Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet väckta motioner.

1932-03-05 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1932 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Mårds proposition med förslag till

avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 8 mars 1932 avlåten, till statsutskottet hänvisad

proposition, nr 173, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen,

dels bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar med Luossavaara''—

Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikakitiebolaget Grängesberg—Oxelösund

träffa avtal i enlighet med ett vid propositionen fogat förslag;

dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Förutom örn bemyndigande för Kungl, Majit att å statens vägnar träffa

ovannämnda avtal, har departementschefen hemställt, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen, dels bland utgifter för kapitalökning under rubriken

»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier i Luossavaara

—Kiirunavaara Aktiebolag för budgetåret 1932/1933 anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av 30,000,000 kronor; dels ock vid bifall

till sistnämnda förslag höja den i statsverkspropositionen upptagna

inkomsttiteln »Övriga lånemedel» med motsvarande belopp.

Ovannämnda förslag till avtal är av följande lydelse!

Förslag till avtal.

I ändamål att dels förse Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, nedan

benämnt LKAB, med erforderligt kapital dels förekomma, att genom tilllämpning

av vissa bestämmelser i det avtal, som den 29 juni 1927 träffats

mellan bland annat LKAB samt dess intressenter svenska staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, nedan kallat TGO, kapital dragés

ur LKAB till men för dess verksamhet, har mellan staten samt LKAB

och TGO träffats följande avtal.

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. G sami. 30 häp. <Nr 50.J

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande Nr 50.

§ 1.

LKAB skall tillföras nytt eget kapital till belopp av 60 miljoner kronor

medelst utgivande av nya aktier å nominellt 30 miljoner kronor att inbetalas

med dubbla paribeloppet, varigenom bolagets aktiekapital och reservfond

komma att ökas med vardera 30 miljoner kronor. De nya aktierna

skola till lika antal utgöra preferensaktier och stamaktier. De skola

lyda på ettusen kronor och i alla avseenden vara likställda med motsvarande

äldre aktier. Preferensaktierna tecknas av staten och stamaktierna

av TGO. Teckning av aktierna samt inbetalning av desamma skall

ske på tidpunkter, varom överenskommelse träffas melian statsrådet och

chefen för finansdepartementet samt LKAB:s styrelse; och skall i avseende

å inbetalningen iakttagas, att densamma skall för varje gång ske

med lika belopp för preferens- och stamaktier.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande TGO tillhöriga

äldre stamaktier skola även de nya stamaktierna utgöra pant till säkerhet

för TGO:s samtliga förbindelser enligt 1927 års avtal med undantag

av det i dess § 19 gjorda åtagande och skola för detta ändamål,

ävensom för att trygga statens rätt till inlösen av desamma, nedsättas

såsom i taka händer hos Sveriges Riksbank på sätt, som i § 30 mom. 3 av

1927 års avtal föreskrives. Utan inskränkning i den staten sålunda tillkommande

rätt till säkerhet i de nya stamaktierna förklarar staten sig

icke hava något att erinra däremot, att desamma pantsättas att i andra

hand utgöra säkerhet jämväl för obligationslån eller annan kredit, som

TGO må komma att upptaga i och för aktiernas gäldande.

§ 2.

Därest balansräkning, som blivit å LKAB:s bolagsstämma vederbörligen

fastställd och som därjämte i vad angår slutresultatet godkänts av

minst två utav de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna i bolagets

styrelse, utvisar förlust, som antingen uppkommit under det bokslutsår,

balansräkningen avser, eller ock under något eller några föregående

bokslutsår uppstått utöver det belopp av royalty eller frakttillägg,

som under samma år må hava blivit bolaget påfört, skall, i den mån bolaget

så önskar, i första hand den staten enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommande

royalty och i andra hand statens järnvägar enligt § 14 i samma

avtal tillkommande frakttillägg intill belopp, motsvarande förlustens

storlek, förbliva hos bolaget innestående såsom en dess skuld.

I avseende å likvidering av sådan innestående skuld, som nyss sagts,

skall gälla

a) vad angår frakttilläggen jämte upplupen ränta därå efter 5 procent

per år, att så snart vederbörligen fastställd och i ovan angiven ordning

godkänd balansräkning utvisar, att bolagets rörelse under det år, balansräkningen

avser, gått med vinst, betalning skall erläggas med belopp mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

3

svarande minst hälften av sagda vinst, i den män vinsten icke algar att

täcka tilläventyrs från något eller några föregående år balanserad förlust,

vilken uppstått utöver det belopp av royalty och frakttillägg, som under

samma år må hava blivit bolaget påfört, samt att återstoden jämte ränta

skall gäldas senast vid utgången av löpande, i § 14 av 1927 års avtal omförmäld

femårsperiod, och

b) vad angår royaltyn, att, under enahanda förutsättning, som under

a) omförmäles, betalning skall, utan tillägg av ränta, erläggas med belopp,

som motsvarar vinsten, i vad den överskjuter från föregående år

eventuellt balanserad förlust av angiven beskaffenhet, efter avdrag av

vad som må enligt a) hava erlagts till gäldande av innestående skuld för

frakttillägg,

med rätt för bolaget att, därest det så finner lämpligt, verkställa betalning

tidigare än sålunda stadgats.

Skulle TGO tillkommande utdelning å dess aktier i LKAB lyftas, medan

sådan skuld för frakttillägg, som här avses, ännu innestår ogulden,

skall TGO häfta i borgen såsom för egen skuld för den sålunda innestående

skulden intill ett belopp, som motsvarar den lyftade utdelningen.

Innan all från föregående år innestående royalty blivit till staten erlagd,

må icke för något år TGO tillkommande vinstutdelning lyftas; och

må ej heller ränta beräknas å sålunda innestående utdelningsbelopp.

§ 3.

TGO avstår från den royalty, som enligt § 4 i 1927 års avtal tillkommer

bolaget för tiden från och med den 1 oktober 1931.

