Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. jämte två i ämnet väckta motioner.

1932-04-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:66, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

13

Nr 66.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv

av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. jämte

två i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 11 mars 1932 dagtecknad proposition,

nr 210, som hänvisats till statsutskottets föreberedande behandling, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över korninunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen ej mindre medgiva, att

Härnösand—Sollefteå järnväg må av staten förvärvas i enlighet med av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordade grunder; än även, vid bifall härtill,

dels till förbättringsarbeten å nämnda bana för budgetåret 1932/1933 under

utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag, att utgå av lånemedel,

av 240,000 kronor; dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret

1932/1933 under rubriken »E. Lånemedel» upptagna inkomstposten »övriga

lånemedel» med ett belopp av 240,000 kronor.

Beträffande den i ärendet förebragta utredningen får utskottet hänvisa till

åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förebaft två likalydande motioner, väckta den ena, nr 347, inom första

kammaren av herr E. A. Enhörning samt den andra, nr 505, inom andra kammaren

av herrar N. O. Sandström och II. Molander, i vilka motioner hemställts,

att riksdagen måtte besluta dels att bifalla Kungl. Maj :ts proposition örn statens

övertagande av Härnösand—Sollefteå järnväg, dels ock att till Härnösands

stad betala 450,000 kronor, eller det mindre belopp, som riksdagen kan

anse skäligt, för de stora utlägg nämnda stad haft för ovannämnda banas

tillkomst.

I fråga örn de skäl, som åberopats till stöd för motionärernas förslag, får utskottet

hänvisa till motionen II: 390.

Å Härnösand—Sollefteå järnväg, som bar en spårvidd av 1.435 meter, beviljade

Kungl. Maj :t koncession den 4 maj 1888. Sedan koncessionen överlåtits

å Härnösand—Sollefteå järnvägsaktiebolag, beviljade Kungl. Majit den 15

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 66.

september 1893 bolaget koncession å sidospår vid Kramfors till Kramfors brädgård.

Järnvägen, som har en längd av 102 kilometer, öppnades för allmän trafik

den 12 december 1893. I Sollefteå har järnvägen anslutning till statsbanorna

och i Härnösand till Ostkustbanan.

Genom resolution den 1 april 1892 anvisade Kungl. Maj :t såsom lån till bolaget

ett av 1891 års riksdag för ändamålet beviljat belopp av 2,350,000 kronor,

att lyftas med hälften år 1892 och med andra hälften påföljande år. Den

beräknade kostnaden för järnvägsföretaget uppgick till 4,713,523 kronor. Till

säkerhet för lånet skulle lämnas inteckning med bästa förmånsrätt i järnvägen.

Sedermera har 1897 års riksdag medgivit, att den ränta, som enligt gällande

föreskrifter bör till riksgäldskontoret erläggas å uteblivna inbetalningsbelopp

för lån till understödjande av enskilda järnvägsanläggningar, från och

med år 1898 skall å alla dylika lån beräknas efter fem procent örn året.

I en till Kungl. Majit ingiven skrift den 26 juni 1931 hembjöd Härnösand—

Sollefteå järnvägsaktiebolag till staten övertagandet av bolagets järnväg jämte

övriga tillgångar samt förklarade sig önska träda i förhandling örn villkoren

för detta övertagande.

Sedan i anledning härav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit yttranden samt bolaget inkommit

med en skrift, har Kungl. Majit genom beslut den 4 december 1931 uppdragit åt

järnvägsstyrelsen samt anmodat fullmäktige i riksgäldskontoret att gemensamt

efter den utredning, som kunde finnas erforderlig, med bolaget upptaga förhandlingar

örn statens övertagande av bolagets järnväg, därvid skulle iakttagas, att

köpeskillingen ej finge överstiga statens fordran på grund av statslån för järnvägens

anläggning, ävensom att till Kungl. Majit inkomma med det förslag,

vartill förhandlingarna kunde giva anledning.

De förhandlingar, som med anledning av Kungl. Majits sålunda meddelade

beslut förts mellan ombud för järnvägsstyrelsen och riksgäldsfullmäktige, å

ena sidan, samt representanter för bolaget och dess övriga större fordringsägare,

Härnösands stad och Aktiebolaget Svenska -handelsbanken, å den andra,

hava resulterat i ett den 17 december 1931 upprättat förslag till villkor för

statsinlösen av ifrågavarande järnväg, som sedermera godkänts å extra stämma

den 25 januari 1932 med delägarna i järnvägsbolaget samt den 26 i samma

månad av bolagets nyssnämnda båda fordringsägare.

I särskilda skrivelser den 18 respektive den 19 februari 1932 hava fullmäktige

i riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen anmält det sålunda framkomna

förhandlingsresultatet samt yttrat sig örn detsamma. Vid järnvägsstyrelsens

skrivelse hava fogats nyssnämnda förslag till inlösningsvillkor jämte motivering,

beräkning av inkomster och utgifter å järnvägen efter dess förstatligande

samt en inom järnvägsstyrelsen utarbetad promemoria angående kompletterings-

och förstärkningsarbeten å järnvägen efter införlivande med statens järnvägar.

