Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkten 185, gjorda framställning angående anslag till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.

1932-04-26 · 39 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1932:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkten 185, gjorda framställning angående anslag till folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

1

Nr 76.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1932 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under åttonde huvudtiteln, punkten 185,

gjorda framställning angående anslag till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste

gränsorter.

(2:a avd.)

I den till riksdagen den 4 januari 1932 avlåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1932/1933 har Kungl.

Majit under åttonde huvudtiteln (punkt 185 av det vid propositionen fogade

utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för nämnda

dag) föreslagit riksdagen att höja det ordinarie förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter, nu 550,000 kronor,

med 50,000 kronor till 600,000 kronor.

Utredningen återfinnes å sid. 444—453 i statsrådsprotokollet.

I enlighet med Kungl. Majis därom gjorda framställning (proposition

nr 170) beslöt 1924 års riksdag att — med uteslutande av det förut i riksstaten

uppförda ordinarie förslagsanslaget å 400,000 kronor till befrämjande

av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar —

i riksstaten uppföra ett ordinarie förslagsanslag av 430,000 kronor till folkundervisningens

beträmjande i rikets nordligaste gränsorter. Även för

budgetåret 1925/1926 och 1926/1927 var ifrågavarande anslag uppfört i riksstaten

med nämnda belopp. För budgetåret 1927/1928 höjdes anslaget till

466.000 kronor, med vilket belopp anslaget utgick till och med budgetåret

1930/1931. För budgetåret 1931/1932 har anslaget i enlighet med Kungl.

Majis förslag (punkt 218 av 1931 års åttonde huvudtitel) höjts till 550,000

kronor.

I skrivelse den 6 november 1931 har nu skolöverstyrelsen hemställt örn

en ytterligare höjning av här förevarande anslag med 85,000 kronor till

635.000 kronor.

Ovei-styrelsen har härvid till en början erinrat, att överstyrelsen i skrivelse

den 31 augusti 1931 meddelat, att enligt preliminär uppgift av riksräkenskapsverkets

riksbokslutsbyrå nettoutgiften belöpt sig till 664,166 kronor

42 öre. Med hänsyn till det överskridande av anslaget, som ägt rum, kunde

en härav betingad höjning av anslaget sättas i fråga. Emellertid hade det

år 1930 inträffat, att utgiftsposter, vilka rätteligen icke bort belasta här ifråga
Bihang

till riksdagens protokoll 1932. 6 sami. 40 haft. (Nr 76.) 750 32 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

varande anslag, bokförts å detsamma. Överstyrelsen har beräknat, att ett

belopp av 624,877 kronor 38 öre kunde godtagas som verklig utgift å anslaget

för budgetåret 1930/1931.

Härefter har överstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Då medel fortfarande syntes böra finnas tillgängliga i ungefär samma utsträckning

som hittills för de ändamål, till vilka understöd lämnades från

nu ifrågavarande anslag, syntes man vid beräkningen av anslagsbehovet

för budgetåret 1932/1933 böra utgå ifrån denna totalutgift för budgetåret

1930/1931.

Emellertid förelåge nu behov av en höjning av anslaget till nya eller

vidgade ändamål.

En ökning med 3,700 kronor syntes erforderlig för ett bättre ordnande

av Tornedalens biblioteksväsende.

Ett av styrelsen för Tornedalens bibliotek framlagt statförslag, slutande å

8,700 kronor, innebure en ökning med 3,700 kronor beroende på att däri upptagits

kostnaderna för anställande av en bibliotekarie med uteslutande uppgift

att sköta biblioteksarbetet. Bibliotekariens arvode skulle utgöra 3,600

kronor för år, varjämte till honom skulle utgå hyresbidrag med 400 kronor.

Hittills hade såsom bibliotekarie tjänstgjort en av lärarna vid folkhögskolan

i Övertorneå.

Överstyrelsen ville starkt understryka vikten av ett tillmötesgående av

styrelsens sålunda gjorda hemställan. Erfarenheten under den tid, biblioteket

varit i verksamhet, visade tydligt, att detta hade att fylla en synnerligen

betydelsefull uppgift i folkbildningsarbetets tjänst. Ett väl tillgodosett

biblioteksväsen i dessa gränstrakter vore att anse som ett alldeles särskilt

viktigt komplement till det under stora svårigheter arbetande skolväsendet

och biblioteket vore utan tvekan den institution, till vilken övriga strävanden

för tillgodoseendet av de vuxnas fria självbildningsarbete genom studiecirklar

o. s. v. mest naturligt och med största utbyte kunde anknytas.

Överstyrelsen vore av den bestämda uppfattningen, att arbetet — om biblioteket

skulle kunna fylla sin viktiga uppgift till stöd för svenskt kulturarbete

i dessa bygder —- ovillkorligen krävde en person så avlönad, att han kunde

vara i tillfälle att ägna hela sin arbetskraft åt verksamheten i fråga.

I särskild skrivelse hade överstyrelsen framlagt förslag örn bland annat

utarbetande av en särskild läsebok för Tindervisning i finsk läsning i fortsättningsskolor

inom skoldistrikt, tillhörande rikets nordligaste gränsorter.

örn detta förslag vunne beaktande, borde för bestridande under budgetåret

1932/1933 av redigerings- och tryckningskostnader för denna läsebok beräknas

ett belopp av 7,000 kronor.

På grund härav syntes utgifterna å ifrågavarande förslagsanslag för budgetåret

1932/1933 kunna beräknas till 635,577 kronor eller i jämnt tal till

635,000 kronor.

Över denna framställning har statskontoret den 19 november 1931 avgivit

utlåtande och därvid anfört bland annat följande:

Statskontoret vill till en början framhålla, att beloppet av den verkliga

utgiften för anslaget torde böra upptagas med kronor 7,634: 28 högre än det

av överstyrelsen angivna, kronor 624,877:38, eller med kronor 632,511:66.

Vad beträffar överstyrelsens förslag örn beräknande av en med 3,700 kronor

ökad utgift för anslaget under budgetåret 1932/1933 för bättre ordnande

av Tornedalens biblioteksväsen, kan statskontoret icke tillstyrka detsamma.

Aven örn de skäl, som anförts till stöd för förslaget, må vara beaktans
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

3

värda, torde dock situationen icke vara värre, än att under nuvarande svårigheter

för statsregleringen anslagsposten åtminstone icke behöver höjas.

Däremot har statskontoret i utlåtande denna dag angående ändrade bestämmelser

ifråga örn folkundervisningen i rikets nordligaste gränsorter räknat

med att anslaget skulle komma att belastas med utgifter, dels för anordnande

av utsträckt lästid vid vissa församlingsskolor, och dels för införande

av undervisning i finsk läsning och skrivning i fortsättningsskolan.

Av dessa utgifter är det endast en, kostnaden för utgivande av en finsk

läsebok, beräknad till 6,900 kronor, för vilken något belopp kunnat angivas.

Övriga poster torde man vid den förevarande anslagsberäkningen få lämna

åsido. Till förenämnda belopp, kronor 632,511: 66 skulle alltså läggas kronor

6,900:—, och anslagsbehovet skulle sålunda utgöra kronor 639,411:66 eller i

runt tal 640,000 kronor.

Räkenskapsmässigt utvisade anslaget för budgetåret 1930/1931 å 466,000

kronor en brist av kronor 194,498: 51. För budgetåret 1931/1932 utgör anslaget

550,000 kronor, och under i övrigt oförändrade förhållanden skulle

alltså bristen för detta år komma att uppgå till omkring 110,000 kronor.

För budgetåret 1932/1933 skulle bristen enligt ovan gjorda kalkyl komma

att utgöra i runt tal 90,000 kronor. Det torde emellertid icke vara nödvändigt

att höja anslaget med hela detta belopp. Statskontoret anser sig

kunna föreslå, att höjningen begränsas till 50,000 kronor, så att anslaget i

riksstaten upptages med 600,000 kronor.

Departementschefen har vidare anmält en fråga, som står i samband med

här förevarande anslag.

Sedan av Kungl. Hajd tillkallade sakkunniga framlagt betänkande och

förslag rörande folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens

län, framlade Kungl. Maj:t för 1924 års riksdag proposition (nr 170) angående

folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Häri

berörde vederbörande departementschef bland annat frågan örn en särskild

undervisningsplan för denna del av landet samt framhöll, att närmare utredning

i detta ämne borde förebringas, innan förslag till lämpliga åtgärder

kunde föreläggas Kungl. Maj:t. Riksdagen (riksdagens skrivelse den 23 maj

1924, nr 184) hade häremot intet att erinra men framhöll, att en dylik

undervisningsplan givetvis borde så utarbetas, att densamma kunde anses

vid den avslutade folkskolekursen giva samma resultat som den för riket i

övrigt gällande undervisningsplanen. På grund av vad sålunda i ärendet

förekommit anbefallde Kungl. Maj:t den 5 november 1924 skolöverstyrelsen

att efter samråd med domkapitlet i Luleå uppgöra och till Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till särskild undervisningsplan för folkskolorna inom

skoldistrikten i rikets nordligaste gränsorter.

Med skrivelse den 6 november 1931 har skolöverstyrelsen överlämnat

utredning och förslag i ämnet och därvid anfört bland annat följande:

Under tiden efter 1924 hade på grund av från hera håll gjorda framställningar

frågan örn en allmän revision av 1919 års undervisningsplan för

rikets folkskolor stått på dagordningen. Det hade synts överstyrelsen självfallet,

att ifrågasatt förslag till särskild undervisningsplan för rikets nordligaste

gränsorter icke gärna kunde utarbetas, förrän det bleve klart, vartill

utredningen i fråga örn en revision av den allmänna undervisningsplanen

komme att föranleda. Efter ett omfattande utredningsarbete rörande detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

ärende hade överstyrelsen i november 1929 överlämnat utlåtande och förslag

i ämnet, i anledning varav Kungl. Majit sedermera vidtagit viss ändring

i undervisningsplanen.

Dröjsmålet kunde emellertid anses motiverat även av den anledningen,

att en särskild undervisningsplan för folkskolorna i finnbygden givetvis icke

borde komma förhastat till stånd utan grundas på en ingående praktisk

erfarenhet av arbetet i skolorna.

Då tiden sålunda kunde anses vara inne att till slutligt avgörande upptaga

de aktuella undervisningsfrågorna beträffande rikets nordligaste gränsorter,

hade överstyrelsen den 24 januari 1930 hemställt, att Kungl. Majit

täcktes ställa erforderliga medel till förfogande för utredningsarbetet. Denna

framställning hade av Kungl. Majit bifallits i enlighet med föreskrifterna i

brev till statskontoret den 4 april 1930 angående anslag för utredning rörande

särskild undervisningsplan för folkskolorna i rikets nordligaste gränsorter.

Utredningen hade därefter inom skolöverstyrelsen slutförts under höstterminen

1930, varvid såsom särskilda sakkunniga tillkallats folkskolinspektörerna

i Tornedalens samt Norrbottens norra inspektionsområden K. K. Sahlström

och B. Karnell. I enlighet med av Kungl. Majit givet direktiv hade

samråd jämväl ägt rum med domkapitlet i Luleå.

Då överstyrelsen härmed till Kungl. Majit överlämnade de förslag till

författningsbestämmelser m. m., vilka framgått såsom resultat av utredningen,

ville överstyrelsen även i korthet närmare angiva de synpunkter,

som läge till grund för ifrågavarande förslag.

\ ad först beträffade undervisningen i folkskolan, som givetvis närmast

avsetts, då fråga varit örn eventuell revision av undervisningsplanen, avpassad

efter förhållandena i dessa bygder, erinrades örn att det snart vore femtio

år sedan undervisningsspråket började att övergå från finska till svenska.

I enlighet med befolkningens egen önskan hade denna utveckling alltjämt

fortgått, och sedan åtskilliga tiotal år tillbaka hade svenskan varit undervisningsspråk,

dock hade särskilt på begynnelsestadiet nödiga förklaringar

givits på finska. Så hade kunnat ske tack vare att lärarinnorna i allmänhet

behärskat båda språken. Något yrkande på ändring i nuvarande förhållanden

beträffande undervisningsspråket i folkskolan hade icke från något håll

framkommit. Erfarenhetens vittnesbörd såväl från föräldrahåll som från

lärarpersonalen och skolans myndigheter gåve också vid handen, att resultatet

av folkskolans undervisning måste anses i stort sett tillfredsställande.

Det vore uppenbart att detta resultat skulle högst avsevärt försvagas, därest,

såsom från något håll yrkats, folkskolans arbetsprogram belastades med ännu

ett ämne, nämligen finska. På grund härav oell med hänsyn till riksdagens

bestämt uttalade förväntan, att den avslutade folkskolekursen i skoldistrikten

inom rikets nordligaste gränsorter komme att giva samma resultat som i

den allmänna undervisningsplanen avses, hade överstyrelsen icke funnit sig

kunna föreslå finska språkets upptagande såsom ämne på folkskolans läroplan.

Vad i övrigt beträffade undervisningen i folkskolan inom nu ifrågavarande

orter hade överstyrelsen efter en ingående undersökning väl funnit, att vid

fastställelse av tim- och kursplanerna för de särskilda skoldistriktens folkskolor

det i åtskilliga fall måste krävas vissa avvikelser från nu gällande timplaner

och därav föranledda jämkningar av kursplanerna. Men behovet av dylika

ändringar vore dock icke så stort, att det kunde anses motivera en helt ny

undervisningsplan vid sidan av den för hela riket gällande undervisningsplanen.

Den anpassning av undervisningen, som med hänsyn till rådande

särskilda förhållanden vore erforderlig, borde tillgodoses i främsta rummet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

o

genom lämpliga anvisningar, vilka tillika med exempel på timplaner oell

arbetsordningar borde kunna efter av Kungl. Magt givet bemyndigande

utfärdas av skolöverstyrelsen. Med hänsyn till tvåspråkiglieten borde därvid

de särskilda anvisningarna i främsta rummet avse de ämnen, som mötte

barnen redan vid deras inträde i skolan.

I anslutning till nu anförda synpunkter hade överstyrelsen utarbetat ett

skrivelsen bilagt förslag till kungörelse.

För att bereda en stärkt undervisning särskilt för nybörjare i vissa svagare

skolformer (tredje B-formen och första D-formen) hade överstyrelsen funnit

det önskvärt, att den årliga lästiden i sådana skolor kunde något utsträckas.

Enligt överstyrelsens uppfattning borde en dylik utsträckning av lärotiden

vara beroende på skoldistriktets eget beslut. Dock syntes det nödvändigt,

att detta slag av övertidsläsning bekostades med statsmedel, i vilket avseende

överstyrelsen utarbetat ett dess skrivelse bilagt förslag till närmare bestämmelser.

Vad åter beträffade den numera obligatoriska fortsättningsslcolan, vore det

uppenbart, att undervisningen där kunde ordnas med långt större frihet och

att möjlighet här förefunnes att tillmötesgå eventuella önskemål från föräldrars

och målsmäns sida örn undervisning i finska språket. Enligt överstyrelsens

mening talade också starka skäl för att denna möjlighet numera

utnyttjades, sedan fortsättningsskolan blivit allmänt genomförd och därmed

förutsättningar skapats för att utan ett försvagande av skolans undervisningsresultat

i det hela i denna skolform upptaga fakultativt ett nytt ämne.