§ 4.

Genom å ordinarie bolagsstämma fattat beslut må till omfattning och

för ändamål, som godkännas av röstande, vilka företräda mer än hälften

av preferensaktiekapitalet, fondering av bolagets vinstmedel äga rum utöver

föreskriven avsättning till reservfond. För att beslut örn i anspråktagande

av sålunda fonderade medel skall vara giltigt erfordras, att det

biträdes av preferensaktieägare på sätt nyss blivit sagt.

§ 5.

Beträffande fördelningen av LKAB:s nettovinst för tiden från och

med den 1 oktober 1947 skall iakttagas, att, före tillämpning av bestämmelserna

i § 5 mom. b) av 1927 års avtal, skall mellan preferens- och

stamaktieägarna lika fördelas ett belopp intill 5 procent av dels skillnaden

mellan, å ena sidan, det sammanlagda beloppet av LKAB:s aktiekapital

och reservfond minskat med eventuellt av balansräkningen utvisad förlust

enligt vederbörligt bokslut per den 1 oktober 1947 samt, å andra sidan.

motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd beräkning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande kapi

taltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum, och dels utöver reservfonden

fonderade vinstmedel i den mån dylika vinstmedel alltjämt kvarstå

från tiden före den 1 oktober 1947. Skulle för något eller några hök

slutsår under tiden efter sistnämnda dag hela den utdelade nettovinsten

icke hava uppgått till 5 procent av sålunda beräknade belopp, skall jämväl

ett mot underskottet svarande belopp under efterföljande år lika fördelas

mellan preferens- och stamaktieägarna innan nyss angivna bestämmelser

bliva tillämpade.

§ 6.

I händelse statsinlösen av stamaktierna enligt 1927 års avtal kommer

till stånd, skall vid uppskattning av den till grund för beräknandet av

lösesumman liggande medelnettovinsten per ton malm iakttagas,

att bolagets årliga utgifter under den i §§ 25 och 26 av nyssnämnda

avtal omförmälda tioårsperiod skola ökas med ett belopp motsvarande

5 procent ränta såväl å innestående royalty och utöver reservfonden fonderade

vinstmedel som å skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda

beloppet av LKAB:s aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt

av balansräkningen utvisad förlust vid bokslutsårets ingång samt,

å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma enligt verkställd

beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig, därest nu ifrågavarande

kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke ägt rum,

att royalty, som för något är av tioårsperioden tillkommit staten, skall

tilläggas medelnettovinsten, oavsett örn royaltyn till staten utbetalats eller

fått hos LKAB innestå, samt

att nettovinsten för ett visst år icke skall anses ökad genom att sådana

vinstmedel, som enligt § 4 här ovan ett tidigare år fonderats utöver föreskriven

avsättning till reservfond, tagits i anspråk för bestridande av

någon bolagets kostnad eller utdelning och ej heller anses minskad därigenom

att dylik fondering sker.

Vidare skall vid inlösen TGO utöver den sålunda beräknade lösesumman

tillgodoföras ersättning motsvarande

dels hälften av LKAB:s fonderade vinstmedel utom reservfonden och

dels hälften av här ovan omförmälda skillnad i beloppet av aktiekapital,

reservfond och eventuellt uppkommen förlust vid tiden för inlösen.

$7.

Staten och TGO utfästa sig att, såfort sådant lagligen kan ske, genomföra

de ändringar i LKAB:s bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar.

De i § 7 förutsatta ändringarna i bolagsordningen återgivas här nedan:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

5

Bolagsordningen

för

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag.

§ 4.

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst åttio och högst tvähundrafyr- -åkttekapitio

miljoner kronor, och skall varje aktie lyda å ett tusen kronor.

Aktierna skola vara dels preferensaktier och dels stamaktier med lika

många av vardera serien.

I avseende å fördelningen av den vinst, som enligt bolagsstämmas be- Rätt till utslut

skall utdelas, gälla följande bestämmelser: e e

a) För tiden från och med den 1 oktober 1931 till och med den 30 september

1947 skall för varje särskilt bokslutsår vinsten lika fördelas på

antalet ton malm, som från bolaget tillhöriga gruvor under året fraktats

å järbvägen Svartön—Riksgränsen. Preferensaktierna tilldelas ett belopp

per ton, som med sjuttiofem öre understiger halva vinsten per ton.

Återstoden av vinsten tilldelas stamaktierna.

b) För tiden från och med den 1 oktober 1947 skall för varje särskilt

bokslutsår först lika fördelas mellan preferens- och stamaktier ett belopp

intill 5 procent av dels skillnaden mellan, å ena sidan, det sammanlagda

beloppet av bolagets aktiekapital och reservfond minskat med eventuellt

av balansräkningen utvisad förlust enligt vederbörligt bokslut per den

1 oktober 1947 samt, å andra sidan, motsvarande belopp, sådant detsamma

enligt verkställd beräkning skulle vid samma tidpunkt hava tett sig,

därest under år 1932 verkställt kapitaltillskott från aktieägarnas sida icke

ägt Tirni, och dels utöver reservfonden fonderade vinstmedel i den mån dylika

vinstmedel alltjämt kvarstå från tiden före den 1 oktober 1947.

Skulle för något eller några bokslutsår under tiden efter nyss angivna

dag hela den utdelade vinsten icke hava uppgått till 5 procent av sålunda

beräknade belopp, skall jämväl ett mot underskottet svarande belopp under

efterföljande år lika fördelas mellan preferens- och stamaktierna.

Sedan så skett, fördelas återstående vinst på antalet ton malm på sätt i

mom. a) sägs, varefter vinsten per ton, i vad den belöper på en under

bokslutsåret bortfraktad kvantitet av intill 3,750,000 ton malm, ävenledes

delas lika mellan preferens- och stamaktier och, i vad den belöper på

överskjutande kvantiteter, fördelas med två tredjedelar till preferensaktierna

och en tredjedel till stamaktierna.

