Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor för viss personal vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden jämte två i ämnet väckta motioner.

1932-04-22 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:72, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor för viss personal vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

1

Nr

72

9 iW»

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1932 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande

av rätt till s. k. rekreationsresor för viss personal

vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden jämte

två i ämnet väckta motioner.

(Ira avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 16 mars 1932 dagtecknad proposition (nr

229), vilken hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Majit, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

rätt till företagande av vissa rekreationsresor mot nedsatt avgift enligt enahanda

grunder, som stadgats i Kungl. Maj :ts brev den 1 november 1929 angående

sådan rätt för viss i Boden tjänstgörande personal, må beredas dels pensionerad

personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort

i Boden, dels ock underbefäl, som räknar minst fyra anställningsår vid

truppförband i Boden.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling

förehaft dels en inom andra kammaren av herrar II. Lundström och R. Selberg

väckt motion (nr 180), vari hemställts, att den genom kungl, brev den 1

november 1929 för viss personal i Boden beviljade rätten till s. k. rekreationsresor

måtte utsträckas att omfatta även i kungl, brev den 24 juli 1919 omförmälda

förmän och likställda;

dels ock en inom samma kammare av herr E. Andersson i Stockholm väckt

motion (nr 506), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att rätten för

befattningshavare, anställda vid försvarsväsendet i Boden, till s. k. rekreationsresor

skall omfatta även de därstädes anställda arbetarna, vilka enligt gällande

bestämmelser äro berättigade att åtnjuta semester.

Med stöd av § 46 riksdagsordningen har utskottet inhämtat yttrande från

arméförvaltningen över motionen II: 180 (Bilaga).

Bihang till riksdagens protokoll 1932. G sami. 89 haft. (Nr 72—75.) 1

Motioner

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 7%.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Kungl. Departementschefen har inledningsvis lämnat en redogörelse över tidigare

förslag. fattade beslut angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor för viss i

försvarsväsendets tjänst anställd personal i Boden.

Härefter har departementschefen meddelat, att förslag nu framkommit örn

ytterligare utvidgning av berörda förmån. Sålunda har svenska underofficersförbundet

uti en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse, dagtecknad den 10 september

1931, gjort framställning angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor

åt pensionerad personal i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort

i Boden.

Vidare har, framhåller departementschefen, uti en till Kungl. Majit ställd

skrivelse, dagtecknad den 19 december 1931, försvarsväsendets underbefälsförbund

hemställt, att fast anställt manskap vid de i Boden förlagda truppförbanden

måtte medgivas rätt till s. k. rekreationsresor enligt enahanda grunder som

stadgades i Kungl. Majits brev den 1 november 1929.

Sedan departementschefen redogjort för innehållet av nämnda båda skrivelser

och myndigheternas däröver avgivna yttranden, har han i fråga örn

nämnda framställningar anfört följande:

»Vad beträffar den av svenska underofficersförbundet gjorda framställningen

angående beredande av rätt till rekreationsresor åt den pensionerade

personalen i arvodesbefattning vid försvarsväsendet med tjänstgöringsort i Boden,

hava samtliga i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt bifall till densamma.

I likhet med myndigheterna finner jag intet vara att erinra mot ett

bifall till denna framställning.

Vad åter angår försvarsväsendets underbefälsförbunds hemställan örn utsträckande

av rätten till rekreationsresor att jämväl omfatta det fast anställda

manskapet vid i Boden förlagda truppförband, hava de över denna framställning

hörda myndigheterna givit uttryck åt olika uppfattningar. Sålunda hava

arméförvaltningens civila departement, järnvägsstyrelsen och statskontoret ställt

sig avvisande mot ett bifall till framställningen, medan chefen för generalstaben

tillstyrkt densamma och försvarsväsendets lönenämnd föreslagit, att framställningen

måtte på det sätt bifallas, att underbefäl, som räknar minst fyra

anställningsår vid truppförband i Boden, berättigas att åtnjuta här avsedd

förmån.

Att helt avvisa underbefälsförbundets hemställan synes mig icke vara med

rättvisa och billighet förenligt. Å andra sidan torde tillräckliga skäl icke föreligga

att låta allt fast anställt manskap i Boden komma i åtnjutande av.ifrågavarande

förmån. En förutsättning för förmånens åtnjutande synes mig böra

vara, att anställningen blivit av mera varaktig natur. Lönenämndens förslag,

att rätten till företagande av resor mot nedsatt avgift skulle göras beroende

av fyra års anställningstid i Boden samt av vunnen befordran till underbefäl,

synes mig innebära, en godtagbar lösning av förevarande spörsmål. Ett bifall

till förslaget torde vara ägnat att bidraga till befrämjande av manskapsrekryteringen

i Boden. Visserligen föreligga på grund av rådande arbetslöshet för

närvarande icke några nämnvärda svårigheter med avseende å rekryteringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 72. o

Viel en återgång till mera normala förhållanden å arbetsmarknaden torde man

emellertid hava att räkna med, att dylika svårigheter, i likhet med vad tidigare

varit fallet, skola uppstå. .