Överstyrelsen hade därför i likhet med 1919 års sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att i ifrågavarande skoldistrikt tillfälle till undervisning i finsk läsning

och skrivning måtte beredas i fortsättningsskolan. Därvid hade emellertid

överstyrelsen funnit, att med hänsyn till den nyligen genomförda utökningen

av skolplikten och utsträckningen av den sammanlagda skoltiden

denna undervisning borde inordnas inom ramen av den för fortsättningsskolan

lagstadgade minimitiden. Överstyrelsen hade i detta hänseende utarbetat

ett skrivelsen bilagt författningsförslag i ämnet. Enligt detsamma

skulle i vissa fall centralisering av nu ifrågavarande undervisning på lämpligt

sätt verkställas, varjämte möjlighet skulle förefinnas för barn i ett skoldistrikt

där lärjungantalet är synnerligen ringa, att besöka fortsättningsskola

med nu ifrågavarande undervisning inom ett annat skoldistrikt. _ Vidare

skulle statsbidrag — förutom i form av arvode till lärarens avlöning med

tre kronor för undervisningstimme — utgå efter vissa angivna grunder (1

krona 25 öre för lärjunge oell dag), då inackordering eller skolskjutsar mäste

anordnas på grund av skolvägarnas längd eller på grund av genomförd

centralisering.

I och för främjandet av en ändamålsenlig undervisning av detta slag i

fortsättningsskolan torde det vara erforderligt att en härför lämpad läsebok

utarbetas. Plan och kostnadsberäkning för åstadkommande av en dylik

läsebok hava fogats vid överstyrelsens framställning.

Ävenledes kunde det, framhåller överstyrelsen vidare, tänkas, att behov

av särskilda utbildningskurser för lärare, som skulle meddela här ifrågavarande

undervisning, kunde komma att yppa sig. Överstyrelsen ansåge

sig dock icke nu böra framlägga förslag i detta hänseende, utan torde någon

tids erfarenhet först böra inväntas.

Vad beträffade kostnaderna för de sålunda av överstyrelsen föreslagna

anordningarna, syntes dessa böra i sin helhet bestridas ur förslagsanslaget

för folkundervisningens befrämjande i rikets nordligaste gränsorter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Att nu göra någon kostnadsberäkning beträffande de utgifter, som den

givna möjligheten för fortsättningsskolornas elever att erhålla undervisning

i finska språkets läsning och skrivning skulle komma att medföra, vore

uppenbarligen icke möjligt. Då elevernas deltagande i sådan undervisning

skulle bliva beroende av vederbörande målsmäns önskan, undandroge det

sig för närvarande varje bedömande, i vilken utsträckning undervisning av

detta slag kunde komma till stånd inom de olika skoldistrikten. Endast

vunnen erfarenhet kunde i sådant hänseende vara vägledande. I varje fall

vöre det uppenbart, att nu åsyftade undervisningsanordningar icke kunde

föranleda någon anslagsökning för budgetåret 1932/1933. Vad som däremot

omedelbart erfordrades vore medel till bestridande av kostnaderna för den

föreslagna läseboken, vilka kostnader vore beräknade till 6,900 kronor.

Överstyrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Majit måtte dels utfärda

kungörelser i enlighet med av överstyrelsen framlagda författningsförslag,

dels medgiva, att de kostnader, som må föranledas av ifrågavarande förslag,

få bestridas ur förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande i rikets

nordligaste gränsorter, dels ock ställa till överstyrelsens förfogande för utgivande

av en läsebok i finska ett belopp av 7,000 kronor.

Över denna framställning har statskontoret den 19 november 1931 avgivit

utlåtande och därvid anfört följande:

Statskontorets yttrande lärer förväntas endast rörande den ekonomiska

innebörden av skolöverstyrelsens föreliggande förslag. I sådant avseende

vill statskontoret till en början såsom ett allmänt omdöme uttala, att, därest

man överhuvudtaget anser önskvärt att förslagen beträffande såväl utsträckning

av lästiden vid vissa folkskolor som ock införande av undervisning i

finska vid fortsättningsskolan genomföras, den nödvändiga förutsättningen

härför otvivelaktigt är, att statsverket åtager sig alla härmed förenade kostnader.

Att de ifrågavarande, i allmänhet mycket fattiga skoldistrikten skulle

för berörda ändamål åtaga sig kostnader utöver dem, som för de vanliga

s. k. församlingsskolorna åligga distrikten, får anses uteslutet.

Vad då först beträffar utsträckningen av den årliga lästiden vid vissa

svagare skolformer (tredje B-formen och första D-formen) framgår icke av

förslaget, huruvida härmed avses enbart församlingsskolor, d. v. s. ickestatsskolor,

eller örn även vissa skolor av det sistnämnda slaget äro att hänföra

till berörda typer. Man torde emellertid kunna utgå från att det endast

gäller församlingsskolor. Ender denna förutsättning och då läraravlöningarna

vid dessa skolor bestridas på vanligt sätt med 10 procent av grundlönen

för kvinnlig lärare av skoldistriktet och med återstående belopp av förslagsanslaget

till avlöning åt lärare vid folkskolor, synes det vara principiellt

riktigast att, örn statsverket skall åtaga sig kostnaden för övertidsläsning,

vartill statsbidrag eljest icke utgår, sistnämnda anslag anlitas jämväl för

denna utgift. Då en sådan anordning står i strid med nådiga kungörelsen

den 18 september 1918 (nr 760) angående avlöning åt lärare vid folk- och

småskolor samt statsbidrag till sådan avlöning, erfordras riksdagens medgivande

härtill. Emellertid lärer hinder icke möta för Kungl. Majit att, på

sätt skolöverstyrelsen föreslagit, anlita förslagsanslaget till folkundervisningens

befrämjande i rikets nordligaste gränsorter. Någon beräkning av

kostnaderna är icke av överstyrelsen lämnad och lärer för närvarande svårligen

kunna göras, då införandet av övertidsläsningen är avsedd att vara

beroende på skoldistriktens egna beslut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76. ‘

Beträffande förslaget om införande i fortsättningsskolan av undervisning

i finsk läsning och skrivning skulle statsverkets därav betingade utgifter

utföras av dels bidrag till lärares avlönande med liela arvodesbeloppet,

o ”kronor för undervisningstimme, dels i förekommande tall mackorderingsoch

statsbidrag med högst 1 krona 25 öre för lärjunge och dag, dels och

kostnader! för utgivande och tillhandahållande kostnadsfritt vid undervisningen

av en finsk läsebok, beräknad till 6,900 kronor. . .

Yad angår det föreslagna lärararvodet, 3 kronor for undervisningstimme,

är detta högre än det arvode, som utgår enligt § 1 mom 1 av nådiga

kungörelsen den 16 september 1918 (nr 762) angående statsbidrag till avlönande

av lärare vid fortsättningsskolor, sådant detta morn. lyder enligt

■nådiga kungörelsen den 22 maj 1925 (nr 286) eller 2 kronor 50 ore för

undervisningstimme. Något skäl för förhöjningen ar icke anfort. Man torde

kunna stanna vid ett arvode av sistnämnda belopp. Övriga, ovan angivna

poster synas, så vitt det är för statskontoret möjligt att bedöma desamma,

icke eiva rum för erinran. Någon kostnadsberäkning, fransett den finska

läseboken, har med hänsyn till den frivillighet, som beträffande ifrågavarande

undervisning skulle råda, ej heller här ansetts kunna lumnäs. Att

samtliga statsutgifter för ändamålet böra bestridas fran det s. k. tins a

^ Ö\mrstyrehill^hemställer, att Kungl. Majit täcktes dels i överensstämmelse

med framlagda förslag utfärda tre särskilda kungörelsen förevarande ämnen

dels medgiva, att därav betingade kostnader ma utgå fran finska anslaget

dels ock ställa ett belopp av 7,000 kronor till förfogande för utgivande

av lörenämnda läsebok. Av motiveringen framgår, att sistberorda anvisning

anses vara av omedelbart behov påkallad. ... . ,f.. •.

Statskontoret föreställer sig, att Kungl. Majit icke vill vare sig utfärda

några stadganden i förevarande ämnen eller meddela några föreskrifter angående

dispositionen av medel för genomförande av de föreslagna åtgärderna

förr än riksdagen blivit satt i tillfälle att pröva medelsbehovet under det

finska anslaget för budgetåret 1932/1933. Grunderna for användningen av

detta anslag hava visserligen endast i mycket allmänna drag vant underställda

riksdagens prövning, och Kungl Majit har också sedan gammalt ansetts

äga stor frihet i dispositionen av detsamma Da emellertid de ifrågasatta

åtgärderna kunna väntas medföra en målianda icke sa oväsentligt okad

belastning av anslaget, vilket redan vid utgången av budgetåret 1930/1931

utvisade en betydande brist - ett förhållande vilket närmare berores i

statskontorets samtidigt härmed avgivna utlåtande angående beräkningen av

anslaget för budgetåret 1932/1933 - torde Kungl. Majit, ehuru hinder icke

lärer möta för Kungl. Majit att med anlitande av finska anslaget utan liks

dalens hörande vidtaga de föreslagna anordningarna beträffande undervisningen

finna sig böra i sammanhang med äskande av den anslagshöjning,

Som under alla omständigheter lärer vara ofrånkomlig, giva riksdagen tillkänna

vad i nu förevarande ämne förekommit.

För egen del har departementschefen anfört följande:

I enlighet nied de av skolöverstyrelsen och statskontoret framlagda beräkningarna

rörande anslagets storlek finner jag mig -varvid jag medräkna!''

ökade medel för bättre ordnande av Tornedalen» biblioteksväsen — bora

förorda, att det ordinarie förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter, nu ooO.OOO kronor, matte höjas med o0,00

kronor till 600,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

° Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Över skolöverstyrelsens ovanberörda, den 6 november 1931 avgivna förslag

i fråga om undervisningen vid folk- och fortsättningsskolorna inom rikets

nordhgaste gransorter har utskottet ansett sig böra i vederbörlig ordning

införskaffa yttranden från skolråden eller skolstyrelserna i Nedertorneå

Haparanda stads, Karl Gustafs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendo,

Pajala och Muonionalusta, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi och

Vittangi samt Gällivare skoldistrikt ävensom från domkapitlet i Luleå. De

med anledning harav avgivna yttrandena hava såsom bilagor fogats vid detta

utlåtande; och tillåter utskottet sig här att hänvisa till desamma.

Utskottet kan av utredningen i ämnet icke känna sig övertygat örn att

den ifrågasatta höjningen av det till biblioteksväsendet i Tornedalen utgående

anslagsbeloppet för närvarande är erforderlig. Ej heller synes det

utskottet med hänsyn till den därutinnan numera föreliggande utredningen

vara ådagalagt, att det i statsrådsprotokollet omförmälda, av skolöverstyrelsen

framlagda forslaget i fråga örn fortsättningsskolans anordning i förevarande

skoldistrikt och härmed sammanhängande åtgärder äro behövliga eller lämpigä.

å grund av vad sålunda anförts och då i övrigt intet synes vara att

erinra mot de framlagda anslagsberäkningarna, torde det av Kungl. Maj: t

askade anslagsbeloppet böra nedsättas med i avrundat tal tillhopa 10,000

kronor, varigenom anslaget för nästkommande budgetår skulle komma’ att

utgöra o90,000 kronor.

Under åberopande härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, må höja

det ordinarie förslagsanslaget till folkundervisningens befrämjande

i rikets nordligaste gränsorter, nu 550,000 kronor, med

40,000 kronor till 590,000 kronor.

Stockholm den 26 april 1932.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson i Malmö,

iiose» Johansson i Fredrikslund, Walles, Bergström, Andersson i Eliantorp, Thelin

och Pauli; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Jansson i Falun, Olsson i

Bladinge, Holmgren Persson i Fritorp, Jonsson i Eskilstuna, Persson i Falla, Norsell

Jonsson i Revinge, Svensson i Grönvik och Andersson i Prästbol.

Reservation

av herr Pauli beträffande frågan örn höjning av anslagsposten till biblioteksväsendet

i Tornedalen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

9

Bilaga.

Till Riksdagens Statsutskott.

Sedan med anledning av en av statsutskottet gjord framställning statsrådet

och chefen för ecklesiastikdepartementet anbefallt domkapitlet att senast den

31 mars 1932 från skolråden eller skolstyrelserna i Nedertorneå, Haparanda

stads, Karl Gustafs, Hietaniemi, Övertorneå, Korpilombolo, Tärendö, Pajala

och Muonionalusta, Junosuando, Karesuando, Jukkasjärvi och Vittangi samt

Gällivare skoldistrikt inhämta yttranden ävensom avgiva eget utlåtande över

det under punkten 185 av åttonde huvudtiteln i 1932 års statsverksproposition

omförmälda, av skolöverstyrelsen den 6 november 1931 avgivna förslag

ifråga örn undervisningen vid folk- och fortsättningsskolorna inom rikets nordligaste

gränsorter, får domkapitlet, med överlämnande av sålunda infordrade

yttranden, i ärendet anföra följande.

Skolöverstyrelsens förslag avser i huvudsak

1. meddelande av undervisning i finsk läsning och skrivning i fortsättningsskolorna

inom nämnda orter för fortsättningsskolpliktiga barn, vilka av vederbörande

målsmän anmälas till erhållande av sådan undervisning, varande i förslaget

härutinnan avsett, att sagda undervisning skall inrymmas inom dessa

skolors läroplan och upptaga lägst en sjättedel, högst en fjärdedel av undervisningstiden

eller lägst 60 och högst 90 timmar.

Förslaget avser tillika vissa åtgärder beträffande folkskolundervisningen,

tydligen i huvudsak åsyftande att betrygga den helsvenska undervisningens

primära ställning i de nordligaste orternas skolor, i vilket hänseende ifrågasättes

beredande av möjlighet

2. att i undervisningsplanen beträffande folkskolorna i dessa orter medgiva

inrymmande av utav de särskilda förhållandena betingade avvikelser från nu

gällande timplaner och kursplaner samt

3. att anordna särskild förundervisning under högst en månad före den

ordinarie lästidens början för nybörjare i skolor av tredje B-formen och första

D-formen.

Skolöverstyrelsens framställning åtföljes av i nu angivna tre hänseende!*

utarbetade författningsförslag. Härjämte ifrågasätter skolöverstyrelsen anordnande

av utbildningskurser för lärare, vilka skulle meddela här ifrågavarande

undervisning i finska språket, samt ställande till skolöverstyrelsens förfogande

av ett anslag för utgivande av en läsebok för undervisning i finsk läsning i

fortsättningsskolan. Ytterligare framhålles i motiveringen till förslaget behovet,

i händelse av bifall till detsamma, av särskilda inackorderingsbidrag och

lärararvoden för undervisningen ifråga.

I enlighet med av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat

direktiv har generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen Otto Holmdahl

besökt domkapitlet i december 1930 för samråd i ärendet. Den överläggning,

som då ägde rum, skedde på basis av ett utav skolöverstyrelsen utarbetat färdigt

förslag, vilket domkapitlet i frågans dåvarande läge ej ville motsätta sig,

helst domkapitlet ej ansåg sig kunna vinna gehör för sin med 1921 års sakkunniges

förslag sammanfallande ståndpunkt. Emellertid har nu ett nytt

moment tillkommit genom vederbörande skolstyrelsers yttranden. Därigenom

har ställningen blivit bättre klarlagd än förut.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Beträffande de här ovan först angivna tre punkterna i förslaget hava skolråden

eller skolstyrelserna avgivit yttranden, vilka domkapitlet funnit sig böra

för överskådlighetens skull sammanfatta i här nedan lämnad tablå.

Skolrådet i

Svar rörande förslag beträffande

i.

2.