Förslaget till inlösningsvillkor har följande innehåll:

Järnvägsbolaget överlåter till staten sin järnväg mellan Härnösand och Sollefteå

med rullande materiel och vad i övrigt till järnvägen hörer ävensom alla

sina övriga tillgångar, på följande villkor:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

15

1. Ovannämnda egendom tillträdes av staten den 1 juli 1932.

2. Staten övertager bolagets å tillträdesdagen befintliga skulder och övriga

förbindelser, med undantag av skulden för bolagets obligationslån samt skulderna

till Härnösands stad och aktiebolaget Svenska handelsbanken; dock äger

Handelsbanken att i avräkning å sin fordran hos järnvägsbolaget av staten å

tillträdesdagen utbekomma ett belopp av 62,000 kronor.

3. Det åligger järnvägsbolaget att å tillträdesdagen till kungl, järnvägsstyrelsen

överlämna alla järnvägen besvärande inteckningar utom den, som beviljats

till säkerhet för statslånet och samtrafiksmedlen, eller ock att å nämnda

dag medelst gravationsbevis styrka, att järnvägen icke häftar för andra inteckningar

än för statslånet och samtrafiksmedlen.

4. Staten förbinder sig att bestrida kostnaderna för bolagets likvidation och

upplösning.

5. Järnvägen skall omedelbart efter tillträdesdagen införlivas med statens

järnvägar, och vid dessa gällande taxor och föreskrifter skola utan inskränkning

tillämpas på järnvägen.

6. Beträffande järnvägsbolagets personal och pensionärer skola samma bestämmelser

tillämpas som tidigare meddelats vid statens övertagande av andra

enskilda järnvägar, senast Norra Södermanlands järnväg.

7. Järnvägsbolaget äger ej att använda sina kontanta tillgångar för andra

ändamål än järnvägsdriftens normala uppehållande. Ej heller må bolaget anställa

personal i stället för avgående sådan.

I sin berörda skrivelse har järnvägsstyrelsen föreslagit följande lydelse av

punkten 6:

»Beträffande järnvägsbolagets personal och pensionärer skola samma bestämmelser

tillämpas, som tidigare meddelats vid statens övertagande av Norra

Södermanlands järnväg, varvid dock skall iakttagas:

a. att järnvägens personal under de tre första månaderna efter statens

övertagande av banan — liksom ock personal, vilken enligt mom. b. uppsäges

utan eller med rätt till förtidspension, under hela sin återstående tjänstgöringstid

— skall i tillämpliga delar vara underkastad tidigare gällande anställningsoch

lönevillkor;

b. att statens järnvägar förbehålla sig rätt att under i mom. a nämnda tid

dels jämlikt för personalen gällande avtal uppsäga sådan icke ordinarie eller

till ordinarie åren 1931—1932 befordrad personal, som befinnes vara för den

övertagna järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig, dels mot

skälig förtidspensionering entlediga äldre personal i ordinarie befattning än

ovan angivna, som med hänsyn till antingen sjuklighet eller lyte eller ock arten

av innehavande tjänstebefattning icke lämpligen kan övertagas i statens järnvägars

tjänst;

c. att personal, som efter förloppet av i mom. a nämnda tre månader vinner

anställning enligt för statens järnvägar gällande anställnings- och lönevillkor,

skola hava att åtnöjas med sådana ■— mot deras löneförhållanden så vitt möjligt

svarande — befattningar, som kungl, järnvägsstyrelsen anser lämpligt

anförtro dem;

d. att den enskilda järnvägens vid statens järnvägars övertagande av densamma

i tjänst varande personal, som efter förloppet av i mom. a nämnda tre

månader icke vinner anställning enligt vid statens järnvägar gällande lönevillkor

samt banans redan pensionerade personal, ävensom pensionsberättigade familjemedlemmar

efter personal av nämnda båda kategorier icke skola få komma

i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd, frånsett dem som intill

pensionsålderns inträdande kunna komma att tillerkännas personal, som för
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 66.

tidspensionernas enligt mom. b, än som skulle tillkommit vederbörande, därest

banan ej övergått i statens ägo.»

Beträffande det ekonomiska resultatet av järnvägens drift i statens regi samt

nödiga åtgärder till förbättrande av järnvägen anför järnvägsstyrelsen:

Även örn viss möjlighet genom vad nyss föreslagits beredes järnvägsstyrelsen

att begränsa personalens storlek, så måste dock utgifterna för järnvägens

drift i statlig regi bliva större än förut, beroende på dels de lönekostnadsökningar,

som följa av ändrade lönevillkor, och dels på att en tidigare uraktlåten

avsättning till förnyelsefond måste vidtagas. Noggranna utredningar, vid

vilka man räknat med en reducerad personal, hava fastställt, att så blir fallet.

Då därjämte inkomsterna, enligt vad förut angivits, komma att på grund av

taxesänkningar undergå minskning, så måste järnvägen, vars driftresultat även

frånsett räntor och avskrivningar för år 1931 torde bliva negativt, beräknas

komma att i statlig drift bliva starkt förlustbringande. Enligt en skrivelsen bilagd

sammanställning av beräknade inkomster och utgifter i statlig regi skulle

järnvägens drift i statens hand komma att medföra en årlig förlust av omkring

234 000 kronor.

