Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m.

1932-04-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:67, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

1

Nr 67.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1932 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående anslag

till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m.

(3:e avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen (nr 1) angående

statsverkets tillstånd och behov för budgetåret 1932/1933 har Kungl.

Majit i avseende å tionde huvudtiteln, innefattande anslagen till handelsdepartementet,

föreslagit riksdagen (punkt 59 av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över handelsärenden samma dag) att, i avbidan

på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg för budgetåret 1932/

1933 beräkna ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen avlåten, den 11 mars

1932 dagtecknad proposition, nr 213, vilken hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för sammma dag, föreslagit riksdagen

att

dels till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg för budgetåret

1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock medgiva, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet må

på i statsrådsprotokollet angivna villkor övertagas av statsverket.

Beträffande utredningen i ämnet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I anledning av två vid 1931 års riksdag väckta likalydande motioner

(1:107 och 11:244), vari hemställts örn utredning angående dels statens

övertagande av fiskefyrar, dels ock tillgodoseendet genom statens försorg

av fiskerinäringens behov av övriga säkerhetsanstalter till sjöss,

uttalade riksdagen i skrivelse den 29 april 1931, nr 167, bland annat, att

riksdagen icke kunnat undgå att finna de för en dylik utredning anförda

skälen värda beaktande. Eiksdagen framhöll härvid särskilt de små ekonomiska

förhållanden, vari fiskarbefolkningen levde och som gjorde det

hart när omöjligt för flertalet av dem att själva bekosta de säkerhetsanstalter,

varom fråga vore. Det ville på grund härav synas riksdagen

skäligt och billigt, att statsmakterna trädde hjälpande emellan, och riksdagen

förutsatte, att Kungl. Majit hade sin uppmärksamhet riktad på

Bihang till riksdagens protokoll 1932. (i sami. 36 haft■ (Nr 67—69.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

spörsmålet. Riksdagen ansåge sig alltså kunna förvänta, att Kungl. Majit

läte genom vederbörande myndigheter undersöka, i vilken omfattning och

på vad sätt staten borde lämna bidrag för ändamålet.

Sedan lotsstyrelsen och lantbruksstyrelsen på grund av riksdagens berörda

uttalande den 21 maj 1931 anmodats att gemensamt verkställa utredning

rörande det av riksdagen avsedda spörsmålet samt därefter till

handelsdepartementet inkomma med yttrande och det förslag, som kunde

av utredningen föranledas, hava ämbetsverken den 1 februari 1932 avgivit

betänkande med förslag i förevarande ämne.

Ämbetsverkens utlåtande återfinnes å sid. 2—9 i statsrådsprotokollet

och utmynnar i en hemställan, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen,

att dels anvisa till ombyggnad av fiskefyren Saltärna 5,700 kronor, till

ombyggnad av fiskefyren å Listershuvuds östra udde 5,000 kronor, till

utläggande av en klockboj vid Tärnö 3,500 kronor samt till underhåll och

drift av följande fiskefyrar i Våtnäsudde, Gillingsören och Haganäs inom

nedre norra lotsdistriktet, Tvikubb, Ängsö och Vindbådan inom mellersta

lotsdistriktet, norra och södra Rönneskär, norra och södra Kittelskär samt

de föreslagna fyrarna Saltärna och Listershuvuds östra udde inom södra

lotsdistriktet ävensom Måholmen, Hönöhuvud, Hönöklåva och Valskär

inom västra lotsdistriktet 2,200 kronor, dels ock besluta, att fiskefyren

Stora Oset i västra lotsdistriktet skall på vissa villkor övertagas av statsverket.

Departementschefen har i ärendet anfört följande!

»Det ligger i sakens natur, att idkarna av fiske vid rikets kuster även

hava gagn av de fyrar och andra säkerhetsanstalter, som genom lotsverkets

försorg därstädes finnas anordnade. Emellertid måste fiskarena

vid yrkets bedrivande ofta taga sig fram i farvatten, som ligga utanför

de allmänna sjöfartslederna. Härvid har framstått som ett oavvisligt

behov för dem att äga vägledning av fyrar och andra säkerhetsanstalter.

Som framgår av den i ämnet verkställda utredningen är det också ett betydande

antal fyrar, som kommit till stånd huvudsakligen av hänsyn till

fiskets behov. Det sammanlagda antalet sådana fyrar uppgår till 105.