3.

under- visning

i finska

undervisning

förläggande

den komme

inom fort- sättnings- skolans

normala

program

ens i finska

så framt

r till stånd

utanför fort- sättnings- skolans

normala

program

särskilda

tim- och

kursplaner

för folk- skolorna

särskild

förunder- visning för

barn i

folkskolor

av lägre

typ

Nedertorneå..............................

Nej

Nej

Ja

Ja

Ja

Haparanda .................................

Ja l * *)

Ja

Ja

J a

Ja

Karl Gustaf ..............................

Ja a)

Ja

Nej

Ja

Ja

Hietaniemi.................................

Nej

Nej

Ja

Nej

Nej

Övertorneå.................................

Nej

Nej

Ja

Ja

Ja

Korpilombolo.............................

Nej

—

—

Nej

Nej

Tärendö ....................................

Nej s)

Nej

—

Ja

Nej

Pajala .....................................

Nej 4)

—

—

Ja

Nej

Junosuando ................................

Nej

Nej

Nej

Nej

Nej

Karesuando.............................

Nej

Nej

Ja

Ja

Ja

Jukkasjärvi...............................

Nej 5 б)

Nej

Nej

Ja

Nej

Gällivare....................................

Nej o)

Nej

Ja

Ja

Ja

l) Reservation av tre ledamöter (med instämmande av lärarkårens representant), vilka

ansett att distriktet icke beröres av förslaget.

а) Reservation av tre ledamöter (med instämmande av lärarkårens representant), vilka

ansett, att finsk undervisning icke bör ifrågakomma. Skolstyrelsens ordförande avstyrker

på det bestämdaste varje undervisning i finska i skolorna.

s) Reservation av en ledamot, vilken yrkat, att finskan skulle medtagas som frivilligt

ämne i fortsättr.ingsskolan.

4) Skiljaktig mening av en ledamot samt överläraren i skoldistriktet, vilka tillstyrkt dels

införande av frivillig undervisning i finska i fortsättningsskolorna under villkor, att denna

undervisning ej komme att inkräkta på den anslagna minimitiden för undervisning i svenska

och. medborgarkunskap, och dels förslaget örn övertidsläsning för nybörjare i B3 och Diskolor

samt utgivning av en finsk läsebok. Därjämte ha reservanterna föreslagit översättningsövningar

från finska'' till svenska och tvärtom i folkskolans femte och sjätte klasser.

б) Reservation av tre ledamöter, vilka instämt i framställt förslag örn nationella minoriteters

rätt till undervisning på sitt modersmål.

6) Reservation av en ledamot, vilken ansett, att lagförslaget bort tillstyrkas att gälla

även för distriktet, i händelse där skulle finnas en minoritet, som önskade finsk undervisning.

Överläraren K. Leijon har instämt i reservationen.

Haparanda stad är numera att betrakta såsom en svensktalande ort. Statsutskottet

har emellertid i sin skrivelse i ämnet angivit även skolstyrelsens därstädes

yttrande såsom önskvärt, varför sådant infordrats, oaktat styrelsen såsom

svar på en första remiss i ärendet förklarat staden icke beröras av den

föreliggande frågan.

I protokollen eller i särskilda uppgifter finnas angivna namnen å de ledamöter

i respektive skolråd eller skolstyrelse, vilka deltagit i besluten, samt

totalantalet ledamöter i samma korporationer.

Reservationer och särskilda yttranden hava förekommit på sätt även i tablån

angivits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

11

I övrigt tillåter sig domkapitlet hänvisa till innehållet i såväl yttrandena

som från densamma anmälda särmeningar.

När domkapitlet härefter övergår till eget uttalande i ämnet, vill domkapitlet

erinra, hurusom domkapitlet tidigare i frågan till skolöverstyrelsen dea

19 februari 1930 avgivit principiellt yttrande i anledning av utav William

Snell och Edvin Mäkitalo m. fl. folkskollärare i gränsorterna gjord framställning

örn införande i viss utsträckning av finsk undervisning i skolorna inom

samma trakter. I detta yttrande Ilar domkapitlet inledningsvis erinra^ att

den överväldigande delen av befolkningen i den s. k. finnbygden icke hyser någon

som helst önskan i de av petitionärerna angivna riktningar, samt att stämningen

bland det stora flertalet lärare och lärarinnor därstädes stöde i fullständig

överensstämmelse med befolkningens i detta hänseende. Petitionärerna

företrädde i själva verket en försvinnande minoritet såväl bland befolkningen

som bland sina kolleger, även de från barndomen finsktalande, och de i ärendet

hörda folkskolinspektörerna R. Sahlström och B. Karnell hade likaledes ansett

framställningen icke böra vinna avseende.

Härefter har i förenämnda yttrande domkapitlet, efter att på angivna grunder

ha för sin del avvisat av petitionärerna framställda förslag örn meddelande

av undervisning i kristendom under de första skolåren på finska språket, användning

av finskan såsom hjälpspråk jämväl i folkskoleavdelningarna samt

upptagande av finska språket på schemat såsom särskilt undervisningsämne i

femte och sjätte klasserna, anfört, bland annat, följande.

»önskvärdheten av att från barndomen finsktalande gränsbor lära sig att

utan svårighet läsa och även i skrift hjälpligt behandla det dagliga talspråket

i orten vill domkapitlet icke bestrida. Statens medhjälp härutinnan kan möjligen

påräknas i fortsättningsskolan, där det finska språket då skulle upptagas

såsom frivilligt ämne, dock utan någon inknäppning på det ordinarie schemat.

En sådan anordning komme likväl -— även örn den kunde antagas vinna någon

anslutning, vilket på goda grunder kan betvivlas — att möta de största svårigheterna

i det faktum, att kompetenta lärarkrafter härtill icke stå, till buds i

landet annat än i en ytterst begränsad omfattning. Skulle undervisningen ske

på högfinska och ej på tornedalsdialekt, vill domkapitlet påpeka, att emellan

den nuvarande högfinskan och den finska, av svenskan influerade tornedalsdialekt,

som här är allenahärskande, råda så stora skiljaktigheter, att även en

i Tornedalen infödd, från sina tidigaste år finsktalande lärare icke kan utan

särskilda språkstudier sättas till undervisning i finska.»

Domkapitlet hemställde på grund härav att den av William Snell, Edvin

Mäkitalo m. fl. gjorda framställningen icke måtte föranleda _ vidare åtgärd,

dock att domkapitlet härvid lämnade öppen till eventuell framtida lösning frågan

om införande av finska språket såsom frivilligt läroämne i samband med

fortsättningsundervisningen inom de skoldistrikt, där finskan mera allmänt

vore samtalsspråk.

Någon som helst anledning att frångå den sålunda uttalade uppfattningen

finner domkapitlet icke föreligga,

I överensstämmelse härmed kan domkapitlet icke känna sig övertygat örn

bärkraften av de skäl, vilka föranlett skolöverstyrelsen att föreslå förläggandet

av den ifrågasatta undervisningen i finskan inom fortsättningsskolans ordinarie

program, låt vara att förslaget, såsom det utformats, ingalunda avser att

ge riksspråket en försämrad ställning i folkundervisningen utan fastmera en i

sin mån förstärkt ställning. Giltiga skäl att, om än fakultativt, undandraga

det uppväxande släktet i de finsktalande orterna en fortsättningsundervisning

av lika art och omfattning, som kommer svenska barn i allmänhet till del, kan

i varje fall enligt domkapitlets mening icke förebringas. Att vissa bevekelsegrunder,

vilka nu blivit av skolöverstyrelsen åberopade, kunna anföras av be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

skaffenhet att förmå statsmakterna att bestrida kostnaden för meddelande på

lämpligt sätt av finsk modersmålsundervisning åt ungdomen i gränsorterna, i

den mån den därtill frivilligt anmäles, vill domkapitlet icke vedersäga. Men

domkapitlet vill för sådant fall göra bestämt gällande, att denna undervisning

icke bör få inkräkta på den lagstadgade fortsättningsundervisningen, örn den

än kan utan olägenhet anordnas i mer eller mindre nära samband med fortsättningsundervisningen.

Domkapitlet finner icke orsak vara för handen att i detta sammanhang i

vidare mån inlåta sig på den s. k. språkfrågans i finnbygden uppkomst, utveckling

och nuvarande läge, än att domkapitlet önskar framhålla, att frågan icke

har någon resonans hos befolkningen själv utan är densamma påtvingad eller,

med andra ord, att anspråken på finsk undervisning i skolorna icke söka sina

flesta och närande rötter inom de finsktalande orterna själva. Att av dessa

orter ovidkommande hänsyn träffa för dem ovälkomna åtgärder kan icke anses

välbetänkt, och, örn sådana likafullt skulle befinnas lämpliga, böra de icke erhålla

sådan form, att de markera någon åtskillnad mellan dessa bygders invånare

och andra svenska medborgare just på den punkt, där ömtåligheten är

som störst, nämligen skolundervisningen.

Det förtjänar även bemärkas, att inflyttningen av finskt språk över Torneälv

till Sverige varit vida mera omfattande än den av finskt blod. Ännu i senaste

tid har, exempelvis, det finska språket utbrett sig i trakter, särskilt i

Gällivare och Jukkasjärvi vidsträckta socknar, där svenskan och lapskan förut

varit allenarådande. En motsvarande förskjutning har tidigare ägt rum i de

östligare socknarna.

I sin mån bära de nu av skolråden och skolstyrelserna avgivna yttranden

syn för sägen. Den, mestadels i mycket skarp form markerade avvisande inställning

till frågan, som i största utsträckning manifesterats i dessa yttranden,

är dikterad av kommunernas förtroendemän, vilka nästan undantagslöst själva

tala finska i hemmen samt i vardagslag sinsemellan och böra erkännas såsom

goda representanter för inom hemorterna rådande tänkesätt i den angelägenhet,

som statsutskottets remiss i ärendet berör. Yttrandena motbevisa även med all

tydlighet det icke så sällan hörda talet örn det finska tungomålets undanträngda

ställning i gränsorterna. »Finskan behöva vi icke lära oss, den kunna

vi ändå», menar man överallt där frågan kommer på tal. Detta språk är, såsom

redan antytts, för det stora flertalet samtalsspråket och kommer sannolikt

att, vid sidan av riksspråket, som alla tornedalingar äro högeligen angelägna

att lära sig tala, i all framtid här fortleva i folkets mun och älskas såsom ett

modersmål alltid älskas. Det förmedlar i enligt befolkningens egna anspråk

fullt nöjaktig utsträckning den angelägna kommunikationen med befolkningen

på andra sidan älven, liksom svenskan möjliggör i än högre grad önskade och

även ur nationell synpunkt nödvändiga förbindelser med egna landsmän.

Det svenska skolväsendets syftemål sträcker sig emellertid icke längre än

att göra gränsinvånarna förtrogna med det svenska språket därhän, att de bli

tvåspråkiga likt så många andra gränsfolk samt att göra även denna avlägsna

landsända delaktig av svensk kultur. Att, såsom det enligt vad ovan antytts

understundom sker, göra detta liktydigt med ett målmedvetet undanträngande

av finskan, är en förvanskning av avsikten, mot vilken, i mån av behov, kan

framställas den mest berättigade och bestämda gensaga.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och vad domkapitlet tidigare och

nu i ärendet anfört får domkapitlet förty såsom sin bestämda mening på nytt

betona, att, för så vitt finsk undervisning anses genom statsmakternas försorg

böra beredas det uppväxande släktet i gränsorterna, denna undervisning bör

beredas utanför ej blott folkskolans utan även fortsättningsundervisningens lagstadgade

minimitid och alltså även i det hänseendet göras fakultativ.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

13

Det torde efter de avgivna yttrandena från ortens skolmyndigheter ej komma

ifråga, att det av skolöverstyrelsen framlagda förslaget i sin nuvarande lorm

av Kungl. Majit och riksdag godkännes till genomförande. Men även örn sa

icke sker, behöver detta ej innebära, att fragan örn en viss undervisning i

finska språket åt Tornedalens ungdom helt och hållet avskrives. Det linnes

andra vägar att tillgodose det behov, som eventuellt kan föreligga i förevarande

avseende. Sålunda kan undervisningen i finska anslutas till fortsättningsskolan,

exempelvis på det sätt skolstyrelsen i Haparanda, stad antytt, nämligen att för

dem, som önska sådan undervisning, timantalet i vissa fortsättningsskolor utökas

utöver det för samma skolor eljest gällande för att möjliggöra anordnandet

av en fristående undervisningskurs i finska. En annan utväg vore, såsom också

från sina håll antytts, att den meddelades i samband med de bygdekurser, som

med statsmedel anordnas genom bemedling av folkhögskolan i Matarengi. Även

kan man tänka denna undervisning förlagd till särskilda kurser vid nämnda

folkhögskola, anordnade för dem som vilja deltaga däri. Också andra utvägar

torde kunna finnas. I varje fall måste de särskilda kostnaderna, som komme

att krävas, bestridas av statsmedel. .

Domkapitlet kan för sin del icke finna, att fragan i sitt nuvarande skick

är mogen för lösning utan vill föreslå, att den, sa framt den icke helt avvisas,

underkastas vidare utredning.

Vare sig ett beslut i annan riktning än den av domkapitlet nu företrädda

mening kommer att fattas eller icke, lärer ett bifall till vad av skolöverstyrelsen

hemställts vidkommande önskvärdheten av att vidtaga vissa avvikelser från

den gällande timplanen och kursplanen för folkskolorna i gränsorterna böra

anses välbetänkt och icke stå i motsättning till utan motsvara befolkningens

önskemål. .... .

Under förutsättning att undervisning i finska anses böra i någon form införas

i samband med fortsättningsskolan, bör tydligen enahanda inackorderingsbidrag

och lärararvoden beredas för denna undervisning, vilka eljest gemenligen

utgå, och icke något därutöver, varå även statskontoret och några av de

i ärendet hörda skolstyrelserna (skolråden) fäst uppmärksamhet.

Skolöverstyrelsens förslag i vad det avser preparandundervisning för nybörjare

i skolorna av tredje B-formen och första D-formen vill domkapitlet

varmt understödja, örn också förhoppningarna örn ett mera avsevärt resultat

av anordningen tyvärr, på grund av föräldrarnas och skoldistriktens motsedda

ovilja att skilja barnen från hemmen i större utsträckning än nödigt är, icke

torde kunna förväntas.

Ledamoten av domkapitlet, lektorn Lundblad har i ärendet uttalat avvikande

mening, återgiven i närslutet utdrag av domkapitlets protokoll i ärendet.

Luleå den 23 mars 1932.

På domkapitlets vägnar:

O. BERGQVIST.

Albert Carlgren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Utdrag av särskilt protokoll, hållet i Luleå domkapitel

den 23 mars 1932.

§ 1.

Genom remiss på nådigste befallning hade domkapitlet förelagts att senast

den 31 innevarande mars till riksdagens statsutskott avgiva utlåtande över

det under punkt 185 av åttonde huvudtiteln i 1932 års statsverksproposition

omförmälda, av Skolöverstyrelsen den 6 november 1931 avgivna förslag i

fråga örn undervisningen i folk- och fortsättningsskolorna inom rikets nordligaste

gränsorter, sedan domkapitlet dessförinnan från skolråden eller skolstyrelserna

i Nedertorneå, Haparanda stads, Karl Gustafs, Hitaniemi, Övertornå.

Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Muonionalusta, Junosuando, Karesuando,

Jukkasjärvi och Vittangi samt Gällivare skoldistrikt inhämtat yttranden.

Domkapitlet beslöt nu i ärendet underdånigst anföra följande.