Härvid hava inga räntor beräknats, då järnvägsstyrelsen utgår från att statens

järnvägar icke skola nödgas övertaga järnvägen på något annat villkor,

än att det i järnvägen bundna statslånet visserligen skall, till belopp, som av

fullmäktige i riksgäldskontoret anses skäligt, i statens järnvägars räkenskaper

uppföras såsom kapitalökning men härvid icke till någon del med ökning av

det enligt vedertagna normer i första hand räntepliktiga lånekapitalet. Emellertid

tarvar järnvägen för sitt iståndsättande betydande medel, vilka jämlikt

en skrivelsen bilagd, inom järnvägsstyrelsen upprättad promemoria beräknas

till ett belopp av 1,680,000 kronor. Av detta belopp falla enligt promemorian

850,000 kronor på åtgärder, vilka till möjliggörande av driftens rationalisering

behöva vidtagas för att höja järnvägens kapacitet till likvärdighet med vissa

angränsande statsbanelinjer. Efter förbättringsarbetenas genomförande skola

statens järnvägars lokomotiv kunna framföras å banan, varvid viss reducering

av driftkostnaderna vinnes, varjämte tåghastigheten kan ökas, i samband varmed

järnvägen vinner ökad konkurrenskraft gent emot automobiltrafiken. Berörda

kapitalinvestering kan alltså anses affärsmässig och synes böra kunna ske

genom anslag av räntepliktiga lånemedel. Vid nyssnämnda inkomst- och utgiftsberäkningar

har emellertid räknats med en rationaliserad drift, varför räntekostnaden

för ifrågavarande lånekapital, efter 4.5 procent uppgående till

38,250 kronor, bör tilläggas förut angivna driftförlust.

Återstående kostnadsbelopp. beräknat till 830,000 kronor, faller åter på sådant

järnvägens iståndsättande, som tarvas på grund av förut eftersatt underhåll

och som under normala förhållanden bör bekostas av trafikmedel. Anslag

av lånemedel för ifrågavarande kostnaders bestridande böra alltså härvid

icke ifrågakomma. Principiellt riktigast vore enligt järnvägsstyrelsens uppfattning,

att anslag av andra statsinkomster härtill bleve beviljade, men då

detta vid nuvarande, i varje fall så ansträngda budgetläge väl icke gärna kan

ske, återstår endast den möjligheten, att statens järnvägar vid ett eventuellt

statsförvärv själva övertaga den del av kostnaden för järnvägens iståndsättande,

som faller på uppskjutet underhåll. För att emellertid i så fall berörda

kostnad icke skall i allt för hög grad belasta visst års affärsresultat för

statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen härvid tänkt sig tillgripa en i tidigare

liknande fall använd utväg, nämligen att kostnaden bokföringsmässigt förskotteras

av statens järnvägars rörelsemedel, och lämnat förskott amorteras av

trafikmedel — för banavdelningen driftkostnadsstat — under ett antal år.

Förfares på så sätt, ökas emellertid för vissa år framåt den årliga driftförlusten

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

17

av Härnösandsbanan i statlig regi. Med bortseende från denna eventuellt tillkommande

kostnad av tillfällig karaktär, beräknas sålunda den sammanlagda

årliga driftförlusten och räntekostnaden för Härnösandsbanan i statlig

regi till omkring 272,000 kronor.

Slutligen anför järnvägsstyrelsen:

Därest järnvägsstyrelsen ägde affärsmässig handlingsfrihet och kunde få bedöma

frågan örn Härnösandsbanans införlivande med statsbanenätet endast efter

vad för statens järnvägar och för dess trafikanter vore förmånligt, skulle

järnvägsstyrelsen, med förestående beräknade negativa affärsresultat för ögonen,

givetvis bestämt avstyrka det ifrågasatta statsförvärvet. Styrelsen befinner

sig emellertid i stället i ett tvångsläge. Redan i det yttrande, sorn.styrelsen

den 26 oktober 1931 avgivit i anledning av Härnösandsbanans hembjudan till

staten, har styrelsen uttalat, att ifrågavarande järnväg måste anses äga sådan

allmän betydelse, att dess fortsatta trafikering måste säkerställas, och härför

fordras tydligen statens mellankomst. Ifrågasättas kunde då möjligen, att sådan

skedde i form av ekonomiskt stöd åt järnvägsbolaget, som dock härvid

icke kunde begränsas till enbart avskrivning av statslån och statslåneräntor,

utan nog måste utsträckas till även kontanta driftkostnadsunderstöd av varierande

och svårkontrollerbar storlek. En tilldelning av sådana torde i varje

fall också få väntas medföra svåröverskådliga konsekvenser beträffande andra

järnvägar, vilka jämväl äro i ekonomiskt betryck. Främst torde böra beaktas,

att järnvägen först i statens hand kan komma att erbjuda nödig trygghet och

jämnhet i driftsförloppet och med hänsyn till inträdande lättnader i taxehänseende

m. m. för trafikområdet kan bliva till beståndande och större gagn.

Järnvägens införlivande i statsbanenätet, i vilket det skulle utgöra en naturlig

förbindelseled till havet för vidsträckta, numera med statsbanor utrustade

områden, torde därför få anses utgöra den bästa lösningen för en statens hjälpaktion.

Under anförda förhållanden och då järnvägsbolagets största enskilda

fordringsägare under förutsättning av ett statsförvärv avstå från att göra

sina fordringsanspråk gällande, ser sig styrelsen nödgad att finna sig i järnvägens

inkorporering i statens järnvägsnät, trots därav följande, låt vara relativt

ej alltför betydande, försämring i statens järnvägars ekonomiska ställning.