För preferensaktiernas innehavare gälla, med avseende å rätt att deltaga

i val av styrelse och revisorer, ävensom att i övrigt utöva rösträtt

och fatta beslut å bolagsstämma, de bestämmelser, som i §§ 10. 14. 17 och

18 andra stycket nedan stadgas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 50.

§ 18 (andra stycket).

Beslut a bolagsstämma rörande arvode eller tantiéine samt örn iondering

av vinstmedel utöver föreskriven avsättning till reservfond ävensom

örn i anspråktagande av sålunda fonderade medel vare ej giltigt med

mindre det biträtts av röstande, som företräda mer än hälften av preferensaktiekapitalet.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

1 samband med förevarande proposition har utskottet till behandling

förehaft följande motioner, nämligen

dels två motioner, väekta den ena inom första kammaren, nr 848, av

herr C. 1. Asplund m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 493,

ay herr E. Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte, i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition, nr 173, med förslag till avtal med

LKAB och TGO och med hänsyn till bestämmelserna i avtalets 2 och

3 §§, hos Kungl. Maj:! anhålla örn utredning, huruvida och i varf mån

vederbörande gruvsamhällen, kommuner och landsting, till vilka LKAB

bär att erlägga skatt för inkomst av bolagets gruvrörelse, må kunna erhålla

ersättning för genom dessa särskilda bestämmelser örn royalty

m.^ m. minskade skatteintäkter av hela den under sådana former till

LKAB:s aktieägare utbetalda verkliga vinst, som skulle vara beskattningsbar

i vederbörande kommuner, därest den utginge under samma

former som vanlig utdelning;

dels ock två motioner, den ena inom första kammaren, nr 344, av herrar

C. /. Asplund och P. Sandström, och den andra inom andra kammaren,

nr 492, av herr E. Hage m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte med

bifall till och i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 173, med förslag

till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag m. fl., hos

Kungl. Majit anhålla, att i samband med detta avtal måtte träffas överenskommelse

med nämnda bolag, att bland arbeten, vilka bolaget utöver

jad som motsvarar malmexporten från Narvik och Svartön förbundit

sig att utföra för en kostnadssumma av minst sex miljoner kronor

till motarbetande av ökad arbetslöshet bland bolagets arbetare i Kiruna.

almberget och a Svartön, matte komma till utförande brytning oell, i

fall av behov, anrikning samt uppläggande för statens räkning, exempelvis

i Luleå hamn, av lämpliga kvantiteter fosforren järnmalm och slig,

eventuellt även apatit, att, i enlighet med bestämmelserna i 1927 års

malmavtal § 17 eller på andra grunder, tillhandahållas svenska förädlingsföretag,

som därtill anmäla sig.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

Rörande tillkomsten av förevarande avtalsförslag oell häröver avgivna

yttranden m. m. har departementschefen lämnat följande redogörelse:

»Den ekonomiska kris, av vilken världen för närvarande hemsökes och

vilken gjort sig alltmer kännbar även i vårt land, har i hög grad verkat

hämmande på vår järnmalmsexport. Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolags

malmskeppningar, vilka motsvara omkring 3/4 av rikets hela järnmalmsexport

och vilka under år 1929 uppgingo till 8,215,517.9 ton, hava sålunda

nedgått under år 1930 till 6,702,716.3 ton samt under år 1931 till

2,896,499.8 ton, varav under första halvåret 1,720,762.3 ton och under andra

halvåret 1,175,737.5 ton. Anledningen till denna nedgång i malmexporten är

att söka däri, att bolagets kunder måst alltmera inskränka sin rörelse. Särskilt

de största avnämarna, järnverken i Ruhr-distriktet, hava sett sina avsättningsmöjligheter

i hög grad förminskade, varav vållats stora anhopningar

i deras malmlager. Såväl till följd härav som pa finansiella

grunder hava de icke sett sig i stånd att mottaga mera

än jämförelsevis begränsade malmkvantiteter, och efter det den

finansiella krisen i Tyskland under sommaren 1931 ytterligare tillspetsats,

hava svårigheterna att uppehålla malmexporten på detta

land i hög grad blivit ökade. Läget har hittills kontinuerligt försämrats,

och någon lättnad kan alltjämt icke skönjas. Dessa omständigheter hava

nödvändiggjort för Luossavaarabolaget att alltmera inskränka malmbrytningen.

Dels är möjligheten att upplagra den brutna malmen

vid gruvfälten eller i exporthamnarna starkt begränsad, och dels

har bolaget givetvis måst beakta vikten av att icke i allt för hög grad öka

sin skuldsättning. Å andra sidan har bolaget av hänsyn till arbetarpersonalen

icke velat i högre grad, än vad förhållandena vid varje särskild tidpunkt

ansetts påkalla, begränsa driften och därmed åstadkomma ökad arbetslöshet.

Redan under hösten 1930, då begränsningen av avsättningsmöjligheterna

började göra sig mera kännbar, inskränktes driften vid de

lappländska malmfälten till fem dagar i veckan. Då under vintern 1930—

1931 någon lättnad i läget icke inträtt, begränsades driften från och med den

1 april 1931 ytterligare till fyra dagar i veckan, varjämte bolaget under

början av nämnda år i ändamål att icke för hastigt öka lagren i exporthamnarna

och därmed omöjliggöra vidare brytning, i händelse exporten

skulle temporärt avstanna, avdelade en betydande del av arbetarpersonalen

för sådana förberedande arbeten, såsom gråbergsbrytning, ortdrivning

m. m., vilka icke påkallades av malmbrytningens dåvarande omfattning.