Se registratur nr

Ifrån detta av domkapitlets övriga ledamöter beslutade yttrande uttalade

lektorn Lundblad följande skiljaktiga mening:

»V id tidigare diskussioner inom domkapitlet har undertecknad ansett, att

finsk läsning och skrivning icke bör i folkskolan ifrågakomma, så framt ej

en sjunde årsklass samtidigt införes, och att, örn finsk undervisning i fortsättningsskolan

medgives, undervisningstiden bör ökas för de lärjungar, som

begagna sig därav. Vid den överläggning, som ägde rum den 15 december

1930, gav jag dock även tillkänna, att jag funne skolöverstyrelsens förslag

acceptabelt i den mening, att en lösning efter föreslagna linjer vore bättre

än ingen lösning alls. Jag förmår icke nu göra gällande, att jag vid detta

tillfälle skulle lia uppfattat den allmänna meningen i Tornedalen annorlunda

än den sedermera kommit till uttryck.

De starka opinionsyttringarna från de landsdelar, som beröras av de föreslagna

bestämmelserna, böra enligt min mening nu utesluta varje tanke på

finsk undervisning i folkskolan, av vad slag det vara må, liksom ock varje

tanke på obligatorisk undervisning i finska i fortsättningsskolan. Däremot

torde den tillstyrkande minoritet, som i de avgivna yttrandena framträtt,

möjligen utgöra tillräcklig basis för införande i fortsättningsskolan av frivillig

undervisning i finsk läsning och skrivning. Det synes mig emellertid

— mi liksom tidigare — uppenbart, att införandet av ännu ett ämne i fortsättningsskolan

med motsvarande reduktion av timantalet i andra ämnen är

ägnat att minska värdet av fortsättningsskolundervisningen i det hela, och

jag vidhåller således, att utsträckning av tiden för fortsättningsskolundervisningen

i detta sammanhang bör anses påkallad.

I yttrandena hava från några håll uttalats, att inackorderingsbidragen för

nu ifrågavarande lärjungekategori böra utgå efter samma grunder som för

övriga lärjungar. Starka skäl tala givetvis för denna mening, men det synes

mig dock icke alldeles lyckligt att nu pålägga de fattiga skoldistrikten en extra

börda för ett ändamål, vars berättigande från deras sida så kraftigt bestritts.

Helst skulle jag givetvis se, att en utjämning kunde uppnås genom en sådan

höjning av inackorderingsanslagen, att skoldistrikten undfinge full kompensation

jämväl för de lärjungar, som icke komme att deltaga i den nu föreslagna

undervisningen. Nuvarande statsfinansiella situation torde dock icke

vara gynnsam för ett sådant förslag, och jag ser därför för närvarande icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

15

någon framkomlig väg att åstadkomma en sådan, i och för sig önskvärd,

utjämning.

De föreskrifter, som innefattas i § 9 av det av skolöverstyrelsen framlagda

förslaget, synas mig emellertid icke i allo välbetänkta. Meningen borde väl

vara, att skoldistrikten skulle få ersättning för sina merkostnader i anledning

av den ökade centralisering, som kan bliva en följd av den nya anordningen.

Så som bestämmelserna avfattats, är det emellertid icke uteslutet,

att skoldistrikten genom anordnande av finsk undervisning kunna göra en

avsevärd vinst. Om avlägset boende barn inackorderades för svensk undervisning,

ersättas nämligen utgifterna blott till en del, men örn samma larn

inackorderas för finsk undervisning, utgår full ersättning — åtminstone örn

paragrafen tolkas efter sin ordalydelse. Därigenom skulle studierna i finska

erhålla en måhända icke avsedd stimulans.

Paragrafen kunde naturligtvis stiliseras örn, men enligt min mening äro

särskilda författningsbestämmelser angående dessa inackorderingsbidrag knappast

erforderliga. Det anslag för inackordering i skolhem och enskilda hem

av fattiga, avlägset boende skolpliktiga barn, som sedan länge utgått ur förslagsanslaget

till folkundervisningens befrämjande i rikets nordliga gränsorter,

bör hellre så tillmätas, att även här ifrågavarande kostnader kunna

därur bestridas, och det ankommer därefter på den anslagsfördelande myndigheten

att tillse, att vid fördelningen av det utökade anslaget skoldistrikten

å ena sidan hållas skadeslösa för de dem åsamkade merkostnaderna men å

andra sidan heller icke få tillgodonjuta någon opåkallad fördel. För att

åvägabringa en sådan anslagsfördelning behövas inga författningsbestämmelser.

Ett uttalande av riksdagen i den allmänna motiveringen till dess

beslut är direktiv nog. De föreskrifter, som i övrigt erfordras, angående

ordningen för sökande av bidrag etc., kunna innefattas i ett kungl, brev,

innehållande jämväl föreskrifter i de närbesläktade ämnen, som beröras i kungl,

brev den 12/3 1926.»

Som ovan.

ALBERT CARLGREN.

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med

folkskolestyrelsen i Nedertorneå skoldistrikt den 24

februari i932.

Närvarande samtliga 9 ordinarie ledamöter herrar Arvid Öqvist Salmis, Oskar

Enbuske Seskarö, C. Y. Molinder Nikkala, Emil J. Segerlund

Mattila, B. O. Qvarnlöv Nikkala, Markus Forslund Vojakkala,

Emil Pelli Vuono, Sixten Nilsson Seskarö, Gustaf Vikberg

Vuono, samt överläraren Herman Lindvall, lärarkårens representant

H. Juhlin och undertecknad ordförande.

§ I
Domkapitlet

i Luleå hade i resolution av den 4 innevarande februari

månad anmodat folkskolestyrelsen inkomma med yttrande i anledning av

kungl, skolöverstyrelsens den 6 november 1931 avgivna förslag beträffande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

undervisningen i folk- oell fortsättningsskolor inom rikets nordligaste gränsorter.

Efter fägen del av till ärendet hörande handlingar beslöt skolstyrelsen

enhälligt göra följande uttalande:

Mot skolöverstyrelsens förslag till nådiga kungörelser om rätt till vissa

avvikelser från nu gällande timplaner (Bil. 1) samt örn förlängd undervisningstid

för nybörjare vid skolor av tredje B-formen och första D-formen (Bil. 2)

torde, enligt skolstyrelsens samfällda mening, intet vara att erinra.

Vad åter beträffar kungl, styrelsens förslag (Bil. 3) till införande av frivillig

finsk läsning och skrivning inom den nuvarande fortsättningsskolans

ram i nämnda skoldistrikt, syntes det skolstyrelsen, som örn den föreslagna

reformen skulle komma att mer skada än gagna skolan och det andliga kulturarbetet

i dessa gränsorter.

Då skolöverstyrelsen den 5 november 1924 av Kungl. Majit erhöll i uppdrag

att uppgöra förslag till särskild undervisningsplan för dessa skoldistrikt,

hade riksdagen dessförinnan i skrivelse av den 23 maj samma år framhållit,

att en dylik undervisningsplan givetvis bör så utarbetas, att densamma kunde

vid den avslutade folkskolekursen giva samma resultat som den för riket i

övrigt gällande undervisningsplanen. I fråga örn den egentliga folkskolan

har detta riksdagens uttalande beaktats av skolöverstyrelsen, som i sin motivering

för finska språkets utestängande från folkskolan framhåller, »att det

vore uppenbart, att resultatet av folkskolans undervisning skulle högst avsevärt

försvagas, därest, som från något håll yrkats, folkskolans arbetsprogram

belastades med ännu ett ämne, nämligen finska».

Kungl, styrelsen anser, att undervisningsresultatet i folkskolan skulle avsevärt

försvagas, örn timplanen belastades med finska språket, men föreslår

samtidigt detta ämnes upptagande i fortsättningsskolan med framhållande, att

denna skolas undervisningsresultat icke skulle försämras härigenom. Men är

det så, att finskan skulle försvaga undervisningsresultatet i folkskolan, så

torde den göra detsamma jämväl i fortsättningsskolan, och kanske relativt

mera i denna, vars tid är så knappt tillmätt. Yad Nedertorneå fortsättningsskolor

beträffa fördelas tiden på folkskoleinspektörens förslag med 240 timmar

till den praktiska delen med arbetskunskap och 120 timmar till den

teoretiska delen, som omfattar undervisning i ämnena svenska språket och

svensk medborgarkunskap. Örn nu finska språket skulle tilldelas 60—90 timmar

av dessa 120 disponibla skulle svenska språket och medborgarkunskap

(och övriga ämnen) få åtnöjas med 30—60 timmar tillsammans för elever,

som välja finska. Medgivas måste, att fortsättningsskolans undervisningsresultat

genom en dylik anordning skulle försvagas, och ungdomen, som väljer

finska, skulle icke erhålla lika omfattande kunskaper i svenska språket och

svensk medborgarkunskap som ungdomen på andra orter i vårt land, där

liknande frihet till val av ämnen utanför den nu för riket gällande arbetsplanen

för fortsättningsskolorna icke beredes. Då finska språkets införande

i Tornedalens fortsättningsskolor alltså av allt att döma skulle komma att

för den ungdom, som ålägges välja finska, försvaga undervisningsresultatet

i för en blivande svensk medborgare så betydelsefulla ämnen som svenska

språket och svensk medborgarkunskap och därigenom jämväl bleve en åtgärd,

som stöde i strid med bl. a. bestämmelserna i § 1 mom. 1 och § 18

morn. 1 i gällande fortsättningsskolestadga samt med av riksdagen givna

direktiv, hoppas skolstyrelsen, att kungl, skolöverstyrelsens anhållan om rätt

att införa och bekosta fakultativ undervisning i finsk läsning och skrivning

i ifrågavarande skoldistrikt måtte av riksdagen avslås. Det vore icke heller

rätt att i strid mot en så gott som enhällig folkopinion börja experimen
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets titlåtande JVr 76.

17

tera med undervisning i finska språket i skolorna i denna del av vart land,

där man allmänt önskar oell behöver blott mer undervisning i svenska språket.

Finska anser man sig kunna tillräckligt förut.

Det synes skolstyrelsen, som örn man vid arbetet för införande av finska

språket i gränsbygdens fortsättningsskolor icke tänkt sig in i den tillämnade

reformens konsekvenser. Man Ilar ock tydligen sett på denna sak som en ren

skolfråga, vilket den ju egentligen borde få vara. Men tyvärr är den icke

enbart detta utan nationella strävanden äro mot vår vilja sammanknippade

härmed, och vi måste se verkligheten sådan som den är.

Låt oss tänka oss, huru det koinme att gestalta sig omkring denna tillämnade

reform i någon av våra gränsbyar, örn finska språket blivit valfritt

ämne i byns fortsättningsskola. Ingen av barnen torde självmant vilja välja

finska, och helt få bland målsmännen till att börja med. Men intresset för

saken ökas nog så småningom genom olika inflytelser. Resultatet blir, att

en del barn anmodas välja finska. Därmed delas barnen i byns skola i 2

grupper, de som valt finska och de som icke gjort det. Grupperna komma

troligen att heta »svenskar» och »finnar», kanske t. o. m. »äktsvenskar» och

»äktfinnar». Frågan om språk och ras väckes till liv i de örn sådana ting

förut omedvetna barnasinnena. Ras- och språkfrågan, som förut fanns varken

bland barn eller äldre, så att säga inympas nu genom dessa myndigheternas

åtgärder in i barnasinnena, in bland lärarna, in i skolan, där den sedan

irriterar barn och lärare, samt vad tiden lider, växer, och därifrån den

sedan med den avgående ungdomen strömmar ut i byn och bygden för att

därstädes utvecklas vidare till »väckelse» i språkligt och nationellt avseende.

De finska nationalisternas närmaste mål är att »väcka», att få till stånd

en ras- och språkfråga i den svenska Tornedalen,_ om ock obetydlig att börja

med, men som längre fram kunde utvecklas till sådan betydelse, att den

kunde göras till föremål för internationellt intresse såsom en s. k. minoritetsfråga.

Och skulle de få hjälp i detta arbete av våra intet ont anande myndigheter,

böra de känna sig nöjda. Ty den föreslagna åtgärden har såsom redan

framhållits tyvärr det med sig, att den bereder möjlighet för _ den s. k. rasoch

språkfrågan att med dess strid och elände på ett behändigt sätt genom

skolorna och barnen inplanteras i vår bygd. Må vi därför hinka på konsekvenserna

av denna till synes så oskyldiga och betydelselösa åtgärd.

Göra vi det, så synes det folkskolestyrelsen, att den för sin del icke kan

taga på sig ansvaret att medverka till åtgärder, som av allt att döma komma

att skada vår hembygd och dess folk. Nedertorneå folkskolestyrelse kan

därför ej annat än yrka avslag på skolöverstyrelsens framställning örn rätt

att anordna och bekosta fakultativ undervisning i finsk läsning och skrivning

i skoldistrikten i rikets nordligaste gränsorter.

Nedertorneå skoldistrikt bör i varje fall undantagas från eventuella föreskrifter

till förmån för finska språkets införande i gränsbygdens skolor.

Skulle Kungl. Majit och riksdag ändock av någon anledning vilja bereda

möjlighet för det uppväxande släktet i gränsbygden att erhålla undervisning

i finska språket, så tager skolstyrelsen sig härmed friheten framhålla som

sin åsikt, att behovet av dylik undervisning icke är större, än att det kan

täckas med ambulerande kortare kurser i finsk rättskrivning, erbjudna den

mera vuxna ungdomen, som av en eller annan anledning kunde anse sig

vara i behov av dylik kunskap. Denna undervisning kunde enklast och med

minsta kostnad, men ändock nöjaktigt, anordnas genom anknytning till de

i gränsbygden redan förefintliga ambulerande statliga bygdekurserna.

Till protokollet skulle jämväl antecknas, att skoldistriktets lärarkår är

i denna fråga fullt enig med folkskolestyrelsen enligt dess uttalande å lag
Bihantj

till riksdagens protokoll 1032. ti sand. 40 haft. får 16.) Trio:!»'' 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

stadgat sammanträde den 11 december 1931, varav protokollsutdrag skulle

detta skolstyrelsens yttrande bifogas.

§6.

Till justeringsmän utsågos herrar Segerlund och Pelli.

År och dag som ovan.

G. FORSSTRÖM,

ordförande.

Justerat:

Emil Segerlund. Emil Pelli.

Utdragets riktighet bestyrkes:

G. Forsström,

ordf.

Utdrag ur protokoll, fört vid lagstadgat sammanträde

med skolråd och lärarkår i Nedertorneå skoldistrikt

i Församlingshemmet i Haparanda fredagen

den 11 december 1931.

§5.

Med anledning av kungl, skolöverstyrelsens förslag till Kungl. Maj:t örn

införande av finsk språkundervisning i fortsättningsskolorna i Tornedalen,

vilket förslag torde bli remitterat till skolråden för yttrande, anhöll skolrådet

att lärarkåren måtte uttala sin mening örn nyttan och behovet av

denna undervisning.

Efter en ingående diskussion beslöt lärarkåren enhälligt uttala sig mot

införande av undervisning i finska språket vid fortsättningsskolorna, emedan

det måste anses vara skadligt för det svenska språkets utbredning och utveckling

i Tornedalen och även verka nedbrytande på det arbete för svenska

språkets inlärande, som pågått fyrtio års tid.

Tornedalsbefolkningen kan finska fullt ut, vad den behöver, och örn någon

enskild person har behov av grundligare kunskap i finska språket, kan denna

kunskap förvärvas på samma väg som kunskap i andra språk.

Bom ovan.

Å skolrådets vägnar:

G. FORSSTRÖM,

ordförande.

Herman Lindvall,

Överlärare.

Rätt utdraget betygar:

Herman Lindvall.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76,

19

Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde med

folkskolestyrelsen i Haparanda den 20 februari

1932.