Vid järnvägens övertagande enligt avgivet förslag till avtal kommer visserligen

staten att, även örn av järnvägsstyrelsen yrkade modifikationer beträffande

personalförhållandena införas, få övertaga järnvägen med större till

densamma knutna förpliktelser särskilt beträffande personalen än som vöre

behövligt, därest järnvägen vid konkursauktion inropades för statens räkning.

Då emellertid förfaringssättet härvid anknyter till tidigare praxis och icke

strider mot av Kungl. Majit givna direktiv, vill styrelsen häremot icke göra

någon erinran, utan får tillstyrka, att det av förhandlingsmännen framlagda

och av övriga parter godkända avtals för slaget av Kungl. Majit biträdes, dock

endast under förutsättning, att de av styrelsen yrkade tilläggen till punkt 6 i

avtalsförslaget bliva av Kungl. Maj :t beaktade.

I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda yttrat anföra fullmäktige i

riksgäldskontoret i sin förut nämnda skrivelse den 18 februari 1932 följande:

Fullmäktige anse sig kunna instämma i vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga

örn inledningen och punkterna 1—4 i avtalsförslaget och finna sålunda de föreslagna

avvikelserna från Kungl. Majits direktiv för underhandlingarna vara

fullt motiverade av föreliggande förhållanden.

Avtalsförslagets punkt 5 har ej heller givit fullmäktige anledning till någon

erinran.

Bihang till riksdagens protokoll 1982. 6 sami. 85 käft. (Nr 6h—66.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Vid förhandlingarnas inledande förutsatte fullmäktige, att beträffande Härnösand—Sollefteå

järnvägsaktiebolags personal och pensionärer skulle tillämpas

samma bestämmelser, som tidigare meddelats vid statens övertagande av

andra enskilda järnvägar, senast Norra Södermanlands järnväg. Med förmälan,

bland annat, att den vid järnvägen anställda personalen ej i sin helhet kommer

att bliva behövlig efter statens övertagande av järnvägen har järnvägsstyrelsen

emellertid föreslagit, att till avtalsförslagets punkt 6, avfattad i enlighet

med vad förut angivits, skola fogas vissa förtydligande och inskränkande

bestämmelser. Fullmäktige, som anse sig sakna anledning att ingå i närmare

prövning av denna fråga, vilja endast uttala, att, då införandet av berörda

kompletterande bestämmelser utgöra ett bestämt krav från järnvägsstyrelsens

sida, fullmäktige ej vilja motsätta sig detsamma.

Under uttalande av att järnvägens drift i statens hand kommer att medföra

en betydande årlig förlust, även örn någon ränta ej beräknas, har järnvägsstyrelsen

förklarat sig utgå från, att det i järnvägen bundna statslånet visserligen

skall till belopp, som av fullmäktige i riksgäldskontoret anses skäligt, i

statens järnvägars räkenskaper uppföras såsom kapitalökning, men ej medföra

ökning av det enligt vedertagna normer i första hand räntepliktiga lånekapitalet.

I detta avseende vilja fullmäktige erinra örn, att vid statsförvärv

av enskilda järnvägar under de senaste åren bestämts, att regleringen mellan

allmänna järnvägslånefonden och statens järnvägars fond skulle ske på så sätt,

att från den förra fonden till den senare skulle överföras ett belopp, motsvarande

statens kvarstående kapitalfordran för respektive bolags lån. Så bör

enligt fullmäktiges mening ske även i nu förevarande fall och statens kvarstående

kapitalfordran hos Härnösond—Sollefteå järnvägsaktiebolag, 1,543,171

kronor 64 öre, alltså överföras till statens järnvägars fond. Senaste gången en

dylik överflyttning ägde rum, nämligen år 1931 i fråga örn Norra Södermanlands

järnväg, bestämdes tillika, att viss del av statens kapitalfordran efter ett

antal år skulle i järnvägsstyrelsens räkenskaper överföras till lånekapital. I nu

ifrågavarande fall kunde måhända ifrågasättas en liknande anordning eller

ock att spörsmålet örn eventuell framtida förräntning av någon del av statskapitalet

i järnvägen tills vidare hålles öppen och upptages till avgörande framdeles.

Med hänsyn till osannolikheten att järnvägen inom överskådlig tid

skall bliva i stånd att förränta ens någon del av däri nedlagt kapital, anse sig

fullmäktige emellertid ej böra framställa något yrkande i sådan riktning.

Fullmäktige hava ej något att erinra mot, att av det enligt järnvägsstyrelsens

beräkning för iståndsättande av järnvägen Härnösand—Sollefteå erforderliga

beloppet, 1,680,000 kronor, 850,000 kronor, avseende åtgärder för rationalisering

av driften för höjande av järnvägens kapacitet till likvärdighet med

vissa angränsande statsbanelinjer, beviljas genom anslag å riksstaten av lånemedel

samt att återstående 830,000 kronor förskotteras av statens järnvägars

rörelsemedel och under ett antal år amorteras av trafikmedel.