Sedan under sommaren och hösten 1931 den finansiella krisen :

Tyskland, på sätt nyss nämndes, tillspetsats, såg sig bolaget nödtvunget

att vidtaga ytterligare åtgärder ej blott för arbetstidens begränsning utan

även för nedbringandet av arbetarantalet, därvid man dock ansåg, att

arbetarna borde lämnas skälig respittid. Från och med den 1 januari

innevarande år utgör arbetstiden i Kiruna tre dagar och i Malmberget

fyra dagar i veckan. Enligt vad från bolaget meddelats, kommer en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

ytterligare nedsättning av arbetstiden i Malmberget att äga rum.

Därjämte har arbetarantalet vid gruvfälten och i hamnarna dels på grund

av avgång av olika anledningar, dels ock på grund av uppsägningar till en

början av dem, vilka haft allenast mera tillfälligt arbete, såsom byggnadsarbete,

och senare även av andra anställda, vilka på grund av mindre ömmande

förhållanden ansetts i första hand böra komma i fråga, hittills nedbragts

räknat från den 1 oktober 1930 med sammanlagt omkring 1,000

man. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösunds malmbrytning liksom dess malmskeppning inskränkts

i motsvarande omfattning.

Oaktat de sålunda vidtagna åtgärderna hava emellertid Luossavaarabolagets

malmlager, vilka kunna beräknas för vanliga förhållanden böra per

den 1 oktober uppgå till inemot 1.5 miljon ton, ökats per den 1 oktober 1930

till cirka 2 miljoner ton och per den 1 oktober 1931 till cirka 3.5 miljoner

ton samt utgjorde den 1 februari innevarande år omkring 4.5 miljoner ton.

De återstående lagringsmöjligheterna å nuvarande lagerplatser i hamnarna

torde kunna beräknas till cirka 0.9 miljon ton. Härvid är att märka, att

skeppningen från Svartön pågår endast omkring 6 månader örn året samt

att alltså upplagringen därstädes ökas starkare under vintermånaderna.

Samtidigt som malmlagren sålunda ökats, har givetvis även det i rörelsen

nedlagda kapitalet ökats. I detta sammanhang anser jag mig böra

bringa i erinran, att, då intressenterna i bolaget år 1927, på sätt jag i det

följande kommer att något närmare beröra, träffade avtal, varigenom

bolagets verksamhet skulle avsevärt utvidgas, det härför erforderliga kapitalet

anskaffades icke genom ökning av aktiekapitalet eller genom annat

därmed jämförligt tillskott från delägarna utan enbart genom upplåning.

Bolagets skulder, som den 1 oktober 1927 utgjorde 52,145,253 kro

nor 14 öre, ökade sålunda i anledning av utvidgningen av bolagets rörelse

till ett belopp av 105,715,758 kronor 24 öre den 1 oktober 1930. Ehuru

bolaget, så snart krisen började göra sig mera kännbar, inställde alla de

nya utvidgningar, som över huvud taget lämpligen kunde inhiberas, bär

emellertid bolagets skuldsättning starkt ökats. Härtill har delvis medverkat,

att bolaget måst fullfölja redan gjorda beställningar och avsluta

redan påbörjade arbeten samt utbetala i nyssnämnda kontrakt stipulerad

royalty. Framför allt är emellertid orsaken att söka däri, att bolaget,

ej minst av hänsyn till sin arbetarpersonal, så långt som möjligt hållit

driften i gång. Skuldsättningen uppgår för närvarande till omkring

159,500,000 kronor, varav 101,300,000 kronor utgöra ohligationslån och lån

från pensionsförsäkringsfonden samt omkring 58,200,000 kronor utgöra

svävande skuld. Omnämnas bör, att Grängesbergsbolaget iklätt sig borgen

för Luossavaarabolagets såväl obligationslån som övriga skulder, samt

att Grängesbergsbolaget såväl härigenom som genom direkt kreditgivning

till Luossavaarabolaget hittills ensamt fått svara för sistnämnda bolags

kapitalförsörjning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

y

Hedan, innan ännu Luossavaarabolagets senaste bokslut förelag färdigt,

meddelade mig statens representanter i bolagets styrelse, att åtgärder

torde bliva erforderliga för att dels ordna bolagets kredit samt dels, såvitt

möjligt, förhindra en än svårare arbetslöshet vid gruvfälten.

Sedermera har bolagets styrelse uti skrivelse den 22 januari innevarande

år till mig inkommit med framställning, att tillfälle måtte beredas

bolaget att träda i förhandling med mig örn ett lämpligt ordnande

av bolagets kapitalt Örsö ilning och samtidigt örn lösandet av vissa andra

frågor, som ägde samband med bolagets finansiella läge och med den rådande

krisens genomgripande inverkan på bolagets hela verksamhet.

Innan jag redogör för resultatet av de överläggningar, som i anledning

av denna framställning ägt rum mellan mig och bolagets verkställande

direktör, torde jag böra i korthet erinra örn huvudgrunderna för

det inbördes rättsförhållandet mellan intressenterna i Luossavaarabolaget.

Aktiekapitalet i bolaget är 80 miljoner kronor, varav hälften

i stam- och hälften i preferensaktier. De förra tillhöra Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund och de senare svenska staten.

Något preferensaktiekapital har emellertid icke av staten inbetalats, utan

aktierna överlämnades utan någon statens kontanta insats i anledning

av ett mellan staten, å ena, samt nu nämnda med flera bolag, å andra sidan,

ingånget, den 7 mars och den 29 juni 1907 dagtecknat kontrakt.

I nämnda avtal tillerkändes Luossavaarabolaget rätt att bryta och

utan exporttull utföra vissa kvantiteter järnmalm från de bolaget

tillhöriga gruvfälten i Kiruna och Malmberget, varjämte staten återkallade

en av staten anhängiggjord rättegång rörande rätt till vissa utmål.