Närvarande: Fröken O. Nordlander, fru H. Burman, herrar G. Forsström,

C. O. Persson, A. Sammuli, lärarkårens representant fröken

S. Littiäinen, Överlärare K. E. Sandström och undertecknad.

§ I
Domkapitlet

hade infordrat folkskolestyrelsens yttrande över av kungl,

skolöverstyrelsen den 6 november 1931 avgivna förslag ifråga örn undervisning

i folk- och fortsättningsskolor inom rikets nordligaste gränstrakter.

Vad förslaget i sin helhet beträffar, hade skolstyrelsen intet att däremot

erinra. Då bil. 3, rörande undervisning i finska i fortsättningsskolor, ej

synes beröra Haparanda skoldistrikt, hade styrelsen intet att i frågan

anföra.

Fru H. Burman anhöll att få till protokollet antecknat »att hon yrkat på

att skolstyrelsen skulle uttala sig i frågan».

Som ovan

Hugo Tenerz.

Pått avskrivet betygar å tjänstens vägnar:

Hugo Tenerz.

Avskrift av protokoll, hållet vid sammanträde med

folkskolestyr elsen i Haparanda den 16 mars 1932.

Närvarande: Fabrikör C. O. Persson, redaktör A. Sammuli, byggmästare

J. H. Svanberg, telegrafkommissarie G. Lidén, seminarielärarinna

O. Nordlander, stationskarl H. Paulsson, trafikbiträde

O. W. Strandberg, lärarkårens representant fröken

S. Littiäinen, Överlärare K. E. Sandström samt undertecknad

rektor H. Tenerz.

§ 1.

Sedan folkskolestyrelsen i Haparanda den 20 februari 1932 avgivit yttrande

över av kungl, skolöverstyrelsen den 6 november 1931 till Kungl.

Maj:t avgivna förslag ifråga örn undervisning i folk- och fortsättningsskolor

inom rikets nordligaste gränstrakter, hade domkapitalet ånyo remitterat

handlingarna i berörda mål till folkskolestyrelsen med anmodan att skyndsammast

inkomma med förnyat yttrande i ärendet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Folkskolestyrelsen beslöt enhälligt att under vidhållande av sitt den 20

februari 1932 fattade beslut tillstyrka bifall till kungl, skolöverstyrelsens

förslag till kungörelse rörande jämkningar i kungörelserna den 31 oktober

1919 och den 29 juni 1921 angående undervisningsplan för rikets folkskolor

(bil. 1) samt till kungl, skolöverstyrelsens förslag till bestämmelser för bekostande

med statsmedel av övertidsläsning i vissa skolformer (bil. 2).

Då domkapitlet genom resolution den 14 mars synes yrka på, att även

Haparanda folkskolestyrelse toge ståndpunkt till frågan örn införande av

frivillig undervisning i finska språket i fortsättningsskolan inom de i bil. 3

angivna skoldistrikten, trots att Haparanda skoldistrikt ej räknas till de

områden, som beröras av förslaget, beslöt styrelsen på förslag av byggmästare

J. H. Svanberg med 4 röster mot 3 att även i denna punkt tillstyrka

bifall till kungl, skolöverstyrelsens förslag örn införande av omnämnda

undervisning i fortsättningsskolan samt att uttala önskvärdheten av att de

finsktalande skoldistrikten för undvikande av all inskränkning i tiden för

undervisning i svenska språket utnyttjade de möjligheter till utökning av

minimiantalet timmar i berörda ämne, som stadgan för fortsättningsskolan

medgiver.

En ledamot nedlade sin röst.

Mot beslutet anmälde seminarielärarinna O. Nordlander, trafikbiträde

O. W. Strandberg och stationskarl H. Paulsson, vilka yrkat på avslag å

kungl, skolöverstyrelsens förslag, reservation under framhållande, att folkskolestyrelsen

i Haparanda ej hade skyldighet att befatta sig med frågan,

då Haparanda skoldistrikt icke berördes av förslaget.

Folkskollärarinna S. Littiäinen anhöll att till protokollet få antecknat,

att hon biträdde reservationen.

Överlärare K. "W. Sandström anhöll likaledes att till protokollet få antecknat,

att han biträdde majoritetens beslut med angivet villkor, att de

till undervisning i finska anslagna timmarna kompenserades genom utökning

av motsvarande antal timmar i svenska språket.

§ 2.

Att justera dagens protokoll utsågos herrar G. Lidén och A. Sammuli.

Som ovan

Hugo ''lener,?.

Justeras:

G. Lådén. A. Sammuli.

Rätt avskrivet betygar i tjänsten

Hugo Tenerz.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

21

Protokoll fört vid skolstyrelsens i Karl Gustafs

skoldistrikt sammanträde den 23 februari 1932.

Närvarande: R. Stjernberg, Eman. Pesula, C. H.

Bucht, L. Lahti, K. J. Iivari, Jonas Frankki, Anton

Kerttu, suppleanterna J. P. Styrman och Anton

Pellijeff samt lärarkårens representant Laila Wuolikainen.

§ 4.

Skolstyrelsen hade nu att taga ställning till den av högvördig^ domkapitlet

för dess yttrande insända remissakten angående finska språkets införande

som läroämne i de finsktalande församlingarnas fortsättningsskolor.

Beträffande de två första bilagorna i nämnda aktstycke hade skolstyrelsen

ej något att erinra emot.

Men angående bilaga 3 i remissakten utspann sig en livlig och saklig

diskussion.

Det framhölls å ena sidan bland annat vådan av sammanblandning av

två så olikartade språk som svenska och finska under barnens folkskolestadium.

Fortsättningsskolan utgör slutstenen i barnens folkskoleundervisnings

byggnad. Skall då undervisning i finska språket inpassas i denna avslutning,

måste en sådan åtgärd innebära en förvirring och förryckning av

sammanhanget mellan de dittills under stor möda och uppoffringar både

från stat och kommun samt från enskilda (arbetsstugor) vunna resultat.

Enär barnen i Tornedalen numera äro tvåspråkiga och det aldrig kan

tänkas, att en ändring beträffande språket i gränsförsamlingar någonsin kommer

att ske, är det väl onödigt att nedlägga tid och pengar på en särskild

undervisning i finska språket, vilkets kunskapsvärde för tornedalsbefolkningen

i gemen från praktisk synpunkt sett ej på något sätt kan uppväga

eller rättfärdiga de nackdelar, som ett dylikt samröre måste innebära. Däremot

finnes det ingenting som hindrar, att kurser i finska språket anordnas,

sedan skolplikten är över, och ungdomen vunnit den mognad, att den kan

tillgodogöra sig undervisningen och att denna ej mera inkräktar på de egentliga

skolämnen i en skolpliktig lärjunges lugna och harmoniska utveckling

och framåtskridande i de ämnen, som föreskrivas i folk- och fortsättnings -

skolstadgan. . . , ,,

Av remissakten framgår vidare, att undervisningen i finska språket latt

en betänklig premierad ställning beträffande statsbidrag för inackordering av

avlägset boende barn, vilka anmälas till deltagande i ämnet finska språket.

Fördelningen per capita av anslaget för inackordering, som hittills beviljats

denna församling, har rört sig mellan 50—60 öre per dag och barn. Församlingen

har mången gång måst träda hjälpande emellan. Denna omständighet

kan lätt få oberäkneliga och tråkiga följder, därest en ändring härutinnan

ej sker. Dels komma de målsmän, som ej anmäla sina barn till

finsk undervisning men likväl äro berättigade till inackorderingsbidrag, att

känna sig tillbakasätta och dels kan detta så rundligt tilltagna bidrag hos

de andra målsmännen verka alltför starkt lockande att anmäla sina barn till

den finska undervisningen, ehuru de i själ och hjärta ej skulle vilja veta av

detta samröre. Därtill kommer, att möjlighet för en obehörig agitation

ingalunda är utesluten.

De av ledamöterna, som ej gillade denna åsikt i frågan, framlioilo biand

annat att kunskaper och färdigheter i alla ämnen kunna meddelas barnen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

pa vilket språk som keist, blott barnen lärt sig undervisningsyiråket. För

de flesta av tornedalsbefolkningen utgör finskan modersmålet. Undervisning

ock kunskap i detta språk borde därför ej avskräcka ej heller förhindras av

någon eller anses som mindervärdigt, ock därför bör finskan införas som

undervisningsämne i fortsättningsskolan.

Efter diskussionen företogs omröstning i frågan. Den gav vid handen,

att fyra röster avgåvos för undervisning i finska språket i enlighet med remissakten

och tre röster mot densamma. Två ledamöter nedlade sin röst.

Skolstyrelsen beslöt sålunda med en rösts majoritet uttala sitt bifall till

remissakten angående finsk språkundervisning.

Mot detta skolstyrelsens beslut ingavs en reservationsskrivelse, som bifogas.

Ordföranden meddelade, att han kommer att avgiva en personlig skrivelse

i frågan.

§ 13.

Att justera dagens protokoll utsågos J. P. Styrman och C. H. Bucht.

Dag som ovan

VIKTOR WIKSTRÖM.

Ordf.

Justerat:

J. P. Styrman. Carl H. Bucht.

Justeringen delgiven i Karl Gustafs kyrka söndagen den 28 februari 1932

av Sigv. Johansson.

Rätt utdraget betygar

Viktor Wikström.

Med anledning av domkapitlets resolution angående inhämtande av yttrande

över skolöverstyrelsens förslag örn införande av undervisning i finska

språket i fortsättningsskolan få undertecknade härmed anföra som sin åsikt,

att finsk undervisning i fortsättningsskolan inte skall ifrågakomma, enär åtgärden

_ ej anses överensstämma med önskemålen hos det stora flertalet av

befolkningen och ej heller med de uttalanden, som tidigare gjorts av många

skolradsledamöter och ett stort antal lärare i flera tornedalssocknar. Skulle

finskan emellertid införas, anse vi att den under inga förhållanden får inkräkta

på de övriga ämnena — såsom svenska, medborgarkunskap och

arbetskunskap i yrkesbestämda fortsättningsskolor — utan läggas helt utanför

den lagstadgade lästiden för fortsättningsskolan. Vi få därjämte framhålla

vikten av att kommunen ej pålägges några särskilda kostnader för anordnande

av finsk undervisning, vilken ej tillkommit på dennas önskan eller

initiativ, samt att hänsyn även bör tagas till att barn, som undervisas i

finska, ej av staten beredes någon gynnad ställning framför andra elever

genom erhållande av högre inackorderingsbidrag eller dylikt.

Carl H. Bucht. C. Anton Pellijeff. Budolf Stjernberg.

Laila Wuolikainen.

Lärarkårens representant

i skolstyrelsen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

23

Till vederbörande myndigheter!

Inlägg i Tornedalens språkfråga.

De lokala skolmyndigheterna i Tornedalen samt i de övriga församlingar

i den s. k. finnbygden, där svenska och finska talas av befolkningen, ha i

dessa dagar haft det tvivelaktiga nöjet att säga sin mening i en fråga, som

redan ligger på riksdagsbordet och kan sålunda anses som redan avgjord.

Frågan gäller som bekant finska språkets införande som undervisningsämne

i våra fortsättningsskolor. Varför lia lokalmyndigheterna och, bäst av allt,

befolkningen själv, ej blivit åtspord förr?

Remissakten som den nu föreligger består av tva halvark med fardiga

paragrafer. Se där allt! Var god och skriv under! Vi hade dock väntat

oss en annan form för detta aktstycke, som i sin nuvarande struktur måste

innebära ett djupt ingrepp i tornedalsbefolkningens fria vilja och val.

Detta lilla aktstycke är ett historiskt dokument, som skall även domas

av den historia, som tornedalens folk och dess unga släkte själv skall skriva.

Det skall aldrig glömmas av det ojämförligt största antalet fäder och mödrar

i vår egen dal. . . .. .

Så enkel och självklar som denna fråga synes vara i remissakten ar den

likväl icke. Det står visserligen på papperet, att endast »V6 eller högst V4»

av lästimmarna i fortsättningsskolan får användas för undervisning i finsk

läsning och skrivning, men i verkligheten kommer detta att betyda en hel

del annat, som ej tagits med i beräkningen eller varom vederbörande varit

i ofullständig okunnighet. Jag vågar påstå detta därför att jag varit i en

intimare beröring med denna fråga och dess egentliga mening och innebord

än kanske de flesta av dem, som format remissakten och som tidigare och

nu i dessa dagar skrivit i tidningarna örn densamma.

Alltsedan 1919 har undertecknad under min tidigare tjänstgöring otaliga

gånger varit i tillfälle att åhöra samtal och föredrag, som hållits av man i

ansvarsfull samhällställning både i stat och kommun, varvid jag fått den

mest oförbehållsamma deklaration örn vad meningen är och vart man ytterst

vill komma med denna »språkfråga» i Tornedalen.

Skulle denna underlagts befolkningens eget fria domslut, hade den for

länge sedan varit ur dagordningen från våra egna myndigheters sida, men

lia de, som utgöra primus motor i detta fullkomligt opåkallade ovasen örn

påvens skägg, aldrig vågat ifrågasätta, nämligen Aitofinnarna själva. Av de

föredrag, jag varit i tillfälle att åhöra både av akademiskt bildade och andra

ledande personligheter, var det ingen svårighet att avläsa, var ankaret för

denna språkfrågas yttersta syften var fästat. Det låg redan då bakom Kirunavaara.

En aktad, akademiskt bildad man yttrade vid ett tillfälle, varvid vi

några svenskar voro närvarande och blevo vederbörligen tilltvålade: »Innan

Finlands gräns i väster utgöres av Kalixälv sluta vi icke!» Uttalanden som

det nu citerade och mycket annat att förtiga lia otaliga gånger utslungats i

ansiktet på mig av män, som vetat vad de sade och vad de buro i skölden

och vilkas ord man har rätt att taga fasta på.

För en tid sedan var Finlands »framtidskarta» tryckt i ett par svenska

tidningar. Det må ingen inbilla sig, att den kartan ritats på skämt! Jag

Ilar den framför mig nu. När man betraktar den, är man frestad att dia

på munnen, men — »skrattar bäst som skrattar sist!»

Emellertid lia vederbörande församlingars skolstyrelser nu sagt sitt ord,

men rimligtvis kan detta ej betyda annat än några personers uttalanden och

svar i en mycket koncentrerad protokollsstil till dem, som lia att säga det

sista ordet i denna fråga. Men skulle det avgörande ordet bliva en lag, låt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

vara frivillig i sitt krav på efterrättelse, kommer denna gest åt öster att i

sina yttersta konsekvenser a,v skiftande art att innebära ett alltför stort offer

Titan praktiskt vederlag på tornedalsbarnens och ungdomens bekostnad i

deras lugna oell harmoniska utveckling och strävan mot det mål, som de

helst av allt vill nå och redan nått: Att få känna sig som ett med Sverige

och dess folk, dess forntid, nutid och framtid och att i ostörd ro själv få

forma sin egen hembygds historia, dikterad av ett svenskt hjärta. Tornedalen^

ungdom kanner, tänker och vill så! Sen må utomstående tänka och

handla hur de vilja! Men deras vilja och mening i denna sak kan aldrig

sammanlänkas med vår ungdoms gemensamma strävan för sin andliga tillväxt

som svensk man och kvinna.

En vädjan blott! Låt oss få sköta denna fråga själva i ro! Den är i

verkligheten oerhört enkel, den löser sig själv, ty — vi ha inqen språkfråga

att lösa.

Finska språket lever och skall leva i Tornedalen med naturlagens säkerhet.