I betraktande av vad järnvägsstyrelsen anfört i fråga om det beräknade

ekonomiska resultatet av driften å järnvägen efter dess införlivande med statens

järnvägar hade även fullmäktige givetvis helst sett, att något statsförvärv

ej behövt ifrågakomma. Då emellertid bolagets ekonomiska ställning är

sådan, att fortsatt enskild drift synes utesluten och järnvägen enligt järnvägsstyrelsens

uttalande äger sådan allmän betydelse, att dess fortsatta trafikering

måste säkerställas, torde det ej finnas någon annan utväg än att järnvägen förvärvas

av staten och införlivas med statens järnvägar. Beslutas ej statsförvärv

nu, kommer järnvägsbolaget att nödgas träda i konkurs, varvid riksgäldskontoret

för bevakande av statens intecknade fordran för statslånet måste för

statens räkning inropa järnvägen å exekutiv auktion.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

19

Sedermera hava järnvägsbolagets styrelse, Härnösands stadsfullmäktige,

Aktiebolaget Svenska Handelsbanken, representanter för personalen vid Härnösand—Sollefteå

järnväg samt riksräkenskapsverket yttrat sig i ärendet, varefter

järnvägsstyrelsen avgivit förnyat utlåtande.

I detta utlåtande har järnvägsstyrelsen anfört bland annat följande:

Ehuru ett avskedande av personal i större utsträckning vore ur driftsekonomiska

skäl motiverat och de för personalen nu gällande avtalen stadga rätt

till uppsägning för all personal, har styrelsen dock icke krävt rätt till uppsägning

av annan personal än icke ordinarie sådan eller till ordinarie åren

1931—1932 befordrad personal, som befinnes vara för den övertagna järnvägens

drift i statens järnvägars regi icke erforderlig. Hedan härav torde

få anses framgå, att styrelsen vid den personalinskränkning, som vid järnvägens

förvandling till statsbana är ofrånkomlig, vill framgå med varsamhet

och visa nödig hänsyn till personalens intressen. Givetvis kommer järnvägsstyrelsen

också att vid tillämpningen av i mom. b till punkt 6 föreslagna tillläggsbestämmelser

taga den hänsyn till personalens personliga förhållanden,

som kan vara med styrelsens ansvar förenligt, men det kan icke vara lämpligt

att härvid binda sig vid vissa på individuella hänsyn grundade normer, på sätt

av Härnösandsbanans styrelse ifrågasatts.

Beaktas må ock, att den extra linjepersonal med flera, som nu har fast anställning,

torde, i mån personliga förutsättningar finnas, en tid framåt kunna

beredas arbete som banarbetare under åtminstone stora delar av året vid de

omfattande kompletterings- och ändringsarbeten, som äro behövliga för att

sätta banan i stånd och giva den en mot närmast liggande statsbanelinjes svarande

kapacitet. Beträffande verkstadspersonalen har från järnvägens sida

uppgivits, att densamma tillförsäkrats viss pension vid avsked. I mån för den

enskilda järnvägen bindande sådana bestämmelser finnas, bliva de ock bindande

för statens järnvägar. Vid anförda förhållanden synes icke finnas anledning

att, på sätt bolagsstyrelsen ifrågasatt, under ett helt år kvarhålla i fast anställning

sådan personal, som styrelsen finner böra uppsägas. Enligt gällande

avtal är uppsägningstiden för extra personal begränsad till en månad. Redan

utsträckningen till minst tre månader innebär sålunda en betydande förmån.

Längre kan ej vara lämpligt utsträcka tiden.

Styrelsen får slutligen fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på, att några

önskemål icke uttalats om ändrad lydelse av momenten c och d i styrelsens

tilläggsförslag.

Från järnvägens personal har till Kungl. Majit ingivits en skrivelse, vari

personalen under framförande av den uppfattningen, att Härnösandsbanans

iråkade obestånd föranletts av vissa statliga åtgärder och att det av vissa

statsmyndigheters förhandlingsmän biträdda förslaget till överenskommelse

örn villkor för Härnösandsbanans avträdande till staten borde få gälla, hemställt

örn antagande av detta förslag i oförändrat skick. I anledning härav

får styrelsen anföra följande.

Kungl. Maj :t har i brev av den 4 december 1931 lämnat det direktivet, att

statens köpeskilling för Härnösand—Sollefteå järnväg ej må överstiga statens

fordran på grund av lämnade statslån, varvid alltså förutsattes, att enskilda

fordringsägare i företaget skulle utan ersättning avstå från sina fordringar.

Kungl. Majit har härmed beträffande det i järnvägen insatta kapitalet på förhand

underkänt eventuella anspråk på ersättning på grund av skada, som företaget

kan hava lidit genom Ostkustbanans tillkomst m. m. Häri hava berörda

fordringsägare nödgats finna sig. Det torde vara tydligt, att järnvägens personal

med vida mindre rätt än järnvägens fordringsägare kan göra anspråk

på ersättning av nämnda art. Det kan icke finnas fog för, att statens järn
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 6G.

vägar skola vid banans övertagande nödgas underhålla en obehövlig personal

av det skäl, att staten lämnat bidrag till byggande av Ostkustbanan, eller av

andra anförda anledningar.

Det förslag till avtal, som av utsedda förhandlingsmän utarbetats, har vidare

icke den karaktär, som personalen önskar giva detsamma. Några »grundliga

detaljundersökningar eller uttömmande överläggningar» angående de i

avtalsförslagets punkt 6 intagna personalbestämmelserna förekommo vid angående

avtalsförslaget förda förhandlingar icke. Med förhandlingarna avsågs

vid detta tillfälle i främsta rummet att få sådan uppgörelse till stånd, varigenom

fordringsägare i järnvägsbolaget vid en statsinlösen avstode från sina fordringar.