I utbyte erhöll staten, såsom nyss nämndes, preferensaktier till belopp

av 40 miljoner kronor samt garanterades viss inkomst å järnvägssträckan

Riksgränsen—Luleå. Å statens aktier skulle för de närmast följande

25 åren belöpa allenast en mindre, till visst belopp för varje bruten

ton malm begränsad utdelning, under det att vinsten i övrigt skulle

i sin helhet tillfalla Grängesbergsbolaget. Däremot ägde staten efter 25

års förlopp rättighet att efter värdering enligt angivna grunder tillösa

sig stamaktierna. Örn dylik inlösen ej ägde rum, skulle vinsten sedermera

delas lika mellan kontrahenterna. Bolagets ledning skulle ligga

hos stamaktieägarna; däremot gåvos i kontraktet vissa bestämmelser syftande

till att förhindra, att stamaktieägarna genom olämplig skötsel av

bolaget eller på annat sätt gjorde inlösningsrätten illusorisk. Tid efter

annan träffades särskilda tilläggsavtal, enligt vilka Luossavaarabolaget

mot olika hrytningsavgifter eller andra åtaganden tillerkändes en utvidgad

brytningsrätt, varjämte under år 3922 jämväl skedde en förskjutning av den

tidpunkt, då inlösen tidigast fick äga rum. Slutligen avslöts den 29 juni

1927 ett nytt avtal mellan svenska staten, å ena, samt nu nämnda med

flera bolag, å andra sidan. Beträffande den närmare innebörden av så
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

St<itsutskottels utlåtande Nr 50.

väl sistnämnda som de tidigare avtalen torde det tillåtas mig hänvisa tili

propositionen nr 241 vid 1927 års riksdag. Här torde allenast för sammanhangets

skull höra bringas i erinran, att kontrahenterna överenskommo

örn en väsentligt ökad malmbrytning samt att staten omedelbart

tillerkändes en i princip lika rätt med Grängesbergsbolaget till andel i

Luossavaarabolagets vinst, under det att den första tidpunkt, då inlösen

fick äga rum, i stället undansköts. Statens inkomster såsom delägare i

bolaget skulle för tiden till och med den 30 september 1947 bestå i dels

en till en krona 50 öre för varje bortfraktad ton malm beräknad royalty

och dels rätt till hälften av den vinst, som för varje år återstode, sedan

stamaktieägarna fått uppbära en mot royaltyn svarande del av den utdelningsbara

nettovinsten. För tiden från och med den 1 oktober 1947

skulle någon royalty icke utgå, utan nettovinsten per ton i vad den belöpte

på en under bokslutsåret bortfraktad kvantitet intill 3.75 miljoner

ton malm delas lika mellan preferens- och stamaktier och i vad den

belöpte på överskjutande kvantiteter fördelas med två tredjedelar till

preferensaktierna (staten) och en tredjedel till stamaktierna (Grängesbergsbolaget).

För att Grängesbergsbolaget, innan den genom 1927 års

avtal beräknade ökade malmbrytningen hunnit komma till stånd, icke

skulle behöva se sin årsvinst direkt förminskad, därigenom att staten

omedelbart inträdde som hälftendelägare, tillerkändes Grängesbergsbolaget

för tiden till och med den 30 september 1932 en särskild royalty. Med

hänsyn därtill, att den å preferensaktierna belöpande hälften av denna

särskilda royalty skulle sedermera direkt återbetalas till staten, fick

denna royalty allenast karaktären av ett räntefritt lån till Grängesbergsbolaget.

Beträffande riksgränsbanan utfäste sig Luossavaarabolaget

bland annat att, i den mån de i 1907 års avtal angivna fraktsatserna

för varje bortfraktad ton malm icke försloge därtill, svara för driftkostnader,

förräntning av anläggningskostnader och avsättning till förnyelsefond

m. m. enligt grunder, som garanterade statens järnvägar en

högre minimiinkomst å järnvägen än enligt 1907 års avtal. Därvid

medgavs dock bolaget rätt att å frakttilläggen avräkna de överskott, som

för statens järnvägar kunde hava linder annat år i samma femårsperiod,

den första perioden räknad från och med år 1927, uppkommit å de

fasta fraktsatserna utöver driftkostnader, förräntning och avsättning till

förnyelsefond. I händelse bolagets utskeppning till följd av krig eller

blockad under något år nedgått under viss angiven kvantitet, skulle bolagets

skyldighet att utgiva frakttillägg minskas enligt vissa närmare

angivna grunder.

Verkställande direktören i Luossavaarabolaget har nu vid de med honom

förda förhandlingarna dels föreslagit, att staten och Grängesbergsbolaget

såsom intressenter i Luossavaarabolaget skulle ordna frågan örn det

sistnämnda bolagets nuvarande behov av kapital, dels ock hemställt, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

11

vissa jämkningar mätte vidtagas i 1927 års avtal: och har verkställande

direktören i sistnämnda hänseende framhållit bland annat följande: Vid tiden

för ingåendet av nämnda avtal hade man räknat med utvecklingsmöjligheter,

som icke kunnat förverkligas till följd av den nuvarande krisen.

På grund härav hade avtalet blivit ogynnsamt för Grängesbergsbolaget.

Ehuru man vid avtalets ingående förutsatt, att de båda kontrahenterna

skulle, bortsett från den tillfälliga royaltyn till Grängesbergsbolaget, bliva

i stort sett lika berättigade i avseende å avkastningen från bolaget,

hade sålunda kontraktets bestämmelser örn royalty för svenska staten

medfört, att statens intäkter från Luossavaarabolaget kommit att överstiga

Grängesbergsbolagets vinstutdelning. För verksamhetsåret 1 oktober

1927—30 september 1928 hade nämligen staten erhållit i royalty

4,675,856 kronor 25 öre, under det att Grängesbergsbolaget icke erhållit

någon som helst vinstutdelning å sina aktier, och för verksamhetsåret

1930/1931 hade staten erhållit i royalty 7,660,528 kronor 35 öre, under det

att Grängesbergsbolaget i utdelning erhållit endast 3,580,439 kronor 2 öre.