Till stor del hava kostnaderna för anordnandet av dessa fyrar liksom för

deras drift och underhåll åvilat fiskarena själva. Ehuru ifrågavarande

kostnader förhållandevis icke uppgå till några stora belopp, är det särskilt

med hänsyn till det betryckta ekonomiska läge, vari fiskarebefolkningen

som regel befinner sig, förenat med kännbara ekonomiska uppoffringar

för dessa yrkesutövare att vidmakthålla och i erforderlig omfattning

utbygga de sjösäkerhetsanordningar, varav de för sitt yrke äro i

oundgängligt behov. På grund härav finner jag motiverat, att staten

på ett eller annat sätt träder hjälpande emellan i vad gäller kostnaderna

för fiskefyrarnas anordnande och skötsel samt för andra säkerhetsanstälter

till sjöss för fiskerinäringens behov.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

3

I ämbetsverkens utlåtande i ämnet liava angivits vissa principiella synpunkter

beträffande den omfattning, i vilken staten skulle lämna sådan

ekonomisk medverkan. I enlighet med dessa synpunkter skulle de minsta

fiskefyrarna av staldet begränsad lokal karaktär i detta avseende lämnas

åsido. Kostnaderna för dylika fyrar skulle alltså liksom hittills bäras av

fiskarena själva. Vidare skulle kostnaderna för vissa hamnfyrar, som

tjäna fiskets behov, bestridas enligt hittills tillämpade grunder. Enligt

ämbetsverkens uttalande borde statens ekonomiska medverkan avse endast

sådana säkerhetsanstalter till sjöss för fiskets behov, som betjäna

ett mera avsevärt antal fiskare även utanför den ort, där vederbörande

fyr eller säkerhetsanordning är belägen.

Mot dessa principiella utgångspunkter för bedömande av omfattningen

utav statens stödjande verksamhet på nu förevarande område har jag

icke någon erinran att göra. Vad särskilt beträffar de förut omnämnda

fiskefyrarna av starkt begränsad lokal betydelse, äro dessa som regel av

så enkel beskaffenhet, att kostnaderna för deras anordnande och underhåll

icke torde i detta sammanhang behöva tagas i betraktande.

Beträffande formen för statens hjälpverksamhet på detta område är

ämbetsverkens förslag av den principiella innebörd, att sådana fyrar, som

enbart tjäna fiskets behov, skulle kvarbliva i deras ägo och vårdnad, som

nu innehava fyrarna i fråga, men att från statens sida skulle utgå bidrag

till täckande helt eller delvis av fyrarnas drift- och underhållskostnader.

Däremot skulle sådana säkerhetsanstalter, som äro av betydelse även för

den allmänna sjöfarten, övertagas av lotsverket. Vad angår statsbidragens

storlek, hava ämbetsverken föreslagit, att bidragen som regel skulle utgå

med ett mot hela kostnaden svarande belopp. Emellertid kunde fall även

tänkas, då bidragen borde göras mindre, varför förekommande ansökningar

borde ägnas en noggrann prövning från fall till fall.

Med utgångspunkt från nu angivna principer hava ämbetsverken, som

förut nämnts, för budgetåret 1932/1933 beräknat ett anslagsbehov av dels

14,200 kronor till ombyggnad respektive nyanskaffning av två fyrar och

en klockboj, vilka säkerhetsanstalter skulle utan ersättning överlåtas på

vederbörande intressenter, dels ock 2,200 kronor till drift och underhåll

av sammanlagt 16 fiskefyrar i enskild ägo. Allenast en fyr — Stora Oset

i västra lotsdistriktet, vilken nu äges av Öckerö fiskare gemensamt —

skulle enligt förslaget övertagas av statsverket, vilket skulle ske på villkor

att den avstodes utan ersättning och utan att markarrende behövde erläggas.

Årskostnaden för sistnämnda fyr skulle täckas av lotsverkets ordinarie

förslagsanslag.

Enligt förslaget skulle hithörande spörsmål omhänderhavas av lantbruksstyrelsen

med biträde i vissa angivna hänseenden av lotsverket.

Den sålunda verkställda utredningen och det förslag, som av ämbetsverken

avgivits, hava av statskontoret lämnats utan erinran. För egen

del finner jag emellertid vissa kompletterande utredningar vara erforder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

liga, varjämte enligt min mening det framlagda förslaget i vissa hänseenden

bör bliva föremål för ytterligare överväganden, innan ett slutligt

ställningstagande till den föreliggande frågan kan äga rum. Framhållas

må sålunda, att utredningen icke lämnar material till ett fullständigt bedömande

av behovet av fiskefyrar och andra sjösäkerbetsanstalter för

fisket. Icke heller på alla de punkter, där framställning föreligger örn

förbättrade dylika säkerbetsanstalter, hava ämbetsverken för närvarande

ansett sig kunna framlägga förslag eller beräkningar, ägnade att möjliggöra

en överblick över de ekonomiska konsekvenserna av statens medverkan

på området enligt av ämbetsverkan angivna principer. Den i utlåtandet

hävdade meningen, att staten i regel borde påtaga sig bela kostnaden

för fiskefyrarnas drift och underhåll, synes mig icke utan vidare

kunna godtagas. Det vill snarare förefalla rimligt, att fiskarena själva

som regel finge bära någon del av drift- och underhållskostnaden och ajt

statens medverkan alltså begränsades till bidrag till dessa kostnaders täckande.