Av statens järnvägars förhandlingsman uttalades i personalfrågan

endast, att han, som icke kunde ingå i svaromål på från personalens ombud

gjorda detaljfrågor, utgick från förutsättningen, att personalens intressen

skulle tillgodoses på sätt vid liknande statsförvärv varit brukligt, och punkten

6 avfattades i enlighet härmed. Närmare utredningar rörande personalförhållandena

kunde först längre fram vidtagas. Det visade sig då, att järnvägspersonalen

i statsdrift kunde väsentligt begränsas, och vissa tillägg till

avtalsförslagets punkt 6 blevo då nödvändiga. Då personalen gör gällande, att

ett ryggande av avtalsförslaget ej bör tillåtas, synnerligast som den i ämnet

träffade uppgörelsen måste anses grundad på åtminstone moraliskt ansvar för

ömsesidigt respekterande av överenskommelsen ifråga, intar personalen, som

ju dock ej är avtalsslutande part och väl alltså icke har någon talan, en annan

ståndpunkt än de avtalsslutande själva. För dem samtliga har det tydligen

stått klart, att det vid berörda förhandlingar utarbetade avtalsförslaget icke

vore på något sätt bindande för förhandlingsmännens uppdragsgivare.

Styrelsen får, under hänvisning i övrigt till vad i det föregående uttalats i

anledning av från järnvägsbolagets styrelse med flera framförda önskemål

örn hänsynsfull tillämpning av tilläggsbestämmelserna till punkt 6, hemställa,

att personalens yrkanden icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Departementschefen har inledningsvis anfört följande.

I likhet med åtskilliga andra järnvägar i landet har Härnösand—Sollefteå

järnväg tungt drabbats av den rådande ekonomiska depressionen och samtidigt

fått allt starkare känning av konkurrensen från motorfordonstrafiken. Härtill

komma kännbara verkningar av de nya taxebestämmelserna och av föreskrifterna

angående godssamtrafik, vilka sistnämnda medfört trafikavledning

från järnvägen. Dessa omständigheter hava medfört, att järnvägsbolagets ekonomi,

som alltid varit svag, alltmer försämrats. Redan år 1929 kunde bolaget

icke fullgöra den för statslånets förräntning och amortering föreskrivna annuiteten,

uppgående till 117,500 kronor; av statslånets kapitalbelopp, ursprungligen

2,350,000 kronor, återstår numera oguldet något mer än 1,543,000

kronor. Såvitt nu kan bedömas, förefinnas icke utsikter att bolaget skall kunna

återupptaga annuitetsbetalningarna å statslånet. Fastmera synas förhållandena

vara sådana, att bolaget snart nog nödgas träda i likvidation eller konkurs,

därest icke särskilda åtgärder vidtagas.

I detta läge ansåg sig bolaget böra hembjuda järnvägen och bolagets övriga

tillgångar till staten samt hemställde örn upptagande av förhandlingar angående

villkoren för ett dylikt övertagande.

Då järnvägsdriftens fortsatta upprätthållande i enskild regi var allvarligt

äventyrat och ett nedläggande av järnvägen i betraktande av dennas trots allt

stora betydelse för orten borde undvikas samt en lättnad i betalningsskyldigheten

till staten, hur omfattande den än gjordes, uppenbarligen icke syntes giva

tillräcklig ekonomisk grundval för järnvägens fortsatta bestånd såsom frista
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

21

ende företag, fann jag för min del vid bedömande av den gjorda framställningen

annan lösning näppeligen vara möjlig än ett förstatligande av järnvägen,

hur föga tilltalande detta än vore; även efter en dylik åtgärd komme nämligen

banan, såsom i den här lämnade redogörelsen atergivna kalkyler visa, att åtminstone

under mycket lång tid framåt utvisa driftunderskott.. Efter övervägande

av de skilda, på frågan inverkande omständigheterna ansåg jag mig därför böra

tillstyrka bolagets framställning örn inledande av förhandlingar om villkoren

för järnvägens införlivande med statsbanorna. En utgångspunkt för förhandlingar

härom ansåg jag dock böra vara, att köpeskillingen ej finge överstiga

statens fordran på grund av statslånet. Med anledning av Kungl. Maj :ts i

enlighet härmed fattade beslut hava förhandlingar ägt rum mellan representanter

för järnvägsstyrelsen och fullmäktige i riksgäldskontoret, å ena, samt

bolaget och dess övriga större fordringsägare, å andra sidan. Dessa förhandlingar

hava resulterat i det förslag till villkor för statsinlösen av järnvägen, vilket

i det föregående återgivits.

Beträffande förslaget till villkor för järnvägens statsinlösen yttrar departementschefen.

Nämnda förslag innebär i två avseenden avvikelser från det i Kungl. Maj:ts

nyssnämnda beslut givna direktivet för underhandlingarna, nämligen dels därutinnan

att statsverket skulle påtaga sig betalningsskyldigheten för vissa bolagets

smärre skulder mot övertagande jämväl av utanför järnvägsfastigheten

liggande tillgångar, dels ock därutinnan att Aktiebolaget Svenska handelsbanken

skulle av sin fordran hos järnvägsbolaget utbekomma 62 000 kronor. Gentemot

dessa avvikelser från direktivet har i de i ärendet föreliggande yttrandena

icke gjorts erinran, och ej heller för min del har jag med hänsyn till vad i ärendet

blivit upplyst — jag hänvisar härutinnan till den lämnade redogörelsen —

velat motsätta mig förslaget i berörda avseenden.