Ingen tornedaling, som är mäktig detta språk för sitt behov, skall

någonsin med ringaktning tala örn det och vad det har att giva av värde.

Men ett är visst, och det är, att varje paragraf örn än så frivillig till sin

natur kommer för de allra flesta av målsmännen och hela vår ungdom alltid

att få en bismak av knutpiska för svenska ryggar.

Vill staten kosta på särskilda kurser i finska språket, så har ingen emot

det. Men intet samröre i våra skolor! Det skulle föra oss tillbaka femtio år.

Karungi den 1 mars 1932.

VIKTOE WIKSTRÖM.

Ordf. i Karl Gustafs skolstyr.

Utdrag av protokoll, fört vid sammanträde med

skolstyrelsen i Hietaniemi den 14 februari 1932.

§ 4‘

. Med anledning av Domkapitlets resolution den 4 februari 1932 angående

inhämtande av yttrande över Skolöverstyrelsens förslag den 6 november 1931

örn införande av undervisning i finska språket i fortsättningsskolorna inom

rikets nordligaste gränsorter, beslöt skolstyrelsen enhälligt göra följande uttalande

:

Införandet av finsk läsning och skrivning som undervisningsämne i fortsättningsskolorna

inom rikets nordligaste gränsorter anser skolstyrelsen ej

hava bort ifrågakomma, då denna åtgärd med all tydlighet ej synes överensstämma

med önskemålen hos det stora flertalet av befolkningen och ej

heller med de uttalanden, som tidigare gjorts av många skolrådsledamöter

och ett stort antal lärare inom flera tornedalssocknar.

Skall finskan emellertid införas i fortsättningsskolorna och planen sålunda

förverkligas, vill skolstyrelsen som sin mening framhålla, att finskan ej bör

nämnvärt fa inkräkta pa de övriga ämnena eftersom exempelvis i yrkesbestämd

fortsättningsskola, som finnes i skoldistriktet, inskränkning av timantalet

för ämnena svenska och medborgarkunskap svårligen kan göras och

med avseende på arbetskunskap ej heller vore önskvärd, vilket sistnämnda

amne i många fortsättningsskolereglementen upptager 2/a av hela undervisningstiden,

utan skulle lämpligen den finska undervisningen örn möjligt

läggas utanför den lagstadgade lästiden för fortsättningsskolan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

25

För övrigt vill skolstyrelsen betona vikten av att kommunerna ej påläggas

några kostnader för anordnande av den finska undervisningen, vilken ej

tillkommit på deras initiativ, samt att hänsyn även vidare bör tagas till att

barn, som undervisas i finska, ej av staten beredas någon gynnad ställning

framför andra elever genom erhållande av högre skolinackorderingsbidrag

eller dylikt.

Som ovan

E. A. HEDLUND.

Justerat:

Alex. Alexandersson. G. S. Holte.

Publ. den 21/2 1932.

Rätt utdraget betygar:

E. A. Hedlund.

ordf.

Utdrag av protokoll vid Övertorneå skolstyrelses

sammanträde den 25 februari 1932.

Närvarande: samtliga skolstyrelseledamöter: Hemmansägaren Johannes

Mettävainio, Jänkisjärvi, kronojägaren J. E. Grym, Svanstein, hemmansägaren

Allan Aasa, Juoksengi, länsskogvaktaren K. Y. Malmström, Kuivakangas,

hemmansägaren J. B. Mattila, Haapakylä, rektorn C. Er. Carlström,

Matarengi, kontorschefen Viktor Styrman, Matarengi, kyrkoherden Per

Boreman, Matarengi, snickaren Isak W. Lundberg, Matarengi jämte lärarkårens

representant folkskolläraren Karl Rydberg, Matarengi.

§ 2.

Domkapitlet hade genom resolution den 4 innevarande månad infordrat

skolstyrelsens yttrande i anledning av ett av skolöverstyrelsen den 6 november

1931 avgivet förslag till Kungl. Majit rörande undervisningen i folkoch

fortsättningsskolorna inom rikets nordligaste gränsorter.

Skolöverstyrelsen föreslår för det första: att smärre avvikelser må kunna

göras i nu gällande undervisningsplan vid de egentliga folkskolorna i den

mån sådana jämkningar äro önskvärda med hänsyn till de särskilda ortsförhållandena.

Skolstyrelsen hade intet att invända mot detta förslag.

För det andra föreslår skolöverstyrelsen att vid de mindre folkskolorna

(första D-formen) må efter skolstyrelsens beslut kunna införas särskild undervisning

för nybörjare med statsbidrag för högst en månad.

Mot detta ''förslag hade skolstyrelsen ej heller något att erinra.

Skolöverstyrelsen föreslår för det tredje att undervisning i läsning och

skrivning av finska språket skulle införas i den nu befintliga fortsättningsskolan

för de fortsättningsskolpliktiga, som av vederbörande målsmän därtill

anmälas.

Skolstyrelsen beslutade göra följande uttalande: Enär det överväldigande

flertalet målsmän, efter vad utrönas kunnat, icke önska någon undervisning

i finska men hysa livliga förhoppning örn att deras barn få den av alla högt

skattade förmånen att lära sig svenska språket så väl som möjligt och ofta

uttala sin glädje över att den uppväxande ungdomen numera efter stora

uppoffringar av stat och kommun börjar behärska svenska språket, synes

intet verkligt behov förefinnas att med anordnande av finsk undervisning

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

ytterligare betunga det redan nog så krävande skolarbetet och belasta den

redan till bristningsgränsen anlitade statsbudgeten.

riksdagens bestämda förväntan att folkundervisningen i rikets nordligaste

gränsorter komme att giva samma resultat, som i den allmänna undervisningsplanen

för- liela riket avses, gäller väl även fortsättningsskolan, ty någon

annan förväntan torde hos den icke förefinnas rörande denna skolform.

Men redan den av skolöverstyrelsen ifrågasatta tiden */« eller minst 1/B

av fortsättningsskolans till 360 timmar begränsade tid skulle minska tiden

för och därmed resultatet av den svenska undervisningen och detta i ämnen,

som ansetts nödvändigare än andra, då just för dessas skull barnens skolplikt

förlängts med två år för genomgående för fortsättningsskolan, nämligen

svenska, medborgarkunskap, slöjd, husligt arbete o. d.

Skall emellertid den finska undervisningen lära barnen att något så närordentligt

läsa och skriva riktig finska, såsom förslaget synes avse, så skulle

hela fortsättningsskoltiden behövas därtill och sålunda intet av de ursprungligen

oumbärliga ämnena medhinnas.

Betänkligare synes emellertid förslaget att gynna den finska undervisningen

med 50 öre högre timlön för lärare däri än i andra ämnen och 1.2 5

kronor inackorderingsbidrag per dag åt barn, som deltaga däri och ha lång

skolväg. Detta är så mycket mer överraskande som statens inackorderingsbidrag

för folkskolan minskades senaste budgetår med tiotusentals kronor

för Tornedalen. Inom Övertorneå skoldistrikt måste sålunda inackorderingsbidraget

sänkas till 60 öre per dag och hade måst sänkas ännu mer, örn

icke skoldistriktet beviljat extra anslag med cirka 1,500 kronor. Detta i

själva folkskolan, och för den nuvarande svenskläsande fortsättningsskolan

lämnar staten intet inackorderingsbidrag. Genom den större dagpenningen

skulle väl en del fattiga föräldrar lockas att sända sina barn till den finska

undervisningen för att under tiden få dem försörjda i en svår tid. Att så

med svenska statens medel locka svenska undersåtar till finsk undervisning

mer än till svensk sådan, torde sakna motstycke.

Men ännu värre konsekvenser torde följa: Målsmännen skulle givetvis

och det med all rätt begära lika stort inackorderingsbidrag för barnens deltagande

i den övriga undervisningen. Men sådana bidrag kunna omöjligen

utbetalas, om icke statens bidrag ifråga, i stället för att, som skett, sänkas,

minst fördubblas. Så skulle skolstyrelsen beredas utomordentliga svårigheter

att få barnen att ordentligt bevista den med mindre bidrag belönade

svenska undervisningen i nu befintliga skolor, vilket vore en utveckling

tillbaka, nu då man med stora svårigheter fått till stånd en ordnad skolgång.

På grund av allt detta anser skolstyrelsen sig icke kunna annat än bestämt

avstyrka det av barnens målsmän icke begärda och kostsamma experimentet,

vars konsekvenser kunna bliva ödesdigra nog.

Skulle den föreslagna finska undervisningen ändock införas, så bör den

icke på något sätt få inkräkta på förutvarande ämnen och varken genom

högre inackorderingsbidrag eller lärarlöner eller annorledes gynnas framför

annan undervisning.

Ä skolstyrelsens vägnar

PEE BOREMAN.

ordf.

Justerat:

Isak V. Lundberg. Viktor Styrman.

Rätt utdraget intygar

Per Boreman.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

27

Utdrag ur

Korpilombolo

1932.

protokoll, fört vid sammanträde med

församlings skolstyrelse den 5 februari

§ 16.

Domkapitlet i Luleå bade översänt till skolstyrelsen för yttrande det av

kungl, skolöverstyrelsen den 6 november 1931 avgivna förslaget angående

undervisning i folk- och fortsättningsskolor inom rikets nordligaste gränsorter,

och beslöt skolstyrelsen med anledning härav att avgiva följande yttrande:
att

Korpilombolo skolstyrelse anser att den nu gällande timplanen ej bör

ändras,

att det synes skolstyrelsen icke behövligt att före terminens början lärjungarna

i l:a klass undervisades någon tid ensamma, alldenstund dessa

bäst tillägna sig kunskap i svenska språket genom att åhöra de äldre barnens

undervisning i sagda ämne,

att undervisningen i finska språket för ett par decennier sedan möjligen

haft någon praktisk nytta för eleverna, men att undervisningen i nämnda

språk icke för närvarande kan anses av behovet påkallad, och att därför

skolstyrelsen för sin del vill avstyrka varje undervisning i finskan i folkoch

fortsättningsskolorna, och

att i anledning härav inga medel beviljas till utarbetande av finsk lärobok

för fortsättningsskolan.

Som ovan.

E. A. SAMUELSSON.

Ordf.

J usterat:

Einar Burman. Amanda Jonsson.

Rätt utdraget ur det justerade protokollet, intygar:

E. A. Samuelsson.

Skolstyrelsens ordf.

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med

Tärendö församlings skolstyrelse den 20 februari

1932.

§ I
Föredrogs

domkapitlets resolution av den 4 februari d. å. vari infordras

skolstyrelsens yttrande över kungl, skolöverstyrelsens av den 6 november 1931

avgivna förslag ifråga örn undervisningen i folk- och fortsättningsskolor inom

rikets nordligaste gränsorter.

Beslöts följande:

Bil. 1. Uttryckte skolstyrelsen som sin åsikt lämpligheten utav att de

första 2 månaderna under höstterminen för nybörjade ägnades mest åt språk
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

undervisning. Kristendom kunde då helt uteslutas ur läsordningen och

undervisning däri begynna i vanlig ordning först efter denna tid. Höstterminens

kurs i kristendom är så pass begränsad, att den gott medhinnes

under återstående tiden.

Bil. 2. På grund av en hel del mötande svårigheter avslogs förslaget örn

1 månads förlängd lästid.

Bil. 3. Ansågs att undervisning i finsk läsning och skrivning icke bör

ifrågakomma inom ramen av den nu stadgade undervisningstiden i fortsättningsskolan,

varför rent avslag härå yrkades.

Häremot anmälde skolstyrelseledamoten J. B. Lantto reservation.

§ 2.

År och dag som ovan.

För Tärendö skolstyrelse

SIGURD LIDSTRÖM.

Ordf.

J usteras:

Isak Lauri. Otto Thomas.

Publ. i Tärendö kyrka den 28 februari 1932, betygar

Sigurd Lidström.

Ur det justerade protokollet rätt utdraget, betygar

Sigurd Lidström.

Utdrag ur protokoll, fört vid sammanträde med

, folksk oletty reise n för Pajala socken å skolexpeditionen

i Pajala den 7 mars 1932.

Närvarande: undertecknad, ordförande, samt ledamöterna John Klasson,

J. W. Palovaara, Karl Tornberg, Aug. Siikavaara, C. J. Liminga, Gustav

Rova och John Kyrö samt suppleanten Otto Zeidlitz, varjämte överläraren

och lärarkårens representant John Örnfeldt voro tillstädes.

§ 17-

Luleå Domkapitel hade genom resolution den 4 februari 1932 anmodat

skolstyrelsen att i anledning av skolöverstyrelsens den 6 november avgivna

förslag ifråga örn undervisningen i folk- och fortsättningsskolor inom rikets

nordligaste gränsorter avgiva yttrande.

Efter det överläggningen i ärendet förklarats avslutad, beslöt skolstyrelsen

utan _ omröstning avstyrka skolöverstyrelsens förslag örn införande av

undervisning i finska i fortsättningsskolan samt örn införande före den ordinarie

jästidens början av särskild undervisning för nybörjare vid skolor

av tredje B-formen och första D-formen samt att tillstyrka förslaget i vad

detsamma avsåg möjlighet för skoldistriktet att vid fastställelse av tim- och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

29

kursplaner för distriktets folkskolor utan hinder av vad som stadgas i kungörelserna

den 31 oktober 1919 oell 29 juni 1921 angående undervisningsplan

för rikets folkskolor sådana avvikelser från nu gällande timplaner oell

därav föranledda jämkningar av kursplaner kunna göras, vilka betingas av

de särskilda förhållandena i dessa orter.

Mot beslutet anfördes reservation av C. J. Liminga, vilken jämte överläraren

W. Snell anhöllo örn att såsom sin mening få antecknat i protokollet

följande:

»Beträffande förslaget örn frihet till avvikelser från nu gällande timplan eloch

kursplaner för rikets folkskolor vilja vi vördsamt framhålla önskemålet,

att tiden för undervisningen i svenska språket utökas med en timme i veckan

i klasserna 5 och 6. Denna utökade tid kunde lämpligen tågås från den

enligt 1919 års undervisningsplan anslagna tiden för gymnastik med lek och

idrott i A- och Bj-skolorna och i teckning i B,-, B3- och B,-skolorna. Den

sålunda utökade språkundervisningstiden skulle mycket väl behövas för övningar

i muntliga och skriftliga översättningar från finska till svenska och

tvärtom. Vid översättningsövningarna bleve nämligen lärjnngarna tvingade till

en noggrann analys av svenska språkets ordformer och satsbyggnader jämförda

med deras eget modersmål. Samtidigt kunde också en nödvändig

hyfsning av vardagsspråket, en ökning av ordförrådet och en höjning av den

praktiska förmågan att språkligt uttrycka sig kunna ske. De gängse svenska

tal- och skrivövningarna, vid vilka jämförelser med barnens modersmål icke

äga rum, kunna nämligen icke vara tillfyllest vid finsktalande barns undervisning

i svenska språket.

Emellertid torde ej alla lärare i finnbygdens skolor kunna handhava den

här ifrågasatta undervisningen utan en för ändamålet avpassad fortbildning.

Särskilda fortbildningskurser i jämförande svensk cely finsk språkkunskap

borde därför på statens bekostnad anordnas för lärare i finnbygden i enlighet

med sakkunnigt utarbetade kursplaner.