Lämpligheten utav att fyrar och andra säkerbetsanstalter ombyggas

respektive anskaffas med anlitande av statsmedel för att sedermera,

såsom ämbetsverken synas ba förutsatt, överlåtas till de enskilda intressenterna,

synes mig ock kunna ifrågasättas. Slutligen ställer jag mig

tveksam till förslaget örn att hithörande frågor skulle i första hand ombänderbavas

av lantbruksstyrelsen. Så vitt nu kan bedömas förefaller det

mera ändamålsenligt, örn lotsstyrelsen, som i egenskap av centralt förvaltningsorgan

för fyrväsendet besitter erforderlig sakkunskap på området,

övertoge ansvaret för dessa frågors närmaste handläggning med biträde

av lantbruksstyrelsen i vad avser de speciella synpunkter, som för fiskets

vidkommande äro att taga i betraktande.

Ehuru ytterligare utredningar och övervägande rörande hithörande

spörsmål sålunda torde vara i skilda hänseenden erforderliga, innan ett

slutligt ställningstagande kan äga rum, torde med hänsyn till önskvärdheten

att snarast kunna i särskilt trängande fall bereda fiskarebefolkningen

sådana lättnader, som nu avses, likväl böra av nu pågående riksdag

äskas medel för ändamålet. Jag utgår därvid ifrån, att ett beslut av riksdagen

angående anvisande av sådant anslag icke föregriper prövningen

av frågan, huruvida och på vad sätt staten skall framdeles lämna ekonomiskt

stöd på ifrågavarande område.

Under nu angivna förutsättning tillstyrker jag, att förslag förelägges

riksdagen att ställa medel till Kungl. Maj:ts förfogande för lämnande av

bidrag, på sätt Kungl. Maj:t efter närmare prövning må finna lämpligt

och ändamålsenligt, till drift och underhåll av fiskefyrar eller andra sjösäkerbetsanstalter

för fiskets behov samt för vidtagande av förbättringar

å dylika anstalter.

Vad angår storleken av det anslag, som bör för ändamålet av riksdagen

begäras, synes mig detta böra begränsas till det belopp, 10,000 kronor, som

i statsverkspropositionen beräknats för budgetåret 1932/1933. Inom ramen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 67.

5

av detta belopp torde de mest framträdande behoven av bidrag till driftoch

underhållskostnader för fiskefyrar under nästa budgetår liksom av

förbättringsarbeten kunna rymmas.

Mot ämbetsverkens förslag örn statens övertagande på vissa villkor av

fyren Stora Oset har jag intet att erinra.»

Såsom ovan erinrats, anförde sistlidet års riksdag i sin skrivelse nr 167

i anledning av Kungl. Maj:ts under tionde huvudtiteln gjorda framställning

angående anslag till säkerhetsanstalter för sjöfarten jämte i ämnet

väckta motioner, bland annat, att riksdagen ansåge det skäligt och billigt,

att statsmakterna trädde hjälpande emellan på det område, varom

fråga nu är.

Beträffande den omfattning, i vilken staten bör lämna ekonomisk medverkan,

har utskottet icke haft något att erinra mot vad som i förevarande

proposition angivits i anledning av riksdagsskrivelsen ifråga. Utskottet

får härutinnan och beträffande formen för statens hjälpverksamhet

helt ansluta sig till vad propositionen i ämnet innehåller.

Då utskottet likaledes ansett sig böra tillstyrka anvisandet av det äskade

anslagsbeloppet samt ej funnit anledning till erinran mot förslaget örn

statens övertagande på vissa villkor av fyren Stora Oset, får utskottet

alltså hemställa,

att riksdagen må

a) till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg

för budgetåret 1932/1933 anvisa ett extra reservationsanslag

av 10,000 kronor; samt

b) medgiva, att fiskefyren Stora Oset i västra lotsdistriktet

må på i statsrådsprotokollet över handelsärenden

den 11 mars 1932 angivna villkor övertagas

av statsverket.

Stockholm den 19 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Bergqvist,

Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla. Johansson i Fredrikslund, Asplund, Bergström,

Andersson i Eliantorp och Hellberg; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Benglsson i Norup,

Holmgren, Ericsson i Stockholm, Olofsson i Digernäs, Nilsson i Örebro, Lindskog, Ward,

Persson i Falla och Hollertz.

Utskottets

yttrande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:173 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Ma.jts proposition angående anslag till säkerhetsanordningar till ledning för fiskefartyg m. m. a1 i texten