Med hänsyn till de ekonomiskt ogynnsamma förutsättningarna för driften av

banan och under framhållande att en avsevärd del av järnvägsbolagets personal

icke bleve behövlig vid statsdrift av järnvägen, har järnvägsstyrelsen framlagt

förslag örn i huvudsak sådan ändring i de av förhandlingsdelegerade föreslagna

inlösningsvillkoren, att järnvägsstyrelsen skulle äga rätt att dels förtidspensionera

och entlediga viss äldre personal, dels ock jämlikt för järnvägspersonalen

gällande avtal uppsäga sådan icke-ordinarie eller till ordinarie under

åren 1931 och 1932 befordrad personal, som befinnes vara för den övertagna

järnvägens drift i statens järnvägars regi icke erforderlig. Beslut därutinnan

skulle av järnvägsstyrelsen meddelas under de tre första månaderna efter statens

övertagande av banan. Enligt av bolaget ingivna, i januari 1932 upprättade

tablåer utgjorde antalet befattningshavare vid järnvägen 201, varav 57

icke-ordinarie eller under år 1931 ordinarieblivna och 16 verkstadsarbetare —

under år 1932 hade enligt tablåerna ingen befordran till ordinarie ägt rum —

samt antalet pensionärer 37. Enligt i tablåerna lämnade uppgifter skulle emellertid

under år 1932 5 och under år 1933 3 befattningshavare vara berättigade

att avgå med pension.

Med avseende å förtidspensioneringen av äldre personal synes icke någon invändning

vara att göra mot järnvägsstyrelsens förslag. Mot förbehållet om

rätt till uppsägning av den i statsdrift obehövliga icke-ordinarie och den på senaste

tiden till ordinarie befordrade personalen hava erinringar och önskemål

framställts såväl av bolagsstyrelsen och personalens representanter som av de

förutom statsverket största fordringsägarna, Härnösands stad och Svenska handelsbanken;

bolagsstyrelsen har dock icke ansett sig i förevarande läge kunna

motsätta sig förslaget, och såväl staden som banken hava likaledes godkänt detsamma.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 66.

Ehuru det med hänsyn till läget å arbetsmarknaden givetvis vore önskvärt,

att personalen i sin helhet kunde beredas fortsatt sysselsättning vid järnvägen

efter dess förstatligande, synas, såsom järnvägsstyrelsen närmare utvecklat,

förhållandena i detta fall icke vara sådana, att ett övertagande av all personal

rimligtvis kan ske, helst vid statens järnvägar i övrigt personalindragningar

icke kunnat undvikas. Jag har alltså, med hänsyn till föreliggande omständigheter

och då den av järnvägsstyrelsen hävdade ståndpunkten innebär endast

ett begränsat ianspråktagande av järnvägsbolagets avtalsenliga uppsägningsrätt,

ansett mig böra biträda järnvägsstyrelsens mening. Vid detta ståndpunktstadgande

har jag särskilt beaktat järnvägsstyrelsens uttalande, att styrelsen

vid blivande personalinskränkning vill framgå med varsamhet och visa

nödig hänsyn till personalens intressen. I den mån så lämpligen kan ske, torde

entledigad personal böra -— såsom järnvägsstyrelsen också lärer avse — erhålla

arbete vid de planerade arbetena å banan.

Vad järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit beträffande personal och pensionärer

vid järnvägen har icke föranlett erinran från dem, som yttrat sig i ärendet,

och torde böra bifallas.

I fråga örn den reglering mellan allmänna järnvägslånefonden och statens

järnvägars fond, som vid ett statsförvärv av ifrågavarande järnväg bör äga

rum, ansluter sig departementschefen till det av fullmäktige i riksgäldskontoret

framlagda och av järnvägsstyrelsen biträdda förslaget. Detta förslag, som

överensstämmer med statsmakternas under de senaste åren fattade beslut i liknande

fall och med vad som föreslagits i proposition nr 127 till pågående riksdag

angående statsförvärv av Mellersta Södermanlands järnväg, innebär att

från järnvägslånefonden skulle till statens järnvägars fond överföras ett belopp

av 1,543,171 kronor 64 öre, motsvarande statens kapitalfordran hos bolaget.

Ej heller har departementschefen funnit anledning frångå järnvägsstyrelsens

förslag, att det sålunda överförda beloppet redovisas såsom annat kapital

än lånekapital. Täckning av nyssnämnda belopp syntes i sinom tid beredas

riksgäldskontoret ur fonden för statsskuldens amortering. Vad av statens

fordran hos bolaget överstiger kapitalbeloppet skulle omedelbart avskrivas.