Örn man bortsåge från nyssnämnda tillfälliga royalty, som allenast hade

karaktären av ett räntefritt lån, hade staten alltså under de fyra senaste

åren från Luossavaarabolaget uppburit 8,755,945 kronor mera än vad

Grängesbergsbolaget under samma tid bekommit i vinstutdelning å sina

stamaktier. Än vidare syntes den i § 14 av 1927 års avtal intagna bestämmelsen

örn skyldighet för Luossavaarabolaget att till statens järnvägar

gälda vissa frakttillägg bliva för bolaget alltför betungande. Sålunda

kunde man räkna med att enbart för innevarande år bolaget bomme att

utöver de fastställda fraktsatserna förpliktas erlägga en tilläggsfrakt av

9—10 miljoner kronor. Ehuru bolaget enligt nämnda paragraf i kontraktet

hade möjlighet att, örn bortfraktningen av malm så starkt ökades, att

de stipulerade fraktsatserna gåve statens järnvägar ett överskott utöver

beräknade driftkostnader, avskrivningar, förräntning m. m., få räkna sig

detta överskott tillgodo å redan guldna frakttillägg under löpande 5-årsperiod,

kunde det dock enligt verkställande direktörens förmenande knappast

anses sannolikt, att bolaget icke skulle få i sista band vidkännas betydande

belopp av frakttillägg för löpande 5-årsperiod. De nuvarande

hindren för bolagets export borde jämställas med krig eller blockad och

bolaget alltså i analogi med vad som gällde för sist omnämnda eventualiteter

befrias från skyldighet att svara för frakttillägg under nu rådande

kris.

Lika med bolagets styrelse har jag funnit det ofrånkomligt att ordna

frågan örn tillgodoseendet av bolagets nuvarande kapitalbehov. Bolagets

aktiekapital, 80 miljoner kronor, varav för övrigt, såsom nyss nämndes,

den på statens aktier belöpande hälften aldrig blivit kontant inbe

talad, var redan i och för sig alltför ringa för en rörelse av den omfattning,

som för Luossavaarabolagets vidkommande blev följden av 1927

års avtal. Att de i anledning av nämnda avtal vidtagna betydande ut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

vidgningarna av bolagets anläggningar överhuvud kunde företagas,

utan att intressenterna behövde investera nytt kapital i bolaget, är att

tillskriva bolagets dåvarande goda finansiella ställning. Något kapitaltillskott

hade sannolikt ej heller senare blivit erforderligt, därest utvecklingen

gått i den riktning, som man då hade anledning att vänta. Under

den nu rådande krisen har emellertid bolagets skuldsättning, pa sätt nyss

nämndes, avsevärt ökats, och det är uppenbart, att bolagets ränteomkostnader

nu nått en höjd, som under nuvarande förhållanden, då bolagets

avsättningsmöjligheter alltmera begränsats, kan menligt inverka på bolagets

likviditet och kredit. Det synes mig därför nödvändigt, att de båda

intressenterna i Luossavaarabolaget tillskjuta det kapital, som erfordras

för att avlyfta bolagets nuvarande, svävande skuldsättning.

Likaledes anser jag, att i 1927 års avtal böra göras sådana jämkningar,

som påkallas till förhindrande därav, att kapital till men för bolagets

verksamhet och dess sunda utveckling dragés ur bolaget eller att bolaget

för fullgörandet av något dess åtagande gent emot sina intressenter tvingas

att verkställa en upplåning, som kan vara skadlig för dess kredit eller

likviditet. För sådant ändamål synes det mig lämpligt, att bolaget för

år, då dess verksamhet gått med förlust, i viss omfattning beviljas anstånd

med erläggande av royalty eller frakttillägg, allt på villkor och under förutsättningar,

till vilka jag senare skall återkomma. Ävenledes böra möjligheter

beredas att verkställa behövliga fonderingar inom Luossavaarabolaget.

Däremot anser jag mig icke kunna förorda, att nu upptages frågan örn

sådana jämkningar i 1927 års avtal, som icke sammanhänga med tillgodoseendet

av nu antydda syftemål, utan vilkas ändamål blott vore att bereda

en av stamaktieägarna nu påyrkad och av dem såsom skälig ansedd

jämkning av statens och Grängesbergsbolagets inbördes förhållande såsom

intressenter i Luossavaarabolaget. Väl är det sant, att örn den nuvarande

krisens verkningar skulle visa sig bliva långvariga eller örn man eljest

skulle hava att för framtiden räkna med sådana förhållanden i avseende

å vår malmexport, som alldeles kullkastade de beräkningar, vilka lågo

till grund för 1927 års avtal, en revision av detta kan bliva påkallad. Sålunda

kan det icke vara till gagn vare sig för staten såsom delägare i

Luossavaarabolaget eller för den del av vårt näringsliv, som detta bolag

representerar, att vår malmförsäljning skulle förhindras eller lamslås

genom bestämmelser, som icke kunna bäras av rörelsen. Emellertid kan frågan

härom icke anses vara för det närvarande aktuell. Omständigheterna

giva ännu icke vid handen annat, än att svårigheterna för vår järnmalmsexport

äro av övergående natur, och intet har heller framkommit,

som visar, att dessa svårigheter påkalla jämkningar i 1927 års avtal utöver

vad av mig nyss angivits.

Förhandlingarna mellan verkställande direktören och mig hava därefter

förts med det av mig sålunda angivna begränsade syftemålet, och har

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

13

därvid, i samråd med statens representanter i bolagets styrelse, utarbetats

ett preliminärt förslag till avtal.