Skolöverstyrelsens förslag angående särskild undervisning för nybörjare

vid B3- och D,-skolorna före den ordinarie lästidens början vilja vi livligt

tillstyrka, såvida den föreslagna övertidsläsningen främst avses att användas

till att bibringa barnen för det ordinarie skolarbetet förberedande kunskaper

i svenska språket. Dylik övertidsläsning, vilken enligt statskontorets utlåtande

örn skolöverstyrelsens förslag endast borde anordnas vid de s. k. församlingsskolorna,

vore onekligen välbehövlig i samtliga skolor av nämnda

typer, sålunda även i de s. k. statsskolorna.

Förslaget örn införande av frivillig undervisning i finska i fortsättningsskolan

synes oss vara välmotiverat med hänsyn till det trängande behovet

av en ökning av de allmänna språkkunskaperna hos finnbygdens befolkning,

varvid undervisning i modersmålets hyfsade och korrekta användning kan

anses vara förenlig med de mest elementära kraven på språkundervisning

för folkets barn. Kätt handledd kan ej heller denna undervisning bli till

hinder för svenskhetens bevarande hos gränsbygdens befolkning. Fastmer

kan den vara ägnad att stärka kärleken till hembygden och det fosterland,

varav hembygden är en del och som tillåter och underlättar vården av det

fiiderneärvda modersmålet, vilket för tornedalingen likaväl som för varje

annan människa, vare sig det erkännes eller icke, är den ojämförliga förmedlaren

av känslor och tankar och sålunda besitter ett mycket högt kulturellt

värde.

I betraktande av de synnerligen viktiga kulturella kraven på den av skolöverstyrelsen

föreslagna undervisningsreformen kan man också ifrågasätta,

huruvida frivillig undervisning i modersmålet är tillfyllestgörande. När det

nämligen är fråga om åtgärder för folkets höjande i allmänt kulturellt lian
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

seende, är endast en obligatorisk uppfostran att anse som mest tillrådlig,

allrahelst när det, såsom i denna fråga, förutsattes dels den oerfarna ungdomens

egen frivillighet och dels valfriheten hos lärjungarnas målsmän,

vilkas stora flertal på grund av sin låga bildningsnivå och sin okunnighet

i pedagogiska frågor ej kan vara behörigt att till alla delar bestämma örn

den uppfostran, det unga släktet behöver för att bli vuxet sina samhälleliga

uppgifter.

Dels på grund av den bland finnbygdsbefolkningen så allmänt rådande

likgiltigheten för undervisningsfrågor och dels till följd av den besinningslösa

hetsagitation, som från såväl »äktsvenskt» som »äktfinskt» håll bedrivits

och alltfort bedrives med anledning av föreslagna skolreformer i gränsbygden,

har man emellertid föga hopp örn någon opinionsbildning för en örn

än så välbehövlig modersmålsundervisning i finnbygdens skolor. Måhända

blir därför samhallsfriden bättre bevarad och undervisningsfrilieten mera

uppmärksammad och uppskattad, örn deltagandet i modersmålsundervisningen

ej föreskrives som en laglig medborgarplikt utan medgives som en hög

rättighet, vilken envar får fritt begagna sig av. Skolöverstyrelsens förslag

örn införande av frivillig undervisning i finska i fortsättningsskolan är sålunda

ägnat att väcka tillfredsställelse och tacksamhet i varje ärligt sinne.

Den föreslagna läseboken i finska skulle komma att fylla ett stort behov.

Den bleve ett oumbärligt medel vid den ifrågasatta undervisningen i finska,

och den kunde tillika bliva ett förträffligt hjälpmedel vid de härovan föreslagna

översättningsövningarna i folkskolan.

1. Yi tillstyrka sålunda förslaget örn frihet till avvikelser från nu gällande

timplaner och kursplaner och föreslå vördsamt, att övningar i översättning

från finska till svenska och från svenska till finska införas i folkskolans

femte och sjätte klasser som hjälpmedel vid språkundervisningen i gränsbygdens

folkskolor under de timmar, varmed undervisningen i svenska språket

kan utökas.

2. Vi tillstyrka även förslaget örn övertidsläsning för nybörjare i B3 och

Dj-skolorna.

3. Förslaget örn frivillig undervisning i finska i fortsättningsskolan ti 11- styrkes av oss på villkor, att denna undervisning ej kommer att inkräkta

på den enligt gällande fortsättningsskolestadga anslagna minimitiden för

undervisning i svenska och medborgarkunskap.

4. Utgivandet av en finsk läsebok till tjänst vid undervisningen i finska

och vid översättningsövningar i folkskolan tillstyrka vi likaledes.»

§ 26.

Ledamöterna Palovaara och Rova utsågos att jämte ordföranden verkställa

justering av protokollet för detta sammanträde.

På skolstyrelsens vägnar:

B. FORSSTRÖM.

Justerat:

J. W. Palovaara. Gustav Rova.

Rätt avskrivet intygar å tjänstens vägnar:

William Snell.

Överlärare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

31

Utdrag av protokoll fört vid sammanträde med

skolstyrelsen i Junosuando den 6 februari 1932.

Av skolstyrelsens 9 ledamöter voro närvarande: L. L. Renlund, C. J. Lasu,

Carl Alskog, N. O. Sundberg, J. O. Rehnstedt.

§ 3.

Skolstyrelsen hade att yttra sig över ett förslag till finska i fortsättningsskolan.

Det beslöts enhälligt, att icke befatta sig vid någon sådan tillbakagång

som införandet av finska skulle innebära, vadan något annat yttrande

ej kan givas, än att folket redan kan nog finska förut men behöver lära sig

svenska i stället.

§ 5-

Att justera valdes Rehnstedt och Carl Alskog.

Som ovan,

L. L. RENLUND.

Justeras:

Carl Alskog. Oscar Rehnstedt.

Skedd justering kungjord i Junosuando

kyrka den 7 februari 1932 av

H. Thulin.

p. 1.

Rätt utdraget betygar

L. L. Renlund.

Ordf.

Avskrift av protokoll vid skolrådssammanträde

i Karesuando den 16 mars 1932.

Närvarande: Hemmansägaren Aug. Pietula, landsfiskal G. Taube, hemmansägaren

Alex. Raastamaa, folkskollärarinnan Ingeb. Sandström,

fru Anna Tuoremaa och undertecknad ordförande.

§ 1.

Med anledning av remiss från högv. domkapitlet i Luleå angående av

skolöverstyrelsen den 6 november 1930 avgivna förslag i fråga örn undervisningen

i folk- och fortsättningsskolorna i rikets nordligaste gränsorter får

Karesuando skolråd vördsamt avgiva följande yttrande.

I. Förslag enligt bil. I och II biträdes utan anmärkning.

II. I fråga örn förslag enligt bilaga III och IV angående eventuellt införande

av finska som fakultativt undervisningsämne i fortsättningsskolorna

får skolrådet anföra följande:

A. Under förutsättning att finska kommer att införas som undervisningsämne

får skolrådet göra följande anmärkningar till enligt bil. III uppgjort

förslag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Samtliga §§ godkännas utom följande:

1) § 2 mom. 1—3. De i finska undervisade böra ej skiljas från sina

kamrater i samma skolområde. Eventuella elever bliva ändock tillräckligt

utpekade. (De skola ju dessutom undervisas i finska på målsmans begäran

— eventuellt mot egen önskan!) De få finska timmarna motivera ej heller

ifrågasatt centralisering med åtföljande extra kostnader. Respektive bylärare

torde i regel vara tillräckligt kompetenta undervisa för de behov som eventuellt

förefinnas.

2) § 8. Olämpligt med högre avlöning än i obligatoriska ämnen; kan föra

med sig obehörig agitation för införande av undervisning i finska. Kan

försvaras endast i det fall att finsk undervisning helt lägges utanför övrig

undervisning.

3) § 9. Respektive ersättning bör ej sättas högre än i ordinarie fall;

finskan skall ej gynnas, på sin höjd endast jämställas med övriga ämnen.

B. Angående bil. IV. Särskild lärobok i finska onödig. Då det endast

är fråga örn läsning och rättskrivning och ej direkt kunskapsmeddelande

räcker det gott med den finska litteratur som förefinnes: Bibel, psalmbok,

och eventuellt »Leliti» — Tornedalens finskspråkiga tidning. Detta är den

enda finska litteratur, som vederbörande senare i livet kommer att läsa. Att

införa eventuella elever i modern finsk litteratur torde väl ej vara meningen?
C.

Skall finska införas i undervisningen bör den dock helst frigöras från

all sammanblandning med fortsättningsskolorna och skötas helt fristående

av tills vidare anställd ambulerande lärare. Denne lärare skall avlönas fullt

oavsett antal elever han får att undervisa. Kursen lägges fritt utanför ordinarie

fortsättningsskola; detta för undvikande av en söndrande uppdelning

av eleverna.

Anmälan av eventuella elever sker enligt § 3 bil. III och lärarens resor

ordnas därefter av folkskolinspektören, som har att mottaga anmälningarna

från skolstyrelsen. Vederbörande lärare sorterar direkt under domkapitel

och inspektör.

III. Karesuando skolråd anser dock för sin del att eventuellt införande

av undervisning i finska är ett steg bakåt och avstyrker därför på det allvarligaste

varje införande av finska som undervisningsämne i fortsättningsskolorna.

Tala finska kunna alla inom distriktet; alla, som kunna läsa

svenska och ha behov av att läsa finska, kunna både läsa och hjälpligt

skriva språket. Svensk rättskrivning står vare sig här eller i Sverige i övrigt

så högt, att en dålig behandling av ett främmande språk motiverar extra

undervisning i detta främmande språk. All nödig hänsyn tages för övrigt

inom Karesuando församling till finska språket, som här helt är förhärskande

i samtal, världsliga och kyrkliga förrättningar.

Det talas örn nyttan av tvåspråkighet för ett gränsfolk — det är sant —

att folket på finska sidan har anledning att lära sig svenska har dock aldrig

försports. Ekonomiskt äro de dock orienterade åt Sverige.

Finska som undervisningsämne i svenska skolor har tyvärr blivit en alltför

mycket politisk fråga för att böra vinna beaktande på sätt som föreslagits.

Frågan saknar för övrigt resonans i en allmän folkmening.

§ 2.

I förestående (§ 1) yttrande instämma skolrådets samtliga ledamöter enhälligt.

A skolrådets vägnar:

EINAR BOHLIN.

Ordf.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

33

Utdrag ur protokoll vid sammanträde med

Jukkasjärvi folkskolestyrelse i Kiruna den 1 mars

1932.

Närvarande voro ledamöterna lierrar Oskar Henriksson, Gottfrid Karlsson,

Karl Wallén, Fritz Johansson, C. G. Granström, K. E. Hedquist,

B. H. Ström, John G. Löfroth, N. E. Gustafsson och

fru Anna Johansson; suppleanterna herrar Bernh. Kronborg,

J. E. Löfgren, Otto Sandling, Arwid Westling, L. Lindén,

Karl Astner, A. E. Lindgren, G. Lautakoski och T. Lindblad;

lärarkårens representant herr J. David Lidström och

dennes suppleant herr Oskar Bäckman samt vid protokollet

undertecknad N. E. Lundin, folkskolinspektör.

§8.

Med anledning av infordrat yttrande över skolöverstyrelsens förslag den

6 november 1931 i fråga örn undervisningen i folk- och fortsättningsskolor

inom rikets nordligaste gränsorter, föreslog folkskolinspektören i en till

ledamöterna utsänd skrivelse, att styrelsen måtte

a) tillstyrka förslaget angående en friare tillämpning av gällande kurs- och

timplaner,

b) avstyrka den föreslagna övertidsläsningen, samt

c) avstyrka förslaget att införa finskan i fortsättningsskolan med inskräkning

av tiden för nuvarande ämnen.

Styrelsen beslöt i överensstämmelse med inspektörens förslag.

Ett i motiveringen gjort uttalande, att finskan kunde läggas utanför fortsättningsskolan

s obligatoriska timplan, beslöt styrelsen på förslag av herr

Henriksson att avböja.

Ett av herr Gustafsson framställt förslag örn nationella minoriteters rätt

att erhålla undervisning på sitt modersmål ville styrelsen icke göra till föremål

för uttalande.

Rörande sistnämnda punkt har skriftlig reservation inlämnats av herr

N. E. Gustafsson, fru Anna Johansson och herr G. A. Lautakoski.

Justerat den 2 mars 1932.

C. G. GRANSTRÖM.

Ordförande.

År och dag sorn ovan

N. E. Lundin.

Sekreterare.

B. H. Ström. J. Gottfrid Karlsson.

Justeringsmän.

Rätt utdraget intyga:

N. E. Lundin. Eva Johansson.

Antalet valda ledamöter =11; suppleanter = 11.

lii hatty till riksdagens protokoll 1932. 6 sand. 40 haft. (Nr 16.)

750 32 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

I enlighet med vår och kommunistiska partiets principiella uppfattning

beträffande de nationella minoriteternas rätt att i skolan erhålla undervisning

på sitt modersmål få undertecknade härmed reservera oss mot skolstyrelsens

beslut att avslå undertecknad Gustafssons förslag örn ett uttalande i

ovan angiven riktning.

Kiruna den 2 mars 1932.

N. Edv. Gustafsson. Anna Johansson. G. A. Lautakoski.

Rätt avskrivet intyga:

N. E. Lundin. Eva Johansson.

Till Jukkasjärvi folkskolestyrelse, Kiruna.

Domkapitlet har begärt skolstyrelsens yttrande över skolöverstyrelsens

den 6 november 1931 avgivna förslag i fråga örn undervisningen i folk- och

fortsättningsskolor inom rikets nordligaste gränsorter. Med anledning härav

får jag härmed vördsamt anföra följande.

Angående folkskolan.

Skolöverstyrelsen föreslår en friare tillämpning av gällande kurs- och timplaner

för rikets folkskolor. Detta förslag syftar till en legalisering av den

praxis, som av nödvändighetens eget tvång utbildats inom Tornedalens

skolor, och tillstyrkes.

Till belysning av överstyrelsens förslag att öka läsåret en månad för nybörjarna

i B3- och Dj-formerna, vilket ur vissa teoretiska synpunkter kan te

sig riktigt, anföres först nedanstående tablå över barnantalen i hithörande

skolor inom detta distrikt läsåret 1931—1932.

Skolområde

Skol-

form

Barnantalet i klass

Anmärkningar

i

III

V

Summa

Kurravaara.........

Bs

4

5

5

14

2 barn i klass 5 undervisas som

särskild klass (orsak imbecilitet

resp. hörselsvaghet).

Kaalasjärvi.........

Di

6

6

5

17

2 av barnen i klass 5, vilka sist,

Paittasjärvi.........

Di

5

7

5

17

lidna vår voro för unga att avgå-

Piilijärvi ............

Bs

4

4

5

13

bilda en sjunde klass.

Kuoksu ..

Di

4

3

3

10

Lannavaara.........

Bs

11

3

8

22

Under innevarande år är en särskild

JN. Soppero.........

Di

2

5

2

9

lärarinna insatt för klass 1, varför

skolformen detta år är B2.

Undervisningens effektivitet är i skolor av ovanstående typ i särskild

grad beroende av att barnantalet inte är för stort. Örn antalet barn inte

nämnvärt överstiger 15, behöver arbetsresultatet inte bli sämre i dessa skolor

än i skolor av A-formen med exempelvis 20 barn i småskole- och 25 barn i

folkskole^, vdelningarna. Förklaringen till detta ligger i arbetssättet, som här

långt högre grad än fallet är i A-skolorna förmår vidmakthålla barnens intresse,

självverksamhet och spontana aktivitet.