Härefter fortsätter departementschefen:

Såsom av det föregående framgår, har järnvägsstyrelsen ansett omfattande

förbättrings- och underhållsarbeten å järnvägen erforderliga efter järnvägens

införlivande med statsbanorna. Sammanlagda kostnaden härför har beräknats

till 1,680,000 kronor, varav 850,000 kronor beräknats belöpa å arbeten för höjande

av järnvägens kapacitet till likvärdighet med angränsande statsbanors

samt återstoden, 830,000 kronor, på utförande av iståndsättningsarbeten, som

tarvas på grund av eftersatt underhåll av banan. Enligt den vid järnvägsstyrelsens

skrivelse den 19 februari 1932 fogade promemorian ingå bland erforderliga

arbeten utbyte av broöverbyggnader och räls, åtskilliga arbeten

till bankroppens iordningställande, såsom påfyllning av sjunkande bankar,

förstärkning av slänter och stödmurar samt spårisoleringsarbeten till förebyggande

av tjälskjutning i banan, ävensom ökande av fria höjden genom

omsprängning av tunnlar. Dessa och andra åtgärder av liknande art åsyfta,

bland annat, att möjliggöra användandet av statens järnvägars lokomotiv med

deras driftkostnadsbesparande bromsutrustning m. m.

Ifrågavarande arbeten äro av den angelägna art, bland annat för järnvägsdriftens

rationalisering, att de efter statsförvärv av järnvägen böra, åtmin
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 66.

23

stone till en på lämpligt sätt begränsad del, komma till utförande redan under

nästkommande budgetår. Även ur den synpunkten, att vid dessa arbeten

skulle i viss utsträckning kunna sysselsättas härför skickad personal, som i

enlighet med vad förut sagts må kunna bliva uppsagd av järnvägsstyrelsen,

synes det lämpligt att redan under nästa budgetår igångsätta arbetena.

Yad angår medelsbehovet för eftersatta underhållsarbetens utförande, torde

detta enligt min mening icke behöva tillgodoses medelst anvisande av anslag å

riksstaten, utan lära erforderliga medel kunna upptagas i de driftkostnadsstater,

som Kungl. Maj:t årligen fastställer. Av de nu ifrågavarande underhållsarbetena

är det, enligt vad jag erfarit från järnvägsstyrelsen, i främsta rummet

behövligt att få företaga en genomgående komplettering av ballastningen av linjen

genom påfyllning av grus ävensom en del spårisoleringsarbeten till förekommande

av alltför besvärande tjälskjutningar i banan. Det belopp, som kan

prövas erforderligt under år 1932 för utförande i nödig omfattning av nyssnämnda

arbeten, enligt uppgift omkring 150,000 kronor, synes lämpligen kunna

av Kungl. Majit anvisas i samband med fastställande av det tillägg till den

för samma år gällande driftkostnadsstaten, vilket vid ett statsförvärv av banan

under alla förhållanden måste göras.

Jämväl med avseende å medelsbehovet för höjande av järnvägens kapacitet

har jag inhämtat närmare uppgifter från järnvägsstyrelsen. Av dessa uppgifter

framgår, att vad som härvidlag anses vara mest angeläget är ombyggandet

av vissa svagt konstruerade järnbroar, så att statens järnvägars lokomotiv

skola kunna införas å bandelen och därmed möjligheter vinnas för ett

rationellt utnyttjande av den rullande materielen i samband med trafiken på

de angränsande statsbanelinjerna. I de av järnvägsstyrelsen till sammanlagt

850,000 kronor beräknade kostnaderna för denna grupp av arbeten ingår ett

belopp av 480,000 kronor för nyssnämnda broars ombyggande. Detta belopp

anser sig järnvägsstyrelsen, om så befinnes önskvärt, kunna fördela på de tvenne

budgetåren 1932/1933 och 1933/1934 med 240,000 kronor på vartdera budgetåret.

Till övriga förbättringsarbeten av ifrågavarande slag, närmast avseende

bangårdar, signal- och säkerhetsanläggningar samt vattenstationer,

skulle järnvägsstyrelsen i mån av behov framdeles begära medel i samband

med övriga anslagsäskanden för statens järnvägar. Nu ifrågavarande medelsbehov

synes vara att jämställa med dem, som tillgodoses medelst kapitalökningsanslag

under rubriken nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade

järnvägar; dessa anslag pläga alltid anvisas att utgå av lånemedel.

Något avgörande skäl att i detta fall förfara annorlunda synes mig knappast

föreligga. Jag vill alltså tillstyrka, att till förbättringsarbeten å ifrågavarande

bana äskas ett anslag för budgetåret 1932/1933 av 240,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Med avstyrkande därjämte av de i ämnet väckta motionerna •—■ vilka gå ut

på att staten utöver de betydande uppoffringar i form av statslånets avskrivning

och kostnader för banans iståndsättning, staten har att ikläda sig, skulle

gälda en särskild löseskilling för banan till Härnösands stad •—- hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å de av herrar Enhörning samt Sandström

och Molander väckta motionerna I: 347 och II: 505, i vad

de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 66.

a) medgiva, att Härnösand—Sollefteå järnväg må av staten

förvärvas i enlighet med av departementschefen i statsrådsprotokollet

över kommunikation särenden för den 11 mars 1932 förordade

grunder; samt

b) till förbättringsarbeten å nämnda bana för budgetåret

1932/1933 under utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag,

att utgå av lånemedel, av 240,000 kronor.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag örn höjning av inkomstposten »Övriga

lånemedel» kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande.

Stockholm den 15 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 64.

Reservation

av herrar Anderson i Råstock, Eriksson i Stockholm, och Nilsson i Örebro.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

321192

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av Härnösand—Sollefteå järnväg m. m. a1 i texten