över avtalsförslaget hava utlåtanden infordrats frän statskontoret och

fullmäktige i riksgäldskontoret ävensom beträffande de i § 2 av förslaget

upptagna bestämmelserna, i vad desamma avse ändring i 1927 års malmavtals

föreskrifter rörande gäldandet av frakttillägg till statens järnvägar,

från järnvägsstyrelsen samt i avseende å förslaget till ändringar i bolagsordningen

för Luossavaarabolaget från patent- och registreringsverket.

Såsom svar å remissen har statskontoret uttalat, att det uppgjorda avtalsförslaget

syntes statskontoret vara ägnat att, samtidigt som det beredde

Luossavaarabolaget möjlighet att fortsätta driften och förhindra ökad

arbetslöshet bland gruvarbetarna i övre Norrland, på ett såvitt statskontoret

kunde finna i huvudsak tillfredsställande sätt tillvarataga statens

ekonomiska intressen. Statskontoret, som givetvis icke nu kunde ingå på

bedömande av den framtida ekonomiska betydelsen för statsverket av detaljbestämmelserna

i avtalsförslaget, funne sig med hänsyn till vad som

anförts rörande Luossavaarabolagets nuvarande ställning böra tillstyrka

avtalsförslaget.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava meddelat, att, därest riksdagen

beslutar ifrågavarande aktieteckning, fullmäktige givetvis äro beredda

att ställa för ändamålet erforderliga medel till förfogande.»

Departementschefen har vidare yttrat, att lian, samtidigt som genom det

nu upprättade avtalsförslaget Luossavaarabolagets kapitalbehov skulle

tillgodoses, även sökt så långt sig göra läte trygga vidtagandet av åtgärder

till motarbetande av arbetslösheten. Från bolaget hade i detta

hänseende gjorts en utfästelse, som innefattades i en den 5 mars 1932 dagtecknad

skrivelse från bolaget.

Bolagets möjligheter att verkställa upplagringar vore — fortsätter departementschefen

— såsom redan framhållits till största delen utnyttjade,

och även möjligheterna att verkställa gråbergsbrytning och andra förskottsarbeten

vore ingalunda obegränsade. Emellertid hade han beräk

nät, att för tiden intill den 1 oktober 1933 ett belopp av sex miljoner kro

nor utöver kostnaden för en mot skeppningen svarande malmbrytning

med tillhörande förberedande arbeten skulle användas i den mån så erfordras

till motarbetande av ytterligare arbetslöshet vid bolagets arbetsplatser

inom landet. Därvid hade departementschefen ej förbisett, att

förhållandena kunde komma att så gestalta sig, att det oaktat ytterligare

driftsinskränkningar kunde bliva nödvändiga även inom en jämförelsevis

nära framtid.

Den åberopade skrivelsen är av följande lydelse:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande Nr 50.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

Sedan mellan Eder för svenska staten, å ena sidan, och verkställande

direktören för undertecknade Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag, här

nedan benämnt LKAB, å andra sidan, förhandlingar ägt rum rörande

frågan om tillgodoseendet av bolagets kapitalbehov, vilka förhandlingar

lött till upprättandet av ett förslag till avtal mellan staten, LKAB och

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, får LKAB härmed i överensstämmelse

med vad vid nämnda förhandlingar av Eder betingats —

under förutsättning av att nämnda förslag till avtal blir av parterna definitivt

antaget och med reservation för eventuellt inträffande hinder

utanför bolagets kontroll — förbinda sig att, för tiden från och med den

i januari 1932 till och med den 30 september 1933 räknat, dels upprätthålla

brytningen vid bolagets gruvfält i minst den omfattning, som motsvarar

malmslieppningen från Narvik och Svartön, ävensom utföra de

mot en sådan brytning svarande förberedande arbeten av olika slag såsom

gråbergsbrytning, ortdrivning m. m., dels därutöver utföra förberedande

arbeten eller malmbrytning jämte upplagring samt andra arbeten,

som därmed kunna äga samband, för ett sammanlagt belopp av minst

sex miljoner kronor, allt dock endast i den mån så kan erfordras till motarbetande

av ökad arbetslöshet bland bolagets arbetare i Kiruna, Malmberget

och å Svartön. I nyssnämnda belopp av 6 miljoner kronor skola

ej inräknas andra omkostnader än sådana, som omedelbart föranledas

av respektive arbeten och som nedläggas inom landet, och må i kostnaderna

för malmbrytning ej heller medräknas järnvägsvakt för malmen

från gruvfälten till hamnarna.

Stockholm den 5 mars 1932.

LUOSSAVAARA—Kl IRENA VAARA AKTIEBOLAG.

Walter Philipson1. M. Waldenström.

Departementschefen har framhållit, att i skrivelsen avsedda hinder utanför

bolagets kontroll innefattade bland annat strejk och av vederbörande

arbetsgivarorganisation påbjuden lockout.

Utshotteti I förevarande proposition begäres riksdagens medverkan för att astadyttrande.

komma en som nödvändig ansedd reglering av Luossavaarabolagets nuvarande

skuldförhållanden samt desslikes att trygga bolagets kapitalbehov

tillsvidare och i förhoppning om efterhand åter inträdande bättre

konjunkturer på malmmarknaden.

Med hänsyn till bolagets iråkade läge — beträffande vars närmare orsaker

utskottet får hänvisa till den i propositionen lämnade redogörelsen

— har utskottet ansett sig höra tillstyrka Kungl. Majrts förevarande

förslag örn tillskott med lika stora belopp från staten och Grängesbergsbolaget

av ytterligare kapital till Luossavaar abolaget. Utskottet

har ej heller velat motsätta sig de i propositionen begärda eftergifterna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

15

i fråga om staten tillkommande royalty oell frakttillägg enligt 1927 års

avtal. Såsom av propositionen inhämtas, avses härmed bland annat att

säkerställa ett fortsatt upprätthållande av gruvdriften, örn ock i begränsad

omfattning.

Enligt vad utskottet inhämtat, har beslut nyligen fattats örn en genomgående

reduktion med 8 procent av lönerna till den anställda förvaltningspersonalen.