En sistlidna termin i samband med mina besök i skolorna företagen jämförelse

mellan de flesta nybörjarklasserna inom finsktalande skolområden,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

35

gav liksom alla tidigare jämförelser till resultat, att barnen i B3- ocdi Djskolorna

över huvud taget avancera lika fort som i A-skolorna »laiva

starten vid höstterminens början synes i allmänhet gå fortare i de ioistnämnda

skolorna, vilket jag trott mig förstå beror på att ordnmgsinskolningen

i B3- och D,-skolorna i stor utsträckning överlämnas at nybörjarna

själva och deras förmåga att taga efter sina äldre kamrater, medan förhållandena

i avdelningar med enbart nybörjare kräver anvisningar och övningar,

som ta sin tid. .. ....

Örn man begränsar barnantalet i skolorna till vad som aven i övrigt ar

lämpligt med hänsyn till här rådande språkförhållanden, och örn man alitsa

får döma av vunna erfarenheter, är det föreslagna extra arbetet för nyboriare

i B, oell T>Y inte behövligt, i varje fall inte mera behövligt dar an i

andra skolformer. Allra minst synes en sådan åtgärd numera vara aktuell,

sedan med varje år hemmen i ökat antal fall kunna lämna barnen hjälp med

Sk<Därtiflftsynes överstyrelsen ha tänkt sig denna föreslagna undervisning

utförd icke genom förskjutning av de olika barnkategoriernas lasterminer

utan genom förlängning av första klassens termin. En dylik åtgärd synes

stå i strid mot allmänna undervisningsplanen, som ju i riktig uppfattning

av den nuvarande lästidens påfrestningar för nybörjarna, särskilt de yngsta

och klenaste, föreskriver »begränsning på lämpligt sätt» i terminens början.

Skolan är en ansträngande uppförsväg, vars första del inte bör tas i språng.

Formerna B3 och D, lia sin särskilda teknik. Man kan befara, att den föreslagna

nybörjarkursen och den läggning, den sannolikt får, utgör en dålig

inställning för avsedda skolors normala arbetssätt och blir en dålig ekonomisering

av barnens kraft och därigenom inte heller en verklig forstark
I11UMan

kan inte heller räkna med att lärare, som på grund av många, för

orten säregna förhållanden lia svårt att utstå nuvarande arbetsbelastning

skola orka utföra denna övertidsläsning. Helt självklart foijer också, att

distrikten till avlöningen för denna tjänstgöring skall lämna lönetillägg i

proportion till vad som i övrigt utgår. ...... ... , 1sl,

I Kindergartenstil anordnade nybörjarkurser, som infördes före skolåldern

och förekomme inom alla skolområden, vore däremot enskilda, men med

hänsyn till barnens bristande utveckling, långa skolvägar, inackordering,

lärarfrågan lii. m. kunna sannolikt dylika kurser för närvarande icke avaga
fcr1

y|

I °sådana skolor av formen B3 och D„ där barnantalet är för högt, erfordras

dock särskilda åtgärder. Förhållandena i dylika skolor torde också

ligga till grund för den föreslagna nödåtgärden för nybörjare vilken dock

icke utgör någon lösning. För dessa skolors arbete är det ofrånkomligen

nödvändigt att nedbringa barnantalet, för så vitt man vill vanta någorlunda

acceptabla resultat. Sådana arbetsförhållanden måste skapas som gora det

menligt för läraren att, såsom skolformen kräver, planlägga och leda barnens

dagliga arbete, att lämna erforderlig individuell hjälp och att hinna genomgå

och rätta de otroligt stora kvantiteter skriftliga arbeten av olika slag, som

uppstå i en skolform, där arbetet i alla klasser och i så gott som alla ämnen

pågår som manuella arbetsövningar. ,

\tt skolor nied för stort barnantal förekommer inom finsktalande bygel

och enligt en del reglementen även tolereras, torde sammanhänga ined vaxima

siv barnantalet flir olika år och folkskolestadgans övriga bestämmelser

(8S 2 3) som hindrar en skolstyrelse att tillfälligtvis insätta en extra lärare

i 1),-skolorna och att utan omständliga förfaranden vidtaga motsvarande åtgärder

beträffande B3-skolorna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

Med hänsyn till det anförda synes den föreslagna övertidsläsningen böra

avstyrkas oell sådana åtgärder begäras, som äro ägnade att för skolor av

formen B3 oell I), med för högt barnantal underlätta arbetet och dess organiserande.

Angående fortsättning sskolor.

Numera är fortsättuingsskolan inom detta distrikt liksom inom andra

delar av Tornedalen yrkesbetonad i anslutning till snickeri och husligt arbete.

Timplanen upptager

arbetskunskap ............................................... 240 timmar

modersmålet (svenska).................................. 80 »

medborgarkunskap........................................ 40 »

Summa 360 timmar.

. P.e^ praktiska arbetet är förlagt till första årskursen, som pågår 8 veckor

i följd läsåret näst efter elevernas avgång ur folkskolan, och de teoretiska

ämnena till följande årskurs, som omfattar 4 veckor. Denna anordning är

önsklig för att lärjungarna skola ernå större mognad för ämnet medborgarkunskap.

Att valfritt införa 60—90 timmar finska enligt överstyrelsens förslag med

uteslutning av motsvarande tid i andra ämnen nödgar den för finska intresserade

eleven att avstå från den undervisning, som kommer andra till del,

och en sådan försakelse kan för den, som läst svenskan i folkskolan och

som sedan i fortsättningsskolan får ett sista och enligt erfarenhet mycket

önskligt tillfälle att skolmässigt öva och repetera språket, vara nog så kännbar.

Denna uteslutning av tid för de obligatoriska ämnena synes mig också

stå i strid med de principer, som riksdagen uttalat i fråga örn folkskolan,

och som ha i lika mån giltighet beträffande den fortsatta obligatoriska undervisningen.

Dessutom har förslaget kännbara olägenheter för distriktet och lärarpersonalen,

vilken här har fast anställning.

Läraren tjänstgör normalt 960 timmar årligen (4 X 240 praktiska timmar

resp. 8 X 120 teoretiska timmar). Avlöningen och rätt att räkna tjänsteår för

jiension äro knutna till detta timantal. Tid för lön och tjänsteårsberäkning

kan beträffande lärare i praktiska ämnen komma att minskas med 240—360

och beträffande lärare i teoretiska ämnen med 480—720 timmar årligen;

den senare konsekvensen är den antagligaste, eftersom den av finskan vållade

avknappningen torde komma att gå ut över de teoretiska ämnena. Att

genom entledigande av en del lärare och ambulering pä ett större antal

kurser reglera lärarfrågan, leder till en sådan stegring av ambuleringens

obehag, att man inte kan räkna med fasta lärare, och härmed förlorar man

en med hänsyn till fortsättningsskoleålderns känslighet viktig faktor för

uppfostran.

Man får vidare räkna med att en del lärjungar avstå från finskan med

följd, att inom en del eller alla skolområden finnes ett större eller mindre

antal elever, för vilka full undervisning i nuvarande ämnen skall beredas.

Da minskas eller försvinna olägenheterna för lärarna, men andra uppstå i

stället i form av undertaliga grupper, vilket inom skolköken kan med hänsyn

till grovsysslorna verka hämmande på undervisningen, och vilket i andra

avseenden är olämpligt ej minst ur ekonomisk synpunkt. Att minska dessa

olägenheter genom att i större omfattning överflytta elever till andra skolområden

kommer att bli en trasslig affär, som i många fall stöter på motstånd

från föräldrarnas sida, och sannolikt även leder till att distriktet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

37

mäste betala underhåll. Den koncentration, som redan nu genomförts, har

medfört dylika konsekvenser.

Enligt fortsättningsskolestadgans § 6 skall en årskurs omfatta minst 120

timmar. Denna bestämmelse, som sannolikt tillkommit med hänsyn till

ineffektiviteten av kortvariga kurser, blir rubbad genom det föreslagna ämnet,

ty undervisningen i finska torde inte annat än i undantagsfall kunna

sättas i samband med den övriga undervisningen, vare sig parallellt eller i

följd, vadan alltså kurserna bli kortare, än stadgan avsett.

Mot finskans förläggning utanför den obligatoriska timplanen är däremot

intet att invända. Ur pedagogisk synpunkt förutsättes dock, att med uttrycket

»finsk skrivning» förstås i huvudsak stavning. Sådana skriftliga övningar,

som förutsätta undervisning i finsk form- och satslära, böra icke

förekomma. Dels äro de i grammatikerna förekommande formerna i många

fall ovanliga för tornedalsfinskan, dels är ämnet för omfattande och svårt

att med någon som helst behållning kunna studeras på den föreslagna tiden.

Erfarenheterna från den tid, finsk språklära förekom en timme i veckan i

alla tre klasserna vid Haparanda seminarium, äro tillräckliga för att bedöma

denna sak.

Under åberopande av vad som sålunda anförts, avstyrkes överstyrelsens

förslag i vad det avser att införa finska med inskränkning av tiden för nuvarande

ämnen i fortsättningsskolan.

Kiruna den 22 februari 1932.

N. E. Lundin.

Utdrag ur protokoll, hållet vid sammanträde med

Gällivare folkskolestyrelse den 2 mars 1932.

§ I
Att

jämte ordföranden justera protokollet valdes herrar O. Silfverbrand

och G. Lindström.

§3.

Med anledning av Luleå domkapitel till folkskolestyrelsen för yttrande

remitterade ärende angående skolöverstyrelsens till Kungl. Majit den 6 november

1931 avgivna förslag i fråga örn undervisning i folk- och fortsättningsskolor

inom rikets nordligaste gränsorter, beslöt styrelsen, som i fråga

örn fortsättningsskolorna översänt ärendet till Gällivare fortsättningsskolestyrelse

för avgivande av infordrat yttrande, för sin del, vad punkterna i

bil. 1 och 2 beträffar, avgiva följande yttrande.

Då av skolöverstyrelsens underdåniga framställning eller av till skrivelsen

bilagt förslag till kungörelse ej framgår i vilken mån överstyrelsen avser,

att avvikelse från nu gällande timplaner och därav föranledda jämkningar i

kursplanerna bör ske, kan styrelsen ej yttra sig i ärendet i annan mån, än

att den principiellt ansluter sig till överstyrelsens förslag, att mindre avvikelser

från timplanerna och jämkningar i kursplaner, exempelvis i gymnastik

och något eller några andra ämnen till förmån flir undervisning i

svenska, må enligt av överstyrelsen utfärdade närmare anvisningar kunna

göras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

tStatsutskottets utlåtande Nr 76.

Beträffande utsträckning av den årliga lästiden för nybörjare i skolor av

tredje B-formen oell första D-formen vill styrelsen understödja överstyrelsens

förslag, dock under den förutsättning, som överstyrelsen anger, nämligen

att denna utsträckning av lästiden blir beroende av skoldistriktets eget beslut

oell att kostnaderna belt bestridas av statsmedel. Styrelsen anser därjämte,

att närmare bestämmelser böra utfärdas, när sådan undervisning vid

särskild skola får införas. I synnerhet i skolor av första D-formen kan det

inträffa, att endast en nybörjare finnes, och att under sådana omständigheter

införa utsträckt undervisning, synes av ekonomiska skäl ej tillrådligt.

Gällivare som ovan.

Justerat:

Felix Nilsson. Otto Silfverbrand. G. Lindström.

Y. ordf.

Karl Leijon.

Seler.

Utdrag ur protokoll, fört vid sammanträde med

Gällivare fortsättningsslcolstyrelse i Malmberget den

26 febr. 1932.

Närvarande: styrelseledamöterna hrr G. Fagerberg, C. Y. Messing, O. A.

S. Olsson, O. Silfverbrand och A. Sterner samt lärarkårens

representant herr A. Söderlind och överlärarna hrr K.

Leijon och T. Landström.

§ I
-

Att justera dagens protokoll utsågos herrar G. Fagerberg och C. Y.

Messing.

§4.

Upptogs till behandling från domkapitlet genom skolstyrelsen till fortsättningsskolstyrelsen

för yttrande remitterat ärende angående införande av

finsk språkundervisning i fortsättningsskolan. Sedan kungl, skolöverstyrelsens

författningsförslag i ärendet föredragits för styrelsen yrkades avstyrJcande

härå av herrar 0. Silfverbrand och O. A. S. Olsson. Av A. Sterner

yrkades, att styrelsen skulle tillstyrka lagförslaget att gälla även för Gällivare

skoldistrikt i händelse inom distriktet skulle finnas en minoritet, som skulle

önska en sådan undervisning, och att styrelsen som sitt uttalande skulle

antaga ett så lydande yttrande i ärendet:

»Över behovet av dylik undervisning i Gällivare skoldistrikt anser sig

styrelsen ej kunna göra något uttalande, enär någon framställning i dylik

riktning ej gjorts från något håll inom distriktet. Skulle undervisning i

ifrågavarande ämne komma till stånd, bör denna vara frivillig och läggas

utanför den övriga undervisningen för att ej förrycka den redan nu knappt

tilltagna undervisningstiden, som inom distriktet utgör stadgat antal minimitimmar,

sålunda fördelade, att ena året fullgöres 240 timmar i visst yrkesämne

och andra året 120 timmar i medborgarkunskap och modersmålet. I

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 76.

39

vilket av dessa ämnen, som skulle drabbas av eventuell inskränkning, anser

styrelsen att resultatet av undervisningen skulle äventyras. Slutligen anser

styrelsen, att alla kostnader, som uppstå på grund av ovan berörda fråga

böra bestridas av statsmedel».

Ingenjör G. Fagerberg instämde i huvudsak med det föreslagna yttrandet

men ansåg att för Gällivare skoldistrikts vidkommande ett direkt avstyrkande

av författningsförslaget borde göras och föreslog ett sålunda avfattat

yttrande:

»Styrelsen önskar påpeka, att den ej ställer sig avvisande mot tanken

att undervisning i finska språket införes i de delar av Norrbotten där så

kan påfordras med hänsyn till befolkningens önskemål och behov, vad åter

beträffar undervisningen i finska språket inom Gällivare skoldistrikt, anser

styrelsen ej någon sådan behöva ifrågakomma, enär framställning eller önskan

därom ej här framkommit och styrelsen därjämte ej anser något behov därför

föreligga, emedan befolkningen är orienterad mot de helt svenskspråkiga

samhällena Gällivare och Malmberget och ej har några förbindelser med

gränsbygden mot Finland. Samtidigt vill styrelsen som sin åsikt framhålla,

att där undervisning i finska språket införes, den förlägges utanför fortsättningsskolan

för att ej inkräkta på den tid, som nu där ägnas åt yrkesutbildningen.

Likaledes anser styrelsen det befogat att alla kostnader för

den ifrågasatta undervisningen utgå av statsmedel och att inga som helst

kostnader därför komma att åvila kommunerna.»

I ingenjör G. Fagerbergs yrkande instämde herr C. Y. Messing.

Sedan herrar O. Silfverbrand och O. A. S. Olsson återtagit sina förslag

örn avstyrkande utan särskilt yttrande och instämt med herr Fagerberg och

ingen vidare hade något yrkande ställdes proposition på herrar Fagerbergs

och Sterners förslag, varvid ingenjör G. Fagerbergs förslag förklarades vara

av styrelsen antaget. Gentemot detta beslut reserverade sig A. Sterner

under hänvisning till sitt ovan relaterade yrkande och förslag till yttrande.

I Sterners reservation instämde distriktets Överlärare K. Leijon. I det av

styrelsen antagna yttrandet meddelade överläraren för Malmbergets skolor,

T. Landström, att han instämde.

Dag som ovan.

§5.

ALFONS STERNER.

Ur det justerade protokollet rätt utdraget intygas:

Alfons Sterner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1932:246 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln, punkten 185, gjorda framställning angående anslag til s. 4 i texten