Järnvägsstyrelsens förut omförmälda hemställan örn ersättning för minskning

i statens järnvägars biljettinkomst finner jag mig nied hänsyn till elen

ståndpunkt statsmakterna tidigare intagit till förevarande spörsmål icke bora

förorda.»

Såsom departementschefen erinrat, avsåg rätten att komma i åtnjutande av

nedsättning i resekostnaderna till en början allenast officerare och underofficerare

jämte vederlikar med beställning på aktiv stat vid de tre passagetruppförbanden

Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens

artillerikår. Beslut härom fattades vid 1925 års riksdag i syfte att

utgöra ett led i åtgärderna att underlätta rekryteringen av officers- och underofficerskårerna

vid nämnda truppförband. Sedermera har i enlighet med särskilda

av riksdagen åren 1929 och 1931 fattade beslut rätt till färd mot viss

nedsatt avgift (s. k. rekreationsresor) tillerkänts dels samtliga officerare och

underofficerare jämte vederlikar på aktiv stat med förläggningsort i Boden

samt till övergångsstat tvångsvis överförda beställningshavare, vilka förordnats

att i Boden uppehålla befattningar, som enligt gällande organisation skola bestridas

av pensionerad personal, eller eljest tagas i anspråk för ständig tjänstgöring

i Boden, dels ock i Boden ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän

vid lantförsvaret, vilkas avlöning m. fl. förmåner utgår enligt kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215), ävensom sådan i Boden ständigt tjänstgörande

kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, som avses i 4 kap. av nämnda kungörelse.

Utskottet har icke kunnat undgå att finna, hurusom förmånen av s. k. rekreationsresor

givits en omfattning, som fran början knappast varit avsedd eller

med det åsyftade ändamålet helt överensstämmande. Uppmärksammas må, att

varje av riksdagen beslutad utvidgning av sagda förman städse medfört nya

krav från andra personalkategorier, som ansett sig äga lika stor rätt att komma

i åtnjutande av densamma. Vidare är att marka, att några enhetliga bestämmelser

beträffande förutsättningarna för åtnjutande av sagda resekostnadsförmån

icke finnas, utan riksdagen har mast fatta sina beslut eftei prövning av

omständigheterna i varje föreliggande fall. Vid angivna förhållanden och da det

icke bör lämnas ur sikte att jämväl annan personal såväl vid som utom försvarsväsendet

med lika stort fog kan göra anspråk på ifrågavarande förman,

torde ett fortgående på den inslagna vägen icke för närvarande vara tillrådligt.

Utskottet har därför ansett sig icke kunna tillstyrka vare sig Kungl. Maj:ts

proposition eller de i ämnet väckta motionerna.

Utskottet vill emellertid framhålla, att, därest en ytterligare utvidgning av

rätten till rekreationsresor anses böra ske, utredning dessförinnan torde böra

verkställas beträffande såväl den omfattning, desamma lämpligen höra erhålla

som ock i vad mån biljettprisnedsättningen medför kostnadsökning för statens

järnvägar.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets utlåtande Nr 72.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att såväl Kungl. Maj:ts proposition som herrar Lundströms

och Selbergs samt Anderssons i Stockholm motioner (II: 180

och II: 506) icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 22 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö»

Bosén, Johansson i Fredrikslund, Walles, Bergström, Ernfors, Thelin och Nilsson i

Fredriksfält samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Wiklund i Brattfors, Jansson

i Falun, Nilsson i Bonarp, Holmgren, Eriksson i Stockholm, Nilsson i Örebro,

Persson i Fritorp, Danielsson, Ward, Jönsson i Revinge och Svensson i Grönvik.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom beslut den 12 februari 1932 har Kungl. Maj :t, på framställning av

Eder, anbefallt Kungl. Arméförvaltningen att till Eder avgiva yttrande över

en inom riksdagens andra kammare av H. Lundström och R. Selberg väckt

motion, nr 180, om beredande av rätt till så kallade rekreationsresor för vissa

vid truppförbandens i Boden verkstäder anställda arbetsledare m. fl.

I anledning härav får Kungl. Arméförvaltningen anföra följande.

Den i motionen avsedda rättigheten för viss personal i Boden att mot nedsatt

avgift företaga resa i rekreationssyfte å statens järnvägar tillkommer enligt

Kungl, brevet den 1 november 1929 officerare och underofficerare med vederlikar

å. aktiv stat med förläggningsort i Boden ävensom. till övergångsstat

tvångsvis överförda beställningshavare, vilka förordnats att i Boden uppehålla

för ^ pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar eller eljest tagas i anspråk

för ständig tjänstgöring därstädes.

Genom Kungl, brev den 26 juni 1931 har vidare förmånen ifråga utsträckts

att omfatta i Boden ständigt tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän vid lantförsvaret,

vilkas avlöning m. fl. förmåner utgår enligt kungörelsen den 22

juni 1928, nr 215, med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära

icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet, ävensom sådan i Boden

ständigt tjänstgörande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal, som avses i

4 kap. av nämnda kungörelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 72.