Jämväl i övrigt lärer bolagsledningen finna angeläget

beakta alla föreliggande möjligheter till begränsningar i fråga om förvaltningskostnader

och andra driftsutgifter av olilia slag.

Vad angår de motionsvis gjorda yrkandena örn utredning rörande retroaktiv

ersättning för vissa uteblivna skatteintäkter från Luossavaarabolaget

vill utskottet endast erinra, att vissa tidigare i liknande syfte

väckta motioner avslagits av riksdagen, bland annat med hänsyn till

frågans skattetekniska natur. Under åberopande härav får utskottet avstyrka

de. nu framställda yrkandena.

I två väckta motioner hava framställts yrkanden örn avtal med Luossavaarabolaget

örn uppläggning för statens räkning av fosforren malm

m. m., avsedd för svensk malmförädling. Utan att underskatta önskvärdheten

av att Lapplandsmalmen må kunna i ökad utsträckning komma

till användning för inhemsk järntillverkning, anser sig utskottet i

nuvarande läge ej kunna tillstyrka motionerna.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts förevarande förslag och

med avstyrkande av de i ämnet väckta motionerna hemställer utskottet, I) II) III)

I) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

i ämnet, måtte

a) bemyndiga Kungl. Majit att å statens vägnar

med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa avtal

i enlighet med ett i statsrådsprotokollet över finansärenden

den 8 mars 1932 angivet förslag;

b) bland utgifter för kapitalökning under rubriken

»Fonden för statens aktier» till teckning av aktier i

Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag för budgetåret

1932/1933 anvisa ett reservationsanslag, att utgå

av lånemedel, av 30,000,000 kronor;

II) att de av herrar Asplund m. fl. och Hage m. fl.

väckta motionerna I: 343 och II: 493 ej må av riksdagen

bifallas; samt

III) att ej heller de av herrar Asplund m. fl. och

Hage m. fl. väckta motionerna 1:344 och TI: 492 må

av riksdagen bifallas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

Beträffande Kungl. Majlis förslag om höjning av inkomsttiteln »Övriga

lånemedel» kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva yttrande.

Stockholm den 8 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kuarnzelius, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i Gränebo,

Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Rosén, Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström,

Nylander och Björck samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist i Karlskrona,

Olsson i Blädinge, Holmgren, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog,

Danielsson, Järte, Norsell och Svensson i Grönvik.

Reservationer:

1) av herrar Bergqvist, Nilsson i Gränebo, Svensson i Kompersmåla.

Johansson i Fredrikslund, Nylander, Olsson i Blädinge, Holmgren, Lindskog,

Järte och Svensson i Grönvik;

2) av herrar Asplund och Bergström, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»I förevarande proposition---driftutgifter av olika slag.

I motionerna I: 343 och II: 493 har hemställts örn utredning, huruvida

och i vad mån de gruvsamhällen, kommuner och landsting, till vilka

LKAB har att erlägga skatt för inkomst av bolagets gruvrörelse, må

kunna erhålla ersättning för den genom i avtalsförslagets 2 och 3 §§

intagna särskilda bestämmelser örn utbetalning av royalty med mera uppkommande

minskning i de framtida skatteintäkterna av den delvis under

sådana former till aktieägarna utbetalda verkliga vinst, som skulle

vara beskattningsbar i de olika kommunerna, därest den helt utginge

som vanlig utdelning. Utan att ingå på hithörande skattetekniska spörsmål

eller taga ställning till frågan, huruvida någon ersättning för eventuella

framtida skatteförluster av antydda slag kan komma att av billig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 50.

17

hetsskäl beviljas, vill utskottet dock icke motsätta sig, att en undersökning

verkställes, därest Kungl. Majit linner skäl därtill föreligga.

I motionerna I: 344 och II: 492 hava framställts yrkanden, att Kungl.

Majit måtte i samband med avtalet träffa överenskommelse med LKAB,

att bland arbeten, som bolaget, utöver vad som motsvarar malmexporten

från Narvik och Svartön, förbundit sig att utföra för en kostnadssumma

av minst sex miljoner kronor till ytterligare motarbetande av ökad arbetslöshet

bland bolagets arbetare i Kiruna, Malmberget och Svartön,

måtte komma till utförande brytning, i fall av behov anrikning samt

uppläggande för statens räkning, exempelvis i Luleå hamn, av lämpliga

kvantiteter fosforren järnmalm och slig, eventuellt även apatit, att i enlighet

med bestämmelserna i 17 § av 1927 års malmavtal eller på andra

grunder till nedsatt eller självkostnadspris tillhandahållas svenska förädlingsföretag,

som därtill anmäla sig. Utskottet, som ingalunda underskattar

önskvärdheten av, att Lapplandsmalmen må kunna i ökad utsträckning

komma till användning för inhemsk järntillverkning, särskilt

med hänsyn till nuvarande, kanske för flera år framåt bestående inskränkning

i malmexporten, har för sin del intet att invända, därest

Kungl. Majit finner anledning föreligga för överenskommelse örn uppläggande

av i motionerna föreslagna upplag av fosforren malm, eventuellt

även apatit.

Utskottet hemställer alltså,

1)---;

2) att de av herrar Asplund m. fl. och Hage m. fl.

väckta motionerna I: 343 och lii 493 må anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört;

3) att de av herrar Asplund m. fl. och flage m. fl.

väckta motionerna I: 344 och lii 492 likaledes måtte

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört.»

Bihang lill riksdagens protokoll 1932. 6 saini. 30 höft. (Nr 50.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1932:387 Skrivelse till Konungen i anledning oaj Kungl. Maj:ts propositioner angående dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1932/1933 åt dels kyrkoherdar och komministra s. 1 i texten
  2. Rskr. 1932:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till avtal med Luossavaara—Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesbe s. 1 i texten