband med avtalet träffa överenskommelse med LKAB,
att bland arbeten, som bolaget, utöver vad som motsvarar malmexporten
från Narvik och Svartön, förbundit sig att utföra för en kostnadssumma
av minst sex miljoner kronor till ytterligare motarbetande av ökad arbetslöshet
bland bolagets arbetare i Kiruna, Malmberget och Svartön,
måtte komma till utförande brytning, i fall av behov anrikning samt
uppläggande för statens räkning, exempelvis i Luleå hamn, av lämpliga
kvantiteter fosforren järnmalm och slig, eventuellt även apatit, att i enlighet
med bestämmelserna i 17 § av 1927 års malmavtal eller på andra
grunder till nedsatt eller självkostnadspris tillhandahållas svenska förädlingsföretag,
som därtill anmäla sig. Utskottet, som ingalunda underskattar
önskvärdheten av, att Lapplandsmalmen må kunna i ökad utsträckning
komma till användning för inhemsk järntillverkning, särskilt
med hänsyn till nuvarande, kanske för flera år framåt bestående inskränkning
i malmexporten, har för sin del intet att invända, därest
Kungl. Majit finner anledning föreligga för överenskommelse örn uppläggande
av i motionerna föreslagna upplag av fosforren malm, eventuellt
även apatit.
Utskottet hemställer alltså,
1)---;
2) att de av herrar Asplund m. fl. och Hage m. fl.
väckta motionerna I: 343 och lii 493 må anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört;
3) att de av herrar Asplund m. fl. och flage m. fl.
väckta motionerna I: 344 och lii 492 likaledes måtte
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.»
Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 6 saini. 30 höft. (Nr 50.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1932:387 Skrivelse till Konungen i anledning oaj Kungl. Maj:ts propositioner angående dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1932/1933 åt dels kyrkoherdar och komministra s. 1 i texten
- Rskr. 1932:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesbe s. 1 i texten