5

Frågan om ytterligare utsträckning av rätten till rekreationsresor Ilar sedermera

varit föremål för behandling av Kungl. Arméförvaltningens civila departement

i underdånigt utlåtande den 16 oktober 1931 i anledning av remiss å

en av svenska underofficersförbundet gjord framställning om att även i arvodesbefattning

tjänstgörande pensionerad personal med placering i Boden skulle

komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån. Denna framställning lär fortfarande

vara på Kungl. Maj:ts prövning beroende.

Vidare har Arméförvaltningens civila departement den 29 januari 1932 avgivit

underdånigt utlåtande i anledning av remiss å en framställning från Försvarsväsendets

underbefälsförbund angående rätt till rekreationsresor mot nedsatt

avgift även för i Boden tjänstgörande fast anställt manskap. I nämnda utlåtande

uttalade departementet vissa betänkligheter mot en ytterligare utsträckning

av ifrågavarande förmån och förklarade departementet sig i varje fall

icke kunna tillstyrka, att densamma skulle tillkomma allt manskap. Därest en

utsträckning överhuvudtaget borde komma till stånd, borde den begränsas till

innehavare av på stat uppförda furirsbeställningar samt av innehavare av dylik

beställning få åtnjutas först från och med det kalenderår, varunder vederbörande

uppnår 29 års ålder.

Även denna framställning lär fortfarande vara på Kungl. Maj :ts prövning

beroende.

Av det sålunda anförda framgår, att tiel efter annan fråga uppkommit örn

utsträckning av förmånen av så kallade rekreationsresor. Enligt Arméförvaltningens

åsikt synes dock härvid en viss försiktighet böra iakttagas.

Redan örn en utsträckning av ifrågavarande förmån till en viss grupp underbefäl

måste möta betänkligheter, göra dessa sig än starkare gällande beträffande

den i motionen avsedda personalen. De särskilda omständigheter, vilka

motiverat medgivandet av nämnda förmån åt vissa personalkategorier, torde

sålunda icke kunna anses föreligga beträffande de arbetsledande förmännen.

Härutinnan får Arméförvaltningen framhålla, att på sätt framgår av 1925

års försvarsproposition, förmånen i fråga huvudsakligen och i första hand tillkommit

för att underlätta rekryteringen av officers- och underofficerspersonalen

i Boden och såsom ett komplement till det gällande passagesystemet. Då

underofficerskårerna besättas genom befordran av underbefäl har Arméförvaltningens

civila departement — likaledes för rekryteringens underlättande — ansett

sig kunna ifrågasätta förmånens utsträckande till visst underbefäl.

Någon svårighet att besätta befattningarna för arbetsledande förmän har

emellertid, såvitt Arméförvaltningen har sig bekant, icke förefunnits. Härtill

kommer att sistnämnda befattningar i allmänhet rekryteras med personer, som

äro födda och uppvuxna i Övre Norrland och vilka således äro vana vid därstädes

rådande klimatiska förhållanden.

Vidare torde ett medgivande av rekreationsresor åt de arbetsledande förmännen

kunna medföra krav på motsvarande förmån åt arbetare i allmänhet. Dessa

båda personalkategorier kunna nämligen icke anses strängt avgränsade från

varandra utan arbeta de under i huvudsak liknande förhållanden och äro underkastade

ungefär samma villkor. Då ett medgivande av ifrågavarande förmån

till samtliga arbetare mäste anses fullständigt uteslutet, vill det synas Arméförvaltningen

mindre välbetänkt att i de nu gällande bestämmelserna vidtaga

en sådan utvidgning, som i motionen föreslås. Enligt ämbetsverkets åsikt torde

nyssnämnda bestämmelser med däri redan förut tillstyrkta modifikationer få

anses på ett i stort sett tillfredsställande sätt avgränsa de personalkategorier,

som rimligen kunna göra anspråk på några förmåner i hithörande avseende,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande Nr 72.

varför en rubbning av desamma torde kunna befaras medföra icke önskvärda

konsekvenser.

I den mån de arbetsledande förmännen vid vissa verkstäder och dylikt intaga

en från arbetarna mera avskild ställning och utöva en verklig arbetsledande

verksamhet, torde för övrigt hinder icke möta, att, därest för göromålens utförande

vissa permanenta förmansbefattningar kunna visa sig erforderliga, för

dessa befattningar kvalificerade förmän framdeles kunna inordnas under gruppen

icke-ordinarie befattningshavare, varigenom de automatiskt komma i åtnjutande

av förmånen av rekreationsresor.

Under åberopande härav och då en ändring av gällande bestämmelser i enlighet

med motionärernas förslag synes kunna medföra vittgående konsekvenser

beträffande icke blott försvarsväsendets personal utan även annan statsanställd

personal i Boden, anser Arméförvaltningen sig icke kunna tillstyrka

bifall till motionen.

Stockholm den 1 mars 1932.

Ii. de Champs. Ax. Hultkrantz.

Ludvig E. Hammarskiöld. Carl Edv. Sterky.

Edvin Ström,

föredragande.

/ Adolf von Post.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:194 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av rätt till s. k. rekreationsresor för viss personal vid försvarsväsendet m s. 11 i texten